Finländska bidrag till svensk språk-och folklifsforskning, utgifna af ...

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/|

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

:7

UTGIF7ET MED BIDRAG FBIn SVENSKA LITERATURSXLLSKAPET OCH
CONSISTORTUM ACADEMICUM VID KEJSERL. ALEXANDERS-UNIVERSITETET.

FlNLÄxNDSKA BIDRAG

TILL

il M- ocB lElFll

UTGIFNA

AF

SVENSKA LANDSMÅLSFÖRENINGEN 1 HELSINGFORS. '

— — ^5?Sg5Ö%^=?:^^--—

HELSINGFORS 1894,

FINLÄNDSKA BIDRAG

TILL

UTGIFNA

AF

SVENSKA UNDSElLSFÖRENlNGEN I HELSINGFORS.

— -^*iÄ^^PO%^^fc.— ^ —

HELSINGFORS 1894.

HELSINGFORS,
Tidninffs & Tryckeri-AktieboUfeU tryckeri.

1894.

P2) S^^i i~
:S s-S

I r7^

FINLÅNDSKA BIDRAG

TILl

SVENSK SPRÅK- OCH FÖLKLIFSFORSKNING.

B888Qt5

TJTGIFVET MED BIDRAG FRÅN SVENSKA LITERATURSÄLLSKAPET OCH
CONSISTORIIJM ACADEMICUM VID KEJSERL. ALEXANDERS-UNIVERSITETET.

^örofat.

Den 19:de oJctober 1891 vaktes på Landsmålsförenin-
gens veckomöte förslag om utgifvande af den publikation^
som nu omsider träder fram inför offentligheten. Förslaget
vann anklang^ och på årsmötet den 1 februari 1892 valdes
redaktionskomité för arbetet i fråga. Denna komité lycka-
des snart erhålla bidrag från flere skilda författare^ och
man hoppades kunna sända ut publikationen i bokhandeln
redan till sommaren 1892, vid hvars ingång bokens nio
första uppsatser voro färdigt trykta. Då antog redaktions-
komitén äfven, att arbetet fullfärdigt komme att omfatta tio
tryckark. Men det visade sig snart, att utarbetandet af den
sista filologiska uppsatsen i publikationen kräfde betydligt
längre tid — likasom den äfven fordrade större utrymme —
ä/n både komitén och författaren beräknat. Redaktionskomi-
tén vore orättvis om den nu, när efter mera än trettio
månaders bidan arbetet äntligen ligger fullfärdigt, skulle
förbise den stora möda och samvetsgranna forskning som
är nedlagd på afhandlingen „Z)e östsvenska dialekterna",
en af handling, som förvisso i väsentlig grad förhöjer värdet
af dessa „ Finländska bidrag". Men den endast tillgodoser
de öfriga författarnes rätt när den påpekar, att deras upp-
satser lågo färdiga att publiceras redan under förra hälf-
ten af 1892 och att dröjsmålet med arbetets utgifvande skett
mx)t såväl deras som redaktionskomiténs önska/n.

Landsmålsföreningen hoppas lifligt, att dessa bidrag
till svensk språk- och folklifsforskning skola röna ett välvil-
ligt emottagande af det svenska språkets vänner.

Som bidragmtillfhestridande af de stora kostnaderna i
och för arbetets utgifvande har Svenska landsmålsföreningen
erhållit ett understöd af 700 mark från Svenska literatur-
sällskapet i Finland och 400 mark från Consistorium
academicum, hvilke^här med största tacksamhet antecknas.

-»o*--

Svenska landsmlUsforeiiiiigen i Finland

1874-1891.

År 1874 pä våren utfärdade dåvarande docenten Axel
Olof Freudenthal till de nyländska, västfinska och öster-
bottniska studentafdelningama en inbjudning af följande ly-
delse:

^För den nordiska lingvistiken hafva dialekterna eller
allmogemålen visat sig vara en af de allra förnämsta hjälp-
källorna, hvarur hemtats rika bidrag till kännedomen om de
nordiska språkens utvecklingshistorie samt till en rätt upp-
fattning af deras byggnad och till förökandet af deras in-
hemska ordförråd. Särskildt äro för vissa delar af ljudläran
de upplysningar värderika, som Finlands i många fall myk-
ket fomartade svenska allmogemål erbjuda, emedan dessa
icke i alt inslagit samma riktning som Sveriges munarter,
utan dels kvarstannat på det gemensamma stamspråkets stånd-
punkt, dels själfständigt utvecklat sig. Deras undersökning
är därför egnad att åt den nordiska språkvetenskapen bereda
icke få stödjepunkter af värde.

Vidare synes endast på denna väg någon utredning
kunna vinnas om den svenska befolkningens i vårt land här-
komst och frändskapsförhåUanden. Sannolikt är väl att icke
ens genom detta medels anlitande full visshet rörande dessa
frågor kan vinnas, enär äfven under kortare tideryrod än ett
hälft årtusende många och grundväsentliga olikheter i målen

Svenska landsmålsföreningen i Finland I&^é—ISQL

kunna uppstå, men utan tvifvel skola härigenom anknytnin-
gar kunna beredas för jämförelsen, genom hvilka åtminstone
irrmeningar skola vederläggas och skäl framställas för rikti-
gare åsikter. Och på ett område så obekant, som vår älsta
historia af flere orsaker är, måste hvarje äfven den minsta
stråle af ljus vara välkommen.

Jag vågar på dessa grunder påstå att en undersökning
af vårt lands svenska allmogemål är af vikt för den nordi-
ska språkvetenskapen och därtill af en icke ringa fosterländsk
betydelse.

Af denna anledning tager jag mig friheten härmed in-
bjuda de medlemmar af — afdelningen, hvilka äro

hemma från svenska socknar och vilja medvärka till vin-
nande af kännedom om dessas allmogemål, att infinna sig i
studenthuset söndagen den 19 april kl. 12 för att tillsam-
mans med studenter från andra orter och undertecknad råd-
pläga om inrättandet af en svensk landsmålsförening i Fin-
land, liknande dem, som i dylikt syfte bragts till stånd inom
nästan alla de studerande nationerna i Uppsala.

Hos öfriga å mötet närvarande anhåUes om spridandet
af underrättelsen härom.^

Hörsammande denna kallelse, infunno sig på utsatt ort
och tid 19 akademiske medborgare, hvilka ock tecknade sina
namn på en framlagd lista. Vid detta tillfälle beslöts en-
hälligt stiftandet af en förening i antydt syfte, och konsti-
tuerade den sig genast under namn af Svenska landsmåls-
förefiingen i Finland. Till ordförande utsågs docenten Freu-
denthal och till sekreterare stud. Z. Schalin, öb. Härefter
vidtogo förhandlingarna, hvarunder ordföranden bl. a. utta-
lade den åsikt, „att föreningen, ehuru hon kallar sig lands-
målsförening i Finland^ icke vore bunden att inskränka sina
forskningar inom Finlands gränser, utan, ifall skäl därtill
yppade sig, kunde föreningen öfverskrida dessa; exempelvis

Svenska landsmåisföreninffen i Finland 1874 — 1891.

Dämdes, att de svenska estländingarnes dialekt för forskaren
erbjöde mycket af intresse/^)

Följande möte ägde rum en vecka senare, söndagen d.
26 april. Därvid tillkännagaf ordföranden, att hans hos uni-
versitetets rektor gjorda anhållan om tillstånd till denna för-
enings bildande bifallits, samt framlade sedermera en plan
för dialektuppteckningar jämte därtill hörande Ijudbeteck-
ningssystem, med ett gemensamt namn kallade ^uppränning
till svenska dialektanteckningar^. — „I enlighet med ett vid
föregående möte uppkastadt förslag beslöt föreningen slutli-
gen att sammanträda till ordinarie möten fyra gånger om
året, nämligen vid början och slutet af hvarje termin. Dessa
möten afsåge förnämligast att närma föreningens medlemmar
till hvarandra för att ett välbehöfligt utbyte af åsikter om
frågor hörande till föreningens värksamhet måtte kunna äga
rum, isynnerhet som flertalet af medlemmame för öfrigt torde
egna sig åt andra studier än de, som närmast beröra för-
eningens syfte**. ^)

Ännu en gång under våren 1874 sammanträdde förenin-
gen till förberedande möte, nämligen söndagen d. 17 maj. „Ord-
föranden uppläste en från Uppsala ankommen berättelse om
organisationen af de svenska landsmålsföreningarna därstädes,
specielt den som bildats af till Småländska nationen hörande
studenter, samt dennas stadgar, Ijudbeteckningssätt m. m., af
hvilken berättelse framgick att vid Uppsala universitet in-
tresset för dialektforskning är synnerligen stort, hvilket an-
märktes såsom efterföljansvärdt. — F. ö. framgick vid gransk-
ning af det småländska Ijudbeteckningssättet, att detsamma
för våra helt annorlunda gestaltade ljudförhållanden vore
alldeles obegagneligt. — Hvad som dock för vår förening

O Prot. för 19/IV 1874.
*) Prot. för 26/IV 1874.

Svenska kmdsmdlaföreningen i Finland 1874—1891,

ansågs kunna tjäna till mönster var anordningen af mötenas
förhandlingar. — — — Tils vidare beslöts att i likhet med
småländska föreningen välja s. k. referenter för de skilda
landsmålen, de där ägde att vid mötena göra anteckningar
hvar i sitt landsmål^. ^)

I och för utarbetande af stadgar nedsattes på samma
möte en komité, bestående af ordf. doc. Freudenthal, sekr.
stud. Z. Se hal in och stud. H. Vendell. Det sålunda åstad-
komna förslaget upplästes och godkändes på första höstraö-
tet, d. 27 sept., samt fortfor att vara gällande inpå år 1877,
då på mötet den 13 mars åt ett af docent Freudenthal
samt fil. kand. Z. Schalin och stud. 6. 6. Rosenqvist be-
stående utskott granskning och revision af stadgarne anför-
troddes. Detta arbete var snart slutfördt, så att föreningen
på sitt sammanträde d. 30 april s å. kunde till diskussion
upptaga det gjorda förslaget, som oförändradt antogs. Dessa
sålunda tillkomna Stadgar för Svenska landsmålsförenin-
gen i Finland hafva, med längre fram anförda ändringar, alt
fortfarande gällande kraft och äro af följande lydelse:

§1.

Föreningen har till ändamål att dels genom enskildt
dels genom gemensamt arbete af sine ledamöter samla och
ordna alt som kan bidraga till en noggrann kännedom om
de svenska allmogemålen i Finland, såsom ordförråd, sägner,
skrock m. m.

§ 2.
Berättigad till inträde i föreningen är hvarje studerande,
som därtill anmält sig. I ledamotsafgiift erlägges S 9mf^
föreningen dock förbehållet att, där utgifter sådant nödvän-
diggöra, i mån af behof om ny uttaxering föranstalta.

1) Prot. för 17 maj 1874.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1874 — 1891. 5

§ 3.
Föreningens ämbetsmän äro: ordförande och sekrete-
rare, af hvilke den förre leder mötesförhandlingarna, den
senare för protokollet, sköter boksamling, kassa och räken-
skaper samt i allmänhet biträder ordföranden uti vården om
föreningens angelägenheter, samt trenne referenter, en för
hvarje af landskapen : Nyland, Österbotten och Egentliga Fin-
land med Åland.

§4.

Föreningen sammanträder till möte hvarje annan vecka
eller oftare om så finnes lämpligt. Första sammankomsten
under året är föreningens årsmöte, vid hvilket med slutna
sedlar väljas föreningens ämbetsmän samt revisorer för se-
kreterarens förvaltning af föreningens medel; och åligger
sekreteraren att genom annonser i tidningarna om samtliga
mötens hållande tillkännagifva.

§5.
På mötena förehafvas: l:o föreningens löpande ären-
den, hvarvid, i fall meningsolikhet yppar sig, enkel röstplu-
ralitet afgör; 2:o monografiska uppteckningar af alla till ett
visst föremål eller värksamhetsområde hörande benämningar,
samt behandling af språklärans särskilda delar; 3:o lexiko-
grafiska uppteckningar af allmogemålen; 4:o uppläsning och
uppteckning af språkprof, hälst af kulturhistoriskt innehåll.

§ 6.
Alla uppteckningar, såväl vid insamling af materialet
som vid föreningens möten, böra göras i noggrann enlighet
med det gemensamt antagna Ijudbeteckningssättet.^)

^) En redogörelse för detta ingår i ^Helsingfors landsmålsför-
enings anvisning till svenska dialektuppteckningar^ (Skr. utg. af Sv.
Lit. Skt i Finland VI) och i förordet till Nyland I.

6 Svenska landsmålaföreningen i Finland 1674 — 189L

§7.
Förslag till ändring i föreningens stadgar fä ej afgöras
förr än på första sammankomsten efter det möte, hvarå de
blifvit vakta/

På årsmötet d. 21 febr. 1881 undergick § 3 i nyssan-
förda stadgar ändring därhän att, enligt ordförandens, prof.
Freudenthals förslag, „alldenstund protokollist-, bibliotekarie-
och kassörsbefattningarna hittils varit förenade på en hand
och väl drygt arbete dymedels åhvälfts den dessa tjänster
handhafvande personen, — dessa hädanefter skulle fördelas
sålunda, att pr o to ko 11 i st-tjänsten åtskildes från biblioteka-
rie- och kassörs-befattningen:^ hvarigenom altså ett nytt äm-
bete inom föreningen upprättades.^)

Bestämningen i § 4 angående föreningens sammanträ-
den gjorde slut på den vacklan härutinnan, som tidigare vi-
sat sig, i ty att de faststälts

d. 26 april 1874 till fyra om året;

d. 27 sept. 1874 till två i månaden;

d. 7 nov. 1874 (på förslag af stud. I. Othman) till
att äga rum en gång i veckan; detta beslut öfvergafs d. 7
febr. 1876, då man öfverenskom om att sammanträda hvar-
annan måndag kl. 7 e. m. — till hvilken dag och timme för-
eningens möten alt än utlysas.

Uppå dessa arbetsmöten, af hvilka det första hölls d.
27 sept. 1874 och h vilkas hela antal nu stiger till 216, hafva
hufvudsakligen och i början uteslutande orduppteckningar ägt
rum, hvarvid tillvägagåendet varit följande. „Sedan" — heter

*) På årsmötet d. 1 febr. 1892 afskildes ytterligare bibliotekarie-
befattningen från kassörstjänsten; den senare handhafves fortfarande
af fil. mag. ing. F. Rosberg, hvaremot stud. G. A. Hedberg utsågs
till bibliotekarie.

Svendca landsmålsfäreniiiffen i Fi$Uand 1674— 1891,

det i § 3 af prot för d. 10 okt. 1874 -- „bq;ynte uppteck-
ningen af dialektord i alfabetisk ordning, börjandes från bok-
stafven A. Man fann då lämpligt att för åstadkommandet
af större redighet först uppgöra en ordlista, upptagande blott
dialektorden i deras rätta följd utan angifvande af betydelse,
flexion m. m., hvilket komme att höra till själfva bearbet-
ningen af det på nu uppgifvet sätt ordnade materialet af
ordförråd. Tvifvelaktiga ordformer och uttryck skulle upp-
tagas i en särskild förteckning, med adnoterande af sages-
mannen till vinnande af framtida närmare utredning^. På
detta sätt fortskred arbetet under år 1874 och v. t. 1875 t.
o. m. bokstafven F, hvarpå man vidtog med de dittils upp-
gifna ordens förklaring, numera skrifvande hvart ord på skild
papperslapp (in 8:o) och belysande det genom jämförelser
med lika eller liknande ord från andra svenska dialekter
(hufvuds. enl. Rietz), norska landsmål (enl. Aasen) och
isländska. Denna svårhanterliga apparat behöfde tydligen
förenklas. Början därtill var åsidosättandet af alfabetisk ord-
ningsföljd vid orduppteckningar på mötena från och med h. t.
1876; hvarefter, den 26 febr. 1877, „beslöts att, för vinnande
af tid, vid arbetet med ordförteckning icke vid mötena upp-
teckna jämförelser med utländska landsmål^ (prot. § 2) —
ett beslut, som dock icke i allo blef följdt och därför åter-
upprepades d. 8 okt. 1883 (prot. § 5). Sedan dessa tids-
ödande och äfven annars opraktiska tillvägagåenden öfver-
gifvits, har själfva arbetet gått ojämförligt snabbare än förut.
Alla tre referenterne hafva hvar för sig antecknat samtliga
ord, hvadan tillfälle till kollationering — där sådan kan sy-
nas önskvärd — nogsamt finnes. Genom beslut af d. 13
mars 1877 anförtroddes åt stud. 6. A. Åberg uppgörandet
af en alfabetisk förteckning med nödiga mellanrum till fort-
satt ify Ilning. Denna förteckning, som år 1883 blef af d.
v. stud. O. F. Hultman vida spatiösare omskrifven i två

8 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1S74—1891,

volymer, för sitt formats skull kallade ,,långkatekeserna',
omfattar f. n. vidpass 11,350 uppslagsord och 11,730 va-
rianter. Alla under ett möte antecknade ord införas under
mellantiden före nästa sammanträde däri — ett arbete, hit-
tils samvetsgrant omhändertaget af brödeme stud. G. A.
samt polyteknikerne F. F. och A. Åberg. — Vid värkstäldt
fördelande af det anförda ordförrådet mellan resp. landskaps-
mål visade det sig, att till Österbottens svenska dialekter
höra c:a 5,100 och till de i Egentliga Finland och pä
Åland talade c:a 2,100 efter prof. Noreens föredöme upp-
stälda rubriker. [Ang. Nyland längre fram.]

Men orduppteckningen utgör blott en sida af Svenska
landsmålsföreningens värksamhet. Kortare eller längre an-
draganden i ämnen, som beröra hennes värksamhet, hafva å
dess möten hållits — i början sparsamt, men under de senare
åren i öfverraskande mängd: ett talande bevis för det sti-
gande intresse, hvarmed föreningen omfattas, och för den
lifaktighet hennes värksamhet på många håll förmått väcka.

På årsmötena — i allmänhet hållna första hälgfria mån-
dag i februari månad — hafva följande längre föredrag hållits :

1875 '^JTL af stud. Z. Schalin: j^Vidskepliga föreställ-
ningar och bruk, gängse bland Österbottens svenska skär-
gårdsallmoge^.

1876 7^1 af stud. I. V. Othman: „Bröllops-seder i
östra Nyland^.

1877 ^7^11 af fil. kand. H. Vendell: j^Minnen från
västra Nyland**.

1878 ^jn af fil. mag. L. V. Fagerlund: „Korpo sok-
ken och dess historiska minnen^.

1879 V^ af folkskolläraren M. Holmberg: ^Vidske-
pelsen i Vörå socken i Österbotten^.

1880 7ii af folkskolläraren J. P. Solstrand: ^yLifvet
på Åland^.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 187^^1891. 9

1881 21/n af stud. G. A. Åberg: „Frieri- och hrol-
lops-seder i Pyttis socken^,

1882 ^la af stud. I. Smeds: nÅrshögtidemas firande
i ett svenskt österbottniskt bondehem och särskildt i Petalax^.

1883 ^^/n af stud. K. Henriksson Bagge: ^Hemlif"
vet i Nylands svenska bygder^.

1884 "/n af stud. J. Dahl bo: jtOm drakgöfnmor**.
1886 Vn af doc. Ven del 1: j^Siröftåg på östsvenskt

landsmålsområde*'.

1889 ^ju af stud. J. Thurman: „Egeniliga Finlands
svenska bygder^.

1890 ^jn. af stud. J. Elockars: ^Vidskepelse bland
Malax allmoge^.

1891 ^lu af fil. mag. R. Saxen: j^Kort öfversikt af
Larsmo-målets ljud- och formlära''.

1892 ^/u af stud. A. S. Perklén: „Skrock och vidske-
pelse i Sjundeå socken**.

k veckosammanträdena hafva följande personer hållit
muntliga eller skriftliga andraganden:

1875: stud. Z. Schalin ^^/iv j^sägner från Larsmo
och Pedersöre om ^radarn'**.

1876: doc. Freudenthal meddelade '^/u besvärjelse-
formler ur en s. k. ^svartbok** i Österbotten.

1877: doc. Freudenthal ^/iv „om våra svenska kust-
byggares härstamning*'; fil. kand. Schalin ^^/y „reflexioner
angående i Larsmo gängse talesätt, ordstäf och gåtor^ och
^7xn en saga från Nårpes; fil. kand. L. V. Fagerlund
^7x1 „bröllops-seder i Korpo", ^7^^ sagor från Korpo och
Houtskär; fil. kand. J. E. Wefvar 7^^ sagor från Vörå samt
folkvisor från Lappfjärd och Närpes; stud. G. A. Åberg
7x, ^^/:si o. ^7xn sagor från Pyttis o. Strömfors; stud. G.
E. Lindström ^7^^» ^V^ o. ^7xii sagor från Helsinge och
Sjundeå.

10 Svenåka landsmdlarw-enwqm i Finland 1874-^1891.

1878: fil. mag. Yendell ^7^^ ri^ägra allmänna an-
märkningar om de svenska allmogemålen i Estland*^, ^^/:sl
sagor fr. Estland; folkskoleläraren M. Holmberg ^^/n en „sä-
gen om Storkyro slag^ uppt. i Vörå; fil. kand. Wefvar
^7™ sagor fr. västra Nyland; stud. G. A. Åberg ^V^^ <>•
^7^ sagor fr. Borgå o. Lappträsk; stud. G. £. Lindström
*7iv två sagor från Sjundeå.

1879: fil. lic. Vendell ^/xii „de förnämsta egenheterna
i Runömålet^ o. 7™ sagor fr. Nuckö; folkskoleläraren Sol-
strand ^7^^^ yfiorparen Karl Anderssons lefnad*^ fr. Brandö;
fil. kand. Wefvar ^7^^^ o. 7^ sagor fr. Ingå o. Kimito, en
folkvisa fr. Hiitis; stud. G. A. Åberg ^7^^ ®^ ^^9^ fr« Mör-
skom; stud. G. E. Lindström 7^^ o. "/xi sagor fr. Esbo
och Sjundeå; stud. J. Sohlberg 7^ ^^ saga från Pojo.

1880: prof. Freudenthal ^701 „en kokcelgobh^j skild-
ring från Närpes; fil. lic. Vendell "/n „om Runö^, ^^fiv
^Grimsöbon och björnen^, isländsk o. ^7^ jfijälkvinnan^,
färöisk folksaga; stud. P. Nordroann ^jui j,sägner och vid-
skepelse från Borgå socken^ ^ ^'^/a folkvisor fr. Pellinge;
stud. Sandelin ^7^ ®^ ^^9^ ^^' Neder-Vetil.

1881: prof. Freudenthal framstälde ^7^^ Jhufvud-
punkterna i prof. Bugges studie öfver Baldersmytenf fil.
lic. Vendell anmälde 7v J. A. Lundeils afh. „ow de sven-
ska landsmålen och deras frändskaper^, ^*/iv om ordet ^wn-
valen^ ^^/x om Gammal-Svenskby; stud. L Smeds ^7^ »^^~
der och bruk vid jul och nyår i Petalax^, ^®/ii, ^/iv^ */xii
folkvisor och gåtor fr. Petalax; stud. G. A. Åberg ^7^1^^
saga fr. Helsinge; folkskoleläraren Sol strand *7^ Jekar
på Brandö,

1882: prof. Freudenthal uppläste *7v en, antagligen
af framlidne prosten Estlander författad skrift: y^Några an-
teckningar om Vörå socken f stud. L Smeds ^7^ vidske-
pelser o. ordståf fr. Petalax; stud. Bagge ^jiii y,om vidske-

Svenaka kmdBfnålsforenwffm i FMmd 18T 4^1691, 11

pelse i Pämd socken*^, "/iv skrock fr. Pärnå; stud. Dahlbo
^®/in en tradition från Karl den tolftes tid, uppt. i Pörtom;
stud. O. F. Hultman "/x folksägner fr. Pojo.

1883: prof. Freudenthal ^/xn skrock från Ny-Kar-
leby; stud. O. F. Hultman besvarade ^V^ jakande frågan
jfhur nyländska dialekten haft cerebralt l?^ Folkskoleläraren
Engström ^^/ni Julens firande i Voråf stud. G. A. Åberg
2711 sagor fr. Helsinge; stud. Smeds ^7^^ sagor fr. Peta-
lax, 27^ folkvisor fr. Pojo; stud. Dahlbo 7^ ^ V^ sagor
från Närpes och Pörtom; doc. Vendell *7^ estländska
gåtor.

1884: doc. Vendell anmälde *7^ O. Schraders ar-
bete y,Sprachvergleichung und IJrgeschichtef fil. kand. Wef-
var ^7^^ sagor och folkvisor från Åland; stud. Smeds
27X o. "/xi sagor fr. Kyrkslätt; stud. G. A. Åberg '^jvr en
saga fr. Strömfors.

1 885 : folkskoleläraren F r e j b o r g uppläste *7^ berättel-
ser, upptecknade i Borgå socken (i st. f. årsföredrag); doc.
Vendell ^7^ ®^ uppsats om ^aksentuationsförhållanden i
Väst-Nyland]^ ^rof, Freudenthal ^7^^ barnrim fr. Nyland
o. Pargas; stud. Hedberg ^7^ ®^ sägen om Oravais' första
bebyggande; fil. kand. Wefvar ^7^^ folkvisor fr. Lappfjärd;
stud. I. Smeds ^7^^ J^^^^ trolldom och vidskepelse från
Petalax^ äfvensom sagor från Kyrkslätt och Korsnäs, ®/iv
folkvisor fr. Pojo; stud. G. A. Åberg "/v vidskepelse fr.
Strömfors, *^/in & "/xi sagor från Helsinge och Pyttis.

1886: doc. Vendell 7^ j^danska och lågtyska låne-
ord i nyländska allmogemålen^, */iv folkvisor fr. Kyrkslätt;
fil. kand. Wefvar ^7^^ sagor från Esbo och Lojo; stud.
Hög backa ^jm. folkvisor från Gamla-Karleby landsförsam-
ling; stud. W. Hagelstam ^^jrf folkvisor fr. Helsinge och
Borgå; stud. G. A. Åberg "/x & ^7^ sagor fr. Helsinge,

12 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1874—1891,

Sibbå o. Borgå; stud. Dahlbo "/x en saga fr. Pörtom;
agron. Hansson ^^/sli en saga från Strömfors.

1887: stud. G. A. Åberg ^7^ skrocksägner fr. Borgå,
Mörskom och Pyttis; doc. Vendell ^^jya. y,om ortnamn, huf-
vtidsakligen i Kyrkslått och Esbo socknar^,

1888: stud. K. J. Hagfors 7^ y,substantivens böjning
i Neder-Vetilf stud. J. Klockars ^^/x ^pronomina i Ma-
lax-målet;^ stud. H. Ståhl ^^jm jfierbalbojningen i Krono-
bymåletf' stud. G. Sohlberg ^7^ ®^ folkvisa från Kyrk-
slått; prof. Freudenthal "/ni en saga fr. Pärnå; doc.
Vendell "/in rim öfver hemmansnamn i Solbärga by af
Degerby under Ingå socken lydande kapell ; fil. kand Smeds
2*/ui ett s. k. 'himmelsbre/^ fr. Bärgö och en saga fr. Malax,
^7iv sagor fr. Petalax och Malax; fil. kand. A. Karsten
^^/iv en folkvisa och två ^smdstgcken^ fr. Kökar.

1889: doc. Vendell höll ^yui ett föredrag om „Am/-
vudmomenten i Nylands äldre riddarevisor och romanser^
samt meddelade ^^/xi y^skroch och tydor på Island;"" stud.
J. Klockars ^^/iv j^å-ljuden i svenskan i allmänhet och i
våra landsmål isynnerhet"' äfvensom en i Kveflax uppteck-
nad tradition från 1808 års krig, ^®/n ^skrock i Ytter-Ma-
lax"", ^^/uL om ortnamnet Vias i Malax, ^7^ ypfversikt af
Eeplot-målet" jämte en saga på samma, *7^^ ^^ ^^9^ fr»
Österbotten, ^^/xi ^äldre försök till tolkning af socknenam-
nen Närpes, Malax och Solff fil. kand. Smeds ^7^^
y^Hvittisbofjärd-målet i dess förhållande till öfriga östsven-
ska dialekter;"' stud. J. Thurman ^^/x ^^om supradentalema
i Pargas-målet", ^^/xi y^från högsvenskan afvikande konso-
nantförbindelser i Pargas-målet", ^/iv en folkvisa och en
saga fr. Pargas; fil. kand. K. H. Bergroth ^7^ y,iakttagel-
ser rörande munarternas på fasta Åland ställning till öfriga
svenska landsmål'" stud. K. J. Hagfors 7™ ^n saga från
Teerijärvi; stud. J. Granit "/xi några småhistorier fr. Korpo;

Svenska landsmålsforeninffen i Finland 1874 — 189 L 13

stud. B. Lönnqvist **/xi & *^/xi ramsar öfver hemmans-
namn i Esbo [25 nov.], folkvisor och sagor fr. Helsinge och
Esbo, en polka fr. Esbo; stud. A. Backman ^/xi sagor
och gåtor fr. Borgå socken; stud. T. Karsten ^/xi en sä-
gen fr. Kveflax; polyt F. F. Åberg ^^/iv & ^^/ix sagor,
gåtor och tydor fr. Helsinge.

1890: doc. H. Pip p ing höll V^i ett föredrag med an-
ledning af sin af handling ^Om Hensens fonautograf som ett
hjälpmedel fOr språkvetenskapen f' stud. Klockars *7^v
j^modemiseringar inom Malax-måletf doc. Vendell ^^ui
jfSämund den vise i isländska folktraditionen'^, ^^/m om
några midsommarbruk på Runö^ ägande förbindelse med
Baldersmyten, hvarpå redogjordes för tvisten ang. denna,
samt ^7^ några Ijudöfvergångar {% > fi», u> ^tu) i västra
Nylands bygdemål; stud. Lönnqvist ^V° ^ ^7^^ ^n pol-
ska, folkvisor, sagor fr. Helsinge, Esbo och Pämå, *V™ ^'^^^"
låt och en folkmsa fr. Helsinge, ^^/iv ^skrock och vidske-
pelse i Helsinge^ samt en folkvisa fr. Sibbå; stud. Ståhl
^^/m en ramsa öfver ortnamn i Kronoby och rim behand-
lande „hvad djuren sade** från samma socken, '^/ni 'räknin-
gar vid lek* fr. Kronoby, ^^/iv 'räkningar' och rim fr. Vasa;
fil. kand. Smeds ^^/m en folkvisa från Petalax; stud. J.
Thurman ^^/m Tovelåten i Pargas, ^7^ ^^ folkvisa från
samma socken; polytekn. F. F. Åberg ^^/w en saga fr.
Helsinge; ing. A. E. Blomqvist ^^/w folkvisor och "/xi
gåtor, ordspråk, rim fr. Östersundom kapell af Sibbå socken.

1891: prof. Freudenthal ^^/x om nyl. tis. int liva,
int ti bgt^ ^/xi några anmärkningar mot J. V. Lindgrens i
Finsk Tidskrift ingående recension af K. J. Hagfors af-
handling y^Gamla-Karleby-måletf stud. T. Karsten ^7°
jjtjudfysiologisk öfversikt af Kveflaxmålet;"' doc. Vendell
^7n yftstsvenska dialekt-ord och -former i finskan^, ^/m
^Ijudfysiologiska rön ang. språket i södra delen af Kyrk-

14 Svenska landsmålsförenifufen i Finland 1874^1891,

slätt socken^ o. ^etymologisk förklaring af några östsv. dia-
lektord med dift. a»*', ^^/m om Sjundeä-tnålets gränser, ^*/iv
orden brodor^ dgtar, mgdor i Kyrkslätt-målet, -''/iv & */x
östsvenska etymologier, ^^/xi ursprungligt uddljudande h^V"
i de östsvenska målen, **/iv en vall-låt fr. Ingå, ^^/ja ord-
stäf hkn Pedersöre; fil. mag. O. F. H altman ^/xi om j^den
samnordiska diftongen Jof stud. A. Backman ^jm ^skrock
och tydor med anl, af de s, k. ståduma^ fr. Borgå; stud.
T. af Reeth 7™ ^^ ^^9^ fr- Mustasaari; stud. J. Thur-
man ^'/iv en saga fr. Pargas och ett kärlekshrefiv. Korpo,
*7xi upplysningar om en åldrig folkvisa fr. Pargas; stud.
G. A. Hedberg ^7^ &^/xi folkvisor fr. Pedersöre; stud.
U. Fleege ^/xi en af allmogeman nyligen diktad visa från
Kyrkslätt (Porkkala).

Flertalet af dessa föredrag och meddelanden grundar
sig på forskningsresor, dem föreningsmedlemmar — mesta-
dels med understöd från Universitetet, Nyländska afdelnin-
gen, Svenska literatursällskapet eller Svenska folkskolans
vänner — företagit i våra östsvenska bygder. I sådant af-
seende ha vi att nämna:

A. O. Freudenthal sommaren 1874 i Österbottens
svenska socknar.

J. E. Wefvar 1875 och 1876 i Österbotten, 1877 och
1885 i Nyland, 1878—84 i Egentliga Finlands skärgård och
på Åland; f. n. åter i Österbotten.

H. A. V en del 1 somrarne 1877—79 och 1881 till de
svenska bygderna i Estland, på Runö och i Gammal-Svenskby;
sommaren 1888 i Finnby.

G. A. Åberg somrarne 1877 o. 1878 i östra Nyland,
1880 särskildt i Pyttis.

G. E. Lindström somrarne 1877—79 i Helsinge, Esbo,
Tusby, Kyrkslätt och Sjundeå socknar.

Svenska landsmålsforeningm i Finland 1S74--1891. 16

studd. Th. Ruuth och V. Mårtensson samlade un-
der sommaren 1877 jämte d. v. lyceisten P. Nordmann
folkvisor inom Pärnå och Lappträsk socknar.

I. Smeds sommaren 1881 i Vasa läns södra socknar,
sommaren 1888 i Hvittisbofjärd.

K. Henriksson Bagge sommaren 1882 i Pärnå
socken.

Mag. E. Lagus sommaren 1886 i östra Nyland för
upptecknande af folkvisor, -lekar, och -danser; senare vand-
ringar i västra delen af landskapet i samma syfte.

A. Karsten somrame 1888 o. 1889 i Kökar.

stud. U. Lagerblad somrame 1888 o. 1889 i Kimito.

J. Thurman under ferierna 1889—91 i Pargas och
Nagu socknar samt Kakskerta kapell.

J. Klockars sommaren 1889 i Malax.

K. H. Bergroth somrame 1889 och 1890 i Geta och
öfriga åländska socknar.

stud. K. A. Björksten sommaren 1890 i Borgå socken.

stud. G. A. von Christiersson somrarne 1890 o.
1891 i Lojo.

B. Saxen sommaren 1891 i Larsmo.
folkskoleläraren M. Thors somrarne 1890 o. 1891 i

Ny-Karleby trakten.

stud. S. Per klen 1890 o. 1891 i Sjundeå samt an-
gränsande delar af Kyrkslätt och Ingå socknar.

T. af Beeth sommaren 1891 i socknama kring Vasa.

Vår förening har hittils icke varit i tillfälle att såsom
sådan publicera något. Däremot hafva flere arbeten, be-
handlande olika östsvenska dialekter, utkommit. Emedan
dessa samtligen äro författade af medlemmar, hörande till
Svenska landsmålsföreningen i Finland, upptagas de här ne-
dan, för bättre öfversiktiighets skull fördelade på landskap.

16 Svefuka lanäsmåUforeningen i FMand 1S74 — 1S91,

Nyland.

Freudenthal: Om svenska allmogemälet i Nyland.
Hrfors 1870. (Utgör 15:de h:t af F. V. S:s Bidrag.)

Nyland. Samlingar utgifna af Nyländska af delningen.
I. Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet,
ordnade af Herman Vendel 1. H:fors 1884.^) p)et här
ingående ordförrådet jämte det sedermera tillkomna kan re-
duceras till c:a 14,300 'noreenska' uppslagsord.^)] — II.
Nyländska folksagor, ordnade af G. A. Åberg. H:fors
1887. — III. Nyländska folkvisor, ordnade och utgifna af
Ernst Lagus. I. H:fors 1887. — IV. Nyländska folk-
seder och bruk, vidskepelse m. m., framstälda af An-
ders Allardt. H:fors 1889.

Dessutom uppsatser af Freudenthal i Album ut-
gifvet af Nyländingar Hl, utg. 1866 (Om tonfallet i
Nyländska bygdemålet) och af Ven de 11 i Svenska litera-
tursällskapets »Förhandlingar och Uppsatser* 3, utg.
1889 (Nyländska etymologier).

Mgentliga Finland med Åland.

L. V. Fagerlund: Anteckningar om Korpo och Hout-
skär socknar. Sommarstudier. H:fors 1878. (Utgör 28:de
h:t af F. V. S:s Bidrag och upptager pp. 120—220 en
afh. om »folkspråk, folkpoesi, folklekar och folk-
danser** samt pp. 296—329 en ordlista, reducerbar till un-
gefär ett tusen uppslagsord).

Vendell: Ordlista öfver det svenska allmo-
gemålet i Finnby kapell af Bjärnå socken i Åbo
län. H:fors 1890. [Ingår i 49:de h:t af F. V. S:s Bidrag.

*) Öfverlämnades tiU tryckning redan 1882.
*) Bland dessa äro närmare 6,000 för nysvenska skriftspråket
främmande och vidpass 800 längifvande finska ord.

Svenska landsmåUif&reningen i Finland 1874— 189L 17

Den inrymmer 5,392 uppslagsord, bland hvilka c:a 2,700
för skriftspråket främmande.]

Anton Karsten: Kökarsmålet. Ljud- ock form-
lära. Akad. Afh. H:fors 1891. [Ingår i Svenska Lands-
måls-tidskr. XII.]

Österbotten,

Freudenthal: Ueber den Närpesdialeet. Akad.
afh. H:fors 1878. — Bidrag till ordbok öfver När-
pe småle t. H:fors 1878. [Båda ingående i F. V. S:s Bi-
drag, h. 30. Ordboken upptager 2,093 ord, af hvilka ung.
600 för skriftspråket främmande.] — Vöråmålet. Ljud-
och formlära, ordlista med register, språkprof.
H:fors 1889. [Utgör XII af ^Skrifter utgifna af Svenska
Literatursällskapet i Finland;** ^registret** omfattar 3,203
hsv. uppslagsord, bland dem c:a 1,150 för skrspr. främ-
mande]. — Uppsatsen ^Porthan, Finlands första sven-
ska dialektforskare** (i Sv. Lit. Skts Förh. o. Upps. 6)
innehåller c:a 50 ord från Kronoby. — Ordstäf och tale-
sätt från Nykarleby. (I Sv. Landsm.-tidskr. h. 23, år
1885).

K. J. Hagfors: Gamlakarlebymålet. Ljud- ock
formlära samt språkprov. Akad. Afh. H:fors 1891.
[Ingår i Sv. Landsm.-tidskr. XII.]

Sydiistsvensha mål.

Freudenthal: Upplysningar om Rågö- och
Wichterpal-målet. H:fors 1875. [I F. V. S:s Bidrag
h. 24.]

Vendell: Laut- und Formlehre der schwedi-
schen Mundarten in den Kirchspielen Ormsö und
Nukkö in Ehstland. Akad. afh. H:fors 1881.— Runö-
målet. Ljud- och formlära samt ordbok. Stock-

2

18 Svenska landgmålsforeninffen i Finland 1874 — 1891.

holm 1882—1887. [I Sv. Landsm.-tidskr. IL Ordboken
omfattar 4,2 28 ord, hvaribland öfver 1,200 för sv. skrspr.
främmande.]

Freudenthal och Vendell: Ordbok öfver Est-
ländsk-Svenska dialekterna. H:fors 1887. [Utgör VII
af ^Skrifter utg. af Sv. Lit. Skt i Finland f upptager 11,881
briker, reducerbara till c:a 7,000 'noreenska' uppslagsord,
bland hvilka vidpass 2,500 för skrspr. främmande.

Dessutom kortare uppsatser af Vendell i Förh. o.
Upps. af Sv. Lit. Skt i Finland, I, II och IV; i Album ut-
gifvet af Nyländingar VII; i Odalmannen (utg. 1880)
och i Finsk Tidskrift 1882.

östsvenska mål i allmänhet,

Freudenthal: Spår af dualis i ett par af Fin-
lands svenska dialekter. H:fors 1880. [I „öfversigt
af F. V. S:s förh.^ XXU].

Vendell: Östsvenska monografier. H:fors 1890.
[Innehåller 2,946 uppslagsord, alla främmande för hsv. skrspr.]
— Bidrag till svensk folketymologi. [I „Förh. o.
upps. utg. af Sv. Lit. Skt i Finland" 2 o. 3]

I detta sammanhang böra äfven observeras y^Hehingfors
landsmålsförenings anvisning till svenska dialektuppteck-
ningar^j förf. af prof. Freudenthal och ingående i Sv.
Lit. Skts Förh. o. Upps. h. 2 pp. 150—153, och j^Sven-
ska Literatursällskapets cirkulär angående insamling af
folkdiktning, folkmusik m. m.^ i samma Förh. o. Upps. h.
3 pp. 101—106.

En framställning af arbetet på den östsvenska folk-
lorestikens område gifver den till folklorekongressen i Lon-
don sistlidet år framlämnade broskyren „Z>w folklore sué-
dois en Finlande^ (1891) samt uppsatsen „Svensk folklore-

Svenska lanåamålsföreningm i Finland 1674— 189L 19

stik och dialektforskning i Finland'' (Sv. Lit Skts Förh. o.
upps. h. 6) af mag. Ernst Lagus, till hvilka arbeten
härmedels hänvisas.

Åtminstone de flesta på års- och veckomötena hållna
föredrag — ett värdefullt material för kommande forskare
— förvaras i arkivet, dit dessutom följande ännu outgifna
handskrifter blifvit inlämnade:

A. Schultén: Redogörelse för Nagu-målet.

V. F. Holmberg: Allmogeord från Pargas-
målet.

H. Vendell: Ordlista öfver Nargö-målet i Est-
land. — Supplement till de Estländsk-Svenska
ordsamlingarna: starka verb, ^a-afledda verb o. nomina,
jämförelser, låneord. — Sagor, visor, ordstäf, gåtor
m. m. från Estlands svenska bygder. — Till känne-
dom om syntaxen i Estlands och Runös svenska
mål. [Genom Nyl. Afd.]

E. Lagus: Ur vårt språks pariakast. Samling
af ord och uttryck i det Helsingforsiska barn-,
f öräldra-, skol-, student-, gat- och slagdängspråket.

Ax. Tammelander: Proverbia svecana: 410 i
Finland använda svenska ordspråk. [G:m E. Lagus.]

A. A 11 ar dt: en samling, omfattande 282 ordspråk, 68
ordstäf och 6 7 gåtor upptecknade i Nyland, särdeles i land-
skapets östra socknar. [G:m A. O. Freud en t hal.]

G. A. Åberg: Förteckning öfver bya- och hem-
mans-namn i Helsinge socken. [G:m F. F. Åberg.]

A. A. Fleege, pastor: Ortsnamn i och bomärken
från Snappertuna kapell af Earis socken. [G:m
H. Vendell.]!)

*) Dessutom 15 febr. 1892 af H. Vendell: Uppslagsregi-
ster till J. E. Rietz* ^Ordbok öfver Svenska Allmoge-
språket". (Omfattar c:a 50 tusen ord.)

20 Svenska landgtnålsforeningen i FifUand 1874 — 189L

För att fullständiga denna öfversikt af Svenska lands-
målsföreningens värksanihet och såsom bevis på den ifver,
hvarmed våra dialekter f. n. studeras, må slutligen nämnas,
att i enskilde medlemmars värjo finnas af dem hopbragta
omfångsrika ordsamlingar öf ver följande socknemål: Pargas
(J. Thurman), Nagu (kyrkoherden E. Korsström o. J. Thur-
man), Ge t a (K, H. Bergroth), Föglö och Kökar (A.Kar-
sten), Hvittisbo fjärd (I. Smeds), Mal ax (J. Klockars),
Kveflax (T.Karsten), Pedersöre (H. Vendell), K r o n o b y
(H. Ståhl), Gamla-karleby och Nedervetil (K. J. Hag-
fors), hvarjämte professor Freudenthal under sina forsk-
ningsfärder i svenska Österbotten åren 1872 och 1874 gjorde
vidlyftiga anteckningar om de svenska munarterna i sagda
landsdel.

Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors har un-
der sin nu snart adertonåriga tillvaro fått från utom henne
stående personer och samfund mottaga mångfaldiga bevis på
uppmärksamhet och sympati, icke minst från vårt stamland
Sverige. Sålunda erhöll föreningen i september 187 8 ge-
nom ordföranden för de svenska landsmålsföreningarna i
Uppsala, d. v. fil. kand. J. A. Lund el 1, inbjudning att jämte
landsmålsföreningarna vid Sveriges bägge universitet deltaga
i utgifvandet af tidskriften „Nyare bidrag till känne-
dom om de svenska landsmålen ock svenskt folk-
lif^, hvarpå hon till medredaktörer i denna utsåg professor
A. O. Freudenthal och d. v. fil. mag H. Vendell, hvilka
i denna sin egenskap fortfarande kvarstå.

Första grunden till biblioteket lades hösten 1874
genom gåfvor af böcker från statsrådet J. J. W. Lagus, dok-
tor J. O. I. Rancken och fil. mag. V. Vasenius. Slika
föräringar ha f. ö. i stor mängd kommit föreningen till del;
bland gifvare vilja vi här särskildt omnämna prof. Freu-

Svenska Unidamålsforeningen i Finland 1874—1891, 21

denthal och kanslirådet Elias Lönnrot. En högst vär-
defull tillökning erhöll boksamlingen år 1885, i ty att på
mötet d. 11 maj ^bibliotekarien tillkännagaf att föreningen
genom fru Othman fått mottaga en hennes aflidne man, för-
eningsmedlemmen fil. kand. Ivar Othman tillhörig boksam-
ling, upptagande 51 arbeten" (prot. s. d. § 3).

Emellertid var, synnerligen under de första åren af
föreningens värksamhet, bristen på trykta hjälpkällor myk-
ket kännbar. Den i § 2 af stadgarne faststälda inträdesaf-
giften af 3 mark var, lika litet som tidtals företagna extra
uttaxeringar, egnad att i nämnvärd mån afhjälpa denna.
Därför riktades på hösten 1874 till Consistorium aea-
demicum en anhållan om penningeunderstöd. Denna af-
slogs, men i stället tilldelade Nyländska afdelningen
på sitt årsmöte 1875 åt föreningen 400 mark ur Kiseleffska
donationsfondens räntemedel, hvilken summa af en onämd
gifvare ökades med 100 mark. Åren 1888 och 1891 an-
stäldes af enskilde medlemmar „landsmålssoaréer", hvaraf
behållningen, sammanlagdt 529 fmk 7 5 p., tillföll förenin-
gens kassa. — De sålunda hopbragta medlen ha hufvudsak-
ligen användts till förstärkande af biblioteket; hvilket därför
nu är tämligen väl försedt.

Förenadt med biblioteket är arkivet. Detta om-
fattade ursprungligen blott protokoll, matrikel, räkenskaper
och referentemas på mötena gjorda uppteckningar, men har
år efter år vunnit tillväxt därigenom, att samtliga årsföre-
drag och de flesta på veckomötena hållna andraganden med
detsamma införlifvats, äfvensom genom de gåfvor af manu-
skript, hvilka p. 19 äro nämda. Dessutom har Nyländska
afdelningen dit förärat G. A. Åbergs och G. E. Lind-
ströms under resp. forskningsresor inhöstade samlingar.
Det innehåller sålunda utan tvifvel de rikaste materialsam-

22 Svefuka landgtnåUforeningm i Finland m4r-189L

lingarna inom landet till kännedom om svenska landsmäl och
skandinaviskt folklif i östervåg.

För biblioteket och arkivet gälla följande

utlåningsregler:

^Hvarje vid Svenska landsmälsföreningen inskrifven med-
lem är berättigad till lån från biblioteket.

Under läseterminerna utlånas böcker endast åt i sta-
den bosatte medlemmar, och är låntagaren skyldig att på
föreningens anhållan inlämna det uttagna arbetet. Under
sommarferien äga äfven medlemmar, som vistas på landet,
rättighet att erhålla boklån; dock böra alla lån vara åter-
stälda före den 15 september.

Manuskript få icke utan föreningens medgifvande ut-
lånas.

För hvarje lån, hvilket icke inom den föreskrifna tiden
till biblioteket återlämnats, plikte låntagaren 5 penni för
hvar dag lånet utöfver förfallotiden utestår. Denna plikt
beräknas dock icke för längre tid än tre månader, efter
hvilken tids förlopp värket anses som förkommet och ersätt-
ning för detsamma jämte utestående plikter ofördröjligen af
bibliotekarien indrifvas. Samma lag gäller ock om bok för-
därfvas. Utgör förkommen eller skadad bok del af ett värk,
kan låntagaren förpliktas att ersätta hela värket. Ar det
värk, hvilket af låntagaren bör ersättas, ur bokhandeln ut-
gånget och finnes ej häller någon nyare jämngod upplaga
att tillgå, bör ersättning utgå med en förhöjning af boklåds-
priset, hvilket till sitt belopp bestämmes af föreningen^

Svenska landsfndlsformingm i Finland ISTé-^lSOL

23

BUagaL

FSnidDgoiis Imbotsmin,

Ordförande: A. O. Freudenthal 1874 — . T. f. under h.

t. 1886: H. A. Vendell.

Sekreterare: Z. Schalin 1874—1878. — H. A. Vendell

1879 — (t. f. år 1878). — R. F. Rancken t.
f. under h. t. 1875.

Bibliotekarie och kassör: H. A. Vendell 1874—1880. — F.

Rosberg 1881 — . Se för öMgt noten på
pagina 6.

Referenter: a) för Nyland: H. A. Vendell 1874—1887. —

G. A. Åberg 1888 (t. f. under h. 1. 1877, f dec.
1888). — B. Lönnqvist 1889 o. 1890. — A.
S. Perklén 1891. b) för Egentliga Finland
med Åland: R. Hausen 1874. — J. £. Kors-
ström 1875. — L. V. Fagerlund 1876 o.
1877. — L. Nilsdorff 1878. — J. P. Sol-
strand 1879—1883. — O. F. Hultman 1884.

— J. N. Reuter 1885. — G. A. Åberg 1886
o. 1887. — A. Karsten v. t. 1888. — I.
Smeds h. t. 1888. — J. Thurman 1889—. c)
fdr Österbotten: Z. Schalin 1874—1877. —
R. F. Rancken 1878. — M. Holmberg 1879

— 1882. — I. Smeds 1883—1887. — K. J.
Hagfors 1888 och v. t. 1889. — J. Klockars
h. t. 1889 o. hela 1890. —T. Karsten 1891.

24

Svenska hindsmåhfthrenihqen i FMand 1S74 — 1S9L

Bilaga n.

FiironiDgons modlommar.

Ahlqvist, V. nyl. ^xi 1886.
v. Alf t han, G. E. kapten "/m

1888.
Allardt, A. nyl. ^o/xi 1876.
Andersson, A. A. vf. ^^jx

1889. t
Andersson, V. polyt. 7x1891.
Arnkihl, F. nyl. 171V 1874.
Avellan, H. nyl. ^Vm 1888. f
Backman, Ad. nyl. ^o/ix 1889.
Backman, Ax. öb.2*/xl874. f
Bergroth, E. nyl. ^V^ 1878.
Bergroth, K. H. nyl. ^o/ix

1889.
Björksten, K. A. nyl. ^»/iv

1890.
Blomqvist, A. E. nyl. **/^v

1890.
Bomansson, K. A. vf. ^^jiv

1874.
Bonde, K. O. öb. Vix 1874.
Bredbacka, K. J. öb. 23/^

1885.
Bredenberg, G. A. nyl. ^^jiw

1888.
Broberg, A. nyl. 2/11 1880.
Broberg, K.T.nyl. 2«/iv 1874.

Calonius, T. nyl. ^^/x 1874.
y. Christiersson, C. A. G.

nyl. 7n 1890.
Dahl, A. vf. «Vix 1878.
Dahl b o, J. öb. ^»/ix 188I.
Dy hr, B. A. öb. »/m 1885.
E n g 1 u n d, F. V. nyl. 171V 1 880.
Engström, J. öb. Vxi 1881.
Estlander, I. B. nyl. ^/n 1880.
Fagerlund, C. vf. Vx 1891.
Fagerlund, L. V.vf.7xil874.
Fleege, U. A. nyl. 7m 1891.
Flinck, J. A. nyl. 17m 1879.
Forsell, A. nyl. 7xi 1886.

F o r 8 m a n, P. agron. ^7"i 1® '^^•
For snäs, M. L. öb. 27U 1888.

Fr ej b or g, K. nyl. 7u 1882,

Freudenthal, A. O. nyl. ^^jiv

1874.
Gadd, H. nyl. 7xn 1881.
Grahn, V. nyl. »o/iy 1888.
Gr an b om, A. nyl. ^V^ 1880.
Granit, J. M. vf. "/x 1887.
Grotenfelt, N. B. vib. 711

1875.
Gråsten, E. nyl. ^^jn 1884.
Gröndahl, E. J. vf. 17x1 1874.

Svendca landBmåUfSreningen i Finland 1874 — 1891,

25

Gustafsson, F. W. vf. ^»/m

1892.
Hackzell, M. G. nyl. ^^iw

1874.
Hagelstam, J. A. nyl. ^^/x

1882.
Hagelstam, J. W. nyl. V^i

1886.
Hagfors, K. J. öb. 'Vx 1887.
Hallberg, C. S. nyl. 2«/iv

1874. t
Hannelius, V. öb. ^^/m 1891.
Hanson, J. L. agronom, ^^i

1886.
H art man, T. E. nyl. Viv 1889.
Hans en, R. nyl. 2«/iv 1874.
Hedberg, A. R. öb. Vx 1883.
Hedberg, G. A. öb. i«/iv 1888.
Heikel, I. A. öb. ^s/m 1892.
Hellström, F. A. öb. ^/x 1882.
Henriksson, K.nyl.23/xl876.
Hollmerus, B. E. nyl. ^^/x

1874.
Hollmerus, C. F. nyl. '^/xi

1874.
Hollmerus, H. A. nyl. 2*/x

1874.
Holmberg, M. öb. ^^/x 1878.
Holmberg, V. F. vf. ^7x

1881. t
Holmström, O. nyl. »/ii 1888.
Huldén, K. E. öb. i^/iv 1888.
Hultman, G. polyt. ^Vm 1891.

Hultman, O. F.nyl.2«/ix 1881.
Högbacka, M.V.Öb.7ml885.
Jakobsson, A. öb. 7^ l^^^*
Jansson, J. E. vf. ^/x 1891.
Karlsson, K. J. vf. Vni 1889.
Karsten, A. vf. V^i 1886.
Karsten, O. vf. ^^x 1879.
Karsten, T. E. öb. Vii 1889.
Klockars, J. öb. ^^/ix 1888.
Kor sström,J.E.vf.^Vxi 1874.
Kullhem, S. E. nyl. *Vv 1874.
Lagerblad, U. nyl. 22/x 1888.
Lagus, E. nyl. ^^/xi 1887.
Laqvist, H. nyl. ^^u 1888.
Laurén, L. öb. ^Viv 1888.
Lille, A. nyl. 2«/iv 1874.
Lindell, V. M. vf. ^Vxi 1887.
Linden, H. nyl. ^Viv 1874.
Lindfors, A. E. nyl. ^^/x 1881.
Lindgren, R. nyl. ^x 1879. f
Lindström, G. E. nyl. 2/11

1875. t
Lindström, K. F. R. nyl. ^/x

1879. t
Lovenetzskij, I. A. öb. ^^/m

1888.
Löfving, Hj. S.nyl.i7iu 1888.
Lönnbeck, A. nyl. 711 1880.
Lönn be ek, V. nyl. 711 1880.
Lönnqvist, B. nyl. ^^/u 1889.
M a j a n d e r, R. nyl. 171V 1874. f
Malmqvist, M. vf. 27X 1891.
Meinander, Gr. nyl. *7u 1875.

2$

t Fmim^ tt74-lS9L

Meller, F. B.^ " iv 1874.
]fårtenssoii,V.nyL»;xl877.
Niekiin, EL H. 9b. V^ 1B83.
Nilsdorf^ L. vt ^'ix 1876.
NordBann, P. nyL ^/x 1879.
>>berff, C. A. nyL »/xi 1875.
Nygård, K. J. öb. »/x 1»«2.
Nyland, A. vf. "/xi 1877.
OthBan, L V. nyL", ivl874. f
Palmen, E.G.nyL»/iv 1874.
Perklén, A. S. nyL »/ix 1890.
I^jppJBff, IL H. nyL ^/xi

1885.
Raneken, J. O. L öb. »^/u

1877.
Baneken, E. F. öb. ^^iv 1874.
af Kccth, T. öb. "/n 1891.
T. Rehansen, E. C. nyL"/iv

1874.
Reiman, A. nyL ^u 1889.
RenqTist, V. njl "/iv 1874.
Reater, J. N. vf. ^iv 1883.
Booa, S. C. H. öb. Vx 1883.
Rosberg, F. nyL "/n 1875.
Rosenqvist, G. G. nyL ^*/iv

1874.
Rönnberg, F. F. nyL 7xu

1874.
Sandelin, L. H. öb."/iv 1880.
Saxen, R. E. öb. 2«/iv 1890.
Schalin, Z. öb. 171V 1874.
af Schnltén, A. nyL "/iv

1874.

Serlachins, J. J. nyL "x

1874.

Sievers, KL R. nyL", iv 1874.

SippeU Fr. öb. ^x 1890.

Sjöberg, O. G. A. öb. ** ix
1891.

Sjöblom, R. J. vL "/"V 1890.

Sjöman, O. n^ >• iv 1874.

Slottc, K. F. öb. >Vv 1874.

Slotte, M. A. öb. \'x 1883.

Smeds, L öb. ^/x 1880.

Sohlberg, G. n^. "/» 1Ö87.

Sohlberg, J. vf. "/xi 1877. f
j Solstrand, J. P. åL Vn 1879.
jStadins, U. nyl. "/x 1891.
I Stenbäck, m. M. n^^ »"/n
i 1888.
.Stenbäck, L. nyL »Vn 1888.

Stenfors, G. E. öb.*«/x 1883.
I Stenvik, F. E. nyL "/ra 1875.
! Stigzelin8,E.A.vf.*2/xil874.

Ström, E. nyL *Vix 1890.
I Strömberg, M. öb. ^Viv
I 1874. t

|Ståhl, H. öb. **/ix 1888.
ISncksdorff, V. J. nyL "/iv
1874.

Sundholm, A. njl.^/alSS4:.

Snndholm, A. J. nyL ^V^
1887.

Snndholm, G. nyL V^ 1889.

Svanström, T.nyL^Viv 1874.

Thesleff, V. nyL ^/x 1890.

SvenOui landgmåbfSrminge» i Fmland ^874—1891.

27

Thor 8, M. öb. */a 1889.
Thnrman, J. vf. 7x 1888.
Troberg, K. A. vf. »^/xi 1874.
Törngren, G. R. nyl. 7^

1874.
Tötterman, A. öb. ^Vx 1874.
Valbäck, F. J. nyl. "/iv 1874.
Wasastjerna, A. nyl. ®/n

1886.
Wefvar, J. E. öb. ^Viv 1874.
Vendell, C.F.nyLi7vl874.t
V endell, H. A. nyl. ^Viv 1874.
Vesterlund, V. vf.^Vix 1878.
Vestermarck, K. R. nyl. ^h

1875. t

Viander, Z. R. vf. »/x 1891.
Vik 8 ten, G. B. nyl. »Viv 1878.
Willgren, K. nyl. ^V^ 188Ö-
Wrede, G. öb. ^^/x 1874.
Åberg, A. A. polyt. ^7ix 1890.
Åberg, F. F. polyt 7m 1889.
Åberg, G. A. nyl. 7x1 1874. f
Åkerman, J. A. nyl. *7^v

1874.
öhman, G. nyl. "/iv 1874.
Öhman, Hj. vf. ^o/x 1890.
Öhrnberg, C. E. nyl. ^*/\x

1881.
österholm, F. O. vf. ^o/xi

1881. t

28 Svenaka landsmdlsforeningm i Finland ISTi-^iaQL

Bilaga IIL

Katalog Ofver fSreningens bibliotek.

A as en, I. Norsk Grammatik. Omarbeidet Udgave af
^Det norske Folkesprogs Grammatik*'. Christiania 1864.

Aasen, I. Norsk Ordbog med dansk Förklaring. Om-
arbeidet og foroget Udgave. Christiania 1873.

A dier, A. P. Prove paa et bornholmsk Dialektlexikon.
l:ste og 2:den Samling. Kjobenhavn 1856.

Ågrip af Noregs konungasögum. Diplomatisk udgave
ved V. Dahlerup. Kjobenhavn 1880.

Ahlqvist, Aug. De vestfinska språkens kultur ord. Ett
linguistiskt bidrag till finnarnes äldre kulturhistoria. Helsing-
fors 1871.

Allardt, A. — se Nyland IV.

Almqvist, C. J. L. Svensk språklära. Tredje upp-
lagan, öfversedd och tillökad med samlingar öfver tio sven-
ska landskapsdialekter. Stockholm 1840.

Almqvist, C. J. L. Ordbok öfver svenska språket i
dess närvarande skick. H. 1 o. 2. Örebro 1842 — 44.

Anvisning, Helsingfors Landsmålsförenings, till sven-
ska dialektuppteckningar [Aftryck.] Se p. 18 här ofvan!

Arborelius, O. U. Conspectus Lexici Lingvae Dale-
karlicae. Diss. Acad. Upsaliae MDCCCXHI.

Arborelius, O. U. Conspectus Grammatices Lingvae
Dalekarlicae. Diss. Acad. Upsaliae MDCCCXV- MDCCC
XXH.

Arinbjarnar dräpa — se Björlin, K. S.

Arwidsson, A. L Svenska fornsånger. En samling
af kämpavisor, folkvisor, lekar och danser samt barn- och
vall-sånger. Bd I— HL Stockholm 1834—42.

Svenska landsmålaföreningm i Finland I&r4—1S9L 29

Asbjernsen, P. C. og Moe, J. Norske Folke-Even-
tyr. Niende Tusinde. Christiania 1873.

Asbjemsen, P. C. Norske Folke-Eventyr. Ny Sam-
ling. Christiania 1871.

Augustin, N. D. Försök till ordbok öfver Medelpads
allmogemål. A — J. Östersund 1861. [Ingår i en inbjudnings-
skrift af A. Sundberg.]

Axelsson, M. Vandring i Wermlands Elfdal och finn-
skogar. Stockholm 1852.

Axelsson, M. Vesterdalarne, dess natur, folklif och
fornminnen. Stockholm 1855.

Bandamanna saga — se Cederschiöld, G. J.Chr.

Bång, A. Chr. Veluspaa og de Sibyllinske Orakler.
Christiania 1879.

Båröar saga Snaefellsåss — se Vigfiisson, G.

Behm, O. P. The language of the låter part of the
Peterborough chronicle. Acad. diss. Gothenburgh 1884.

Belfrage, Å. G. L. Om verbet i Vestgötamålet. Akad,
afh. Lund 1871.

Bergman, C. J. Om Gotlands folklekar. Tredje uppl.
Visby 1883.

Bergström, J. G. L. Bidrag till en etymologisk
granskning af Södermanlands ortnamn. Akad. afh. Upsala
1875.

Bidrag, Nyare, till kännedom om de svenska lands-
målen ock svenskt folklif. Tidskrift utgifven på uppdrag af
landsmålsföreningarne i Uppsala, Helsingfors och Lund ge-
nom J. A. Lundeli. Stockholm 1879— .Hh. 1—43. (Du-
bletter af flertalet häften.)

Björlin, K. S. Försök till tolkning och förklaring af
Arinbjamar Dräpa. Akad. afh. Uppsala 1864.

Björling, C. F. E. Klangfärger och språkljud. Stock-
holm 1880.

30 SaeiMka landgmdiåformingen i Finland 1674—1891.

Blomberg, C. J. Bidrag till den germaniska om-
ljudsläran med hufvudsakligt afseende på forn-norskan. Akad.
af b. Uppsala 1865. (2 exx.)

Blomberg, C. J. Ångermanlandska bidrag till de
svenska allmogemålens ljudlära. Heinösand 1877.

Blomberg, C. J. Om qvantitet och accent i de in-
disk-europeiska språken. Hemösand 1877.

Bodö rf f, J. V. Bidrag till kännedom om folkspråket
pä Öland. Akad. afh. Stockholm 1875. (3 exx.)

Bondeson, August: Svenska folksagor från skilda
landskap. Stockholm 1882.

Bråte, Erik: Nordische lehnwörter in Orrmulum. Akad.
Afh. Halle a. S. 1884.

Bran ne, Wilhelm: Gotische Grammatik mit einigen
Lesestdcken und Wortverzeichniss. Halle 1882.

Brdcke, Ernst: Grundzfige der Physiologie und Sy-
stematik der Sprachlaute f(ir Linguisten und Taubstummen-
lehrer. 2:te Aufl. Wien 1876.

Bugge, Sophus: Gamle Norske Folkeviser. Kristia-
nia 1858.

Bugge, Sophus: Om enkelte nordiske Mythers Oprin-
deLse. Kristiania 1881. [Separataftryck af Forhandlinger
vid det nordiske Filologmede i Kristiania 1881.]

Bugge, Sophus: Studier över de nordiske Gude- og
Heltesagns Oprindelse. l:ste Raekke. Christiania 1881.

Bugge, Sophus: Oplysninger om Nordens Oldtid hos
Jordanes. [Aftr. ur N. A. I.]

Cederschiöld, G. J. Chr. Bandamanna saga efter
skinnboken n:o 2,845, 4:o å Kongl. bibi. i Köpenhamn. Akad.
afh. Lund 1874.

Cederschiöld, G. — se Erex saga.

Cederström, K. R. H. Försök till tolkning och för-
klaring af Håkonarmål. Akad. afh. Stockholm 1860.

SvenOca landsmålsfofeningm i Fmiand 1874—1891. 31

Cimmerdahl, C. R. Nägra upplysningar om folk*
språket i Bleking. Akad. afh. Lund 1859.

C le asby, R. An icelandic^english dictionary. Enlar-
ged and completed by Gudbrand Vigfusson. Oxford
MDCCCLXXIV. (2 exx.)

God. 1812. Äldsta delen af cod 1812 4:o gml. kgl.
Samling på kgl. Biblioteket i Kebenhavn. I diplomatariskt
aftryk udgiven af Ludvig Larsson. Kebenhavn 1883.

G o 11 i an der, G. A. Bidrag till kännedom om Hal-
ländska allmogemålet. Akad. afh. Lund 1868.

Gollin, A. Z. Sur les conjonctions gothiques. Akad.

afh. Lund 1876.

*

Dahlerup, V. se Agrip.

DaliU; A. F. Ordbok öfver svenska språket. Bd I
—II. Stockholm 1850—53.

Dalin, A. F. Dansk-norsk och -svensk ordbok. Stock-
holm 1869.

Draumavitranir — se Vigfusson, G.

Dybeck, Richard: Svenska vallvisor och hornlåtar.
Med norska artförändringar. Stockholm 1846.

Edda Snorra Sturlusonar. t)orIeifr Jönsson gaf dt.
Kaupmannahofn 1875.

Edda. Den tredje og fjaerde grammatiske Af handling
i Snorres Edda tilligemed de grammatiske af handlingers pro-
log og to andre tillseg udgivne af Björn Magnusson Ölssen.
Kebenhavn 1884.

Egils saga Skallagrimssonar tilligemed IJgils
större kvad udgiven for Samfund til udgivelse af gammel-
nordisk litteratur ved Finnur Jönsson. Kebenhavn 1886—88.

Egilsson, Sveinbjöm. Lexicon poeticum antiquse lin-
gu8e septentrionalis. Hafniae (1854— )1 860.

Elmquist, G. Drei Gudrunlieder. Akad. Abh. Streng-
näs 1869.

32 Svenska landsmålafaremngm i Finland 1674^1891.

Erex saga af 6. Cederschiöld. Kebenhavn 1880.

Eriksvisan. — se Säve, Carl.

Eurén, G. £. Finsk-Svensk ordbok. Tavastehus 1860.

Fager lund, L. W. Anteckningar om Korpo och Hout-
skärs socknar. Sommarstudier. Helsingfors 1878. [F. V.
S:s ^Bidrag** h. 28.] (2 exx.)

Fick, August: Vergleichendes Wörterbuch der Indo-
germanischen Sprachen. Bd I — IV. 3:te Aufl. Göttingen
1874—76.

Fljötsdoela bin meiri eller den tengere Droplau-
garsona saga efter håndskrifterne udgiven af Kristian Kå-
lund. Kebenhavn 1883.

Freudenthal, A. O. Einar Skålaglams Vellekla, öf-
versatt och förklarad. Akad. afh. Helsingfors 1865.

Freudenthal, A. O. Om svenska allmogemålet i
Nyland. Helsingfors 1870. [F. V. S:s ^Bidrag*' h. 15.]

Freudenthal, A. O. Om svenska ortnamn i Nyland .
Helsingfors 1867. [F. V. S:s „Bidrag*' h. 8.]

Freudenthal, A. O. Om svenska ortnamn i Egent-
liga Finland. ^ Om Ålands ortnamn. Helsingfors 1868.
[F. V. S:s „Bidrag« h. 11.]

Freudenthal, A. O. Om ett bronssvärd funnet i
Wichtis socken i Nyland. — Öfversigt af östra Nylands fasta
fomlemningar. — Järnkors från Pärnå kyrka i östra Ny-
land. Helsingfors 1874. [Aftryck ur Finska fomm. för:s
tidskr. I.]

Freudenthal, A. O. Om svenskarne i Nyland. Stock-
holm 1874. [Aftryck ur tidskr. „Land och Folk".]

Freudenthal, A. O. Upplysningar om Rågö- och
Wichterpal-målet i Estland. Helsingfors 1875. [Aftryck ur
F. V. S:s „Bidrag« h. 24.]

F(reudentha)l, A. O. Runamo. Helsingfors 1877.
[Aftryck ur „Finsk Tidskrift" t. H.]

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1874—1891, 33

Freudenthal, A. O. Om nyländska mans- och kvinno-
namn under medeltiden. Helsingfors 1877. [Aftryck ur Fin-
ska fornm.-för:s tidskr. II.] (2 exx.)

Freudenthal, A. O. Ober den Närpesdialect. Acad.
Abh. Helsingfors 1878. [I F. V. S:s ^Bidrag** h. 30.] (2 exx.)

Freudenthal, A. O. Bidrag till ordbok öfver När-
pesmålet. Helsingfors 1878. [I F. V. S:s ^Bidrag" h. 30.]

Freudenthal, A. O. Skrock och vidskepliga bruk
hos svenska allmogen i Vasabygden. Ett litet bidrag till
svensk etnografi. Helsingfors 1883. [Aftryck ur „Nya Pres-
sen^]

Freudenthal, A. O. och Vendell, H. A. Ordbok
öfver estländsk-svenska dialekterna. Helsingfors 1887. [Ut-
gör h. Vn af ^Skrifter utg. af Svenska literatursällskapet i
Finland".]

Freudenthal, A. O. Eddastudier. Föredrag vid Fin-
ska Vetenskapssocietetens årshögtid d. 29 april 1889. [Af-
tryck ur F. V. S:s „Öfversigt« XXXI.]

Freudenthal, A. O. En blick på svenska språkets
utvecklingshistoria. Föredrag vid Sv. Lit. skts i Finland
årsmöte 1888. [Aftryck ur Sv. Lit. skts i Finl. Förh. o.
Upps. 4.]

Freudenthal, A. O. Vöråmålet. Ljud- och form-
lära, ordlista med register, språkprof. Helsingfors 1889.
[Utgör h. XH af „Skr. utg. af Sv. lit. skt i Finl.^]

Fridthjofs saga — se Nyström, F. G.

Fries, Elias: Kritisk ordbok öfver svenska växtnam-
nen. Utgifven af Svenska Akademin. Stockholm 1880.

Fr i t zn er, J. Ordbog över det gamle norske Sprog.
Kristiania 1867. (2 exx ) — Omarbejdet, foroget og forbed-
ret Udgave. Kristiania 1886 AF.

[Gadd, J. A.] Om allmogemålet i Östra härad af
Jönköpings län. Carlskrona 1871. [Ing. i en inbjudn.-skrift.]

3

34 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1674^1891.

Geijer, £. 6. och Afzelius, A. A. Svenska folk-
visor. Ny betydligt tillökad upplaga utgifven af R. Berg-
ström och L. Höijer. Bd I— III. Stockholm 1880.

G er ing, Hugo: Glossar zu den Liedem der Edda.
Paderbom u. Mfinster 1887.

Geisli — - se Wennberg, L.

G er man i a. Vierteljahrsschrift f(ir deutsche Alter-
thumskunde hrsg. von K. Bartsch. XIX jg. 2:tesH. Wien 1874.

Gislason, Konrad: Oldnordisk Formlsere udgivet

af det nordiske Literatur-Samfund. H. 1. Kjöbenhavn 1858.

Gr i mm, Jacob: Deutsche Grammatik. Zweiter Theil.
Neuer vermehrter Abdruck besorgt durch Wilhelm Scherer.
Bd I— II. Berlin 1875—78.

Grubb, Ghr. Gambia och nyia Svea och Giötha ord-
språåk. — Jämte: Gambia och nyia Svea och Giötha ord-
språäks tilökning aff L. D. Törning. — Stockholm 1677.
[Obs.! Ex. med tryckfelet.!]

Grundtvig, Sven: Danska folksagor. Öfversättning
af G. af Geijerstam. Stockholm 1884.

GuSmundar kvsBÖi — se Isberg, A.

GuUberg, Hj. Ölåfs dräpa Tryggvasonar. Fragment
ur „Bergsboken^ Akad. afh. Lund 1875.

GySinga saga. En bearbejdelse fra midten af det
13 ärhundrede ved Brandr Jönsson. Efter handskrifter ud-
given af Gudmundur {)orlåksson. Kebenhavn 1881.

Hagerup, E. Om det danske Sprog i Ängel. Anden
forogede Udgave efter författerens ded beserget af K. J.
Lyngby. Kebenhavn 1867.

Hagfors, K. J. Gamlakarleby målet Ljud- ock form-
lära samt språkprov. Akad. avh. Stockholm o. Helsingfors
1891. [Ingår äfven ss. XII i tidskr. Sv. landsm.]

Ha in er, Hans: Om de sammansatta verben i isländ-
skan. Akad. afh. Lund 1877. (2 exx.)

Shensåa landsmålsföreningen i Finland 1W4—189L 35

Håkonarmål — se Cederström, K. R. H.

Hallfreds saga — se Svensson, S. H. B.

Hallström, P. Om substantivsammansättningar i ny-
svenskan. Akad. afh. Upsala 1875.

Hammershaimb, V. U. Faerosk Anthologi med lit-
terserhistorisk og grammatisk indledning samt glossar. Hh
1 o. 2. Kebenhavn 1886—87.

Haraldsmål — se Kempff, Hj.

Harmsöl — se Kempff, Hj.

Hazelius, Artur: Om svensk rättstafning. Bd I — H.
Stockholm 1870-71.

Hazelius, A. I. Inledning till Håvamäl eller Odens
sång. Akad. afh. Uppsala 1860. (2 exx.)

Heimskringla eöa Sögur Noregs konunga Snorra
Sturlusonar. Bd I— Hl. Uppsala 1869—72.

Heyne, Moritz: Friedrich Ludwig Stamm's Ulfilas öder
die uns erhaltenen Denkmäler der gothischen Sprache. Text,
Grammatik und Wörterbuch. Siebente aufl. Paderborn 1878.

Hildebrand, Hans Olof — se Sturleson.

Hofberg, Herman: Allmogeord i vestra Nerikes byg-
demål. Örebro 1861. [Ingår i „Föreningens för Nerikes
folkspråk och fornminnen verksamhet 1859—60*'.] (2 exx.)

Hofberg, Herman: Edsberga socken. Örebro 1863.
[Ingår i ^Föreningens för v. Nerikes folkspr. o. fornm. verks,
under år 1881".]

Hofberg, Herman: Nerikes gamla minnen sådana de
ännu qvarlefva i fornlemningar, fornfynd, aflefvor af medel-
tidens kyrkliga konst m. m. Örebro 1868. (2 exx.)

Hofberg, Herman: Vestmanlands fornlemningar och
minnesmärken. [Utgör h. I af ^Vestmanlands fornminnes-
förenings årsskrift" utg. af J. E. Modin.] Vesterås 1874.

Hofberg, Herman: Svenska folksägner. Med teck-
ningar af svenska konstnärer. Stockholm 1882.

36 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1874—1891.

Hoof, Sven: Dialectus Vestrogothica, ad illustrationen!
aliquam linguae svecanae, veteris et hodiernse. Diss. philol.
Stockholmiae MDCCLXXII.

Hyltén-Cavallius, G. O. Vocabularium Vaerendi-
cum. ^ — lifköp. Upsaliae MDCCCXXXVH.

Hyltén-Cavallius, G. O. och Stephens, G. Sven-
ska folksagor och äfventyr. Efter muntlig öfverlemning sam-
lade och utgifna. Första delen. Stockholm 1844.

Hyltén-Cavallius, G. O. och Stephens, G. Sveri-
ges historiska och politiska visor. Första delen. Från äldre
tider intill år 1650. Örebro 1853.

Hyltén-Cavallius, G. O. Wärend och Wirdarne.
Ett försök i svensk ethnologi. Bd I—H. Stockholm 1864—68.

Höfuölausn — se Sörensson, P.

Ihre, J. Svenskt Dialekt-Lexikon. Hvarutinnan upp-
teknade finnas the ord och talesätt, som uti åtskilliga Svea
Rikes landsdelar äro brukelige, men ifrån allmänna talesät-
tet afvika. Till uplysning af vårt språk, och bevis om thes
ömnighet igenom trycket utgifvet. Upsala 1766.

Isberg, A. Kvaeöi Guömundar byskups efter skinnbo-
ken N:o 5 fol. å Eongl. Biblioteket i Stockholm. Åkad. afh.
Lund 1877. (2 exx.)

J. Rättstafningsreformen och svenska akademien. Tre
uppsatser. Stockholm 1876.

J. A. A. Bidrag till svenska språkets ljudlära. Lin-
köping 1869.

J. A. A. Bidrag till svenska språkets qvantitetslära.
Stockholm 1874.

J. A. A. De klusila konsonantljuden. Kritisk uppsats.
Norrköping 1876.

Jömsvikinga saga efter amamagnseanska handskrif-
ten. n:o 291, 4:o i diplomatariskt aftryck utgifven af Carl
af Petersens. K0benhavn 1882.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1S74—1891. 37

JönssoD, B. — se GyÖinga saga.

Jönsson, Finnur — se Egils saga Skallagrims-
sonar.

Jönsson, N. M. — se Wahrenberg, E. R.

Jönsson, J. —- se Edda,

Kalén, M. W. Östgötadialekten. Akad. afh. Upsala 1846.

Karsten, Anton. Kökarsmålet. Ljud- ock formlära.
Akad. avh. Stockholm och Helsingfors 1891. [Ingår äfven
SS. XII, 3 i Sv. landsm.]

Katalog öfver studentafdelningarnas etnografiska sam-
lingar. Tredje h. af Theodor Schwindt. Helsingfors 1889.

Kempff, Hj. Försök till tolkning af Haraldsmål eller
fragmenten af ett qväde om Harald Hårfagre. Akad. afh.
Uppsala 1866.

Kempff, Hj. Kaniken Gamles Harmsöl. Akad. afh.
Uppsala 1867.

Kertbeny, Volksliederquellen in der deutschen Lit-
teratur. Halle 1851.

Keyser, R. Nordmaendenes Videuskabelighed og Li-
teratur i middeJalderen. Christiania 1866.

Klintberg, M. Laumålets kvantitet ock aksent. Akad .
afh. Stockholm 1884.

Klockhoff, Oskar. Partalopa saga för första gången
utgifven. Akad. afh. Uppsala 1877.

Klockhoff, Oskar. Studier öfver |)i8reks saga af
Bern. Uppsala 1880. [Ingår i Ups. Univ:s årsskrift 1880.]

Kock^ Axel: Språkhistoriska undersökningar om svensk
akcent. Lund 1878.

Kock, Axel: Om några atona. Lund 1879.

Kock, Axel: Bidrag till svensk etymologi. Förklaring
af fornsvenska lagord. Lund 1880.

Kock, Axel: Tydning af gamla svenska ord. Lund 1881.

38 Soenska Umdmnåltförmingm i Fmlamd WT4—189L

Kock, Axel: Studier öfver fornsvensk Ijndlara. I
Lund 1882.

Kok, Joh. Det danske folkesprog i S0nderjyllaiid.
Bd I— II. Kebenhavn 1863—67.

Kröka-Befs saga og Kroka-Refs rfmur efter
håndskrifterne udgivne af Pälmi Pålsson. Kebenhavn 1883.

Kroniker, Gammeldanske, udgivne for Samfund til
udgivelse af gammel nordisk litteratur ved M. Lorenzen. 1
h. Kebenhavn 1887.

Kyhlberg, O. Om skalden Sighvat Thordsson samt
tolkning af hans Yestrvfkingar- och Nesja-visur. Acad. af h.
Lund 1868.

Kålund, Kr, — se Fljötsdoela.

Lagar — se Leffler, Sveriges gamla lagar,
Schwartz, Säve.

Lag US, Ernst, — se Nyland III.

Lag US, Ernst: Du folklore suédois en Finlande. Hel-
singfors 1891.

Lagus, Ernst: Rättstavningsfrågan i Finnland. Helsing-
fors 1891. [Särtryck ur Nystavaren.]

Lagus, Ernst: Rörelser på den tyska ock franska rätt-
stavningens område. Helsingfors 1891. [Särtryck ur Ny-
stavaren.]

[Landgren, L.] Uppränning till Grammatik öfver
Delsbomålet utgifven af Helsinglands Fomminnessällskap.
Andra uppl. Hudiksvall 1870.

Landtmanson, G. J. G. Undersökning öfver språ-
ket i skriften : Um styrilsi kununga ok höfdinga. Akad. af h.
Uppsala 1865.

Larsson, L. — se God. 1812.

Leffler, L. F. Om konsonantljuden i de svenska all-
mogemålen. I. Akad» afh. Uppsala 1872. (2 exx.)

Leffler, L. F. Några ljudfysiologiska undersökningar

Shmiika landamål^&renitiffm i FMtmd 1874—1891, 39

rörande konsonantljuden. I. De klusila konsonantljuden.
Uppsala 1874. [Ingår i Ups. Univ:s årsskr. 1874.]

L ef fler, L. F. Om fM)mljudet af I*, i och ei i de
nordiska språken. I. Om f;-om]judet af t framför nasal.
Uppsala 1877. [Ingår i Ups. Univ:s årsskr. 1877.]

L ef fler, L. F. Östgötalagen. Aftryck efter 1830 års
upplaga. Uppsala 1880.

Le f fler, L. F. Om 1607 års upplaga af Uplandsla-
gen. Uppsala 1880. [Aftryck ur Ups. Univ:s årsskr. 1880.]

Liljegren, Johan: Bunlära. Stockholm 1832.

Lind, A. A. Om vocalljudens sammansättning. Akad.
afh. Uppsala 1869.

Lind, £. H. Om rim och verslemningar i de svenska
landskapslagame. Uppsala 1881.

Linder, N. Bidrag till kännedom om allmogemålet i
Södra Möre härad af Kalmar län. Akad. afh. Uppsala 1866.

Linder, N. Om allmogemålet i Södra Möre härad
af Kalmar län. Akad. afh. Uppsala 1867. [2 exx.]

Linder, N. Regler och råd angående svenska språ-
kets behandling i tal och skrift. Stockholm 1882.

Lindgren, Adolf: Satser i svensk verslära. Uppsala
1880. [Aftryck ur Ny Svensk Tidskrift 1880, haft. IV.]

Lloyd, L. Svenska allmogens plägseder. Öf versätt-
ning af G. Swederus. Stockholm 1871.

Lorenzen, M. — seKreniker, MandevillesBejse.

Lund, G. F. V. Oldnordisk Ordföjningslaere Udgivet
av det nordiske Literatursamfund. Kebenhavn 1862. [2 exx.]

Lund, G. F. V. Det seldste danske skriftsprogs Ord-
förråd. Kebenhavn 1877.

Lundeli, J. A. — se Bidrag.

L [un de] 11: Ljudbeteckning för småländskan och öländ-
skan. Stockholm 1879.

Lundeli, J. A. Om talundervisningen och folkmålen.

40 Svenska kmdsmåiaföreninffm i Finland 1874— 189L

Stockholm 1882. [Aftryck ur Jidskrift för Döfstumskolan''
1882.]

Lundgren, J. Skeireins aivaggeljons I)airh Johan-
nen. Akad. afh. Uppsala 1860.

Lundgren, M. F. Om substantivens stammar i de
forngermaniska språken. Akad. afh. Uppsala 1875. (2 exx.)

Lundgren, M. F. Spår af hednisk tro och kult i
fornsvenska personnamn. Uppsala 1880. [Ing. i Ups. univ:s
årsskr. 1880.]

Lydekin — se Yngre Västgötalagens &c.

Lyngby, K. J. Udsagnsordens böjning i Jyske Lov
og i den jyske sprogart. Kebenhavn 1863.

Lyttkens, L A. och Wulff, F. A. Svenska språkets
beteckningslära i kortfattad framställning. I. Regler för
ljudbeteckningen. Lund 1885.

Magnusson, Eirikur: On Hävamål verses 2 and 3.
Cambridge 1885.

Malmberg, Harald: Bidrag till en beskrifning öfver
Ytterlännäs socken i södra Ångermanland. Akad. afh. Upp-
sala 1875.

MandevillesReise i gammeldansk overssettelse, til-
lige med en Vejleder for Pilgrimme. Efter Håndskriftet ud-
given af M. Lorenzen. Kebenhavn 1882.

Modin, J. E. — se Hofberg, Herman.

Montelius, O. Bronsåldern i norra och mellersta
Sverige. Stockholm 1872.

Munch, P. A. Fornsvenskans (Svsensku ok Gozku)
och fornnorskans (Norroenu) språkbyggnad jemte ett bihang
om den äldsta runskriften. Stockholm 1849. (2 exx.)

Möbius, Th. Catalogus librorum islandicorum et nor-
vegicorum aetatis mediae. Skåldatal sive poetarum recensus
eddae upsaliensis. Lipsiae MDCCCLVI.

Möbius, Th. Verzeichniss der auf dem Gebiete der

Svenska landamcUsfÖreningen i Finland iS74 — 1S9L 41

altnordischen Sprache und Literatur von 1855 bis 1879 er-
schienenen Schriften. Leipzig 1880.

Möller, P. Ordbok öfver Halländska landskapsmålet.
Lund 1858.

Nilen, N. Fr. Ordbok öfver allmogemålet i Sörbyg-
den. Stockholm 1879.

Nilsson, L. G. Anglosaxisk Grammatik. Kebenhavn
1866.

Nilsson; L. G. Fornislänsk grammatik. Stockholm
1879 AF.

Njäla udgivet efter gamle Handskrifter af det konge-
lige nordiske Oldskrifts-Selskab. Förste Bind. K0benhaynl875.

Noreen, Å. G. Fryksdalsmålets ljudlära. Akad. afh.
Upsala 1877.

Noreen, A. G. Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt
en ordlista från Värmlands Älfdal. Upsala 1878.

Noreen, A. Om behandlingen af lång vokal i för-
bindelse med följande lång konsonant i de östnordiska språ-
ken. Upsala 1880. [Öfvertryck ur Ups. univ:s årsskr. 1880.]

Noreen, A. Apergu du Thistoire de la science lin-
guistique suédoise. Louvain 1883. [Extrait du Muséon.]

Nygaard, M. Kortfattet Fremstilling af det norske
Landsmaals Grammatik. Bergen 1867.

Nygren, A. J. Byyrallor. Humoristiska historier på
österbottniskt bygdemål. Borgå 1889.

Nyland. Samlingar utgifna af Nyländska Afdelningen:

I. Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet ord-
nade af Herman Vendel 1. Helsingfors 1884. (2 exx.)

n. Nyländska folksagor ordnade af G. A. Åberg.
Helsingfors 1887.

IH. Nyländska folkvisor. Ordnade och utgifna af
Ernst Lagus. I. Helsingfors 1887.

42 SvenOca landsmdltf&rmuigm i FkUand 1874-1891.

IV. Nyl&ndska folkseder och bruk, vidskepelse m. m.
framstälda af Anders AUardt Helsingfors 1889.

Nyström, F. G. Fridthjofs Saga frän isländskan öf-
versatt och belyst. Akad. afh. Uppsala 1867.

ölafs såga — se Gullberg, H.

01 de, E. M. Om de skandinaviska runomas omedel-
bara ursprung frän det äldsta feniciska alfabetet Lund
1871. [Ingär i en inbjudn.-skr. till prof. G. T. Odhners in-
stallationsakt.]

Ölsen, B. M. — se Edda.

Olséni, Nils. Södra Luggudemälets ljudlära. Akad. afh.
Stockholm 1887. [3 exx.]

Ordbog, Bornholmsk, udgivet af Laerere. Rönne 1873.

Ordlista öfver svenska spräket utgifven af Svenska
Akademien. Andra uppl. Stockholm 1874.

Pålsson, P. — se Kröka-Refs saga.

Partalopa saga — se Klockhoff, O.

Peder Smed. Et dansk Rim fra Reformatjonstiden.
Ved Svend Grundtvig. Kebenhavn 1880.

Petersens, G. af — se Jömsvikinga saga.

Petersson, A. E. Vom Ablaut mit besonderer Riick-
sicht auf den Ablaut des starken Zeitwortes im Altgermani-
schen. Dissert. Lund 1877.

Petersson, F. W. Solsängen öfversatt frän isländ-
skan jemte Upplysningar. Akad. afh. Köpenhamn 1862.

Petré, H. H. — se Uppström, A.

Pfeiffer, August: Technisk terminologisk ordbok öf-
ver svenska spräket. Stockholm 1837(?)

Pipping, Hugo: Om klangfärgen hos sjungna vokaler.
Akad. afh. Helsingfors 1890.

Pipping, Hugo: Om Hensens fonautograf som ett
hjälpmedel för spräkvetenskapen. Helsingfors 1890.

R an c k en, J. O. L Förtecknmg öfver folksänger.

SvenOca landsmålsforeninffm i FUUand JSTé-^lSOL 43

melodier, sagor och åfventyr frän det svenska Österbotten.
I. Nikolaistad 1874. IL Vasa 1890.

B an c k en, O. Några prof af folksäng och saga i det
svenska Österbotten. Helsingfors 1878.

Bancken, O. Några åkerbmksplägseder bland sven-
skarne i Finland, en axplockning till D:r W. Mannhardts
forskning. Nikolaistad 1879.

Beykjaholts Måldagi udgivet af Samfund till ud-
givelse af Gammel nordisk litteratur. Kobenhavn 1885.

Bichert, M. B. Bidrag till läran om de konsonan-
tiska ljudlagarna i äldre och nyare språk. Akad. af h. Upp-
sala 1863.

Biddara-rimur, efter handskrifterna utgifna af Theo-
dor Wisén. Kjöpenhamn & Lund 1881.

Bietz, J. E. Svenskt Dialektlexikon. Ordbok öfver
svenska allmogespråket. Lund 1867.

Boss, Hans. Norsk Ordbog. Tillaeg til „Norsk Ord-
bog** af Ivar Aasen. Christiania 1890—.

Bunstafven. Kort och tydelig undervisning, huru
man skal förstå och bruka runstafven, tredie gången uplagd.
Upsala 1748.

Busswurm, G. Eibofolke öder die Schweden an den
Kusten Ehstlands und auf Bunö. Bd I— H. Beval 1855.

Bydqvist, J. £. Svenska språkets lagar. Kritisk
af handling. Bd I— VI. Stockholm 1850—83. [2 exx. af
bd I— V.]

Bydqvist, J. E. Den historiska språkforskningen.
Stockhohn 1851.

Bydqvist, J. E. Ljus och irrsken i språkets verld.
Stockholm 1865.

Bydqvist, J. E. Svenska akademiens ordbok, histo-
riskt och kritiskt betraktad. Stockholm 1870.

44 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1674—1891,

Rääf, L. F. Ydre målet eller folkdialekten i Ydre
härad af Östergötland. Örebro 1859,

Schagerström, August: Om tyska lånord med KT
i medeltidssvenskan. Akad. af b. Uppsala 1880. (2 exx.)

S(cbalin) Z. Folktro ocb plägseder i mellersta Öster-
botten. Helsingfors 1882. [Öfvertryck ur F. fornm. för.:s
tskr. V.] (2 exx.)

Scblyter — se Sveriges gamla lagar.

Schwartz, Eugéne. Om användningen af kasus och
prepositioner i fornsvenskan före år 1400. I. Akad. af b.
Uppsala 1875. (2 exx.)

Schwartz, E. och Nore en, A. Svensk språklära
för högre undervisning och till själf studium. Första häftet.
Stockholm 1881.

Schwindt, Theodor — se Katalog.

Sidenblad b, Karl. Stiömu — Ödda draumr. Akad.
af b. Uppsala 1866.

Sidenblad b, Karl. Allmogemålet i Norra Ångerman-
land. Akad. af b. Uppsala 1867. (2 exx.)

Sidenblad b, Karl. Sveriges härads- och sockennamn.
Andra uppl. Stockholm 1873.

Sievers, Eduard: Grundztige der Lautphysiologie zur
Einftibrung in das Studium der Lautlebre der Indogermani-
schen Sprachen. Leipzig 1876.

Sievers, Eduard: Angelsächsische Grammatik. Halle
1882.

Sighvat Tordsson — se Kyhlberg, O. och Ven-
dell, H. A.

Sitzungsberichte der philosophisch — philologischen
und bistorischen Classe der k. b. Akademie der Wissen-
schaften zu Miinchen 1877. H. III. Munchen 1877.

Skåldskaparmäla-Qvaeöi — se Uppström, A.

Svenska landamdkföreningen i Finland 1874 — 1891. 45

Skeat, W. Appendix to Icelandic-english dictionary
by Cleasby-Vigfusson. Oxford mdccclxxvi.

Smeds, I. Eriksson och Rancken, O. Folkdikter
af Maria Berg eller Pali-Maja. Nikolaistad 1882.

Småstykker udgivne af Samfund til udgivelse af
gammel nordisk litteratur samt årsberetning (for 1883—
1887.) Köbenhavn 1883—87.

So hl man, August: Det unga Finland. En kulturhi-
storisk betraktelse. Stockholm 1855.

Solsången — se Petersson, F. W.

Spegel, Haqvin: Ortographia svecana. (Utan årtal.)

Stephens, G. — se Hyltén-Cavallius, G. O.

Stiörnu-Odda draumr — se Sidenbladh, K.

Sturleson, Snorre: Konungaboken eller Sagor om
Ynglingarne och Norges konungar intill år 1177 öfversatt
och förklarad af Hans Olof Hildebrand. Bd I— III. Örebro
1869—71.

Sturluson — se Heimskringla.

Sundén, J. M. Några anmärkningar om det gramma-
tikaliska könet. Upsala 1860.

Sun de vall, C. J. Om phonetiska bokstäfver. Stock-
holm 1858. [Särtryck ur Kongl. Sv. Vet.-Ak.:s Handl. N.
F. I 1855—56.]

Suomi, Kirjoituksia isänmaallisista aineista. Toinen
jakso. 5:s ja 6:s osa. Helsingissä 1866.

Svedberg, Jesper: Schibboleth. Svenska språkets
rycht och richtighet. Skara 1716.

Svenska folkets seder, sådane de varit och till en
del ännu äro, vid högtider, frierier, bröllop, barndop, be-
grafningar och nöjen; jemte deras skrock, vidskepelser, hus-
kurer, anekdoter, sägner och ordspråk m. m. af äldre och
yngre svenska författare. Stockholm 1846.

46 Sventka landsmålsföreningen i Finland 1874—1891.

Svensson, S. H. B. Hallfreds saga öfversaU frän is-
ländskan jemte anmärkningar* Akad. afh. Lund 1864.

Svensson, J. V. Om språket i den förra (merciska)
delen af Bushworth-handskriften. I. Ljudlära. Akad. afh.
Göteborg 1883.

Sveriges gamla lagar, Samling af, utg. af (H. S.
CoUin och) C. J. Schlyter.

L Yestgöta-Lagen. Stockholm 1827.

n. Östgöta-Lagen. Stockholm 1830.

Xm. Ordbok. Lund 1877.

Sä ve, Carl: Eriksvisan, ett fomsvenskt qväde, behand-
ladt i språkligt afseende. Stockholm 1849.

Sä ve, Carl: Snorre Sturlesons Ynglinga saga tolkad
och upplyst. Akad. afh. Upsala 1854.

Sä ve, Carl: De starka verberna i Dalskan och Got-
ländskan. Upsala 1854. (2 exx.)

Sä ve, Carl: Några upplysningar om Dalmålet och Dal-^
allmogens folklynne. Andra uppl. Stockholm 1855.

Sä ve, Carl: Gutniska urkunder: Guta Lag, Guta Saga
och Gotlands runinskrifter språkligt behandlade. Stockholm
1859.

Säve, P. A. Hafvets och fiskarens sagor samt spridda
drag ur Gotlands odlingssaga och strandallmogens lif. Visby
1880.

Söderberg, S. O. M. Fomgutnisk ljudlära. Akad.
afh. Lund 1879.

Söderström, O. G. V. ^éXiv af Ragnars sonum.
Sagostycke om Ragnars söner, från isländskan öfversatt och
belyst. Akad. afh. Örebro 1872. (2 exx.)

S o der w all, K. F. Hufvudepokema af svenska språ-
kets utbildning. Lund 1870. (2 exx.)

Sörensson, Per: Egil Skallagrimssons Höfuölausn öf-
versatt och förklarad. Akad. afh. Lund 1868.

Sven^a landsmålsföreningen i Finland 1674— 189L 47

T a mm, F. A. Bidrag till en svensk etymologisk ord-
bok. A. B. Upsala 1874—75.

Tamm, Fredrik: Om tyska prefix i svenskan. Akad.
afh. Upsala 1876. (2 exx.)

Tamm, Fredrik: Om fornnordiska feminina afledda pä
ti och pä i^SL. Upsala 1877.

Tamm, F. Swedish Philology. London 1878. [Sär-
tryck ur Philological Soc-council 1877 — 78.]

Tamm, Fredrik: Tränne tyska ändelser i svenskan.
Göteborg 1878.

Tamm, Fredrik: Om tyska ändelser i svenskan. Up-
sala 1880. [Aftr. ur Ups. univ:s ärsskr. 1880.]

Tamm, Fredrik: Om främmande ord förmedlade genom
tyskan. Nägra etymologiska anmärkningar. Upsala 1880.
(2 exx.)

Tamm, Fredrik: Svenska ord belysta genom slaviska
och baltiska spräken. Upsala 1881. [Ing. i Ups. univ:s
årsskr. 1881.]

Tamm, Fredrik: Etymologisk svensk ordbok. Första
häftet. Stockholm & Upsala 1890.

Tegnér, Esaias: Spräkets makt öfver tanken. Stock-
holm 1880. [Utgör h. 26 af serien ,Ur vär tids forskning".]

Tidskrift, Antiqvarisk, för Sverige utg. ge-
nom Bror Emil Hildebrand. Delame II— V. Stockholm
1869—1878.

Tidskrift, Antiquarisk, udgivet af det kongelige nor-
diske Oldskrift-Selskab. Kebenhavn 1845—54.

Tidskrift, Dalames fornminnesförenings. II. Falun
1873.

Tidskrift, Finska fornminnesföreningens. I o. II.
Helsingfors 1874 & 1877.

Tidskrift, Upplands fornminnesförenings. Utgifven

48 Svmåka landamålafdreningen i Finland 1671—1891.

pä föreningens bekostnad af Carl Arvid Klingspor. I— XII.
Stockholm 1871—84.

Tidskrift, Östergötlandsfomminnesförenings. I. Stock-
holm 1875.

Tidskrift — se Bidrag.

Törning — se Grubb.

Un an der, F. Allmogemålet i södre delen af Vester-
bottens län. Akad. afh. Uppsala 1857.

Upmark, Gustaf: Upplysningar om folkspråket i Sö-
dertörn. Akad. afh. Stockholm 1869. (2 exx.)

Uppström, A. och Petré, H. H. Aivaggeljo I)airh
Matt)aiu eller fragmenterna af Matthsei evangelium pä Gö-
tiska jemte ordförklaring och ordböjningslära. Akad. afh.
Upsala 1850.

Uppström, Anders: Skäldskaparmåla-Qvse5i Snorra
Eddu, öfversatta och med anmärkningar försedda. Acad.
afh. Upsala 1859.

Uppström, A. E. V. Gotiska bidrag med särskild
hänsyn till de ambrosianska urkunderna. Akad. afh. Upp-
sala 1868. (2 exx.)

Uppström, A. & V. Aivaggeljo J)airh Ma|)t)aiu jemte
ordförklaring och ordbildningslära. Andra uppl. Stockholm
1874.

Wadstein, A. Kasusläran i äldre vestgötalagen. Akad.
afh. Lund 1874.

Wahlström, J. E. Uplands-dialekten. Akad. afh.
Upsala 1848.

Wahlström, J. E. Svensk exkursionsfauna. I. Rygg-
radsdjuren. Andra uppl. Stockholm 1867.

Wahrenberg, E. R. och Jonson, N. M. Några an-
märkningar om artikeln med fästadt afseende å svenska språ-
ket. Akad. afh. Stockholm 1854.

Vellekla — se Freudenthal.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1674 — 1891, 49

Yendell, H. A. Om skalden Sighvat Tordsson samt
tolkning af hans Flokkr um fall Erlings och Bersöglisvfsur.
Akad. afh. Helsingfors 1879.

Vendell, H. A. Laut- und Formlehre der schwedi-
schen Mundarten in den Kirchspielen Ormsö und Nukkö in
Ehstland. Acad. Abh. Helsingfors 1881.

Yendell, Herman: Konung Sverre Sigurdssons saga
efter Flatöboken. Öfversättning, noter och anmärkningar.
Helsingfors 1885.

Vendell, Herman: Ordlista öfver det svenska allmoge-
målet i Finnby kapell af Bjärnä socken inom Åbo län. Hel-
singfors 1890. [Ingår i F. V. S:s ,Bidrag« h. 49.]

Vendell, Herman: Östsvenska monografier. Helsing-
fors 1890.

Vendell, Herman — se Nyland I.

Vendell, H. A. — se Freudenthal.

[Wennberg, F.] Ordbok öfver allmogeord i Helsing-
land utgifven af Helsinglands fomminnessällskap. Hudiks-
vall 1873.

Wennberg, Lars: Geisli. Einarr Skdlason orti. Öf-
versättning med anmärkningar. Akad. afh. Lund 1874.

Wersander, L. J. Vestgötadialecten betraktad i för-
hållande till fornspråket. L Akad. afh. Lund 1862.

Wi ekberg, R. tJber den Ursprung der schwachen
präteritalbildung in den germanischen Sprachen. Dissert.
Lund 1877.

W i dm ar k, Fredrik: Bidrag till kännedom om Vester-
bottens landskapsmål. Akad. afh. Stockholm 1863.

Widmark, Fredrik: Om de fornnordiska substantivens
casusformer. Akad. afh. Uppsala 1865.

V ig er t, Oscar: Om verbalafledningen på i inom de
nordiska språken. Akad. afh. Uppsala 1872. (2 exx.)

Vigfusson, G. Båröar saga Snsefellsåss, Viglundar-

4

50 Svemka landsmålsföreningen i Finland 1874 — 1891.

saga, t)ördar saga, Draumavitranir, Völsa {)ättr. Kjobenhavn
1860.

Vfgfusson, G. — se Cleasby, R.

Wimmer, L. F. A. Fornnordisk formlära. Lund 1874.
(2 exx.)

Wisén, Theodor: Om ordfogningen i den äldre Eddan.
Akad. afh. Lund 1865.

Wisén, Theodorus: Carmina norraena. Lundse 1880.

Wisén, Th. — se Riddara-rfmur.

Wulff, F. A. — se Lyttkens, L A.

Ynglinga saga — se Säve, Carl.

Yngre Västgötalagens äldsta fragment antecknade
af Lydekin omkring år 1300.

Zahn, J. Chr. Ulfilas gothische Bibelöbersetzung.
Weissenfels 1805.

I)ättr af Ragnars sonum — se Söderström, O.
G. V.

{)i8riks saga — se Klockhoff, O.

{)ör8ar saga — se Vigfusson, G.

{)orlåksson, Gudmundur: Udsigt över de norsk-is.
landske skjalde fra 9:de til 14:de århundrede. Eobenhavn 1882.

Jorlåksson, G. — se Gyöinga saga.

Åberg, G. A. Svensk ordlista för rättskrifning enligt
e. 0. prof. A. Freudenthals rättskrifningslära. Andra uppl-
Helsingfors 1886.

Åberg, G. A. — se Nyland IL

Årsskrift, Dalarnes fornminnesförenings. Falun 1867.

Freudenikal: ekki lyf. 51

ekki lyf.

I 9:de strofen af den säng i äldre Eddan, som nu van-
ligen kallas Reginsmål (förr Siguröarkviöa Fåfnisbana 9nnur),
förekomma följande tvä versrader:
höt ^in

hrceöumk ekki Itffj
hvilka öfversättas: (för) dina hotelser rädes jag icke det
minsta. Ordet lyf har i detta sammanhang vakt tvifvel och
varit föremal för mängahanda gissningar och förklaringsför-
sök, hvilka här mä i korthet nämnas, innan jag med stöd af
tvä i nyländska allmogemälet brukliga talesätt framställer
min äsikt om uttrycket ekki lyf.

I den amemagneanska kvartupplagan af Eddan (Haf-
niae 1787 — 1828) ändras lyf (af utgifvaren läst som lyt:
„Mbr. lyt male**) till lyf och höt J)iw l^f öfversättas i glos-
sariet: ^largas tuas minas, vel etiam: minas tibi caras, cre-
bras 1. assvetas".

Gbimm (Gebr.): Lieder der alten Edda bd I, Berlin
1815, mena om lyf: „hier känn lyf nur so viel als lauf
Laub, seyn, etwas nicht ein Laub, Blått, achten, Jlocci pen-
dere, ist eine häufige Redensart**.

Syeinbjöbn EaiLSSOK i sitt Lexicon poéticum anti-
quae linguse septentrionalis (HafniaB 1860) menar om läse-
arten lyf i Sk. 2, 9: „minus recte mutatum est ex membr.
lyt^^ och vidare (pag. 541 sp. 2): ^^lytr, m. res, id. qu. lutr
(yz=u); hinc Sk. 2, 9: ekki lyt, ad verbum, non rem, i. e.
nihil, pro adv., minime**.

LuNiNG, som i sin upplaga af Eddan (Zttrich 1859)
följer texten i Munchs edition (Christiania 1847), bibehäl-

52 Freudenthal: ekki lyf.

»

ler lyf i enlighet med denna, men säger i en not: „das wort
ist noch unerklärt; codex regins lyt (nach Egilsson) von lytr
= lutr, ding, also ekki lyt, nichts, keineswegs'', och i sitt
Glossar upptager han ordet lyf utan öfversättning såsom
,,emendation far lyt (R.)?* — Äfven Möbius i Edda Saemundar
(Leipzig 1860) och Pfeiffeb i Altnordisches Lesebach (ibd.
1860) hafva läsearten lyU

Också GuDBBAKD ViaFussoN i Icelandic-English Dic-
tionary (Oxford 1874) ansluter sig (se art. hlutr) till läse-
arten lyt „(lyf MS.)^ men rättar detta längre fram (art. lyf):
^adverb., ekki lyf, not a whit*. Detta lyf vidblifver han äf-
ven i Corpus poeticum boreale (Oxford 1883), där de båda
versraderna öfversättas (vol. I pag. 33): „I fear nought thy
threats^. I noterna till samma arbete (v. I p. 469) läses:
ekki lyf (not a whit) ån, Xey, most probably corrupt; for
there is no right flow in the line: håt ^in hrcedomk (here
a word has fallen out?)".

BuGGE i sin Eddaedition („Norroen fornkvaeöi**, tr.
Christiania 1867) säger membranen otvifvelaktigt hafva lyf
ingalunda lyt; ordet lyf i här förekommande användning är
honom dock obekant (s. 214). Men längre fram bland tillägg
och rättelser (s. 413 sp. 2) läses: ^leckilyf ikke et Grand
finder jeg nu det almindelige Ord lyf der oftest bruges i
Flertal; altsaa egentlig:!) ikke en eneste Partikel (ikke et
eneste Korn) af et paa Organismen staerkt virkende Middel^.

Samma mening hyllas också af Fritzneb i 2:dra
upplagan af Ordbog över det gamle norske Sprog bd II
(Kristiania 1891): nlyfn. kraftigt Middel, der benyttes til et
eller andet 0iemed saasom Lsegedom, Troldom . . . ekki lyf
(d: ikke det allermindste, =- ekki vcetta^ Folkespr. aldri en

t) Huru det i Buqges öfversättning för negationen väsentliga,
men alldeles pä fri hand tillagda „en eneste Partikel^ eller „et eneste
Eorn^ skulle kunna vara egentligt, förklaras icke.

Freudmthal', Mi lyf, 5B

bit) Sig. 2, 9 synes svare til Folkespr. ikkje ett liv, ikkje
live, se Aasen s. 450 b**.

Af lyf finnas en afledning lyfja helbrede (Fr.*) och
en biform Uf, som jämte det däraf afledda verbet lifia äfven
förekom i fomsvenskan (se Södeevalls Ordbok I s. 755 f.),
jfr det äldre nysvenska verbet löfja trolla och det ännu
brukliga löfjerska trollkvinna, hvilka utgå från ett *ltff och
*lyjia äfven i fornsvenskanf), se en uppsats af Kock i Ar-
kiv för nordisk filologi bd IV s. 169. Då i isländskan vid
sidan af det med lyf sammansatta ordet lyfsteinn o: Sten,
hos hvilken der findes saeregne (isar helbredende, heskyt-
tende) Kraefter (Fb.*), äfven förekomma formerna li/steinn,
lifsteinfiy hvilket sistnämda är den enda form, som upptages
i Bjöbk Haldobsens lexikon äfvensom i Ebik Jonssons
ordbok, där den öfversättes med „Livsteen, en Steen, Salve,
som man tillagde övernaturlig Laegekraft", tyckes Kock
(anf. st.) hafva fullt skäl för sin åsikt, att lyfsteinn^ lif-
steinn i isländskan genom folketymologi påvärkats af 11/
lif och har uppfattats såsom „den lifgifvande stenen". På
denna grund torde äfven Fbitznebs ofvan nämda samman-
ställning af uttrycket ekki lyf med norska folkspråkets ikkje
eit liv, ikkje live vara väl berättigad.

Detta tillämpar jag också på det nyländska talesättet
int ait hv, mt liva d. v. s. icke det minsta, som numera i
likhet med det norska uttrycket användes blott om helt och
hållet misslyckadt fiske eller jakt och troligen underkastats
denna inskränkning just genom ofvan nämda folketymologi-
ska påvärkan af ordet hv lif, men ursprungligen torde hafva
haft samma omfattande negativa betydelse som Eddans ekki
lyf, hvarmed det sålunda äfven formelt skulle sammanfalla.

t) Älfdalsmålet har ännu kvar J,y)v läkemedel enligt Nobeen

Ordbok öfyer Dalmålet s. 120, lyv, löve enligt Ristz Dialektlezikon
8. 418 sp. 1.

64 Freudenthal: ekki lyf.

Formelt skildt, men däremot till innehållet och använd-
ningen fullkomligt identiskt samt således bevisande for rik-
tigheten af BuGGES och Fbitzkebs åsikt, att lyf i uttryk-
ket ekki lyf är samma ord som lyf n. botemedel, är det
i hela Nyland allmänt brukliga talesättet >nt U bot o: icke
det minsta. Detta kan användas för att uttrycka ett ener-
giskt förnekande i snart sagdt hvilket sammanhang som
hälst, och ett nyländskt int U bgt a ja radcer vore en nä-
stan ordagrann öfversättning af Eddans hrceSumh ekki lyf

^f^

Ur tahven^an i Finland. 55

Ur talsTenskan i Finland.

Med ett ortografiskt förslag.

Bland några filologer meddelade jag engång den iakt-
tagelsen, att i bildade finländares svenska tal — naturligt-
vis med undantag af lärare och andra, som söka efterlikna
skriftspräket — en bestämd skilnad förefinnes mellan hjälp-
verbet ha och verbet har med possessiv betydelse. Dä rik-
tigheten häraf betviflades, ber jag, en dilettant på detta
område, få som önskadt bidrag till Svenska landsmålsför-
eningens publikation lämna en kort redogörelse för nämda
och andra små iakttagelser, om de också i själfva värket ej
torde innehålla något nytt.

Först några språkprof, i det hela med vanlig, mindre
Dogrann och mindre konsekvent Ijudbetekning; lång vokal
understrykes särskildt i ha och har.

Han ha kommi. Ha han de? (=^Ha han?). Vist ha
han de (== Vist ha han). — Ja ha vari där, o du ha vari
där, o ni ha ju okso vari där. Vi ha sitt de me egna ögoti.
Di ha okso veta åv de. Ha du vari hos dinfqr? De ha ja.

Har du biljett? De har ja. Har vi låv! Har vi? Nej,
de hqr ni inte. Hon har pangar. Har hon? Jq^ men han
har int.

Har du reda po de? Han har (hqr) breve f är dit.

Hade ja veta de förut! Di hade en vacker sal. Hade
di? {Hade di?).

De e bra att ha vari hos tandoktorn. Jo, att ha [med
logisk tonvikt] vari, men int att vara där. Att ha pangar
[med logisk tonvikt] å int hq, de e desamma för en sån kar.
(= Att hq pangar o. s. v.)

Altså: ha är presens indik. af hjälpvärbet i alla per-

56 Ur talsventkan i Finkuid.

söner, vanligen med kort vokal, äfven om det har starkare,
logisk tonvikt. Hgr, vanligen, och alltid om det betonas,
med lång vokal, användes i possessiv betydelse och tillsam-
mans med predikatsfyllnad. Hade användes i alla dessa be-
tydelser, med kort eller mindre ofta med l&ng vokal, likaså
infinitiven ha.

Personer, som äro födda i Sverige, synas långt oftare
än finländare använda formerna med lång vokal.

Detsamma gäller följande i finländskt tal förekommande
former af verbet vara: e, e (sällan är)\ va, vq, sällan var
(aldrig vgro) vara, vara; vari, vari, finländare sällan med
slutande t.

Likaså synas finländare i allmänhet använda former
med kort vokal af skolay nämligen ska (aldrig skall), sku
(sällan skulle, skule), jämte ska och sku, alla dessa fyra kor-
tare former äfven med logisk tonvikt. Infinitiven förekom-
mer ej ; i dess ställe användes mesta. Denna form brukas äf-
ven som supinum, sällan mostat. För öfrigt nytjas af detta
verb most vanligare än moste i presens, moste däremot i
imperfektum måhända vanligare än most.

Af bVra brukas sällan bör, vanligen bgrde, äfven i pre-
sens. Som supinum användes numera ofta inf. börda jämte
bort; t. ex. ja sku börda gå nu; du hade bqrda se ja de genast.

Må (äfven mo) förekommer med följande betydelser:
optativ, jämte mötte (han må int komma; mötte han komma),
concessiv (han må gärna komma), potential och dubitativ
(må han komma, må han kommer, monne han kommer,
monne han komma; må han int kommer); i sistnämda bety-
delser ha vi sällan mötte (de mötte vel vara sant). Märk
äfven: låt vara = må vara.

Af blifva nytjas i alla personer: blir samt blev, i/goch
ble (?); inf. bli, bli; sup. blivi, blivi. „ Varda* har i ingen
form vunnit burskap i vår bildade talsvenska.

Ur talsvendcan i Finiand, 57

Vidare ber jag fä påminna om följande i afseende ä
de s. k. modala verben. Torde användes sällan, tör aldrig
i vanlig finländsk talsvenska; i dess ställe: lär, ska (föga
nog ska) samt andra uttryck, såsom kanske, kanske, kanske,
vely vel, säjs, sejs (= säges) m. fl. Af vilja förekomma knapt
några former i egentlig modal betydelse; jfr. t. ex. ja sku
villa gå nu; nu (==nog) ha hon villa veta de^ men ja ha int
villa seja de åt henne, Idas påstås vara ett äkta finländskt
ord! Det brukas ofta i formerna: is; ides-, idas inf. och sup.;
is imper. T. ex. han ha int idas göra de; att du nu is prata!
is int! (= låt bli, latinets noli) is du ge mej vatten, således
ofta synonymt med vilja.

Stark vacklan mellan långt och kort vokalljud råder i
infödda finländares svenska tal äfven vid utsägandet af per-
sonalpronomina: jqg, jq, ja, (mej); du, du (dej); (han, hon,
honom, dessa alltid med kort vokal, henne, hans, hennes,
dens); de, de (icke dess*); vi, vi; ni, ni; di, di, deras, deras
(oss, er, dem, döm, hos bildade knappast dom). Om jag ej
misstager mig, kan med långt vokalljud hos personalprono-
men uttryckas en cunctativ, dubitativ skiftning hos verbet,
t. ex. vet du (= möjligen)? int vet ja (ungefär = int vet
ja just, eller: så vidt jag kan erinra mig). Vanligare synas
mig okså här formerna med kort vokal vara: vét du? nej;
vet du? int vet jå; vet dii då? nej, int vet ja häller.

Af possessivpronomina bli de korta formerna alt van-
ligare, t. ex. e de dina? nej, de e mina; likaså: sina, vora,
era med kort vokal. I sing. ha vi ofta vår, er och så all-
tid i sing. med tonvikt.

*) Icke häller af relativet användas genetivformer, af demon-
strativer brukas: denhärs, dendärs.

58 Ur taJmoenfikan i FMand.

Till detta mitt hvarjehanda fogar jag ännu den påmin-
nelsen, att konjunktionen och med enkel kopulativ betydelse
alltid här uttalas o (eller å i dröjande tal); i analogi där-
med säges o 80 z= och så. Skriftspråkets ock förekommer
ej, men väl 6kso, okså.

Jag slutar med ett ortografiskt förslag. Den vanliga,
icke lingvistiska, skriftens hufvuddygd är enkelhet. I följd
häraf böra förkortningar icke helt och hållet bannlysas, de
böra blott hålla sig inom den otvetydiga tydlighetens gräns.
Då na och äfven i Sverige ganska allmänt torde uttalas utan
konsonantljud, då o klokt nog i en mängd ord användes som
tecken för det vokalljud, som finnes i ochf då slutligen för-
kortningen t o. m. är ganska vanlig, föreslås att det „oge-
ment^ ofta skrifna ordet och framdeles skrifves och
tryckes helt enkelt: o utan punkt.

Skulle äfven det mycket använda är i enlighet med
vårt finländska uttal skrifvas i alla personer e, vore enligt
min ringa mening mycket vunnet för en enkel och praktisk
rättskrifning.

Hvarken i afseende å o — trots interjektionen o —
eller e borde förblandning med andra ord eller någon annan
tvetydighet kunna uppstå.

^

Bidrag tiU svarti)oken8 higtoria, 59

Bidrag till STartbokens historia.

Ännu i våra dagar — sä förtäljer fälktron — händer
det, att männisjor som avlidit icke hällas i graven, utan
börja „gå uppdaga*'. För släktingar ock bekanta kunna de
då uppenbara sig ock injaga skräck ock bävan. För att
bringa andarna till ro, är det rådligt att låta någon präst
läsa i svartboken, vilken i detta liksom i många andra
avseenden äger en allt betvingande kraft. Denna bok med
svarta blad ock röda bokstäver finnes i varje prästs värjo,
ehuru han sällan vill visa den åt andra. En ock annan har
den jömd i badstugan, där han i all hemlighet studerar den-
samma. Andra bära den alltid med sig.

En gång hade en präst glömt sin svartbok i sakristian.
Han sjickade sin dräng äfter boken med sträng tillsägelse
att ej öppna den. Men denne kunde icke motstå frestelsen.
Han läste i boken, ock jenast uppenbarade sig en mängd
smågubbar, som ivrigt frågade: „Vad ska' vi jöra? Vad ska'
vi jöra?^ Ansatt på alla håll ock kanter, gav drängen dem
först i uppdrag att räkna alla maskor på sjöten. Då de
emellertid snart voro färdiga härmed, befallde han dem att
räkna sandkornen på havsstranden. Nu hade prästen anat
oråd; han kåm springande, rev boken från drängen ock räd-
dade honom från hans fatala belägenhet. — Denna historia,
som i olika variatsjoner berättas i Österbotten, förtäljes från
annat håll om påven Gregorius YU. Denne hade glömt sin
svartbok hemma ock sände två av sina lärjungar äfter henne,
men för dessa jick det på samma sätt som för den omtalade
drängen.

60 Bidrag tiU svarUnkms hiétoria.

En piga hos en präst k&m en gäng att läsa i svartbo-
ken. Stråks blev hon ansatt af småtråll, vilka voro sä mänga,
att bon varken kunde röra äller vända sig, ock de blevo aUt
flere ock flere. Även nu käm bokens ägare till stället ock
läste bart den talrika uppvaktningen.

Liknande berättelser förtäljas i Danmark, där boken
bär namnet Cyprianus."') När den onde där uppenbarar sig,
talar han äfta tyska ock säger: „Was soU ich machen, was
soU ich machen?' En gäng inträffade i trakten af Nibe i
Jylland, att en piga fick fatt i boken, ock innan hon visste
ordet av, stod djävulen där ock sporde äfter arbete. Flik-
kan förlorade däck icke fattningen; dä hon visste att mänga
önskade en bätväg till Nibe jenom nägra stora backar, be-
fallde hon den onde att gräva denna kanal. Den var emellertid
färdig pä ett ögonblick, ock den onde fordrade mera arbete,
äljes toge han henne. Sä gav hon honom ett säU, varmed
han skulle ösa kvarndammen tom. Ehuru vattnet rann je-
nom säUet, började det se tokigt ut för pigan; till all lycka
käm mannen hem, ock han var karl att läsa bart den onde.

När man läst i svartboken ock blir illa ansatt, bör
man läsa bakfram allt vad man förut läst. Detta medel har
äfta blivit använt. Frän Schwaben berättas, att pä univer-
sitetsbiblioteket i Tabingen skall finnas en gammal bibel,
som innehäller bäde sjätte ock sjunde mosebok. Dessa an-
ses pä mänga orter vara af sanmia innehall som svartboken.
En gäng läste tvä studenter i nämda bibel med den päföljd,
att den onde uppenbarade sig, rasslande med sina tunga
fjättrar. De blevo förfårade ock ropade pä jälp. Dä sjyn-
dade lärarne till ock gävo dem anvisning pä att läsa allt
bakfram, ock detta hade äsyftad värkan.**)

*) Om Gyprianus har den tjände prästen ock folkloristen H.
F. Feilberg skrivit en upplysande avhandling i Aarbog for
dansk kulturhistorie 1891.

**) Meier, Sägen aus Schwaben I, 196.

Bidrag HU svar&okens historia, 61

Enligt några äro svartboken ock sjätte mosebok iden-
tiska. Mången påstår sig hava sett biblar, som utom de
vanliga fem moseböckerna innehållit en sjätte. Feilberg an-
för efter Kamp en sägen, enligt vilken Vår härre på Sinai
bärj skulle jivit Moses det löftet, att allt vad han sade ock
skrev skulle vara sanning ock sje som han ville, ock allt
vad han bad om äller lärde männisjorna att bedja om, skulle
bliva uppfyllt. Men dä frästade djävulen Moses så att han
förutom de fem Moseböckerna, som blått innehålla vad som
är gått, skrev en sjätte bok, ock vad som står i denna bok
har kraft, emedan det är skrivet af Moses äfter Härrens
löfte. — Andra mena, att svartboken är en självständig bok,
full af fårmler ock trålldom, men utan inre sammanhang.
Andra åter tro sig veta, att bokens ejäntliga namn skulle
vara: En blick bakom förlåten i tämplet. (Kronoby).

Om bokens storlek finnas olika uppjifter. Enligt några
är den ej större än en almanack, med svarta blad ock röda
bokstäver; andra, som sett svartboken, påstå den vara något
större — „som en bibliskhistoria".

I denna svartbok skola frimurare ock andra som
jöra kontrakt med den onde inskriva sina namn. För detta
ändamål sjäres i pekfingret så att blod kåmmer, ock med
denna blod inskrives ens namn. Detta sätt att inkåmma i
förbund med den sure är allmännt. I en nyländsk saga be-
rättas: „Dåm skrev kontrakta, å smén skär säj i fingra
årlta bömärki undi." Från Portugal förtäljes, att hä-
xorna för att kamma i förbund med den snöde ock hans
anhang skola avlägga ed på en svart bok, i vilken icke finnes
ett enda vitt blad. En djävul håller i boken ock en annan
står på vardera sidan om häxan.

Den, som har svartboken, äger mycken makt. Med
den kunna sjukdomar vållas ock botas, döda framkallas ock
bårtsvärjas, lyckosamhet åt en själv ock olycka åt andra

62 Bidrag till 8variboken8 historia.

beredas. £n rävfängare i Vasabygden hade nyttjat svartbo-
ken ock kåmmit i förbund med den onde, som jälpte honom
p& många sätt. Denne jägare kunde alltid på förhand säga,
om han hade någon räv i saxen äller ej. En gång jick han
med en kamrat att äfterse saxarna, men yttrade vid avfär-
den, att han jick något för tidigt. Framkåmna till fångst-
platsen i skogen, fingo de se en liten gubbe, som med en
kvist i handen tjörde en räv till saxen. Detta var naturligt-
vis „tan sudik*'.

Det anses dåck vara förenat med stora vådor att hava
denna bok. Endast starka naturer kunna härda ut därmed.
Annars söker man narra boken på annat falk. Dör egaren,
utan att boken övergått i annans värjo, spatserar boken
självmant med i liktjistan. (Mustasaari). Sin kraft förlorar
boken vid nämnandet af frälsarens namn. „Laiska-Jaakko^
berättas en gång på julmårgonen hava tidigt före andra
kåmmit till tjyrkan. Denna var upplyst ock full af dödfålk.
En präst, som stod på predikstolen, jick därefter till alta-
ret ock bad Jakob skriva sitt namn i en svart bok. Denne
skrev i stället Jesu namn. Då blev prästen, som icke var
någon annan än den onde, förskräckt ock sade: Nu misste
jag flere för enl

Men varifrån känn man då få denna mäktiga svartbok?
Den påstås finnas till salu i Stockholm i bokhandeln; där-
ifrån känn vem som hälst få den. Men hos oss vågar man
ej sälja den. Alla präster hava en svartbok. Men de se ej
järna att andra hava den. I Kronoby tadlade en präst på
ett läsförhör en bonde för det han hade en svartbok. Men
gubben försvarade sig. „Ni känn ej säga bestämt — sade han

— om jag har svartboken, men jag vet säkert att Ni har".

— „Ja, har jag svartboken", menade prästen, „är det med
min fulla rätt, men det har icke Nil" —

Såsom innehavare av svartboken, äga prästerna stor

Bidrag till avaribokens historia, 63

makt, med vilken de betvinga själfva hin onde. Följande
historia, som berättas i Munsala, m& till slut anföras: En
gäng, då fan var p& resa, kåm han in till pastor N. ock be-
järde nattkvarter. „Nej^, sade pastorn, Jag tjänner dig nog!^

— „Nå väl^, sade hin håle, Jag går till bror Sneckendal^.

— ,,6å, gå^, sade prästen. Jag kåmmer också dit om en
stund^. Då pastorn kåm dit, satt fan där till bords med
Sneckendal. De samspråkade och tycktes vara mycket goda
vänner. „Vet du, vem du har till bords med dig i dag**?
frågade pastorn. „En resande härre**, svarade S. förvånad.
„ Jag skall visa dig, vem det är**, sade pastorn lungnt. Därpå
befallde han den resande härren att stiga upp från bordet
ock mitt på gålvet visa sig i sin rätta sjepnad men i olika
farmer. Han måste lyda, huru motbjudande det än var.
Därpå stack pastorn med en syl ett litet hål i fönsterblyet
ock befallde den ädle härrn packa sig ut den vägen. Denne
förvandlade sig till en rök, som inom kart försvann jenom
sylhålet. Men den stackars härr Sneckendal blev så för-
skräckt, att han svimmade.

64 Jermanitka toner i den finska féUkvisan,

Jemanislia toner i den finska fällTisan.

Den jämförande fälkdiktsfärskningen har gång på gäng
uppvisat den underbara förmåga, som ett jivet tema har —
blått det anslår fantasins ock tjänslans bästa strängar — att
i århundraden bibehålla sig på falkens läppar ock att breda
ut sig kring jordens alla trakter. På ordspråkens, sagans
ock den poetiska diktningens jebit har man åfta haft anled-
ning att sysselsätta sig med jemensamhetema inom området
för fälkandans skapelser. Den jämförande melodifärsknin-
gen är däremot ännu mycket litet kultiverad. Men också
dess tid skall kamma, ock det lider intet tvivel, att man en
dag skall uppvisa melodiförvantskaper hos fålkvisoma på
vitt sjilda bräddgrader. Början till en färskning på området
för den svenska fålkmusiken är jord av- K. Valentin, vars
arbete „Studien tiber die schwedischen Volksmelodien* (Leip-
zig 1885) även något litet sysselsätter sig med kapittlet om
melodiemas jenealogi. Inträssangta är o icke blått likheterna
utan även olikheterna. Vi se t. eks. det tema, som ingår i
den även i vårt land allmänt tjända visan „Här dansar jag
med lilla vännen min^

i^)^i j i:f!^h =^= ft:f-i^

uppenbara sig i visor från Sverge, Polen, Böhmen, Sieben-
bdrgen ock bland vendema, men på olil^a sätt varierat hos
de sjilda falken, vilka alla lyckats natsjonalisera melodin ock
trycka sin egen karaktär på det jivna temat. —

Var temat till en fälkmelodi först uppstått är städse
mycket svårt att uppvisa. Man skall kannsje lyckas reda ut

Jemuiniska toner i den fintka fålkvisan, 65

dess jenealogi under hundratals &r, men i de flästa fall k&m-
mer man icke till någon bestämt uppjiven författare äUer kom-
positör. Ock om en sådan uppjes — vem vågar saga, att
han i varje händelse har att tillskriva sig hela författaräran,
att icke han i sin tur lånat äller omfärmat ett tema, vars
anor kunna gå ytterligare desännier tiDbaka i tiden?

Ett studium af våra svenska fålkmelodier ådagalägger
otvetydigt, att en stor del av dem utjöra en jemensam egen-
dom för de jermaniska falken överhuvud. Jemensamheter i
melodibildningarna förefinnas även inom den slaviska ock
den jermaniska värden, ävenså emellan sistnämda ock den
romaniska; men de synas vara ganska sporadiska ock äro i
varje händelse, för så vitt man känn dömma på grund av för-
handenvarande material, mer tillfälliga än likheterna inom
den vokala delen av fälkpoesin. I alla fall står det fast, att
en melodi lika litet som en saga äller något annat alster av
fålkdiktningen har någon ejäntUg svårighet att överskrida en
språkgräns. Fålkdiktens väg går i allmänhet från söder mot
nårr^ ock från väster mot öster. Jag tror, att en stor del
fålkmelodier följt i samma spår. Det enårma material som
behöves för fårskningar på detta område är däck ännu för
litet samlat ock för planlöst utjivet, för att några allmänn-
jiltiga slutsatser på grund av detsamma kunde dragas.

Vad nu den finska fålkpoesin vidkåmmer, har bl. a.
J. Krohn uppvisat, att stora lån av densamma jorts från
skandinavernas ock även andra fälkslags kapitaler inom fålk-
diktningens värd. På detta område skall färskningen ännu
hava ett tacksamt fält att upparbeta. Men även den finska
fålkmusiken synes erbjuda åtsjilligt av inträsse för den kom-
parativa fårskningen. Såm ett första försök på detta om-
råde äro äfterföljande undersökningar att anses.

66 Jermanitka toner i den finska fålkvisan.

Finska fälkmelodier äro hittQls icke publiserade i nå-
got större antal. De viktigaste samlingarna åro: 1) Suoma-
laisten laulujen ja runojen nuotteja, ett bihang till första
upplagan av Kanteletar (1840) ock innehållande 22 sång-
samt 20 runomelodier; 2) Suomen kansan laulantoja, en år
1849 av A. Reinholm utjiven samling, omfattande 30 vis-
och 20 runomelodier; 3) Valituita suomalaisia kansan-lau-
luja, inalles 4 häften, 1854 — 5, med c. 55 melodier, arrang-
sjerade för piano ock sång av K. Gollan ock K Lagi; 4)
Suomalaisia kansan-lauluja ja soitelmia^ koonnut Fre dr.
Vilh. Illberg (även svensk tittel), utkåmna 1867 ock in-
nehållande 60 melodier, bland vilka en mängd danser; 5) I
nionde bandet av A. P. Berggreens stora sammelvärk
Folke-sange og melodier, Köpenhamn 1869, 56 finska fälk-
melodier; 6) Suomen kansan såvelmiä, toinen jakso: Ean-
sanlauluja, I vihko, tryckt i Jyväskylä 1888 ock innehål-
iande 60 melodier, redisjerade av R. Eajanus ock utjivna
av Finska litteratursällskapet. Antalet sjilda melodier i dessa
samlingar stiger emellertid icke högre än till unjefar 160 —
således endast en bråkdel av vad i själva värket torde fin-
nas samlat i manuskript. Bland dessa 160 melodier har jag
funnit icke så få, vilka visat sig vara av jermaniskt ursprung.
I de flästa fall synas de hava överförts till finnarna från
den svenska befålkningen i vårt land. Fortsatta färskningar
på detta område skola, såsom jag redan känn förutse, öka
listan.

De anförda melodierna hava icke av mig underkastats
någon annan förändring, än att alla, som höra till en ock
samma melodigrupp, transponerats till samma tonart, var-
igenom översiktligheten underlättas. Källan, varifrån melo-
dierna hämtats, finnes i varje särsjilt fall anjiven.

Jermaniaka Umer i den fituica fålkvmtn.

67

Valentin framlägger (s. 17 — 18) eninträssangt jenea-
logi för den även överallt i svenska Finnland sjungna melo-
din till ,Lilla Lasse sitter ock gråter^ ock andra lika tjända
vaggvisor. Enligt Tappert i dennes berömda „Musikdische
Studien^ uppvisar han, att samma melodi-tema uppenbarar
sig i visor från Tyskland under 16:de, 15:de ock 13:de(?)
århundradena. Urtemat, från 1,200 talet, lyder som följer:

I

t

-«-

j r (' r r ^ ^

På 1550 talet var temat redan på följande sätt ut-
bildat :

i

t

t

^

'W ^ 7

i^T-

i9-

-^ZZSL

rrm

-^-

X

En av de talrika till denna melodigrupp hörande me-
lodier Arwidsson anför (III, s. 464) lyder:

Li - ten jongfira ha - de en Ii - ten gullvagn, I

I j/ ^ ! C, p_p_ Uj4jAiU

den skal -le hon å - ka. Hästar och vagnar, det

\¥ f . jl-f-3t t =iMM=H^ ^

m

ha -de hon nog, Mån-ga små pnl-lor på ta-ket.

Från åvan anförda tema anser jag, att flere finska fålk-
melodier vuxit upp. För det första torde melodin sjungas
allmännt i finska delen av vårt land såsom vaggvisa, varierad
unjefär på samma primitiva sätt som senast anförda melodi
utvisar. För det andra ha vi påtagligen samma tema i föl-

68

Jermani8ka toner i den finska folkvisan.

jande fälkvisa (Notbilagan t Kanteletar n:o 4, Reinholm
n:o 29, Collan I, n:o 12, Kansanlauluja n:o 22, etc.)-.

uTT-n r^ ^^

Mis-täs tu -let, kns-tas tu -let, Poi-ka-ni i -loi-

LJ ,^L^JU^..^=^^ ^ ^dt:J^fcJ

nen? — „Me - ren ran -nal - ta, me - ren ran-nsd- ta,

Äi - ti - ni knl-tai - nen.

Äi - ti - ni knl-tai - nen."

Visan j^Mistäs tuletj kustos tulet?^ är äJjes även till
ordalydelsen en variant av den svenska och allmänt jerma-
niska sången „Sven i rosengård**. Denna fålkvisa är icke,
för så vitt jag har mig bekant, upptecknad i svenska Ny-
land, men i Ranckens samlingar finnas två varianter av den-
samma från Teerijärvi ock Lappfjärd. På vilken melodi vi-
san sjunges i svenska Österbotten tjänner jag inte. Men det
synes mig icke oantagligt, att visans såväl ord som melodi
importerats till finnarna jenom den svenska befålkningen i
landet. Den melodi, på vilken „Sven i rosengård" sjunges i
Sverge, (Se Geijer o. Afzelius n:o 54, i ock 2, ock Berg-
green III, n:o 27) har även, synes det mig, vuxit upp ur
det grundtema, som meddelats här åvan, och att samma
tema kåmmit över även till svenska Finnland förefaller gan-
ska naturligt. Jag anför den ena av de Geijer-Afzeliuska
melodierna :

Hvar har dn va -rit så län -ge, Du Sven i ro -sen-

Jermaniska toner i den fintka fåOeviMn.

69

^^" J i I f,i=M^;-UU-i[3^

gård? — „ Jag har va - rit i stal-let, Kä -ra mo-der

vår!^ I yän-ten mig sent, men jag kommer al-drig.

Vad nu själva visan om „Sven i rosengård^ vidkåmmer,
är jag icke obenägen att med någon liten modifikatsjon skriva
under det omdöme som Talvj om densamma avjivit, att
den bör räknas till det väldigaste, som den tragiska skalde-
kånsten någonsin frambragt, ock jag tillämpar uttalandet
även på melodin. Man häpnar, när man ser huru länge ock
i huru vitt sjilda länder detta enkla målltema bibehållit sig
i falkens tjärlek. Jag kunde uppvisa dess utveckling i jer-
maniska länder jenom anförande av talrika varianter, men
måste åtnöja mig med endast hänvisningar: till den svenska
fålkvisan „Den lillas testamente", till den tyska „Schlangen-
köchin",*) till „Svend i rosengaard" i dess danska dräkt, vilka
alla visors melodier äro utvecklingar av temat här åvan.
Jag måste hasta tillbaka till mitt ejäntliga ämne, den finska
fölkvisan.

Även' visan „01e nuorra iloissas" (Reinholm n:o
21, Kansanlauluja n:o 5) har en melodi, som påtagligen
vuxit upp från samma tema som här är fråga om. Melodin
lyder :

iMtUi!: t. f i f c r \ P f "^ l ^ Jg P

O - le nnorra i - lois-sas, Tee leik - kiä kunniall^ ;

*) Se t. eks. Des Enaben Wunderhorn I, s. 20.

70

JermanMa toner i den fimka fdOwiean,

^ jg j H'J'T^nT^

I - loU* saa-pi sol - ha-sens", Mei-dftn ta - lon pi-hall\

Om samma tema påminner ytterligare- nog mycket vi-
san „Mmun hdtani kaunis onf*^ vadan den anföres här ^
ock för jämförelse. (Den finnes hos C o lian I, n:o 4, Rein-
holm n:o 27, Berggreen IX, n:o 12, ock Eansanlau-
luja n:o 15).

^^^^^^^

Mi-nnn koltain kaunis on, Sen snn knin aoran-knk-ka,

M=rri

Si - ni - set sU-mät sil -lä on ja kel-tai-nen sen tnk-ka.

Allmänn är visan Ilman kuuta ja auringon teitå, vilken
sjunges på följande melodi (G o lian IV, n:o 4, Berggreen
IX, n:o 22, Kansanlauluja n:o 42):

W

?

f j j>j J- i'i c H=R ^

n-man kun - - ta ja an-rin-gon tei-tä

Ma -il- ma se o - Ils niin pi-me-ä, Sen-tä-hen nnorten

Ffr^ i' ^' f J' ^

nei -to -jen sy - än On poi - ki - a vas-taan lem - pi - ä.

Det låge nära till hands att förmoda, att denna visa
lånat sin melodi från B el Im ans „ Joakim uti Babylon^,

Jermaniéka toner i den fimka fåOansan.

71

(Fredmans sång n:o 41). Emellertid synes det vara antagli-
gare, att den finska visan, likasom Bellman själv, lånat me-
lodin från en svensk fålkvisa, som numera råkat i glömska
— någon svensk fålkvisa med denna melodi torde icke fin-
nas publiserad — , äller ock att melodin är direkte importe-
rad till finnarna, kannsje även av Bellman, från Tyskland.
I sistnämda land sjunges nämligen en variant av den i så
gått som hela Europa tjända sången om det misslyckade
besöket (se t. eks. Arwidsson IQ, s. 155) på en melodi,
vilken påtagligen är originalet till såväl ovannämda Fred-
mans sång n:o 41 som till den finska fålkvisan filman kuuta''.
Den tyska visan, meddelad av Berggreen (V, n:o 73) är
upptecknad i trakten kring Frankfurt a. d. Öder ock kallas
„Der Liebhaber auf der Lauer*. Melodin lyder:

(Daa Weib smgt:)

Wenn et re - - gent, då wird et nass, Då

fährt min Mån nich na de Stadt. Min Mån is to Hus, Min

l^ 1 I j' .pj .r^Ty f, M-^

Mån is to Hus, Min Mån, min Mån, minMänne-ken!

Fortsättningen av melodin anföres icke här, då den
icke vidare bidrager till belysandet av den finska sången,
vars jermaniska ursprung är det enda vi i detta sammanhang
velat hava bevisat.

72

Jermanitka toner i den fintka fåikviean.

Berggreen meddelar i del IX, n:o 36, en finsk ^k-
visa Merille lähtevä med följande melodi:

r |rr^ i p f nr i- 7 J' i i i' udi^m i

Hy-yfts - ti kol-ta - se - ni, Hy-yäs - ti knl-ta - ni!

[feqUf ^^gLr J^j ^f^^Jtr^

Mnn läh - te - ä nyt täy-tyy Pois ko - ti - maalta - ni.

Den ingår också i notbilagan till Kanteletar (n:o 9.)
Orden äro en översättning av en svensk sjömansvisa: „Far-
vål min egen flicka" (tryckt bl. a. i Nyland n, n:o 157).
Även melodin klingar så jenuint svensk, att något bevis för
dess jermaniska ursprung knappast behöves. Jag anför däck
följande visa på samma melodi, återjiven enligt Filikro-
men I, n:o 20:

fc M i'~^ 'JJJ ^^

Och a-djö ochfar-välminrosochminnt-val-da vän.

li,^-l■f_J -^^=Qfrr^ Ji rTL^

Nu re - ser jag bort, kommer al-drig mer i - gen. — Nu

^> r ^

' J' J' l f f n

re - ser jag bort, kommer al-drig mer i - - gen.

Många omständigheter ha jort, att jag länge misstänkt
visan y,Minä seisoin korkealla vuorella^ vara en helt ock
hållet jermanisk skapelse. Dess vokala element är såsom
tjänt jermaniskt med utbredning även hos romaniska falk.

Jermaniska toner i den fintka folkvisan.

73

Jag hänvisar i detta avseende endast till C. 6. Estland ers
uppsats „0m folksångens vägar i Norden" (Nyl. Album VIII)
samt till Bergströms undersökningar i Anmärkningarna
till hans upplaga av de Geijer-Afzeliuska fålkvisorna. Men
även melodin har synts äga en så jenuint jermanisk klang,
att också den av mig antagits hava kåmmit till finnarna je-
nom lån. Den omständigheten, att visan „Oväntad bröllops-
jäst" sjunges i en stor del av svenska Finnland med så gått
som alldeles samma melodi som i de finska landsorterna
kåm mig visserligen en tid att antaga som möjligt, att den
svenska befälkningen, tvärt emot vanligheten, lånat melodin
från finnarna; men till denna förmodan har jag numera in-
tet själ.

Den finska visan (den återjes i notbilagan t. K an te-
letar n:o 1, hos Reinholm n:o 25, Collan I, n:o 1,
Berggreen IX, n:o 10, ock Kansanlauluja n:o 46) lyder
enligt Kanteletar:

^^j Trr^-JTrn^"^'^'!^,

^

t=t

Mi - nä sei-soin kor-ki - al - la vao-rel • la, Wi -he-

$

tz^7-^r^ttr^f^=j^=r|F|

riäi-ses-sä lak-sos -sa;

Näinnäinmi-nä lai-van

P^

p=p

E

S3

^a

sei-laa-van, Eolme krei-vi - ä lai-val - la.

Enligt Kansanlauluja lyder melodin:

g/ f j r, ^ ^ TT^-Tj

Mi - nä sei-soin kor - ki - al - la vno - rel - la, Wi-her-

74

JemuuMtka imtr i dm fintka fåUcmtan,

^ r- r r I f-t =?ttF f- i i-J'"J~l

jtti-8es-8ä laak-BOB - sa;

Nftin, näin mi - nä lai-van

i

sei - - laa - - van, Eolme krei-vi - ä lai-val - la.

I Ny land III, n:o 13,är melodin anjiven på följande sätt:

Och jongfrnn hon gångar sig på hö-gan bäi^, Hon

i jii-r ^' f' f f \ ^i-åif \ f i r j

skå-dar i c^n-pan dal. Där fick hon se ett för-

\ l> j n. i P \ f :• ■''"J

*

gån-gan-de skepp, Som fiiUt nt - af grefrar var.

I sistnämnda arbete finnes under n:o 238 intagen en
travestering av samma visa, lydande:

\ br r. (; r r\^'i 1 1 7 | f Uj j

Jnngfrnn hon gångar sig på hd - gan bärg, för att

r|r"r J^T^-s-hf • i r iT"^ §g

skå-da det bm-san-de haf. Där fick hon se ett

'^ 1 Jl _ _\ _ TT A» J • J 1 1_ A*

seg- - lan -de skepp, U -ti tri trål -le -ra, n -ti

Jermamaka tmer i den fimaka fåOeviåom.

76

oppsmg-sa, Där de elf-va ma-tro.<8er-iia var.

En pandang till denna travestering läses i F il ik ro-
man Vm, n:o 10, med följande melodi:

l j,n-, j. j^^z^-jj^-f ; j r. [! ^

Jnng-fron stan - dar pä hö- gas -te berg, Tit-tar

ner n - ti ^j^-pas-te dal. Der fick hon se ett

kom-man-de skepp, IJ-ti fal-le-ral-le-ra, n-ti

hopp-san-sa, Som follt af ma-tro-ser ya\

Fr&n Sverge är jag ej i tillfälle att anföra flere vari-
anter pä melodin i fråga, men man ser emellertid, att den
är tjänd också där. Från Danmark meddelas, enl. Berg-
green I, n:o 105 d., följande versjon:

ij,br rj I r P '^J n\ i r^ ^m

Jeg gik mig op paa hei - e Bjerg, Saae

^m

ned i dy - -be Dal. Da saae jeg et Skib kom

76

Jermaniaka toner i den finska folkvisan.

sei - len - des, Hvor - i tre Gre - ver var

^g^^^g^^f^^iCTfEj-T a^

saaejeget Skib kom sei-len-des, Hvori treGrrever var.

Från Tyskland meddelar Berggreen flere varianter,
vilkas melodier dåck icke ha något att jöra med den åvan
anförda, om man undantager följande, från Schlesien, hvilken
påtagligen är nära släkt med den finnländska:

^^^

Ich stånd auf ho-hen Bergen Und sah ins tie-fe Thal, Ein

is

^^^^■^^^iTlJLlBI^a^

Schifflein sah ich schwimmen, schwimmen, Darin drei Grafen war'n.

I huvudsak likartade melodier till visan i fråga anfö-
ras av L. Er k i ,,Deutscher Liederhort** n:o 18, ock han
anjer tillika att melodin är „durch ganz Deutschland ver-
breitet". Även i Er k ock Irmers „Die deutschen Volks-
lieder" (Berlin 1839) återfinnes melodin (Drittes Heft, n:o 50).

Melodins jermaniska ursprung torde på grund av åvan-
stående vara bevisat. För fullständighetens skuld antecknas,
att de fyra senare takterna ur visan j,Ei nyt enää^^ Kansan-
lauluja n:o 18, påminna nog mycket om melodin till „Minä
seisoin^S utan att jag vill avgöra, huruvida denna likhet är
tillfällig eller beror på jenealogiskt samband med åvan an-
förda melodi. Denna melodi lyder som följer:

^ f. l-J-TH^I^-ji f . Ii t y 1 ^

Ei nyt e-nää, el nyt e-nää ke - sä - mar-jat au-ta,

Jermaniaka Umer i den finska falkman.

77

Minun knl - ta -ni rak-ka-as on raostu - nat kain rau-ta.

I Kanteletar finnes en visa betittlad „Mor8iamen
kuolo^. Orden äro en tämmeligen ledig översättning av den
svenska fålkvisan „Den sörjande", av vilken fyra uppteck-
ningar finnas publiserade i Nyland III (n:o 39 a— d), en
hos Fagerlund (n:o 5, från Korpo), och två hos Berg-
green in (n:o 66 a och b). Melodin i notbilagan till Kan-
teletar n:o 3, lyder:

n - lal - la is - tnt-tiin is - tu -mel - la, Mu-re-hest ei

^--6=£CTirT^f ?^f^

^

mi • tä - nä tiet - ty; Va - ral - lal - la - ra, va-

m

i

f^^f r rfw ^

ral -la - ral - la - ra, Hn-re-hest ei mi - tä - nä tiet - ty .

Även hos C o lian finnes samma visa (III, n:o 9), äfter
Collan aftryckt hos Berggreen IX, n:o 24, samt sä ly-
dande :

i

^

^

-^

V=^

S

Il - lal - la is - tut - tiin is - tu - mel - la,

[f^^ ^jjuO i ^ ^ J' i ^1 ^ ii J;^^

Mu-re-hest eimi-tä-nä tiet-ty, Va-ral-la-ral-la-ra, Va-

78

Jermaniåka toner i den fintka fålkmsan.

ral-la-ral-la-ra, Mn-re-hest ei mi-tä-nä tiet-ty.
Motsvarande melodi i svenska Nyland lyder:

f|fr— j,4^^>- j j I ^ i-rrr^

Jag fick mig ett bud alt sent om en kväll, Att

jag till min kä - res - ta skall fa - ra. Sjnng

hopp fa - ral - la - la, Sjnng hopp fa - ral-la - la, Att

f^^LL_Ul

jag till min kä-res-ta skall fa - - ra.
Pä litet annat sätt är melodin varierad i Korpo:

i^P^tu

Och un - ger-sven red sju mi - - ler en natt, när

firr^^-^^fTij- > I j j t j'

an - dra sof - va sö - - tas - te söm-nen. Sjung

hopp sa -de jag, fa - - ral - la - la - la - la, när

^^

an - dra sof- va sö - taste söm-nen.

Jermanit^ toner i dm imtka fåOemaan,

79

Hos Berggreen lyder den ena svenska uppteckningen:

Sä ri - der jag mig öf - ver tolf-mi - lan skog, Der

^^^^^^

t

t

fick jag hö - ra kloc-kor-na de

nn-ga. —

r^ jj J^ j 1 1 1 ^

Elin-ge -U-klang, och klin - ge - li-klang.

Der

fick jag hö- ra kloc-kor-na de rin-ga.

Även Berggreens andra svenska uppteckning är
bygd på samma melodi, om ock med stora avvikelser. Be-
släktade, vad innehållet vidkåmmer, med visan ,,Den sörjande^
äro vidare de svenska visorna ,Unger Svens sorg* och „01of
Adelin^ (Berggreen in, n:o 64 ock 65) samt de norska
,»Herr Ole'' ock ,,Jeg lagde mig saa silde^ vilkas melodier
emellertid gå i mäU ock intet hava att skaffa med nu i
fråga varande. Men från Danmark finnes upptecknad en
variant till de fyra sistnämda visorna, nämligen ,,Herr Peders
sorg* (Berggreen I, n:o 78), ock dennas melodi går åter
i dur och är nära befryndad med den, vars jenealogi jag
här företagit mig att utreda. Den meddelas här:

m

r J I J J'irm^

¥

3E

5

^

Jeg ^en-te mig n • di Kon-gens G«ard, For

Guld oir for velskaar-ne Elae - - der. Så

80

Jermaniska toner i den fintka fålkviaan.

^^=J^^^

t

fi:

n=x=^

Li-det jeg drak, långt Min - dre jeg aad, Jeg

i

k

^^^

^.

s

t

taenkte paa min Hjertens Al -ler- -kjae - rest.

Längre har jag icke kunnat följa med melodin, vars
jermaniska börd emellertid jenom åvanstående torde vara
ådagalagd. — Den sakkunnige har redan längesedan märkt,
att melodin i fråga är den, som Dybeck något putsat opp
samt använt för sin visa „Du gamla, du friska, du fjällhöga
nord**.

Bland de modärnare fålkvisorna i Kanteletar finnes
även sången Eannalla itkejä på följande melodi (n:o 19), re-
produserad av Reinholm (n:o 3), Berggreen (IX, n:o
29) ock i Kansanlauluja (n:o 29):

i

t

-i--fn-h=^A-^^^^^T^T^~^^^

Läk-sin mi - nä ke - sä - yö - nä käy-mään,

t|i^"i r l f ^ 1 ^ ^'rlr fJlf ^

Sii-hen laak-soon kns - sa kunn - te - lin päi-v ää,

5C

Kns-sa lin - - ta - set lau-laa, Met-sä - ka-nat-ki ne

'm.U^UTTJmr^

^t3

fs

panhaa, Jamonsy-ä-me-ni et -si le -po -a ja rauhaa.

Jermaniska toner i den finska fålkviaan.

81

I svenska Nyland återfinnes detta motiv i flere sång-
lekar. Jag anför endast följande, som kåmmer att ingå i
den under utjivning varande andra delen av Nyländska fälk-

visor:

Grå gå, du mo-di- ga gos-se, Da har lust att

nar -ra mej, Men nu skall jag pnr-ra d^', Gå gå,

^^^i^

ö^ii

sur och tvär, Al-drig jag dig mer be - går. Se

^1^0 J' j j;>-Jf^ ^^ -H J^

här är vän-nen den bä - sta. Som mitt hjärta mån-de

\p'-r-rn^-r^^-y^-^^^^i^

fä -sta, Ut -i lif-vet och i dö -den den bä-sta.

I tredje delen av ,,S venska förnsånger„ meddelar Ar-
widsson pag. 275 en sånglek, som „lekes allmänt i Finland
och inom de flesta svenska landsorter, samt uppgifves vara
känd äfven i Norrige". Dess melodi lyder:

;gX"JrJ: Jlj;-ii^^ g ^fe iN gF^fe=#^Mg

Jag gick mig ut om en af -ton-stund till att hö -ra

1^ f f I J''^^£ fe^ ./4j:Xia3

Foglars sång, som I^jertat mitt mån-de rö - ra. Ut-

6

82

iamer i dm fbuka fåXkmaan,

i den grö- -na da -len. Att h5-ra näk - ter-

ga-len, Foglar småy så många tn - - sen -de ta-len.

Denna SYenska visa finnes åteijiven även av Berg-
green (m, n:o 167). Ock i sistnämda författares ^Danske
folkesange og melodier' finnes även en dansk variant till
samma melodi, hörande tiO visan .Sommerdagen* (n:o 101).
Även den meddelas:

Jeg gik mig nd en Sommerdag at ho - - re

i

k

■t-^-t^

t

^.

5:

S

t

m

Fng - le-sang, som
TuUL

s^

^

Bjer-tet mon-ne

ro -re,

X

t

PPS^

1—1

«fc=l

I de dy - be Da - - le,

Blandtde Nat-ter-

^

X

gxr fH ji | i ^

ga - le, Blandtde andre Fnglesmaa, som tale.

Orden i alla danska, svenska ock finnländska uppteck-
ningar tyckas mig visa tillbaka till någon ursprungligare ock
fullständigare dikt, som jag däck icke lyckats uppspåra. Me-
lodins jermaniska anor torde jenom åvanstående hava upp-
visats.

Jermaniska toner i den finska féUkvisan,

83

I Kaiisanlauluja förekämmer under ii:o 41 följande
melodi :

[#F^-r^-^^^^^^ ^

!s=:

En - si-mäi-nen juh -la knn vno-den si-sään

^-P ;, jHTT^-J-ff^^z^

lan - kee, sil - loin mä al - jon mat - ka - ta

i|>-^-^ I C g 0-

F^^^

pois.

Ei 00 mnl - la knl -taa, jo - ka pe-rään

su-ree, sik -si mä tah-don mat-ka-ta pois.

Ehuru rytmen här åvan är tvådelad och i äfterföljande
melodi tredelad, är temat emellertid påtagligen detsamma i
vardera. Denna senare melodi är en gammal sjärivals från
östra Nyland, upptecknad 1870, ock skall publiseras i Ny-
land V.

m

I I I

^^

ö

±

m

I I I

^^

^ö

l:ma. I r 2:da.

t

m

^

TT-^T JFf

^^

fi

, [Timär ] [Mä r]

84

JermoHidca toner i den fMåka fålktnsan.

Även detta tema är, om icke jennaBiskt i samma me-
ning som de tidigare anförda, så åtminstone intematsjonaUt,
ehuru det är svårt att uppvisa, på vilka vägar det sökt sig
åpp till oss. Jag har påträffat det i vitt sjilda länder. Sä
t eks. i två ryska visor, (Berggreen VIQ, n:o 21, a ock
b, samt 55), vilkas melodier här meddelas. N:o 21, b:

f4i-i--j-fci^-^J »^ f] \ i' f^

^^m

-^^

s^^

*t=3

m

i

r^T rr?

1 -2

3

^^

fi

m

E

^

S

Q-JLA

^'--MM

ir

^j)-M ^

?

-As-

M^4#^

\ tmn \ Lr nty H-^N

^

*— y-

Samma tema ingår påtagligen även i följande italienska
tarantella (Berggreen Vn, n:o 92, b.):

"^ I! < ^ l l:

^^^^^

Et la In - na mez-za a In ma - ri Ma-dre

Jermaniska toner i den finska fåUevisan,

85

i

^s

n

^

S

t

fe

miayiua-ri - ta-mi tnl „Fig-ghia mi, chiynoi chi ti

do?^ Ma -dre mia« Densac - ci tu.

„Tuoll on mun kultani^ (Kansanlauluja n:o 23,
Collan I, n:o 6, Berggreen IX, n:o 11, Kanteletar, n:o
8) är en särdeles vacker, omtyckt ock allmännt sjangen finsk
fålkvisa. I Kanteletar återjes den med en melodi, på vil-
ken visan numera icke torde sjungas. Den vanligen sjungna
melodin är följande:

I

i

fe

T

m

X

t

~^m

Tnoll on mun kul - ta - ni, ain y - hä tuol-la,

^^^^

ku - nin-kaan kul - tai - sen kar - ta-non puol-la;

I

^

^^

ls=±

f=t^

^

Voi mi-nun lin - tu - ni, voi mi-nun kul - ta - ni,

i

m

t

t

!J=r±

^

kun et tu - le jo,

i^^

kun et tu - le jo.

På samma melodi sjunges även visan ^Taivds on sini-
nen^ (Berggreen IX, n:o 14, Collan II, n:o 5).

86

Jermaniéka toner i den fi$uka fåOcviean.

I Nyland III päträffas under n:o 106 följande melodi:

ff » r TTTlr^rr^

m

Mi-kail-mäs - so da-gen, som fal - ler in i år, Ämnar

^a^ ^T-J-^r -J- ' I J i'^' f r ^ f I

^

jag att re • sa bort här-i-från. In-genhafrerjag, som

[#» Lf c r J-^pitHJizp^^^Qi^ii

sör - jer mig då, Och jag fäl-ler al-drig en tår.

Äfven finnes det andra i^lkvisor från svenska Finnland,
vilka påminna om huvudtemat i dessa två melodier, t. eks.
följande (Nyland III, n:o 84, b.):

|iM=?ij j; ji r. rs^^ . i ..;-j j i

O. s. v.

I min nngdom det ro - ar mig att sjun - - ga

ävensom detta i min ego befintliga fragment av en fälkvisa,
upptecknad i Helsinge:

^^^^?^^ - ^^l!^gi>^7J^-J-;^i

Ock är det nu all sanning som dn ta - lat har med

i

I

^

^^^

^3^

m

mig, Att du häl - lit mig af jär-tat så Ijär.

Så

^^

m

t

t

t w^^

t=t

^ é

gå då

«t=3

till min tjä - ra fa-ders gård och be-

Jermanitka toner i den finska folkvisan.

87

\ B ij f. J'-E5^^l"^^^^^

jär om tro • låyning med mig.

Det låge nu åter nära till hands att antaga, det melo-
din till den bland vår svenska befålkning särdeles omtyckta
„Mikailmässodagen" vore ett lån från finnarna, ock möjlig-
heten därav vill jag icke bestrida. Men jag anser det dåck
för sannolikare, att det vackra temat inkåmmit till vårt land
utifrån. Fagerlund anjer att den i Korpo och Houtskär
allmänna visan sjunges på samma melodi som i Sverge. Då
denna obestridligen är nära släkt med här åvan anförda
finnländska melodier, meddelas den här enligt „100 svenska
folkvisor, med ett lätt accompagnement för piano^ Stock-
holm 1860:

5

W* '^ t t J ±^it^:^L^j-:!^^m

Om Mi-cha-@ - 11 - da-gen, som fal -ler in i

w

I

t=*:

Q

^ Jt

£^

t

ft^^

m

år, Tän-ker jag till att re - sa här - i - från. Men

i

h

^

^

J ^ ^

^3^

in -gen haf-ver jag, som sör-jer mig än - då,

^

I

^^:M ^T gi?=n=^=^

hel - -ler så fäl-ler jag en tår.

Även Berggreen återjer, III, n:o 97, (äfter M. Fryk-
holm's „Folkvi8or från Vermland", Stockholm 1854), sist-

88

Jermanuka toner i den fmtka fdlkvisan.

anförda melodi, med några obetydliga förändringar. Visan
MikaSlidagen (äller AUhålgonadagen, såsom den stundom be-
jynner) är allmänn i hela svenska Finnland, även i Öster-
botten, varifrån Rancken samlat fiere uppteckningar. Om
nu visan i svenska Österbotten sjunges på sanmia melodi
som i Nyland, i Korpo och Houtskär samt i Sverge, känn
jag icke avjöra, då Ranckens melodier ej äro publiserade;
men det synes mig vara mycket antagligt. I alla fall ser
man, att temat

på vilket melodin i „Tuoll on mun kultani" är bygd, är sär-
deles allmännt spritt i Sverge ock svenska Finnland. I vil-
ket förhållande nu den finska vismelodin står till melodin
till ^Mikaélidagen^ vågar jag ej avjöra. Det synes mig t.
o. m. möjligt att vi här icke ha att jöra med något je-
nealogiskt samband utan med en tillfällig likhet. Troli-
gare förefaller mig dock, att temat är av finnarna lånat, i
likhet med talrika andra, från grannarna i väster. Fortsatta
färskningar skola väl bringa jus i saken.

Bak och onivänd ordföljd, 89

M och omTänd ordföljd.

Finnes det en bestämd prinsip, enligt vilken ordföljden
den ena gången är „rak^, den andra gången ^omvänd*'? För-
söksvis uppställer jag ett svar. I fieii;alet fall är subjäkts-
begreppet med vad därtill hör det som vid en förbindelse
av föreställningar behärskar medvetandet. Det kåmmer där-
för naturenligt först till uttryck. Ordföljden är rak, t. eks.
Hunden själler. Om däremot uppmärksamheten är främst
riktad på en jenom predikatet subjäktet tillagd bestämning,
står predikatet främst, t. ex. Själler hunden? — Likaså
vid önskningar ock befallningar, t. ex. Kåm du hit, Vore
jag där.

Advärbial- samt objäkts- ock dativ-begrepp kunna intaga
en i medvetandet dominerande ställning. De kamma då
främst till uttryck ock draga med sig predikatet, till vilket
de närmast ansluta sig; därav omvänd ordföljd t. eks. i
satsen: På gården själler en hund.

Detta förefaller helt naturligt. Men varför användes
i huvudsatsen omvänd ordföljd t eks. i följande mening:
Då hösten kåmmer, vissnar gräset. Uppenbarligen,
emedan „då hösten kåmmer^ är en advärbialbestämning
till „vissnar^. Advärbialsatsen drager huvudsatsens värb
till sig, likasom advärbialet jör det i uttrycket Om hö-
sten vissnar gräset. Däremot säger man: Gräset
vissnar om hösten, Gräset vissnar, då hösten
kåmmer, i vilket fall advärbialet ock det värb, till vilket
det hör, omedelbart stå vid varandra. — Vid objäkt är för-
hållandet det samma: Honom träffade jag åfta, Jag
träffade honom åfta.

90 Bak och omvänd ordföljd.

Pä liknande sätt förklaras den omvända ordföljden i
huvudsatser, som insjutas i sitat. ,,Jag mäste upp*', sade
Döbeln, „om jag i graven läg^ „Jag mäste upp^ står
säsom objäkt till „8ade^ och fordrar detta därför omedel-
bart invid sig. Man kunde även tydligjöra saken jenom att
tillägga ett „sä^: sä sade Döbeln."")

Men huru skall man förklara den omvända ordföljden
i en bisats i ett sådant fall som detta: Vore jag frisk,
skulle allt gå väl. — Man har väl att betrakta en sådan
i egenskap af konditsionalsats fungerande sats såsom en ur-
sprunglig önskesats äller, om det psykologiska momentet är
något svagare, en medjivande sats, alltså såsom en huvud-
sats, i vilken predikatsbegreppet är betonat och således står
främst. I analogi med dylika satser har man sedan bildat
andra, som blått i ordställningen påminna om önskesatser,
t. eks: kåmmer du, så blir jag glad. Man kunde dåck
även tänka sig en sådan sats såsom en ursprunglig fråge-
sats: kåmmer du? så (i sådant fall) blir jag glad.
Utvecklingen känn ha sjett från båda hållen. Att sådana sat-
ser emellertid faktiskt övergått till betydelsen af (hypotetiska)
advärbialsatser, framgår af den omvända ordföljd de åstad-
kåmmit i huvudsatsen. Såsom bekant, är denna konstruk-
tsjon redan i landskapslagarna mycket vanlig.

Vid sammansatt predikat är det endast det s. k. jälp-
värbet, som vid omvänd ordföljd får sin plats framför sub-
jäktet. Detta är även det analågiskt riktiga. Liksom man
säger: I mårgon blir du frisk, varvid „i mårgon** atra-
herar värbet „blir^ säger man även med jälpvärb: I mår-
gon blir du avsänd. Jämför vidare: I mårgon ämnar

*) Sedan detta skrivits, har jag blivit uppmärksamjord på att
i O. Erdmanna Grund z. der deutschen Syntax, Stuttgart
1886, samma förklaring med afs. å dessa företeelser blivit framstäld
SS. 184, 185.

Bak och omvänd ardföUd. 91

jag resa ock I mårgon skall jag resa. — Ämnar
du resa? Skall du resa? — Äfter en stund är bre-
vet färdigt ock Äfter en stund är brevet skri-
vet. Då man tager supinets uppkämst i betraktande, inser
man, att vid jälpvärbet „hava^ ett liknande förhållande äger
rum. — Uttrycket: Månne han kåmmer? (i motsats till
en fråga sådan som: när kåmmer han?) har sin ordföljd
äfter: Månde han kamma?, där jälpvärbet som vanligt
i en fråga står i omvänd ordföljd.

Det nu framstälda anjiver ordföljden i vanligt språk-
bruk. Men i nästan alla de anförda fallen medjiver språket
även en rak ordföljd, vilken man åfta påträffar i poetisk
stil. Så t. eks. känn man säga: På gården hunden (en
hund) själler. Då hösten kåmmer, gräset vissnar.
Honom jag åfta träffade. „Jag måste upp^ Dö-
beln sade, „om jag i graven låg^. I mårgon frisk
du blir. — Detta skulle jag anse bero därpå, att de fall,
då subjäktet enligt tankens fordringar ock det vanliga språk-
bruket står främst, äro så talrika, att de utöva en stark in-
värkan på alla övriga fall, så att även vid dem samma ord-
följd är åtminstone möjlig. Detta bestyrkes ytterligare därav
att man, i stället för att sätta ett betonat advärbial, objäkt
eller dativbestämning främst i satsen, åfta föredrager att pla-
sera dem in uti satsen ock framhålla dem jenom blåtta to-
nen: Han hälsade på mig, icke på dig. Han slog
både häst och karl. I dessa eksämpel har det jenom ett
pronomen uttryckta subjäktet alls icke någon tonvikt, men
står dåck enligt pluralitetsanalogi främst. T. o. m. i frågor
känn rak ordföljd sålunda användas: Du kåmmer inte?
Även i önskningar känn det stundom sje: Ack, jag vore
där så järna.

Vad O att jag vore där, om jag blått vore där,
beträffar, vilka ejäntligen äro bisatser, så är det en jenom-

92 Rak och amvånd ordföljd.

gående regel, att i bisatser rak ordföljd anyändes, även om
de börja med en advärbial- äller objäktsbestämning, t. eks.
Jag vet ej, var han bor. Här är boken, som du be-
järde. På samma sätt i andra bisatser : Gassen tror, att
han kåmmer. Gassen kåm, då jag var bårta. Detta
ville jag förklara på följande sätt. Det satsbindande pro-
nominet eller advärbet står ej på grund af något betonings-
förhållande främst, ock känn därför ej draga värbet till sig,
såsom fallet är med det advärb äller (i oblikkasus stående)
pronomen, som i en huvudsats har främsta platsen. Man
jämföre uttrycken: Var bor han? och jag vet ej, var
han bor, ock man finner jenast, att i den diräkta frågan
är var starkast betonat, i den indiräkta bor, däremot nVar'*
obetonat. Likartat är förhållandet i satserna: Boken be-
järde han ock Här är boken, som han bejårde. Den
omständigheten att i en bisats predikatet är jämförelsevis
starkt betonat, blir tillika just ett själ varför det, vare sig
ensamt äller med sina bestämningar, bör stå sist i satsen;
ty även denna ställning låter ett begrepp starkt framträda.*)
Vi få sålunda en ytterligare förklaring, varför bisatsens pre-
dikat ej känn atraheras av det advärbiälla uttryck som
börjar satsen. — Utgående från detta betraktelsesätt tror jag
mig slutligen å andra sidan för huvudsatsens omvända ord-
följd finna en ny grund. I en huvudsats är subjäktet (om
det är ett substantiv) alltid relativt betonat, t. eks. Gräset
vissnar om hösten. Men om ett annat begrepp för till-
fället skall mycket starkt framhållas, t. eks. om hösten,
träder detta främst, men subjäktet intager åtminstone den

'*') Lät i följande sats de till predikatet hörande bestämningarna
väkselvis intaga sista platsen, och det sagda skall bli tydligt: Jag såg
din vann pä tårjet i går flere gånger. Frän denna syn-
punkt låta kannsje de ävannämda uttrycken: På gården hunden
själler, Han hälsade på mig, icke pä dig även förklara

Bak och omvänd ordföfjd, 93

därnäst mest utmärkta platsen, d. v. s. står sist: Om hö-
sten vissnar gräset. Men tillkåmma nu ytterligare be-
stämningar, känn subjäktet, beroende på den vikt dessa
tillägges, ånyo bli degraderat. Jämför: Om hösten viss-
nar gräset stundom inom några få dagar ock Om
hösten vissnar stundom inom några få dagar allt
gräs.

Den omvända ordföljd, som inträder äfter i satsens
början stående värbbestämningar samt i äftersatsema, är
utmärkande för de jermaniska språken och förekåmmer —
äftersatsen är här inledd af ett advärb — redan i de älsta
literära minnesmärken (ss. på runstenar ock i isländskan).
Däremot är den främmande t. eks. för italienskan, franskan,
engelskan, ryskan. Den förtjänar en ingående historisk un-
dersökning, varvid sådana fall som i isländskan: Kringla
heimsins, su er manfölkit byggir, er .mjök våg-
skorin; gänga höf stör or utsjånum inn i jördina,
särsjilt böra beaktas.*)

Åvanstående rader uppträda utan några anspråk. De
ha främst blått avsett att rikta uppmärksamheten på en
inom den svenska syntaksens område synnerligen inträssangt
fråga.

*) Erdmann förklarar ss. 186 denna äfven i ahd. och nhd.
(icke mhd.) förekåmmande ordföljd såsom framkallad af talarens liv-
liga deltagande i handlingens inträdande. Förklaringen är mycket
plausibel. — Att denna konstruktion helt äller nästan helt och hållet
uppjivits i nysvenskan, förklarar jag åter såsom en analogivärkan av
de övervägande antal fall, där den psykologisk^, prosässen fordrar,
att subjäktet först kåmmer till uttryck.

■*^

d4 TiU behandlingen af u-onUjudet

Till bebandlingen af a-omljndet af a i de

östnordiska spriken.

I en af sina ^Studier öfver fornsvensk Ijudlära^ (s. 464
AF.; jfr äfven Arkiv f. nord. fil. V s. 95 f.) har Kock kom-
mit till det resultatet, att u-omljudet af kort a i de östnor-
diska språken öfvergått till framför r och supradentalt (d.
v. s. kakuminalt) ly till u framför gg, men i öfriga fall kvar-
står såsom o. I de håda förstnämda punkterna är denna
regel otvifvelaktigt riktig; beträffande omljudets så att säga
spontana form är jag däremot af en afvikande åsikt, som
jag i det följande vill framställa och i korthet söka att mo-
tivera.

Som bekant har i de nord. språken hos o- och t^-stam-
mar med urspr. ^ 1. a i rotstafvelsen denna kommit att inom
deklinationsparadigmet förete en vokalväxling, som upprätt-
hållits i västnordiskan, t. ex. Jioör: fiaörar, skioldr: skial-
dar: skildir^ sok: sakar^ vgndr: vandar: vendir, medan den
på östnordisk botten redan i förliterär tid ånyo blifvit upp-
häfd. I de fall, där en sådan växling uppkommit genom
olika brytning (och urgerm. f-omljud) af e har densamma
utjämnats sålunda, att hos d-stammarne M-brytningen och
a-brytningen ungefär lika ofta generaliserats, hos w-stam-
marne åter den förra merendels afgått med segern. Vi hafva
nämligen fsv.^) biork, giorp, fiol, hior^j ior^, dalm. myerm

^) Danska former anföras ej särskildt, utom för så vidt kända
svenska motsvarigheter till desamma saknas.

af a i de Östnordidca språken, 95

(< fsv. *wfoJ)w), tjann (enl. Rietz; < fsv. *tiom) vid si-
dan af fsv. ficedheTj fiael^ gicsfy hicelpj mitedhm, spicer^),
nsv. tjärn^); vidare fsv. biom^ fiordher^ hiorter^\ kiol^ mio-
I)er, skiolder^ men o-brytning endast i fsv. ficerdher^ run.
biam (nom. pr.). Se vi däremot på de 6- och u-stammar,
som företett den med växl. to: ia (:i) parallela omljudsväx-
lingen o: a (: e), och i hvilka ett o enligt Kocks regel Ijud-
lagsenligt skulle återgifvas af o, s& finna vi i regeln hos dem
vokalen a: fsv. axl^ aghn^ 9^^fi S^ö^i AötW, hamn^ naf^
rd^^ sak, std^^ vak^ t>aU, ')frang; balder^ galter^ katter^ ka-
ster^ katter, lagher^ laster^ svamper^ vänder^ valder^ vanter^
växter m. fl. Endast några enstaka exempel på ett o, som
skulle motsvara io i orden med brytningsdiftong, hafva blif-
vit anförda, näml. fsv. nos^ roat 'rast', ä. nsv. gråswåll^ nsv.
båll — exempel, hvilka dessutom samtligen dels kunna, dels
böra förklaras på annat sätt (jfr nedan).

Den motsättning jag här påpekat är altför skarp för
att kunna bero på en tillfällighet. Ej häller torde man anse
den omständigheten, att det kvarstående u-ljudet i d-stam-
marnes dat. sg. och pL, t^-stammarnes dat. och ack. pl.
framkallat t«-brytning, men icke tf-omljud, vara tillräcklig att
förklara densamma; därtill är den roll dessa former spelat
i talet ej nog stor. Dessutom borde då i samma deklinatio-

*) Lind, Om rim och verslemningar i de svenska landskapsla-
game s. 40, noten.

^) Härtill kommer fsv. iaråh, såvida ej det enda beläggstället,
a iaråu i Uppl. L:s »hednalag", innehåller ett tryck- eller skriffel och
såvida ej den Ijudlagsenliga formen för brytningen framför kvarstå-
ende tt i fsv. tilläfventyrs just varit ia (jfr noten å följ. s.). I
sistn. fall vore väl iardu en i uttrycket a i, isolerad form. iar^-, hiark-
i sammansättningar bevisa naturligtvis ingenting m. afs. å utjämnin-
gen i de resp. orden; jfr vno. iarh-^ hiar"^ o. likn. kompositionsleder.

') hwrter har dock måhända aldrig böjts som «-stam i öno.

96 TiU behandlingen af u-omifudet

ner ^, den öno. formen för t^-omljudet af kort a framför r
eller kakuminalt /, vara i förhållande lika sällspordt som o,
något som vi dock nedan skola se att icke är fallet.^)

Mera tilltalande synes mig då det antagandet vara, att
i 6' och ti-stammame endast brytningsväxlingen upp-
häfts uteslutande genom utjämning, medan däremot i ord
med omljudsväxling en annan faktor kommit till, nämligen
en ljudlag, enligt hvilken t^-omljudet af kort a,
för så vidt det ej dessförinnan till följd af sår-
skilda ljudlagar blifvit eller u^ öfvergått till

^) Sä alldeles säkert är det väl icke häller, att ett kvarstäende
u i öno. framkallat brytningen to. För den gamla, visserligen numera
tämligen allmänt öfvergifna äsikten, att denna diftong uppkommit ge-
nom omljud af ta tala onekligen flere skäl. Densamma ger oss —
då vi veta, att ett kvarstående u ej värkat omljud i öno. — hvad vi
nu ej ega trots alla försök i den vägen, en fullt tillfredsställande för-
klaring af de fsv. formerna iatun, fitstur, thuedhur. Andra former,
som tala för samma åsikt, äro Rökstenens fiakura fiäkurum, fsv. —
lat. Joerunäua (run. iaruntr)^ Uppl. L:s a iardu (se föreg. s. not 2),
samt de fem. on-stammarne med bruten rotvokal. fsv. stiama, tiara,
iata m. fl., hvilkas ta. om det varit Ijudlagsenligt blott i nom. sg. och
gen. pl., vid en utjämning helt säkert skulle undanträngts af de of-
riga oblikformemas och nom. pl.:s to. (Analogin med sagha, aska m.
fl. on-stt. med genomgående a kan knappast, såsom Kock, Sv. Landsm.
XII. 7. s. 24 anser, hafva gifvit utvecklingen en annan riktning, då
väl ett inflytande af denna art skulle neutraliserats af on-stt. sådana
som konaj koma, torva), — Härmed vill jag emellertid icke förneka,
att ej å andra sidan fakta föreligga, hvilka endast tyckas vara för-
enliga med den nyare teorin. Som ett sådant faktum kan jag dock
ej anse det, att o-ljudet i brytningsdiftongen ej var identiskt med o,
(Kock, Stud. s. 482). Det skulle nämligen mycket väl låta tänka sig,
att denna diftong vid tiden för omljudet ännu var „ fallande" och att
a, då det sålunda endast utgjorde diftongens konsonantiska element,
med af seende å nämda omljud behandlats annorlunda än dä det hade
hufvudtonvikten inom en staf velse; jfr öfvergången p > o i svag-
toniga stafvelser.

af a i de öatnorduka språken, 97

a i de östnordiska språken. Brytningsdiftongen io in-
nehöll, såsom Kock, Stud. s. 481 f. visat, icke o och berördes
således ej af lagen.

De exempel, på hvilka Kock baserar sin teori, stå ej
i vägen för den här framstälda. I svagtonig stafvelse öfver-
gick i alla nord. språk o till o (och i vissa fall vidare till
u)y se NoBEEN, Gesch. d. nord. spr. § 26. Detta förklarar
vokalen i första stafvelsen af fsv. nokor^ hvilket ord ofta
hade svag satsaksent (sådan förutsattes ju också af utveck-
lingen fsv. nokon > nsv. någon), och vidare i följande ord,
hvilkas o väl i svagtoniga sammansättningsleder undandragit
sig öfvergången till a: fda. logh — ordet ingick i talrika
komposita — ä. nsv. wdll i smsgen gräswäU, nsv. bdll —
fsv. bölder j sidoform till balder, har anträffats blott i sam-
mansättningen fyrbolder — samt måhända fsv. akrok
(skruk). Det sistn. ordet kan dock med fullt lika stort skäl
antagas innehålla ur nord. o (u) som urspr. o. Fsv. nos står
ganska säkert i afljudsförhåUande till vno. nos, fsv. rost till
vno. rost (jfr nsv. dial. rusta 'rasta, hvila', mht. rust 'Ruhe,
Rast': Wadstein Fno. homilieb. Ijudl. s. 47). Fsv. hovö]^
anser jag icke häller från Kocks ståndpunkt kunna rätt nöj-
aktigt förklaras. Att hos detta ord uti fomnorskan den
oomljudda vokalen i de osynkoperade kasus undanträngt den
omljudda i dat. sg. och pl., gen. pl. (t. ex. dat. sg. ha/di)
är en naturlig följd af att de senare formerna äro både till
antalet färre och framför alt relativt sällan brukade. Be-
tänkligare är det däremot att lägga en utjämning i motsatt
riktning till grund för fsv. hovo^.

Jag har endast i förbigående berört de d- och t^stam-
mar med urspr. vokalväxling o: a (: e), i hvilka w-omljudet
p. gr. af grannskapet till r eller kakuminalt I uppträder el-
ler skulle uppträda som 0. Ej så få bland dem hafva att
uppvisa öno. former med denna vokal. Sådana äro fsv.

7

98 TiU behandl, af u^mfjudet af a i de östnordiska språken.

h0r/, f0r^)i fda. t0rfff fda. nsv. dial. 0rk; fsv. tnelj berker,
thnty nsv. dial. völislömer 'vårdslös'. Vanligare är emeller-
tid också här vokalen a: fsv. ar/ (f.), ark, far, harf, varr,
^arf; balker, barker^ mal (m.), marker, svärjer, val (m.), var-
^er. Detta faktum, som skenbart i någon mån talar emot rik-
tigheten af mitt resonnemang här ofvan, förklarar jag på föl-
jande sätt. Genom öfvergången af o till framför r och ka-
kuminalt / klöfs den flexionstyp, som utmärkts af vokalväx-
lingen o : a (: e) i tvänne, en med samma växling oförändrad,
en annan med vokalskiftet 0: a (: f). Denna klyfta har språ-
ket sträfvat att fylla sålunda, att o genom proportionel ana-
logibildning återinförts i st. f. 0, naturligtvis efter det den
ljudlag, som åstadkommit söndringen, upphört att värka. Då
man böjde t. ex. sok: sakar^ hottr: hattar: hettir, bildade
man i enlighet härmed till former som arkar^ vargar ver-
]^r sådana som ork, vor^r i st. f. de Ijudlagsenliga 0rk,
v0rpr. Deras o deltog sedan i öfvergången o > a.

De ^stammar, i hvilka o på öno. botten blifvit u —
några sådana u-sti. äro icke kända — visa alla både om-
Ijudd och omljudslös vokal: fsv. dag: da. dug, nsv. lägg:
da. lug, nsv. ragg: ä. nsv. rugg. Huru man än må upp-
fatta dessa dubbelformers inbördes förhållande Qh senast
Kock, Sv. Landsm. XII. 7. s. 9 f.) utgöra de i ingen hän-
delse något hinder för uppställandet af den ifrågavarande
ljudlagen.

*) Kock, Arkiv f. nord. fil. V s. 95.

Fonautografiåka studier, 99

FonantograMa stndier.

af
Hugo Pipping,

Nedanstående uppsats är afsedd att bilda en fortsätt-
ning till de aksent- och kvantitetanalyser på Helsingforsmå-
lets område, som innehållas i min broskyr ,,0m Hensens
fonautograf som ett hjälpmedel för språkvetenskapen**, Hel-
singfors 1890.

Då de i nyssnämda broskyr diskuterade kurvorna fram-
stäldes, hade jag, efter det fonautografen transporterats från
Kiel, icke lyckats få dess diamanter så instälda, att de teck-
nade oklanderligt fina linjer på glasplattan. Efter uppsat-
sens utkommande har jag dessutom vid förnyad eftersyn af
apparatens uppställning funnit en skruf icke vara tillräckligt
hårdt tilldragen, och är det möjligt, att missförhållandet egde
rum redan vid den tid, då kurvorna i fråga framstäldes.
Något nämvärdt inflytande på resultaten behöfver denna för-
sumlighet å min sida icke hafva haft, om ock möjligheten
af, att ett fel skulle hafva insmugit sig på ett eller annat
ställe, ej kan förnekas.

De här nämda olägenheterna har jag senare lyckats
fullständigt afhjälpa, och torde nedanstående analyser där-
för få göra anspråk på stor noggrannhet; större till och med
än som för linguistiska ändamål skulle erfordras. Den nog-
grannhet vid tonhöjdsbestämningar, som den Hensenska ap-
paraten tillåter, framgår af sid. 28 af min afhandling „0m
klangfärgen hos sjungna vokaler** (sid. 23 i den tyska upp-

■

i

100 Fonautografiåka studier.

lagan).*) Den öfversta precisionsgränsen uppnås visserligen
blott vid strängt periodiska kurvor, såsom t. ex. de sjungna
vokalemas, men mycket mindre är precisionen icke vid de
talade vokalemas kurvor. De allra första och sista vokal-
vågomas svängningstal i hvarje enskild stafvelse kunna likväl
icke med säkerhet bestämmas, emedan kurvorna på dessa
ställen förlöpa mera oregelbundet än annorstädes och dess-
utom ofta äro mycket låga.

Uppställningen af tabellerna är densamma som i O.
H. F.**), blott att de kolumner, som angifva vågornas am-
plituder, bortlämnats. Jag kommer längre fram möjligen att
undersöka särskilda af nedanstående kurvor också i afseende
å klangfärgen, och bestämningen af amplituderna synes mig
lämpligen kunna kombineras med sistnämda slag af analyser.

Vid den grafiska framställningen af tonhöjdens gång
har jag afvikit något från äldre liknande. D:r Mårtens***),
herrar Schwan och Pringsheimf) samt prof. Ph. Wagnerft)
låta tonhöjdskurvan stiga och falla i samma proportion som
svängningstalet. I betraktande af att intervallen mellan tvänne
toner icke beror af differensen mellan deras svängningstal
utan af förhållandet mellan desamma, har jag föredragit att
låta tonhöjdskurvan stiga och falla i samma proportion som
svängningstalens logaritmer. Kurvans abscissor äro natur-
ligtvis proportionella mot uttalstiden, i det hvarje delstreck
på abscissan motsvarar 0,02 sek. Då ordinatan stiger eller

*) Zeitschrift fttr Biologie 1890.

'*^) På detta sätt betecknar jag här och längre fram min upp-
sats Om Hensens fonautograf etc.

♦**) tjber das Verhalten der Stimmbänder etc. Zeitschrift fur
Biologie 1889.

t) Der französische Accent, Herrigs Archiv Bd 85, Heft 2, 1890.

•ft) Der gegenwärtige Lautbestand des Schwäbischen in der
Mundart yon Reutlingen. Beilage zum Programm der Königlichen
Real-Austalt zu Reutlingen.

Ffmautografiaka shidier.

101

faller med ett delstreck, betecknas därigenom att svängnings-
talets logaritm ökats eller minskats med 0,oo5. Läget för
de särskilda halftonerna enligt den tempererade skalan och
utgående från c = 128 är angifvet i kanten; likaså angifyas
de svängningstal, som svara mot hvart femte delstreck. De
räta linjer, som äro dragna genom de respektive kurvorna
angifva medeltonhöjden för motsvarande vokaler. Punkterade
linjer beteckna osäkra bestämningar.

Vokalv

nas ord

numi

Tid
seku

00

st

Vokal

nas on

nun

1^

00

<

Vokal

nas or(

nun

Svilng

Vokal

nas on

nun

Tidi
seku

00

Ef

B 2

o B

S ^"<

B S

« B

E »*-<

ö 2

3 B

= f^<

B 2

» a

ågor-

nings-

ror.

•

•

■.So

S,B

3 5.

• B

■

ågor-

nings-

•or.

CD ^.

•

B

1

ågor-

nings-

•or.

Pb

•8
•

N:o 1. »Tuppen

0.096

26—28

331

11 12

260

galär" framsagdt

31—36

323

0.349

0.514

af H. P.

0.114

r\

29—31

^\

318

13—14

^\ _

262

37-39

?

0.358

0.521

(T)t«(ppen galär.)

0.123

32—34

0.368

314

15-17

0.533

261

1—2

280

0.007

35-40

303

18-20

264

3-4

268

(Tupp)€n (galär).

0.388

0.544

0.014

1

?

41—48

294

21 24

268

5-6

267

0.272

0.415

0.560

0.022

2-3

387

49—50

?

25 26

276

7—8

0.029

279

4-5

0.277

366

0.423?

27—30

0.567

£^P^ M

214k

9—10

284

0.283

0.582

0.036

6—7

367

(Tuppen g)a{

lar).

31—33

276

11 12

295

0.288

0.465

0.502

0.043

8-10

361

1

202

34—37

281

13—16

331

0.297

0.470

0.607

0.055

11—13

361

2

220

38-43

279

17—19

345

0.305

0.474

0.628

0.064

14-16

348

3-4

•243

44—46

276

20—22

348

0.313

0.483

0.639

0.073

17 19

347

5-6

256

47—49

272

23—25

368

0.322

0.400

0.650

0.081

20—22

340

7—8

254

50—52

268

26 28

347

0.331

0.408

0.662

0.080

23-25

340

9 10

256

53 55

255

29 30

336

0.340

0.506

0.673

102

Fonautografieka studier.

e <=> »

00 I

w^ tr-
ea 9-

OD

— •••

1» B
» B

80 -<1

p «, O

C3 O K

g »1 SL

■S 7

00 ,

^ t-'

►1 *^'

OQ

<

9
?B

n

ff o £

CO

»

H

pr

^a»

s

P<

s

*1

»-*•

OD

<

a. B
Pb

8» -<s
M 00 o

C O s

« ^<

o ÖP»

• (g s

CO I

0»

p

Q^

B

<0

0*B 1

f«

►n

1^»

•

QQ

<

• b

(Tuppen g)a(lar).

56-69

0.690

245

(Tuppen ga)l€»(r).

60—63
64^67
68—71
72—75
76—79
80—83
84—86
87—89
90—92

0.707
0.726
0.746
0.760
0.795
0.824
0.847
0.870
0.894

229
213
200
173
153
137
133
130
125

2-
5-

r

|0.916

N:o 2. „8tupa''

framsagdt af

H. P.

(St)f*(pa)

0.000

0.004

285?

8-
11-
14-
17-
20-
23-
25-
28-
31-
34-
37-
40-
43-
46-
49-
52-
57-
61-
64-

-4

-7
-10
-13
-16
-19
-22
-24
-27
-30
-33
36
39
-42
45
-48
-51
-56
-60
-63
-67

0.014

025

0.035

0.045

0.055

0.064

0.074

0.080

0.089

0.098

0.107

0.116

0.125

0.134

0.143

0.152

0.161

0.176

0.189

0.198

2m

282
283
302
308
319
325
329
331
334
338
335
336
338
334
330
321
322
327
333

(Stup)a.

0.341

1

2-3

4—5

6—8

9—10

11—12

13—14

15—16

17—18

19—20

21-22

23—24

25—26

27

0.345
0.354
0.365
0.382
0.394
0.407
0.419
0.432
0.445
0.457
0.471
0.483
0.497
0.504

283?

205

191

179

169

165

162

158

157

155

154

153

147

140

N:o 3. „Byttan"

framsagdt af

H. P.

(B)y(ttan).
0.000

1—2
3-5

0.007

285?
296

6—8
9—11
12—15
16—18
19—21
22-24
25—31
32—35

9

0.017
0.027
0.036
0.049
0.058
0.067
0.076
0.097
0.109
0.138?

306

312
317
ä29
332
330
337
327

9

(Bytt)a(n).

0.275

1

2—4

5-7

8

9—14

15—17

18—20

21—22

23

0.278
0.291
0.305
0.311
0.345
0.363
0.382
0.397
0.404

354?

237
207
198
179
164
158
136
?

FonatUografiaka studier.

103

Vokalv

nas ord

numi

Tide:
sekun

OD

ST?

Vokalv

nas ord

numi

OD

"S a

Vokalv

nas ord

nnmi

Tide
sekun

OD

<

ii

% a

Vokalv

nas ord:

numi

Tidei
sekun

OD

<

ågor
ning
•or.

•

• 9

1

ågor
ning
•or.

•

?5-

■

ågor
ning
•or.

o-o

•

?5-

2 2^

O-B

OJ I

1

cp .

0» .

CD .

N:o 4. „Byta''

51-53

327

N:o 5. „Stå rak»

0.202

framsagdt af

0.178

framsagdt af
Fl. X .

5-6

274

H. P.

54 55

319

0.209

0.184

7-9

278

(B)y(ta).

56—58

0.194

309

(St)å (rak).

10-12

0.220

286

0.000

59-60

304

0.000

0.231

1

0.004

244?

61—64

0.200

329?

1—3

0.011

282

13—15

0.241

291

2-4

^\

247

0.212

4—5

0.018

265

16-18

^\

294

0.016

0.251

5—7

0.028

256

(Byt)a.

6-7

0.026

254

19—21

0.261

297

8-9

0.035

265

1

0.385

?

8—9

0.034

256

22—24

0.272

296

10—11

0.043

268

2

0389

237

10—11

0.042

254

25-27

0.282

294

12—13

0.050

278

3—4

0.399

214

12-13

0.050

256

28—30

0.292

294

14—16

0.061

283

5 7

0.414

203

14—16

0.061

255

31 33

0.302

294

17—19

0.071

290

8-11

0.435

187

17—18

0.071

259

34—36

0.313

293

20 21

0.078

299

12 14

0.452

176

19—21

0.081

261

37—39

0.323

290

22—24

0.088

300

15—17

0.470

170

22-25

0.096

265

40-42

0.333

288

25 27

0.097

315

18 19

0.483

160

26—29

0.111

270

43-45

0.344

283

28—30

.0.107

312

20—21

0.495

160

30—33

0.126

273

46—48

0.355

277

31 34

0.119

323

22 24

0.514

155

34—36

0.137

274

49

0.358

270

35 38

323

25—26

150

37—38

275

50—52

255

0.132

327

27—28

0.528

149

0.144

53-55

0.371

39—42

237

0.144

0.541

(Stå r)a(k).

0.383

43—46

0.156

328

29—30

0.555

145

1 2

0.187

265

56—58

0.397

211

47—50

326

31 32

140

0.195

59—61

172

0.168

0.569

3-4

273

1

0.415

104

Fonautografuka studier.

Vokalvågor-
nas ordnings-
numror.

Tiden i

sekunder.

00

El

•
1

Vokal vågor-
nas ordnings-
numror.

Tiden i
sekunder.

il

Vokalvågor-
nas ordnings-
numror.

Tiden i
sekunder.

QD

il

Vokalvågor-
nas ordnings-
numror.

Tiden i
sekunder.

QQ

<

IS

9

1

N:o 6. „För8Ök^!

0.338

N:o 7. „Sitt ner"

14—16

307

framsagdt af
U* P.

6-8

258

framsagdt af
H, P.

0.356

0.350

17 19

310

9—11

0.361

260

20 22

0.366

(S)«

tt ner).

304

12 14

264

0.000

0.376

0.373

1

252?

23 25

310

(F)d(r8ök).

15 17

271

0.004

0.385

0.384

2

235

26 28

309

0.000

18—20

275

0.008

0.395

1—3

0.013

225

21 23

0.395

279

3-4

0.017

235

29—31

0.405

305

4—6

0.026

232

24—26

0.406

285

5—6

0.025

245

32—34

0.415

308

7—9

0.039

235

27—29

0.416

288

7-8

0.033

248

35 37

0.425

301

10—12

0.051

238

30—32

0.427

291

9—10

0.041

250

38 40

0.435

300

13 15

0.064

236

33

0.437

294

11 12

0.049

252

41 43

0.445

294

16—18

0.077

234

34-36

0.440

291

13—14

0.057

250

44 46

0.455

289

19—21

0.090

228

37—39

0.450

288

15-16

0.065

248

47—49

0.466

285

22—24

0.104

221

40—42

0.461

288

17 18

0.073

243

50-53

0.481

274

25-27

208

0.471

19

9

•

54—56

263

t^^\ £\^\

0.119

*! r\pi9

43 45

279

0.077

57—59

0.402

247

28—30

187

0.482

0.135

46 48

274

(Sitt n)e(r).

0.504

31

186

0.493

X

0.303

60—62

*

228

0.140

49 51

260

1

?

0.518

52 54

0.505
0.517

246

2-4

0.307
0.317

295

63—64
65 66

0.527
0.637

218
203

(För8)ö(k).

55—57

0.530

224

5—7

0.327

298

67—68

0.547

192

0.318

58-60

204

8—10

307

69—70

193

1 2

258?

0.545

0.337

0.559

0.326

61 62

184?

11—13

307

71—72

184

3-5

250

0.556

0.346

0.570

Fonautografi^ca studier.

105

Voki
nas

nu

OQ

OD

<

^ Bl

OD

<

P 5 o
ff o g

»H3

00

<

§o| Ig

00

il

3 2 —

p »

i5

9 a

1 £-<

p 2

H

H "^ St
5 &^

o H. ??

e-ts

?a

o gi?

0,0

o 5if

P-ö

^ B

3 g.pc, euO

?B

CD 7

■ w

1

^7

CD ^.

•

■

?7

•

|3

•

D

01

m
•

N:o 8. ^^i^Vf^a

48-50

349

0.009

46—48

364

bam*^ framsagdt

0.148

3

236

0.166

af H. P.

51—53

0.157

348

4-5

0.013

247

49—51

0.174

366

(i?l)i(tiga barn).

54—57

0.168

354

6-7

0.021

248

52-54

0.183

366

0.000

58—62

389?

0.020

55—57

369

1 2

307

0.181

8—9

253

0.191

v-^ M

0.007

307

63—65

?

10—11

0.037

253

58—60

0.199

368

3—4

5—6

0.013

313

(l?'lit)f(ga barn).

12 13

0.045

254

61—63

0.207

364

0.019

1 2

V.<J0 7

?

0.053

64—66

358

7-8

318

0.314

14—15

256

0.215

0.026

3-4

256

0.061

67-69

352

9-11

327

0.321

16—17

261

0.224

0.035

5 7

291

0.069

70—72

349

12—14

330

0.332

18—19

265

0.233

0.044

8

o

0.076

73 74

340

15—17

0.053

334
340

0.336'

20 21
22—23

0.084

270
281

0.238

18—20

0.062

(Fliti)Éfa

0.001

21—23

341

0.385

24—25

289

0.071

1

%

200

0.098

(Ä)r(an väntar).

24—26

343

0.300

26—27

299

0.080

2

232

0.105

0.238

27—29

0.088

349

3—4

0.394

250

28—29

0.111

307

1

0.241

359

30—32

353

0.402

30 31

322

2-4

340

0.097

5—8

264

0.117

0.250

33—35

0.105

352

0.417

32-33

0.123

329

5-7

0.259

326

36—38
39—41

0.114

353
350

N:o 9. „Åran

väntar^ framsagdt

af H. P.

34—36
37—39

0.132

335
344

8 10
11—13

0.268

347
328

0.123

353

40—42

0.141

347

14 16

0.277

42 44

v . v

320

0.131

uä(ran)

0.150

0.286

45—47

0.139

352

1 2

0.000

225

43-45

0.158

360

17 19

0.296

318

(

106

FonauLografitka $Uidier.

Vokalv
nas ord]

Tidei
sekun

00

S °

Vokalv

nas ord:

numi

Tide
sekun

OD

<

Vokalv

nas ord:

numi

Tide:
sekun

OD

It

* B

Vokalv

nas ord

numi

Tide
sekun

QD

il

'V s

ågor-
aings-
•or.

a.p

• B

■1

■

*

1

Ss-f

B S.
•

ågor-

nings-

•or.

•

«

(Är)a(n väntar).

(Äran v)Ä(ntar).

29

275

0.953

296

0.498

0.618

18—19

155

1-4
5-7

0.309
0.319

307
298

1—2
3-4

0.508
0.517

205
220

30—31
32 33

0.625
0.632

279
281

20 21
22

0.965
0.979

150
145

8 10

294

5-6

229

34

243?

0.986

v^ A \j

0.329
0.340

280

7-8

0.526
0.534

235

0.636

23
24

0.992

148

11 13

(Äran vänt)a(r).

143

14—15

269

9-10

238

0.860

^K ^

0.999

4 C\t\

0.347

0.543

1

•

25

* . ^ «.

138

16 17

262

11-12

239

0.864

^vy%

1.007

^ r>/i

18 19

0.355

260

13 14

0.551

241

2

0.868

216

26

1.014

136

^ vy ^ %^

0.363

0.559

3-4

214

27

.

132

20—21

237

15—16

245

0.878

f^f\

1.022

1 C\t\

0.371

0.568

5-6

192

28

< ^ ^ ^

130

22

23

0.376

217
148?

17—18
19-20

0.576

247
250

7

0.888
0.893

186

29

1.029
1.038

120

•

0.382

0.584

8 9

180

30

•« . t\

V# • v Vr 4f

21 22

0.591

257

10 11

0.905

172

1.047?

23—24

258

0.916

0.434

(Äran) i;(äntar).

0.599

12-13

167

25 26
27 28

0.607

268
271

14 15

0.928
0.940

166

(Äran

1 vänta)r.

0.498

0.614

16 17

161

1.054

Till försvar för den af mig begagnade formen galär
vill jag nämna, att detta verb hos oss af ett stort antal
bildade böjes efter l:sta konjugationen, samt att formerna
efter 2:dra och 4:de konj. för mig ljuda fullkomligt främ-
inande*

Fonautografiska studier.

107

Nedanstående tabell upptager kvantiteterna (i sekunder),
medeltonhöjderna samt tonböjdsvariationerna för de särskilda
vokalerna. Variationerna äro sålunda beräknade, att skilna-
den mellan maximal- ocb minimalsvängningstalet uttrykts i
procent af minimaltalet (jfr O. H. F. sidd. 25—26).

Tttppen galär
Tuppen galär
Tuppen galär
Tuppen galär
Stupa . . .
Stupa . . .
B2^tan . . .
Byttan . . .
Byta, . . . .
Byta. . . .
Stå rak . .
Stå rak . .

w

g

<

a>

8B

P^

a

o

rt-

o

a>

p

m

er

•

0.123

?
0.225

?
0.198
0.163
0.138
0.129
0.212
0.184
0.144
0.228

317

?

263

?

325
167
320
177
301
169
265
272

SS*

o*

a

37

?
39

?

20
46
18
74
34
69

8
73

1

g

•

1:

O

er

•

1 Variation.

Försök . . . .

0.140

222
262

28
60

Försök . . . .

0.238

Sttt ner ....

0.077

246
270
340

?

?
311

7
69
15

?

v

64

Sitt ner . . . .

0.267

FUtiga barn . .
Flitiga barn . .
Flitiga barn . .
Jiran väntar . .

0.181

?
9

•

0.238

Äran väntar . .

0.086

276

42

Äran vöntar . .

0.138 247

37

Äran väntar . .

0.187

161

80

Medeltonhöjden och kvantiteten för andra och tredje
stafvelsen i flitiga kunde icke fastställas, då kurvan här
var mycket låg, så att blott en kortare sträcka af h vardera
vokalen kunde med någon trygghet undersökas. Gränserna
mellan vokaler och likvidor eller nasaler är i regeln obe-
stämd, och särskildt syntes den svår att fastställa i andra
stafvelsen af tuppen och galär. Kvantitet och medelton-
höjd hafva därför äfven här lämnats obetecknade.

Så litet antalet af de utförda analyserna än är, lämna
de oss likväl tillfälle till allehanda betraktelser rörande Hel-
singforsmålets kvantitet och musikaliska aksent.

108 Fonautcgrafuka studier.

A. Kvantiteten.
Då en stafvelses kvantitet icke är stabil i en gif?en
fras, utan beror af den snabbhet, med hvilken frasen i sin
helhet uttalas, måste man iakttaga ganska stor försiktighet,
då man drager sina slutsatser ur gjorda kvantitetsbestäm-
ningar. Det torde i alla fall ej kunna nekas, att de nyss
anförda analyserna lämna stöd åt den tidigare af mig utta-
lade förmodan, att aksentbärande vokaler, samt sådana, som
stå i sista stafvelsen af en fras, under i öfrigt lika omstän-
digheter äro något längre än oaksentuerade vokaler, som stå
i en annan stafvelse än frasens sista. Isynnerhet anmärk-
ningsvärd är kvantiteten för vokalen å i ,Stå rak!'' Om or-
det 8td uttalas med stark betoning, finna vi utan vidare att
dess kvantitet är tydligt lång. I frasen „Stå rak!* har den
starka tonvikten på det senare ordet uppslukat större delen
af det förras aksent, och i samband härmed har äfven kvan-
titeten för å i hög grad nedtrykts. Medan öfriga här ana-
lyserade långa vokaler äga en kvantitet, som växlar mellan
0.181 och 0.267 sek. och i medeltal utgör O.223 sek. är kvan-
titeten för å endast O.144 sek. För öfrigt torde nedanstående
tabell bäst klargöra den invärkan vokalkvantiteten synes röna
af aksenten och stafvelsens plats i frasen.

Vokalen lång, aksentuerad, i sista stafvelsen:

Sitt ner! 0.267|

Försök! 0.238 1 Medelkvantitet = O.244 sek.

Stå rak! O.228J

Vokalen lång, aksentuerad, icke i sista stafvelsen:
Jfran väntar O.238

Medelkvantitet = O.211 sek.

Tuppen galär

0.225

Byta

0.212

Stifpa

0.198

FWtiga

0.181

Fonautograftska studier, 109

Vokalen kort, oaksentuerad, i sista stafvelsen:
Äran väntar O.is?

^7 '^ \ Medelkvantitet = O.iee sek.

Stupa 0.163

Byttan O.129

Vokalen kort, aksentuerad, icke i sista stafvelsen:

B2/ttan O.issl

Äran vöntar O.issJ Medelkvantitet = O.133 sek.

Ti^ppen galär O.123J

Vokalen kort, oaksentuerad, icke i sista stafvelsen:

Försök! O.uol

Äran väntar O.oseJ Medelkvantitet = O.ioi.

S/tt ner! O.077J

B, Den musikaliska ahsenten,
Äfven med hänsyn till den musikaliska aksenten råder
ganska god öfverensstämmelse mellan de nu föreliggande
analyserna och de äldre.*)

Vokalerna i de tydligt betonade stafvelser, som icke
stå i slutet af en fras, nämligen „T«<^ppen galär", ^Stt^pa**,
„Byttan", „B2/ta", „Fl^tiga barn**, „J'ran vantar*', innehålla
alla en stark tonhöjdsstegring, som upptager början och
större delen af vokalens uttalstid. Sluttonhöjden öfverstiger
begynnelsetonhöjden.

Vokalerna i de tydligt aksentuerade stafvelser, som stå
i slutet af en fras, nämligen „Sitt ner!", „Försök!" „Stå rak!",
innehålla alla en tydlig tonhöjdsstegring i stafvelsens början,
men tonhöjden är fallande under dess senare och större del.
Sluttonhöjden understiger begynnelsetonhöjden.

*) jfr o. H. F. pp. 28—29. Med afseende å momentet 2 pag.
28 bör den anmärkningen göras^ att alla dittils analyserade ord hade
tonvikten på första stafvelsen.

110 Fonautografitka studier.

Vokalerna J&iti ner!*, ^SUl rak!* och ^Försök!* sakna mot-
svarighet i de tidigare analyserna. Orden sitt och stå äro i
mänga sammanställningar tydligt accentuerade men nedtryc-
kas i förevarande satser nära nog till värdet af obetonade
förstafvelser, sådana som för- i aFörsök**. Tonhöjdsvariationerna
i sitt och stå äro anmärkningsvärdt små (jfr hithörande ta-
bell). I ^Försök** äro de något större ; tonhöjden är här öfver-
vägande fallande.

De obetonade, efter tonstafvelsen följande vokalerna
;,Tuppen galär**, ^Stupa*, ^Byttan^ »Byta", „Äran väntar"
hafva altigenom fallande tonhöjd. Däremot var tonhöjden i
„Flit/ga bam^ stigande, för så vidt den samma kunde utrönas.

I alla två- och trestafviga ord utom tuppen har den
betonade stafvelsen den högsta medeltonhöjden; de öfriga
stafvelsema hafva lägre medeltonhöjd, ju längre de äro af-
lägsna från den betonade. Där medeltonhöjden ej finnes ut-
räknad framgår dess ungefärliga läge af planschen.

I satserna »Tuppen galär" och »Äran väntar", hvilka lika-
som de i O. H. F. analyserade bestå blott af subjekt och
predikat, har det förra ordets aksentuerade stafvelse högre
medeltonhöjd ån det senares. I »Stå rak" och ,Sitt ner"
hafva de båda satsernas starkt betonade slutord högre me-
deltonhöjd än de närmast föregående orden.

t^^^j

ÄriUcdn i Pargasmålei. 111

ÄrtilLeln i Pargasiålet

Artikeln i Pargasmålet är af tvä slag: obestämd och
bestämd.

I. Den obestämda är för mask. och fem. a^w, för
neutr. €i%L

II. Den bestämda artikeln är antingen fristående eller
vidfogad.

A. Den fristående artikeln är han för mask., houn för
fem., ha för neutr. sing. samt tom för plural.

B. 1) Vidfogade artikeln för mask. i sing är — in
eller — «.

a) Mask. subst. utgående på pre — eller mediopala-
tält g, k antaga artikeln — m. Ex. v&gin, vdrpn, bughn^
brinskin.

Anm. Ordet dag heter i bestämd form sing. ddan^
hvilken form torde förklaras sålunda: ddgtn > ddin > ddan.

b) Mask. utgående på sonantiskt 1 eller n, långt n samt
orden kuku och rdju antaga ingen slutartikel samt äro så-
ledes lika i bestämd och obestämd form sing. Ex. skésl^ risl^
bötn; mun.

c) Öfriga mask. antaga — «. Ex. stam^ mn, Mdvan^
idan^ bdkan.

Detta n uppträder såsom sonant i händelse ordet ut-
går på konsonant, som icke är en pre- eller mediopalatal,
n eller r. Ex. kUmpn^ klöbn^ sémn^ kéfn^ ^j^i;n, bultn^
vindn^ kréplusn^ kömln^ hdrlri^ går^tl*), nör^^ två^ri.

*) Målets slutna o-Ijud, som ligger mellan o och o, tecknas i
följd af brist på typer öfveralt i det följande med o-

112 ÄrHkdn i Pargctamålet

Efter supradental konsonant blir n supradentalt. £x.

Efter betonad vokal uppträder n förlängdt. Ex. snm.

2) Slutartikeln för fem. i sing. år — n eller — an.
De feminina on- och un-stammama antaga -n; öfriga

fem. — &». Ex. sHpon^ térjon^ Mdan, lédun^ kråkan; oran^
hrmdan, héigan, böukan.

Fem., som utgå på n, antaga ingen slutartikel. Ex.
^mkan.

3) Slutartikeln för neutr. i sing. är — ft, eller ock sak-
nas särskild slutartikel.

De neutr., som ändas på konsonant eller betonad vo-
kal, antaga — a; åe åter, hvilka utgå på obetonad vokal,
erhålla ingen slutartikel. Ex. köla^ köggia^ krésona^ mdsta^
kri&y bré&; éwft, l&ia^ bénda^ drika,

4) Slutartikeln är i plur. för alla tre genera -wa, fram-
för hvilken ändelse plur. tecknet -r bortfaller, eller — i
ord med obestämd plur. slutande på -«r eller = sing. —
ana; härvid synkoperas vokalen i ändeisen -<er. Ex. énlana^
skdsana^ kårana, bjirkana, slipona, stédana, filana; /^tr&na^
brédrana, nétrana, nitrana, rétrana, békrana, h&ndrana, sak-
rana^ fanstrana, figgrana, méstrana.

Anm. Neutra, hvilka kunna bilda plur. såväl på -ter
som utan någon ändelse, foga alltid slutartikeln till den än-
delselösa formen. Ex. fdtana, tåkana, skqpana.

^

De ostsvenska dialelteroa.

Sedan ett kvartsekel tillbaka hafva de skandinaviska
munarterna på denna sidan Östersjön utgjort föremål för ett
rastlöst forskningsarbete. Få dialektkomplexer af samma
omfattning torde för närvarande vara fullständigare under-
sökta. Det må vara sant, att mycket ännu återstår att göra
på detta område, ja, att de insamlade uppgifterna till någon
del, bvad tillförlitlighet och precision beträffar, lämna åtskil-
ligt öfrigt att önska. Icke dess mindre står det fast, att det
ej längre finnes någon trakt innanför den östsvenska språk-
gränsen, bvars dialekt man icke i hufvudsak skulle känna.

Det kan väl under slika omständigheter knappast kallas
att vilja gå framtiden i förväg, om jag i det följande söker
att gifva en öfversikt öfver folkspråket i Finlands
och Östersjöprovinsernas svenska bygder. Att i
denna öfversikt måst« finnas mycket både att komplettera
och att rätta, därom är jag själf lifligt medveten. Till en
del har den tillkommit just i syfte att rikta dialektforska-
rens uppmärksamhet på vissa punkter, i hvilka det insamlade
materialet behöfver förfullständigas, äfvensom att sätta en
del frågor rörande de östsvenska dialektemas grammatik
under debatt.

Tyvärr nödgas jag härvid nästan uteslutande hålla mig
inom ljud- och formlärans gränser. Hvad flertalet af mina
källor därutöfver vet att meddela är nämligen altför fragmen-
tariskt föratt medgifva en fullständigare behandling af ämnet.

Dessa källor utgöras hufvudsakligen af den ämnet vid-
kommande trykta literaturen: grammatiska och lexikaliska
arbeten äfvensom sagor och andra skönliterära alster på folk-
mål. Dessutom hafva Svenska landsmålsföreningens samlin-

8

114 De östsvenaka dialekterna.

gar af idiomatiska ord ur de finl.-sv. dialekterna samt ett
antal i samma förenings arkiv förvarade uppsatser och med-
delanden ang. dessa dialekter blifvit anlitade för ändamålet.
I stor tacksamhetsskuld står jag till herrar docent Herman
Vendell, fil. kand. Janne Thurman och fil. kand. Isak
Smeds för det de stält till mitt förfogande af dem upprättade
ordböcker öfver Nargö-, Pargas- och Hvittisbofjärdsmålen;
samt till den sistnämde äfvensom herrar fil. mag. Johannes
Dahlbo, folkskolläraren P. Solstrand och universitetslek-
torn Hugo Beroroth för rikhaltiga muntliga upplysningar
ang. dialekterna i Petalaks, resp. Pörtom och Brandö samt
på ^fasta^ Åland. £n god handräckning har ock herr Johan-
nes Klockars gifvit mig genom att — delvis med tillhjälp
af lärjungar vid Kronoby folkhögskola, hvars föreståndare
han är — besvara mina talrika frågor beträffande särskilda
språkföreteelsers utbredning i Österbotten. I fråga om väst-
nyländskan och estsvenskan grundar sig slutligen min fram-
ställning till någon ringa del på egna iakttagelser. Uppgif-
ter, som ej direkt förskrifva sig från personer, fullt förtrogna
med de särskilda målen, eller för hvilkas pålitlighet icke upp-
tecknarens person utgör en säker borgen, hafva naturligtvis
endast med största försiktighet blifvit begagnade.

Det ingår ej i planen för denna uppsats att redogöra
för de finare skiftningar de olika språkljuden kunna förete.
På grund häraf har jag vid anförandet af dialektord i all-
mänhet åtnöjt mig med en „gröfre" ljudbeteckning, i hvilken
utom tecknen s för „sje-ljud", g för „äng-ljud", X för tonlöst
I, y och Ö för spirantiskt g- resp. d-ljud endast i vanlig skrift
brukliga bokstäfver kommit till användning. Härvid lä.ter
jag e och o städse angifva e- och o-ljud; k, g alltid k- och
g-ljud; v spirantiskt, w däremot halfvokaliskt v, z tonande s;
samt återgifver supradentaler och kakuminaler med fet kur-
sivstil (f, <?, Ä, ?, n). För öfrigt öfverensstämma bokstäfver-

Inledning, 115

nas ljudvärden närmast med dem, som i högsvenskan — hvar-
med jag i denna uppsats förstår det »högre" svenska rikssprå-
ket^) — tillkomma desamma. Vokallängd betecknas medelst
ett tvärstreck öfver bokstafven; konsonantlängd medelst för-
dubbling — i konsonantförbindelser dock endast om den se-
nare komponenten är I, n, r, eller om de bestå af icke-sonor
kons. och följande j. Denna inkonsekvens beror på att fler-
talet af mina källor (under inflytande af den hsv. ortografin)
ej i andra fall lämnar någon upplysning om konsonantgrup-
pernas kvantitetsförhållanden. Det tidigast af Korsström an-
märkta och säkerligen i östsv. vidt utbredda förhållandet, att
i förbindelsen kort vokal + sonor konsonant + tonlös kons.
den sista är lång, är jag således tvungen att öfveralt lämna
obetecknadt. — I de fall, där en mera exakt beteckning är
af nöden, användes landsmålsalfabetet.

Jag försöker att karakterisera dialekterna genom an-
förande af de viktigaste ljudlagar och allmänna tendenser
till analogibildning, som aflägsnat dem från det för alla skan-
dinaver gemensamma språktillståndet. (Till detta språktill-
stånd hänför sig i allmänhet uttrycket »ursprungliga då det
finnes användt i det följande.) Dessutom söker jag angifva
dessa dialekters ställning till högsvenskan, å ena sidan genom
att vid framställningen — så långt materialets anordning för
öfrigt det tillåter -^ åtskilja de novationer, som återfinnas,
från dem som sakna motstycken i denna, å andra sidan
genom att redogöra för de ursprungliga drag, som desamma
förete i motsats till högsv.

En framställning af de ljudlagar och analogiska ten-
denser, som gjort sig gällande i de östsvenska dialekterna
— och af dem som icke gjort det — innebär nödvändigt-

*) Jf. NoREEN, Rättskrifningens grunder (Verdandis småskrifter
42) s. 24.

116 De öatsvenska dialekterna.

vis tillika en rekonstruktion af nämda dialekter. Sä-
dana de nu faktiskt föreligga, äro de nämligen alla mer och
mindre starkt försatta med högsvenska beståndsdelar ; i f räga
om några kommer man sanningen närmast, om man beteck-
nar dem såsom blandspråk mellan de genuina munarterna
och högsvenskan.^) Ett noggrant afskiljande af dessa främ-
mande element är emellertid ej den lättaste uppgift. Om en
dialekt i en viss punkt dels öfverensstämmer med högsven-
skan, dels förhåller sig annorlunda än densamma, och någon
förklaring af denna olikformighet icke står att finna inom
dialekten själf, synes man mig visserligen kunna utan tvekan
antaga en partiell ,,försvenskning^ i ifrågavarande punkt. Ofta
låter jag ej ens den omständigheten, att öfverensstämmelsen
är regel och afvikelsen ett sällsynt undantag, afhålla mig
från ett sådant antagande. Men det gifves tvifvelsutan många
fall, då en dialektegendomlighet genom högsvensk påvärkan
blifvit så fullständigt utplånad inom ett visst område, att ej
ens ett spår af den längre står att upptäcka därstädes. Här
ega vi intet säkert kriterium på att öfverensstämmelsen med

^) Det hsY. inflytandet har, som vi skola se, i mycket olika
grad gjort sig gällande inom olika delar af språkområdet. Starkast

o

visar det sig i de åländska socknarna — isynnerhet på ^fasta** Åland
— och i Egentliga Finland, västra och mellersta Nyland. Östersjö-
provinsemas mål hafva däremot, som man kan vänta, förhiifvit jäm-
förelsevis oberörda af detsamma — en omständighet af stor vikt också
för kännedomen om de finländska dialekternas egentliga gestalt: mån-
gen egendomlighet, som vi i de sistnämda blott kunna ana pä grund af
enstaka former, som undgått förgängelsen, återfinna vi här i okvald
besittning af sitt ursprungliga område. — Också inom en och samma
dialekt hafva icke alla ord och ljud- eller andra förhållanden i samma
omfång blifvit ersatta af motsv. högsvenska. De oftast och de m est
sällan mötande tyckas bättre än andra hafva hållit sig vid makt; de
förra förmodligen emedan de minst lätt kunnat utträngas ur de
talandes vanor, de senare emedan deras hsv. motsvarigheter haft
svårast att intränga i de talandes medvetande.

Inkdnifig. 117

hsY. ej beror på parallel otveckling resp. gemensamt fasthål-
lande vid det gamla, utan äro uteslutande hänvisade till de
antydningar, som gifvas oss af vissa omständigheter af så att
säga yttre natur. Sådana äro: att samma öfverensstämmelse
i andra dialekter först håller på att komina till stånd, och
det tydligen genom hsv. inflytande; eller att det mål, frågan
gäller, i allmänhet rönt en starkare påvärkan från detta håll.
Det säger sig själft, att vi här röra oss på en ganska osäker
grund, och jag medger gärna, att ej sällan riktigheten af den
mening, vid hvilken jag stannat, kan sättas i fråga — om jag
ock å andra sidan vågar hoppas, att denna mening i hvarje
fall är väl så sannolik som någon annan.

Vid högsvenska eller af hsv. påvärkade former, som
tilläfventyrs kunna vara i bruk hos folket i någon trakt,
utan att likväl hafva mäktat uttränga sina inhemska mot-
stycken, fäster jag i denna uppsats endast i särskilda fall af-
seende.

Beträffande exemplifieringen är följande att märka. Ej
sällan letar man vid behandlingen af en mera utbredd före-
teelse förgäfves efter ett exempel, giltigt för hvarje del af
dess område. I den mån detta är vidsträktare, reduceras
vanligen de allmängiltiga exemplens antal genom lokala för-
ändringar, beroende på Ijudlagsenlig utveckling, analogibild-
ning eller anslutning till högsvenskan, samt genom de väx-
lingar ordförrådet företer. Där jag sålunda nödgas åtnöja
mig med exempel, som e^ äro fullgoda, söker jag emellertid
sä vidt möjligt att minska olägenheten häraf genom att välja
dessa exempel så, att de supplera hvarandra, och genom att
icke lämna läsaren i okunnighet om, att och i hvilket omfång
deras giltighet är inskränkt. Det sistnämda framgår till en
del af de hänvisningar och anmärkningar ang. undantagen
från de olika reglerna, som åtfölja dessa; i öfriga fall lämnar
jag i särskilda noter upplysning därom.

118 De öatavenska dialekterna.

En i det följande ej sällan återkommande oegentlighet
vill jag slutligen förbereda läsaren på, enär den annars må-
hända kunde gifva anledning till missförstånd. Jag har ej
blott låtit orden ^Nyland**, ^Österbotten", „nyländska", „öster-
bottniska" o. likn. utan närmare bestämning beteckna de af
svenskar bebodda delarna af, resp. de svenska munarterna
i dessa landskap, utan äfven för korthetens skull tillåtit mig
att gifva dem en sådan betydelse i uttryck som „norra, mel-
lersta, södra Österbotten**, „nord-, medel-, sydösterbottniska**.

Efter dessa inledande anmärkningar öfvergår jag till
mitt ämne. Främst ställer jag då en redogörelse för de
viktigaste

§ 1. Samöstsvenska drag,

och uppräknar bland dessa först åe förändrin>gar af den
samnordiska sprdkformen, som är o gemensamma
för dialekterna ocli högsvenskan.

Dessa äro följande:

1. a har — utom i dift ia, ang. hvilken se mom. 2
— öfvergått till å, då det af gammalt varit långt eller före
öfvergången blifvit det på grund af sin ställning framför
vissa konsonantförbindelser. Dessa äro delvis ej de samma
som i hsv., se denna §, mom. 59 samt §§ 2,i4 o. 58. Ex.:
bät o. d.: isl. båtry mana o. d.: isl. mdni^ gärcS o. d.: isl.
gardr.

Somligstädes har i sedan diftoDgerats till uå (§§ 31, 42, 46, 49)
ua (§ 67) eller under inflytande af svag aksent blifvit u (§§ 10, 25).

2. I tonstark stafvelse har kort såväl som långt a i
förbindelsen ia omljudts till ä. Ex.: fiäll o. d. 'fiskfjäll'.: jf.
isl. (ber-)fiall^ \%m o. d.: isl. idm.

Se ang. vidare utveckling af iä till [i]0 mom. 44, till u § 66, till
iä § 65, till [l]e mom. 45, §§ 9,6, 10, till [j]le §§ 31, 42, 46, 49, till jäi
§ 39, till iä ia §§ 66, 67, till Jl §§ 11, 39.

r

f i. SamÖst8v.'h8v, novatianer. 119

3. Kort o har, där det icke tidigare öfvergätt till V
(mom. 4) 1. u (mom. 5), utvecklat sig till a^), t. ex. tall till:
isl. ^oll^ galt gaXt: isl. goltr.

4. Kort o har, då det närmast efterföljts af r eller
kakuminalt I, öfvergätt till V. Ex.: 5m o. d.: isl. om, W
0. d.: isl. ol.

Ang. vidare ögg. af « till 1 e se §§ 9,8, 48; till y9 §§ 31, 42,
46, 49 ; till iO § 53.

5. p har i ställning närmast framför gg[w] blifvit u.
Ex. [h]ugg: isl. hpgg, dugga o. d.: isl. doggua.

Om ögg. af u till o se § 38. Pret. hågg, som förekommer bl. a
i Pe(i.-Purmo, Eslätt, Dagö, Gsvby o. Ormsö utgör intet undantag.'
det är = fsv. hiog, hvars i blifvit aflägsnadt i anslutning till verbets
öfriga, i-lösa former på samma sätt som i nsv. föUf ^hölf, högg af fsv.
fiel, hielt, hieg. Frän pret. hågg leder måhända det genomgående å-
ljudet i Runömålets vb. hågg och subst. hågg sitt ursprung. Också i
Ped.-Purmo, Dagö, Gsvby o. Nuckö uppgifves substantivet hafva for-
men hågg (jf. dock § 9,7 ianm.).

6. Kort e har blifvit ä. Ex.: läsa o. d.: isl. lesa^ väg

o. d.: isl. vegr,

a har sedan somligstädes utvecklat sig till ö, mom. 44 (u, § 66?
iå, § 65?); é, mom. 45, § 10; ie §§ 31, 42, 46, 49; eller I, §§ 11, 39.

7. Kort o har öfvergätt till å, för så vid t det ej dess-
förinnan förlängts (mom. 28, a, d) eller blifvit u (mom. 8;
§§ 9,7, 34) eller 8 (mom. 9). Ex.: låk läk 'lock': isl. lok,
h&ltna. o. d. 'holme': isl. holmi, masa o. d. 'mossa': isl. mosi.

I några trakter har ur detta å i vissa fall utvecklat sig 0, se
§§ 47, 55 1. a, se § 48.

^) Se ang. denna ljudlag min uppsats „Till behandl. af u-omlju-
det af a i de östnord. språken" här ofvan s. 94 f.

120 De Ö8t9ven8ka dialekterna,

8. Kort O har öfvergått till u a) i den af urgerm. eo.
uppkomna diftongen io (som liksom urspr. iu utvecklat sig
till iu), b) i kort rotstafvelse, då närmast följande stafvelse
innehållit i, samt c) framför II, Id, It^). Ex.: ,biu5 o. d.
'bjuda': isl. biööa^ tlur o. d.: isl. ^iörr; mu^in o. d. 'mulen' '
no. molen^ skuri o. d. 'skurit': isl. skorit, tull o. d. 'årtuU':
isl. {)o//r, muld o. d. 'mull': isl. mold.

Om ögg. af ia till ^ se § 4,i, till ! §§ 38, 48; af u till o § 38,
till y §§ 22, 39. — I Kökar har flertalet st. vb. af typen 'bryta' —
d. Y. s. med utvecklingen ifl > ^ > f i presensstammen — ett analo-
giskt i i st. f. u i pret.part. och sup., t. ex. brittin 'bruten' ffliddje 'flugit';
dessa verb hafva nämligen dragits öfver till päradigmet 'bita', jf. § 39.
Part. och sup. kämi sävi o. d. i vissa delar af Nyl. och Eg. Finl. etc.
äro, såvida de ej bero på lån af hsv. kommit, aofvit, liksom dessa bil-
dade i anslutning till de resp. verbens öfriga former. Yöråmålets råtin
'rutten' är en analogibildning efter vb. råtn 'ruttna*.

9. Urspr. kort o har i förbindelsen io omljudts till S,
såvida det icke efterföljts af en konsonantförbindelse, som
före omljudet värkat dess förlängning, eller af kk[w] gg[w]

^) På grunder, som jag i annat sammanhang skall framlägga,
anser jag, att den som bekant ytterst vanliga motsättningen öno. u :
vno. o i de flesta fall icke är att härleda ur urgerm. a-omljudsväx-
ling, utan beror på öfvergång af kort o till u enl. särskilda ljudlagar,
värksamma i större och mindre delar af det öno. språkområdet. Till
dessa ljudlagar höra de of van anförda. En annan sådan — måhända
dock i grunden identisk med den som förauledt öggen io > iu (> iu)
— värkade att kort o blef u i kort rotstafvelse, då följande stafvelse
på urnord. ståndpunkt innehöll a, t. ex. vno. sköba, brot^ skot: fsv. skupa,
brut, akut, nda. akne, hruA^ akud. (Dock har, som jag sammastades
hoppas kunna visa, den sistn. Ijudöfvergången i svenskan merendels
åter upphäfts genom att kort u i en senare period — utom i vissa
ställningar — ånyo blifvit o. Af praktiska skäl tar jag ännu ej i
denna uppsats hänsyn till densamma.)

^ 1. Samöstsv.-hsv. novationer. 121

^k[w] g9[w].*) Med afseende å betingelserna för nämda för-
längning förhålla sig de ifrv. dialekterna något olika emot
hsv., se mom. 28,a. Ex.: m]U o. d.: fsv. miol.

Om 6gg, af O till 1 é se §§ 9,8, 48; till yö §§ 31 (42, 46, 49);
;:ill iO § 53; till iå § 65; till u § 66.

10. Urspr. långt u har öfvergått till ö, om det ome-
delbart efterföljts af a 2), t. ex. broar o. d.: isl. briiar^ tro
o. d. (vb): isl. trua^ snö o. d.: isl. snua.

*) Denna formulering af ljudlagen tyckes mig vara att föredraga
framför den af Noreen, Gesch. d. nord. spr. § 134, gifna — att o blif-
vit i förbindelsen io utom framför rd rt ng nk och där I blifvit spi-
rant, d. v. s. efter t, p och i f ramljudet — bl. a. med hänsyn till
estsv. tiäkklr, som fortfarande visar halfvok. i, men icke dess mindre
är oberördt af öggen io > iO. — - Förhållandet har sannolikt varit det,
att o-ljudet föratt afficieras af ett föreg. i måste i någon mån hafva
närmat sig ä. Såsom förlängdt, samt framför labialiserad guttural
konsonant har o förblifvit slutet (sedermera har dock h varje för
tiden kort o blifvit ä, jf. t. ex. nsv. tjock) och i likhet med urspr.
långt slutet o-ljud icke träffats af det progressiva i-omljudet. Sål. t.
ex. nsv. gjord, hjorts tjock, dial. biSn 'björn^ stjågg 'skygg' siägg 'sjunga'
siä^k 'sjunka', liksom hjon Hjo, Jc{ha]n', men Ijjörk, mjöd, hjöm, (Fram-
för kort enkel kons. samt, hvad hsv. beträffar, framför rn är som be-
kant förlängningen af yngre datum än framför rd rt, jf. gårdy vårta
med sak, barn). Att ä. fsv. sior mior alior mior det oaktadt i y. fsv.
uppträda som sie snie slie mie antyder, att i de förra formerna o be-
tecknar ett ljud, öppnare än det vanliga långa o. Detta bekräftas af
att östnyländskan (där intetdera slaget af långt o torde undergått
progress. l-omljud, se mom. 73) fortfarande håller de båda ljuden i sär»
t. ex. hiön men mjlär. (Den sistn. formen kan med hänsyn till mom*
2 i c k e vara identisk med isl. midr), — *) Den regelmässighet, hvarmed
vno. Q i ifrågavarande fall motsvaras af öno. ö i talrika ord af olika
klasser, synes mig med bestämdhet häntyda på tillvaron af en sådan
ljudlag i de östnordiska språken. Annorlunda Nobeen, Urgerm. judl.
s. 19 f. — Not vid korr .'läsningen: Se numera Kock, Indogerm, forsch.
II, s. 332 f.

122 De östtvenaka diaidUema.

Om ögg. af • till U se §§ 8,1, 24, 34. — En till foIjd af ljud-
lagen oppkonunen växling i : i inom ett paradigm har gemenligen ut-
jämnats till förmån för den senare vokalen; t. ex. sg. brö (isl. bru):
plar. kriar, tréM 'trodde' (isl. trubi): inf. M. Runömälet bevarar emel-
lertid bfi 'bo*, kl *ko*, la 'loge' (fsv. loe; O hörde hemma i nom. sing.,
ö i öfriga former), Runö-, Onnsö- och Nackömälen skii (for skö — som
äfven finnes pä Ormsö o. Nuckö — genom analogibildning efter plar.
före öggen I > ö; jf. isl. Mr, pl. skuar). Af sing. skB hafva plur.
skiiå[r] och verbet ska, pret. skOa, 'sko' rönt invärkan.

11. Kort y har i starktonig stafvelse utvecklat sig till
B omedelbart framför r och kakum. I; dock ej i östsv. fram-
för r ifall detta närmast efterföljes af i eller j (jf. mom. 74).
Vid ljudlagens genomförande hade vokalen ännu icke blifvit
förlängd i de mom. 28 a) och c) nämda fallen, ej häller —
i vissa trakter — r och I bortfallit enl. mom. 56 anm., §§
9,3, 15, 17, 21, 28, eller I öfvergått till I enl. §§ 18 o. 44.
Ex.: mSrkär o. d. 'mörk': fsv. myrker^ bSrcfi o, d. 'börda':
fsv. byr^a, Vill o. d. 'följa': fsv. fylghia.

Det sålunda uppkonma 5-Ijudet har somligstädes utvecklat sig
vidare till ä e, se §§ 9,8, 48; till yO §§ 31, 42, 46, 49; till iQ § 53;
till iå § 65; till u § 66. — Pä ytterligare inskränkningar af ljudlagens
värksamhetssfar häntyda möjligen Nyl. och Eg. Finl. syrpå 'sörpa'.
Nyl. snyrpa Estl. snirpp] 'snörpa'. Uppgiften att västnyländskan har
formerna myrt 'mört' myrda 'mörda' torde tarfva bekräftelse.

12. Nasal vokalerna hafva förlorat sin nasalitet; t. ex.
läs o. d.: isl. lå's^ minnas mins: isl. mvnna\

13. t och k hafva i obetonad (d. v. s. ej ens med
biton försedd) stafvelse öfvergått till 5, resp. y, hvaraf i de
flesta östsv. dialekter, liksom i hsv., blifvit explosivt d och
9 (§§ 2,3 och 4,4). Ex.: adäfa o. d. 'aderton': fsv. attartan\

f 1. Samostsv.-hsv, navaiioner, 123

tid 'dit'1) (jf. fsv. tidh); ta;7a o. d. 'taga'^): fsv. taka; mig

mäg 'mig''): fsv. mek.

Om detta d, resp. y var slutljudande, bortföll det sedermera
enl. mom. 57 — förutsatt nämligen att stafvelscn förblef svagtonig; i
enstafviga ord har det ofta räddats därigenom att dessas svagtoniga
förm begynt användas såsom starktonig. Slutkons. i tid 'dit' kom må-
hända genom en kontraktion Ta > I att tillhöra en starkare betonad
stafyelse; jf. nedan not *). Vissa dialekter hafva låtit d och y för-
svinna äfven i andra fall; se §§ 9,15, 58, 59. Dessutom har h i en
dialekt öfvergätt till g, se § 34. I Runö åtUa, Ormsö åkuea (ej
akuta, SS. Yendell uppger), Dagö agUa (för *akUa; jf. § 52) 'aderton'
föranledde association med 'åtta' återinförande af t, som sedermera i
de båda senare genom dissimilation ersattes med k.

14. Uti starktonig staf velse har p i förbindelsen pt
blifvit tf t. ex. skaft skaft: fsv. skapt,

15. Spirantiskt g bar framför i öfvergätt till j, som
mellan konsonant och konsonantiskt i bortfallit. Ex.: sV^ji
o. d. 'sölja': isl. sylgia, säjj o. d.^) 'säga': isl. seffia^ Ålaji o.
d.^) 'slagit': isl. slegit.

*) S. Öbott. tit; nordligaste Öbott., Nyl. ooh Ösjprov. ti (dock
ö. Nyl. tlduåt tidätt 'ditåt'). N. Öbott. o. Nyl. t! — i Ösjprov. kan
denna form hafva utvecklat sig enl. § 9,15 — anser jag ej vara = ett
fsv. *pt, utan en obetonad sidoform till tid (jf. mom. 57); sistn. form
står åter i samma förhållande till s. Öbott. tft, hsv. ditj eller ock har
dess utveckling varit *pltt fjf. fda. ihiat) > ♦piaö > tid. I s. Öbott.
tit, hsv. dit måste t, om det senare är det riktiga, bero antingen på
association med det enkla at^ eller på att denna form direkt motsvarar
gr. relbe. Jf. Noeeen, Ark. f. nord. fil. VI s. 374. — «) Uppg. fr.
Runö, ÅL, Sat., m. Öbott. Annars uteslutande ti o. likn. — •) Så —
i betonad ställning — m. och s. Öbott., Sat., Ål., v. Eg. Finl.; däremot
hafva n. Öbott., ö. Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov. endast mä o. d. —
*) Runö o. Rågöama säga. — *) Korpo o. m. Nyl. enl. uppgift slagi;
jf. dock mom. 39; Nargö slltt.

124 De östsvenaka diakktema.

Om bortfall af i också framför sonantiskt i se § 50; om ögg.
däraf till i, § 67. — Liksom i hsv. har g synnerligen ofta blifvit åter-
stäldt pä analogisk väg. Om dess återinförande framför slutartikeln
se mom. 32, i starka pret. part. (o. sup.) mom. 39, i pres. af sy. vb.
§§ 2,7, 5,2, 24. Också öfriga skenbara undantag bero samt och synner-
ligen på nybildning; så t. ex. v. och m. Nyl. tygil 'tygel', Nargö, m. Nyl.
och Finnby äigin 'egen' — efter de synkoperade kasus (från det Ijud-
lagsenliga *tyjil utgår väl den äfvenledes förekommande formen tyl);
Hels. drSgJå 'drog* — ordet har tidigare böjts som iö- stam: nom. sing.
*dr8g: plur. '''drdgiar; m. och ö. Nyl. bSgjå 'ställning hvarpå lokor, släd-
medar m. m. böjas' — jf. Öbott. bSg 'böja'.

16. Postkonsonantiskt såväl som af 8 efterföljdt ;; har
öfvergått till g, utom där det blifvit j. Denna inskränkning
innebär dock i östsv. mindre än i hsv., i ty att postkons. y
här utvecklat sig till j endast uti det i föreg. mom. nämda
fallet, men ej i slutljudet efter I eller r (se mom. 76), y i
ställning framför urspr. d åter — utom i en mindre del af
språkområdet — alls ej varit underkastadt en sådan öfver-
gång (se § 2,12). Ex.: fragga o. d. 'fradga'; sirg 'sorg': fsv.
sorgh\ égd ägd 'ägde': Runö inf. %y\.

17. |) har blifvit t. Ex.: täk o. d.: fsv. |)oA, vakt
o. d. 'vakte': isl vak^i.

Ang. bortfall af sådant t se § 62.

18. Postkonsonantiskt 8 har utvecklat sig till d. Ex.:
dSmd o. d.: isl démöa^ sSrgd o. d.: isl. syrgöa.

rd har i de flesta trakter blifvit [rjd, I eller I, se mom. 22, §§
7,4, 43, 18, 44; 16 likaså [l]d, mom. 22.

19. De urspr. bilabiala spiranterna f, v — den senare
dock endast för så vidt den ej tidigare öfvergått till m (mom.
20) — hafva blifvit dentilabiala, t. ex. i fall[a], liv, ärv o. d.
'ärfva', Jf. dock § 9,97^.

^ 1. Samöatsv.-hsv, novationer. 125

Att v somligstädes öfvergått till w, vokaliserats till u eller bort-
fallit ses af §§ 9,9 Val?), 14, 26, resp. § 16 och § 9,14.

20. Spiranten v har framför n öfvergått till m, t. ex.
hamn o. d.: isl. hofn^ dimn o. d.: isl. dofna.

I Nyl. och ö. Eg. Finl. klåvvn o. d. *klyfva sig', riwn[a] 'remna',
såvvn[a] 'somna' däwn[a] 'sYimma' m. ii. (därjämte former med mn) har
tydligtvis v återinförts i anslutning till kluvi[n] 'klufven', rivi[n] 'rifven',
såv[a] 'sofva', duvin Mufven, domnad' etc.

21. Kakuminalt I har blifvit alveolart efter I — också
där detta utvecklat sig till e enl. § 28 (och till ä enl. §
15?^) — samt efter y. Någon tillämpning af ljudlagen efter
kort y kom likväl ingenstädes i fråga, emedan detta dess-
förinnan blifvit B enl. mom. 11 ^); likaså har i Runömålct en
öfvergång af I, y till O (§ 67) räddat efterföljande I från att
träffas af densamma. Ej häller trädde ljudlagen i värksam-
het, om i-ljudet först genom yngre konsonantbortfall sam-
manstött med vokalen ^). — Ex.: vili o. d. 'vilja', fil 'fil', syl
o. d. 'syl'.

Estl. skU 'sädesskyl' är väl pävärkadt af skfl 'skyla', som i sin
tur torde visa I till följd af association med skiQl 'skjul' (Gsvby har
t. o. m. skiQ^ 'skyla').

22. Efter supradental eller kakuminal likvida (r, l\
där denna ej dessförinnan enl. mom. 56 1. § 7,3 försvunnit
eller enl. § 14, 18 1. 44 blifvit alveolar, hafva de alveolara

*) Från Ped.-Purmo anföres s8la 'sele', som emellertid kan —
liksom Nuckö s&la — motsvara isl. sdL — *) En annan sak är det
naturligtvis, att Gkby-, Nyl.- och Nargömålen, hvilka liksom hsv. låtit
hvarje I öfvergå till I, också hår hafva det senare ljudet. — •) Estl.-
sv. ordb. uppger visserligen för Ormsö formen til 'tegel'; emellertid har
Vendell i sin af handling öfver Ormsö- och Nuckömålen s. 43 W, hvil-
ket tvifvelsutan är det riktiga: jf. Ormsö-Nuckö %\l 'segla' (fsv. sighla)
Ormsö mtl 'mögel' (fsv. myghld).

126 De östsvenska dialekterna.

konsonanterna^), en eller flere efter hvarandra, of vergätt till
motsvarande supradentaler eller kakuminaler t. ex. gSrd o. d.
'gärd', fär^igär o. d. 'farlig', horn o. d. 'horn', svarvar o. d.
'svart', ttrgt o. d. 'först', bild o. d. 'bolde', Un än 2)' aln',
hm hif 3) 'halt', ha^^ar o. d. ^) 'halsar'.

Om utvecklingen rd > I, I i en del mål se §§ 7,4, 18, 43, 44;
om rtf > u, f > t §§ 19, 25. I Gkbymälet uppgifvas de dentala konsonan-
terna i ställning efter r och urspr. I icke förete någon olikhet emot an-
nars. I allmänhet uppgifves också nyländskan sakna supradentaler. Jag
tror mig dock med säkerhet (i Ekenästrakten) hafva iakttagit uttalet
^if ^» ^L W? (men rt,[r]^t) ; jf, också Koesstböm, Sv. Landsm. VI, 1.
Brändömålet, som i allmänhet följer vår regel, visar likväl alltid rt.
Ännu för ett par andra finl. dialekter angifva de föreliggande källorna
ingen olikhet mellan vanlig dental konsonant och af r eller I föregån-
gen sådan; detta beror dock troligen på mindre noggranna observa-
tioner. — Utvecklingen rd > I i Gkbymålet förutsätter tillvaron af
supradentaler också i detta mål på ett tidigare stadium; till följd af
yngre utveckling hafva de åter blifvit alveolarer. Den undantagsställ-
ning t intager i Nyl. och Brandö beror tydligtvis på att det vid tiden
för r-supradentalemas uppkomst icke varit alveolart i nämda mål, utan
marginalt (jf. not 1 här nedan), såsom fallet ännu är åtm. i Nyl. I
sammansatta och afledda ord uppträder stundom till följd af form-
association mot regeln alveolar konsonant, t. ex. Yörå fQnstäriuku, Dagö-
Gsvby kiriik.

23. Halfvokalen w har öfvergått till den dentilabiala
spiranten v — öfver hela språkområdet dock endast utan-

^) Med alveolarer förstår jag de konsonanter, som bildas med
tungspetsen vid gränsen mellan öfre framtändema och deras tandkött.
Detta bildningssätt tyckes för d, I, n, s vara allmänsvenskt; det sv.
Mjudet torde däremot dels vara alveolart, dels bildas lägre ned (mar-
ginalt); jf. ScHWARTz-NoBEKN, Sv. språkl. s. 7; Lyttkkns-Wulff, Ljudl.
SS. 151, 183, 212, 250, 285. I motsats mot hvad HAaFOBs, påtagligen
vilseledd af benämningen postdentaler, (Sv. Landsm. XII, 2, s. 11)
anser, äro således Gkbymålets I, n, s, fullt normala. Uppgiften där-
sammastädes, att det vanliga d-ljudét i finländsk svenska skulle vara
supradentalt, torde icke öfverensstämma med värkliga förhållandet. —
«) Wichtp. a^i. — ») Hvbofj. ha^kt. — *) Orav. etc. halsar.

.f 1, SamÖ8t8v.'hav, novatwner. 127

för förbindelserna wr-, hw-, kw- (vare sig urspr. 1. uppk. af

tw- enl. § 4,8. Ex.: vinn[a]: dalm. winna, sväll o. d.: dalm.

swälla.

Om vidare utveckling af v till f se § 59. — I Östersjöprov.,
isynnerhet i Ormsö- och Nuckömålen, uppträder ej sällan, där man
efter regeln väntar spir. v, vid sidan af eller i st. f. detta ljud ett.
som det uppgifves, halfvok. w. Dettas sekundära natur framgår dock
af den olika behandling detsamma och det af gammalt halfvokaliska
w-ljudet somligstädes undergått i förening med ett följande kort a
eller ä; jf. t. ex. Ormsö warman, swaMan 'svart', Wichterp. twaM 'tvärt^
med Ormsö hårw 'hvarf skala 'skvala' Wichterp. kålp 'hvalp'; Ormsö
swait med håiss 'hvässa' käild 'kväll' (Se ang. öggarna wa > ä, wä > åi
§§ 63, 64). Jf. emellertid § 9,9Vi* — Endast ett skenbart undantag är
också formen wisti 'domnad, förlamad' i Petalaksmälet, hvilken man
vore frestad att identifiera med hsv. vtAsen, men som rätteligen bör
sammanställas med ä. nsv. gtoäsa^ nda. kvosste 'gifva kontusion', ä. nda.
quisie 'slå', got. qistjan 'fördärfva'. (Om kw > w se § 27.)

24. d har blifvit inskjutet mellan II, nn och ett föl-
jande r; b mellan m och ett följande r, I. Dessa inskott
hafva egt rum före utvecklingen af vokal framför de staf-
velsebildande likvidorna och således framkallats jämväl af
dessa. (I högsv. har den inskjutna konsonanten till följd af
särskilda ljudlagar och analogibildningar på få undantag när
åter försvunnit). Ex.: äldär o. d. 'äldre': isl. ellri, tändär
o. d.: isl. tennr, Xl&nibra o. d. (fsv. slambradhe): no. slam-
rade, ramb^a o. d.: no. ramlade.

Om assimilationen mb > m[m] i de baltiska målen se § 9,2.
Fonetisk analogibildning, framkallad af fall, motsv. isY, gamal : gamblir,
himil: himblar, adj. hemol: vb. hembla, aumar: aumbrar, hamar : hamb-
rar o. likn., ligger förmodligen till grund för växlingen i t. ex. Nyl.,
Ormsö inf. ramäl (-ul): pret. rambla (-Ma), Nyl. inf. samäl : pret. sambia.
£n (Ijudlagsenlig eller på sistn. sätt uppkonmien) växling mellan for-
mer med och sådana utan konsonantinskott har ej sällan blifvit ut-
jämnad sålunda att inskottet öfveralt aflägsnats. Sålunda visa adjek-
tiven i Nyl. och östligaste Eg. Finl. oftast analogiska former sådana
som fullär, snällär, grannar, sannar, lämär, tämär, tömär i st. f. de ljud-

128 De östavenska dialekterna.

lagsenliga fuldlr, Mllttr o. s. v. Andra fall äro: såmrar o. d., som an-
vändes, fakultativt eller uteslutande, i större delen af s. Finl.; Rågö-
Wichterp. kumär 'kommer'; Ösjprov. pret. samla, dimla (: inf. samU
-III, dimul 'dymla') m. fl. I fr. om en del af dessa exempel är likväl
möjligheten af hsv. invärkan icke utesluten.

25. Uddljudande h har bortfallit framför I, n, r, t. ex.
lass: isl. hlass, nakka 'nacke': isl. hnakki, rigg rigg 'ring':
isl. hringr.

26. Slutljudande r har försvunnit efter ursprunglig

(d. v. s. ej på svarabhakti beroende) obetonad (d. v. s. ej ens

med biton försedd) vokal ^). Denna ljudlag har tillämpats

i fråga om såväl ursprungligt som genom östsvensk apokope

(mom. 49) uppkommet slutljud. Ex.: finuna o. d. 'fenorna':

fsv. finunar^ ä o. d. 'är': fsv. cer^ va: fsv. vara (inf.).

Däremot t. ex. fStär o. d.: isl. f0tr, med oursprunglig, och hästar
o. d., synar o. d. 'söner' med urspr. bitonig ultimavokal (Ang. Gkby
etc. Kökar, Runö hasta häSta, S0n0 säni se §§ 18, 39, 67). Till följd
af analogibildning efter de enstafviga stammarna afvika emellertid
substantiv och adjektiv, i hvilka bitonen hvilat pä en afledningsstaf-
velse, med afseende å pluraländelsens -r icke frän de förra. Ett un-
dantag härifrän göra likväl i ÅL, v. Nyl. och Petalaks (m. fl. öster-
bottn. socknar?) nomina agentis pä -ar[ä], hvilkas plur. där har samma
ändelse som sing. (i öfriga delar af Öbott., i £g. Finl., m. och ö. Nyl.,
Estl. däremot -ärar — sä m. och n. Öbott. — eller arilr o. d.) — P.
gr. af olika tonvikt i satsen uppkomna dubbelformer med och utan -r
hafva ofta gripit in pä hvarandras omräden : sä anföras t. ex. för nord-
ligaste Öbott. och Ösjprov. endast formerna vara våra, för Dagö-Gsvby
och Rägö-Wichtp. endast iär Sr säsom motsvarigheter till 'vara', 'är'.

27. Det af urg. z uppkomna r-ljudet har bortfallit
framför annan konsonant, t. ex. hästan o. d. 'hästarne' (fsv.
hcBstane): isl. hestarnir^ tänar o. d.^) 'tår' (ä. nsv. [best. f.]
tänar): isl. térnar,

^) Jf. Kock, Sv. aksent II, s. 247 ff. (samt Bratb, Ä. Vml. Ijudl.
s. 83 ff.). — *) Ål. tår.

^ 1. SamÖ8t8v,-h8V. novatumer 129

Uti Kökar hafva fem. snbstantiyplaraler med änd. -år -ur på
analogisk väg återinfört r i sin best. form, t. ex. Kökar briddjåiMi
'bryggoma\ finnuna 'fenorna' (jf. mom. 22 o. § 21). Eller föreligger
här anslutning till hsv., hvarest den nämda analogi bildningen som be-
kant egt rum i alla deklinationer med plur. på -r?

28. Kort vokal har blifvit förlängd i starktonig staf-
velse framför

a) urspr. r8, rn, rl — framför rl i östsv. dock endast
a och ä — t. ex. ord o. d.: isl. orcf, ken o. d. 'smörkärna':
isl. kimay käl 'karl' ^) isl. karl, Östsv. har låtit dessa för-
längningar föregå öfvergångarna ä > å (mom. 1), lo > iV
(mom. 9) — hvad de af rn, rl framkallade beträffar, i olik-
het med högsv.; jf. mom. 59.

b) urspr. Id gg; öfver hela språkområdet endast om vo-
kalen varit a (urspr. 1. < o enl. mom. 3) eller ä. Ex.: keldi
o. d. 'källa': isl. kelda, stägg o. d. 'stång': isl. stgng. Ang.
det kronologiska förhållandet mellan dessa förlängningar och
öggen ä > å se §§ 2,i4, 58. I likhet med högsv. hafva några
östsv. dialekter åter förkortat vokalen, § 14; se också §
2,15 anm.2).

c) urspr. ?n, ?ö, nö, m3 % t. ex. äln o. d.: isl. oln^ ^ild

*) Uppgifves förekomma i Korpo, Houtskår ('kir) och Gkby i
bet. 'hane' samt — i smsgen trull- trålikll 'trollkarl' — i Estland och —
i smsgen kllvaggnän — i Nyland. Dessutom spåras det flerstädes i den
till följd af svagtonighet eller genom folketymologi ombildade förleden
af sistn. sammansättning: Nuckö o. Wichtp. käl-, Ped.-Purmo kala-,
Gkby-Nvet. kall-, Hels. o. Gsvby kåld-, Nargö kild-, Runö kuald-, Ormsö
kåild-. I allmänhet återgifves 'karl' i östsv. med kär. — *) Korpo,
ö. Nyl., Rågö- Wichtp. härclär o. d. 'hård' förmodar jag vara påvärkadt
af neutr. hårt o. d., il äl 'årder' i n. och m. Öbott. af ett i Ped.
ännu användt likalydande, efter vänd, tämd o. likn. analogibildadt pret.
till 'ärja'. — •) Framför urspr. 19 har likväl högsvenskan lång
vokal endast i preterita sådana som valdCf dolde; för öfrigt kort: stöldy
köldf böldf bolde, mald etc. Förmodligen har här urspr. Ib tidigt Ijud-

9

130 De 'östsvenska dialekterna.

O. d. ^) 'valde': isl. valöi^ vänd o. d.^) 'vande': isl. vanSi^
tamd o. d. 'tainde'^): isl. tamöL Dessa förlängniDgar hafva
liksom de båda följande egt rum efter öfvergången ä > å*).
d) spirantiskt g, d eller v + konsonant (excl. halfvok.
i samt urs pr. stafvelsebildande I, r). Liksom i hsv. kunde
denna förlängning icke inträda framför urspr. vn, som dess-
förinnan blifvit mn (mom. 20). Likaså torde den förra kon-
sonanten i förbindelserna yb 8g redan före förlängningen
hafva förbytts till en explosiva (jf. raomm. 16 och 51), hvar-
för blott däremellan genom nybildning uppkommet ;?8 8g
kunde framkalla densamma. Däremot har den, i motsats till
förhållandet i hsv., framkallats af urspr. gn (emedan denna
förbindelse här icke blifvit gn, mom. 75). I östsv. är den
af äldre datum än öfvergången Ö > å; jf. mom. 55. Ex.:
stävrar o. d. 'störar': sg. stavur^); kaviar o. d.: isl. kqflar;
pret. vävd vévd^): inf. väva o. d.; naglar o. d.: sg. nagäP);
sv. mask. sg. mägär -ur '(den) magre': isl. (enn) magri; pret.
vägd o. d.^): inf. väga o. d.; rägn o. d.^): isl. regn; ädär

lagsenligt sammanfallit med urspr. Id, framför hvilket nysv. som be-
kant visar kort vokal. Endast där det korta l-]judet blifvit analogi ce
återinfördt — i pret. af 2 sv. konj. — kunde ifrågavarande förläng-
ning ega rum. I östsvenskan är vokalen genomgående lång fram-
för urspr. 2d, t. ex. V&ld o. d., bäl<2a o. d. De i vissa trakter förekom-
mande undantagen härifrån bero helt säkert på inflytande västerifrån.
— 1) Nuckö vudd (< *sUd, mom, 44, § 66), Finuby vä«gd, Lappfj.,
Närpes vä^ja — *) Gsvby, Lappfj., Närpes vänia vflnja. — ') Lappfj.,
Närpes tämja. — *) Ormsö vid 'valde', Nuckö o. Dagö vind 'vande' äro
troligtvis analogibildningar, hvilkas mönster varit äd 'plöjde', Ormsö-
Nuckö såd 'sålde', Ormsö skid 'sköljde' o. likn. — «) Så Nyl. o. Eg.
Finl.; Vörå etc. plur. stavrar; Ösjprov,, Korsholms o. Ilmola h:der
samt Ped.-Purmo (etc?) sing. stävur -är. — •) Nargö väv; Ål., Eg.
Finl., v. Nyl., Estl. ställvis vöv våu. — '') Så Nyl.; Ål. nägäl: niglar;
Ormsö-Nuckö, Dagö-Gsvby. nä2: nälar; för öfrigt vanl. nagäl: naggar
o. d. — ®) Dagö, Ormsö-Nuckö, Rågö vög; Nargö väg; Runö vägd. —
») Så Nyl., Finnby, Nargö, Ormsö-Nuckö, Dagö-Gsvby; Öbott. (dock
ej Gkby-Nvet.) räln; för öfrigt vanl. rägn o. d.

^ L SamÖ8t8v.'h8v. novationer. 131

O. d.^) 'andra': isl. ack. pl. m. ådra. Ang. förkortning af
vokalen framför ett till u vokaliseradt v, se § 16.

e) kort slutljudande konsonant — öfver hela det östsv.
språkområdet dock endast om den ifrågavarande vokalen är
(ett ursprungligt 1. enl. mom. 3 af o uppkommet) a, t. ex. bak:
isl. bakj iäl dal: isl. ack. sg. dal.

En till följd af dessa förlängningar uppkommen kvantitetsYäx-
Ung mellan de skilda formerna af ett ord eller afledningarna af en
rot har esomoftast åter blifvit upphäfd genom analogibildning. Så-
lunda är kort vokalkvantitet, i större och mindre utsträckning inom
olika dialekter, återstäld i enstafviga substantiv-, adjektiv-
och verbalformer, slutande på a -f kort konsonant,
(Ösjprov., Ål., Sat. och s. Öbott. visa dock i detta fall alltid lång vo-
kal), t. ex. Nyl., Eg. Finl., m. (och n.?) Öbott. fat: best. f. fatä; v.
Nyl., ö. Eg. Finl. gran: pl. granar; Nyl., Eg. Finl. lat: sup. latast; Nyl.,
ö. Eg. Finl., m. och n. Öbott. bar: inf. bära o. d. (= svalt: inf. svält[a]
o. likn.)*); vidare i svaga pre t. och parti c. pre t. (samt sup.,
jf. mom. 65) på urspr. I, nasal 1. tonande spirant -f 5» t. ex.
Nyl., Nuckö skOld o. d. 'sköljde*: inf. skQli o. d.; Nyl. vänd 'vande': inf.
väni ; Öbott., ö. Eg. Finl., Nyl, Estl. livd o. d. — 'lefde': inf. liva o. d.;
i substantivformer, uti hvilka rotvokalen efterföljts
af tonande spirant 4- konsonantiskt I, r, t. ex. Nyl., Eg. Finl.

^) Ål., ö. Eg. Finl., v. och m. Nyl. andar andra. — *) Att a värk-
ligen blifvit för längd t i enstafviga, kortst. ord också i de dialekter,
som annars uti dem upprätthållit den urspr. kvantiteten, antyd es omiss-
känligt af den olika proportion, i hvilken dessa dialekter använda
långvokaliska och kortvokaliska former å ena sidan i ord med rotvo-
kalen a, å den andra i ord med en rotvokal af annan kvantitet (där
vokallängden uteslutande beror på invärkan från hsv.). Denna propor-
tion gestaltar sig — enl. excerpter ur ordlistan i Freudenthals afh.
om Vöråmålet, ur Nyländska ordboken och hr J. A. Thurmans sam-
lingar — för substantiv och adjektiv närmelsevis på följande sätt:

I

ord med rotvok. a:

ord med annan rotvok.:

(lång vok.) (kort vok.)

(lång vok.) (kort vok.)

Vörå

25 : 13

6 : 49

Nyland

48 : 33

13 : 52

Pargas

35 : 3

11 : 25.

132 De östsvenska dialekterna.

Kök. fåglar o. d.: sg. fågäl -äl, m. Öbott., Nyl. stavrar o. d. 'störar': sg.
stavur, Nyl. etc. väddrä o. d. Vädret': obest. f. vädär; hos verb, i
hvilka den efterföljts af tonande spirant + I, r, n eller
af I -f n, t. ex. Finl., Rågö-Wicht., Nuckö sigäl sigla o. d. 'segla':
subst. sigäl o. d., Nyl. målln, -na *) 'mulna': adj. multn (= råtn rättna
'ruttna': adj. rutin o. likn.). Vid omgestaltningen af dessa verb har
törhända dessutom en annan faktor varit värksam, en fonetisk ana-
logibildning, hvartill de efter förlängningen enl. d) talrika fallen af
samma art som nagfll: niglar, nävar: nivrar afgif vit mönstret ^). Genom
densamma infördes kort rotvokal i (den enl. mom. 49 ändelselösa) in-
finitiven, och frän infinitiven spriddes den genom utjämning till ver-
bets öfriga former. Omvändt har växling mellan kort och läng vokal
i talrika fall utjämnats till förmän för den senare; sä t. ex. >Liägi
o. d. 'slaget': obest. f. Aläg o. d.; Ösjprov., Ilmola o. Korsholms b:der,
Ped.-Purmo stivur -är 'stör': pl. stävrar, ö. Nyl., Nuckö hägäl -ul 'hagel':
best. f. higlä hägli; st. mask. o. fem. sg. mägär o. d.: sv. mägär o. d.
(< äldre migri -a -u), m. Öbott. gllin 'galen': sup. gSUnast. — Östsv.
har dessutom icke undgätt att röna inflytande af hsv., hvad vokal-
kvantiteten framför urspr. gn beträffar. Trakter, i hvilka vokalen så-
lunda i denna ställning genomgående förkortats — utom i det fall att
g bortfallit enl. momm. 50, 55 — äro n. och s. (men icke m.) Obott.,
Sat., Ål., Eg. Finl. med undantag af den östligaste delen, Rågö-Wichtp.
och Runö. I östligaste Eg. Finl., i Nyl. och på Nargö är denna för-
kortning dessutom på väg att genomföras.

29. Lång vokal har i svagtonig stafvelse undergått
förkortning; t. ex. trättin o. d.: isl. ^rettån^ lätär o. d. 'lå-
ter': isl. létr^).

30. Lång konsonant har förkortats efter svagtonig vo-
kal; t. ex. kallas -as: fsv. kalleess, rutin o. d. 'rutten'*): isl.
rotinn, stakkåtär o. d. 'kort'^): fsv. stakkotter.

^) Häraf äfven subst. målln 'moln'. — *) På detta sätt har urspr.
lång vokal blifvit förkortad i ö. Eg. Finl., v. Nyl., Ormsö nävar -ur:
jf. isl. néfr, — ») I st. f. lätär brukas i nordligaste Öbott. läggär, i
Kökar litar; jf. emellertid Kök. idärlättåre 'åderlåtare'. — *) Ö. Nyl.,
Sat., 8. Öbott. ruti, Runö rutiär, Nuckö, Gsvby rutindur -är. — «) Så
s. Öbott., Sat., v. Nyl., Ösjprov.; f. ö. stakkä, stakkågär o. d.

^ 1 Samöstsv.-hsv. novattoner. 133

31. Hos substantiven bar en urspr. stamväxling inom
paradigmet i flere fall blifvit uppbäfd genom utjämning:

a) Växling mellan en stamform med w-omljud 1. w-bryt-
ning och en annan utan w-omljud, resp. med a-brytning har
hos a-stammarna upphäfts till förmån för den senare^) — t.
ex. sg. varp: pl. varp o. d., jf. isl. varp: vorp — hos o- och
w-stammarna åter till förmån dels för den förra, dels för
den senare, t. ex. sg. gjord: pl. gjörcZar o. d., jf. isl. giord:
giaröar; sg. fjädär: pl. fjädrar o. d., jf. isl. fioör: fiaörar\
n. sg. 8m, g. sg. Bwä o. d., jf. isl. orm arnar; n. sg. bark:
g. sg. barks, jf. isl. bgrkr: barkar,

b) En rot- eller stamform med (urgerm. 1. nord.) i-
omljud, afväxlande med en annan utan sådant omljud, har
undanträngt denna senare hos a-stammar, afledda med -II-
och — i allmänhet — hos /-stammar med lång rotstafvelse,
t ex. 8g. nykil: pl. nyklar o. d., jf. isl. lykill: luktar; n. sg.
skSrd: g. sg. skfirds o. d., f. urspr. *skyrdr: skuröar. Där-
emot har den oomljudda stamformen segrat hos ^-stammar
med kort rotstafvelse samt hos de flesta w-stammar'^); t. ex.
sg. sä2 'saF: pl. safor o. d., f. urspr. sair: *selir; sg. vall:
pl. valla[r], jf. isl. vollr: vellir; sg. bion 'björn': pl. biönar
o. d., jf. isl. hiorn\ birnlr.

c) Af tvänne afväxlande stamformer, den ena med, den
andra utan slutlj. w har gemenligen den senare generalise-
rats, t. ex. sg. siö 'sjö': pl. siöar o. d., jf. isl. siör: siövar;
sg. städ 'kant': pl. städar o. d., jf. isl. stod: stoöuar.

32. En (enl. mom. 15 uppkommen) växling mellan g-

1) Till bin 'barn' anföres likväl (i Nyl. ordb.) ur en visa fr.
Pojo en arkaistisk pluralform börn (b6m?) — ') Ett exempel på att
denna växling upprätthållits är den enl. Rietz i Ingå förekommande
böjningen sg. sparv: pl. sparvar, förutsatt nämligen att uppgiften är
riktig.

136 De öatsventka dialekterna.

37. Nominatiyernas ändelser hafva hos adjektivet in-
förts också i de öfriga kasus; likväl, hvad östsv. beträffar,
icke inom den starka deklinationen i det fall att adjektivet
står som attribut (om dess behandling i detta fall se mom.
63). Ex.: st. sg. m. starkär o. d.: fsv. n. stärker, g. starks,
d. starkum, a. starkan; st. pl. m. rikir -ur: fsv. n. rikir, g.
rikra, d. rikum^ a. rika; sv. pl. tårr*): isl. n. g. a. ^urru, d.

^urrum.

Liksom hsv. hafva de flesta östsv. mål låtit det sålunda förenk-
lade starka böjningssystemet undergå ytterligare omgestaltningar. Fullt
rent återfinnes det blott i en enda dialekt (Nuckö); i de öfriga har
dels detta system till större eller mindre del undanträngts af det at-
tributiva (§ 2,6, 54, 55, 65), dels mask. sing., liksom i hsv., blifvit lik-
danadt med fem. sing. eller tvärtom (§§ 4,7, 8,4, 10} eller andra genus-
åtskilnader upphäfda (§§ 17, 61).

38. Hos verben har i ett par fall en urspr. ljudväxling
inom stammen 1. roten aflägsnats på analogisk väg, nämligen:

a) i-omljudsväxling inom presensstammen — sålunda att
den oomljudda vokalen, på ett par undantag när (lät[t]a
'låta', v. Nyl., Närpes, Ösjprov. blés o. d. 'blåsa') afgått med
segern, t. ex. inf. fall[a]: pres. ind. sg. faidär -ur, jf. isl.
falla: fellr; inf. skiut o. d. 'skjuta': pres. ind. sg. skiutär
o. d., jf. isl. skiöta: sk^tr,

b) växlingen mellan „bind vokalerna*^ a och u i pret. ind.
och part. af svaga verb af I konj. — till förmån för a; t. ex.
pred. ind. sg. och pl. kalla 'kallade', jf. isl. kalladi: kglludu;
pret. part. sg. mask. o. fem. knåda o. d. 'knådad', jf. isl.
knoöaör: knoduö.

c) växling mellan kvarstående och bortfallet rotslutlj.
w; detta har näml. i hithörande ord fullständigt försvunnit.
Ex.: imp. pl. 2 huggin o. d. 'huggen': pres. ind. sg. huggär

*) Jf. mom. 49.

^ 1. Samo8t8v,'h8V, novationer, 137

O. d., jf. isl. hogguiö: heggr; imp. pl. 2 Xléggin o. d/ slängen':
pret. Aléggd o. d., jf. isl. sl0nguid: shngöL

39. En enl. mom. 15 uppkommen växling mellan g-
ljud (g, ;;) och j inom ett starkt verbalparadigm har — för-
modligen öfver hela området — blifvit upphäfd sålunda att
g-ljudet införts öfveralt. Detta skedde innan ännu g öfver-
gått till v efter u (mom. 50) — altså jämväl där inf. och
pres. ind. uppvisa denna öfvergång. Ex.: 2 pl. imp. stigi[n]
'stigen': inf. stig^); pret. part. o. sup. drä^^i o. d. 'dragen, -et,
-it': inf. drä;^a draga ^), f^ugl o. d. 'flugen, -et, -it': inf. f^g
o. d., lugi o. d. 'Ijugen, -et, -it': inf. ♦liuy (> juv o. d.).

Det sålunda återstälda g-ljudet har sedan uti vissa dialekter
deltagit i de därstädes genomförda öggarna g > d|, dz, j framför pa-
latal vokal (§§ 12, 16, 35, 43, 49) eller ock bortfallit enl. § 59. Dess-
utom hafva i Osjprov. de verb, som till följd af de i mom. 50, § 9,14,
15 behandlade ljudlagarna förlorat g i inf. och pres. ind., merendels
till dessa former bildat nya pret. part.- och sup.-former utan g, t. ex.
Runö, Ormsö-Nuckö, Dagö-Gsvby sQi 'sugen, -et, -it': inf. sQ, Runö,
Ormsö-Nuckö, Wichtp. fflui 'flugen, -et, -it': inf. f^O, Runö, Ormsö-Nuckö,
Rågö-Wichtp. liili o. d. 'Ijugen, -et, -it*r inf. MD (men Rägö-Wichtp. sugi,
Rågö o. Nargö flugi flugi). — Där några växelformer med g icke fin-
nas, har gutturalen sannolikt ingenstädes blifvit återstäld; säl. svara
till inf. ;ila o. d. 'slå', ti 'taga', dri dri 'draga', där dessa verb böjas
starkt, endast ;iiaji o. d., taji o. d., draji o. d. i pret. part. och sup.').

40. 1 pers., i sing. äfven 2 pers., har uti indikativen
och konjunktiven antagit 3 pers. ändelse. Ex.: pres. ind.

O Ösjprov. utom Nargö stTvi: stiv. — -) Så Runö, St. Rågö o.
Kslätt. — ') Fbbudenthal, Nyl. ordb. och Fagbrlund angifva visserligen
formerna slagi tagi dragi för m. Nyl. och Korpo. De i „Nyland'^ II in-
gående sagouppteckningarna från m. Nyl. iakttaga emellertid konse-
kvent den olika behandlingen af de båda slagen af particip: slajji ta|]i
drajji: flugi stigi etc, hvarför man har skäl att förmoda, att de an-
förda formerna — äfven hvad Eorpomålet beträfiPar — äro oriktigt
uppkonstruerade efter de sistnämda.

188 De östsvenska dialekterna.

sg. 1. 2. 3. kallar -är: isl. 1. kalla 2. 3. kallar, pret. ind.

sg. 1. 2. 3. för fåur: fsv. 1. S. for 2. fort, pret. ind. pl. 1.

3. Alltu 'sleto': isl. 1. slHum 3. slita.

OstSY. har emellertid gått ännu längre än hsv. i fr. om ind.-
och kon j .-systemens förenkling, i ty att här antingen 2 pers. plur. sam-
manfallit med 3 pers. (§ 9,i9) eller ock hela plur. med sing. c§§

2,8, 3,4).

41. 2 pers. plur. har utbytt ändelserna -iö, -u5 mot
-In (hvaraf enl. § 28 -en, enl. §§ 9,i6, [26, 34, 49?] -I); denna
ändelse leder måhända sitt ursprung från 3 pers. plur. konj..
I östsv. visar sig likväl, pret. i Dagömålet undantaget, icke
-In uti indikativen, emedan 2 pers. plur. lånat 3 personens
eller singularens form (§§ 2,8, 3,4, 9,i9). Ex.: imp. pl. 2. fallin
o. d.: isl. falliö.

42. Preteritimärket -8- (-|)-) har omedelbart efter lång
vokal blifvit ersatt genom -dd- — möjligtvis p. gr. af en
från neutr. af pret. part. utgående analogibildning efter mön-
stret fött: föddij lett: leddi o. s. v. Ex : bodd o. d. 'bodde':
fsv. bö^if späddär o. d. 'spådd': fsv. spader.

— Jag öfvergår nu till behandlingen af de östsvenska
dialekternas gemensamma afvikelser från högsvenskan
och slutför då först uppräknandet af de förändringar,
som dessa dialekter förete i förJiållande till saiin-
nordiskan:

43. Kort a har öfvergått till ä i urspr. kort rotstaf-
velse, då följande stafvelse innehållit u, t. ex. ladu o. d.^)
'lada' (fsv. obl. ld^u\ tränu o. d.^) 'trana' (fsv. obl. iranu).

*) Dagö lavu, Runö law. — •) Ösjprov. utom Rågö-Wichterp.
tranu -a.

^ 1 Samöstav., för hav. främmande novationer. 139

Detta ä kan öfvergå tili 0, se § 19, eiler — yid förlängning —
till e, se § 10 (o. §§ 21, 31). I st. f. ä möter emellertid i alla mun-
arter mer och mindre ofta a; för fasta Ål., Gsvby o. Runö uppgifvas
t. o. m. endast former med den senare vokalen. Däremot skönjas ljud-
lagens märkningar jämförelsevis fullständigt i en del mål i Obott. och
på Ål. (t. ex. Gkby, Kökar o. Kumlinge). Åtminstone till någon del
förskrifver sig väl a från former utan u i följande stafvelse — så-
lunda i Pargas ta2u[gär] 'Ulför', jte Gkby tälä, från iU, Mz\ i Nyl-
svalu, jte svälu, möjl. från urspr. nom. svala (näml. i fall man får för-
utsätta, att ljudlagen i fråga genomförts före oblikformens förallmän-
ligande hos sv. subst.) o. s. v. För så vidt ej denna förklaring är
tillämplig, hafva vi att antaga påvärkan från hsv.

44. Kort ä (urspr. eller uppk. af e enl. mom. 6 1. af
a enl. mom. 2; i sistn. fall dock ej på Runö, där iä dess-
förinnan åter blifvit ia framför ?, § 67) har öfvergått till V
framför kakuminalt I, efterföljdt af en annan konsonant, t. ex.
stmip o. d. 'stjälpa', siUly o. d.^) 'sjålf, tV/g o. d. 'tälja'.

Om vidare utveckling af detta O till u se § 66, till i0 § 53, till
iä § 62, till iå § 65. Att det åter blifvit ä på Dagö, Ormsö och Nuckö
(utom där senast nämda öfvcrgångar egt rum) samt i Borgå s:n, framgår
af §§ 62, 48. I de finländska munarterna har ä ofta återinförts i st.
f. O genom hsv. inflytande. I de flesta af dem bära t. o. m. numera
endast enstaka exempel vittne om att ljudlagen där egt gällande kraft;
ytterst få — till dem hör Pargasmålet — visa oftare O än ä i hithö-
rande ord. Också i Kargömålet har det hsv. ä fått öfverhanden. Så-
lunda Nargö, Fby etc. stiälp o. d., Fby, Kökar Sälv, Öbbtt., Sat., Ål.,
Eg. Finl., Nargö talg o. d.

45. Långt ä — vare sig ursprungligt eller uppkom-
met af a, el. kort ä enl. momm. 2, 6, 28 b) — har öf-
vergått till e, utom där det blifvit ä enl. § 66 eller 67 samt
framför supradental eller kakuminal konsonant. (I vissa dia-
lekter har öfvergången egt rum också i sistnämda ställning.

') Estl. utom Nargö, Eållby i Ped. siälwär sälwär o. d. (Wichtp.
dock äfven siöli).

140 De östsvenaka dialekterna.

se § 9,5). Ex.: nétär o. d. 'nätter' (isl. nétr)^ kéidå 0. d.
'källa', tiSn o. d. 'tjäna'.

Om ögg. af « till Ii se § 39, till !• §§ 31, 42, 46, 49, till kort
1 §§ 14, 28. — Ett sannolikt på högsv. inflytande beroende ä har i alla
östs?, mål, ehuru i högst olika utsträckning, inkräktat pä det i enl.
härmed uppkomna e- ljudets område. Längst hafva härutinnan målen
i den östligare delen af £g. Finl., v. Xyl. och n. Öbott. gått, i hvilka
endast enstaka exempel på ett sådant e (1. dess motsvarighet) kunna
uppvisas (t. ex. Xagu, Pargas kiidä, Fby tied 'säd', Gkby-Nvet. Sett
'sjätte', tsen 'tjäna'); i andra — m. Öbott., ö. Nyl. m. fl. — har åter
ä-ljudet vunnit så godt som intet insteg. Sål. n. Öbott., Sat., ö. Eg.
Finl., v. Nyl., Nargö, Rågö-Wichtp. nätär nfttar o. d.; Fby, v. Nyl.
tjaidä tjlldä; Sat., Fby, Dagö uan o. d.

46. Långt e har omedelbart före en annan vokal blif-
vit 1: 8l o. d.: fsv. sea^ tri o. d.: fsv. ack. m. ^rea ^), frida
o. d.: fsv. freadagher '^).

47. Framför ggw gkw har kort I sannolikt brutits (ej
som i hsv. till iu utan) till 10, hvaraf sedan, såvida ej för-
längning af vokalen dessförinnan inträdt (§ 67), blifvit iå
(j4? § 4,2). Ex.: siägg o. d. 'sjunga', diägkär o. d. 'matt,
glanslös' (liksom isl. dekkr 'dunkel' < ^dinkwa-).

Norr om Finska viken har likväl detta förhållande på ett par
fall när — Nyl. Jågg, Pörtom ligg 'ljung'; Nyl. djftgkär — blifvit ut-
plånadt genom de hithörande (f. ö. ganska fåtaliga) ordens ombildning

^) trT är väl formelt = den gamla ack. mask., liksom två och
fyra. — *) Med hänsyn till vno. pres. konj. aé[a] «é[c]r etc. (af vera)
antar jag med Bråte, Ä. Vml. Ijudl. s. 11 f., en samnordisk ut-
veckling af I till e i antevokalisk ställning; dock — i olikhet med ho-
nom — endast framför öppen vokal (a, c, o) samt med uteslutande
af det på urgerm. -ej- återgående I-ljudet. Den af Kock till förkla-
rande af sé m. fl. former (Ark. för nord. fil. VI, s. 221 f.) antagna öf-
vergången I > e i relativt oaksentuerad stafvelse är nämligen, såsom
prof. NoREEN i en föreläsning anmärkt, knappast möjlig, då ju en
rakt motsatt '6gg. blifvit genomförd på ungefär samma tid, då denna
skulle inträdt.

,f 1 Samöstsv.t for hsv, främmande novatianer. 141

i enlighet med hsy. Östersjöpro?insernas dialekter, som i många hänseen-
den afspegla de fin], munarternas tillstånd före deras bemängande med hsy.
element, upprätthälla däremot i allmänhet den genuina brytningsvoka-
len; sål. siågg o. d. (dock Nuckö,Wicht. siugg), Afiögg (Runö) 'slunga'
(fsv. sliunga), stiågg o. d. (Rund, Wicht. dock äfven stiugg stiugg) 'styng'
(jf. fsv. ftiunger); diågklr; siågkian 'sank', tiågkmtrk 'kärrmark', eg.
„sjunkig", „sjunkmark".

«

48. I starktoniga stafvelser har kort u utvecklat sig
till å framför n och m, då dessa äro långa eller efterföljas
af en annan konsonant, samt framför bb, t. ex. brann 'brunu\
lånnå o. d. *kaile'^): jf. isl. hlunnr, sändär sändär *sönder*:
fsv. sunder, kant 'näfverränser : sv. o. no. diall. iun^^), lamm
'årskaft'^): isl. hlutnmr, tråmbå o. d. 'trumma' (fsv. trumba),
råmpå o. d. 'rumpa', tråbbu o. d. 'trubbig', ståbb o. d. 'stubbe'.

Mångenstädes, där man i betraktande häraf väntar å, möter icke
dess mindre u. Dialekterna i ö. Nyl., (Houtsk.?), Sat, s. och m. Öbott.
hafva dock fortfarande merendels å i enlighet med regeln, på hvilken
också Rägö-Wichtp.-målet erbjuder jämförelsevis många exempel. Men
i den återstående delen af språkområdet har u gjort sig mera gäl-
lande, åtminstone framför nn, nd, i hvilken ställning å dels endast visar
sig i ett fåtal ord, dels (så vidt jag vet, i Ålands h:d o. mell. Eg.
Finl., på Ormsö-Nuckö o. Runö) alls icke. Äfven i öfriga hithörande
ord är denna vokal sällsynt i n. Öbott. och Gsvby samt på Dagö,
Ormsö-Nuckö o. Runö. Sål.: s. Finl. utom ö. Nyl., Ösjprov. utom Råg-
öarna brunn o. d.; Ösjprov. utom Nargö iunn 'kafle'; s. Finl. utom ö.
Nyl., Runö, Ormsö-Nuckö etc. sundlr o. d. 'sönder'; Runö iumm 'år-
handtag'; u. Öbott., Ösjprov. utom Nargö o. Rågöarna trumbå o. d.
'trumma'; n. Öbott., Dagö-Gsvby etc. nimpu o. d.; Ormsö-Nuckö etc.
tnibbatan o. d. 'trubbig'; Öbott., Sat., Runö stubb 'stubbe'. Det anmärkta
förhållandet bör tvifvelsutan tillskrifvas högsvenskans inflytande *). Vid
pret. part. och sup. som bundi, brunni, spunni kan likväl analogibildning

*) Ordet finnes uppgifvet fr. n. och m. Öbott., ö. Eg. Finl., Nyl.
och Ösjprov. — *) Fi. kontti beror väl på lån af detta ord, och icke
tvärtom. — ') Antr. i Eg. Finl., Nyl. o. ösjprov.; Öbott. låm lim (med
samma bet.) är = isl. fUumr, — *) Öfverraskande är visserligen den
öfvervikt u ernått i Ösjprov.

142 De östsvenaka dialekterna.

efter s&dana af samma klass med Ijudlagsenl. u, t. ex. drukki, spruggi,
tänkas hafva medvärkat. Till följd af en analogibildning i motsatt
riktning visa de senare vanligen å i de trakter, där formerna bandi
brånni, spånni o. likn. bibehållits, d. v. s. i m. och s. Öbott. utom E?ef-
laks (m. fl. socknar i norra delen af Korsholms h:d?) , Sat., Hoiitsk.
och ö. Nyl., samt dessutom i Kökar (m. fl. åländska socknar?).

49. Urspp. slutljudande ändelsevokal har
bortfallit efter urspr. lång eller med svag tonvikt
försedd stafvelse. Postkonsonantiskt j-ljud, som häri-
genom trädt i slutljudet, har vokaliserats till i. Ang. be-
handlingen af ett till följd af apokopen stafvelsebildande I,
r, n se §§ 2,2, 64. Ex.: balt bäAt 'bälte', ta^a o. d. 'talade',
väni 'vänja', räi[d]: jf. fsv. redho 'redan'.

I det nu föreliggande språket är emellertid detta förhållande i
hög grad fördunkladt genom analogiska processer och inflytelser från
hsv. En Ijudlagsenligt bortfallen ändelsevokal har sålunda ej sällan
blifvit återstäld i analogi med motsvarande form af de kortstafviga
orden. Detta är i alla finländska mål utom en del sydösterbottniska
fallet med obest. sin g. af det öfvervägande flertalet svaga sub-
stantiv (§ 4,9), i Nyland och den angränsande delen af £g. Finland
t. o. m. Pargas äfvensom Åland — fakultativt eller i viss ställning
inom satsen — med inf in i ti ven (§§ 43, 36), i åländskan med 2 sg.
imperat. af vb. hörande till 1 sv. konj., samt i Osjprov.
merendels med plur. af det starka preteritura, för så vidt
denna har en särskild form (jf. § 2,8). Mask. substantiv med obest.
plur. på -ar bilda i Nyland, större delen af Eg. Finl., på fasta Åland
och Nargö samt, ifall de böjas svagt, äfven i Houtskär, Jeppo och
Larsmo sin best. plur. medelst ändeisen -ana, som skenbart
är identisk med den urspr. ackusativändelsen, men i själfva värket
beror på analogibildning efter femininerna (§§ 8,2, 39, 18, 20) eller på
anslutning till hsv. — det senare väl åtminstone på Ål. Parall elt
härmed visa mask.-pluraler på urspr. -ir änd. -äna o. d. i best. f., då
de ej, såsom vanligen skett, antagit konsonantstamsböjning. Högsven-
skans inflytande bör det väl snarast tillskrifvas, att den urspr.
komparativändelsen -ar! på Nargö, i Nyland och Eg. Finl. t. o.
m. Nagu, i Ålands h:d samt i n. Öbott. (Oravais— Gkby) motsvaras af
-are o. d. (i Kökar också af -ane, beroende på partiel „försvenskning"

^ 1 Samöatsv., for Äw. främmande novationer, 143

af de äfven sammastädes förekommande Ijudlagscnliga formerna på
an); likaså att urspr. -ri, med samma funktion, uti ål&ndskan uppträ-
der som -re. Rågö-Wichterp.- och Dagö-Gsvbymålens komparativändel-
ser -ari (-Iri), -ri är jag däremot mera böjd att identifiera med fsv.
-arin, -rin (jf. § 9,i6). Till följd af inyärkan från hsv. är det väl ock
som obest. sing. af neutrala ia-stammar i m. och y. Nylands,
Eg. Finlands o. Ålands mål ofta eller alltid visar ändeisen -• (-ä, -i),
piur. af adjektivens starka deklinationssystem i samma
trakter utom Korpo-Houtskär och dessutom på Nargö städse ändeisen
-a ^), och som part. pres. äfvensom superlativens svaga form
i Ålands h:d, positivens pä fasta Åland, och en del andra ord,
adverb m. m., i flere eller färre af de finländska målen tyckas jäfva
den ofvan framstälda apokoperingslagen. — Trots alt det nu anförda
kan emellertid denna ljudlags existens icke dragas i tvifvcl. I Ö s t e r-
sjöprovinsernas dialekter (ezcl. Nargömålet) framträ-
der densamma fortfarande fullt tydligt. Men äfven på
denna sidan Finska viken och pä Nargö har den kvarlämnat
omisskännliga spår, i ty att slutljudande vokal saknas efter urspr.
lång eller svagtonig stafvelse uti

a) obest. sing. af neutrala ta-stamssubstantiv uti
Öbott., Sat., ö. Nyl. o. Nargö, sporadiskt äfven i v. och m. Nyl. samt Eg.
Finl.; t. ex. dik 'dike', ftrand 'ärende'.

b) obest. sing. af svaga substantiv i Lappfjärd (åtm.
norra delen), Närpes, Korsnäs o. Petalaks samt fakultativt i Pörtom
t. ex. bakk 'backe', tjeld 'källa'; likväl har vokalbortfallet här på
analogisk väg blifvit utsträkt jämväl till de kortstafviga svaga sub-
stantiven, t. ex. stäk 'stake', löd 'lada' (: stakan, lädun = bakk, tjild:
bakkan, tjeldun). Också i de öfriga finl. målen har i ett och annat fall
den Ijudlagsenliga formen räddats genom ordets ögg. till stark dekli-
nation, t. ex. v. Nyl. etc. tOm 'tumme'. Pargas etc. låkk: fsv. lokke 'spin-
del', Yörå etc. im 'ånga': sv. diall. åmmCy got. ahma. Apokoperingen,
d. v. s. ett af densamma värkadt sammanfall i obest. sing. af lång-
stafviga svaga och starka fem., förutsattes dessutom med nödvändighet

^) Den starka adjektivdeklinationens inhemska pluralform har
dock i allmänhet bibehållit sig hos de indefinita pronomina; sålunda
öfveralt utom på Nargö (o. fasta Ål.?) migg o. d. 'många'; hela Nyl.
och Eg. Finl. nagär någär några*; Nyl., ö. Eg. Finl., Nargö ädär andar
'andra*.

144 De Ö8tBventika dialekterna.

af det faktum, att de sistnåmda i m&nga fali antagit syag böjning —
t. ex. dOtrå o. d. (därjämte dock flerstädes dOtlr o. d.), m. Öbott. etc.
fjldni 'fjäder', ignu 'agn' — i vissa trakter (Vörå, Ålands ösocknar) t.
o. m. i de flesta fall, ehuru endast i fr. om pluralen (§§ 25, 38).

c) best. formen till mask. pluraler på urspr. stafvelse-
bildande r i alla finl. dialekter — t. ex. fStrln o. d.: fsv. fötrene, bUn-
drin o. d.: fsv. böndrene — samt i Öbott., Sat., de åländska ösock-
narna, Houtsk. o. (alternativt) det östligaste Kyl. äfven annars i best.
plur. af mask. substantiv; i Houtsk., Jeppo o. nordligaste Öbott.
likväl endast af starka sädana. Ex. hästan o. d. 'hästarne' (fsv. htBatane),
synan o. d. 'sönerne' (fsv. aynene)^ dråpan (Houtsk. etc. dråpana, -una)
'dropparne' (fsv. dropaney). Till följd af analogibildning efter masku-
linerna bilda också de starka femininerna inom samma gränser som
de förra best. pluraler på -rän, resp. -an, (-än?) o. d. ').

d) plur. af adjektivens starka deklinationssystem
i Öbott., Sat., Korpo-Houtsk. och ö. Nyl. •) — nämligen för så vidt
denna form utgår från den gamla ack. mask. (jf. mom. 63). Ex.:
rik 'rika'.

e) adjektivens svaga deklinationssystem, dock icke
på fasta Åland och, hvad superlativens beträffar, icke häller i de åländ-
ska skärgårdssocknarna, t. ex. lig luåg '(den, det, de) låga' (fsv. laghe,
-a, -tt), fullast (Kök. etc. foilaSee) '(den, det, de) fullaste' (fsv. fullaste,
-a, -m).

f) adjektivens a-lösa komparativ öfveralt utom i åländ-
skan — t. ex. bltilr: fsv. b^etre -a; äfvenså deras a-komparativ i m.
och s. Öbott. (fr. o. m. Vörå), Sat., Korpo-Houtsk., Iniö, fakultativt
också Kök., t. ex. d^ran, -ar, diran 'dyrare' (fsv. dyrane -a, -are -a).

') De ifrv. formerna förutsätta en direkt mot got. jainai sva-
rande, d. v. s. ej med analogiskt slut-r försedd form af artikelns nom.
plur. mask. (jf. Noreen, Gesch. d. nord. spr. § 185,6); att de vore iden-
tiska med de gamla ackusativerna, något som visserligen är formelt
möjligt, synes mindre sannolikt i betraktande af nominativens förall-
mänligande i obest. plur. I fem. efterföljdes däremot ändelsevokalen
ursprungligen af r och apokoperades därför icke. — *) Däremot upp-
rätthåller estsveuskan motsättningen mask. -an: fem. -ana. Också i
Pedersöre uppgifvas femininerna (men ej maskulinerna) kunna bilda
best. plur. med änd. -ana. — *) Om spår af samma företeelse i andra
mål se noten ä föreg. s.

^ 1 Samöatsv,, för hsv» främmande novatUmer. 145

g)participiuia pres., dock ej i åländskan; i £g. Finl. o.
Nyl. brukas dessutom uteslutande 1. så godt som uteslutande den me-
diala formen (på -andis o. d.). Ex.: rQand o. d. 'roende' (fsv. roande -a).

h)infinitiven; i NyL, ö. delen af Eg. Finl. t. o. m. Pargas
samt Åland likväl endast alternativt. Ex.: bit 'bita' kall 'kalla'. I
dessa trakter äfvensom i s. och m. Öbott. hafva också verb med kort
rotstafvelse blifvit delaktiga af ändelselösheten, hvarför motsättningen
mellan lång- o. kortstafviga infinitiver i Finland framträder endast i
n. Öbott., Nagu, Eorpo o. Houtsk. (samt Iniö?); här heter det således
alltid bTt| kall, men läka -å, tala -å o. likn.

i) 2 sg. imperat af sv. vb. af 1 konj., i alla mål utom de
åländska. Ex.: kall 'kalla'. I analogi härmed bilda också kortstafviga
yb. i s. Finl. ö. om Korpo samt s. och m. O bott. — undantagsvis äfven
n. Öbott. — denna form utan ändelse, t. ex. tal tal 'tala'.

k) det svaga preteritum, t. ex. bränd 'brände', kalla 'kallade'.

1) adverb, räkneord m. m., jämförelsevis regelbundet i Obott.,
Sat. o. på Nargö; i s. Finl. ju västligare dess mera sällan. Ex.: inn
'inne', ut 'ute', framm 'framme', upp åpp 'uppe', häim 'hemma' bart o. d.
'borta': fsv. borto. Särskildt beviskraftiga äro int 'inte': fsv. (Bnkti,
all 'allra': fsv. aUa, ill 'illa', räl[d] 'redan': fsv. redho, äpjgk 'enda': fsv.
enka, dsirn o. d. 'gärna', fyr 'fyra', ätt 'åtta', ni 'nio', ti 'tio'*) — de sistn.
fr. o. m. ä[i]gk alls icke anträffade i s. Finl.

50. Efter u, o — där det icke enl. mom. 7 blifvit å
— samt diftongen Vu (äu, åu, au) har g utvecklat sig till v
(eller kanske snarare y till w, hvaraf sedan v enl. mom. 23).
I det fall att iu blifvit y (§ 4,i), har det icke framkallat denna
öfvergång. Ex. tjuvå o. d.^) 'tjuga', tjuvu o. d.^) 'tjugu', böva
o. d.*) 'bog', gnöv^) 'gnagade' (fsv. gnogh\ tröuv o. d.«) 'trög'.

*) Också Nyl., Vörå, Runö etc. ni I tli och de häraf utvecklade
n. Öbott. mjji tljji höra måhända hit: Ii kan tänkas hafva uppkommit
af T till följd af denna vokals cirkumflektering vid vokalbortfallet.
— *) Ål. tjQgu o. d. — ») M. och v. Nyl., Eg. Finl., Ål., Gkby tjugu
o. d. — *) Så n. och m. Öbott. samt delar af Ösjprov. — *) Antr. en-
dast i Houtsk. och Nuckö. Att gnöv också funnits åtminstone i Nyl.
och öfriga delar af Eg. Finl. och Ösjprov. bevisar likväl det i dessa
trakter allmänna, efter I sv. konj. gående verbet gnava, som tydligen,
på en tid, då det ännu böjdes starkt, erhållit sitt v för g genom ana-
logibildning efter nyssnämda form. — •) Så Öbott. o. Ösjprov. De

10

146 De östsvenaka dialéktema.

v kan uppträda som halfvok. w, § 14, 26, eller bortfalla, mom. 55, §
9,14. — Hufvudsakligen till följd af hav. pä värkan, till någon ringa del
möjligen genom utjämning frän väzelformer, där ljudlagen ej egt tillämp-
ning, har detta v i olika utsträckning blifyit ersatt med g. Längst
hunna äro härutinnan målen i m. och y. Nyl. och grannsocknarna i Eg.
Finl. — i hyilka trakter endast enstaka kvarlefvor af det ursprungliga
tillståndet återstå — äfyensom i Ålands h:d, från hyilket jag ej känner
något ex. på öggen. M. och n. Öbott. äfyensom Ösjproy. hafya i denna
punkt förblifyit så godt som oberörda af det hsy. inflytandet. — I
pret. part. och sup. af starka verb har g icke påyärkats af ett före-
gående u: jf. t. ex. motsättningen inf. jQv 'ljuga', pret. ind. Jtfuv: sup.
Jugi o. d. i Borgåmålet och fierst. Likaså kvarstår g i Nargö fugil
'fager. Antagligen bör detta förhållande förklaras så, att yid ljud-
lagens genomförande det korta u-ljudet framför kort kons. -j- i varit
ett annat (mera slutet) än det vanliga. I själfva värket kan en sådan
differentiering ännu mer eller mindre tydligt skönjas i flere östsv.
dialekter, t. ex. i dem i s. Öbott., Sat., de Åländska ösocknarna (?),
ö. Nyl. och Estl.; några uppvisa t. o. m. en öfvergång till y i nämda
ställning (§§ 22, 39).

51. Urspr. 8 har assimilerats med ett följande g eller
m 0> t. ex. fraggå o. d. 'fradga' ^), stagg o. d. 'stadga' etc. %
vamma? o. d. 'vadmal'*).

I trtfuv o. d. 'trög', Öbott. nduvur o. d. 'nödvändighetsartiklar'
(< *trOu5g-, resp. *npudgur; jf. mom. 50), v. Nyl. fråga 'fradga' — jte
fragga — har 5 i st. f. att assimileras bortfallit (enl. mom. 54). Tro-
ligen tillhöra de olika behandlingssätten olika tider, sålunda att det

östsv. dittongerade formerna af detta ord äro intressanta därför att
de visa, att nsv. trög icke, som man anser, sammanhänger med nht.
träge, isl. tregr. Jag uppfattar det såsom utgånget från de synkope-
rade formerna af ett ord, som återfinnes i no. trandig 'uvillig, seen-
faerdig' och utgör en utvidgning af isl. traubr. Ang. bortfallet af 9 i
östsv. se mom. 54; betr. möjligheten af en utveckling tratibg- > trög-
på hinsidan Östersjön, jf. VGL nögha f. nöpgha. — *) Måhända bör
man likväl anse, att också hsv. varit delaktig af dessa assimilationer;
jf. NoREEN, Gesch. d. nord. spr. § 164 c). — *) Anf. fr. Finl. o. Nargö.
— *) Antr. på Ormsö-Nuckö o. flerst i Finland. — *) Så Ösjprov., ö.
Nyl., n. Öbott. (etc.?); i öfriga mål valman -mar o. d.

.f 1 Samöstsv,, för hsv, främmande novationer. 147

ena — tiliäf?eiityrs det sistnämda — egt sin tillämpning endast där
-dg- pä analogisk väg blifvit återstäldt.

52. Framför I hafva 8 och t öfvergått till X^\ t. ex.
Alipp 'slippa', mäAlig[g] 'mässling', liAl liU 'lille' (fsv. litle).

X' ljudet upprätthålles utan inskränkning i Ösjprov. utom Nargö.
I öfriga delar af det östsv. språkområdet är det däremot synbarligen
stadt i utdöende p. gr. af högsvenskans inflytande. Från ö. Eg. Finl.,
v. och m. Nyl. och Nargö anföras endast former med si, resp. II; i ö.
Nyl. förekommer X blott sporadiskt, och i v. Eg. Finl., Ål. o. Sat. är
det hufvudsakligen inskränkt till inljudet, utan att likväl ens här re-
gelbundet komma till användning. Uti de österbottniska dialekterna
har X visserligen bättre hållit sig vid makt: det torde i ingen af dem
fullständigt saknas, och i många finna vi det i alla de ord, där det enl.
regeln bör förekomma. Emellertid uppgifves detta ljud uttryckligen
i en del trakter, t. ex. Petal., Mal. och Vörå, uteslutande eller före-
trädesvis brukas af den äldre generationen ; i andra, t. ex. Gkby, Lars-
mo och Kveflaks, kvarstår det blott i några enstaka ord, isht liytl och
tsöA,! o. d. 'kjortel'.

53. p har i svagt betonad stafvelse blifvit assimileradt
med ett efterföljande t: ättär o. d. 'efter' (fsv. {eptir), lärt
o. d. 'lärft' (fsv. Iterept).

I st. f. lärt o. d., som anträffats endast i n. Öbott. och Kök.
visa de östsv. målen i allmänhet formerna iftrft lärft, beroende på star-
kare aksentuering af senare kompositionsleden eller på hsv. invärkan.

54. Urspr. 8 har bortfallit framför annan konsonant
med undantag af j , såvida det ej enl. mom. 51 assimilerats
med densamma. Framför ursprungligen eller till följd af östsv.
apokope (enl. mom. 49) stafvelsebildande r, I har detta bort-
fall ej egt rum. Ex.: äran o. d. ^) (fem.) 'annan' (fsv. adrun),
sä^ar o. d. 'sadlar', stan o. d. 'stanna' (isl. staöna).

^) I hsv. representeras som kändt förbindelserna si ti af $1, den
senare äfven af II. — *) Så Korsholms och Ilmola h:der, Ped. h;d utom
Gkby-Nvet., Korpo, Nagu, ö. Nyl., Estl. utom Nargö. I öfriga trakter,
åtm. i de flesta, hafva andra bildningar trädt i stället.

148 De östgvenska dialekterna.

En pä grund häraf uppkommen v&xling mellan kvarstående och
bortfallet h inom en grupp af samhöriga former har i de flesta fall
blif?it upphäfd genom utjämning. Sålunda har man å ena sidan fått
t. ex. ö. £g. Finl.i t. Nyl. saddlar -lar 'sadlar': sing.sadul -ul ^); Öbott.
etc. vldri o. d. 'vädret': obest. f. vldlr o. d.; Dag6-6svby etc. blldrmr
o. d. 'bläsor' (fsv. blcdähror) : sing. blädir o. d.; Lappo h:d, ö. Nyl., Runö
idnm o. d. *) (fem.) 'annan': pl. idär o. d.; Korpo, Houtsk. etc. ludnast
o. d.: posit. ludin o. d. — ä andra sidan M o. d. 'sadel': pl. sSfor o.
j.; v. Nyl., Ormsö-Nuckö vflr wSr 'väder': best. f. vfträ o. d., Ormsö-
Nuckö, Wichtp. blir 'blåsa' (fsv. blcBdhra): pl. bllrar, Närpes etc.
ir 'andra' (fsv. aprä): fem. sg. ärun o. d., Närpes, Pörtom etc. lin
'luden*: superi, linatt.

55. V — vare sig ursprungligt eller uppkommet af g
(y?) enl. mom. 50 — har bortfallit i ställning mellan en
efterföljande konsonant (incl. stafvelsebildande sådan) och ett
föregående u eller ett föregående o, då detta ej öfvergått till
å (d. v. s. då det af gammalt är långt eller förlängts enl.
mom. 28 d): hötägg o. d. 'hoftång'; skofor o. d. 'skoflar'; iur
jur 'jufver' (isl. fw^r); önas åunas^) 'hota' Qf. isl. egna); un
ön *) 'ugn' (fsv. ughn^ oghn); lön lön ^) 'lugn' (subst. o. adj.),
'lugna' (fsv. lughn^ isl. logn)\ fu? o. d., föfor®) 'fågel', resp.
'fåglar' (fsv. fughl, foght); föd fåud 'fogde'.

I flere mål har emellertid antalet af de fall, i hvilka regeln
finnes tillämpad, blifvit inskränkt genom särskilda omständigheter. Sä
hafva de till obest. sg. skåväl o. d., fågäl o. d. nybildade skåvlin -ar
o. d., fåglin -ar o. d. trädt i stället för de Ijudlagsenliga formerna
skö2in -ar o. d., folln -ar o. d., de förra i Öbott. och på Runö, de se-
nare i s. Finl. och delar af Öbott. Likaså har Nargömålet bildat plur.
fugiar till sg. fugii (som i sin tur är en analogibildning efter subst. med

O Jämte 8al[ar] ai[ar]. — *) I ö. Nyl. vid sidan af äran. —
») Allm. i Öbott. — *) ön förek. åtm. i Närpes-, Brandö-, Rågö-Wichtp.-
och Dagömålen. — *) Anf. under den senare formen fr. Gkby-Nvet. —
*) Med Q i nordligaste och mell. Öbott. samt Ösjprov. utom Nargö och
Rågö-Wichtp.; med ö i Rågö- Wichtp. och — i bet. 'ätbar fågeP —
i Petal.

^ 1 Samöstsv,, för hsv, fråmmande novationer. 149

suff. -il-). Anslutning till hsv. — delvis med Ijudsubstitution — ligger
till grund för Evbofj. uggn, s. Öbott. etc. lugn (i Närpes likväl subst.
iQn), Gsvby luggar (adj.), Pyttis etc. luggn, Wichtp. iugnM (adj.). —
Runö- och Kuckömälens lummär -ur *lugn' (adj.), iumn 'lugna' visa till-
baka på samma *lttvn-, som förutsattes af det r^^elrätta IOr; hyarför
utvecklingen här tagit en afvikande riktning, återstår att utreda. I
Rågö-Wichtp.-målet återgifves 'lugna' med Ugn, som motsvarar isl. Iffgna;
genom analogibildning efter detta vb. har subst. 'lugn' därsammastädes
och på Nuckö — där det förra väl tidigare varit i bruk — antagit
formen lign, resp. Iäg[u]n. — Omvändt hafva de till följd af ifrv. lag
uppkomna ljudförhållandena i några fall blifvit utsträkta utöfver sitt
egentliga område: i s. Finl. och Estl. finna vi den till formerna med
urspr. konsonantiskt I analogibildade obest. sg. tköl o. d. (i st. f.
skäväl o. d.), och i Bågö-Wichtp. samt Petal. en likartad obest. sg. föl
(f. fågU) '),

56. r i de urspr. förbindelserna arn, arl har gått för-
loradt före uppkomsten af r-supradentaler (mom. 22), såvida
ej a blifvit ä genom progressivt »'-omljud (mom. 2): bän o. d.
'barn', f^än o. d. 'flarn', gin o. d. 'garn', skän o. d. 'skarn',
fötspin^) 'fotspjärn' (jf. isl. pret. spam), gäli o. d.*^) 'färdig'
(jf. fgutn. garlakr\ käl o. d. *) 'karl'.

På association med adj. 'klar' bero kiSm o. d. 'klarna', (Nyl.)
klämigg klirligär. Förmodligen har firligir o. d. 'farlig' först efter
ljudlagens genomförande upptagits i östsv. (Betr. Öbott. fiii se § 7,3.)
Till följd af hsv. på värkan visa många mål flere eller färre af for-
merna bä[rjn, MAtn o. d., gä[r]fi, (skä[rjn?) k&[r]{ -— med bevaradt r
eller r-supradental - - i st. f. deras ofvan anförda motsvarigheter. Full-
ständigt eller i öfvervägande grad tyckas de sistnämda sålunda hafva
blifvit förträngda i vissa socknar af mell. Öbott. (t. ex. Kveflaks), i
Ålands h:d, (Nagu?) och på Nargö; i Nyl. och Ösjprov. utom Nargö

') Utom de här behandlade formerna af ordet 'fågel' anföres från
Eg. Finl. ett VM (mask.) med samma betydelse. Detta torde till sin
ljudgestalt vara ekvivalent med fsv. fyghli (hvilket dock är neutrum
och har kollektiv bet.) — en motsvarighet, som i österbottniskan har
flere motstycken; se § 11. — *) Antr. i v. Eg. Finl. — *) Ordet bru-
kas i Öbott. och Ösjprov. — *) Jf. mom. 28, not 1.

150 De Ösisventka diakktema,

bevara däremot alla de ifrv. orden fortfarande sin inhemska form.
Ur hsv. förskrifva sig väl också Nyl., Kökar etc. värn o. d. 'varna'.
Kökar valin 'varlig*. — Om Ijudlagsenligt bortfall af r framför I och
n jämväl i andra fall se §§ 7.3, 66. Dessutom har r utan synbar regel
(tilläfventyrs i svagare betonad sammansättningsled?) spårlöst försvun-
nit framför n hos enstaka ord i olika dialekter: Öbott., Nyl., Wichtp.
fSnu o. d., Ormsö-Nuckö fSnsk ffänsk 'fjorgammalt gräs' (sv. diall. föma^
fomska); Ösjprov. spin o. d. 'spjärna', Nyl., Eg. Finl., Pörtom isapjenä
o. d. 'sädesärla', Korpo ffötspjin 'fotspjärn' ; s. Öbott., ö. Nyl. m8n my0n '[i]
morgon' (ä. nsv. pl. mömar); Yörå stjflnu 'stjärna'; m. och o. Nyl. kéna
tJSna 'kärne'; m. Nyl. kenmjdik' kärnmjölk'; ö. Nyl. tona 'spänntom';
Pojo kvftn 'kvarn' (fsv. kvoBm); Pörtom tjlnå 'tjärn'.

57. I slutljudet — vare sig ursprungligt eller upp-
kommet genom östsv. apokope (§ 49) -- efter svagtonig (obe-
tonad eller svagt bitonig) vokal hafva t (k, p?) samt urspr. 1.
enl. mom. 13 ur motsv. tenuis utveckladt ö, y äfvensom v
bortfallit, t. ex. biti bitte 'bitit', bina o. d. 'barnet', ti 'dit',
kalla 'kallade', fi o. d. 'fick', ia ja 'jag' (fsv. iak\ huggrä o.
d. 'hungrig' (fem.; fsv. hungrogh)^ fl o. d. 'af, ji o. d. 'gifva'.

Skenbart i strid mot regeln visa adjektiv, afledda med urspr.
-ött- 1. -in- samt starka pret. part. i de flesta trakter ^) — uteslutande
eller vid sidan af de Ijudlagsenliga formerna — i starka neutr. sg. än-
delsema -ät o. d., resp. -it, t. ex. skållat o. d. 'skalligt', rutit råtit 'ruttet',
skurit 'skuret'; likaså pret. part. af svaga vb. af I konj. i samma form
flerstädes (i Nyl., s. Öbott., Ormsö-Nuckö, Runö) fakultativt ändeisen
-at, t. ex. kallat 'kalladt'. I dessa fall, liksom i neutr. sg. an[n]at, som
förekommer i ö. Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov. (exklusivt dock endast i
Ösjprov. utom Rågö-Wichtp.), har t analogice återinförts ur de adjek-
tiv, hvilkas neutr sg. icke berörts af ljudlagen. I anslutning till neutr.
sg. af pret. part. kan i Runömålet också supinum af starka vb. och

') På Ål. (åtm. i Kökar) sakna adj. på -in och starka pret. part.,
i Eg. Finl. och Nyl. de senare städse -t i neutr um. Målen i Ped. h:d
(utom Larsmo?) hafva h. o. h. uppgifvit den gamla neutralformen hos
adjektiven, utom hos några få sådana i impersonella uttryck ; huruvida
dessa adj. bland sig räkna några hithörande, framgår ej af mina
källor.

^ 1 Samöatsv,, för hav. främmande novatinner. 151

SYaga vb. af I konj. ändas pä -t. Slutlj. t i andra former af adj. pä -Stt-
än starka neutr. sing. — sädant förekommer i s. Öbott., Sat., v. Nyl.
och Ösjprov. — beror på utjämning inom paradigmet. — Af satsdub-
letter, uppkomna p. gr. af ifrv. ljudlag, har i mänga fall den ena mer
eller mindre fullständigt undanträngt den andra. Mina källor anföra
sålunda från Gkby-Nvet., s. Öbott., Ål., v. Eg. Finl. för 'af ingen an-
nan form än äv (Sv), från Vörä, Närpes, Kökar, Nagu och Ösjprov. för
'gifva' endast Jäva o. d.; från Finl. utom Nyl., östligaste Eg. Finl. och
n. Öbott. för 'dit' endast tit tid (dit); från Ösjprov. utom Dagö-Gsvby,
s. Finl. utom östligaste Nyl. samt Gkby-Nvet,, för 'fick' endast fikk fSg
o. likn.

58. I obetonad stafvelse har slutljudande I bortfallit,
t. ex. ska 'skall', ti 'till'.

59. Vokalförlängningen framför rl, rn (mom. 28 a) har
egt rum före (ej som i hsv. efter) öfvergångarna ä > ä
(mom. 1) och io > iO (mom. 9), t. ex. kil o. d. ^) 'karl', bin
o. d, 'barn' 2); biön biun 'björn' (fsv. biörn).

De fäll, i hvilka östsv., skenbart i strid häremot, visar ä fram-
för urspr. rl och rn anföras och förklaras mom. 56. Dift. iö (iu) i ordet
'björn' (så vidt jag vet, det enda hithörande med urspr. io) har hållit
sig vid makt endast i Estl. utom Nargö samt — uti smsgen bjömäsa
'björnmossa' — i n. Obott. (t. ex. Gkby-Nvet.). Dessutom spåras den i ö.
Nyl. bjån, bjånamåsa -musa, bjånagln 'björnnät', n. Öbott. (t. ex. Larsmo)
bjämmåsa; det förstnämda är väl (af upptecknaren?) abstraheradt ur
komposita, hvarest ö blifvit å enl. momm. 29 o. 7. För öfrigt lyder
ordet — om vi se bort från Runömålets biänn < fsv. hiam — så
vidt kändt, öfveralt till följd af hsv. inflytande bj8m o. d.

60. I starktonig stafvelse hafva a (urspr. 1. < o enl.
mom. 3) och ä blifvit förlängda framför urspr. nd ^) och
mb % t. ex. händ o. d. 'hand', fénd o. d. 'tända', lämb o. d.

^) Jf. mom. 28, not 1. — ') Fullständig samling af ex. på ii in
= urspr. arl arn mom. 56. — •) Se ang. förlängning framför urspr. n9
mom. 28 c. — *) Hsv. former som aiånda, vdw[6], hvilka förutsätta vo-
kalens förlängning, anses som bekant hafva dialektalt ursprung. Jf.
dock numera Kock, Ark. f. nord. fil. IX s. 61 f.

152 De ösisvenska dialekterna.

'Iam\ Betr. tidsföljden mellan dessa förlängningar och öfver-
gången ä < å se §§ 2,i4, 58.

I vissa trakter hafva de sålunda förlängda vokalerna åter ljud-
lagsenligt förkortats; se härom § 14. I andra möter oss en på hsv.
inflytande beroende förkortning. Fullt genomförd torde denna vara på
fasta Ål., i norra delen af Brandö, i Nagu samt, hvad vok. ä beträffar,
i v. och ro. Nyl. Också i Nargömålet betecknas vokalen endast i ett
fåtal hithörande ord såsom lång. I fr. om enskilda ord har det hsv.
inflytandet gjort sig gällande äfven i andra mål, särskildt de sydfin-
ländska.

61. Bestämda formen till enstafviga pluraler af mask.
och fem. substantiv på lång vokal har öfvertagit den obe-
stämdas funktioner, t. ex. skonar o. d.^) 'skor': ä. nsv. skonar
'skorna', tänar o. d. 'tår': ä. nsv. tänar 'tårna', k^önar o. d. ^y
'klor': ä. nsv. klonar 'klorna'.

Former, sådana som de anförda, saknas likväl i åländskan, som i
stället skenbarligen öfverensstämmer med hsv. i afseende å obest.plur. af
de ifrv. orden. Det synes emellertid otvifvelaktigt, att åländskan bildat
dessa plur.-former, liksom plur. af det öfvervägaude antalet starka fe-
minina, medelst ändeisen -år (jf. också Houtsk. kISvår 'klor', kövär 'kor')
hvars vokal dock sedermera uppgått i den omedelbart föregående rot-
vokalen; ordet 'sko' har härvid följt analogin af de öfriga enstafv.
orden med lång slutvokal (jf. Houtsk. sk5vär). Man har således rätt
att antaga, att den nuvarande pluralbildningen i dessa ord aflöst den
i öfriga delar af det östsv. språkområdet öfliga.

62. Vid uniformeringen af nom., dat. och ack. sing.
hos svagt böjda substantiv har (icke som i hsv. nominati-
V e n, utan) den o b 1 i k a formen — i best. f . ackusativen —
i allmänhet blifvit den segrande ; hos sådana, som ej beteckna
lefvande varelser, är detta alltid fallet. Ex.: n. d. a. dråpa
o. d. 'droppe'^), best. f. -an o. d.: fsv. n. drope^ obl. -flr,

*) Öbott., m. Eg. Finl., Runö sköar o. d., Rågö-Wichtp. sköir
skugwir, Houtsk. skövår. — *) Dagö k^öar, Houtsk. klövår. — ') Lappfj.,
NärpeS; Korsn., Petal. drip.

^ 1 Samöstav., för hav. främmande novationer. 153

best. f. n. -m, d. -anom^ a. -an; n. d. a. häku o. d. 'haka'^),

best. f. -un o. d.^): fsv. n. haka^ obl. -w, best. f. n. -aw, d.

-unni^ a. -una.

Hos sv. subst., som beteckna lefvande varelser, har dels nom.,
dels ack. förallmänligats. Det förra behandlingssättet är regel, hos
mask. med lång rotstaf velse öfver hela det östs v. språkområdet —
t. ex. äks[ä], -in o. d. 'oxe, -en* — hos fem. med lång rotst. i ÅL, v.
och m. Eg. Finl. — t. ex. hSna -an; hos kortstafviga mask. har det
blifvit mer eller mindre konsekvent tillämpadt i Nyl., ö. £g. Finl. och
Ösjprov. (Nyl., Fby hani 'hane', ö. Nyl., Rågö häri 'hare', Fby, Nyl.,
Gsvby, Runö bisi 'gubbe' [> 'dunderguden' >] 'blixt'). För öfrigt hafva
namn på lefvande väsen samma singularändelser som andra svaga subst.,
t. ex. tränu, -un 'trana, -an', Öbott., ö. Eg. Finl., Nyl., Ösjprov. gadd[åj,
-än o. d. 'gädda, -an*, Finl. utom ö. Nyl., Ösjprov. utom Rågö håra, -an
'hare, -en'. — Den ofvannämda utjämningsprocessens samöstsvenska ka-
raktär motsäges endast skenbart af dialekterna i Ösjprov. utom Nargö,
i hvilka alla långstafviga sv. fem. ändas på -a i best. sing.; se härom
§§ 6,1, 9,9. Betr. samma ändelse i obest. sing. af de kortstafviga i
Kunömålet se § 67. På fasta Ål. ändas dessutom sv. fem. i sing. —
tydligen p. gr. af hsv. invärkan — städse på -a[n].

63. I attributiv ställning hafva adjektiven uti sitt starka
deklinationssystem icke såsora annars (mom. 37) infört de
urspr. nominativformerna i de öfriga kasus, utan i stället
generaliserat ackusativerna. Då den sålunda utjämnade
plur. mask. till följd af den östsv. vokalapokoperingen (mom.
49) — i ord med lång rotstafvelse och sedan analogice i
de relativt ytterst fåtaliga med kort sådan — förlorat ändei-
sen och således sammanfallit med neutr. plur., förmådde den
afvikande formen för fem. plur. icke hålla sig upprätt, utan
ändelselösheten utsträktes till hela pluralen. Sål. i attrib.
ställning t. ex. sg. m. grannan o. d., f. grann % n. grant, pl.
grann: fsv. ack. sg. m. grannan^ f. granna j n. grant^ ack.
pl. m. granna^ f. grannar^ n. grann,

*) Lappfj., Närpes, Korsn., Petal. h8k häk. — *) Jf. mom. 49.
— *) < granna enl. mom. 49.

154 De ögfsvefudea dialekterna»

De flesta dialekter hafva emellertid låtit det attributiva flexions-
systemet undergå ytterligare orogestaltningar. Fem. sing., enl. mom.
49 utan ändelse, har, så vidt man kan se, öfveralt utom på Ormsö
genom nybildning åter erhållit en sådan: i den nordligare delen af
Öbott. -in, t. ex. ttörin; for öfrigt -un 1. motsv. (Runö -u, Estl. -a), t. ex.
ttarkun o. d. Dessa ändelser hafva framgått ur ack. af pron. 'hon',
som analogice vidhängts adjektivet *). Man uppfattade nämligen mask.
sing. såsom bildadt medelst tillägg af pron. [h]an — detta visar sig
äfven däri, att slutkonsonanten i ändeisen -an städse behandlas såsom
nrspr. lång (§§ 9,i6, 17). Der fem.-ändelsen är -in, har vidare denna,
uppfattad som obest. art., i sin tur framkallat en neutr.-form på -i[t],
t. ex. störip]. — I Gkby-Nvet.-dialekten, som uppgifvit all genusskilnad,
visar den attrib. singularen genomgående den urspr. mask.-ändelsen -an.
— De östsv. dialekterna hafva likväl i vidsträkt omfång uppgifvit ifrv.
deklinationssystem till förmån för det predikativa. Dess pluralis
fortlefver visserligen, för så vidt ej hsv. inflytande trädt störande emel-
lan, Öfveralt utom i Dagö-Gsvby- och Rågömålen och har till och med
i Finl., (på Nargö?), i Wichterpal och på Runö undanträngt det andra
systemets pluralformer. Annorlunda med singularens former: dessa
användas numera blott i Obott. fr. o. m. Oravais norrut samt fr. o. m.
Por tom och Korsnäs söderut, (i Sat.?) äfvensom i vissa delar af Osj-
prov., näml. Wichterpal, Ormsö-Nuckö, Runö och, hvad fem. beträffar,
Rågö — på sistuämda ställe, i Wichterpal och på Ormsö också i st. f.
motsv. predikativa former. Enstaka kvarlefvor af attributivsyste-
mets sing. anträffas dock äfven utanför de nämda områdena; så upp-
gifves formen liAlan 'liten' förekomma i m. Öbott., tuggan störan i Nyl.
Såsom af det anförda framgår, upprätthålles den ursprungliga mot-
sättningen mellan de båda starka deklinationssystemen i alla delar
endast af Nuckömålet, med afseende å plur. endast af detta och
Ormsömålet.

64. Adjektivens och adverbens a-komparativ har er-
hållit ändelsen -ane (i g. d. a. sg. mask., sg. neutr. och hos

^) I de trakter, där ändeisen -un o. d. förekommer, visar ack.
af pron. 'hon' formerna hån hun o. likn. (< fsv. h(ma)\ däremot i u.
Obott., hvarest ändeisen är -in, endast hannar äna o. d. (Formen in
förekonmier åtm. i Yörå; jf. ock fsv. ina, enklit. f. hcenna, Södbrwall.,
Ordb. I, s. 459 b.)

^ 1 Samöstw., för hsv. främmande nooationer. 155

adverben -ana?), hvaraf till följd af de östsv. slutljudslagarna
(mom. 49, §§ 9,i6, 26 [34, 49?]) blifvit -a[n], t. ex. starkan
o. d. 'starkare', dyran o. d. 'dyrare'.

Enligt min åsikt har denna komparativ typ tillkommit genom
en analogibildning, som till utgångspunkt haft de (urspr.) adverbiella
komparativerna på arin, ang. hvilka se Kock, Ark. f. nord. fil. Yl s. 56 £f.:
den förhåller sig till de senare liksom komp. på -are till adverbkom-
parativerna på -ar; -ane står för -arine liksom i fsv. hcBatane för hCBstarine,
— Numera anträffas likväl komp. på -a[nj mig veterligen blott i Öbott.
söder om Oravais och norr om Lappfjärd, i delar af Åland (åtm. Kö-
kar; däremot icke Brandö), i västligaste Eg. Finl. (Korpo-Houtsk.,
Iniö) samt en del af Ösjprov. (Ormsö-Nuckö, Dagö och Runö). I
öfriga trakter — för Satakunda saknar jag likväl uppgifter — tyk-
kes a-komparativen uteslutande visa ändelserna -tri -ar« eller -ar
(så Lappfj.). Det kan emellertid knappast ifrågasättas, att ej det
förra bildningssättet tidigare haft burskap öfver hela det östsv. språk-
området; också i trakter, där det för öfrigt är utdödt, har det kvar-
lämnat spår, så Nyl. mäiren 'mera', v. Nyl., ö. Eg. Finl. (Fby) snirandi
(ombildn. af '''siiinin) 'snarare'. Man kan nu tänka sig, att de båda
typerna fortlefvat vid sidan af hvarandra, och att slutligen i olika
trakter än. den ena, än den andra blifvit enhärskande. I själfva vär-
ket tror jag, att detta varit fallit i Ösjprov.; de i Rågö-, Wichtp.-
och Gsvbymålen samt fakultativt i Dagömålet brukliga komparativerna
på -tri motsvara enl. målens ljudlagar (§ 9,i6) närmast äldre former
med ändeisen -trin, hvilken liksom i Sverge i en senare tid kommit i
bruk också vid adjektivkomparationen. För de finl. dialektemas vid-
kommande ligger åter, synes mig, det antagandet närmare, att kompa-
rativbildningen med -tre etc. inträngt ur hsv. Invärkan frän detta
håll antydes i hvarje händelse af den i strid med den östsv. apokope-
ringslagen stående slutvokalen.

65. Mellan de skilda deklinationsformerna af pret. part.,
det aktiva supinum samt — hos de svaga verben — pret.
ind. act. har en utjämning egt rum, till följd af hvilken dessa
former kommo att genomgående visa följande ändelser: i I
sv. konj. -a (-å enl. § 39), i II sv. konj. 1 klass -d (-d,
mom. 22), i dess 2 kl. -t (-f, mom. 22), i III sv. konj.

156 De ösf svenska diakktema.

-dd, i starka konj. -i (?-e, § 38); t. ex. kalla 'kallad, -adt,
-ade, -af ; bygd o. d. 'bygd, -dt, -de, -da, -t' ; takt o. d. 'takt,
-te, -ta'; trodd o. d. 'trodd, -dt, -dde, -dda, -tt'; biti 'biten,
-et, -ne, -na, -it'.

I södra Österbotten bibehAlla likväl åtskilliga, i Houtskär alla
verb af II sv. konj. med roten slutande pä -r sin (enl. § 7,4) ljudlag-
enliga pret. ind.-form pä -I — t. ex. f8l *förde' — utan att, såsom för
öfrigt är fallet, ett analogiskt d fogats till denna (jf. § 21)^). — Om
vissa allmännare fall af heteroklisi hos II sv. konjugationens verb se
§§ 12, 37, 41, 46. — Pret. part. är äfven, på grund af anslutning till
adjektiven, i vidsträkt omfång mäktigt adjektivisk flexion; i en del
mål äro t. o. m. numera de böjda formerna enhärskande inom flere
eller färre konjugationer. Inom I sv. konj. uppträda dylika former
jämförelsevis sparsamt, nämligen fakultativt i Nyland — företrädes-
vis den västligare delen — där de i konformitet med adj. på -ug-, -ig-
visa ändelserna sg. m. och f. -tgär, n. -at (pl. och sv. dekl. -aga), i
Gsvby, med ändelserna sg. m. -andar, n. -at, pl. -andar (uppk. under
inflytande af adj. på -in, jf. §§ 9,i8, 61), samt, i det fall att partici-
pet står som attribut, i s. Öbott. (åtm. Närpes) och Ormsö-Nuckö; ex-
klusivt i Ålands h:d (åtm. Kökar), hvarest sg. m. och f. städse ändas
på -ar (-år). Också den i Runömålet uti pret. part. af I sv. konj. genom-
gående, alternativa ändeisen -at har tydligtvis tidigare utmärkt neutr. sg.
Inom II och III sv. konj. kan pret. part. öfveralt utom i m. Öbott.
(åtm. Yörå) böjas som ett adjektiv; i s. Öbott. likväl endast i attributiv
ställning och på Ormsö och Nuckö med den inskränkning, att inom III
konj. neutr. sg. icke antagit ändeisen -t. Ålands och (hela?) Eg. Fin-
lands dialekter hafva h. o. h. uppgifvit det flexionslösa pret. part. i
dessa konjugationer. De starka verbens pret. part. kan i m. och
8. Öbott., (Sat.?) samt Ösjprov. bilda st. neutr. sg. medelst tillägg af
•t, i norra Öbott. medelst tillägg af i[tj. Runömålet använder dock
numera synnerligen ofta den sålunda uppkomna formen på -it liksom
den på -i slutande formen utan afseende på genus och numerus. Utan-
för neutr. sing. böjes det starka pret. part. på tvänne sätt. Antingen
tillfogas de vanliga adjektivändelserna; så i Öbott. (o. Sat.?), påRunö
och Nuckö (samt på Rågöarna och, hvad fem. sing. beträffar, i Wichtp.?).

*) Detsamma gäller också i andra delar af Öbott. verbet 'göra*;
pret. ind. jöl o. d.; dock ej i Gkby-Nvet. och Ped.-Purmo, där pret. i
stället, med ögg. till stark böjning, lyder dzör.

^ 1. Samostsv,, för hsv. främmande novatitmer» 157

Eller ock visar participet i anslutning till de in-afledda adjektiven än-
delsen -in (-en); detta är fallet i m. Öbott., s. Finl. och Ösjprov. utom
Nucku. I Osjprov., Nargö undantaget, anträ£fas likväl denna ändelse
(till följd af ljudlagen § 9,i6) endast i mask. sing., där den dessutom
delvis utvidgats till indär (§ 9, is), samt, likaledes i utvidgad gestalt,
på Dagö och i Gsvby i plur. (jf. § 61); och i en del af Finl. äfvensom
pä Nargö har plur. antagit den hsv. ändeisen -nt (jf. mom. 49, anm.).
Det oböjda pret. part. fortlefver hos de starka verben öfveralt utom
i Ålands h:d (och ö. Eg. Finl.?) jämte det böjda, och uppgifves i s.
Öbott. och pä Ormsö-Nuckö vara det enda i predikativ ställning
använda^). Supinum i II sv. konj. 1 kl. och i III sv. konj. har uti
Ål. och Eg. Finl. utom den östligaste delen under inflytande af pret.
part. neutr. (eller af hsv.?) kommit att ändas på -t, resp. -tt, och från
pret. part. förskrifva sig helt säkert också Runömålets alternativa
supinändelser -tt i I sv. konj., -it i starka konj.

66. I pret. ind. och supinum bar mediopassivmärket

— som därstädes uti I sv. konj. öfveralt kan uppträda fo-
gadt till den aktiva formen, sådan den utvecklat sig i östsv.
(enl. momm. 49 o. 57) — blifvit utvidgadt medelst tillägg
af preteritimärket -t, t. ex. kallast 'kallades, -ats'; bygdest
o. d. 'bygdes, bygts'; bandist bindist o. d. 'bands', resp.
'bundits'.

Detta -t representeras stundom af -tj jf. mom. 22. — I Ålands
h:d och Pargas saknas ifrv. tillägg, som det synes, p. gr. af hsv. infly-
tande. — I Nyl. och ö. Eg. Finl. fortlefver i pret. ind. och sup. medio-
pass, af I sv. konjugationens verb den ursprungligare formen på -tdist
jämte den nyare på -ast. — Ang. öfriga ombildningar af passivformerna
i särskilda mål se §§ 2,9, 8,5, 15, 21, 25, 53, 63.

67. Starka och II svaga konjugationernas deponentier
hafva ofta — troligtvis efter mönster af I sv. konjugationens

— likdanat infinitiven med pres. ind. (sing.), hvarest de, med

^) Också i n. Obott. (utom Larsmo?) är pret. part. i denna ställ-
ning städse ändelselöst på grund af den utveckling adjektivdeklinatio-
nen här undergått, se (§§ 2,6, 10 o.) § 17.

158 De ÖBtivenska dialekterna.

det undantag § 7,6 behandlar, förallmänligat den hos de starka
och kortstafviga svaga utvecklade formtypen (på blott -8,
utan roellanvokal) '). Ex. bits o. d. 'bitas, -es' ^); säss 'sätta,
-er sig' ^), jf. fsv. inf. scetias'. pres. ind. sg. 8(Bz\ läks lags
'lägga, -er sig' ^), jf. fsv. inf. Iceggias: pres. ind. sg. leex;
bäiss o. d. 'tigga, -er' *), jf. fsv. be])a8: pres. ind. sg. be\ns''
syns o. d. 'synas, -es'*).

I södra Finland äro nu endast få sådana infiiiitiver i bruk. Det
kan dock knappast betviflas, att de, då högsvenskans inflytande mindre
gjort sig gällande, varit talrikare såväl här som i andra trakter. Må-
hända får man t. o. m. antaga, att de nordösterbottniska målen, där
deponentierna alltid hafva inf. lika med pres. ind., angifva östsven-
skans egentliga förhållande i denna punkt. — Medialmärket hos ifrv.
verb har sedermera delvis blifvit uppfattadt såsom hörande till roten.
Härom vittna bl. a. pres. ind. sässär i n. Öbott., öfvergången af verbet
bäis till I sv. konj. i s. Öbott. (pres. bäistr, pret. -a), äfvensom afled-
ningama blis[s]ar, bäitt o. d. 'tiggare* i många östsv. mål (äfven sådana
där själfva verbet tyckes råkat i glömska, t. ex. Finnby o. Dagö). Jf.
äfven § 15.

68. Imperativens 1 pers. plur. plägar omskrifvas me-
delst 1 pers. plur. pres. af någon modus af verbet 'vilja'
och infinitiven, t. ex. vili gä o. d. 'låtom oss gå'.

Den modus, som härvid mest kommer till användning, är kon-
junktiven, vili o. d. (jf, mom. 40, §§ 3,4, 9,i6): dess område sam-
manfaller med de finländska och estländska munarternas. I st. f. vili
kan Gkbymålet äfven använda imperativens 1 pers. plur., vitä (jf.
§ 17), Ösjprov.-målen 1 pers. plur. pres. ind., vila (jf. mom. 40); på
Runö brukas alltid sistnämda form vid den ifrågavarande omskrifnin-
gen. — Östersjöprovinsernas dialekter uttrycka 1 pers. plur. imp. såväl
på detta sätt som genom den gamla formen på -um. I Finland har

^) De enstaka infinitiver af samma slag, som förekomma i hsv.

— lysSf leda (jte ledas) och ids (jte idaa) — äro väl att betrakta så-
som införda ur andra dialekter. — •) Uppg. fr. ö. Eg. Finl. o. Öbott.

— ») Allm. i Finl. — *) Antr. i de flesta östsv. mål. — •) Uppg. fr.
Öbott., ö. Eg. Finl. och Estland.

f 1, Samöstsv., far hw. fråmmafide novationer. 159

den senare — om man frånser det isolerade vila i Gkbymälet — full-
ständigt kommit ur bruk.

— Vi skola nu vända oss till de samöstsvenska afvi^
kelser frän högsvenskan, som innebära konseirvatitm
dra^ i förliålland^e till densamma.

69. Den i hsv. genomförda kontraktionen af de urspr.
diftongerna äi, Sy, pu till långa enkla vokaler är främmande
för östsvenskan, t. ex. stäin o. d. 'sten' (fno. 8t<Binn\ Sy o. d.
'ö' (fno. 0y\ skSut o. d. (pret.) 'sköt' (fno. shout).

Betr. de förändringar nämda diftonger undergått i de skilda
målen se §§ 2,i, 9,8, 38, 48, 54, 64, 67; ang. reduktion af desamma
samt sammandragning till kort Yokal i vissa fall dessutom §§ 28, 66.
— De hsY. enkla vokalerna hafva i östsv. gjort högst betydande in-
kräktningar på diftongernas område. Så hafva urspr. Sy och pu öfver-
alt i flere eller färre ord blifvit ersatta genom 8 (eller, med Ijudsub-
stitutioui yS, 6 i de mål, där 8 annars representeras af sådana ljud,
§§ 9,8, 48; 31, 42, 46, 49). I Ösjprov. utom Nargö visar sig denna
modernisering blott hos en ringa minoritet af ord. De största fram-
stegen har den däremot gjort på Nargö och i södra Finland utom o.
Kyl.: den mot urspr. pu svarande diftongen har här uppgifvits i de
allra flesta fall (bl. a. i pret. af st. verb), i Ålands h:d t. o. m. helt
och hållet; användningen af dift. ey åter är på fasta Ål. inskränkt till
några enstaka ord och tyckes i den öfriga delen af samma område vara
stadd i raskt aftagande. Det sistnämda gäller äfven bruket af dift.
ai — i hvars ställe det hsv. e (ie §§ 42, 46) träder — åtminstone hvad
Ålands ösocknar och den västligare hälften af Nyland beträffar; på
fasta Ål. är 8 redan enhärskande. Men i Öbott., Sat., ö. Nyl. och
Ösjprov. äro li-formerna fortfarande i allmänt bruk

70. a-ljudet i presensparticipets ändelse har icke blif-
vit förbytt till e hos verb, hvilkas rot slutar på lång vokal ^),

^) Betr. uppkomsten af den hsv. ändeisen -ende i III sv. konj.
anser jag, att Schagerstöms förklaring (Ark. f. nord. fil. III s. 334)
kommer det värkliga förhållandet nära. Mera härom vid ett annat
tillfälle.

160 De Öatsvenaka dialekiema.

t. ex. rSand o. d. 'roende' (fsv. roandi)^ Aliand o. d. 'slående'
(fsv. slaandi),

71. Urspr. i har icke öfvergått till 8, t. ex. kné o. d.
'kDä'0: isl. kné, litar o. d. 'lätt' 2): isl. léttr.

Om i«, U f&r i i somliga mål se §§ 31, 42, 46, 49; 39. — I st.
f. 6 visa likväl dialekterna i den västligare delen af Nyl., Eg. Finlands
Östligare del samt n. Öbott. i alla eller nästan alla, de flesta ofri ga
dialekter i något eller några hithörande ord vokalen 1. Tvifvelsutau
har man att här antaga hsv. invärkan; jf. mom. 45, anm.

72. Urspr. kort i uti öppen starktonig stafvelse har

icke öfvergått till en öppnare vokal, om följande stafvelse

innehåller urspr. i eller u, t. ex. sinur o. d. 'senor' (fsv. sinur),

lldugär o. d. 'ledig' (fsv. li^ugher), rlvi o. d. (fsv. rivin) : ä.

nsv. re/ven^).

I större delen af språkområdet bibehålles kort i, oaktadt det
står i öppen stafvelse, också i of riga fall ; se härom §§ 5,3, 24. — De
uti Petal., Korsn. och Närpes förekommande formerna senun, -är 'senan,
-or', fenun, -år 'fenan, -or' äro analogihildade till de därsammastädes
brukade obest. singularformerna sin, fen (ang. hvilkas uppkomst jf. §§
31 o. 7,2).

73. Urspr. ö har varit omottagligt för progressivt f-

omljud också i de fall, där högsvenskan låtit sådant inträda:

siö o. d. 'sjö' (fsv. sior), sniö o. d. 'snö' (fsv. sniar), miöär

o. d. 'spänslig' (a. fsv. mior): y. fsv. we>, skiör o. d. 'skata'

(fsv. skior)^).

I en del mål representeras urspr. i5 af iåu (jåu), iu 1. iå; se
härom §§ 8,1, 24; 55; 29, 47. — De ofvan anförda formerna förekomma
numera fullständigt blott i Osjprov. utom Nargö. I Finland och på

») N. Öbott., ö. Eg. Finl. etc. kni. — *) N. Öbott., ö. Eg. Finl.,
v. Nyl. Iltt o. d.; s. Öbott. lätt. — ') Nsv. rifven är som bekant en
analogibildning. — ^) Med afs. å sin vokal är detta ord att likställa
med de föregående; jf. § 47.

g 1 Samöstsv, arkaiamer i forh. tiä hsv. 161

Nargö kvarstår 5 eller däremot svarande ljud endast i skjörå o. d. —
dock icke i v. och m. Nyl. samt östligaste Eg. Finl., där ordet försven-
skats till S8rå o. d. — samt i mjdvftr mjlflr, h vilket ord likväl ej an-
träffats utanför Nyland. Däremot ätergifvas 'sjö\ 'snö' i alla finl.
mål samt i Nargömålet — synbarligen i anslutning till högsvenskan —
med s', sn8 eller därmed ekvivalenta former; likaså 'slö' (fsv. alior)
åtm. i Nyl. och ö. Eg. Finl. med tl8ftr o. d.

74. Öfvergång af kort y till S har icke framkallats af

ett efterföljande r (jf. mom. 11), ifall detta står framför I, j:

fyri firl 'före' (fsv. fyri); byri o. d. 'börja' (fsv. byria); smyri

'smörja' (fsv. 8myria)\ styrjä o. d. ^) 'Acipenser Sturio' (fsv.

styriay. ä. nsv. störta; «tyrl -ja^) 'stoja, ostäda' (fsv. [Kg.

styr.] styria); syrjå o. d. 'snö- 1. issörja' (isl. syria); spyri -ja

'spörja' (fsv. spyria) ; myrjå o. d. ^) 'mörja' (fsv. myria) ; yrjan

iria 'öfverdådig sälle', 'Göran'*) (fsv. Yrian): y. fsv. Örian,
Att förbindelsen -yrj- i Ålands h:d representeras af -Sr|- får icke
tillskrifvas r-]judets invärkan, jf. § 36. Ang. utvecklingen y > i uti
somliga trakter se §§ 9,8, (38,) 48. — Wichtp. sirgi 'sörja' (fsv. syrghia)
antyder måhända, att öggen Ö > y uteblifvit också om vid dess ge-
nomförande ett g stått mellan r och i; dock är det lika troligt, att
g-ljudet, som enl. mom. 15 Ijudlagsenligt blifvit j framför i, här först
efter nämda bf^g, blifvit återinfördt ur pret. I anslutning till pret.
(s5rgd o. d.) visar pres. af detta verb annars allestädes vokalen Ö
(ttV Samma vokal är förhärskande också i pres. af verbet 'smörja'
och förskrifver sig väl i detta fall från de tidigare (och ännu i många
östsv. mål) J-lösa pres. ind. och imperat. sing., fsv. smyr > östsv.
smör o. d.; endast i Närpes- och Korsnäsmålen, där ordet böjes efter
I sv. konj., lyder det smyri. Den fsv. alternativa böjningen efter II
sv. konj. af verbet 'börja', med pres. ind. och imperat. sing. (*5yr,
hvaraf — också i östsv. — ) bÖr*), förklarar likaså, hvarför detta i s.
Finl. och Ösjprov. utom Nargö allmänt visar vokalen tf eller dess mot-

*) Antr. i s. Finl. och Ösjprov. — *) Antr. i Nyl., Eg. Finl.
och Öbott. — ') Antr. i Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov. — *) Förek. i
bet. 'öfverdådig sälle' i Nyl., i bet. 'Göran' i Ösjprov. r-^ •) Denna form
fortlefver ännu i Finnby.

11

162 De Östsvenska dialekterna,

svårighet ä »). förl o. d. i Nyl., v. Eg. Finl., Ål., Onnsö-Nuckö o. Dagö-
Gsvby (etc?) *) röja påvärkan af fdr (< fsv. fyr), som användes eller
får antagas hafva blifvit användt vid sidan af den tvåstafviga formen.
Möjligtvis har dock äfven hsv. inflytande haft någon del i de anförda
af vikel serna från regeln.

75. Inljudande g har icke öfvergått till g framför n,
t. ex. rSgn o. d. (fsv. rceghn): hsv. utt. rägn^ ägnar o. d.
(fsv. aghnar): hsv. utt. agnar,

Somligstädes har g i denna ställning — i vissa fall eller alltid

— blifvit i, v 1. u eller ock bortfallit; se momm. 50, 55, §§ 12,61,64.

— Dialekterna i s. Öbott. (åtra. Närpes, Korsnäs o. Pörtom), Ålands
h:d, Houtskär (o. Korpo?) hafva likväl utbytt -gn mot -gn eller (i
Houtsk.) -ggn, — väl snarast under hsv. inflytande, som också röjer
sig i Vörå, Närpes, Brandö etc. lugn, Gsvby luggar (f. iQn etc, jf.
mom. 55, anm.). Äfven Runömålet har dign Mygn'.

76. Slutljudande, af I eller r föregånget g har icke
öfvergått till j, t. ex. ta^g talg (fsv. talgher): nysv. utt. tcdj
sarg (fsv. sorgh): nysv. utt. sårj.

I fasta Ålands mål representeras urspr. Ig, rg städse af Ij, rj,
något som dock väl har sin grund i hsv. inflytande. Betr. former, som
Estl. baii b(fli 'bälg , Ormsö tali 'talg\ Runö häli bälg* se § 9,i7.

77. I svagtonig stafvelse stående j-ljud har icke ab-
sorberats af ett föregående k eller explosivt g; t. ex. fiskia
o. d. 'fiskade' (fsv. fiskiadhe), ägkjan o. d. 'enkan' (fsv.
cenkian), bryggjär o. d. 'bryggor' (fsv. bryggior)^ diggi o. d.

'dynga' (fsv. dyngia).

Betr. de olika gestalter, under hvilka j-ljudet uppträder i de östsv.
dialekterna, se mom. 49, §§ 3,2, 9,21, 16. — Hos veib af starka och II sv.
konj. med rotslutljudande k, g har i Öbott., (Sat.?), Eg. Finl. och Nyl.
stamkaraktären i (J) genomgående blifvit aflägsnad i analogi med öfriga

*; Från Fby och Wichtp. anföras dock äfven byrja, resp. biri,
från Dagö biria 'början'. — *) I Nyl. och Dagö-Gsvby förekommer
därjämte fyri, resp. firt.

,f 1 Samösisv, arkaiamer i forh, till hsi). 168

verb, till någon del troligen ock genom hsv. påvärkan — t. ex. Iigg[a] :
fsY. liggia, s8k[a] o. d.: fsv. 80kia; åländskan (åtm. Kökarsm.) samt
Nargö- och Wichterpalmålen sakna densamma i en del ord, men bibe-
hålla den i andra. På liknande sätt har suffixkonsonanten i plur. af
jO' och mask. ja- stamssubstantiv på k, g i större eller mindre omfång
gått förlorad i alla finländska mål äfvensom i Nargö- och Runödialek-
terna; på Nargö, i Nyland och i östligaste Eg. Finl. är den, om man
undantar de spår af det ursprungliga tillståndet, som föreligga i
Borgåmålets bägkjar, säkkjar, fullständigt försvunnen ; t. ex. bftkktr (fsv.
b<Ekkiar)j äggar (fsv. oengiar). Däremot kvarstår i båda fallen i nästan
undantagslöst i Dagö-Gsvby-, Ormsö-Nuckö- och Rägömålen; i det
förra äfven på Runö och i det senare uti Wichtp. Där förhållandena
varit mindre gynnsamma för ett analogiskt aflägsnande af ifrv. ljud,
t. ex. i on-stamssubstantiven, är detta i allmänhet bevaradt: endast
dialekterna i v. och m. Nyl. (samt v. Eg. Finl.?) hafva — p. gr. af
hsv. påvärkan — också här gemenligen låtit det försvinna; t. ex. brygga,
rygkå 'rynka' (subst.; fsv. ri/7%kia),

78. Den från urnordisk tid härstammande förbindelsen
Id har icke, som i hsv., i vissa fall assimilerats till II, t. ex.
häld o. d, 'hålla' (fsv. hnlda\ kéidån o. d. 'källan' (fsv. kceldan)^
käldär o. d. 'kall' (fsv. kalder).

I somliga delar af Nyl., t. ex. i Pyttis och fakultativt i v. Nyl.,
årergifves 'kall' med käl[är], en analogibildning till neutr. sg. kali. De
flesta östsv. dialekter hafva i ett eller annat ord — de på fasta Al,
i många — ur hsv. infört II i st. f. Id.

79. Förbindelsen mb har icke assimilerats till mm,
ifall den — af gammalt eller till följd af östsv. apokope
(mom. 49) — står i stafvelseslut. Ex.: lämb o. d. 'lam' (fsv.
lamb), timbri o. d. 'timret' (fsv. timbrit\ ramb^a o. d. 'ram-
lade', trumb^) 'trumma' (fsv. trumha).

Att mb i de finländska målen kvarstår oassimileradt äfven då
vokal följer, ses af § 3,5. Ösjprov.-dialekterna, som däremot assimile-
rat det i denna ställning (§ 9,2), förete p. gr. af utjämning från for-

^) Finl. o. Nargö trämbu o. d.

164 De öatsvenaka dialekterna.

mer med Ijudlagsenl. in[m] talrika skenbara undantag frän vår regel.
Sådana äro: best. sing. timmri (jte timbri): obest. sing. timmSr -ur; Ormsö
pret. fammla: inf. fammul 'famla' (ä. nsv. fambla)] inimm iråmm (i all-
mänhet därjte trumb): best. sing. trumma tråmma, p1.-ar; Rågö-Wichtp.,
Runö lim iuam 'lam': best. f. limi luami, pl. limir luamu. I Runö- och
Rågö-Wichtp.-mälen är denna utjämning t. o. m. regel hos urspr. en-
stafviga substantiv.

80. 8, st samt sk hafva icke i föreniDg med ett efter-
följande j, sk ej häller framför palatal vokal utvecklat sig
till ett s-ljud. Ex.: siukär o. d. 'sjuk\ äsji o. d. 'äsja\ stjSrnå
o. d. 'stjärna', skiOt o. d. 'skjuta', skägg o. d. 'skägg'.

Betr. j-ljudets natur i de skilda dialekterna jf. §§ 3.2, 4,2, 9,2i;
om utveckling af skj, ski till stj samt af sk', skj, stj till StJ, sis, s se
§§ 12, 35, 43, 49; 33; 16; 18. — I uddljudet bibehåUes sj (si) lik-
väl numera endast af Ösjprov.-dialekterna samt vissa mål i Öbott. (åtm.
Yörå samt Pedersöre h:d utom Gkby-Nvet.) och Satak. (åtm. Hvbofj.);
dessutom spåras det i ö. Nyl.: Borgå sje 'sjö', sjugg 'sjunga'. De flesta
finländska mål hafva, tvifvelsutan påvärkade af hsv., ersatt detsamma
med S-ljud. Detta uppträder mångenstädes, till följd af Ijudsubstita-
tion, i form af ett dentipalatalt s. Hvad åter in ljudande sj be-
träffar, så upprätthålles det i Ösjprov., Hvbofj. och n. Öbott. samt —
uti vissa ord — i é. och m. Nyl. och i Eg. Finl. (åtm. Pargas); för
öfrigt är det utbytt mot S. — Också stj, skj, sk' och deras motsvarig-
heter hafva, om ock i vida mindre utsträckning än s|, lidit intrång af
S-ljudet. Sålunda äro de helt och hållet ur bruk i somliga delar af
Obott. (Munsala ; Korsholms h:d söder om Yasa ') ; Lappfjärd o. Sideby)
och på fasta Åland. I de åländska ösocknarna fortlefva de (under
formen stj o. d.: § 35) blott sporadiskt; ur Korpo- och Houtsk.-målen an-
föras för en del hithörande ord endast former med S, och åfven i öst-
ligaste Eg. Finl. och v. Nyl. håller detta ljud på att öfverflygla det
genuina stj (= »tj, skj, ski enl. § 43)<).

^) Åtm. i Petal. har stj ännu i mannaminne blifvit användt. —
') Eget nog uppvisa många finl. mål i enstaka ord en motsatt förän-
dring — stj (eller skj) för S == urspr. ij - - 1, ex. Nkby stjugg 'sjunga',
Vörå »ijQk 'sjuk*, stj8 'sjö', Kökar StjOda 'sjuda', StJQga 'suga' (isl. siuga),
Houtsk. ttJOlv 'själf, Kyrksl. skjö 'sjö'. Dylika bildningar härflyta

^ 1 Samöstsv. arkaismer % forh. till hsv. 165

81. Den ljudlag, på grund af bvilken urspr. lång vo-
kal — utom ä — 1. diftong och följande kort m i hsv. för-
bytts till kort vokal + långt m, saknar motsvarighet i östsv.;
t. ex. dSmär o. d. 'dömer' (isl. démir)^ b^ömån o. d. 'blomman'
(fsv. bloman), häim o. d. 'hem' (isl. heim).

Ytterst sällan — i ett eller annat ord hos en del dialekter —
har det genuina kvantitetsförhållandet fått vika för det hsv., t. ex.
Närpes etc. blamm o. d. 'blomma', v. och m. Nyl. himm 'hem'.

82. Urspr. lång vokal 1. diftong och följande kort ton-
lös explosiva kvarstå framför urspr. stafvelsebildande konso-
nant utan att som i hsv. byta kvantitet. £x: fBtär o. d.
'fötter' (isl. /étr), gäitär o. d.^) 'getter' (isl. geitr), sökn o.
d. 'socken' (isl. sökn)^),

S. Öbott. nätär 'nätter', säkn 'socken', ftftär 'fötter bero på ut-
jämning med best. f. nättren, säkknen, fOttren, i hvilka former vokalen
här Ijudlagsenligt förkortats (§ 28; i Hvbofj. upprätthålles ännu väx-
lingen säukn: sukkne). Däremot torde formen nätär i ö. Eg. Finl., v.
Nyl., Nargö och Rågö-Wichtp., för hvilka trakter samma förklaring ej
är möjlig (jf. § 2,i6), hafva fått sin korta vokal från hsv. Mera osä-
kert är det, huruvida n. öbott. sukn suhn 'socken' bör på enahanda
sätt förklaras. Fall af fullständig anslutning till hsv., d. v. s. med
afseende å såväl konsonantens som vokalens kvantitet, förekomma äf-
ven. För 'fötter', 'rötter' uppgifvas från Nargö blott formerna fättär,
rättar (däremot gäitär, nätär, bSkär 'böcker'). Pluralen grtfppär 'gropar'
i ö. Eg. Finl. och v. Nyl. — öfriga trakter hafva grSpär — är bildad

sannolikt från den osäkerhet, hvartill förekomsten af parall el former
med S- och stj-, skj- gifvit anledning. En liknande psykologisk grund
hafva Borgå, Sjundeå kjenst 'tjänst', Kyrksl. kyv 'tjuf , Pyttis hllrn-
'järn-', Lapptr. siQlä 'stäfva' (isl. akiöla) m. fl. former. — *) M. Öbott
(åtm. Vörå) Jäitur, Runö gäitä (hvardera motsv. hsv. *getor). — *) Må-
hända bör dock af ven hsv. f rånkännas en Ijudlagsenlig kvantitets-
förändring i detta fall — jf. åker, åter, göpen. De hsv. formerna med
förändrad kvantitet vore då att förklara på samma sätt som de syd-
österbottniska (se anm. här ofvan), såsom analogibildade till best. f.,
resp. plur.

166 De östsvenska dialekterna.

i analogi med de hsv. pluralformerna btfkkftr, ftfttär, rifttflr, hvilka, liksom
också nättftr, i samma trakt vinna alt mera insteg. V. Nyl. htfttär 'hafs-
tång' är likaså ett till hsv. transponeradt htfutär hStär (som äfven före-
kommer därsammastädes).

83. Pronomina och pronominala adverb, hvilka tidi-
gare haft dubbla former, en starktonig med |) och en svag-
tonig med ö i uddljudet, upprätthålla i olikhet med förhål-
landet i hsv. den förra (hvars J) blifvit t enl. mom. 17). Ex.:
tu o. d. 'du' (fsv. |)w), tinn o. d. 'din' (fsv. |)m), täi o. d.
'de' (fsv. |)g), täsin o. d. *) 'denne' (fsv. ]^e8si), tä o. d. 'då'
(fsv. |)a), tär o. d. 'där' (fsv. ^cer\ tädan o. d. 'dädan' (fsv.
|)^I)an), tid ti 'dit' (fsv. ^it). •

Öfveralt där d-former användas i starktonig ställning — exklu-
sivt är detta fallet blott hos enskilda ord eller böjningsformer på
Runö, i m. Eg. Finl., Ålands ösocknar samt (genomgående?) på fasta
Åland — har man troligtvis att antaga hsv. på värkan. Inhemska d-
former torde öfverhufvud ej förekomma annat än i Obott., Sat. och

o

Ålands h:d hos personliga och possessiva pronomina, då de äro svagt
betonade — och här i allmänhet endast vid sidan af fornier med t-.
För öfrigt brukar östsv. t-formerna i sanmia utsträckning i svagtonig
ställning som i starktonig.

84. I neutr. sing. af adjektiv och i pret. och sup. af
svaga verb af II konj. har ett rotslutljudande p, som i dessa
former Ijudlagsenligt öfvergått till f (mom. 14), icke blifvit
återstäldt genom utjämning i paradigmet, t. ex. diuft o. d.
'djupt', Aläft släft 'släpte, -t'.

85. Konsonantinskottet franiför pres. sing.-ändelsen hos
starka verb, hvilkas rot slutar på II, nn eller m (mom. 24),
har i allmänhet icke blifvit på analogisk väg aflägsnadt, t.
ex. faldär -ur 'faller [-a]' (fsv. falder), brindär o. d. 'brin-
ner [-a]' (fsv. brinder)^ kåmbär 'kommer [-a]' (fsv. komher),

^) Förek. i södra Finlands och en del af Estlands diall.

^ 1. Samöatsv. arkaiamer i förh. till hsv. 167

Från RuQö, Rågöarna och Wichtp. anföres kumär 'kommer\ Om
ögg. af mb till mm i en del mål se § 9,2.

Vi hafva härmed slutfört mönstringen af de drag, som
äro eller sannolikt varit karakteristiska för östsvenskan i
dess helhet. Såsom synes, uppgå de till ett ej obetydande
antal. Och om äfven en del af dem äro sådana, som åter-
finnas i flertalet skandinaviska, eller åtminstone i flertalet
svenska munarter, så återstå dock altför många af mera spe-
cial natur, för att ej de östsvenska dialekternas nära sam-
hörighet genom dem skulle stå fast. I grunden äro dessa en
och samma dialekt. Det är därför uppenbart, att deras ur-
hem på andra sidan Östersjön måste sökas inom ett jämfö-
relsevis trångt begränsadt område, icke på vidt skilda håll.
Att de skulle kommit till alla dessa öfverensstämmelser utan
att från en slik trängre gemenskap hafva medfört desamma eller
åtminstone predispositionen till en likartad utveckling, är näm-
ligen icke gärna tänkbart med hänsyn till deras dislokation
på flere så godt som fullkomligt skilda samfärdsområden.

Östsvenskans enhetlighet visar sig för öfrigt också i
kontinuiteten de skilda målen emellan. Det vore fåfängt
att söka uppdraga några gränslinjer, som skulle afdela de-
samma i grupper, de där i sin utveckling gått fullkomligt
skilda vägar. Bland de mera utbredda af de företeelser, som
sönderdela östsvenskan i dialekter, gifves det ingen, hvars
område icke skjuter ett längre eller kortare stycke in på en
annans gebit. En strängt systematisk gruppering af de östsven-
ska munarterna kunde därför blott baseras på en del känne-
märken med åsidosättande af andra; den vore ock föga eg-
nad att gifva en riktig föreställning om gången af deras ut-
bildning, som alldeles icke varit den genealogiska förgrenin-
gen. Detta har bestämt mig att helt och hållet afstå från
att söka uppställa ett sådant system vid framstiillningen af

168 De ösisvenska diaidctema.

Företeelser, utmärkande för större eller ra
mindre delar af det östsvenska språk-
området. ■^■

'Ar
Det sagda utesluter naturligtvis ej, att vissa dialekter m
genom att i relativt många punkter öfverensstärama med r?
hvarandra kunna framstå som särskildt nära besläktade. I r(
denna mening kunna vi i själfva värket inom det östsvenska n
språkområdet urskilja olika dialektgrupper. Det får blott a^
icke lämnas ur sikte, att målen därjämte med afseende å ^
andra, mera enstaka företeelser ordna sig i andra kategorier. •
Dylika företeelser kunna nu, för så vidt deras områden nå- i
got så när sammanfalla med de ifrågavarande gruppernas,
med fördel upptagas bland dessas kännemärken. Man nödgas ■
visserligen då uppgifva den skarpa begränsningen af grup- |
perna och antaga öfvergångsdialekter mellan desamma; men
karakteristiken blir därigenom rikare, framställningen mera
öfverskådlig. ■

En indelning af de östsvenska dialekterna i följande [
tre hufvudgrupper synes mig hafva mest skäl för sig:

1) den nardfirUändska, i hvilken sammanföras må- J
len i Österbotten, Satakunda, Ålands härad och
Houtskärs socken i Egentliga Finland.

2) den sydflnländska^ som omfattar dialekterna i
Egentliga Finland utom Houtskär och i Nyland.

3) den haitiska. Till denna höra dialekterna i Est-
land (och Gammalsvenskby) samt på Runö.

Öfvergången från de nordfinländska dialekterna till de
sydfinländska förmedlas af Houtskärsmålet, i någon mån äfven
af målen i Korpo och Nagu samt i vissa socknar inom Ålands
h:d; öfvergången från de sydfinländska till de baltiska af
Nargömålet — som visar ungefär lika många öfverensstäm-

§ 2 Nära samöstsv. företeelser. 169

melser i hvardera riktningen — hvarförutoin östnyländskan i ett
par afseenden närmar sig dialekterna söder om Finska viken.
Innan jag går att angifva de egendomligheter, hvar-
igenom de nämda dialektgruppema skilja sig från hvar-
andra, vill jag emellertid redogöra för ett antal företeelser,
som äro utbredda öfver områden, vidsträktare än dessa grup-
pers. Härvid behandlar jag först sådana, hvilkas gebit i nämn-
värd mån öfverskjuta t vän ne gruppers, och som således
kunna sägas i allmänhet tillkomma de östsvenska dia-
lekterna (§ 2); därpå dem, hvilka karakterisera de nord-
och sydfinläudska målen gemensamt (§ 3) ; därefter sådana,
som merendels anträffas hos dessa mål (§ 4); sedan de
samfäldt sydfinländsk-baltiska kännemärkena (§ 5); och
slutligen några företeelser, som tillkomma flertalet mål
inom de sydfinländska och baltiska gruppernas gränslinje (§ 6).

Företeelser, som i allmänhet tillkomm,a de § 2.
östsvenska diaiektema, äro följande:

1. Diftongen gu har öfveralt utom på Ormsö, Nuckö

och Runö — ang. dessa se §§ 64, 67 — utvecklat sig till

Bu^) t. ex. dSuvär o. d. Möf : isl. dgufr, mSur o. d. 'myra':

isl. mgurr^ skSut o. d. 'sköt': isl. skgut.

Om vidare utveckling af ttu till äu (i Rågö-Wichtp.-målet) se §
54. Genom hsv. inflytande har den ifrv. diftongen i stort omfång blif-
vit ersatt med 8 (ytt, S), jf. § 1,69 anm. — I st. f. väntadt 9u
visar sig ej sällan öy 1. dess motsvarighet. Hos gröyt o. d. 'gröt* —
så öfveralt där diftongen bevarats; fr. Nyl. anföres dock äfven gröut

^) Liksom i det föregående ordnar jag företeelserna i trenne
kategorier: novationer, som återfinnas i hsv., novationer, hvilka denna
icke undergått, och arkaismer i förhållande till densamma. Dessa kate-
gorier betecknar jag härefter med rubrikerna resp. -4, B och C. —
^) Också hsv. 8 förutsätter troligen, där det återgår på urspr. pu, när-
mast Qu.

170 De östscenska dialekterna.

— beror detta på tidigare i-stamsböjning (jf. isl. gen. grOutar och mht.
gruz 'korn', pl. griuze) och däraf härflytande omljadsväxling i para-
digmet. Ordet Vönn' har i alla östsT. mål o o ml j ad d diftong (ritan
o. d.); alternatiTformen rSiii i ö. Nyl. är Täl identisk med i^X.r^ynir.
Formerna löyslr o, d. 'lös' (: isl. /(>m««), Mdyttr o. d. 'blöt' (: isl. hloutr) och
Myvlr 'dör {:\%\.dOufr), hyilka förekomma i vissa delar af Nyl. — de
båda förstnämda dessutom i östligaste Eg. Finl. och den forstnämda
i Öbott. — kunna hafva uppkommit under iuTärkan af verben blöyt
o. d. blöta' (isl. hl0yia\ lOys o. d. 'lösa' (isl. l^ysa), Myv o. d. 'döfva'
(isl. d0yfa). Ostsv. öys o. d. 'ösa' (: isl. ousa) har omljudd diftong
därför att det böjes efter II sy. konj.; öyk o. d. 'öka' (: isl. ouka) i öst-
ligaste Eg. Finl. och Nyl. på den grund att det tidigare haft sådan
böjning (jf. fsv. ökia, -te). Svårförklarligt är det i en del nyländska
mål uppträdande Myk 'hök' : isl. houkr. Betr. öy f. öu hos starka pret.
i vissa mål se §§ 14, 49; ang. äi i samma ställning § 39. — Måhända
antyder Nuckömålets reducerade diftong O" f. urspr. pu framför två
konsonanter 1. geminata (jf. § 66), att utvecklingen pu >> au där-
sammastädcs och på Ormsö gått genom mellanstadiet du.

2. Ett ä-ljud har öfveralt utom på Ormsö och Nuckö

— se ang. dessa § 64 — utvecklat sig framför ursprungligen

eller till följd af östsv. apokope (§ 1,49) stafvelsebildande r
och I (äfven där > I), då ej dessa genom bortfall af före-
gående konsonant (§ 1,55-, jf. ock § 59) dessförinnan blifvit
konsonantiska. Ex.: nétär o. d. 'nätter': isl. nétr, nagä2 o.
d. 'nagel' : fsv. 7iaghlj yggär o. d. 'yngre', sämbä? o. d. 'samla'

Ang. progressiv assimilation af ä till tf i Kökar se § 39. — Ett
sålunda inskjutet ä bar någon gång åter försvunnit genom analogibild-
ning till växelformer, i bvilka det saknas. Så i Runömålets siS;^^ 'se-
gel': best. f. siä;^^i; nag^ 'nageF: pl. nagla; nVipl (f.) 'spik': pl. tO^yiu (men
hagäl, ugSI 'uggla' etc). Regelbundet är detta fallet, då växlingen
mellan sonantisk och konsonantisk likvida åtföljts af en annan mellan
kvarstående och bortfall af föregående konsonant, och det senare genom
utjämning blifvit genomgående (§ 1, slutet af momm. 54 o. 55; § 59),
t. ex. Rågö-Wichtp., Peta), föl (f. fågSI): pl. fölar, Nårpes etc. är 'an-
dra' (f. ädär): sg. fem. ärun o. d. — M. Nyl. ikår uåkår Wichtp. ikar
'åker' bero antagligen på analogibildning efter subst. med aflednings-
suff. -ur (jf. §§ 6,1, 9,9). I Rågö-Wichtp.- och Dagö-Gsvbymålea ändas

§ 2 Nära samöstsv. företeelser, 171

de gamla eDSt. kons.-stammarne i plur. pä -ir i st. f. pä -ftr — tydligt-
vis i anslutning till z-stammarne (jf. § 9, 2 o).

3. Urspr. spiran tiskt g har öf ver alt utom på Runö
blifvit explosivt äfven i andra ställningar än de § 1,16 nämda,
såvida det ej öfvergått till j 1. v (§§ 1,15, 1,50, 58, 61), vo-
kaliserats till I 1. u (§§ 11, 12, 61) eller bortfallit (§§ 1,57,
9,15, 59, 64). Ex.: ég o. d. 'äga': fsv. cegha^ légär o. d.
'lägre': fsv. Iceghre,

Explos. g har sedan somligstädes utvecklat sig till dj,j eller dz;
se §§ 12, 16, 35, 43, 49.

4. p tyckes i alla östsv. dialekter utom Nylands- och
Gamlakarlebymålen hafva blifvit mer eller mindre reduceradt
framför supradental konsonant (uppk. enl. § 1,22). Ex.:qi[r]d
o. d. 'gård', hö[r]n o. d. 'horn'.

I mänga trakter har r reducerats ända till fullständigt bortfall.
Att afgöra, huruvida sä skett eller icke, är emellertid ej alltid det
lättaste; och med hänsyn härtill vågar jag ej med ledning af de hittils
gjorda undersökningarna uppdraga gränslinjerna för denna företeelse.
Fullt säkra uppgifter om verkligt bortfall torde vi likväl ega frän
Ösjprov., Ål. (åtm. Kökar), Sat. och större delen af Öbott.: jf. §§ 9,3, 21.

B

5. De feminina substantivpluralerna på urspr. stafvelse-
bildande r hafva i sin bestämda form antagit de maskulinas
ändelse (urspr. -reni, hvaraf enl. § 1,49 -ren o. d., i st. f.
urspr. renar, enl. § 1,26 *-rena o. d.) i alla dialekter utom
den på Runö (ang. hvilken se § 67). Ex.: bSkren o. d. 'bök-
kerna' : fsv. b0krenar, héndren o. d. 'händerna' : fsv. hcendr&nar.

6. Hos adjektiven har det attributiva deklinationssyste-
mets pluralform (se ang. denna § 1 ,63) i alla finländska dia-
lekter äfvensom i (? Nargö-), Wichterpal- och Runömålen
trädt i stället för den predikativa pluralen, t. ex. (pred. och

172 De Östsvenska dialekterna.

attr.) grann 'granne, -a', jf. Nuckö pred. m. grannir, f. grannar,
n. grann: attr. m., f. och n. grann.

Betr. den ur hsv. införda plur.-ändelsen -a i en del mål se §
1,49 anm.

7. I presensstammen af verb af II sv. konj., hvilkas
rot slutar på lång vokal + kort g-ljud, har det sistnämda,
som här Ijudlagsenligt (§ 1,15) utvecklat sig till j, i Finland,
på Nargö och Rågöarna samt i Wichterpal blifvit återstäldt
genom analogibildning efter preteritum (ang. hvilket jf. mom.
12 här nedan). Ex.: inf. o. pres. ind. t8g, -är o. d. 'töja,
-er' (fsv. töghia, -ir): pret. tBgd o. d.; drBg, -är o. d. 'dröja,
-er' (fsv. dröghia, -ir): pret. drSgd o. d.*).

De hithörande verben visa likväl öfveralt inom det nämda om-
rådet (möjligen med undantag af Rågöarna och Wichtp.) till större
eller mindre del | i st. f. g i pres. (liksom ock i pret., jf. mom. 12, anm.);
från vissa trakter (Ål., v. Eg, Finl., Nargö) omtala de mig tillgängliga
källorna t. o. m. alls icke några g-former. Dessa undantag bero tro-
ligtvis samtligen på inflytande västerifrån (hvaremot den fullständiga
frånvaron af g-former i Dagö-Gsvby-, Ormsö-Nuckö- och Runömålen
snarast är att förklara så, att ofvannämda analogibildning där icke
kunnat ega rum till följd af g-ljudets palatalisering i pret., § 53).

8. I preteritum har singularens form öfveralt utom
på Runö, Dagö, Ormsö och Nuckö fullständigt undanträngt
pluralens, t. ex. (sg. och pl.) bäit o. d. 'bet, -o, -en'; jf.
Runö sg. bäit: pl. bitu.

Fakultativt använder också Runömålet singularformen för plur.

9. De starka verbens pret. ind. har, om man undan-
tager norra Österbotten (Pedersöre härad?) samt Ormsö, Nuckö
och Runö, öfveralt framför mediopassivmärket inskjutit voka-
len I (e, § 28) — påtagligen i analogi med pret. ind. inom

^) öbott. (åtm. Närpes o. Ped.-Purmo) etc. drtfjj, -är, -d o. d.

§ 2 Nära aamÖstav. företeelser. 173

II och III svdga konjugationerna. Ex.: bändist o. d. 'bands',
fikkist o. d. 'ficks', bärist o. d. 'bars' (: akt. band o. d., fikk
o. d., bär o. d. = bygdist o. d. 'bygdes', tröddist o. d. 'trod-
des': akt. bygd o. d., trodd o. d. ^).

C

10. i kvarstår i svagtoniga stafvelser utan att öfvergå
till e,

a) om det är slutljudande (urspr. I. till följd af östsv.
konsonantbortfall, enl. § 1,57), öfver hela språkområdet utom
Ålands h:d, t. ex. fyri o. d. 2) 'före' (fsv. fyri), drivi 'drifvet'
(fsv. drivit).

b) i annat fall — dock ej framför r; ang. dess beva-
rande i denna ställning se § 9,20 — allestädes utanför Ålands
h:d, Satakunda och Österbottens södra hälft, t. ex. 2 pl. imp.
fallin o. d. 'fallen' (fsv. faUin), brändist^) 'brändes' (fsv.
hr(sndis% tjitil o. d. *) 'kittel' (fsv. kcetU).

Längstafviga svaga mask., som i sing. generaliserat den gamla
Dominativen (jf. § 1,62 aum.) förete likväl i best. f. ändelsen -[ä]n i
samma utsträckning som och p. gr. af invärkan frän de starka masku-
linerna, med hvilka de i o b est. sing. till formen sammanfallit (§ 1.49),
t. ex. Nyl., Eg. Finl. utom Houtsk. åksän o. d. 'oxen', liksom årmän
'ormen"'). Pä samma sätt hafva de neutrala m-stamssubstantiven
bragts till öfverensstämmelse med öfriga starka neutra ocksä hvad
best. f. beträffar, t. ex. Nyl. etc. bältä b9;ita 'bältet', liksom torpä 'tor-
pet'. Artikeln innehåller som bekant urspr. e (som dock i östsv. mån-
genstädes öfvergått till I, jf. §§ 7,aVj, 9,87,, 13, 24, 41, 43). I Finl.
och pä Nargö ändas best. formen till substantivpluraler pä urspr. -ir,
som här enl. § 3,i blifvit -är, i anslutning till dessa på -än o. d. i st.
f. pä -in o. d. (jf. § 1,27), för så vidt ej ändeisen är -ren o. d.; spär

*) Jf. betr. ändelsebortfallet i sistn. former § 1,49. — *) V. Eg.
Finl. fört. — ») N. Öbott., Ormsö, Nuckö o. Runö bränst. — *) Ösjprov.,
v. Eg. Finl. klByLX o. d. — •) Likväl finnas enstaka undantag, t. ex.
Eorpo, Nagu (etc?) gobbin 'gubben'. Kyl. grannin (jte grannan) 'gran-
nen' (: gröpän 'gropen' etc).

174 De ÖHinvennka dialekterna.

af den ursprungliga vokalisationen bevarar dock måhända Gkby-Nvet.-
niälet i formerna sönija 'söner[na]\ lädija 'lederfna^ (ang. hvilkas upp-
komst se § 18). Endast skenbart motsäges ock vår regel af ett slutlj.
e 1. ft i obest. f. af ia-stamsneutra, kompar. och pres. part. inom vissa
dialekter; dylika former bero nämligen städse pä hsv. inflytande, se §
1,49 anm. — Ang. slutlj. i pä fasta Åland se § 37.

11. Kakuminalt I kvarstår — utom efter i och y (§ l,2i)
samt, hvad norra Österbotten beträffar, framför homosylla-
biskt 8 (§ 14), och såvida det ej enl. §§ 1,58, 9,3, 28 (jf. äf-
ven § 15) bortfallit — såsom sådant öfver hela språkområdet
med undantag af Gamlakarleby, Nyland och Nargö ^) t. ex.
bZ^od o. d. 'blod', taZ^a o. d. 'tala', häZ^m o. d. 'holme'.

12. Den hsv. öfvergången af spirantiskt g till j mel-
lan vissa palatala vokaler och d saknar motsvarighet i dia-
lekterna i Finland samt Nargö- och Rågö-Wichterpal-målen:
sIBgd 2) 'slöjd' (fsv. slegh^), nSgdär o. d. 'nöjd' (fsv. n0gh\)er),
bVygd o. d. 'böjde, -d' (isl. b0i/göi, -<?/), h8gd o. d. 'höjde',
'höjd' (part. o. subst.; fsv. hegh^e^ -|)ör, -J)), t8gd o. d. 'töjde,
-d' (fsv. togh^e^ -J)^^), dr8gd o. d. 'dröjde, -d' (fsv. dregh^e,
-1)^), K8gd o. d. ^) 'flöjde' (fsv. Ji0gh^e\ p^Bgd o. d. 'plöjde,
-d' (fsv. phgh^e, -^er); légd o.d.*) 'däld' (isl. ^eé^5), näigd ^)

'näjd' (Ity. nägde).

De flesta hithörande ord visa det oaktadt i somliga trakter —
ett och annat troligtvis öfveralt — jd o. likn. i st. f. gd. Sälunda frSjd
o. d. (fsv. fryghp)j Kökar etc. fräjd (fsv. fr(Bghp)% v. Nyl, slöidigär
'slöjdkunnig', Nyl. etc. nOjd o. d., böjd o. d., Fby etc. höjd o. d., Obott.
etc. dröjd o. d., Pyttis etc. piöjd o. d., v. Nyl. etc. flöjd o. d. I alla
dessa fall torde anslutning till hsv. böra antagas. (Jf. däremot § 58.)

^) Ang. det kakuminala Mjudets omräde i fornspräket se Noreen,
Gesch. d. nord. spr. § 83. — *) Antr. i Nyl. (Kslätt). — ») M. Nyl.
flöjja. — *) Förek. i de flesta finl. mål. — *) Antr. i Gkby. — •) Några
g-former af dessa ord förekomma mig veterligen icke i östsv..

^ 2 Nära samÖstsv. företeelser, 175

13. Förbindelsen gg har öfveralt utom på Runö und-
gått att assimileras till gg, t. ex. stägg o. d. 'stång', iviligg
o. d. 'tvilling'.

Också fasta AI. har gg för urspr. gg ; det synes mig emellertid
sannolikast, att det här blifvit infördt ur hsv.

14. Förlängningen af kort vokal framför ur nord. Id, gg
(§ 1,28 b) — liksom äfven framför urnord. nd, mb (§ l,6o)
— har i de finländska dialekterna samt Nargö- och Rågö-
Wichterpalmålen egt rum först efter öfvergången ä > å,
(jf. § 58) t. ex. Is^gär o. d. 'lång', häld o. d. 'hålla', (sänd
o. d. 'sand', lämb o. d. 'lam').

Urspr. kort a framför urnord. id och gg företrädes det oaktadt
i östligaste Eg. Finl., v. och m. Nyl. i allmänhet, pä Kargö i flertalet
ord af å; i enstaka ord visa stundom också andra dialekter mot regeln
å. Att dylika former icke bero pä Ijudlagsenlig utveckling inom må-
len själfva, utan på anslutning till hsv., bevisas dock däraf, att voka-
len a, också där å uppträder som regelbundnast, bibehålles i några
ord — så t. ex. i ö. Eg. Finl., v. och m. Nyl., Nargö tagga 'tånge',
bragg vragg 'båtspant'; märk också de västnyländska ortnamnen Hangö,
Langanshöle. I samma riktning pekar den omständigheten, att å i
allmänhet icke visar sig framför nd, mb, d. v. s. där hsv. — i olikhet
med östsv. — icke förlängt vokalen, äfvensom att undantagen härifrån
endast utgöras af sådana ord, i hvilka också hsv. på grund af dialek-
talt inflytande har å ('stånd, -are'; 'vånda, -as'; 'våm').

15. Om man undantager den nordligare hälften af
Österbotten t. o. m. Kveflaks (men icke Replot), har ingen-
städes urspr. lång eller enl. § 1,28 b förlängd vokal under-
gått Ijudlagsenlig förkortning framför de urnordiska förbin-
delserna Id, gg, t. ex. säld o. d. 'såll', kéld o. d. 'källa', stägg
o. d. 'stång'.

Äfven utanför det angifna området är visserligen vokalen i ej
ringa utsträckning förkortad framför id, gg ; men detta har, synes det,
skett under hsv. påvärkan, ej genom någon inom målet värkande
ljudlag. Genomgående kort är den sålunda på fasta Åland och i norra

176 De östsvenska ditUektema.

delen af Brandö; framfur gf dessutom i Nagu och Pargas. Andra
trakter, i h vilka den korta vokalen isynnerhet vunnit terräng, äro den
ostligare hälften af Eg. FinL, t. och m. Nyl., Nargö samt, i ord med
gfl, ö. Nyl. och Rägö-Wichtp. Att förkortningen i Öbott. vore af
samma art, är naturligtvis möjligt, men förefaller mig ej så sannolikt.
— Jf. § 1,60, anm.

16. Förbindelser af urspr. lång vokal med följande lång
konsonant — vare sig att längden är ursprunglig eller beror
på yngre analogibildning (§ 1,42) — eller med två konsonan-
ter, af hvilka den förra år en explosiva, hafva i norra och
mellersta Österbotten (t. o. m. Replot och Mustasaari), samt
i östra Egentliga Finland (fr. o. m. Pargas), Nyland och
Östersjöprovinserna icke undergått någon Ijudlagsenlig för-
ändring i kvantitativt hänseende '): lett o. d. 'lätt', 'lätta', 'nät-

^) Hvad behandlingen af förbindelsen läng vok. -|- lång kons. i
hsv. beträffar, så kan jag icke biträda den af Noreen (Ups. univ. års-
skrift 1880; jf. också Gesch. d. nord. spr. § 167) framstälda och, som
det synes, allmänt antagna åsikten, att konsonanten här förkortades,
då den efterföljdes af en bitonig vokal. Detta motsäges på det be-
stämdaste af substantiven otta, stätta (jf. Lindgren, Sv. Landsm. Xn,i
s. 156, not. 4) samt af räkneorden åtta^ sjätte; Brates förmodan (Ä.
Yml. Ijudl. 8. 79), att de båda senare formerna skulle utvecklat sig i
obetonad ställning, saknar all sannolikhet, dä det ligger i sakens natur
att räkneorden också i fsv. i regeln haft stark satsaksent. Att man,
föratt förklara komparativerna större, smärre, färre, nödgas inskränka
ljudlagen därhän, att den värkat endast framför bitonig vokal, gör
icke häller dess existens sannolikare. Jag tror därför, att i hsv. Ijud-
lagsenlig förkortning af lång vokal inträdde öfveralt
där lång konsonant följde; framför antevokalisk konsonant lik-
väl senare än annars; jf. natt med åtta. De fall, där vokalen bevarat
och konsonanten förlorat sin längd, hafva åtminstone till en del mot-
stycken i västnordiska (jf. Noreen, Altisl. gramm. * § 209, anm. 1) och
östsv. dialekter, för hvilka Noreens konsonantförkortningslag i ingen
händelse eger giltighet, och torde liksom i dessa bero på analogibild-
ning (jf. här nedan). Att i Cod. Bur. m. fl. fsv. urkunder ord med
urspr. läng vokal -j- lång kons. -j- vokal vanligen hafva konsonanten

§ 2 Nära samöstsv. företeelser. 177

flöte', 'kvarnstenshäfstång' Qf. isl. léUr, létta); tSttär 'tät'
(isl. ^éUr); Xlétt (subst.) 'slätt' (isl. sléttä); ritt (subst.) 'rätt'
(isl. réUr); trltt 'träta' (isl. ^raUä); kvétt o. d. 'tvätta' (isl.
iuéUa); siétt o.d. 'sjätte' Qf- isl. séUi); dritt^) 'tistelstång,
anspann' (jf. isl. dråttr); ätt 2) 'ätt' (isl. étt); siSttå o. d.
'slaget gräs' 3) (ji. isl. slåtta); Stta 'åtta' (isl. dUa)\ stÄrr
o. d. 'större' (isl. stérri); regelbundet pret. ind. och part.
samt sup. sådana som fSdd 'födde, -dd, -dt' (isl. féddi etc.),
spädd o. d. 'spådde, -dd, -tt'; adjektiviska neutralformer sä-
dana som sBtt o. d. 'sött' (isl. sétt)^ grätt o. d. 'grått' (isl.
grått); slutligen t. ex. ytär (motsv. isl. ytri enl. §§ 1,49 o.
2,2) 'yttre'*), bSkrän o. d. 'böckerna' (jf. isl. békrnar\ söknän
o. d. 'socknen' (isl. söknen).

De fall, då de ifrågavarande kvantitetsförhållandena icke dess
mindre här uppgifvits, bero samt och synnerligen på analogibildning
eller anslutning till hsr. Analogisk förkortning af lång konsonant vi-
sar sig öfver hela det östsv. språkområdet i åtskilliga ord. I adjekti-
ven Alitär o. d. 'slät' (isl. sléUr), ritär o. d. 'rät, rätt' (isl. réUr), titär
o. d. 'tät' (isl. "péttr) — endast för Nargö uppgifves formen tittir —
létär o. d. — så Runö, Eg. Finl. utom den östligaste delen, Ål., n. Öbott.
och fakultativt Nyl. — 'lätt' (isl. léttr) har den egt rum efter mönst-
ret af adj. med kort t i stamslutljudet, hvarvid det starka neutr. sg.
utg:Jort anknytningspimkten (elitär: neutr. ^IStt = s8tftr: neutr. s8tt).
— AlSt o. d. (formen Alétt har anträffats blott i Estl. excl. Nargö)
'slätt', rita o. d. 'rätsida', litl o. d. (så Eg. Finl. och alternativt Nyl.)
'nätfiöte', 'kvarnstenshäfstång' äro tydligen påvärkade af motsvarande
adjektiv. Detsamma är tänkbart äfven i fråga om verben ^let o. d.
'släta', rit o. d. 'räta', hvilka dock också kunna förklaras på samma
sätt som verben flet o. d. 'fläta': isl. fUttaj trit o. d. (så öfveralt utom

enkelskrifven (Kock, Studier öfver fsv. Ijudl. s. 418 f.) berättigar enl.
min mening icke till den slutsatsen, att Noreens regel här tillämpats.
Det man med denna enkelskrifning åsyftat att beteckna, är nämligen
måhända icke korthet hos konsonanten, utan den föregående
vokalens längd. — *) Anfördt fr. Ösjprov., Nyl. och ö. Eg. Finl.
— •) Anf. fr. Gkby.-Nvet. — ») Anf. fr. Nyl. och ö. Eg. Finl. — *) Ordet
uppgifvet fr. Finl. o. Ormsö-Nuckö (jf. nedan).

12

178 De öatåvenska dialektema.

pä Kargö) * träta': isl. frétta. Det senare gär efter II konj., och att
ocksä Tb. *fiäta\ som nu tillhör I konj., i fomspräket ätminstone kan-
nat hafva samma böjning, an ty des af fsv. pret. part. fl(Bt, Ir. 269;
jämväl 'släta' och 'räta' hafva tidigare böjts efter denna konj. Dessa
verb kunna därför hafva förkortat t-ljudet i presensstammen i analogi
med de till II konj. hörande verben med rotslutlj. kort t, frän hvilka
de i pret. och sup. i intet afseende skilde sig — t. ex. trit: pret. tritt
= vit 'väta': pret. vilt. Frän dem utsträktes sedan konsonantförkort-
ningen till substantiven flit o. d. 'fläta', trilt o. d. 'träta'. Den öfver-
alt korta mellankonsonanten i dötir o. d. 'dotter' (isl. döttir) förskrif-
ver sig frän pluralen — dStär o. d., jf. isl. détr — och p. gr. af en
liknande utjämning — jf. plur. nétir o. d., isl. n(étr — uppträder ordet
'natt' under formen nit nuat i de mäl, där det hsv. natt icke blifvit
enrädande, d. v. s. i Ösjprov. utom Nargö samt i Borga s:n. Orden
söt o. d. 'sjukdom' (isl. sött)^ tit o. d. 'tät' (isl. ^ttr) äro mähända
pävärkade af komposita, i hvilka de Ijudlagsenligt förkortat konsonan-
ten (jf. § l,3o). — Till följd af hsv. inflytande visar sig hos flere ord
kort vokal, där man enl. regeln väntar läng sädan. Sälunda ätergifves
'ätta' öfveralt med itta o. d. — i Nyl. förekommer likväl enl. Freuden-
THAL ocksä itta; 'natt' i Finl. och pä Nargö med natt naht — från
Borga anföres dock äfven nit; 'sjätte' i m. Öbott. (ätm. Yörå), Eg.
Finl. och Nyl. utom den östligaste delen, pä Nargö och i Wichtp. med
satt o. d.; 'tvätta' sä vidt kändt öfveralt utom i östligaste Nyl. med
tvätt o. d. »); större' i Eg. Finl. med störrä; 'yttre' i v. och m. Nyl.
samt pä Ormsö o. Nuckö med yttär, resp. ittra.

17. Framför vokal kvarstår urspr. förbindelse af kort
vokal och följande kort konsonant säsom sådan öfveralt utom
i Ålands härad, t. ex. buri o. d. 'burit' (isl. borit), hanin o.
d. 'hanen' (isl. kaninn)^ dråpan o. d. 'droppen' (isl. dropann\
hamar o. d. 'hammare' (isl. hamarr).

I de fall, dä förbindelsen kort vokal -|- kort kons. i nägra for-
mer af ett ord i enlighet härmed förblifvit oförändrad och i andra till
sin förra eller senare del undergått förlängning enl. §§1,28 e), 9,4, 21, 22,
52 1. 67, har denna förlängning ej sällan genom utjämning blifvit ge-
nomgäende. Detta är t. o. m. nästan regel hos enstafviga adjektiv och

*) För Ösjprov. finnes ordet icke uppgifvet.

§ 3 Nordfinl.-sydfinl. företeelser, 179

starka substantiv med vokalen a, då ej utjämning i motsatt riktning
egt rum^) — t. ex. pl. grivar: sg. griv (isl. grof), superi, rikast: pos.
sg. fem. etc. rik (isl. rok)\ i Runö-, Bagö-, Gsvby-, Ormsö- och Nuckö-
målen också då vokalen är en annan än a, t. ex. best. sg. Runö speki,
Dagö etc. spakki 'späcket': obest. sg. sp§k| resp. spftkk (isl. spik),

— Jag öfvergår nu till behandlingen af de företeelser,
som känneteckna de skilda dialektgrupperna eller åtminstone
tillkomma de flesta målen inom desamma.

Gremensamfna för de häda fitdändska grup^ § 3.

pema äro följande karakteristika :

A

1. i har i svagtonig stafvelse framför r utvecklat sig
till ä; troligtvis skedde detta först efter det § 1,27 behand-
lade bortfallet af r = urgerm. z framför annan konsonant.
Så äfven på Nargö. Ex.: synar o. d. 'söner': isl. synir.

Om vidare utveckling af detta ä till 9 se § 39.

2. Eonsonantiskt i har utvecklat sig till (spirantiskt)
j, då det stått i uddljudet — i detta fall också på Nargö —
samt då det föregåtts af en heterosyllabisk konsonant; t. ex.
jord o. d. 'jord': fsv. ior\\ ju? o. d. 'jul': fsv. iul\ tiljan o.
d. 'tiljan': fsv. (ack.) thiliuna; smiddjån o. d. 'smedjan': fsv.
(ack.) smij^iuna.

Efter !, d har spiran ten j i vissa dialekter (de i Pedersöre h:d)
öfvergått till s, resp. z, se § 16. Äfven i alla de öfriga finl. målen
torde det i denna ställning undergått en modifikation, ' som jag dock
här lämnat obetecknad, nämligen till tonlöst, resp. tonande dentipala-
talt s. — Ang. S för sj se § 1,80, anm. — Om ogg, af halfvok. j till
spirantiskt jämväl efter tautosyllabisk konsonant se § 4,2.

*) Jf. § 1,28 anm. I Rågö-Wichtp.-målet upprätthålla likväl
neutrala substantiv merendels växlingen ä:a, t. ex. täk: best. sg. takii
obest. pl. takir.

180 De öatsvenska dialekterna,

B

3. Half vokalen w har framför p — troligen genom
förmedling af bilabialt spirantiskt v — öfvergätt till b. Denna
öfvergäng har likväl icke nätt mälen i östligaste Nyland,
hvilka i fräga om behandlingen af wr- ansluta sig till de
baltiska dialekterna (§ 9,i). Ex.: brist o. d. Vrist', brinsk o. d.
'vrensk, -as; hingst'.

Också för Ålandi Korpo, Houtsk. och Nagu saknar jag exempel
på i fry. öfvergäng. Då emellertid br- öfveralt är pä väg att utträngas
af det hsv. vr- — i Öbott. kvarstår det blott i enstaka fall, och äfven
i Sat., ö. Eg. Finl. och Nyl. visa de flesta hithörande ord, dels alter-
nativt, dels också uteslutande, vr- — och dä dessutom nämda trakter
höra till dem, hvilkas dialekter varit mest utsatta för hsv. inflytande,
synes det antagandet icke för djärft, att ljudlagen äfven här varit
gällande.

4. Ocksä i presens ind. — och väl äfven pres. konj. —
har pluralis länat singularens form (jf. § 2,8). Detta gäller
jämväl Nargömälet. P^x.: bindär 'binder, -a, -en', skådar o. d.
'skadar, -a, -en'.

C

5. mb — ursprungligt säväl som enl. § 1,24 uppkom-
met — har ocksä framför vokal (jf. § 1,79), d. v. s. i alla
ställningar, förblifvit oassimileradt, t. ex. trämbä o. d. 'trumma'
(fsv. trumha\ kämbär 'kommer' (fsv. komber).

Om analogiskt aflägsnande af b i förbindelsen mb se § 1,24 anm.

§ 4. Talrikare äro de företeelser, som tillkomma de flesta

nord' och »ydflnländska mål:

A

1. Efter r och kakuminalt I — vare sig detta kvar-
stär som sådant eller öfvergätt till vanligt I enl. § 44 -

§ d NordfinL-sydfinl. företeelser. 181

har iu koutraherats till y i alla finländska mäl utom de öster-
bottniska i Pedersöre h:d o. Nykarleby s:n (etc?) samt i
Malaks, Solf(?), Mustasaari och Replot (ang. hvilka se §§ 1 5,
26). Ex.: ryk o. d. 'ryka': isl. riuka, drygar o. d. 'dryg':
isl. driugr^ it^ o. d. 'flyta': jf. isl. fliota.

Om ögg. af f till I se §§ 38, 48.

2. Konsonantiskt i har merendels också efter tauto-
syliabisk konsonant (jf. § 3,2) öfvergått till spiranten j. Det
bibebålles likväl i denna ställning: städse i Satakunda (ätm.
H vittisbofjärd) ; efter s dessutom åtm. i Österbotten öfveralt
där ej s-ljud blifvit infördt (§ 1,80 anm.); efter h i östligaste
Nyland samt den sydvästligaste delen af Pedersöre h:d; efter
labial konsonant i sistnämda. trakt. Måhända döljer sig dess-
utom i ett eller annat fall ett konsonantiskt i under bokstaf-
ven j uti de föreliggande uppteckningarna. PiX.: Vfird o. d.:
fsv. ficercUier^ skjut o. d. 'skjuta': fsv. sJciuta.

Spiranten J brukas emellertid också i ofyannämda del af Pe-
dersöre h:d, såväl för urspr. hi- — exklusivt i alla ord utom hiir 'här'
— som (synnerligen ofta) efter labial konsonant (däremot aldrig
efter s). Likaså hör man i östligaste Nyl. j- jämsides med hi-. I dessa
fall har det spirantiska uttalet sannolikt inträngt ur granndialekterna
eller ur hsv. Att också i de ställningar och dialekter, i hvilka enbart
spirantiskt j förekommer, detta åtminstone delvis beror på hsv. infly-
tande i st. f. på Ijudlagsenlig utveckling, är icke otänkbart. — Efter
t, d uppträder spir. J öfveralt i mer eller mindre modifierad gestalt;
se härom §§16 och 3,2 anm.

3. Halfvokalen w har — utom i det fall att det jämte
ett följande a blifvit å (§ 39) — öfvergått till spirantiskt
v också då det föregåtts af h eller k (jf. § 1,23); undantag
göra härvid endast målen i Malaks, Petalaks och norra delen
af Korsnäs samt i östligaste Egentliga Finland (åtm. Finnby) ;
däremot har äfven Nargömålet deltagit i denna öfvergång.

182 De ostwenska dicUektema.

Ex.: kväit o. d. 'hvete': isl. htieiti; kvSm o. d. 'kvarn': isl.

kuern\ kvart o. d. (Nyl. etc., jf. mom. 8 här nedan) 'tvärt':

isl. |)tierf.

Ocksä i Petal. o. Mal. höres numera nästan endast spir. v, till
följd af hsY. inflytande. I hyad mån det spirantiska uttalet också
i andra trakter bör tillskrifyas detta inflytande, är svårt att afgöra.

4. Ursprungligt eller enl. § 1,13 uppkommet spirantiskt
8 representeras i allmänhet också i postvokalisk ställning
(jf. § 1,18) af explosivt d, sävida det icke assimilerats med
en följande konsonant enl. § l,5i eller bortfallit enl. § 1,54
1. 57. I Satakunda (ätm. Hvittisbofjärd) har likväl d varit
underkastadt en afvikande behandling, hvarom se § 34. Också
på Nargö har ifrv. öfvergång egt rum. — Ex.: skåda o. d.
'skåda': isl. skoöa; blåi o. d. 'blad': isl. bla^.

5. Uddljudet I har bortfallit framför spiranten j (upp-
kommen af konsonantiskt i enl. mom. 2). I Satakunda
(åtm. Hvittisbofjärd), där kons. i kvarstår som sådant, har
denna ljudlag icke haft någon tillämpning. — Ex.: jus jus
'ljus', juv o. d. 'ljuga'.

Att aflägsnandet af I åtminstone delvis skett under hsv. påvar-
kan, är dock ingalunda omöjligt.

6. Framför j-ljud har h förstummats i Finland — med
undantag af sydvästra delen af Pedersöre h:d, södra Öster-
botten fr. o. m. Närpes, Satakunda, östra Nyland, ang. hvilka
se §§ 19, 33, 34, 47 — samt på Nargö, t. ex. ju? jul 'hjul',

jS^p o. d. 'hjälpa'.

Också här har möjligtvis det hsv. inflytandet någon del i udd-
ljudets försvinnande. — Ang. j- för hl- i s. v. Pedersöre h:d och ö.
Nyl. se §§ 19, 47.

7. Adjektivens predikativa starka fem. sing.-form (jf.
§ 1 ,37) har i Finland utom Ålands h:d kommit att användas

§ 4 NordfinL-sydfinL företeelser. 183

också för mask. sing. Sålunda t. ex. mask. o. fem. bräid
'bred', jf. fsv. mask. breder: fem. brép.

I Eg. Finl. o. Nyl. brukas dock äfven, såväl i mask. som i fem.»
den gamla mask.-formen; se § 8,4. — Jf. hvad i § 36 säges om mälen
på fasta Åland.

B

8. t — ursprungligt såväl som enl. § 1,17 af |) upp-
kommet — har sannolikt åtminstone i södra Finland, Sata-
kunda och södra Österbotten t. o. m. Malaks öfvergått till
k, ifall det efterföljts af w^ t. ex. kwinn o. d. 'tvinna', kvart
0- d. 'tvärt'.

ÄDg. bortfall af k framför w i vissa sydösterbottDiska mål se
§ 27; att här tw-, innan det blifvit w-, värkligen öfvergått till kw-
bevisas af det fortfarande halfvokaliska v-ljudet; jf. § 1,23. — Sken-
bara undantag från regeln, beroende på hsv. in värkan, förekomma
emellertid öfveralt i större eller mindre antal. I Nagu, Eorpo och
Ålands h:d tyckes t. o. m. tv- vara genomgående (däremot icke i Houtsk.:
jf. kvätt 'huggspån' m. isl. pueit). Med hänsyn till det avancerade sta-
diam af försvenskning, på hvilket målen i dessa trakter i allmänhet,
och de öfriga sydfinländska dialekterna i ifrv. punkt befinna sig, tror
jag dock ej, att man bör f rånkänna de förra öfvergången tw > kw.

9. Den Ijudlagsenligt (§ 1,49) apokoperade ändelse-
vokalen i obest. sing. af svagt böjda substantiv med urspr.
lång rotstafvelse har — utom i Lappfjärd (åtm. norra delen)^
Närpes, Korsnäs och Petalaks (§ 31) — blifvit återstäld
genom en från plur. och best. sing. utgående analogibildning
efter de kortstafviga svaga substantiven. Så äfven på Nargö.
Ex.: grimå o. d. 'grimma' (: grimån, -år, -åna o. d. = finu 'fena':
finun, -ur, -una o. d.), tima 'timme' (: timan, -ar^ -an o. d. =
båga 'båge': bågan, -ar, -an o. d.).

I Pörtom, isht. den södra delen, samt i Malaks användas jäm-
sides med de sålunda uppkomna formerna sådana utan ändelsevokal.
— Några svaga substantiv hafva genom att träda öfver till den starka
deklinationen undandragit sig ifrv. ombildning; jf. § 1,49 anm.

184 De östsvenaka dialektema.

10. Den differentiering af infinitivformen hos de lång-
stafviga och de kortstafviga verben, som inträdt på grund af
den östsvenska vokalapokoperingslagen (§ 1,49), har i de
finländska m&Ien, med undantag af dem i Pedersöre h:d,
Nykarleby o. Jeppo samt Houtskär, Korpo och Nagu, blifvit
upphäfd genom analogibUdning. Sålunda t ex. kall 'kalla',
läs o. d. 'läsa' — somligstädes därjämte kalla, läsa o. d.—
i st. f. kali : lisa o. d.

Betr. de olika vågar, som de ifrr. målen härvid inslagit, se §§
22, 36, 43, 49.

§ 5. De sydfinldndska och baltiska grupperna öfver-

ensstämma äter med hvarandra däri att

B

1. n har assimilerats med ett föregående m (uppk. af
v enl § 1,20): namm 'namn', nämm[a] 'nämna', iämmär o. d.
'jämn', famm 'famn', [hjamm 'hamn', svämm swämm 'sömn'
(isl. stiefn), iämm[a] 'lämna', rämm rumm 'fiskrom' (: Ål. Sat.
Öbott rämn), stamm 'stäf (: fsv. stamn)^ stämm o. d. 'stämma'
(: fsv. sttemna.)^)

Huruvida denna assimilation egt rum i Eorpomälet, framgår icke
af de källor, som stått mig till buds. — I formerna kläinn o. d. 'klyfva
sig', såmn o. d. 'somna', rimn o. d. 'remna*, dåinn o. d. Momna', limn
o. d. 'kvickna till', laiiui o. d. 'hoppacka sig; luckras'*) — dessa ord
visa ingenstädes assimilation — har n förmodligen återställs eller be-
varats på grund af association med öfriga inkoativa verb på -na*)
(Betr. sidoformema klåwn[a], tAwn[a] etc. i Nyl. och o. Eg. Finl. se
§ 1,20 anm.). Subst. rimnå 'remna' (uppg. från ö. £g. Finl. och v. Nyl.)
är påvärkadt af verbet rimn. Öfriga undantag — t. ex. f^. Finl.,

^) Oaktadt företeelsen i allmänhet är fränmiande för hsv., hafva
likväl de tre sistnämda orden assimileradt mn. Förmodligen äro de i
sin nuvarande form upptagna ur dialekter, i hvilka ifrv. ljudlag till-
lämpats. — ') De båda sistn. antr. i ö. Nyl. — *) Samma association
ligger till grund för den finL-svenska formen svimna f. hsv. svimfna
(jf. fsv. farsmma).

§ 5 Sydfinl.-haltiaka företeelser, 185

Y. och m. Nyl. sOmn samt de i enskilda mål förekommande formerna
hamn, namn, iSmnan o. likn. — torde bero pä anslutning till hsY. —
Den ifrv. företeelsen möter af ven i några nordfinländska mål, se § 17.

2. Verb af II sv. konj., hvilkas rot slutar på post-
konsonantiskt, urspr. spirantiskt g, hafva ur preteritum åter-
infört detta ljud i presensstammen, i st. f. det j, som här
enl. § 1,15 utvecklat sig därur. Korpo ligger dock utanför
gränsen för denna ombildning, som dessutom tyckes på några
orter inom densamma ej blifvit fullt genomförd. Sålunda:
fö?gi, -är o. d. 'följa, -er' (fsv. fylghia, 4r): pret. ind. o. part.
*ö?gd o» d.; tö?g, -är o. d. 'tälja, -er' (fsv. ttelghia, -ir): pret.
tO^gd o. d.; swttfgi, -är o. d. 'svälja, -er' (hy. swcelghia^ -ir):
pret. swttfgd o. d.; sSrg, -är o. d. 'sörja, -er' (fsv. syrghiaj
-ir): pret. sttrgd o. d.

Utjämningen torde hafva uteblifvit t. ex. på Runö i verben
'svälja' och 'följa' (hvilka tvärtom här aflägsnat g ur pret.): inf. svUi
fa2i: pret. svid fäd — samt i ö. Nyl. (ätm. Pyttis) uti det sistnämda:
inf. o. pres. ind. fOli, -JSr: pret. ind. o. part. fölgd. Att här skulle före-
ligga påvärkan frän hsv., är näml. ej att antaga, i betraktande af att
öfverensstämmelsen med denna ej sträcker sig till pret. — Delvis hafva
också verb af II sv. konj., med ursprungligt r|, IJi presensstam-
men utbytt detta mot rg, Iq — nämligen i ö. Eg. Finl. samt v. och m.
Nyl., hvarest dessa verb därförinnan genom proportionel analogibild-
ning efter de ofvannämda infört g i pret.; se härom § 43. — Ifrv. ut-
jämning har egt rum jämväl i några medelösterbottniska och åländska
mål, se §§ 24, 39.

C

3, Urspr. kort, i öppen starktonig stafvelse stående i
kvarstår oförändradt också om den efterföljande stafvelsens
vokal är a (jf. § 1,72), t. ex. vita 'veta' (fsv. vite), spina
'spene' (fsv. obl. spina).

Om samma företeelse i några nordfinl. mål se § 24.

Några andra företeelser, genom hvilka de baltiska och
sydfinländska målen skilja sig från de angränsande nordfin-

186 De östsvenska dialekterna.

ländska, hafva redan i det föregående fått sin behandling,
nämligen bevarandet af i i svagtoniga stafvelser (§ 2,io), af
lång vokal framför lång konsonant eller explosivförbindelse
(§ 2,16) samt af kort vokal -|- kort konsonant i antevo-
kalisk ställning (§ 2,17).

§ 6. Dessutom återfinnas följande företeelser hos de flesta

till nämda grupper hörande mål:

1 . Urspr. u i böjnings- och afledningsändelser har dif-
ferentierats sålunda, att det bibehållits, om närmast före-
gående stafvelse är en ursprungligen kort rotstafvelse, i öfriga
fall däremot — såvida det ej bortfallit enl. § 1,49 — öfver-
gått till o, hvaraf enl. § 1,7 blifvit å. Denna differentiering
har, i olikhet med förhållandet i hsv., endast undantagsvis
blifvit upphäfd på analogisk väg. På Runö har den inträdt
blott i slutljudet (§ 67), på Nargö alls icke; däremot omfattar
dess område såväl Houtskär som Kökar. Ex.: vikur vikkur
'veckor': gäddår o. d. 'gäddor', jf. fsv. vikur: gteddur; stadugär
6. d. 'stadig': huggrågär o. d. 'hungrig', jf. fsv. sta^icgher:
hungrugher.

Ändelsevokalen ä har i ÖsjproY. utvecklat sig vidare tiU a; se§
9,9. I enstaka fall visar sig hos längstafviga ord eller former, till
följd af analogibildniDg efter motsv. kortstafviga, ändelsevokalen u:
sä i Nyl. o. Eg. Finl. aksul -ul 'axel' och i pret. plur. af st. vb. (p&
Dagö, Ormsö och Nuckö), t. ex. bundu.

B

2. h i förbindelsen hw- har utvecklat sig till k inom
ett område, som omfattar Estland utom Ormsö och Nuckö,
Nyland samt den östligaste delen af Egentliga Finland. Ex.:
kwäit o. d. 'hvete', kwass o. d. 'hvass', kwa o. d. 'hvad'.

Samma '6gg, förekommer äfven i sydligaste Öbott., Sat. och
Houtskär, se §§ 29, 39; jf. äfven utvecklingarna hw- > gv- i s. Kors-

§ 6 SydfinL-baltiska företeelser. 187

näs och Kökar, §§ 32, 39, samt hw- > [? kw- >] w- i PeUL, Malaks och
n. Eorsn., § 27. Att de of riga finläadska måleas v- = urspr. hw- &t-
minstone delvis är infördt ur hsv. i st. f. ett tidigare förefintligt kv- 1. kw-,
synes ganska sannolikt: också i (ö. Eg. Finland?), y. och m. Nyland
användas numera vanligen former utan k.

C

3. k- och explosivt g-Ijud kvarstå — utom i östligaste
Egentliga Finland och västra Nyland t. o. m. Ingå samt i
östra Nyland fr. o. m. Pärnå och Liljendal (jf. §§ 43, 49) —
såsom sådana framför palatala vokaler och j, vare sig att
dessa tillhöra starktoniga eller svagtoniga stafvelser; t ex.
känn[a]: hsv. utt. tjänna; skinn: hsv. utt. sinn; gBd o. d.
'göda': hsv. utt. jöda; gjord o. d. 'gjorde': hsv. utt. jorde,
(taki -ä 'taket'; ryggin o. d. 'ryggen'.)

I Korpo — dock icke i den nordligaste delen — visa likväl
många ord, om ock jämförelsevis sällan, alternativformer med förmju-
kad guttural konsonant; tvifvelsutan hafva dessa inkommit ur de västra
granndialektema. — Om S för sk', sk) i samma mål se § 1,80 anm. —
Inom de baltiska målen motsvaras k, g i några enstaka fall af dental
kons.: Nuckö tiin 'kärne' fjte kin), ti<^ (jte kiöA), Dagö tiid 'köld',
Estl. diOs 'fiskljuse; fiskmåse' (Gsvby, Ormsö och Nuckö därjte giOs),
Runö dikk 'gick'.^) Naturligtvis får man dock icke med Yendell (Sv.
Ii t. sällsk. i Finl. förhandl. o. upps. I s. 50 f.) uppfatta denna till vissa
ord inskränkta företeelse som början till en allmän förmjukning af k,
g i Ösjprov.-målen. I de tre första fallen är hsv. invärkau, i de båda
sistnämda dissimilation tänkbar (difls skulle hafva uppkommit i smsgen
"Irskgiiis). — Ang. bevarandet af k, g i en nordfinländsk dialekt se § 34.

4. Urspr. ps har bibehållits, utan öfvergång af p till f,
i Östersjöprovinserna, Nyland och Egentliga Finlands östli-
gaste deP), t. ex. täps 'tofs', räpsä o. d. 'räfsa'.

^) Däremot torde icke Runömålets midi 'mygga* höra hit; denna
form har med all säkerhet utvecklat sig ur ett äldre *mydja; jf.
ö. Eg. Finl. mäd (o. Nyl. mädd) 'småmygg, mött' samt Ormsö midi,
Nyl. mäda 'vimla'. — *) Jag förutsätter vid denna formulering en sam-

>

188 De östsvetiska dialektema.

I Nyl. o. £g. Finl. förekomma dock äfven mänga ord med fs,
hrilka tvifyelsutan &ro infdrda ur eller päv&rkade af hsY. Med hänsyn
härtill förefaller det ej osannolikt, att ifrv. företeelses omräde egent-
ligen är Yidsträktare än hvad ofvan blifvit angifvet, ehuru ps genom
hsv. inflytande blifvit inskränkt inom sina nuvarande gränser. — I
norra Obott. och Sat. visar sig denna företeelse äfven, se §§ 15 o. 34.

§ 7. Den nardfinländska gruppen karakteriseras af föl-

jande egendomligheter:

1 . a har ofvergått till ä i urspr. kort rotstaf velse, om
följande stafvelse inneh&llcr eller har innehållit i. Houtskärs-
målet bevarar likväl, liksom de öfriga östsvenska dialekterna,
a i denna ställning. — Ex.: gäfln o. d. 'galen' (isl. galinn),
väfin o. d. 'valen' (fsv. vcUinX lämin o. d. 'öm i lemmarna' ^)
(: Korpo lamin), nätjin o. d. 'naken' (fsv. naMn\ vätjin 'va-
ken' (isl. vaUnn\ färre 'farit' 2), mä^e 'malit' *), släji o. d.
'slagit', täji o. d. 'tagit', dräji o. d. 'dragit' *).

Ang. vidare utveckling af ä till i se § 11. — Pä grund af ut-
jämning frän de synkoperade formerna visa de hithörande adjektiven
i Ålands h:d städse vokalen a: gilin, vtUin, nitjin, vitiin; att ä bättre
bibehällit sig i pret. part. bör helt säkert tillskrifvas den öfvervikt
bruket af neutr. sing. säsom supinum här förlänade den osynkoperade
stamformen. Pä fasta Åland och i den yngre generationens spräk er-
sättes likväl denna vokal ocksä här af a, väl till följd af invärkan
frän hsv.

nord. ögg. af fs till ps (liksom i § 1,14 o. 53 af ft till pt). Jf. Nokeen,
Gesch. d. nord. spr. § 62 b). — *) Antr. i n. och s. Öbott.; under formen
limin dessutom i m. Öbott. (Vörå). — *) Så ö. Ål.; Sat., s. och m. Öbott.
furi fyrl. — •) I Sat. och Öbott. böjes vb. 'mala', så vidt jag har mig
bekant, efter I sv. konj. — *) Att i dessa fall skulle föreligga sam-
nordiskt i- omljud (jf. NoKBBN, Ark. f. nord. fil. I, s. 151 ff.; håller
jag icke för troligt. I den sist anförda formen torde däremot ä del-
vis — t. ex. i Kökar, hvarest motsv. presensstam har samma vokal —
representera urgerm. e; jf. fris. drega och Nobbbn, Gesch. d. nord.
spr. § 218.

§ 7 NordfinländBka företeelser, 189

2. I starktonig sluten stafvelse har kort i, ifall det
icke föregick en läng eller af j efterföljd konsonant, öfvergätt
till e — som i norra hälften af Österbotten sammanfallit med
ä, § 14. Vid ljudlagens genomförande tyckes hvarje konso-
nant i ställning framför en annan — dock icke ursprungligen
kort sädan framför n eller j -— bafya varit läng efter kort
vokal (utom där association gjort sig gällande)^); däremot
hade den i § 36 behandlade konsonantförlängningen i äländ-
skan ännu ej blifvit genomförd. En utveckling af kort y
till tt har sannolikt egt rum under samma betingelser som
den nyssnämda. Huruvida Houtskärsmälet deltagit i dessa
öfvergängar, mäste tils vidare lämnas oafgjordt. — Ex.: bäk
o. d. 'beck': isl. hi1c\ stjäp o. d. 'skepp': isl. skip\ väd o. d.
'ved': isl. ack. viö\ väkn o. d 'vittne, -na': isl. vitni^ -na',
fäkn 'bli fet'^): isl. iitna\ bettna 'bottnade' 3) : Nyl. bittna;
bläkn 'blackna'^): isl. blikna; spekknan, komp. af spitjin
'spicken'^); bäknan, komp. af biti 'bittida'^); öträmna 'otref-
nad' ''): isl. uj^rifnaör; mädda 'middag' ^): isl. middagr; tjttt

^) I norra och mellersta Öbott. förekommer numera endast
kort kons. framför I (I), r, n, m, se § 13; öfriga nordfinl. mål hafva
däremot låtit förlängning inträda också framför n och |. — *) Förek. i
n. Öbott. - ») Förek. i s. Öbott. — *) Anf. fr. GkbyNyet. — *) Uppg.
fr. Petalaks. — •) Förek. i n. Öbott. — ') Uppg. fr. Gkby-Nvet. -
") Antr. i n. Öbott. — NoBEENsafHAOPORs i^Sv. Landsm. XII, 2, s. 25)
med någon tvekan biträdda åsikt, att Gkby-Nvet.-målets 1 i fall, så-
dana som de nu uppräknade, vore att återföra till urgerm. é', kan icke
vara riktig. Mot densamma talar redan den regelbundenhet, hvarmed
a-ljudet i nordligare delen af Öbott. uppträder i de hithörande orden,
särskildt i de talrika enstafviga substantiven. Dessutom måste gifvet-
yis det fsv. i-ljudets företrädande genom en öppnare vokal i den nord-
ligare delen af Öbott. förklaras i sammanhang med samma före-
teelse i landskapets sydligare del, i Sat. och i Ålands h:d; och här
är denna vokal tydligt skild från det 1-1 jud, hvartill urgerm. e ut-
vecklat sig.

190 De Ö8t8ven8ka dialekterna.

O. d. 'kött': (Kvefl.) best. f. tjytl och s. Finl. obest. f. kyt o.
d.^); bSkn 'bottna'^): isl. bytna.

En del nordfinl. mål hafva i vissa fall förbytt i till e, y till S,
jämväl framför en lång eller af ) efterföljd konsonant, se §§ 28, 36;
i de flesta är den förra öggen dessutom icke inskränkt till de slutna
stafvelserna, se §§ 15, 21. — Stundom har i 1. y blifvit äterinfördt ur
former, som icke träffats af ljudlagen. Sä t. ex. n. Öbott. vik Veck':
best. f. vitsi; Ped.-Purmo (etc?) tsyt 'kött': best. f. tsyti; i regeln har
dock utjämning i motsatt riktning egt rum hos enst. subst. — Till
följd af hsv. påvärkan är det åter sannolikt som Vittne, -na' i vissa
mål (t. ex. Gkby-Nvet. och Hvbofj.) återgifves med vitn. — Öfvergång af
kort i, y i sluten stafvelse till öppnare vokal förekommer också i de
baltiska målen; se § 9,6.

2V2 Ett i svagtonig stafvelse stående e (ursprungligt
eller uppkommet af i enl. § 28) har framför urspr. långt n
blifvit I, t. ex. armin 'armen': isl. (ack.) armenn^ jf. graven
0. d. 'grafven': isl. grgfen^); mask. gäfln o. d. 'galen': isl.
galinn, jf. (ÅL) fem. gäfen, isl. gcdin,

I förening med ett framför e stående k, g har nn värkat ifrv.
öfvergång ännu ett stycke in på de sydfinländska målens område, se
§ 41. — Om andra fall af utvecklingen svagton. e > i inom de nord-
finl. dialekterna se §§ 14 o. 24.

3. r har före utvecklingen af r-supradentalerna (se §
1,22) bortfallit mellan lång vokal (jf. § 1,28 a) och I, t. ex.
mälu o. d. 'märla', fäii o. d. 'farlig'.

Ord med bevaradt r förekomma icke dess mindre i alla nord-
finl. dialekter, t. ex. ärli 'ärlig'. I slika fall har man att antaga an-
tingen association eller lån från hsv. — I st. f. med i ätergifver Eö-

^) Mindre sannolikt förefaller det, att tjtft o. d. skulle omedel-
bart motsvara äldre kiot 1. k0ty och växlingen obest. f. t|8t: best. f.
tjyti i Eveflaksmålet härleda sig från en ögg. af till y framför (ar-
tikelns!) I enl. den af Kock, Ark. f. nord. fil. VI, 15 f., påvisade
fsv. ljudlagen. — *) Anf. fr. n. Öbott. — ') Gkby-Nvet. arm! enl. §
18; m. Öbott. grivin enl. § 24.

§ 7 Nordfinländska företeeher. 191

karsmålet urspr. rl med (suprad.) I, t. ex. mlUk, filln; detta I är dock
icke r-supradental, utan målets regelbundna representant för kort I i
förbindelse med en annan konsonant, jf. § 39. Också Pedersöre-Purmo-
målet uppgifves hafva suprad. I såväl för urspr. rl som för urspr. I i
urnord. förbindelse med följ. d.

4. rd (uppk. af urspr. r8 enl. § 1,18 o. 22) har ut-
vecklat sig till kakuminalt I, t. ex. höl o. d. 'bord', b8^u o.
d. 'börda', fiM o. d. 'fjärd'.

Om ögg, af I till I se § 18; om Id, d för I i pret. af svaga
verb, §§21, 28. Ifall r och ti tillhöra olika leder af ett sammansatt
ord, visar sig — till följd af association — ifrågavarande utveckling
icke, t. ex. iirdöm o. d., virdi 'hvardag'. Andra undantag, som i väx-
lande, dock ingenstädes mera betydande, antal förekomma öfver hela
området, bero på invärkan af eller lån från hsv. — Öggen rd > I
återfinnes i några sydfinländska mål, se § 43.

5. Bestämda formen till pluraler på -ar af feminina
substantiv har — förmodligen i alla nordfinländska mål —
erhällit ändeisen -an (-a, §§ 17, 26, 34) i st. f. -ana genom
analogibildning efter maskulinerna, hos hvilka nämda ändelse
är Ijudlagsenlig (enl. § 1,49). Ex.: söknan o. d. 'socknarna',
brOdan o. d. 'brudarna', tänan o. d. 'tårna' (jf. § l,6i).

Ändeisen -ana skall likväl ännu förekomma i Ped.-Purmomålet,
ehuru alt mer gifvande vika för -a. — Området för änd. a[n] i best. plur.
af starka fem. substantiv har blifvit inskränkt därigenom, att dessa i
en del af m. Öbott. till största delen, i de åländska skärgårdssock-
narna genomgående lånat de svaga femininernas pluralform (§§ 25,
38). Dessutom bilda på fasta Åland såväl mask. som fem. substantiv
med obest. plur. på -ar sin best. plur. med ändeisen -ana; snarast före-
ligger väl här anslutning till hsv.

6. Inom en talrik klass af deponentier af starka och
n svaga konjugationerna hafva — tvärt emot det vanliga för-
hållandet i östsv., jf. § 1,67 — de långstafviga svaga med
sig uniformerat de öfriga i afseende å pres. ind., som till
följd häraf genomgående ändas på -is o. d. (jf. § 3,4). För-

192 De Östsvenaka dialektema.

modligen omfattar denna klass s&dana deponentier som rela-
tivt sent eller alls icke isolerat sig från motsvarande aktiva
verb (sålunda höra hit reciproka verb och durativa som 'bi-
tas'). Ändeisen -is o. d. med sin vokal föreföll väl — sar-
skildt med hänsyn till förhällandet akt. -ar: mediopass. -as
i I konj. — att vara en mera regelbunden motsvarighet till
den aktiva ändeisen (enl. §§ 2,2, 3,i städse -är inom de ifrv.
konjugationerna) än enbart -s ^). — Ex.: pres. ind. bitis o. d.
'bits, -as, -ens', slltis o. d. 'slitas, -ens' (recipr.), yvis o. d.
'yfs, -vas, -vens'; jf. fsv. pres. ind. sing. 6i^, slis: yvis.

7. I mediopassivet har 2 pers. plur. — som numera
blott i imperativen eger en särskild form, jf. § 3,4 — genom
analogibildning efter aktivet antagit ändeisen -in o. d. efter
mediopassivmärket. Ex.: stsämsin o. d. 'skämmens', harmasin
o. d. 'harmens'.

I allmänhet har man bildat 2 pers. plur. imp. mediopass. genom
att foga änd. -in (-en) till motsvarande 2 pers. sing. (enl. analogin
stsämsin o. d.: sing. stsSms o. d. = fallin o. d. 'fallen': sing. fall); den
fullständiga ändeisen är sålunda i I sy. konj. -asin o. d., för öfrigt
-sin o. d. Likväl förekommer äfven -iiin o. d. somligstädes hos en del
verb. De i n. Öbott. mötande fallen häraf (t. ex. Gkby-Nvet. yvisin
'yfvens') bero pä att ändeisen fogats till pres. ind. (på -is, jf. föreg.
mom.), som i nämda trakt antagit karaktären af en värklig rot (jf. §
15). I Ålands h:d, som har -esen (-eSsn) äfven i I sv. konj., kunde åter
dessa bildningar tänkas hafva uppkommit genom tillägg af -en till den
gamla formen för 2 pers. plur. (på -ens), i hvars ändelse n skulle
bortfallit «).

^) I god öfverensstämmelse med denna förklaring ändas i de
nordfinl. målen det rent passiva pres. ind. inom starka och II sv.
konj. städse på -is o. d. Det kända förhållandet, att i hsv. ändeisen
'8 företrädesvis tillkommer deponentierna, -es de rena passiven, är
ock en följd af att de förra ej i samma grad som de senare hållit
relationen till motsv. aktiv 1 ef vande. — *) £tt sådant bortfall saknar
visserligen motstycken i den nuvarande åländskan. Men åtskilligt

§ 8 Sydfinländska företeelser. 193

För den »ydft/nlänäska gruppen äro följande före- § 8.
teelser utmärkande:

B

1. Ursprungligen såväl som enl. § 1,28 l&ngt o har
diftongerats till äu i östra Egentliga Finland fr&n och med
Pargas, sannolikt hela Nyland, samt på Nargö, t. ex. bäuk
'bok', stäurär 'stor', bkatd o. d. 'bord'.

Under inflytande af hsy. har nyländskan i allmänhet &ter utbytt
äu mot ö; i vissa delar af Esbo, Lappträsk och Strömfors höres dock
diftongen fortfarande tämligen allmänt. Detta utbyte är åtminstone
delvis af jämförelsevis ungt datum. Också i Finnby öfverväger det
hsv. ö, ju längre mot sydväst dess mera. — Ifrv. diftongering visar
sig äfven i vissa nordfinländska mål. se §§ 24, 34.

2. Maskulina substantiv med obest. plur. på -ar hafva —
såväl i de egentliga sydfinländska dialekterna som i Nargö-
målet — i best. plur. antagit ändeisen -ana i st. f. det (enl.
§ 1,49) Ijudlagsenliga -a[n]; förmodligen i anslutning till femi-
ninerna, hos hvilka artikelns äudelsevokal af urspr. slutlju-
dande r skyddats för apokope. Ex.: dagana 'dagarne', dråpana
drupana 'dropparne', skönana skåunana 'skorna' (jf. § l,6i).

I de östligaste nyländska socknarna — Pyttis, Strömfors och
Lappträsk — användes likväl fortfarande, jämte vanligare -ana, ändei-
sen -a[n], åtminstone hos starkt böjda maskulina, t. ex. hunda[n] 'hun-
darne', säkka[n] 'säckarne*. — Betr. änd. -ana i best. plur. af svaga
mask. i n. Öbott. och Houtsk. se §§ 18, 20, 39. I fasta Ålands mål,

tyder på tillvaron af en samöstsv. ljudlag, enl. hvilken n försvunnit
framför s i svagtonig stafvelse. Sålunda anträffas i de flesta diall.
i afftåst o. d. (fsv. i aftons) 'i går afton', i måråst o. d. (fsv. i morgons)
'i morgse', och i n. och m. Öbott., Ormsö-Nuckö etc. saknas slutarti-
kelns n regelbundet framför graitivändelsen, t. ex. prSstis o. d. 'prästens',
pigus o. d. 'pigans', hastas 'hästarnes'. Företeelsen får naturligtvis tän-
kas hafva blifvit inskränkt inom sina nuvarande gränser genom ana-
logibildning eller hsv. invärkan.

13

194 De Östsvenska dialektema.

där nämda ändelse brukas i samma utsträckning som i de sydfinländska,
torde den bero på in värkan frän hsv. Måhända är samma förklaring
också för de senares vidkommande att föredraga framfor den of-
van gifna.

3. Adjektiven hafva i singularis af den starka deklina-
tionen (ang. dess plur. se § 2,6) äfven i attributiv ställning
antagit det predikativa systemets former (jf. § 1,37). Ex.:
attrib. och pred. mask. o. fem. starkär stark — jf. t. ex.
Runö attrib. mask. starkan, fem. starku : pred. mask. atarkär,
fem. stark.

Enahanda förhållande eger rum i åländskan, Houtskärs- och
Nargömålen — hvilka med hänsyn till denna punkt kunde föras till
den sydfinl. gruppen — samt i vissa andra nordfinländska och baltiska
mål , jf. §§ 25, 56.

4. Den gamla maskulinformen i adjektivens starka
singularis (jf. §§ 1,37, 8,3) bar blifvit införd också i femininum.
Nargö och, som det tyckes, Houtskär ligga innanför denna
företeelses råmärken. Ex.: mask. o. fem. dSuvär 'döf ; jf.
fsv. mask. d0ver: fem. def.

Att likväl målen i Nyl. och Eg. Finl. äfven bruka den gamla
femininformen i mask. och fem. sing., framgår af § 4,7.

5. Formen för det mediopassiva supinet i II och III svaga
konjugationerna har ombildats sålunda att den utgöres af det
aktiva supinets form (sådan denna gestaltat sig enl. § 1,65)
+ a + mediopassivmärket (enl. § 1,66 utvidgadt med t);
ändeisen är således i II konjugationens 1 klass -dast (-<{ast,
§ 1,22), i dess 2 kl. -tast, samt i III konj. -ddast. Målen i
Egentliga Finlands västligare socknar följa likväl m. afs. å
denna form de angränsande nordfinl. dialekterna. Den ifrv.
bildningens ursprung är dunkelt. Möjligtvis har man att söka
det hos den verbklass i fornspråket, till hvilken ]fora (pret.
lorda, sup. '^orat) hörde. — Ex.: bygdast bigdast 'bygts',

§ 8 Sydfinländska företeelser. 195

iurcf ast o. d. 'torts', tystast listast 'lysts', triuddast troddast

trötts'.

Företeelsen återfinnes, h?ad vissa verb beträffar, i m. Öbott.,

66 § 25.

c

6. Kort i har icke, liksom i hsv., uti enstafviga kort-
stafviga ord blifvit på Ijudmekanisk eller analogisk väg er-
satt genom en öppnare vokal. Houtskärsmålet öfverensstam-
mer kanske härutinnan med de sydfinl. dialekterna. Ex.: lid
'led' (fsv. K|)), tin 'tenn' (fsv. fin), skip o. d. 'skepp' (fsv. ship).

Till följd af invärkan från hsv. upptrå^a några hithörande ord
mer eller mindre allmänt med vokalen e (ä, le). Isynnerhet är detta
fallet, dä vokalens kvalitativa olikhet i dialekten och i hsv. ytterligare
framhäfts genom en kvantitetsskilnad ; sålunda flerstädes v9d (vied),
smed (smiad), frid (fried), led (lied), i st. f. vid, smid, frid, lid.

7. Kvantitetsförhållandet kort vokal -|- kort konsonant
har, såvida vokalen är en annan än a (§ 1,28 e), icke häller
i det fall att konsonanten står i slutljudet undergått någon
Ijudlagsenlig förändring i starktonig stafvelse (jf. § 2,i7).
Korpomålet torde likväl — i likhet med de angränsande nord-
finländska dialekterna — åtm. merendels hafva uppgifvit det-
samma i detta fall (jf. § 21). — Ex.: nät 'nät' (isl. net), Ml
0. d. 'hål' (isl. ÄoO, skåt 'skott' (isl. sJcof).

Det ofvan sagda tyckes äfven gälla för Nargömålet, hvad be-
träffar förbindelse af kort vokal (annan än a) och kort tenuis; jf. §
9,4 anm. — De sydfinl. dialekterna hafva i åtskilliga under regeln fal-
lande ord frångått det ursprungliga kvantitetsförhållandet till förmån
för dess högsvenska motsvarighet. — Utom i de sydfinländska målen
bibehälles kort vokal -j- kort slutlj. kons. i de nordligare österbottni-
ska dialekterna: se § 14.

En ytterligare olikhet mellan de sydfinländska dialek-
terna och de angränsande är användandet i de förra af ad-
jektivens gamla starka fem. sing. också såsom mask.; se
härom § 4,7.

196 De Östsvenska dialekterna.

§ 9. Den baltiska gruppen åter kännetecknas af föl-

jande företeelser:

A

1. Halfvokalen w har också i förbindelsen wr (jf. §
1,23) öfvergätt till dentilabialt spirantiskt v. De östligaste
nyländska målen anslnta sig härutinnan till de baltiska. —
Ex.: vri o. d. 'vrida', vragg o. d. 'spant' (jf. isl. rgng).

Betr. tillkomsten af de öfriga finländska dialekternas vr- former
se § 3,3 anm.

2. mb har i ställning framför (ursprunglig eller enl. §
2,2 1. 64 genom svarabhakti uppkommen) vokal assimilerats
till mm, som efter en (enl. § 1,60) lång vokal förkortats.
Denna assimilation är yngre än den östsv. vokalapokopen
(§ 1,49) och har således inträdt endast framför kvarstående
vokal. Nargömålet tyckes i likhet med de finländska dialek-
terna icke hafva deltagit i densamma. — Ex.: dimmäJvika
dimmuJviku 'dymmelvecka' : h\. dymbilvika; gimmär -ur 'ungt
får som ej lammat' ^): isl. gymbr; ämmär o. d. 'ämbar';
kummur 'kommer' ^) : fsv. Jcumber ; tråmma trumma 'trumman' :
fsv. (ack.) trumbuna; ramma? 'ramla': pret ramb^a; stumma?
'stomme' : pl. stumb^ir o. fsv. stumble 'stubbe'; iämi luami 'lam-
met': fsv. lamhet

En till följd af denna ljudlag uppkommen växling mellan mm
och mb inom ett ords formsystem eller inom en grupp af besläktade
ord har endast undantagsvis upprätthållits. Det senare har ofta ge-
nom utjämning blifvit äterstäldt där vokal följer, t. ex. Estl. obest.
sg. timbär -ur (jte timmar -ur) : best. sg. timbri ; Dagö, Gsvby, Wichtp.,
Nuckö inf. rambäl rämbul (därjte, dock ej på Nuckö, rammfll): pret.
ramb^a rämbla; dimba 'dimman', dimbattr -an 'dimmig': dimb 'dimma';
Estl. utom Rågömålet best. sg. trumba, pl. -ar (jte trumma, -ar): obest.

*) Dagö, Gsvby, Rågöarna o. fakultativt Wichtp. gimbr. — *) Antr.
under denna form på Ormsö.

§ 9 BalUaka företeelser. 197

sg. trumb; Dagö, Gsvby, Ormsö o. Nuckö best. sg. låmbi, pl. -ir: obest.
sg. lamb. — Om den olika behandling ord med enstafyig obest. siog.
undergått ä ena sidan på Runö, Rågöarna o. i Wichtp., å den andra i
Gsvby, på Dagö, Ormsö och Nuckö se §§ 54,59,67. — Former utan b
af ordet 'åmbar' anföras blott från Runö-, Stor-Rågö- och Wichtp.-
målen; i de öfriga, liksom ock fakultativt i Wichtp.-målet, kvarstår
mb oassimileradt, antingen af samma orsak som i hsv. (jf. Tamm, Fonet.
kännet. s. 18) eller till följd af påvärkan från densamma. — I st. f.
genom assimilation har b ej sällan aflägsnats på analogisk väg (om
denna företeelse, som ej är inskränkt till Ösjprov., se § 1,24 anm.),
t. ex. samll -ul 'samla': fsv. aamhla; Ormsö mmil 'ramla'; Dagö, Ormsö,
Nuckö burnas -ul 'humle' (Dagö äfven hummäl): fsv. humhli-j Runö, Rågö,
Wichtp. kumär 'kommer': fsv. kumber,

3. Framför <?, f, «, ?, n har den likvida (i Nargö-
dialekten r, i de öfriga baltiska målen dessutom 7), genom
hvars invärkan de förra (enl. § 1,22) utvecklat sig ur mot-
svarande alveolarer, helt och hållet försvunnit. Ifall före-
gående vokal är betonad och kort, hafva 8 och t undergått
förlängning; tvifvelsutan genomfördes denna redan före likvi-
dans försvinnande och träflfade hvarje tonlös konsonant, som
föregicks af kort vokal + sonor kons. (jf. s. 115 här ofvan).
Ex.: löd liudu 'jord', vafffu] 'vårta', kiss 'kors', mS^[u]
'märla', hön o. d. 'horn', vBd o. d. 'valde', häf 'halt' (neutr.
af 'hal'), hBS8 hAs 'hals', än 'aln' ^).

Om de enstaka former med (I- supradental och) bortfallet 2, som
anföras från Nargö, se § 44. — Den ofvan nämda företeelsen återfinnes
i en del finländska mål, se §§ 15, 17, 21, 28; jf. äfven § 40.

4. Urspr. kort, hufvudtonig stafvelse med ordslutande
slutkonsonant har — äfven om dess vokal är en annan än a
(jf. § 1,28 e) — blifvit förlängd. Endast i det fall, att slut-
konsonanten icke var en tenuis, skedde dock detta öfveralt
på samma sätt som i hsv., d. v. s. medelst vokalens för-

*) Anf, fr. Gsvby, Ormsö o, Nuckö,

198 De östsvenaka dialekterna.

langning ^). — Ex.: hll hU 'hkV: isl. hol; smér o. d. 'smör':
isl. sm0r\ 118 o. d. 'led på gärdesgård': Mid.

Pä Nargö nteblef likväl mähända denna förlängning, ifall slut-
konsonanten var en tennis ; jf. § 8,7. Betr. den olika behandling kort
staf velse i sistn. fall nndergätt i de öfriga balt. mälen, se §§ 52, 67. —
Det ursprungliga kvantitetsförhällandet har i ganska stor utsträckning
blifvit äterstäldt genom utjämning frän former, i hvilka detsamma
Ijudlagsenligt bevarats (enl. § 2,i7), t. ex. bäk 'beck' (Runö dock bSk):
best. sg. bäki; tän tin 'tenn' (Runö och Wichtp. dock t6n): best. sg.
»ni tini; Gsvby, Nargö hål häl: best. sg. håli håli, plur. -ir; Nuckö
lad (jte lid) 'led pä gärdesgärd': best. sg. lädi, plur. -ir.

B

5. Långt ä har — därest det ej blifvit a enl. § 66 L
67 — öfvergått till e äfven om supradental eller kakuminal
konsonant följer (jf. § 1,45). Framför d = urspr. rö visar sig
denna öfvergång likväl icke, hvilket synes antyda, att vid
dess genomförande vokalen ännu ej var förlängd i nämda
ställning; däremot har ett p. gr. af efterföljande rn långt ä
varit underkastadt densamma (se ang. dessa förlängningar §
1,28 a). För Nargömålet tyckes det of van sagda icke gälla.
— Ex.: kéran 'kär', hél 'häl', niel 'mäta' (fsv. mcelä)^ [ijén
'järn' 2), 8t[i]gn 'stjärna' »), k[i]én 'kärne' *), gen 'gärna' O,
ten 'tärna' «).

Säsom i allmänhet inom é-ljudets omräde (jf. § 1,45 anm. o. 7i
anm.) äro emellertid undantagen — med 1, antagligen beroende på
hsv. invärkan — här synnerligen talrika. Så uppgifves för 'lära' en-
dast lär; keran blott från Ormsö-Nuckö, för öfrigt klran o. d.; Ormsö
häl; Dagö sUän; Dagö-Gsvby gän; Rågö- Wichtp., Runö tln.

*) Jf. NoBEEN, Gesch. d. nord. spr. § 147. — *) Runö o. Nuckö
iän[n]. — ') Runö stiinn, Nuckö stiän. — *) Runö kiinn, Nuckö tian.
— ») Runö giSnn, Nuckö giin^. — •) Däremot fäd 'spår', f[i]l<l 'fjärde',
fid 'gärde' (Runö o. Nuckö giäd), miici 'mjärde', svftii 'svärd' (men
sYtBd 'svår = isl. suorbr), vldan -Sr 'värd' (adj.), vid 'värd' (subst.;
pien Nuckö vécl 'vård' = isl. vorbr).

§ 9 Baltiska företeelser. 199

6. Kort i såväl som kort y har i starktonig stafvelse
framför urspr. kort slutljudande konsonant utvecklat sig till
en öppnare vokal. Denna vokal är — till följd af den mom.
8 här nedan behandlade delabialiseringen också där urspr.
y föreligger — e, ifall den undergått Ijudlagsenlig förläng-
ning (enl. mom. 4 o. § 67), men ä, om den förblifvit kort.
Ex.: spSk 8pai([k] 'späck': isl. spik; skép skftp 'skepp': isl.
skip; ten tän 'tenn': isl. tin\ lé 'led' (m.): isl. ack. lid; ket
kät[t] 'kött'1): nyl. kyt; dän 'dön': isl. ack. dyn; jf. äfven
däsi 'dös': isl. dys^\ länitrS 'lönn': isl. ack. Myn.

I de flesta baltiska dialekter visar ett eller annat ord mot re-
geln i; detta har då återinförts ur former, i hvilka den påföljande
konsonanten icke &r slutljudande. T. ex. Runö bit 'bett': best. sg.
bitii plur. -u; Ormsö vikk Qte Ijudlagsenl. väkk) 'veck': best. sg. vikki,
plur. -ir (f. Ijudlagsenl. '''viki, -ir); Nargö skip 'skepp': best. sg. skipi,
plnr. skipir; Nargö Un 'tenn': best. sg. tini. För öfrigt har städse ut-
jämning i motsatt riktning egt rum hos substantiv med växlingen e 1.
ft: i. — I Rågö- och Wichtp.-målen representeras urspr. I uti ofvan-
nämda ställning ej sällan af I i st. f. af S eller ä. Förmodligen har detta
fl tillkommit genom analogisk förlängning af fl efter mönster af de ord,
h vilkas rotvokal hade växlande kvantitet, men konstant kvalitet. Obest.
sing. skflp 'skepp' (f. '''skflpp), Ifld 'led på gärdesgård' (f. le; isl. hlib) äro
sålunda bildade till best. sg. skflpi o. pl. skflpir, resp. best. sg. lädi o.
pl. Ifldir (ang. dessa formers vokal se of van) i analogi med nflv 'näbb':
nflvi, -ir; fflt: fati, -ir; bil: hftli, -ir o. likn. — Öfvergång af kort i, y till
en öppnare vokal i starktonig stafvelse förekommer — bl. a. uti ifrv.
fall — äfven i de nordfinländska dialekterna; se § 7,2.

7. Urspr. kort o har öfvergått till u i starktonig staf-
velse framför

a) kort konsonant, som omedelbart efterföljes af a, t. ex.
pusa 'påse': isl. (obl.) pösa; brutas 'brottas': isl. brotas; knuda
o. d. 'knåda': isl. hnoöa; uvan o. d. 'ofvan': isl. ofan.

*) Kan likväl omedelbart motsvara äldre kiot 1. k0t — ') Slut-
vokalen i dflsi införd ur de tvästafviga formerna (jf. isl. pl. dysiar)
^n\, mom. If,

200 De Östsvenska dialekterna.

b) tenuisgeminata, t. ex. stukk 'stock', sputt 'spotta'^),
hupp 'hoppa' lupp[å] 'loppa' ^).

Dessa företeelser sträcka sig ett stycke in på den an-
gränsande dialektgnippens område, i ty att jämväl östnyländ-
skan uppvisar desamma.

Öfvergängens v&stgräns i Nyland kan jag ej med fuH säkerhet
angifva. Pärnå och Mörskom fa]]a i hvarje händelse innanför den;
äfyensä troligtvis Borga s:n, hvarifrån jag känner flere exempel på
fallet a). Ännu betydligt längre ät väster anträffas enstaka former
med u i ofvannämda ställningar. Dessa former kunna likväl miss-
tänkas hafva invandrat ur östnyländskan — för så vidt de öfverhufvud
innehållit o, något som väl knappast är fallet med t. ex. (o.), m. och
v. Nyl., Finnby bukk 'bock', bukk 'bocka' knupp 'knopp' (jf. isl. bukkr^
Ity. buckenf no. knupp. I östra Nyland möter i de hithörande orden
å för u, ju längre västerut, dess oftare. På Nargö äro t. o. m. de båda
vokalerna ungefär lika vanliga; däremot anföras ur de öfriga Ösjprov.-
målen endast få undantag från regeln. Dessa å-former torde dels för-
skrifva sig från hsv., dels, hvad östnyländskan beträffar, hafva inträngt
ur granndialekterna. För Ösjprov.-målens vidkommande kan man åter
sätta i fråga, huruvida ej åtminstone i vissa fall förväxling mellan u
och å föreligger. Jag har nämligen iakttagit,, att läppartikulationen
hos alla vokaler här är i hög grad reducerad, till följd hvaraf de
ifrågavarande i akustiskt hänseende komma hvarandra ganska nära. —
Om enahanda öfvergång i Hvittisbofjärdsmålet se § 34.

8. Från vokalerna y och B (ursprungligt såväl som enl.
§ 1,11 [1. § 9,6?] af y, § 1,4 af p,§ 1,9 af o eller § 1,44 af ä
uppkommet sådant) äfvensom från diftongen 8y har det la-
biala elementet bortfallit, hvarigenom y blifvit i, B åter e
eller ä (i regeln det förra, då vokalen är lång, det senare,
då den är kort) samt By öfvergått till äi — med det undantag
likväl, att kort, af kakuminal eller supradental konsonant

>) o. Nyl., Nargö spått. Formen sputt hör måhända ej hit: jf.
no. sputta. Huruvida öggen egt rum före tt kan jag i brist pä säkra
exempel ej bestämdt afgöra. Jf. dock äfven Dagö, Ormsö, Nuckö kutt
'(gran- etc.) kött'. — *) För Nargö endast låppu uppgifvetf

§ 9 Baltiska företeelser. 201

efterföljdt B icke öfver hela området träffades af ljudlagen;
kort torde vid dennas genomförande hvarje urspr. kort vokal
varit, som icke urspr. efterföljts af rö, rn eller rl (jf. § 1,28 a). —
Ex.: Ils 'lysa', bigg[i] 'bygga', ben 'bön', stal[r] 'söner' i),
béä 'börda', én 'örn', mé 'mjöd' *), näit 'nöta': isl. n0yta.

Ang. delabialisering jämväl af kort O i ställning framför suprad.
M. kakum. konsonant samt i dift. 9u se §§ 51, 58, 62, 67 o. 54. — I ett
par mål har 9i utvecklat sig vidare till al (§ 64) eller reducerats till ä*,
§ 66. Om dess ersättande med enkel vokal i anslutning till hsv. jf. §
1,69 anm. — Ofvannämda företeelse återfinnes, i olika utsträckning, i
några finländska mål; se §§ 38, 39, 48.

8V2 Kort e har i svagtonig stafvelse öfvergått till ett
I-ljud. Dessförinnan — men efter den mom. 16 behandlade n-
apokopen — hade det likväl bortfallit i förbindelsen -en efter
dental konsonant. — Ex.: armin 'ormen', grävi o. d. 'grafven',
nöti 'noten' '), husi 'huset', fétrl *) 'fötterna' (fsv. fötrene).

Om ögg. af svagton. • till I inom de öfriga dialektgrupperna se
§§ 7,2V„ 14, 24, 41, 43.

9. å — dock ej veterligen det enl. mom. 10 här nedan
uppkomna — har i svagtonig stafvelse öfvergått till a. Ljudla-
gens värksamhetsområde är i de estländska dialekterna betydligt
vidsträktare än i Bunömålet, beroende på att vokalbalansöfver-
gången u > å i de förra egt rum utan inskränkning (§ 6,1), i
det senare åter sannolikt blott då vokalen af gammalt var slut-
ljudande (§ 67). Hit höra bl. a. sfakafär o. d. 'kort', sindrafär o.
d.' söndrig', sä^kafär o. d. 'smutsig' m. fl. adjektiv på -at-: jf.
isl. stoTckottr Jcringlöttr o. likn. samt §§ 1,29 o. 7; räkneorden

*) Så Ormsö och Runö. — *) Antr. på Runö. Formen mOdu i
Gsvby-, Ormsö-, Nuckö-, Rågö- och Wichtp.-målen är, liksom Dagö-
målets mätu, svårligen af svensk upprinnelse. — ^) Nargö nåutn^ RunO
n$ta. — *) Runö fftru,

202 De Östsvenska dialekterna.

13—19: trttta 'tretton', IlSla o. d. 'Qorton' etc^); best sing.
af långstafviga svaga feminiDa, t ex. bföina 'blomman' ^): jf.
E^g. Finl. o. Nyl. bföinån o. d. (däremot vital 'veckan': Eg.
Finl. o. Nyl. vitain o. d.); sima 'Simon''). Dessutom sär-
skildt i de estländska målen: plur. af längstafviga
svaga fem.-substantiv, t ex. spiltar -ana 'spiltor -oma' (men
sinur -una; jf. Eg. Finl. o. Nyl. spiltår -åna: sinur -una); den
attributiva starka adjektivdeklinationens fem. sing., t. ex. starka
'stark'*): jf. s. Öbott. starkun; igga 'ingen' (fem.): jf. Nyl.
iggån; långst. subst., afledda med suff. -ul-, t. ex. aksaf 'axel'^):
fsv. aand; långst adj., afledda med -u;?-, t ex. huggra 'hungrig'
(fem.): jf. Nyl. huggrå; brulap 'bröllop'*); abbar åbbar 'ab-
borre'. I dessa fall har Runömålet u (eller ett enl. § 67
därmed ekvivalent å): spUtu, starku, éggu, aksul huggru,
bullup, uabår.

Ang. Tidare utveckling af a till ft se § 57. — Nackö abbår (jte
abbar), Gsvby åbbår (jte äbbar) bero val snarast på hsv. inflytande;
likaså -tån i räkneorden 13 — 19 i Nargömälet. — Endast skenbart åter-
gifves urspr. -ött- med -ut- (-åt-) i Runö uavutflr *afyig\ flåtråtär 'gram-
lig\ Wichtp. o. Nuckö stadutan stivufair 'stadig', Wichtp. tålutan 'tålig'
m. fl. Alla dessa adjektiv äro ursprungligen afledda med suffixet -u;^
(hvar^ Yokal i Runödialekten aldrig och i de öfriga målen ej efter
kort rotstafyelse var underkastad ifrv. öfvergång) och sedan ombildadc
efter dem på -ött-. Från de kortstafviga förskrifver sig suffixvokalen
u i ett par långstafviga adjektiv i Wichtp.-måiet, t. ex. stieniitan 'för-
sedd med stjäm\

9V2 I Stället för den dentilabiala spiranten v (hvartill
den bilabiala spiranten v samt, väl genom denna, halfvokalen

^) Det i Finland enhärskande -tån (-tun) gör det troligt, att
a här ej beror på förkortning af a före dess ögg. till ä. — -)
Ang. uppkomsten i Runömålet af formen *blöinån, som förutsattes
af blöma se § 67. — ») Antr. i Estl. — *) Dagö, Gsvby, Ormsö stark.
— ») Wichtp. ahkU, St.-Rågö akti. — •) Antr. på Onnsö o, Nuckö;
Offf estl. mål bniiäp bnilOp etc,

§ 9 Baltiska företeelser. 203

w ntvecklat sig enl. §§ 1,19 o. 23, 9,i) visar sig sporadiskt^)
— dock aldrig efter vokal — ett annat, som det uppgifves,
halfvokaliskt v-ljud. Att värkligen en öfvergång v > w ogt
rum i dylika fall, torde likväl kunna sättas i fråga: det för-
tjänar undersökas, huruvida man ej här fastmer har att göra
med den bilabiala spiranten v, som ju tilläfventyrs
kunnat bevaras i Östersjöprovinserna. Pä Nargö saknas ifrv.
ljud helt och hållet. — Ex.: wintär -ur 'vinter' ^), swäitt o. d.
'svett' 3), twaff 'tvärt' ♦), härw 'harP, tifw 'tolP.

10. I svagtonig stafvelse har ett ursprungligt, af den
i § 1,23 behandlade ljudlagen oberördt (m. a. o. ett af h el-
ler k föregånget) w i förening med ett följande a utvecklat
sig till i. Ex.: hå kä 'hvad', hän kån 'hvar' (isl. huarna\
hatt kit hvart'.

Huruvida denna kontraktion företagits af Nargömälet, upplysa
mina källor icke om. Ej häller framgår det af dem, huruvida funk-
tionsfördelningen mellan de of van anförda svagton iga formerna och
motsv. starktoniga fortfarande upprätthälles, n. b. uti de trakter där
wa icke blifvit å jämväl i starkare betonad stafvelse, d. v. s. i Gsvby,
pä Dagö och Rägöarna. Frän Dagö och Gsvby anföras ätminstoue
inga former med wa; däremot uppgifves för Rågömålet (jämte kå, kän)
kwa 'hvad', kwann 'hvar'. — Företeelsen förekommer också i Kökars-
målet, § 39.

11. Äfven andra vokaler än a och ä hafva undergått
förlängning framför gg, Id, nd, mb (jf. § 1,28 b och 60), t.
ex. tvigg o. d. 'tvinga' % siägg siögg 'sjunga' % muld 'mull'
(fsv. muld\ bandar 'blind' '), dumbur ®) 'stum' (fsv. dumber).

^) I olikhet härmed uppträder det enl. mom. 22 kvarstående w-
Ijudet, på ett fåtal undantag när, fullkomligt regelbundet. — *) Uppg.
fr. Runö o. Ormsö. — ») Runö svält. — *) Runö tvätt, Gsvby tfoCt, Dagö,
Ormsö, Nuckö tåU, — •) Så Nargö, Gsvby o. Runö. — •) Så Gsvby,
Ormsö o. Runö. — '') Anf. fr. Dagö, Gsvby o. Ruiiö. — ^) Så Nucljö,

204 De öatsvenska dialekterna.

De under regeln fallande orden uppträda likvisst i de förelig-
gande uppteckningarna oftast med den ifrv. vokalen kort. Huru man
bar att uppfatta detta — om det hsv. inflytandet håller på att segra
härutinnan eller om vokalen är pä väg att åter Ijudlagsenligt förkor-
tas — kan jag ej afgöra. Naturligtvis är det ingen omöjlighet, att
också i Finland hvar j e kort vokal förlängts framför de nämda konso-
nantförhindelserna, ehuru blott a och ä (samt i några mål dessutom å,
§ 29) bevarat spår däraf till våra dagar ^).

12. I det ur brytningsdiftongen io enl. § 1,9 utveck-
lade iif har vokalen i gått förlorad, t. ex. mål o. d. 'mjöl',
mé 'mjöd' % m o. d. 'fjol', kil o. d. 'köl' (fsv. Mol), mif^k
o. d. 'mjölk', bärki 'björk'.

Uti Gsvby fiSl (uppg. jte fW), Rågö-Wichtp. m\U, kiSf anger 18
säkerligen, liksom iå i v. Ormsö miål, den diftongering e, ä och 6 i
nämda mål sporadiskt undergått framför I (§§ 53, 65). Nargö miäl miHI
beror väl på lån ur Ormsömålet, resp. hsv. eller Rågö-Wichterpalmålet.
llunö o. Rågöarna biarl([i] — på Runö finnes därjämte bärki — samt Runö
mialk 'mjölk' innehålla ej urspr. io utan svara närmast mot ö. Nyl.
bjark, fsv. micelk (fsv. hiork hade gifvit Rågö ^Mirk).

13. Halfvokalen i har äfven försvunnit ur diftongen iu,
där denna föregåtts af r eller kakuminalt /, t. ex. rök 'ryka':
isl. riuka, bröt 'bryta': isl. briöta, klu o. d. 'klyfva': isl.
Jcliufa.

Osjprov. brist o. d. 'bröst' (< bryst enl. mom. 8) ^) representerar
ett annat afljudsstadium än isl. briost — som till följd af ifrv. ljud-
lag skulle motsvaras af ett *brQst — nämligen detsamma som ty.
Brust] vi hafva här att göra med en neutral i-stam, hvars suffix-
vokal väl leder sitt ursprung från ett dualt -1. Då denna bildnings
förekomst i de nord. språken sålunda är konstaterad, torde den äfven

*) Frbudenthal uppgifver emellertid för Nyl. formerna grOnd,
sprOnd, tygga. Nyl. bild 'bilF har ursprunglig vokallängd. — *) Antr.
på Runö. — «) Ordet finnes uppgifvet fr. Nargö, Dagö, Gsvby, Nuckö
o. Runö. Till följd af metatesis lyder det på Nuckö bu^ (< byrst enl
§§ 1,11, 66), på Runö blsf.

§ 9 Baltiska företeelser. 205

kunna utan tvekan antagas föreligga i det hsv. hröst^ hvars identifie-
rande med isl. briöst erbjuder svårighet i anseende till den långa vo-
kalen hos det senare (jf. Kock, Ark. f. nord. fil. IX, 72). Om samma
företeelse i vissa österbottniska mål se §§ 15, 26.

14. V — vare sig att urspr. v eller urspr. y (§ l,5o) legat
till grund därför — har äfven i andra ställningar än framför
konsonant (jf. § 1,55) bortfallit efter u. För Nargömålet tyk-
kes företeelsen vara främmande. — Ex.: duar -u 'dufvor',
k^u 'klyfva' (isl. Uiufa), IBu o. d. 'löf (isl. Iguf), hu (< *huu)
'hufvud', ua 'ofvan\ lua 1ofva' i), hifuftr o. d.^) ^hög^ (jf. fgutn.
fem. sg. hauga\ fiu o. d. (<* fiuu) 'tjugu'.

Likväl kvarstår v stundom i kort rotstafvelse ; nästan regelbun-
det, om denna efterföljes af i: sålunda Estl. kfuvi 'klufvit', Runö etc.
duvian o. d. 'dufven', Gsvby nivu 'rufva*, Rågö-Wichtp. huvi 'hufvud' (jf*
fsv. huvidh). Anledningen härtill är tvifvelsutan den, att i dylika fall
u vid ljudlagens genomförande hade ett uttal, mera slutet än det van-
liga, något som i de estländska målen ännu är händelsen. Jf. härmed
det analoga uteblifvandet af den samöstsv. öggen g>v, § 1,5 o anm.

15. Postvokaliskt kort såväl d- som g-ljud har bort-
fallit i slutljudet, vare sig att det stod där af gammalt eller
kommit dit genom apokope af en slutlj. vokal (enl § 1,49). Ett
d-ljud som först genom vokalisering af ett föregående y, enl.
§ 58, blifvit postvokaliskt, har ej träflFats af denna ljudlag.
— Ex.: blö bliu 'blod', le 'led' (mask.), siu, pret. siäu o.d.
'sjuda, sjöd', 8l 'sida'^), sväi swai 'sveda'; lä 'lag, sällskap',
frä o. d. 'fråga', kwl kvi 'kviga'*).

Alla baltiska mål hafva i större eller mindre utsträckning åter-
infört g-ljudet ur former, i hvilka det var inljudande, t. ex. såg sv»y: plur.
sSgar sua;^u; Rågö-Wichtp., Nargö frig o. d.: pres. frågar o. d., pret. o.

') Betr. vokalen u i ua och lua se mom. 7 här ofvan. Kunömå-
let uppgifves hafva luva (p. gr. af anslutning till subst. 'lof, där v icke
berörts af ifrv. ljudlag?) — *) Om St.-Rågö hägwär se § 57. -
') Nargö sidu. — *) Nargö kvfgu.

206 De Östsvenaka dialekterna.

sup. fiiga; Gsvby o. Kågöarua kwig: best. sg. kwiga, pl. kwigar -ir.
I Kuno vai, Ormsö, Rund tåi tåi 'tåg*, Ormsö till 'tjog\ Gsvby råi Våg'
bar det blifvit infördt i den form det framför slutartikeln antagit (jf. §
1,15). — På samma sätt bar det si uti j. d-ljudet i Rågö- ocb Wichtp.-
målen synnerligen ofta, i Nargömälet oftast blifvit återstäldt, t. ex.
lid lid Med' (neutr.): best. sg. lädi ildi, pl. lldir lldir; (? Rågö-)
Wichtp. siD(^, pret. silud: pres. siQdär, pret. part. siudi; Rågö-Wichtp.
tth: best. sg. sTdaj pl. sitsar. I de öfriga baltiska målen förekomma
dylika analogibildningar endast undantagsvis, emedan 3 här bortfallit
också i inljudet, jf. § 58. Också y i Runömålets r^y 'rad', sti;^ 'stad'
(fem.), lua;' 'låda' förskrifver sig ur de med vokalisk ändelse försedda
formerna af de resp. orden, i bvilka former det uppkommit enl. § 67.
I regeln har dock växling mellan kvarstående och bortfallet d eller g
upphäfts sålunda att dessa konsonanter genomgående aflägsnats. —
Till någon liten del böra väl ock undantagen från vår regel skrifvas
på det hsv. inflytandets räkning.

16. I svagtonig stafvelse har slutljudande, urspr. kort
n bortfallit; dock ej i Nargömålet. Också där n först ge-
nom apokope enl. § 1,49 kommit i slutljudet, har det varit
underkastadt denna ljudlag. — Ex.: b$ki 'boken', hasta 'hä-
starne' (: s. Öbott. etc. hästan), starka ^) 'starkare' (: s. Öbott.
etc. starkan), igga éggu (fem.) 'ingen' (: fsv. cengun\ trätta
'tretton', unda 'undan', 2 plur. imp. skiuti 'skjuten'.

I mask. sing. af slutartikeln — t. ex. stukkin 'stocken' — samt
af adj. på -In — t. ex. rutin 'rutten' •) — kvarstår n p. gr. af tidigare
längd. Dess bevarande i den attributiva starka adjektivdeklinationens
mask. sing., t. ex. starkan 'stark', häntyder på, att den äfven här va-
rit lång; jf. § 1,63 anm. — Bortfall af slutlj. -n har egt rum också i
flere finl. mål, se §§ 17, 26, 84, 49.

17. En del maskulina ja- och feminina jo- stamssub-
stantiv hafva infört den på kons. i slutande stamformen (som
urspr. förekom blott framför ändelsevokalerna a och u) jäm-

») Gsvby, Rågöarna o. Wichtp. starkari -ärt. — *) Gsvby, Nuckö
ruUndär, resp. -indur I. -ian.

§ 9 Baltiska företeelser, 207

väl där ingen böjningsändelse användes; härvid har i blifvit
sonant. Genom analogibildning efter ja- och jo-stammarna
hafva äfven några andra substantiv kommit att ändas på -i.
Att former af ifrågavarande slag skulle förekomma i Nargö-
målet, framgår åtminstone ej af mina källor. — Ex.: säkM
'säck'^): pl. säkkiar, jf. fsv. (ack. sg.) stjek: pl. steJckiar;
väggi 'vägg'^): pl. väggiar -iu, jf. fsv. (ack. sg.) vceg: pl.
veeggiar; WU bJili 'bälg'^): pl. btt/iar o. d., jf. fsv. (ack. sg.)
b€Blgh: pl. bcelghiar; däsi 'dös'^): pl. däsiar, jtfsw. dys: pl.
dy siar \ éggi 'äng'*): pl. éggla, jf. fsv. (eng: pl. tBugiar;
tafi 'talg' «), jf. fsv. (ack. sg.) talgh; hä/i 'hälg', pl. häfia *),
jf. fsv. hcelgh^ i smsgar hcdghor^y, b[i]ärki 'björk', pl. biärkiar
o. d.''), jf. isl. hiorh^ gen. biarJcar.

1 8. Den starka deklinationens mask. sing. hos adjektiv
med suffixet -in- har — dock ej på Nargö — i predikativ
ställning antagit ändeisen -r i analogi med öfriga adjektiv.
Framför detta -r har (enl. § 1,24) utvecklat sid d och (enl.
§§ 2,2, 64) svarabhaktivokal, till följd hvaraf ifrv. form än-
das på -indär 1. -indur. — Ex.: tröindär o. d. 'trogen', rutin-
där -ur 'rutten'.

I Ormsö- och Wichtp.-målon har likväl den ifrv. bildningen
kommit ur bruk, liksom den predikativa mask. sing. öfverhufvud. På
Runö och Dagö ersattes den numera oftast, pä Rägöama synnerligen
ofta antingen af den attributiva formen (pä -in) — oaktadt den predi-
kativa för öfrigt upprätthäUits i dessa orters mål och i de bada senares
t. o. m. utträngt den attributiva — eller af en nybildad form med
ändeisen -{[^'jär. Däremot är densamma fortfarande i fullt bruk i
Nuckö- och Gsvbymälen.

*) Så Estl. — *) Uppg. fr. Runö o. Gsvby. — ») Ormsö-Nuckö
o. Wichtp. — *) Anf. fr. Runö. ■— ») Ormsö. — •) De Ijudlagsenliga
motsvarigheterna till fsv. talgh, hcelgh äro talg, bälg hOlg, se § 1,76.
— '') Rågöarna endast biärk (men pl. biärkiar).

208 De Öatsvenska dialekterna.

1872- I konformitet med de verb, hvilka af gammalt i
vissa former företedde ett suffixalt, urspr. konsonantiskt i,
hafva en mängd andra verb antagit ett i närmast efter rot-
stafvelsen. Förmodligen skedde denna analogibildning tidi-
gast i inf. och plur. af pres. ind., sålunda att egenskapen
af en dessa former utmärkande ändelse tillades i-ljudet,
som till följd af apokope (§ 1,49) här blifvit slutljudande:
på denna ståndpunkt kvarstår en stor del verb af I sv.
konj. Nargömålet torde ej hafva några bildningar af ifrv.
slag att uppvisa. — Ex.: stikki, -ium^) 'sticka, -om' (fsv.
stikJca etc); dftmpi, -ium*) 'dämpa, -om' (fsv. dcempa etc);
känni, -ium ^) 'känna, -om' (fsv. kanna etc); minski, -iar,
-lum, -la ^) 'minska, -ar, -om, -ade, -af (fsv. minzTca etc) —
liksom liggi, -ium 'ligga, -om' (fsv. liggia etc); séki, -ium
'söka, -om' (fsv. s0hia etc); fiski, -iar, -ium, -ia 'fiska, -ar,
-om, -ade, -af (fsv. fisTcia etc). Dessutom skindi skindi*)
'skynda', fili ^) 'fila' (men skindar o. d., filar; -um, -a) och
likn.«)

19. Också 2 pers. pluralis (jf. § l,4o) har uti indi-
kativen (och konjunktiven?) antagit 3 personens form; om
Dagömålet uppgifves det dock, att den gamla bildningen (på
-I enl. §§ 1,41, 9,16) ännu stundom användes i preteritum. Ex.:
pres. ind. pl. 2. 3. krup ') 'krypen, krypa'; pret. ind. pl. 2. 3.
brutu 'bröten, bröto'.

Betr. Nargömålet — liksom för öfrigt ock i fråga om de fin-
ländska dialekterna — stannar man i ovisshet, huruvida ifrv. ut-

1) Anf. från Runö, Ormsö-Nuckö o. Rågö-Wichtp. — *) Nuckö. -
») Uppg. fr. Gsvby, Nuckö, Wichtp. — *) Uppg. fr. Runö, Dagö-Gsvby o.
Ormsö-Nuckö. — •) Rågö-Wichtp. — «) Alldeles ohållbar är Vendells
åsikt (Sv. lit. sällsk. i Finl. förhandl. o. uppsatser II, s. 182), att hos
verb, sådana som demi 'döma\ i-ljudet skulle kvarstå „af forno*': de
baltiska målen hafva i full öfverensstämmelse med den öfriga nordiska
tungan genomfört synkopen af urnord. mellanstafvelser. — ') Jf. § 1,*9.

§ 9 Baltiska företeelser, 209

j amning egt rum, i ty att pluralformerna här h. o. h. uppgifvits till
förmån för motsv. singularformer. I preteritum hafva jämväl
Kägö-Wichtp.- och Gsvbymålen upphört att använda en särskild form
för pluralis. (Jf. §§ 2,8, 3,4.)

C

20. Ett i svagtoDig stafvelse stående i har — utom på
Nargö — icke ens om r följer efter detsamma (jf. § 2,io)
öfvergått till en öppnare vokal. Ex.: sinir sftnir ^) 'söner' (fsv.
synir\ störir ^) 'store' (fsv. 8torir\ fiurir ^) 'fyra' (fsv. fiurir).

De långstafviga verben af II sv. konj. hafva utbytt sin ursprung-
liga pres. ind. sg.-ändelse -ir mot den hos de kortstafviga af samma
konj. samt hos de starka utbildade — urspr. stafvelsebildande r, hvaraf
pä Ormsö och Nuckö blifvit -ur (§ 64), i de öfriga baltiska målen -är
(§ 2,2); t. ex. démur -är 'dömer': isl. démir. Egendomligt är det. att
Nuckömålet låter adjektivens predikativa st. mask. pl. ändas på -ur
(liksom mask. sg.), i st. f. på -ir, t. ex. hwTtur 'hvite': isl. huitir\ här-
med jämförlig är den alternativa plur. -ändeisen -indär (= änd. för
mask. sg.) hos in-afledda adj. i Dagö- o. Gsvbymålen.

21. Half vokalen i kvarstår som sådan, vare sig att
den följer efter en tautosyilabisk eller efter en heterosylla-
bisk konsonant eller står i uddljudet; i sistnämda fall har
dock Nargöniålet i likhet med de finländska målen låtit den
öfvergå till spirantiskt j. — Ex.: skiut 'skjuta' (fsv. 8hiuta\
siö siu 'sjö' (fsv. sior\ miukär o. d. 'mjuk' (fsv. miuker);
ägkiur o. d. 'änkor' (fsv. (enUur), biria 'började' (fsv. byriäj^e);
löd 'jord' (fsv. w|)), \ul 'jul' (fsv. iul).

Om bortfall af halfvok. i se §§ 9,12, 13, 59, 64. — Efter tauto-
syll. kons. bibehålies halfvok. i äfven i några finländska mål; se §§
17, 19, 25, 34, 49.

22. Halfvokalen w har — utom på Nargö — i förbin-
delserna hw och kw undandragit sig öfvergången till spirant

O Runö sSUii. — •) Runö, VSTichtp. stör, Dagö-Gsvby störar. —
») Så Runö o. Ormsö.

14

210 De östsvenska dialekterna.

(jf. § 1,23), t. ex. hwftt kwitt 'hvitt' (isL huiU), kwist kwäst
'kvist' (fsv. qtvister qwaster).

Om ögg. af w i förening med följande a, ä till å se mom. 10,
§§ 55, 63, med följande a till åi, ui §§ 64—66. — Ur Kuno-, Dagö- och
Gsvbymålen uppgifvas några ord med kv- jämte andra och flere med
kW-. Hsv. inflytande? — w har äfven i vissa finl. mål förblifvit half-
vokal efter h och k, se §§ 27, 42.

23. Uddljudande I kvarstår framför j-ljud, t. ex. lius
'ljus', liu liiig 'ljuga'.

Likaså i Satakunda, se § 34.

24. Mask. och fem. sing. i adjektivens starka deklina-
tion hafva — om man frånser Nargö — fortfarande städse
olika former. Betr. dessa formers gestaltning i de särskilda
målen se §§ 1,37, 63, 54—56, 65. T. ex. mask. starlAr -ur
-an: fem. stark -a -u; jf. fsv. mask. n. stärker^ g. starks^ d.
starkum^ a. starkan: fem. n. stark, g. starkrar, d. starJcri^
a. starka.

Förmodligen har icke häller inom de åländska dialekterna någon
utjämning egt rum mellan de ifrågavarande formerna; se § 36.

Sådana äro, i sina karakteristiska drag, de tre hufvud-
dialekter, i hvilka östsvenskan sönderfaller. Vi komma du
till de mindre språkenheter, som kunna urskiljas innanför de
förra. Ordningen för dessa språkenheters behandling låter
jag bestämmas å ena sidan af deras geografiska ordnings-
följd — vi begynna vid norra ändan af den östsvenska dia-
lektkedjan och sluta vid den södra — å andra sidan af deras
omfång — sålunda att en dialektkomplex i sin helhet städse
behandlas före de enskilda mål, af hvilka den består.

§ 10 Österbotten och Satakunda. 211

Göra vi i enlighet härmed början med språket i östern §10.
botten och Satakunda, sä hafva vi först att märka, att
detsamma i singularis af adjektivens predikativsystem (jf. §
1,37) — i likhet med hsv. men af vikande från alla andra
östsv. dialekter (jf. dock § 36) — låtit femininets form helt
och hållet uttränga maskulinets; t. ex. (mask. o. fem.) rik,
jf. ö. Ål. mask. rikSr: fem. rik. Sannolikt öfver hela detta
område har ock kort ä blifvit é vid de yngre förlängnin-
gs!' (jf* § l)^s) d^^ undergått framför tonande spirant -|- an-
nan kons. (§ 1,28 d) samt, i vissa trakter, framför kort slutlj.
konsonant (§ 21), t. ex. krévd 'kräfde\ élu o. d.') 'ödla' (isL
eöla; jf. s. Finl. Slå o. d.), héqlu o. d.^) 'finne, blemma' (smh.
m. isl. nagli 'spik': jf. hsv. spilchold)\ Sat., Ilmola o. Kors-
holms h:der vég 'väg', bjer 'bära"), Närpes etc. (jf. § 31)
stjér o. d. 'skära' (subst), led 'lada'^). Likväl kan denna
förändring icke skönjas i norra Österbotten, hvarest väl detta
é, liksom det på äldre SI. urspr. é återgående, i anslut-
ning till hsv. blifvit utbytt mot S; hvad enskilda ord beträf-
far, har äfven annanstädes ett liknande inflytande gjort sig
gällande (jf. § 1,45 anm. o. 7i anm.). Hela Österbotten och
Satakunda tillhör tvifvelsutan också en utveckling af å till u
i svagtonsstafvelser framför n (som sedan kan hafva bort-
fallit enl. §§ 17, 26, 34), t. ex. fämtun o. d. 'femton' (: fsv.
f(Bmtan\ fijund ^) 'fiende' (: fsv. fiande fionde). Denna Ijud-

») Jf. § 1,54. Förek. åtm. i mell. Öbott. — «) Uppg. fr. mell.
Öbott. Sat., 8. Öbott. negglu o. d.? — ») För Sat. uppgifves bilr. —
*) Jf. § 1,43. — •) Anf. fr. m. Öbott. Den ögg. ä > I i detta ords
suffix, som således inträdt i österbottniskan, förutsätter en vokallängd
af äldre datum än den vanliga förlängningen framför nd (§ 1,6 o), efter-
som ett p. gr. af denna långt a icke blifvit å i Finland, § 2,i4; beror
vokallängden på att suffixet reflekterar urgerm. -dnd- och haft stark
biton? Eller — innehåller tilläfventyrs Öbott. ffjund samma afljuds-
stadium af suffixet som bonde' « *b9undi, Norbeit, Gesch. d. nord.
spr. § 235)?

212 De östdvenska dialekterna.

lag har också inskränkt området för det sekundära å-ljud,
som i 8. Öbott företräder urspr. u i slutna stafvelser med svag
aksent (§ 30); sålunda jiddu[n] 'gäddan', men plur. jäddår
(fsv. ack. sg. gcedduna^ pl. -wr). Gkby-Nvet.-målets former
på -tån för räkneorden 13— 19 — sådana former förekomma
ock i Nykby s:n (o. flerst?) — röja jämväl genom sitt slut -n
hsv. härkomst, jf. § 17. — Vidare hör hit försvinnandet af
urspr. alveolart (men icke urspr. kakuminalt) Mjud framför
s: astint o. d. 'alls intet', kvässvi^ o. d. 'kvällsvard', isk 'il-
sken' ^). Egendomlig för dessa mål är ock den hos en mängd
deponentier förekommande infinitivformen på -is (-es, § 28),
ang. hyars uppkomst jf. §(§ 7,6 och) 1,67, t. ex. yvis -es 'yf-
vas', skämmes o. d. 'skämmas' ^), munnhuddjis (-es?) 'uiunhug-
gas' ^). Såväl i Österbotten som i Satakunda kvarstår slut-
ligen u som sådant i urspr. öppna, svagtoniga stafvelser; de
slutljudande dock undantagna, hvad 6svby-Nvet.-målet be-
träflFar (§ 18); ex.: fjäturin o. d. 'fjättern' (fsv. fiteturin),
aksufin o. d. '(hjul-)axeln' (fsv. aoctdin), tjuvu o. d. 'tjugu' ^).
§11. Det gifves dessutom några företeelser, h vilka möjligen

hafva samma område som de föregående, ehuru jag med det
material, som nu står mig till buds, endast kan konstatera
deras förekomst i hela Österbotten, Hit hör en öfvergång
af kort ä till i uti korta rotstafvelser, som efterföljas af i;
t ex. lisi 'läst' (fsv. Itesit), liti *) 'låtit' (fsv. ItetU), [j]lti 'ätit'
(fsv. [i]€etit) •). Det enl. § 7,i ur a utvecklade ä-ljudet tyk-
kes dock blott i ett par ord, som ofta användes obetonade,
hafva blifvit I : firi 'farit', vlri 'varit' (: inf. va[ra], altså knap-

«) I Vörå (o. flerst.?) förekommer ilsku Ilska' — till följd af
association med ill 'illa* eller hsv. påvärkan. — ^) Förek. åtm. i Sat.
och s. Öbott. — ») Förek. åtm. i m. Öbott. — *) Gkby-Nvet. tsögå,
N&rpes, Pörtom etc. tJOvi. — •) Jf. § 1,29. Narpes (etc.?) lata. — •)
Ljudlagen återfinnes i Houtskärsmålet, se § 39.

§ 11 Österbotten (och Satakunda?) 213

past = isl. verit) ^) — ett förbftllande som väl år att för-
klara så, att utvecklingen a > ä egt rum tidigare i svagtoniga
stafvelser än i starktoniga, där den genomförts först efter
den ifrv. öfvergången ä > i. I vissa mål göra pret part. och
sup. af några starka verb undantag till följd af påvärkan
från presensstammen, t. ex. Gkby-Nvet. dräpi 'dräpt', läsi 'läst'.
En annan företeelse, bvars råmärken måbända omfatta såväl
Österbotten som Satakunda, är en utveckling af kort y i för-
bindelse med ett följande kort g-ljud framför en annan kon-
sonant till diftongen ttu^): mBufu o. d. 'mögel, möglig': isl.
mygla^ -ugr; (s. Öbott.) n9ul 'tapphål i båtbottnen': no. nygla;
(s. och m. Öbott.) »u?[u] 'öfverläder på sko': Vbott. ygd;
(n. Obott.) I5ud 'lögn': fsv. lygh^. De fä undantag, som fin-
nas, t. ex. m. och s. Öbott IBgd IBgd, kunna bero på asso-
ciation med besläktade former, som stått utanför ljudlagen i
fråga. — Vidare är här att märka, att genitiven hos alla
nomina propria, äfven de starkt böjda, erhållit ändelser, be-
stående af den svaga deklinationens gamla oblikändelser -\-
genitivmärket -s (jf. § 1,35). Att egennamnen framom andra
substantivkategorier låtit denna genitivtyp, som tydligtvis
tidigare tillkom blott n-stammarna, blifva enhärskande, har
tvifvelsutan sin grund i den öfvervikt dessa just här egde
(äfven hos maskulinerna: märk den stora mängden af mask.
„Kurznamen^). Genitivändelsen vore således hos mask. nom.
propr. -as, hos feminina -us (-ås), om icke en utjäm-
ning egt rum, i allmänhet sålunda att -as blifvit genom-
gående — t. ex. antas 'Antes (Anders')', kalas kS^as 'Karls',
annas 'Annas' — men i Vörå (och grannsocknarna i norr?)
till förmån för -us — t. ex. antus 'Anders', kälus 'Karls',

1) M. och s. öbott. (samt Sat.) furi fyri 'farit*, vuri vyri vOri vari
'varit'. — *) Ett spår af en liknande ljudlag i Eg. Finl. har jag trott
mig kunna konstatera § 1,55 not. 1.

214 De östsvenska dialekterna.

annus 'Annas' — medan åter i Pedersöre-I*urraomålet (etc.?)
femininerna tillfogat -as efter den på -us slutande geni-
tivformen — t ex. fijusas 'Sofias' ^). Det är högst sannolikt
att gränserna för den ifrv. företeelsen böra uppdragas ännu
vidare än hvad hår skett. Måhända är den t. o. m. att
räkna bland de samfinländska; att den åtminstone icke va-
rit främmande för nyländskan, bevisas af de i Nyland gan-
ska vanliga hemmansnamnen på -as^ t. ex. Inglds, Oamlas,
Skäggas, Nihas, SUvastas, Bengtas. — I detta sammanhang
må slutligen omnämnas uppkomsten af en ny klass af verbal-
abstrakter genom substantivering af den passiva infinitiven —
t. ex. läsas, läsase -i 'läsande, -andet' — en novation, till
hvilken också vissa sydligare finl. mål röja ansatser^).
§12. Främmande för målen i Satakunda (åtminstone det i

Hvittisbofjärd) äro däremot med säkerhet några andra sam-
österbottniska företeelser. En sådan är utvecklingen af k, g
(kk, gg) framför ursprungliga palatala vokaler (således ej
dift. 8u, § 2,1, eller svarabhaktivokalen ä, § 2,2) eller i för-
ening med ett följande j-ljud till resp. tj, dj (ttj, ddj) eller,
noggrannare uttrykt, till dentipalatalt t, d + tonlöst, resp. to-
nande dentipal s; ett föregående g har härvid förbytts till
ett n-ljud. Palatalisering af k och explos. g har som kändt
egt rum också i hsv., ifrån hvilken dock österbottniskan,
liksom alla östsv. mål, där företeelsen återfinnes och ej det
hsv. inflytandet fått öfverhanden (§§ 35, 43, 49), skiljer sig
i så måtto, att den låtit densamma inträda jämväl framför
svag aksent. Ex.: tjänn 'känna', stju2^ stjOJ 'skjul', låtje o. d.

^) Somliga dialekter (t. ex. Pedersöre-Purmomålet) utsträcka an-
vändningen af den utvidgade genitivformen jämväl till appellativ, bru-
kade J^ar* i^oxriv om någon viss individ, t. ex. pröstas '(vår) prosts'.
I s. Öbott. förekommer änd. -as också i andra fall hos appellativa subst.,
äfvensom hos pronomlna; se härom § 30. — ') Med slutartikel kunna
dylika bildningar uppträda blott inom de ifrv. målen.

§ 12 Österbotten. 215

'locket' (fsv. loket), stidji 'stigit', sättjin 'säcken', Xläddjur o. d.
'släggor' (fsv. slceggiur), dréndjar o. d. 'drängar' (fsv. drcengiar).
Framför ändeisen i 2 plur. imper. har gutturalen blifvit åter-
stäld genom utjämning i paradigmet. De ur palataliseringen
framgångna konsonantförbindelserna hafva i vissa dialekter
utvecklat sig vidare till alveol. ts, dz (tts, ddz), § 16; om bort-
fall af t i förb. sts se § 18, och om försvinnandet af uddlj.
d framför j § 23. I inljudet har det enl. nyssnämda ljud-
lag uppkomna korta d-ljudet, såvida det ej föregås af nasal
eller i, städse bortfallit; i dylika fall uppträder det därpå
följande ljudet öfveralt som vanligt prepalatalt j ^). Ex.: vejin
o. d. 'vägen', bjärji o. d. 'bärget', ta^jin o. d. 'talgen', Mn\\ o. d.
'flugit' (men stidji stidzi 'stigit', tindje o. d. 'tinget')^). Ett
par specifikt österbottniska drag äro vidare öfvergången af
uddljudande gn till kn (ang. hvars förändringar i en del mål
se följ. §), t. ex. Icnid 'gnida', Icnaga Icnäg 'gnaga' ^), samt
utvecklingen af ä + urspr. spir. g framför n till dift. äi —
en ljudlag, hvars genomförande i Gkby-Nvet.-målet dock är
tvifvel underkastadt, enär det enda exemplet, räin 'regn' (fsv.
rceghn), här ersattes af ett rägn *). — Härtill bör ännu läg-
gas, att de svaga verb af II konj., hvilkas rot slutar på r,
till undvikande af ett pret. part. och sup. på I (jf. §§ 1,65,
7,4), hvad dessa former beträfifar, trädt öfver till samma kon-

') Om liknande bortfall i Ålands h:d och Hoiitsk., ö. Eg. Finl.,
v. och ö. Nyl. se §§ 35, 43, 49. — *) Freudbnthal omtalar likväl i
fråga om Närpcsmålet, att detta d-ljud stundom höres, om ock mycket
svagt och otydligt, efter lång vokal. Åsyftas härmed blott en mer än
vanligt „trång" artikulation af j-Jjudet? Jf. äfven de från Vörå-
och Ped.-P armomålen anförda formerna skåudjin sködzi (jte sköji). —
') I ett par sydfinländska mål, Pyttis- och Strömforsmålen, förekommer
öggen gn- > kn- äfven, § 49. — *) Sistn. form kunde vara införd ur hsv.,
med Ijudsubstitutionen gn för gn; dock gäller detta naturligtvis äfven
om samma form i utomösterbottniska dialekter.

216 De östsvenska dicUektema,

jugatioDS 2 klass (jf. betr. dennas ändelser § 1,65; betr. be-
handlingen af förbindelsen rt §§ 1,22, 2,4, 17, 18, 21, 25), t.
ex. jo^ o. d. 'gjord etc/, lit o. d. 'lärd etc.\ sty^ o. d. 'styrd
etc.'. Denna heteroklisi har likväl Vöråmålet i en del ord
aflägsnat genom att efter mönster af öfriga verb af U konj.
likdana pret. part. och sup. med pret ind. (som emellertid
kommit att ändas på Id o. d., § 21); för öfrigt har tvärtom
pret. ind. dragits öfver till 2 kl. (§ 13), utom i södra
Österbotten, där heteroklisin ännu upprätthålles.
§13. Vi komma nu till de företeelser, som äro utmärkande

för dialekterna i norra och mellersta Österbotten.
Här har h i förbindelsen hv- (hw-) förstummats, t. ex. wlt
vit 'hvit', wadan vadan 'hvadan'. Ljudlagens södra gränslinje
skär Korsnäs socken och sammanfaller för öfrigt med Kors-
holms härads sydgräns. Måhända är dock aflägsnandet af h
åtminstone i en del af Pörtom icke Ijudlagsenligt; en antydan
härom innebär, synes det, uppgiften, att uttrycket kvitt gån
'hvitt garn' brukas af den älsta generationen i socknens
kyrkoby. Ungefär samma område har en annan företeelse,
utvecklingen af ett v- ljud (ang. hvars närmare beskaffenhet
se §§ 14, 25, 26, 31) efter ö och ii, där dessa icke efterföljdes
af konsonant, t. ex. böw o. d. 'bo', siuw o. d. 'sju', sköwar
o. d. 'skor'; i slutljudet är dock v-ljudet flerstädes antingen
reduceradt (så i Pedersöre o. Purmo) eller saknas det helt
och hållet (så i Petalaks). — Likaså ända ned i Petalaks och
Korsnäs, men icke i Pörtom, spårar man en förändring af
uddljudande tenuis framför n till tonlös nasal. I allmänhet
representeras sålunda kn- (såväl det ursprungliga som det
enl. föreg. § af gn- uppkomna; tn- och pn- förekomma ej i
uddljudet) af >^n-, men i Petalaks och Korsnäs af tonlöst g
(d. v. s. den med explosivan homorgana tonlösa nasalen) + "•
Det senare är påtagligen det primära, hvaraf såväl nn- som
det i Gkby-Nvet. o. Teerijärvi (samt Esse?), ehuru sällan, an-

§ 13 Norra och mellersta Österbotten, 217

vändca g- utgöra yngre utvecklingar. Ex.: T^nlv o. d. 'knif ,
nné o. d. 'knä'. Det hsv. kn- har likväl, fr. o. m. Petalaks
t. o. m. Kveflaks, utom i enstaka ord eller hos gamla per-
soner, fullständigt undanträngt sin inhemska motsvarighet
och gör äfven i öfriga trakter denna platsen stridig; i Gkby-
Nvet. och Teerijärvi användes därjämte kg-, väl beroende på
en kompromiss mellan kn- och dialektens g-. Sannolikt har
behandlingen af tenuis framför n varit densamma i i ni ju-
de t, som i uddljudet, utom att vissa (alla?) mål i Pedersöre
h:d låtit den utveckla sig till h {x?) i den förra ställningen.
Det nuvarande språket kan tyckas illa stämma öfverens här-
med. Visserligen använder den äldre generationen i Gkby-
Nvet., Teerijärvi, Esse och norra Larsmo samt, hvad ordet
'marknad' beträffar, i de öfriga delarna af sistn. socken hn
i enlighet med det sagda, t. ex« marhna 'marknad', båhn
'botten' (fsv. botn)j I8hn 'löpna'. Men för öfrigt återgifves
kn af kn, utom i Jeppo o. Vörå märtna ma^na, Vörå stksn
'storkna', som synas antyda en öfvergång däraf till tn, jf. §
25; urspr. pn i allmänhet af pn, i I8kn 'löpna' (Malaks o.
nordligare) samt skårkn 'skorpna' (Gkby-Nvet. etc.) af kn;
urspr. tn i Korsholms h:d af tn (dock Kveflaks säkn 'sjunka':
isl. 8etna\ och likaså norr om detsamma i en del ord, medan
det i andra tyckes hafva öfvergått till kn, t. ex. båkn ^) 'bot-
ten': fsv. botn, bl&kn blåkn 'blifva blöt' (: fsv. blotna), fäkn
'blifva fet' (: isl. fttna), vakn 'vatten' *). Emellertid vore en
Ijudlagsenlig utveckling tn, pn > kn exempellös, så vidt jag
kan finna, och äfven Ijudfysiologiskt osannolik. Jag uppfattar
därför alla dessa former såsom framgångna ur en försvensk-
ningsprocess, liknande den, hvilken ord med uddljudande
tonlös nasal som bäst genomgå; att kn ofta genom falsk

») Så åtm. Gkby-Nvet. o. Vörå; Ped.-Purmo har båtn. — •) Anf.
fr. Vörå. Däremot Ped.-Purmo, Gkby-Nvet. (etc.?) vatn.

218 De östsvenska dialekterna.

I Ii

analogi blifvit satt i st f. nn, resp. hn, också där detta före- ferei
trädde urspr. tn eller pn, samt tn någon gång i st. f. ett på ^nnol
urspr. kn återgående 7^n, är ej något äfventyrligt antagande. — itråo^
Från och med Malaks norrut hafva svaga verb af II konj., 3; ^
hvilkas rotstafvelse slutar på r, i regeln fullständigt öfver- uqv
gått till koujugationens 2 klass och ändas således ej allenast |Ta)a
i pret part., utan äfven i pret. ind. på -rt o. d. (jf. föreg. §), jjer
t. ex. Iftrt o..d. 'lärde, -d etc/, styrt o. d. 'styrde, -d etc.\ rjäu
Undantag göra en del verb i Vöråmålet, hvilka tvärtom un- j ^^
danrödt den enl föreg. § uppkomna heteroklisin genom parti-
cipets och supinets återgång till II konj. 1 kl. (§ 25), äfven- -^ ,
som verbet 'göra\ som — genom sin vanlighet mer än de w\^
andra skyddadt för analogisk ombildning — öfveralt förblif- :\^^
vit heterokli tiskt: pret. ind. izöl o. d. (dzör), pret. part. åzört .^
o. d.; dessutom bruka i Vörå ett par andra verb, hvilkas ,^
pret. part. och sup. städse visa ändeisen -f, fortfarande al- ^^
ternativt den äldre pret. ind.-f ormen på Id. Åtminstone .;,
i Kveflaks tyckes dock mediopassivet hafva förblifvit utanför
den ifrv. ombildningsprocessen; sål. t. ex. hSdist (hB^dist?)
'hördes'. Mellan Malaks och Petalaks går ock den södra ^|j
giänslinjen för en annan företeelse, u-ljudets kvarstående som -^
sådant i alla svagtoniga slutna stafvelser (jf. § 30) ^), t. ex. |
tjildur o. d. 'källor' (fsv. kceldur), i aftust 'i går afton' (jf. ,
fsv. aptun). Öfver samma område torde ock kort r vid ,
(^yttre**) sandhi hafva bortfallit framför en annan konsonant,
t. ex. fä våran 'vår far', lägga ja 'lägger jag', päpakåun o. d.
'pepparkorn'. Strängt iakttagen finna vi dock denna regel
ingenstädes: i många mål hafva formerna med bevaradt r
åter blifvit enhärskande, utom i sammansättningar (och vissa
vanligare ordsammanställningar?); och jämväl de mål, där

^) Samma företeelse tillkommer målen i Sat. och på Nargö
(samt på Runö?), se §§ 34, 51 (67).

^ 14: Nordligare hälften af Österbotten, 219

diflferentieringen tydligast skönjes (t. ex. de i Kveflaks och

Kronoby) visa stark tendens att låta de fullständiga formerna

intränga på de stympades gebit. Ett annat utmärkande drag

hos dialekterna inom detta område är, att de framför 2, r,

n (m?) förkortat alla långa konsonanter — t. ex. ug^un o. d.

'ugglan' (jf. fht. uwila\ dråkn 'drunkna' (isl. druklcna)\ häraf

följer att urspr. korta sådana, äfven om de tidigare varit

förlängda (jf. § 7,2) i det nuvarande språket städse hafva

sin ursprungliga kvantitet.

Af företeelser, som kunna sägas vara utbredda öfver § 14.
den Thordligare hälfien af Österbotten^ hafva vi att
märka följande. Det enl. §§ 7,2, 15 af i uppkomna korta
e-ljudet har ända till trakten af Vasa fullständigt samman-
fallit med det korta ä-ljudet (= urspr. ä eller < a 1. e enl. §
1,2,6 1.43), t. ex. väti o. d. 'vettet', liks. näti o. d. 'nätet';
spänan 'spenen', liks. tränun 'tranan'. Där ett i svagtonig
stafvelse stående urspr. e föregåtts af guttural konsonant el-
ler efterföljts af t har det ända från språkområdets nordgräns
till samma trakt varit underkastadt öfvergång till P), t. ex.
bötjin o. d. 'boken': s. Öbott. bötje[n] ; landi 'landet': s. Öbott.
lände; jf. dessutom § 24. I Ped.-Purmo är likväl artikel-
vokalen i plur. af neutrala samt, fakultativt, i sing. af femi-
nina substantiv på guttural ä, till följd af invärkan från
substantiv med annat slutljud; och i Gkby-Nvet. bilda alla
starkt böjda substantiv sin best. sing.-form medelst den
gamla feminina slutartikeln (sål. efter urspr. guttural -i,
annars ä, jf. § 17), se § 18. — En svårförklarlig ombildning
har pret. ind. af de starka verben med y i presensstamraen
undergått — åtm. t. o. m. Mustasaari — i ty att de här i

^) Också i Nyland och ö. Eg. Finl. — vilkorligt dessutom i v.
£g. Finl. — har ögg. af e till i förorsakats af en föreg. guttural
kons.; se §§ 41, 43.

220 De östsvenska dialekterna.

St f. dift. Vu (§ 2,1) antagit Vy*), t. ex. krtyp 'kröp': isl.
kroup ^); nnSyt o. d. 'knöt': s. Öbott knSut. Man måste väl
antaga, att ett slags fonetisk analogibildning enl. proportio-
nen 8y: y = Vu: u egt mm. T. o. m. Mustasaari och Replot
kvarstår ock lång vokal framför lång konsonant eller två
konsonanter, af hvilka den förra är en tennis — en före-
teelse, som redan § 2,i6 fått sin behandling. Ett annat hos
ungefär samma mål förekommande ålderdomligt drag, som vi
likaledes i det föregående (§ 2,io b) berört, är bevarandet
af inljudande, af r icke efterföljdt i i svagtoniga stafvelscr.
— Längre än Kveflaks når icke en som det tyckes Ijudlags-
cnlig förkortning af urspr. 1. enl. § 1,28 b) 1. 60 lång vokal
framför Id, nd, gg, mb, t. ex. såld 'såir (: isl. sold), lägg
'lång' (: s. Öbott. lägg), vänd 'vända' (: s. Öbott. vénd),
vamb 'våm' (: s. Öbott. vämb). Ordet käld 'kall' har i vissa
mål (t. ex. Kveilaksmålet) skenbart undandragit sig ljudlagens
in värkan: ä förskrifver sig från neutr. sing. kalt (före för-
kortningen analogibildadt till käld) ^). — Inom Pedersöre och
Lappo h:der hafva förbindelser af kort vokal och följande
kort konsonant, utom i det § 1,28 e) omnämda fallet, icke
ens i enstafviga ordformer (jf. § 2,1?) undergått någon Ijud-
lagsenlig förlängning ^), t. ex. låk 'lock' (isl. lok), gräs 'gräs'
(isl. gres), stjär 'skära' (isl. skera) *); en i strid häremot lång
stafvelse — någonting som visserligen är ganska vanligt i de
ifrv. målen — beror städse på hsv. invärkan. — Redan fram-
för Vörå upphör en öfvergång af spiranten v (urspr. 1. < g
enl. § 1,50) till halfvokalen w efter o, O, Vu — t. ex. rowu -å

») Dift. tfy i st pret. återfinnes i ö. Nyl., se § 49. — *) Gkby-
Nvet. krtfup (inf. krQp). — ') De af Vbndbll från Ped.-Purmo anförda
formerna fUd 'fäll', gild 'gair, hild 'hälla' anser jag ej utgöra en
tillräcklig grund att gifva regeln en trängre formulering. — *) Så
äfven i de sydfinl. målen, se § 8,7. — ») N. Öbott. ttara o. d.

§ 15 Norra Österbotten, 221

Yofva', sQw 'suga\ k^Vuw kISuw 'klöf — hvilken öfvergån^c
åtföljes af en liknande artikulation hos det oursprungliga v-
Ijud, som enl. § 13 utvecklat sig efter S och O, t. ex. siiiw
söw 'sju\ browän o. d. 'bron\ Litet längre söderut åter-
finnes samma förhållande, se § 26. Inom dessa företeelsers
område visar sig äfven en öfvergång af I till I framför s, t.
ex. hals 'hals' (: Vörå etc hals), fräls 'frälsa' (: Vörå etc.
fräfo). Uppgiften att Oravaismålet använder I i st. f. 2 fram-
för slut ljudande s, äfvensom växlingen hals: ha^^a, päls:
pä?M i Pedersöre-Purmomålet göra det sannolikt, att öfver-
gången i fråga öfverhufvud varit begränsad till sistuämda
ställning — eller kanske snarare till ställningen framför
bomosyllabiskt s. I Gamlakarleby-Nedervetilmålet har
dock h varje I blifvit I, enl. § 18. Där det senare ljudet
i andra mål uppträder utan åtskilnad framför homo- och hete-
rosyll s, är utjänming att antaga. — En utveckling af Q till y
framför m och p, t. ex. tym 'tumme' (fsv. ^umi), syp 'sup',
sträcker sig också fram intill Vörå, men har i norr lämnat
Gkby-Nvet.-raålet oberördt. I Ped;-Purmomålet förete likväl
ett par starka verb på grund af systemtvång ett häremot
stridande u: kiiip 'krypa', dröp 'drypa', liksom frus 'frysa',
strök 'stryka' m. fl., jf. § 15 (men pret. ind. fortfarande
krByp, dräyp i enlighet med hvad ofvan blifvit sagdt). Huru-
vida detta område för ljudlagen sammanhänger med ett an-
nat, där den genomförts, näml. Kveflaks och Mustasaari (samt
Replot?) kan blott en undersökning af Maxmomålets förhål-
lande härutinnan afgöra.

Det svenska Österbottens norra del, i trängre § 15.
mening, företer i sitt språk följande egendomligheter. De
verb af II sv. konj., hvilkas rotstafvelse slutar på II, hafva
— fr. o. m. Munsala norrut — gått öfvcr till konjugationens
2 klass, med pret. ind. och part. (samt sup.) på -t, t. ex.

222 De Östsvenaka dialekterna.

fält fä^t 'fälde\ -d etc' ^). Inom samma gränser har det
kakuminala I undergått en reduktion eller t. o. m. alldeles
försvunnit framför supradental konsonant (uppkommen enl. §
1,22)^) t. ex. S[{Jn 'aln\ ha?«ar hamar 'halsar', 8va[^]e 'svair
(adj.); i Gamlakarleby-Nedervetilmålet har ljudlagen, till följd
af 2-ljudets tidigare öfvergång till vanligt I (§ 18) ej haft
någon tillämpning. — En öfvergång af iu till Q efter r och
kakum. I (som kan hafva blifvit vanl. I enl. § 18) — t. ex.
grun 'gryn' (: isl. griön), kJuw o.d. 'klyfva' (: isl. Uiufä) — har
måhända ett något trängre område; dock omfattar detta om-
råde åtminstone Pedersöre h:d och Nykarleby s:n ^). I st. f.
ö-ljudet har emellertid ofta trädt ett y — dels (öfveralt utom
i Gkby-Nvet.) genom Ijudlagsenlig utveckling framför vissa
konsonanter, se § 14; dels p. gr. af det inflytande hsv. och
nabomålen utöfvat, och som i Nykby s:n endast få hithörande
ord motstått (hvaremot målen i Pedersöre h:d i allmänhet
bevara de Ijudlagsenliga u-formerna). I Pedersöre h:d och
Nykarleby (samt Jcppo?) har ock en utveckling af i till e,
och vidare enl. § 14 till ä, egt rum i korta rotstafvelser,
efterföljda af a^): bäta 'beta': isl. (obl) bita; väta 'veta': isl.
vita; staga 'stege': isl. (obl.) stiga, hata 'hetta': isl. (obl.) hita;
svaga 'vidja': isl. (obl.) sviga; säma 'simma': jf. isl. suima;
? sä^a 'sele': isl. (obl.) sila (o. sdä). Där i ändock anträffas
i nämda ställning, förskrifver det sig städse från former, som
icke varit underkastade ljudlagen i fråga; så [j]ita 'äta': pret
part. [j]iti (§ 11); inf. vila 'vilja': jf. isl. vUia, pres. ind. viU;
liga 'legat': inf. ligg. Sydligare än Nykarleby och Jeppo går

') Företeelsen återfinnes i Yasatrakten, § 25. — ') Också i s.
Öbott., Sat., Ål., östligaste Eg. Finl. (?), Ösjprov. har det reducerats eller
bortfallit; se §§ 9,3, 28, 42. — *) Samma behandling har iQ undergått
i de baltiska målen samt vissa medelösterbottniska dialekter, §§ 9,i3,
26. — *) Enahanda utveckling af i till e förete målen fr. o. m. Kors- '
holms h:d t. o. m. Ålands h:d och Houtsk. (samt Korpo?), se § 21. '

§ 15 Norra Österbotten. 223

ej häller en annan nordösterbottnisk företeelse, bevarandet
af förbindelsen ps, där hsv. har fs (jf. § 6,4, not. 2) ^), t. ex.
raps 'räfsa' (vb.)^), tåps o. d. 'tofs' — en företeelse, som
dock i de sydli<;are socknarna genom inträngande af fs blif-
vit inskränkt till ett mindre antal ord, somligstädes (åtm. i
Jeppo) också till den äldre generationens språk. Karakte-
ristiska för de nordligaste österbottniska målen äro äfven
ett par ombildningar af mediopassivets formsystem. Genom
eu från I sv. konj. (ang. hvars mediopassiv jf. § 1,66) ut-
gående analogibildning hafva alla andra verb, med undantag
af en del starka, i mediopassivet erhållit en gemensam pret-
ind.- och sup.-form, bestående af formen för pres. ind. (betr.
hvilken jf. §§ 1,67, 7,6) + *5 sålunda bränst 'brändes,
bränts', bitist 'bets, bitits', yvist 'yfdes yfts': pres. ind. bräns,
bitis, yvis (= kallast 'kallades, ats': pres. ind. kallas). Hvad
deponentierna beträffar, hvilkas inf. här städse är = pres.
ind. (jf. § 1,67), har troligtvis äfven den aktiva II konj. 2 kl.
i någon mån tjänat till mönster för dessa nybildningar : bäist
'tigde, -t': inf. bäiss = lyst 'lyste, -t': inf. lys.») Och till
följd af en liknande analogibildning, men efter I sv. konj.is
akt., kunna de enstafviga deponentierna bilda sitt pret. ind. och
sup. med ändeisen -a. Med -a fogadt omedelbart till inf.-for-
men — t ex. finsa 'fanns, funnits' (: inf. fins = kalla 'kallade,
-af: inf. kall) — uppträda de visserligen endast i Gkby-Nvet.-
målet, där likväl de ofvannämda formerna på -st äfven äro
i bruk. I öfriga trakter visa de ändeisen -sta — sannolikt
till följd af kontamination med de senare; t. ex. finsta 'fanns,
funnits'. Somligstädes (åtm. i Ped.-Purmo) är denna kompro-
misstyp hos det stora flertalet hithörande ord enhärskande; men

') Återfinnes i Sat., östligaste Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov., §§
6,4, 34. — *) Ped.-Purmo (etc?) räfs. — •) Liknande bildningar förete
en del verb i Ormsö-, Niickö- och Runömålen, jf. § 63.

234 De ösUtenéka diaUkUma.

for ofrigt (&tiii. i Kronoby) har den ej mäktat uttränga de
pä -st ändande formerna. Jag ser mig dock ej i stånd att
afgöra, humYida de omgestaltningar af mediopassivet, för
hvilka nu blifvit redogjordt, nätt utofver gränserna för
§16. Pedersöre härad. Det mest framträdande draget

hos språket inom detta är en öfvergång af j efter t och d
— där detta ej bortfallit enl. § 12 — till tonlöst, resp. to-
nande 8 (med dorsal modifikation, liksom den föreg. explo-
sivan). Efter ursprunglig dental har j varit underkastadt
denna behandling blott i starktoniga sts^velser, efter en (enl.
§ 12) ur guttural kons. utbildad sådan däremot i alla ställ-
ningar; detta gäller jämväl det sekundära, (enl. anf. st.) fram-
för palatal vokal utvecklade j-Ijudet Sålunda t. ex. tsåkk 'tjock',
dzup d^p 'djup' (men läfiju -å lätja\ vidiju -å 'vidja'); stsöru
-å 'skata' (fsv. 8kiar\ dzira 'göra' (fsv. g<JBra\ nytsil 'nyckel'
(fsv. nyhil\ bryddzu -å 'brygga' (fsv. obl. bryggiu). I udd-
ljudet håller likväl det hsv. j på att gripa omkring sig på
bekostnad af dz-; någon gång företräder det ock, på grund
af falsk analogi, denna ljudförbindelse i inljudet — Mellan
ett af sistnämda ljudlag oberördt, i svagt aksentuerad staf-
velse stående j och en föregående konsonant har utvecklat sig
ett (^reduceradt^) i-ljud, t ex. lätiju -å 'lätja', bjäriji 'bärget',
Isiju -å 'ässja'. Förbindelsen i -|- spir. j användes enl. upp-
gift i Ped.-Purmomålet omväxlande med halfvokaliskt i, hvil-
ket uttal tvifvelsutan framgått ur det förra. Vidare har v i
ställning mellan en vokal och en efterföljande konsonant vo-
kaliserats till u, hvarvid den foregående, enl. § 1,28 d) länga
vokalen förkortats, t. ex. haura 'hafre', väudd 'väfde', skåu^ar
o. d. 'skoflar', Mulwr 'stöflar'. Pedersöre-Purmomålet (m. fl.?)
företer dock fakultativt — efter a t. o. m. exklusivt — det
ursprungligare ljudet, till följd af påvärkan från former, där
det ej efterföljts af konsonant, eller från hsv. I stället för
m och n träder, åtminstone i hastigt, sammanhängande tal,

§§ 16, 17 Pedersöre h:d. 225

en dentilabial nasal, om f eller v följer, t ex. trU9t;f 'tramf ,
brännvin 'bränvin'. £n olikhet mot såväl hsv. som de angrän-
sande målen förete dialekterna i Pedersöre h:d slutligen där-
utinnan, att uddljudande dj-, hvaraf som vi ofvan sett blifvit
dz-, bevarat d-ljudet, såvida ej hsv. inflytande gjort sig gäl-
lande (jf. ofvan): t. ex. dzur 'djur' (hsv. utt. jur), dzivi 'gif-
vit' (hsv. utt. jivit).

Härtill anknyta sig några egendomligheter, som tillkomma § 1 7.
eller efter all sannolikhet tidigare tillkommit de flesta mål i
Pedersöre h:d. Ett urspr. kort, slutljudande n, som föregås
af en svagt aksentuerad vokal, kvarstår endast i Kronoby;
de öfriga, kringliggande socknarnas mål hafva låtit det för-
svinna ^), t. ex. nStä nSlä 'nålen', hasta 'hästarne' (Kronoby
nä^än, hästan). Efter obetonad vokal har äfven urspr. långt
n, förkortadt före apokopens genomförande, träfifats af denna.
Ex.: kalyl ^) 'kalfven': isl. ack. kälfenn^ bättsl 'bäcken' : isl.
ack. bekienn (men gä^in jgKlin galen, isl. galenn: urspr. bi-
ton på slutstafvelscn). l3ot sistnämda förhållandet förklarar
ock de attributiva mask. sing.-formerna på -a i Larsmo, Pe-
dersöre, Purmo och Esse (t. ex. störa 'stor') — ifall de näm-
ligen äro att likställa med Gkby-Nvet.- och Teerijärviraå-
lens motsv. former med ändeisen -an (t. ex. störan), som ju
enligt det föregående bestämdt hänvisar på äldre långt n.
Den afvikande behandlingen af slutljudet i de förstnämda
socknarna vore då att återföra på en — till följd af att än-
deisen uppfattades som ett vidhängdt pronomen (§ 1,63 anm.)
— förändrad aksentuation. Däremot beror säkerligen för-
svinnandet (i hela Pedersöre h:d utom Kronoby) af slutlj.
långt n i best. sing. af de svaga maskulina substantiven på

*) Om samma företeelse i m, Öbott., Sat., ö. Nyl. och Ösjprov.
se §§ 9,16, 26, 34, 49. — ') Gkby-Nvet. kalva innehåller sannolikt den
urspr. feminina artikeln, hvars -n ej varit långt: jf. § 18.

15

226 De östsvenaka dialekterna.

analogibildoing efter de feminina, t. ex. staka 'staken' (och
'stake\ liksom viku -å 'veckan, -a') : isl. ack. stakann. I 2 pl.
imper. häntyder, eget nog, den nuvarande formen på en äldre
sådan med långt slut-n, t. ex. farin 'faren'. Af hsv. upp-
rinnelse är åter helt säkert ändeisen -tån hos räkneorden
13—19 i Gkby-Nvet-målet Of. § 10). Såsom spår af en i
samma utsträckning som n-bortfallet inträdd apokope af -m
i svagtoniga stafvelser har man törhända att uppfatta sistn.
företeelse i Gkby-Nvet.-målet, t. ex. ståndå 'stundom', så 'som':
också i Gkby-Nvet. tyckes -m i flere ord vara återstäldt ge-
nom yttre inflytande. — Hit, om ej till någon af de föregå-
ende paragraferna, hör den ofvan (§ 13) berörda utvecklin-
gen af icke-uddljudande kn, pn, tn till hn, hvilken ljudför-
bindelse nu ej förekommer utanför Larsmo, Gamlakarleby,
Nedervetil, Teerijärvi och Esse. Inom ett område, som nära
sammanfaller med det sistnämda, möter oss ht för äldre kt
(från Larsmo har jag dock ej någon uttrycklig uppgift härom) *),
t. ex. maht o. d. 'makt', ^lahta o. d. 'slakta'. Äfven denna
företeelses område vore förmodligen vidsträktare, om ej det
hsv. inflytandet gjort sig gällande, — Vidare hafva adjekti-
ven, utom i impersonella uttryck, gjort sitt predikativa starka
neutr. sing. lika med mask. och fem. sing. (ang. hvilkas form
jf. §§ 1,37, 10), t. ex. stör 'stor, stort'. Khuruväl neutr. sing.
nu i en del af Pedersöre h:d — Larsmo (etc?) — bildas på
det i hsv. öfliga sättet, låter det tänka sig, att dess ändel-
selöshet varit ett karakteristikum för svenskan i hela hä-
radet. — Framför de supradentala konsonanterna (§ 1 ,22) har
r bortfallit i Pedersöre h:d utom Gkby-Nvet. (där supraden-
talerna ersättas af alveolarer, § 18), t. ex. tSnu 'tärna', fö^
'först'. Pedersöre-Purmomålet uppgifves visserligen hafva r

^) Så äfvcn i östligaste Eg. Finl. samt flerstädes i Ösjprov.: §§
42, 51, 67.

§17 Peder Böre h:d. 227

kvar framför t; meu det är att anta, att såvida någon ögg.
till t här alls egt rum, denna försiggått först efter genom-
förandet af vår ljudlag (jf. rt i Nyl. och Brandö, § 1,22 anm.).
Som vi längre fram (§21) skola se, skiljer enligt de före-
liggande uppgifterna endast Nykarleby s:n — där r skulle
kvarstå, ehuru reduceradt, framför supradental — det ifrv.
området från ett annat med samma behandling af r, omfat-
tande m. och s. Obott, Sat. och Ålands h:d. Den förmodan
ligger då nära till hands, att hvad som uppfattats som re-
duceradt r i Nykby, endast är glidningsljudet mellan vokal
och supradental, och att vi hafva att räkna ljudlagen i fråga
bland dem, som genomförts i alla nordfinländska mål, där
betingelserna för densamma förefunnits ^). Att och huru de-
ponentier med enstafvig inf. och pres. ind. i Pedersöre h:d
utom Gkby-Nvet. erhållit en pret- och sup.- form på -sta,
har redan i det föregående (§ 15) blifvit omtaladt. Inom
samma gränser anträffa vi äfven ett ålderdomligt drag, be-
varandet af konsonantiskt i uti den uddljudande förbindelsen
si-^), t. ex. siuw siu 'sju' (fsv. siu)^ stil 'själ' (fsv. sicel);
det är dock att märka, att det i de omgifvande trakterna —
sannolikt ur hsv. — införda s-ljudet (§ 1,80 anm.) ej till-
städjer oss att se, huruvida kons. i äfven där undandragit sig
öfvergången till spir. j. I st. f. si- höres någon gång sts-,
hvilket troligtvis sammanhänger med att s- begynner använ-
das för såväl 81- som sts-: jf. § 1,80 not 2. Slutligen må
ock här nämnas en assimilation af n med ett föregående m
(uppk. af urspr. v enl. § 1,20) 3) — t. ex. namm 'namn',
famm 'famn', lamm 'lämna' — änskönt den möjligheten står
öppen, att den saknas i någon del af häradet utom Gamla-

^) Jämväl de balt. målen hafva låtit r försvinna framför suprad.,
se § 9,3. — «) Likaså i m. Öbott., Sat. och Ösjprov., §§ 9,2 1, 25, 34. —
*) Ljudlagen återfinnes i de sydfinl. och balt. målen, § 5,i.

228 De Öatsvenska dialekterna.

karleby s:n och Ncdervetil, eller att den egt rum också i Ny-
karleby s:d och Jeppo. Genom yttre påvärkan torde emellertid
öfveralt somliga ord hafva äterfätt sitt mn; och att ett eller
annat mål, som nu uppvisar endast mn- former, gör det på
samma grund, är ingalunda otänkbart.
§ 1 8. Af trängre begränsade företeelser inom JPedersihre

h:d nämna vi först de uti de nordostligare socknarna
förekommande. Gemensam för Ganilakarleby och Nederve-
til, Teerijärvi, Kronoby och Larsmo är en ombildning af de
svaga maskulina substantiven, hvad deras plur. beträffar (ljud-
lagsenl. obest. f. -ar, best. f. -a[n], §§ 1,27, 34, 49, 17), efter
mönster af de svagt böjda femininerna (änd.: obest. f. -ur,
best. f. -una, §§ 1,26, 27, 34). Denna ombildning resulterar
i Larsmo uti en analogisk best. plur.-ändclse -ana (: sing. -a
= fem. best. pl. -una: sing. -u), t ex. bakkana 'backarne' %
medan i de öfriga socknarna art-stammarna fullständigt till-
egnat sig de svaga femininernas pluralbildning, t. ex. dråpu^
-una Mroppar, -arne'; få^ur, få^una fåluna 'fålar, -arne'. —
Målen i Gkby-Nvet. och Teerijärvi (samt Esse?) låta uddlj.
kn- — urspr. 1. uppkommet af gn- enl. § 12 — represente-
ras af g (eller, oftare, kg-, sannolikt uppkommet genom en
kompromiss mellan hsv. kn- och det förra), som synes när-
mast återgå på en förbindelse tonl. g -f- n: se härom § 13.
Ex.: [kjgiv 'knif , [k]gapp 'knapp'. — Den förkärlek nord-
österbottniskan i allmänhet visar för substantivens bestämda
form når längst i norr sin höjdpunkt. I Gkby-Nvet., Larsmo
och troligtvis den flik af Kronoby, som förbinder dessa sock-
nar, hafva nämligen de artikulerade substantivpluralerna med
ändeisen -a[n] (jf. §§ 1,27, 34, 49, 7,5, 17) helt och hållet ut-

') Om -ana såsom ändelse för best. pl. mask. i Jeppomålet, Hoat-
skärsroälet och de sydfinländska dialekterna se §§ 8,2, 20, 39. (Om
samma änd. pä fasta Ål. jf. § 1,49 anm.)

§ 18 Nordöstra delen af Pedersöre h:d. 229

trängt motsvarande obestämda former på -ar, t. ex. anna[n]
'armar', fåra[n] 'fåror' (fsv. forar); till följd af den nyss om-
talade ombildningen af an-stammarnas best. plur. kom detta
i fråga blott hos starkt böjda substantiv. — Gamlakarleby-
Nedcrvetilmålet har gått ännu längre : den best. pluralen har
här inom alla böjningsklasser trädt i stället för den obe-
stämda. Här möta oss således jämväl obest. pluraler på -una
och -rä (jf. §§ 1,26, 27, 34; 1,49, 2,5, 17), t. ex. vikuna 'veckor',
bSkrä 'böcker'. Att vi ej också finna obestämda pluraler på
-ä 1. -i (jf. §§ 1,34, 14, 17; 1,27, 49, 2,10 anm., 17) hos
neutrala substantiv samt sådana som ursprungligen ändades på
-ir i denna form, är blott en ytterligare konsekvens af må-
lets sträfvan att förenkla formsystemen. Substantiv af nämda
kategorier hafva nämligen — de senare för så vidt de ej an-
slutit sig till konsonantstammarna och således sluta på -rä
i plur. — där genomgående (jf. § 1,33) antagit de mask. a-
och fem. ö- stammarnas pluralbildning, med ändeisen -a, t. ex.
bana 'barn, -en', lada 'leder, -erna'. I lädija 'leder, -erna'
(förek. jte lada) samt sSnija 'söner, -erna' har den nya ändeisen
fogats till de äldre formerna på -i. En annan förenkling i Gkby-
Nvet.-målet består i* att — pron. pers. och dem. undantagna —
alla formella olikheter mellan genera afiägsnats. De masku-
lina och neutrala substantiven hafva sålunda med afseende å
sin best. sing.-form (hvars ändelser hos de starka masku-
linerna samt neutrerna skulle genomgående varit I, enl. §§
1,57, 7,272, 14, 17) bragts till fullständig (jf. § 17) öfverens-
stämmelse med femininerna (änd. hos starka subst efter urspr.
guttural -I, för öfrigt -ä, jf. §§ 14, 17) O- Ex.: kalva 'kalfven':

^) Växling mellan i och ä uti den mask. slutartikeln, alt efter
som denna föregås af en palatal eller en annan kons., förefinnes äfven
i Eg. Finl. (utom Houtsk.) och Nyl.; uti den neutrala i östligaste Eg.
Finl. och Nyl.; se §§ 41, 43.

230 De östsvenska dialekterna,

bättsi 'bäcken', bänä 'barnet': ritsi 'riket', liksom gräipä 'gre-
pen': standzi 'stången' — men Ped.-Purmo etc. ka^vi, bättsi,
bäni, ritsi. Vidare är hos adjektiven uniformeringen af den
starka singularen icke inskränkt till det predikativa systemet
(jf. §§10, 17); jämväl i attributiv ställning användes för alla ge-
nera en och samma form, den äldre mask.-formen på -an (§
1,63), t. ex. (mask., fem. o. neutr.) störan 'stor, stort', jf. Kro-
noby etc. mask. störan, fem. störin, neutr. störi o. dyl. På ljud-
lärans område utmärker sig för öfrigt Gkby-Nvet.-målet ge-
nom att hvarje slutljudande -u öfvergått till -å, t. ex. häkå
'haka': fsv. obl. haJcu^ blöda 'blodig': fsv. fem. hlo^^v^h^)^
hunå 'honom' ^); att kakuminalt I (det ursprungliga såväl
som det enl. §§ 1,18, 22, 7,4 ur rö utvecklade) blifvit vanligt
I % t. ex. klaga: Kronoby etc. k^aga; tala: Kronoby etc. ta^a;
halm: Kronoby etc. ha?m; öl 'ord': Kronoby etc. ö^; att de
supradentala konsonanterna efter r åter blifvit al veolara (jf.
§ 1,22 o. anm.), och att de icke framkallat någon reduktion
af nämda konsonant (jf. § 2,4)*), t. ex. fårs 'fors', kvarn
'kvarn' (fsv. Jcwcern\ svart 'svart'. — Betr. Larsmomålet hafva
vi att märka — utom införandet af änd. -ana i st. f. -a uti
al^-stammarnas best. plur., hvarom se här ofvan — att t i
förbindelsen sts (uppk. af urspr. sk', skj, stj enl. §§ 12, 16)
åtminstone ställvis försvunnit; det återstående s-ljudet upp-
träder i uddljudet såsom kort, i inljudet såsom långt. Ex.:
sWi 'skölja', fissa 'fiskade' (fsv. fisJciadhe).
§19. Vi öfvergå nu till de sydvästligare målen inom

Pedersöre fi:d. En omljudsföreteelse, öfvergång af kort
ä — likgiltigt af hvad ursprung ~ till 8 framför kort kon-
sonant, efterföljd af u, förekommer inom Pedersöre, Purmo

O Jf. § 1,57. — *) Jf. § 17. — ») Likaså i Nyl. och på Nargö,
§ 44. — *) Häruti öfvereusstämmer Gkby-Nvet-målet med nyländ-
skan, § 44.

§ 19 Sydvästra delen af Federsöre h:d, 231

och Esse, t. ex. t$8ru 'tjära, IVdu 'lada' (jf. öfriga diall. ladu).
I Pedersöre höres dock både B och ä i de hithörande orden,
troligtvis till följd af dialektblandning; det förra öfver väger
i Forsby- Kål Iby trakten, för öfrigt det senare. På en ålder-
domligare ståndpunkt än hsv. stå dessa mål så till vida, att i
dem j förblifvit halfvokaliskt ej blott efter tautosyll. 8(§ 17),
utan ock efter labiala konsonanter och h *) — • om än i de
senare ställningarna spiranten j äfven förekommer, till följd
af invärkan från granndialekterna eller hsv.; t. ex. I fiö? 'i fjol'
(fsv. i fiordh)^ hiSr 'här' (fsv. hicer). Också efter det m, hvartill
åtm. i Ped.-Purmo urspr. n förbytts framför j-ljud, kvarstår
detta som halfvokal, t. ex. miur 'njure' (fsv. niuré). hi&r är
det enda exemplet på h + kons. i; det visar, att uti ifrv. mål
h icke på Ijudlagsenlig väg aflägsnats ur nämda förbindelse,
utan att, då alla öfriga hithörande ord (äfvensom alterna-
tivformen jSr) sakna detsamma, detta beror på främmande
inflytande. Det härigenom i uddljudet komna j-ljudet bibe-
hålies någon gång i sin halfvokaliska form, t. ex. iUl 'hjul',
iVAp 'hjälp' ^); men vanligtvis är anslutningen fullständig, så
att spirantiskt j användes. — Samma socknar med undantag
af västra delen af Esse och tillägg af Teerijärvi utgöra om-
rådet för en utveckling It > Xt% t. ex. sa^t 'salt', fä;it*)
'fälde'. — Målet i Pedersöre-Purmo och östra Esse uppgif-
ves äfven framför k och p hafva låtit I blifva X (d. v. s.
tonlöst l?\ t ex. få;.k 'folk', iO^p 'hjälp'. En uppgift, att
förbindelserna Xt Xk Xp skulle sporadiskt förekomma jämväl

^) Likaså i Ösjprov. o. Sat., §§ 9,2 1, 34; efter h äfven i ö. Nyl.,
§ 49. — *) Enl. Vendell förekomma äfven någon gång former med kons.
i i ursprungligt uddljud, t. ex. \ul 'jul', iöl 'jord'. Hällre än att för
deras skull uppställa ett undantag från satsen, att uddlj. kons. i öfver
hela Finland blifvit j (§ 3,2) synes man böra antaga, att de tillskapats
under striden mellan det genuina [h]i och det utifrån inträngande j —
jf. § 1,80, not 2. — ') Återfinnes i delar af s. Öbott. och ÅL, i Nagu
samt på Runö, §§ 30, 38, 41, 67. — *) Jf. § 15,

232 De Östavenska dialekterna.

i Kronoby, häntyder inähända på att deras utbredoiDg ur-
sprungligen varit större än hvad nyss angifvits. — Från Pe-
dersöre-Purmoroålet omtalas en fakultativ pluralbildning med
änd. -är hos neutra. Vi äro berättigade att här antaga ana-
logibildning efter substantiv, som af gammalt använda denna
ändelse, med best. formen till anknytningspunkt ^\ t. ex. bänär
'barn' (: best. pl. bänä = synar 'söner': best pl. synä^). Att
dock företeelsen tillkommer äfven andra mäl i denna trakt^
motsäges åtminstone ej af de källor, som varit mig till-
gängliga. Egendomligt för Pedersöre-Purraomålet är, efter
hvad det tyckes, att de svaga verb af II konj., hvilkas rot
slutar på nn, kommit att tillhöra konjugationens 2 klass (med
pret. ind. och part. på -t, t. ex. bränt 'brände', tsänt 'kände'.
Partielt — d. v. s. i Katternö, Bennäs och byarna väster om
dessa, samt sporadiskt i Forsby och Purmo — visar målet
en utveckling af 8 (uppk. af rs enl. §§ 1,22, 17) till s, efter
hvilket äfven t blifvit t % t. ex. fåss 'fors', föst 'först'.

§ 20. Dialekten i Jeppo (Nykarleby o. Munsala?) delar med

Larsmo- och Houtskärsmålen (§§ 18, 39) den egenheten, att
den bestämda pluralen hos substantiv med obest. sing. på -a
omgestaltats i analogi med de på -u slutande substantivens
best. plur.: ändeisen är hos de förra -ana (i st f. Ijudlags-
enligt -an; hos de senare -una)^), t ex. dråpana 'droppame',
få^ana 'fålarne'.

§21. Vi lämna nu de nordösterbottniska målen, och rikta då

först vår uppmärksamhet på några företeelser, utbredda öf-
ver det återstående nordfinländska dialéktgebitet, d. v. s. mel-
lersta och södra Österbotten^ Satakunda, Äland

^) Dylika former användas äfven i v. Eg. Finl. och Estl., §§41,
50. — *) Jf. §§ 1,27, 49, 2,10 anm., 17. — *) Om samma företeelse i
Vöråmålet se § 25. — *) Utom i Larsmo, Jeppo o. Houtskär före-
komma mask. best. pluraler på -ana i de sydfinl. målen, se § 8,2 (samt
på fasta Åland, § 1,49 anm.).

§§ 20, 21 N. ö, Lappo h:d. - M. o. «. ÖboU., Sat, ÄL (v. Eg. Finl). 233

ocfi — hvad några bland dem beträffar — angränsande
delar af Bgentliga Finland. Med Munsala vidtager
det med Ålands h:d (eller ännu längre bort?) slutande om-
rådet för ett fullständigt bortfall af r framför de supraden-
tala konsonanterna (§ 1,22) — såvida ej den förmodan eger
grund, som jag of van (§ 17) uttalat betr. företeelsens utbred-
ning^). Ex.: hon håun 'horn', \As8 kåss^) 'kors\ I Yörå
kom något sådant bortfall icke i fråga framför f, emedan
mellan r och t dessförinnan utvecklat sig ett s-ljud, enl. §
25. — II och III svaga konjugationerna hafva, väl under in-
flytande af den I (jf. § 1,66), likdanat mediopassivets sup.
med dess pret. ind.^); t. ex. trivdist o. d. 'trifdes, trifts'. Om
de geografiska gränserna härför kan jag ej gifva närmare
besked, än att åtminstone Korpo och Vörå falla innanför de-
samma (jf. äfven §§ 8,5, 15). I sistnämda socken möter dock
hos en del hith. verb en afvikande sup.-bildning, se § 25. —
Förmodligen öfver hela området fr. o. m. Ålands h:d t. o. m.
Vörå (eller någon ännu nordligare socken?) hafva verb af II
sv. konj., hvilkas rot slutar på r och som till följd häraf enl.
§ 7,4 kommit att ändas på I i pret. ind. och part. (samt
sup.?), till detta I fogat ett nytt preteritimärke -d; lA har
sedan behandlats enl. §§ 1,22, 28. Ex.: Vfild o. d. 'körde,
-d etc' *), ia?<l o. d. 'lärde, -d etc.'. I Österbotten skedde,
dock detta blott i pret. ind., emedan man på annat sätt und-
vikit ett på I slutande pret. part. och sup,, se § 12 *). Och
äfven i pret. ind. tillkomma dessa bildningar, för så vidt ej
de participiala formerna med änd. -t h. o. b. utträngt dem

^) Utom i de nordösterb. målen återfinnes företeelsen i de bal-
tiska; § 9,3. — *) Jf. § 25. — ■) Samma behandling af denna form
förete en del estsv. mål: § 51. — *) Närpes etc. \\U 'körde'. — *) I
Yörämålet hafva visserligen några hith. verb pret. part. och sup. så-
dana som Iftld. Jf. emellertid hvad i § 25 säges om dessa former.

234 De östscenska diaiektema.

(sä i Korsholms h:d utom den sydligaste delen, § 13), blott
vissa verb — sålunda att de öfriga antingen bibehållit den
Ijudlagsenliga fonnen på I (södra Öbott; verbet 'göra' i Vörå),
eller likdanat pret. ind. med pret. part. och sup. (Vörå).
Naturligtvis kan företeelsen tankas hafva nått ännu nordli-
gare än Vörå, ehuru hvarje spår däraf utplånats genom den
i § 1 3 omtalade utjämningen. — Ej fullt så långt åt norr —
till gränsen mellan Kveflaks och Vörå — men i stallet ett
stycke in i Egentliga Finland — som det tyckes, öfver Hout-
skär och Korpo — sträcker sig området för en förlängning
af starktoniga korta stafvelser, som utgöra fullständiga ord,
äfven i andra fall än det § 1,28 e nämda. Härvid har i all-
mänhet vokalen förlängts — t ex. YÅl 'hål': isl. M, grSs
'gräs': isl. gres^ skät 'skott': isl. skot — men där den åter-
går på urspr. i eller y och konsonanten är en tenuis, är be-
handlingen olika i olika trakter, se härom §§ 22, 36. Huru-
vida i sistn. fall någon förlängning alls egt rum inom Eg.
Finl., är osäkert. De sålunda uppkomna kvantitetsförhållan-
dena hafva emellertid — dock ej i Österbotten — ofta blif-
vit upphäfda genom utjämning, då inom samma paradigm
förekommit två- eller flerstafviga former med afvikande kvan-
titet hos rotstafvelsen (jf. §§ 2,i7, 36), t. ex. Kökar (etc?) nätt
'nät' (: best. f. nätte). En öfvergång af i till e i urspr. korta,
starktoniga stafvelser, (nu eller tidigare) efterföljda af a, står
fast för samma gebit med undantag af Korpo, där både I- och
e-former äro i bruk, väl till följd af dialektblandning ^),
t. ex. betan o. d. 'båtbänken', 'biten': isl. ack. Utann\ serna
o. d. 'simma': Nagu etc. sima (jf. isl. suima). Kvefl. (Mu-
stas., Solf?) Mal., Ål. (åtm. Kökar) vila o. d, 'vilja, (ville,)
velat' har i därför att vokalen först i yngre tid kommit
i nämda ställning — jf. isl. vilia^ (vUdi^) vUiat — eller

^) Om samma företeelse i vissa nordligare mål se § 15.

§ 21 M, och 8. Öbott,, Sat, ÄL (v. Eg. Finl), 235

p. gr. af anslutning till pres. vil[l] (pret. vild); Kveii. etc. liga
o. d. 'legat' i ansl. till inf. ligg etc. Fasta Ål. simma är väl
snarast lån från hsv. Det ifrågavarande e-ljudet såväl som
det enl. § 7,2 uppkomna, kan hafva ett jämförelsevis öppet
uttal, men hålles dock öfveralt noga åtskildt från ä (som lik-
visst öfvergått till e i vissa fall, §§ 1,45, 10, 39); jf. där-
emot § 14. Inom samma område yppar sig flerstädes —
i Bärgö, Replot (Mustasaari? Solf?), Malaks; Närpes; Hvit-
tisbofjärd (?); Brandö, Kumlinge, Kökar, Houtskär — en pa-
latalisering af I, n. Att dessa spridda fläckar utgöra rester
af ett sammanhängande helt, är så mycket antagligare, som
de palatala I- och n- ljuden, där de nu förekomma, meren-
dels äro på väg att utbytas mot de vanliga, högsvenska.
Frånsedt Houtskärsmålet, är det öfveralt långt I, n som
undergått denna modifikation; så t. ex. i anna 'annat', tånn
o. d. 'tunn', kalla 'kallade', tall 'tall'. I motsats till förhål-
landet i Ålands h:d (och Satakunda?) är konsonanten i Öster-
botten aldrig palatal i förbindelse med en annan konsonant
— t. ex. i fult o. d. 'fullt', bind 'binda' — eller om den för-
kortats i svagtonig stafvelse (enl. § l,3o) — t. ex. i bakkan
'backen' (isl. bakJcann)^). Inom Korsholms h:d tyckes där-
till det palatala I redan h. o. h. hafva dukat under för det
hsv. inflytandet. De med -in- afledda adjektiven sluta enl-
uppgift äfven i Kökar (men åtm. ej i Brandö) på alveol. n
i mask. sing. (isl. 4nn) — troligtvis p. gr. af anslutning till
fem.-formen (isl. -m). Omvändt har här det palatala slutlj. n i
best. sing. af svaga mask. subst. (jf. isl. ack. sg. -ann) blif-
vit infördt jämväl i samma form af de långstafviga svaga
fcmininerna (jf. isl. ack. sg. -una); dock är ännu den äldre

^) Formerna undji yndji 'under', allmänna i Ilmola h:d, antyda
likväl kanske, att långt n åtm. i det förra fallet palatal iserats också
i Öbott.

236 De östsvenska dialekterna.

formen därjämte i bruk. I Houtskär har, så vidt man af
det nuvarande språket kan döma, en annan princip gjort sig
gällande vid palataliseringen af I och n; denna har nämligen
inträdt endast i slutljudet efter svagt betonad vokal, obero-
ende af kvantiteten, sålunda t. ex. i nytjyl 'nyckel', kärin
'karlen', faren 'fåren'. I detta sammanhang bör ock nämnas
att i Kökar äfven kort eller först i yngre tid (enl. § 36) för-
längdt alveol. I, n uttalas svagt palatalt i intervokalisk ställ-
ning och i slutljud efter vokal.
§22. Mellersta och södra Österbotten samt SatOr-

kunäa utgöra området för en öfvergång af kort u till y
(som åtm. i Malaks kan representeras af ö) i svagtoniga, af
i efterföljda stafvelser. Då blott ett fåtal ord, uttalade med
svag satsaksent, erbjödo förutsättningarna för denna öfver-
gång, och då dessutom starktonsformerna af samma ord i
många fall åter gjort sig enhärskande, är dess fragmentari-
ska framträdande i det nuvarande språket lätt begripligt.
Jag har antecknat: Öbott. fr. o. m. Vörå, Sat. vyri (Mal.
vBrl) 'varit': Nykby etc. vurl; Närpes, Sat. fyri 'farit': Vörå
etc. furi; Närpes kymi 'kommit': Vörå etc. kumi; Ilmola h:d
yndji 'under'. Ett sydligare nordfinl. mål uppvisar, som vi
nedan skola se, en liknande utveckling äfven i starktoniga
stafvelser (§ 39). — Den i föreg. § omtalade förlängningen
af starktoniga korta stafvelser, som utgöra fullständiga ord,
har här skett medelst förlängning af v o k a 1 e n , äfven om denna
återgår på urspr. i (eller y?) och den följande konsonanten är
en tenuis ^), t. ex. bek ^) 'beck' (fsv. &iA), grep ^) 'grepp' (fsv.
grip). — Från och med Nykarleby och Jeppo hafva verben
'vilja', 'kunna', 'veta', hvilkas pret part. och sup. till sin
form af gammalt öfverensstämde med I konjugationens, låtit
också sitt pret. ind. öfvergå till samma konjugation, sål. vela

1) Så äfven på Runö, § 67. — *) Hvbofj. bek. — ») Anf. fr. Hvbofj.

§§ 22—24 M. o. 8, ÖboU., Sat — M. o. 8. ÖboU. — M, ÖboU. 237

vila 'ville', veta väta 'visste\ kun[n]a 'kunde\ — Inom samma
dialektkomplex med undantag af Nykarleby-Jeppomålet har
den ändelselösa infinitivtyp, som uppkommit enl. § 1,49, ut-
trängt den andra, genom ändeisen a utmärkta, t. ex. sijär o. d.
'skära' (: isl. skera\ $kåd o. d. 'skåda' (: isl. sJcoöa), liksom
bränn 'bränna' o. likn.; jf. Nykby-Jeppo, Ped. h:d etc. stjära
o. d., skada o. d. : bränn. Min hemulsman för Hvittisbofjärds-
målet uppger likväl formerna vara 'vara', lusa 'lossa', fara
'fara'. Fullt genomförd är utjämningen därför måhända blott i

Mellersta och södra Österbotten. Språket i § 23.
dessa landsdelar företer, i sin helhet taget, för öfrigt ingen-
ting annat anmärkningsvärdt, än att — fr. o. m. Nykarleby
och Jeppo — uddljudande d (urspr, 1. uppk. enl. § 12) för-
svunnit framför j-ljud^), t. ex. jur 'djur', 'fil 'gärda'. Att
detta skett på Ijudlagsenlig väg och icke genom hsv. invär-
kan, vågar jag dock ej med bestämdhet påstå.

Vi komma nu till dialekterna i hvad vi kalla vneller- § 24.
sta Österbotten. Fr. o. m. Jeppo och Munsala t. o. m.
Replot och norra Mustasaari har ö (= urspr. ö 1. < urspr o
enl. § 1,28) diftongerats till åu^), t. ex. båuk 'bok', stjåuru
'skata' (fsv. sTcior\ \kvil 'jord'. Ungefär samma gränser hafva
två andra företeelser. Den ena år en öfvergång af h varje
i svagtonig stafvelse stående urspr. e till I (jf. §§ 7,2721 1^) ^)'
t ex. grävin 'grafven', stjäpin 'skeppen'. Den andra rör så-
dana verb af II sv. konj., som haft en presensstam på -?j-
eller -rj-, såväl dem, som enl. § 1,15 utvecklat denna ljud-
förbindelse ur äldre -?y[j]-, -ry[j]-, som dem, hos hvilka den-
samma är ursprunglig. Dessa verb hafva infört ett g-ljud
(betr. hvars beskaflFenhet jf. § 1,16) som slutkonsonant i pre-

») Likaså i Ålands h:d, delar af Eg. Finl., v. Nyl. och en del af
ö. Nyl., §§ 35, 43, 49. — *) Likaså i Sat., i s. Finl. österora Nagu samt
på Nargö, §§ 8,1, 34. — ») Så äfven i Ösjprov., § 9,8'/,.

238 De östsvenaka dialekterna.

sensstainmen: de förra genom utjämDing i paradigmet —
inom hvilket vissa former Ijudlagsenligt företedde denna kon-
sonant — de senare genom analogibildning efter de förra ^).
Ex.: sSrg, -gäp 'sörja, -jer' (fsv. syrghia, -ffhir); fö/g, -gär
'följa, -jer' (fsv. fylghia, -ghir); smVrg, -gär 'smörja, -jer' (fsv.
smyria, sn\yr)\ stjV^g, -gär 'skölja, -jer' (fsv. slcylia^ sJcyl). —
Den inom Lappo h:d fallande delen af ifrv. område — Mun-
sala, Oravais och Vörå — företer dessutom i sitt språk ett
ålderdomligt drag, bevarandet af i-ljud i kort starktonig
stafvelse, äfven om den följande stafvelsen innehåller eller
innehållit a (jf. § 1,72) ^), t. ex. $pina 'spene' (fsv. obl. spina),
vlt[a] 'veta' (fsv. vita).
§ 25. I Vörå s:n och Korsholms h:d har analogin med sats-

dubletterna jäg jag: ja, meg mäg: mä 'mig', teg täg: tä
'dig', seg säg: sä 'sig' (jf. § 1,13, 57) framkallat starktonsfor-
merna tug o. d. 'du', vég 'vi' % neg nig 'ni' ^), nug o. d. 'du'.
— Äfven hafva här — dock ej i Pörtom — adjektiven, hvad
sing. beträffar, fullständigt uppgifvit de enl. § 1,63 utbildade
attributivformerna, och bilda städse, såväl i attributiv som i
predikativ ställning, sitt starka mask. och fem. sing. utan
ändelse, neutr. sing. medelst tillägg af -t (jf. §§ 1,37, 10)^).
Också i de omgifvande socknarna kunna de ändelselösa
starka mask.- och fem.-sing.-formerna användas attributivt.
Ex.: attrib. o, pred. ra. och f. rik, rikt; jf. s. och n. Öbott.
attrib. m. rTka[n], f. rlkun -in, n. rikt rTki[t]: pred. m. och f.

^) Denna företeelse återfinnes, för så vidt den innebär återstäl-
landet af ett urspr. g, i de flesta mål i s. Finl. och Ösjprov., se § 5,2 ;
i en del af Ål., i ö. Eg. Finl., v. och m. Nyl. år öfverensståmmelsen
fullständig, §§ 39, 43. — *) Samma förhållande eger rum i de sydfinl.
och baltiska dialekterna, se § 5,3. — ') Så veterligen blott i Pörtom. —
*) Ej Malaks. — ») Äfven i (Sat.?), i s. Finl., på Nargö och Dagö samt
i Gsvby äro de attribntiva singularformema bortlagda; dessutom på
Rågöarna den attrib. mask. sing.; se §§ 8,3, 56.

§ 25 Mellersta Österbotten. 239

rik, n. rik[t]. — Följande egendomligheter uppgifvas af de
källor, som af mig rådfrågats rörande denna trakts m&l, en-
dast från Vörå; dock är det möjligt, ja sannolikt, att en och
annan bland dem äfven tillkommer någon eller några af
nabosocknarna (särsk. Oravais). Utan kändt motstycke i nå-
gon svensk dialekt utom Pörtommålet (§ 32) är, att man här
kan urskilja en motsvarighet till det ursprungliga språktill-
ståndets långa p-]jud; annorlunda synes man mig nämligen ej
kunna uppfatta öw i orden öw 'å', röw Yå' (gräns), row 'vrå\
töw 'tås söw 'så\ dyggstöw^) 'dynghög\ (Däremot äldre
ä > å, enl. § l,i, t. ex. Alå 'slå'; äldre ö > åu enl. föreg.
§, t. ex. råu 'ro'). Påfallande är också att h varje i svagtonig
stafvelse stående i (uppkommet af urspr. ä enl. § l,i) — ej
blott det af n efterföljda (jf. § 10) — blifvit u, t. ex. fu 'få',
Alu 'slå', ut 'åt'. Mellan r och t — eller väl rättare ur tonl.
r, hvartill det förra närmast t öfvergått — har utvecklat sig
ett 8-ljud (enl. § 1,22 «, framför hvilket r bortfallit enl. §
21), t. ex. hist 'hårdt', 8va«« 'svart' *'^). Om öfvergång af
detta 8 till 8 se strax här nedan. Det enl. § 13 efter ö, O
utvecklade v-ljudet är här den dentilabiala spiranten (jf. §§
14, 26), t. ex. bråuvar 'broar', 8iuv 'sju'. Med få undantag
hafva de starka feminina substantiven, hvad pluralis beträfifar,
öfvergått till svaga deklinationen % t. ex. grävur 'grafvar',
bSnur 'böner', byggniggur 'byggningar'; betr. förklaringen af
denna företeelse (som äfven möter i Ålands ösocknar, § 38)
se § 1,49 anm. En del verb af II sv. konj. med roten slu-
tande på r hafva gifvit sitt pret. part. och sup. en med pret.

*) Jf. isl. eldsto och Wadstein, Fno. hom. b. Ijudl. s. 71, —
*) Formerna mä^fui 'marknad', stå^n 'storkna' måste utgå från *märtna
*8lårtn (dylika former förklaras i § 13): att r icke blifvit 8 framför k
bevisa stark, vSrk o. likn. — ') Samma företeelse visar sig i den östli-
gare äländskan och Riinömålet, §§ 38, 67.

240 De öatsvenaka dialekterna, <^

ind. öfverensstämmande form (på -Id enl. §§ 7,4, 21), t. ex. ioi
fild 'förd, -t\ tmåuld 'smord, -t\ Det mediopassiva supinet et i
i II sv. koDJ. har erhållit en form med ändeisen -dast % m\
dock endast hos vissa verb: t. ex. Tdast 'idts', mindast rm
'mints\ Vöråmålet hör ock till de må), som ännu kunna .±
uppvisa det halfvokaliska j-ljudet, nämligen i den uddljudande 1 1
förbindelsen si-^), t. ex. siugg 'sjunga' (fsv. siunga\ siuk h
'sjuk' (fsv. siuher), — Här och där har s (ang. hvars upp- ^
komst se § 1,22 och här ofvan) öfvergått till 8, t. ex. fåss p^
'fors'; ett efterföljande t har härvid blifvit vanligt t, t. ex. ^
svast 'svart ^). — Vörå begränsar i nordost ett område, inom
hvilket verb af II sv. konj. med rotstafvelsen slutande på II ]
trädt öfver till konjugationens 2 klass*), t. ex. fält 'fälde'.
Detta område omfattar Kveflaks, Mustasaari, Solf, Replot och
Malaks, ehuru de två (tre?) sistn. socknarnas mål äfven an-
vända de vanliga formerna. — I Kveflaks och Mustasaari (samt
Replot?) hafva vi att märka en öfvergång af O till y framför m,
p % t. ex. tym 'tumme' (fsv. J)wmi), syp 'sup'; i Kveflaks (samt
grannsocknarna i söder och väster?) en annan, af kort ä till
8 i ställning framför m, t. ex. I8mn 'lämna', stj8m$ 'skämmas', ;
8män 'medan' (fsv. (Bm(Bn\ Smsand 'ensam' (Vörå ämsänd,
fsv.*) emsamen)'^).
§ 26. Målen i Replot, Mustasaari, Solf och Malaks visa samma

egendomliga behandling af dift. iO, som vi tidigare (§§ 9,i3,
15) anmärkt hos de baltiska och de nordligaste österbottni-
ska målen, nämligen dess förbytande till u efter r och kakum. I,
t. ex. struk 'stryka' (: isl. striuka\ k^iiw 'klyfva' (: isl. Miufa).
I Replot uppgifves dock detta O, liksom O i allmänhet, hafva i

*) En dylik supinbildning är regel i ö. Eg. Finl. och Nyl., § 8,5.
— *) Så ock i större delen af Ped. h:d, i Sat. samt Osjprov., §§ 9,2 1,
17, 34. — *) En liknande utveckling visar sig i Ped.-Purmomålet, se
§ 19. — *) Likaså i n. Öbott., § 15. — *) Återfinnes nordligare i Öbott,
se § 14. — •) Jöns Budde. — '') Samma ögg. förekommer i Nyland, se § 44.

26—28 M. ÖhoU, — 8. ÖboU., Sat, Ål. (v. Eg. Finl). 241

U: diftongerats till iu (lu?), t. ex. briut 'bryta', fiul 'ful'. Betr.
lip det i de nämda socknarna, åtm. i Replot och Malaks, före-
iasl kommande palataliserade långa n, har jag i § 21 uttalat den
m förmodan, att det utgör ett spår af en allmännare palatali-
k seringslag. Efter u, ö, 8u representeras såväl urspr. v som
i det efter nämda vokaler enl. § 13 utvecklade v-ljudet i Malaks,
i Solf och Mustasaari (samt Replot och Kveflaks?) af half voka-
len w ^), t. ex. duwu 'dufva', dSuw 'döf, sköwar 'skor'. Till de
3 (den?) förstnämda af dessa socknar är en apokope af kort n
efter svagtonig vokal inskränkt. Den har egt rum såväl där
kortheten varit ursprunglig som där den berott på en tidig
förkortning af nn efter obetonad (ej ens bitonig) vokal (jf.
§ 17)2); t. ex, bötje 'boken' (isl. höken), kära 'karlarne (Replot
etc. karan), hä$ti 'hästen' (isl. ack. hestenn).

Utmärkande för språket i Malaks, Petalaks och den §27.
angränsande delen af Korsnäs är den behandling förbindel-
serna hw- och kw- (äfven motsv. äldre tw-, jf. § 4,8) därstä-
des undergått. Ej allenast att w här bibehållit sin half-
i vokaliska karaktär^); den föregående konsonanten har där-
till försvunnit. Sålunda t. ex. wlt 'hvit' (isl. huitr\ wSn
i 'kvarn' (isl. Jcuern), waga wag 'tvaga' (jf. isl. pret. part.
^ueginn). Numera äro likväl dessa former med uddlj. w —
utom i Korsnäs — h. o. h. eller i det närmaste afiagda. I
st. f. w- har nämligen ur hsv. eller granndialekterna införts
kv-; där urspr. hw- föreligger, v. Efter 8 har kw- förlorat
sitt k inom betydligt vidare gränser, se § 30; antyda dessa
tilläfventyrs det egentliga området för ljudlagen i fråga?

Från de medelösterbottniska företeelserna öfvergå vi, §28,
den ofvan angifna ordningsföljden likmätigt, till de drag, som

*) Likaså i de nordligare öbottn. dialekterna, § 14. — *) Äfven
i n. Öbott., Sat., ö. Nyl. och Ösjprov. har n apokoperats; se §§ 9,i6, 17,
34, 49. — *) Detta är fallet jämväl i östligaste Eg. Finl. och i Ösjprov.,
se §§ 9,22, 42.

16 /\

'i

242 De östsvenska dialekterna.

sammanknyta målen i södra österbottenf Satdkunda
och Ålands h:d (samt delvis den västligaste delen af
Egentliga Finland) gent emot de angränsande munar-
terna. Till dessa drag hör, att öfvergångama kort i > e
och kort y > » — i slutna stafvelser — genomförts i större
utsträckning än i några andra östsvenska mål. I starkt o-
n i g a slutna stafvelser hafva de sålunda — ehuru med vissa
inskränkningar —- inträdt, äfven om den följande konsonan-
ten var lång (jf. § 7,2), t. ex. sprekk 'spricka' O, sleppa o. d.
'slippa' 2), skreft skreft 'skrift' ^\ brest o. d. 'brista' % tembra
'timra' ^)\ rökk o. d. 'rycka', stjBtl o. d. 'skytt', löft o. d.
'lyfta' *), krBmp o. d. 'krympa'. I de ord, där vokalen ef-
terföljdes af gg, II, nn eller en förbindelse af I, n, g med
följande homorgan konsonant, tyckes den ingenstädes varit
underkastad nämda öfvergångar. Några fiere inskränkningar
af ljudlagen kunna knappast säkert urskiljas, oaktadt jämväl
de öfriga hithörande orden öfveralt till större eller mindre
del uppträda med i, resp. y. Det låter nämligen väl tänka
sig, att alla sådana former bero på invärkan af hsv. eller
granndialektcrna. De östligaste åländska målen hafva, då de
sålunda sökt införa y — hvilken vokal de sakna, § 38 —
nödgats substituera I eller („norskt^) u: ex. på det senare
äro: Kök. uks 'yxa'. Brandö rukk 'rycka', sutt 'skytt'. I
svagtoniga, (fortfarande) slutna stafvelser har kort I lika-
ledes öfvergått till e (exempel på urspr. y i samma ställning
saknas), t. ex. nytjel o. d. 'nyckel': fsv. nyhil\ 2 pl. imper.
faren o. d.: fsv. farin\ bygdest o. d. 'bygdes': fsv, hygh\is.
Framför urspr. nn har likväl I bevarats eller blifvit genom

1) Ål. sprikka o. d. — «) Öbott. (åtm. Närpes) Alipp. — «) Sä
Närpes, Kökar etc; Mal., Hvbofj., Brandö etc. skrift. — *) Brandö (o.
fasta Ål.?) brista. — ^) Öbott., Sat. timbSr (Brandö t0inbra). — *) Fasta
Ål. lyfta.

§ 28 S, ÖhoU.j 8at, Ål, (v. Eg. FinL). 243

den i § 7,2 V2 behandlade ljudlagen återstäldt: sål. gätin o. d.
'galen': isl. galinn. Sä vidt jag kan döma, är i bada de
ifrågavarande fallen i, y det regelbundna inom hela Egentliga
Finland, ehuru enstaka exempel med e från Houtskär —
bl. a. strett 'stänka' (: Nyl. etc. stritt), 2 pl. imper. bjären
'bären' — måhända tyda på, att nämda ljudlagar äfven här
egt giltighet. Sin nordgräns hafva dessa ljudlagar mellan
Malaks och Kveflaks. Så ock en annan : fullständigt bortfall
af I framför de af detsamma (enl. § 1,22) framkallade kaku-
minalerna; i söder torde detta bortfall ej nä utom Ålands
h:d ^). Ex. på detsamma äro: gif o. d. 'gult', Vfid o. d.
'köld', än 'aln', hass 'hals'. Däremot hafva också målen i
Houtskär, Korpo och Nagu deltagit i en — i norr mellan
Malaks och Mustasaari upphörande — förkortning af alla
långa vokaler och diftonger, som efterföljas af en geminata
eller af explosiv kons. -|- konsonant (excl. urspr. stafvelse-
bildande sådan); vid denna process har dift. äi sammandra-
gits till e, »y och Ou till B. Ex.: b^ått o. d. 'blått': isl. hlåU\
bodd 'bodde': n. Öbott. etc. bodd; fett o. d. 'fett' (neutr.):
isl. feiU\ him o. d. 'blötte': isl. hl0yUa\ g»kk 'gök' 2): isl.
gouJcr; yttran o. d. 'yttre': jf. isl. ytri; såkknar o. d. 'socknar':
isl. söJcnir ; legd 'däld' ^) : isl. légd. Undantagen härifrån äro
endast skenbara: dels motsvaras äldre lång vokal -{- I^^g
kons. p. gr. af analogibildning af lång vokal -|~ kort
kons. — se härom § 2,i6 anm.; dels åter har det ursprung-
liga kvantitetsförhållandet blifvit återstäldt, under inflytande
af rotbesläktade former, där betingelserna för en vokalför-
kortning ej förefunnits, t. ex. Korsnäs b^ätt: mask. o. fem.
bil; Nagu (Eg. Finl.?) b?öytt 'blötte': inf. b?»yt; Nagu (Eg.

*) Återfinnes i Ösjprov. och n. Öbott., se §§ 9,3, 15. — *)
Anf. fr. s. Öbott. och Sat.; -k förlängdt liksom i IQkk Uök', 0kk 'öka'.
— •) Anf. fr. s. Öbott, o. Sat.

244 De östsvenska dialekterna.

Finl?) flitt 'fett': Diask. o. fem. fäit; £g. Finl., Ål. söknar
o. d. 'socknar': siDg. sSkn o. d.; regelbundet i best. plur. af
enst. kons.-staminar med explosivt slutljud, utom i ett fåtal
fall, där växlingen bevarats (Hvbofj. nätär 'nätter': best. f.
nittre) eller upphäfts genom utjämning i motsatt riktning (se
§ 1,82 anm.) — t ex. bSkren o. d. 'böckerna': obest. f. bBkär;
gäitre o. d. 'getterna': obest. f. glitär. — Till Petalaks s:n,
Uroola b:d, Satakunda och Ålands h:d inskränker sig området
för en utveckling af ett mer eller mindre rent e-ljud framför
(urspr. I. till följd af apokope enl. § 1,49) stafvelsebildande n,
t. ex. vaten o. d. 'vatten': fsv. vatn, veten o. d. 'vittne' ^), Xlkken
o. d. 'slockna' ^). Denna vokal har i många fall åter aflägs-
näts genom anslutning till former med konsonantiskt n; så
s. Öbott. och Sat. sikn o. d. 'socken': plur. såkknar o. d.;
Närpes (etc?) Xlkkn 'slockna': pret. Alåkkna; Hvbofj. (etc?)
vHn 'vittne': best. f. vittne. Samma dialekter visa ock en
förlängning af de korta explosivorna framför l^ r, n (m?), i
de ställningar där dessa ännu efter den östsv. vokalapokopen
(§ 1,49) voro konsonantiska ^), t. ex. kåkkJa, pret. af kåkä?
o. d. 'trolla etc'; g^ettra, pret. af g^etär 'glittra'; vattne 'vatt-
net': obest. f. vaten o. d. Framför I, r (m?) har denna förläng-
ning måhända egt rum också i den återstående delen af
Österbotten, ehuru den här åter blifvit upphäfd genom den
i § 13 omtalade förkortningslagen: jf. § 7,2.
§ 29. I södra Österbotten samt Satakunda har också

det å, som enl. § 1,48 i vissa fall utvecklat sig ur urspr.
kort u, varit underkastadt förlängning framför nd (och mb?):
jf. § 1,60^); t. ex. sänd 'sund', bandi 'bundit', sprSndji 'sprun-

*) Ålands h:d vettne o. d. — *) Jf. utvecklingen af svarabh. vok.
u framför sonant. n i Ormsö-Nuckömålet, § 64. — •) Så äfven i östli-
gaste Eg. Finl. och i_Nyl., § 43. — *) Om samma företeelse i Ösjprov.
se § 9,11.

29, 30 S. ÖboU,, Sat — S. ÖboU, 245

git' ^). Denna företeelse tager sin början redan i Malaks el-
ler måhända ännu något nordligare. — Från och med Peta-
laks och Pörtom representeras det ö, som ingår i urspr. iö
(= isl. io, fsv. io), af å — att döma af ordet stjär o. d.
'skata' (isl. sMör^ fsv. shior)^ det enda hithörande, som be-
varat sin genuina vokalisation (jf. § 1,73) ^). — Hit hör slut-
ligen en öfvergång h > k framför v-ljud, inom Österbotten
genomförd i hela Ilmola h:d med undantag af Korsnäs samt
måhända i en del af Pörtom (jf. § 13) 3); t. ex. kvTt 'hvit',
kva 'hvad'.

Särskildt om språket i södra Österbotten gäller § 30.
följande. Fr. o. m. Petalaks och Pörtom t. o. m. Sideby åter-
gifves urspr. u i alla svagtoniga slutna stafvelser, i hvilka
det ej efterföljes af n -- jf. § 10 — genom ä, t. ex. vikår
'veckor': fsv. vilcur\ i aftåst 'i går afton': jf. Malaks etc. i
aftust. Substantiv, afledda med -ur-, -u?-, visa det oaktadt i
obest. sing. u, antagligen till följd af utjämning med andra
former, där u-ljudet står i öppen staf velse (§ 10); så t. ex.
fjitur 'fjätter': best. f. fjiturin; aksuJ 'axel': best. f. aksu^in.
Den till -as utvidgade genitivändelsen — om hvars uppkomst
se § 11 — har därsammastädes från nomina propria öfver-
förts äfven till andra ord; i Petalaks (o. Sideby?) dock ej
till substantivens obest. form, i Närpes, Korsnäs och Pörtom
endast till pronomina demonstrativa och interrogativa (?).
Ex.: känundjinas 'konungens', hisinas 'dennes', håflnas 'hvil-
kens'. Fr. o. m. Petalaks och Pörtom t. o. m. Sideby har
ock den formella skilnaden mellan de svaga femininsubstan-
tivens obest. och best. plur. utplånats, i ty att den senares
form blifvit ersatt genom den förras, t. ex. grimär 'grimmor.

*) Sat. spruggi. -- *) Också ö. Nyl. har jl för urspr. iö, § 47.
— *) Företeelsen är synnerligen utbredd i s. Finl. och Ösjprov.j se
§§ 6,2, 39.

246 De ösUvendea dialekterna.

•orna\ jf. Hvbofj., Mal. etc. obest. f. grimur: best. f. grlmuna.
AnmärkningSYärd är den vidsträkta användniDg sydösterbott-
niskan gifvit det adjektivsuffix, hvars urspr. form är -ött-,
och som här representeras af -ät- (§ 1,29, 7, 3o). Detta har
nästan fullständigt undanträngt det i östsv. annars så ytterst
vanliga, pä urspr. -u;^- återgående suffixet ^). Sålunda t. ex.
stSdåt 'stadig': fsv. sta^ugher; SlUki 'ofärdig': fsv. ofar^iigher.

— Också det bortfall af k i den urspr. förbindelsen skw-i
som iakttagits i Malaks, Petalaks, Pörtom, Korsnäs och
Närpes, når måhända fram till Österbottens sydspets, ehuru
jag ej kunnat förskaffa mig visshet därom. Såsom exempel
på företeelsen, hvilken, som i § 27 blifvit autydt, möjligtvis
utgör blott en konsekvens af den därstädes behandlade ut-
vecklingen kw > w, må anföras sväidär o. d. 'skvaller', svafp
'skvalpa'. — I Petalaks, södra delen af Pörtom, Korsnäs och
Närpes (men icke i Malaks och norra Pörtom) möter en of-
vergång af I till A framför t — t. ex. bäXt 'bälte', gaAt 'galt'

— hvars sydgräns likaledes måhända sammanfaller med Öster-
bottens ^).

§31. Bland de egendomligheter, som tillkomma blott en del

af de sydösterbottniska målen, nämner jag först aflägsnandet
af ändeisen i obest. sing. af alla svagt böjda substantiv uti
Petalaks, Korsnäs och Närpes, hela eller en del af Lappfjärd
(icke Sideby!), samt Pörtom och Malaks, i hvilka två sist-
nämda socknar likväl äfven sidoformer med ändelse äro i
bruk. Tvifvelsutan beror denna ändelseförlust, hvad de kort-
stafviga orden beträffar, på analogibildning efter de långstaf-
viga, där den enl. § 1,49 är Ijudlagsenlig — en uniformering,
motsatt den i de öfriga finländska målen genomförda, jf. §
4,9. Sålunda t. ex. mSs 'mosse' (: best. f. må$an o. likn. =
bakk 'backe': best. f. bakkan o. likn.); led 'lada' (: best f. lädun

^) Sä äfyen i Estland; se § 52. — ') Densamma återfinnes i n.
Öbott., i Ålands h:d, i Nagu och på Runö, se §§ 19, 38, 41, 67.

%

§§ 31—33 Södra Österbotten, 247

O. likn. = jädd 'gädda': best. f. jäddun o. likn.)- — Det v-
Ijud, som utvecklat sig efter ö, O enl. § 13, är i Petalaks
och Korsnäs spirantiskt, t ex. skövar 'skor', suvund 'sjunde'
(Närp. suund). — Innan vi öfvergå till de i trängre mening
sydösterbottniska företeelserna, må en egenhet hos Petalaks-
målet omtalas: en diftongering, som vokalerna é, i, 8 upp-
gifvas hafva undergått därstädes, nämligen till ie, resp. uå
och yS ^), t. ex. viet 'vett', muån 'måne', fySd 'föda'. Enligt
fil. kand. Smjcds' uttal skulle dock nämda ljuds diftongiska
karaktär i Petalaks vara föga utpräglad.

Målet i södra delen af Pörtom delar, som redan (§ 25) § 32.
nämdt, med Vörådialekten den intressanta egenheten, att
urspr. långt o återgifves med öw: öw 'å', töw 'bygata' (fsv.
ta\ jf. Bbate, Ä. Vml. Ijudl. s. 4). — Korsnäsmålet åter upp-
visar delvis (i södra delen af socknen) en utveckling af h
till g framför v-ljud^), t. ex. gvit 'hvit', gvas$ 'hvass'.

Beträffande de sydligaste österbottniska målen är föl- §33.
jande att märka. Förbindelsen h -j- kons. i har i Närpes,
Lappfjärd och Sideby ersatts genom s, t. ex. su^ 'hjul', sä^a
'hjärta'. Troligtvis har detta tillgått så, att h i nämda ställ-
ning Ijudlagsenligt utvecklat sig till ett s-ljud 3), hvilket se-
dan, på samma sätt som urspr. 8 (§ 1,80 anm.), jämte det
följande j-ljudet utbytts mot s i anslutning till hsv. — I När-
pes och Lappfjärd hafva de s. k. vokalförvandlande verben
af U sv. konj. merendels öfvergått till I sv. konj., t. ex.
dS^ja 'dolde, -d etc.', vänja 'vande, -d etc' — Närpesmålet
har låtit s blifva s framför tj (urspr. 1. uppk. af k' 1. kj enl.
§ 12), t. ex. stjän 'stjärna', stjep 'skepp', stjut 'skjuta'. In-

^) Dessa beteckningar torde bättre än ie, uä, y8 återgifva det
åsyftade uttalet. Samma diftongering möter i vissa sydfinl. mål, se
§§ 42, 46, 49. — «) Återfinnes i Kökarsmålet, § 39. — ») Om en sådan
ljudlag i några östnyländska och estsvenska mål se §§ 47, 53 ; betr. S-
former i Sat. se § 34.

24B De öatsvenska dialekterna.

förandet af det hsv. s för urspr. stj-, sk'-, skj- i målen söder>
om Närpes hindrar oss att se, om de deltagit i denna för-
ändring. Icke häller kan jag upplysa om, huruvida pron. et
'du', som förekommer i Närpesmålet (oftast efter verbet)
och af Fbeudenthal anses vara det gamla duala it, tilläf-
ventyrs användes äfven utanför nämda socken ^). Ang. den
palatalisering Ii, nn undergått i Närpes hänvisas till § 21
här ofvan.
§ 34. För karakteriserandet af språket i Satakunda är jag

uteslutande hänvisad till hvad jag kunnat inhämta rörande
Hvittisbofjärdsmålet. Att landskapets andra svenska dialekt,
det numera nästan utdöda Sastmolamålet, i hufvudsak öfver-
cnsstämmer med det förra, torde man emellertid få taga för
gifvet; afvikelserna bestå väl i att del i en eller annan punkt
närmar sig den på andra sidan tillstötande österbottniskan.
Hvittisbofjärdsmålet hör till de östsv. dialekter, som difton-
gerat ö — det ursprungliga så väl som det genom förläng-
ning enl. § 1,28 uppkomna — till åu^), t. ex. ståur 'stor',
båu; 'bord\ Kort o åter har blifvit u framför kk, pp (tt?)
samt i kort, af a efterföljd stafvelse^), t. ex. stukk 'stock',
kupp 'kopp'; mu$a 'mosse', bruna 'brånad'. Enastående inom
östsvenskan är en utveckling af urspr. 5 i postvokalisk ställ-
ning till g, där ej de i § l,5i, 54 o. 57 anförda ljudlagarna
dessförinnan tillämpats, t. ex. slägamäig 'slädmed' (isl. sleö-
meiör). Jämte de härmed öfverensstämmande formerna an-
föras dock äfven andra med d, hvilka utan tvifvel höra hemma
i hsv. eller i nabodialekterna. Slutljudande, i svagtonig staf-
velse stående n har bortfallit, såväl där det var urspr. kort,

O Detta pron. är äfven anträffadt i m. Nyl., se § 46. — *) An-
dra sådana dialekter finnas i m. Öbott. och ö. Eg. Finl., i Nyl. samt
på Nargö, se §§ 8,i, 24. — ») Enahanda behandling har o undergått
i ö. Nyl. samt Osjprov,, se § 9,7.

'^H

§ 34 Satakunda. 249

som där det hade urspr. längd och icke af en biaksent skyd-
dats mot förkortning före ljudlagens genomförande *), t. ex.
stäini 'stenen' (isl. ack. steinenn), stigge 'stången' (isl. ston-
gen)^ bäuga 'bodarna' (: s. Öbott. bödan). Där n kvarstår
i strid häremot — så i räkneorden 13—19, t. ex. agäfun '18'
— är främmande inflytande att antaga. — I åtskilliga hän-
seenden intar denna trakts språk en ålderdomlig ståndpunkt
i jämförelse med såväl hsv. som de svenska dialekterna å
ömse sidor. Sålunda bibehålies urspr. u i svagtoniga staf-
velser genomgående som sådant^), t. ex. Tdu 'idog' (jf. isl.
iöugliga\ grytu 'grytan' (fsv. ack. grytuna\ svä^ur 'svalor'
(fsv. swcUur), Explosivorna k och g kvarstå framför påla-
tala vokaler och j-ljud, ej allenast (som i hsv.) i stafvelser
med svag aksent, utan ock i hufvudtoniga sådana ^), t. ex.
känn 'känna' (hsv. utt. tjänna\ skiiit 'skjuta' (: Kökar, När-
pes etc. stjut o. d.), gä?u 'gärde' (utt. järde\ båuke 'boken'
(: Öbott, Ål. etc. bötjen o. d.), dyggju 'dynga' (: Kökar etc.
dindjå o. d.). Vidare anträffa vi här konsonantförbindelsen
ps, som hsv. och de öfriga östsv. målen, en del undantagna
(§§ ö,4, 15), låtit öfvergå till fs*), t. ex. räp$u 'räfsa', tups
'tofs'. Efter tautosyllabisk konsonant (måhända med un-
dantag af k, g) har j-ljudet bevarat sin ursprungliga half-
vokaliska natur ^) — t. ex. biärk 'björk' (fsv. bicerJc), $iuk
'sjuk' (fsv. siuker\ stiäf 'stjäla' (fsv. sticela). Och framför
detta Hjud har icke uddljudande I försvunnit^), t. ex. liiis

*) Om liknande n-bortfall i delar af Pedersöre och Korsholms
h:der, ö. Nyl. samt Ösjprov. se §§ 9,i6, 17, 26, 49. —- *) Så äfven i m.
och n. Öbott. (utom Gkby-Nvet.) samt på Nargö, §§ 10, 13, 51. —
') Denna egendomlighet tillkommer ock målen i m. Eg. Finl., m. Nyl.
och Ösjprov., enl. § 6,3. — *) Jf. § 6,4, not 2. — *) Halfvok. I efter tau-
tosyll. kons. förekommer dessutom i Ped. h:d, Vörå s;n, östligaste Nyl.,
Ösjprov., se §§ 9,2 1, 17, 19, 25, 49. — •) F. ö. kvarstår I blott i de
baltiska målen, § 9,23.

250 De östsvenska dialekterna,

'ljus' (hsv. utt. ju$\ liug 'ljuga' (hsv. utt iwgra); ej häller
uddljudande h Oi t ex. hiu^ 'hjul' (hsv. utt jul), hiä^p 'hjälpa'
(hsv. utt jaLpa). För h + kons. i förekommer dock äfven
ofta s, t. ex. säun 'hjon', sQ^ 'hjul' — hvilket kan vara en
följd af grannskapet till (? Sastmola och) södra Österbotten,
där denna behandling är regel (§ 33).

Jag står nu inför den vanskliga uppgiften att redogöra
för de företeelser, som äro begränsade inom den sydligaste,
inom Åland och Egentliga Finland fallande delen af det nord-
finländska dialektomrädet Det skikt af högsvenska bestånds-
delar, som i så hög grad undanskymmer de finl.-svenska må-
lens egen konfiguration, har på fasta Åland sin största mäk-
tighet — en naturlig följd af befolkningens lifliga förbindelser
med Sverge och jämförelsevis höga bildningsståndpunkt På
grund häraf torde många drag, säregna för målen därstädes,
hafva för alltid gått förlorade för vår kunskap. Och ej nog
härmed. Beträffande de många egenartade företeelser, som
nu uppenbara sig blott i skärgårdssocknarna i östra delen
af Åland, är det väl under slika förhållanden högst antagligt,
att de förut till en del varit utbredda också öfver fasta Åland
eller någon del däraf. Men hvad de enskilda fallen beträf-
far, låta sig förmodanden i denna riktning ej här framställa
med samma grad af sannolikhet som i det föregående, vid
behandlingen af större dialektenheter, inom hvilka målen på
fasta Åland befunnos på enahanda sätt afsticka. Häraf in-
ses lätt, huru litet den följande framställningen kan göra an-
språk på att ens något så när fullständigt belysa de ifråga-
varande dialekternas egen utveckling.
§ 35. Ett allmänt karakteristikum för målen i Ålands h:d

och SatUskär — i motsats till de angränsande sydfinländska

*) h + J-U^id förekommer äfven i delar af PedersÖre h:d, ö. Nyl.
och ÖsjproY.: §§ 19, 47 och 63.

.♦•«

§§ 35, 36 Ålands h:d o. Houtskär. — Ålands h:d. 251

och dem i Satakunda — är den utveckliDg till tj och dj
(dentipalatalt ts, dz) som k, resp. g undergalt i förening
med ett följande j-ljud äfvensom framför palatal vokal (excl.
den enl. §§ 2,2, 28 framför stafvelsebildande r, l^ n utveck-
lade). På fasta Åland visar sig denna förändring blott i or-
dens början; framför afiednings- och böjningssuffixen finna vi
däremot k, g i öfverensstämmelse med hsv. Mer än sanno-
likt är emellertid, att detta beror på inflytande från sistn.
dialekt och att gutturalen i hvartdera fallet varit underkastad
förändringen i fråga. Detta är åtminstone händelsen i de
öfriga målen inom ifrv. område (ehuru äfven här former med
k, g hålla på att införas i anslutning till hsv.) samt i alla andra
östsv. dialekter, som förmjukat k, g ^). Härvid är att märka,
att kk, gg blifvit tij, ddj, samt att ett framför gutturalen stå-
ende g förbytts i ett n-ljud Ex.: tjärrå -a 'kärra', stjiit o. d.
'skjuta' 2); dftje 'diket', Kydji o. d. 'flugit'; rintjå o. d. 'rynka'
(fsv. rynlda\ briddjå o. d. 'brygga' (fsv. Iryggia). Efter r,
I samt lång vokaP) har det enl. ljudlagen uppkomna korta
d-ljudet bortfallit; t. ex. bärje 'bärget', ta^jin 'talgen', släje
'slaget'. I uddljudet åter har h varje kort d försvunnit fram-
för j, t. ex. jevå o. d. 'gifva', jup 'djup' *). — Att adjektivens
predikativa starka sing.-former i dessa mål, liksom i de syd-
finländska, undanträngt de attributiva, ses af § 8,3.

Samma gränser som Ålands liärad hafva åtskilliga § 36.
företeelser. Till deras antal hör förmodligen en öfvergång
af i i svagt betonade stafvelser till e jämväl där det (urspr.
1. p. gr. af kons.-bortfall enl. § 1,5?) var slutljudande (jf. §
28), t. ex. förre 'före' (: fsv. fyri), bronne 'brunnit', gäfe

*) D. v. s. dialekterna i Öbott., ö. Eg. Finl. och v. Nyl. samt ö.
Nyl., se §§ 12, 43, 49. — *) Så Houtskär o. Kökar (etc.?); annars SDta.
— ') Fageblund uppger likväl för Houtsk. formerna sködjin vidjin
däd]in — men äfven släje dSJin. — *) Bortfall af d framför j förekom-
mer också uti de i not 1 nämda målen; se där anf. st. samt § 23.

252 De östavetiska dialektertia.

'galet' (: fsv. galit). Jag håller det nämligen för troligt, att
niälen på fasta Åland, som städse bilda det starka supinum
med ändelsen -i, göra detta till följd af inflytande västerifrån ;
äfven i andra delar af landskapet har denna ändelse vunnit
insteg i den yngre generationens språk. Om ögg. af e till V
i Kökar se § 39. Mest karakteristisk för åländskan är må-
hända dess behandling af förbindelsen kort vokal -j- kort
konsonant i stirktoniga stafvelser. Enstafviga ord, som inne-
hållit en sådan förbindelse, hafva, om vokalen återgår på ur-
spr. i eller (?) y och konsonanten är en tennis, fått denna se-
nare förlängd (om behandl. af enstafv. kortst. ord i andra fall
se § 21) ^), t. ex. bekk behk 'beck' (isl. bik), sepp sehp 'skepp'
(isl. 8kip\ tjSti tjSht 'kött' (fsv. kyt). Ett sålunda upp-
kommet kk, tt, pp har, som af exemplen synes, deltagit i den
utveckling till resp. hk, ht, hp, dessa geminator undergått i
ett par mål, och om hvilken se § 39. På grund af de till-
gängliga uppgifternas ofullständighet måste dock den frågan
här lämnas öppen, huruvida ej tilläfventyrs samma kvanti-
tetsförändring inträdt jämväl i Houtskär och Korpo. Till
Åland är däremot en annan sådan med säkerhet inskränkt,
nämligen en förlängning af alla starktoniga korta stafvelser i
ställning framför vokal. Med afseende å arten af denna för-
längning företer emellertid åländskan betydande lokala skilj-
aktigheter. Från att i Kökar i allmänhet afvika från hög-
svenskan, hvad denna punkt beträ£far, närmar den sig åt
norr och väster successivt densamma, så att den på fasta
Åland i hufvudsak öfverensstämmer därmed. Ytterst sanno-
likt är, att Kökarsmålets kvantitetsförhållanden en gång varit
åländskans i gemen, och att alla de afvikelser i riktning mot
hsv., som nu förefinnas i de öfriga målen, tillkommit genom
dessas modernisering efter hsv. mönster. Kökarsmålet har i

») Så äfven i Estland (utom Nargö?), § 62.

§ 36 Ålands h:d. 253

Starkt betonade, af vokal efterföljda förbindelser af kort
vokal och följande kort konsonant förlängt den senare; endast
då denna är ^, den förra, efter hvad det tyckes. En häri-
genom uppkommen tenuisgeminata har icke deltagit i öggen
kk, tt, pp > resp. hk, ht, hp (§ 39). Sålunda t. ex. maggå
'mage' (: isl. magi), harrå 'hare' (: isl häri), näwå 'näfve'
(: isl. hnefi), tiUssu 'trasa' (: Nyl. etc. träsu), greppå 'grepe'
(jf. Öbott. gripan o. d.), sellå 'sele' (: isl. sili), sinnu 'sena'
(: isl. sina), riwe 'rifvit' (: isl. rifit), stråkkå 'stråke' (: v. Nyl.
etc. stråka), håddån 'hvadan' (: isl. huadan), burre 'burit'
(: isl. borit), stjutie 'skjutit' (: isl. sJcotit). I ett fall ersattes
emellertid förbindelsen kort vok. -{- l^ng kons. oftast af lång
vok. 4- kort kons., nämligen i verbens presensstamniar; hvad
I sv. konj. beträffar, äfven i pret. och sup.; t. ex. knädå, -år
'knåda, -ar, -ade etc' (: isl. Jcnoöa etc); färå 'fara' (: isl. fara)-,
vSvå, -är 'väfva, -er' (: isl. vefa, vefr). Denna kvantitet för-
skrifver sig rimligtvis från de ändelselösa infinitivformema
— sådana förekomma i åländskan jämväl hos de urspr. kort-
stafviga verben, se här nedan — hvarest de utvecklat sig
enligt de för enstafviga ord gällande lagarna, ang. hvilka se
§§ 1,28 e, 21 ^). Beträffande enskilda ord, i hvilka Kökars-
målet dessutom har lång vok. -\- kort kons. emot vår regel,
torde påvärkan västerifrån vara att antaga. — Ett annat
skiljemärke mellan de åländska och de öfriga östsv. målen
är, att de förra återge urspr. kort I med e, urspr. kort y
med S framför stafvelseslutande urspr. kort konsonant äfven

*) De infinitiver, hvilka innehållit sädana förbindelser af kort
Tok. och följ. kort kons., som enl. § 36 fått den senare förlängd i enst.
ord, visa i öfverensstämmelse härmed kort vok. -f- l^g kons.: vetta
'veta', SeMa 'sitta' (jf. Eg. Finl. o. Nyl. sita), hetta 'heta' (motsv. ett
urspr. *hitä). Andra infinitiver med samma kvantitetsbehandling äro
attä 'äta' (jte atå), låvvå 'lofva', jewå 'gifva', kåmmå 'komma', Semmå
'simma'.

254 De östsvenaka dialekterna.

om denna (icke är kakum. 2, jf. § l,ii, och) efterföljes af j
(jf. § 7,2), t. ex. beddja 'bedja': isl. biöia; veddjä Widja' ^):
isl. vidia; sefja 'skilja'^): isl. skUia; stöddja o. d. 'Ijustra':
isl. stydia; k^Vwja 'klöfja': isl. klyfta. Vissa hith. ord upp-
träda dock äfven inom Ålands h:d med rotvok. i, resp. y.
Också härutinnan tilltager öfverensstäronielsen med hsv. åt
norr och väster, så att e, V på fasta Åland och i Brandö (etc?)
anträffas i enlighet med regeln blott där hsv. p. gr. af sär-
skilda ljudlagar visar samma ljud, ifrån att i den sydöstligaste
delen af häradet — Kökar (Kumlinge? Sottunga? Föglö?) -
förekomma jämväl i en del ord, som i hsv. bevarat i (y?).
Denna omständighet talar emot att formerna med e och 9
vore införda ur hsv. och för att i- och y-formerna äro det.
Såväl på fasta Åland som i skärgårdssocknarna uppgifves
vidare kort u (urspr. I. < o enl. § 1,5) hafva öfvergått till
o framför gg, t. ex. togga 'tugga', högg 'hugg'. Karakteri-
stiska för åländskan äro också de former med änd. -enen,
som en del neutrala substantiv bilda i best. plur. Denna
formtyp har uppstått hos ia stammarna, sålunda att artikeln
ännu en gång fogats till den gamla best. plur.-formen, sedan
denna (liksom i hsv.) kommit att fungera som obest. plur.;
men till följd af analogibildning ändas åtm. på fasta Åland
och i Brandö också en del andra neutra på -enen. £x.:
bältenen o. d. 'bältena', lämbenen lambenen 'lammen'. Den
olikhet, som genom den östsv. vokalapokoperingen (§ 1,49)
uppstått mellan de urspr. långstafviga och de urspr. kort-
stafviga infinitiverna, har af åländskan åter utjämnats: hvar-
dera uppträda omväxlande med ändelse och utan sådan ^),
t. ex. fir och fara -å 'fara', seggäf o. d. och segg^a o. d.
'segla'. Några närmare uppgifter om sättet för denna växling

O sa Kökar (etc.?). Fasta Ål. o. Brandö viddja -ä. — *) Så Kökar
(etc.?). Fasta Ål. o. Brandö Silja. — ») Om ett liknande förhållande i
ö. Eg. Finl., Y. och m. Nyl. se § 43.

§§ 37, 38 Ålands h:d utom Kökar. — Ö. Ålands h:d. 255

ser jag mig likväl ej i stånd att här lämna. Slutligen
mäste det anses ganska sannolikt, att, om ej det hsv.
inflytandet varit, den-urspr. formella olikheten mellan mask.
och fem. sing. hos adjektiven skulle upprätthällits öfver hela
det ifrv. omrädet; nu är denna företeelse visserligen inskränkt
till skärgårdssocknarna i östra delen af häradet ^). Ex.: mask.
sukär: fem. suk 'sjuk' (fsv. m. siuker: f. siuk).

I Ålands lid/rad tUotn Kökar uppgifves urspr. §37.
u i alla svagtoniga stafvelser representeras af å, t. ex. Svå
'af vig' (fem.): kv, avugh; 8gån 'ögon': hy, eghun; ildåro. d.
'lador': fsv. läpur. Som samma förhållande eger rum i de
yngres språk i Kökar — medan de äldres visar vokalbalans-
växlingen u: å, § 6,i — kunde det möjligen tänkas öfveralt
bero på anslutning till hsv. (som har å i de flesta fall, hvar-
till ifrv. mål ega motsvarigheter). Åtm. hvad Brändömålet
beträffar, kan man likväl vara tveksam, huruvida ej ett föga
labialiseradt u snarare än å föreligger. — På fasta Åland
skola de till II sv. konj. hörande verben använda starkt bil-
dade supinformer 2) ; t. ex. byggl 'bygt'.

Från dialekterna i östra delen af Ålands liärad § 38.
hafva vi att anteckna jämförelsevis många egendomligheter,
hvilket dock, som ofvan framhållits, delvis torde bero på att
högsvenskans nivellerande inflytande här ej gjort sig gällande
i samma grad som på fasta Åland. Ett öfveiträdande af de
flesta starkt böjda feminina substantiv till svaga deklinatio-
nen, hvad pluralen beträffar, bör här i främsta rummet
nämnas ^); ex. därpå äro g^Bdår, -åna -åi»a 'glöd, -en' (: isl.
gléSr\ brudar, -åna -åna 'brudar, -arna, Byar, -åna -åna
'öar, -arna'. Undantag göra endast de flesta enstafviga kons.-
stammar: däremot troligen icke enst. feminina på vokal,

*) Denna olikhet upprätthålles också i Ösjprov. utom Nargö,
se § 9,24. — «) Äfvenså i v. Eg. Finl. samt m. Nyl., §§ 41, 46. — »)
Återfinnes i m. Öbott. (åtm. Yörå) och pä Rund, §§ 25, 67.

256 De östsvenaka dialekterna.

ehuru ändelsévokalen efter denna bortfallit — t. ex. bror
'broar', tär 'tår' (jf. § l,6i o. anm.) — hvad best. f. i Brandö
(etc?) beträffar, med förlängning af den efterföljande konso-
nanten, t. ex. bronnar 'broarna', tännar 'tårna' ^). Så hafva
vi att märka en utveckling i starktoniga stafvelser af u (urspr.
1. senare tillkommet, jf. § 1,8 o. 47 anm.) till o framför ge-
minerad eller af homorgan explosiva efterföljd nasal eller I
— i det fall nämligen att u icke enl. § 1,48 öfvergått till å
eller att det återstälts på sätt i anm. till samma § omtalas.
Ex.: bronne 'brunnit', oggär 'ung', sogka 'sjunka', oli 'ull',
mold 'mull'. Vidare en ljudlag, genom hvilken I — åtmin-
stone till sin senare del — blifvit tonlöst (X) framför t^), t.
ex. gaAt 'galt'. Huruvida de båda senare företeelserna i lik-
het med den förstnämda tillkomma äfven Föglömålet, vet
jag icke. Åtminstone är det icke händelsen med den öfver-
gång till i, som hvarje af de i §§ l,ii, 7,2, 28, 36 behand-
lade lagarna oberördt y (urspr. 1. uppk. af iu enl. § 4,i) va-
rit underkastadt i Brandö, Kumlinge (Sottunga?) och Kökar,
och såsom exempel hvarå må anföras ni 'ny', ffiga 'flyga',
"99 'rygg'. Den härmed likställiga öfvergången öy > äi —
t. ex. äira 'öra' (isl. 0yra\ räitja 'röka' (isl. reylcia) — har
egt rum åtm. i Kökar, undantagandes i slutljudet, men från-
kännes uttryckligen Brändömålet ^). Om den palatalisering
af långt I, n, som visar sig i dessa trakter, har redan i §
21 blifvit taladt. Här må blott tilläggas, att i Brändömålet
jämväl urspr. dd, ti uttalas dentipalatalt, t. ex. i kudda 'ko',
iett 'ledt'.

*; Den sistn. företeelsen är Ijudfysiologiskt identisk med den
bekanta samnord. förlängningen af en konsonant, som genom synkope
sammanträffat med en föreg. vokal (se ang. dens. Nobeen, Gesch. d.
nord. spr. § 77 b). — *) Ang. samma ljudlag i delar af n. och s. Öbott,
i Nagu samt på Runö se §§ 19, 30, 41, 67. — *) Liknande företeelser
möta jämväl i Borgåmålet och i de baltiska dialekterna, se §§ 48; 9,8,
51, 58, 62, 67.

§ 39 S. ö. Ålands h:d o. angr. delar af Eg. FM. 257

En ljudlag, hvars område innefattar Kti/mlinge {Satt- § 39.
unga?) och Kökar samt byarna Utö och Söderjvrmo
i Korpo — ehuru den numera, isynnerhet i Kumlinge, till
följd af hsv. invärkan röjer sig förnämligast blott hos den
äldre generationen — är en utveckling af h (genom förmed-
ling af tonlös vokal) framför tenues, där dessa voro långa
— dock ej där de i intervokalisk ställning blifvit förlängda
enl. § 36 ^) — samt där de föregingos af svagt betonad vo-
kal^). £x.: kahtär 'kattor', knahpa 'knapp' (subst.); ehtär
'efter' (§ 1,53); behk 'beck', sehp 'skepp'; påhtell 'butelj',
taidrihk 'tallrik'. — Gemensamt för KumUnge^SoUunga-T)
och Kökarsmålen är ock införandet af g i inf. och pres.
hos de flesta verb af II sv. konj., hvilkas rot slutat på ly^
ry, i st. f. det j, som enl. § 1,15 här utvecklat sig ur y —
genom utjämning med pret., där g-ljudet bevarats ; samt hos
dem, h vilka af gammalt haft en på l{}] (1. r[j]?) slutande
presensstam — genom analogibildning efter de förra ^). Ex.:
tt^ga, -gär 'tälja, -jer' (fsv. tcelghia^ -ghir): pret. ind. o. part.
tä^gd; sörga, -gär o. d. 'sörja, -jer' {hy.syrghia^ -ghir): pret.
ind. o. part. sBrgd o. d.; sS^ga, -gär 'skölja, -jer' (fsv. shylia,
skyT)\ väfga, -gär 'välja, -jer' (fsv. vcelia^ vcel), — Kökars-
och Bmjitskärsmålen åter öfverensstämma däri, att a
närmast efter urspr. kort rotstafvelse öfvergått till ä *), t. ex.
ham[m]år 'hammare' (isl. haniarr), tafå ti^å 'tala' (isl. t(da%
slädå s^lddå 'släde' (isl. obl. sleda). 1 Houtskär förekomma

^) I Kökar — dock icke hos den älsta generationen — förekom-
mer stundom äfven i detta fall h-förslag, helt säkert en följd af att de
genom ljudlagen uppkomna h-formerna numera i samma mål hafva si-
doformer utan b: jf. § 1,80 not 2. — •) Också inom ö. Eg. Finl. på-
stås h hafya utvecklats framför tenuisgeminator, § 42. — ') Den förra
analogibildningen återfinnes hos målen i Ösjprov., Nyl., Eg. Finl. utom
den västligaste delen samt i m. Öbott., §§ 5,2, 24; den senare hos dem i
m. och v. NyL, ö. Eg. Finl. o. m. Öbott., §§ 43, 24. — *) En sådan öfvergång
förutsattes måhända äfyen af ljudförhållandena i estsvenskan, se § 52.

17

258 De östavenska dialekterna,

dock, att döma af uppteckningarna, ofta äfven a-former, åt-
minstone hos an-stammarna; helt säkert föreli^er här dia-
lektblandning. — Såsom tillhörande KökarsmMet omta-
las följande företeelser, hvilka dock måhända delvis hafva
ett något vidsträktare område, nämligen att kort ä framför
ursprungligen gemineradt eller af annan konsonant efterföljdt
i, n, g, t öfvergått till e ^), t. ex. fjeli 'fjäir, brenna 'bränna\
dregkSe 'dränkte sig', meht 'mätt', neXlå 'nässla' (fsv. n<etla)\
att S (urspr. 1. uppk. af I enl. § 1,45) utom framför konso-
nantförbindelse diftongerats till äi, t. ex. kfäide 'kläde', tjäina
'tjäna', triid 'trä' (isl. tré), täitär 'tät' (isl. ^éUr) — såvida
icke dessa former snarare tillkommit p. gr. af den vacklan
mellan äi och 6, hvartill målets försvenskning gifvit anledning,
jf. §§ 1,69 o. 80 not 2; att e, ä (urspr. 1. uppk. enl. § 2,2,
3,1, 28 1. 36) i svagtonsstafvelser öfvergått till V, då före-
gående stafvelses vokal är B — ehuruväl sidoformer med
förstn. ljud oförändrade äro vanligare i målet — t. ex. sSnnB
'söner', bVndrtfn 'bönderna' (fsv. böndrene\ bSddSr 'beder' (fsv.
bödher) ; att urspr. hwa- hos pronomina och pronominala ad-
verb, d. v. s. under svag tonvikt, utvecklat sig till hå-^), t. ex.
hårr 'hvem' (fno. huarr\ hann 'hvart' (fsv. hwan^ ack. af hwar\
håddån 'hvadan'; att hw- efter genomförandet af sistn. ljud-
lag utvecklat sig till gv-^), t. ex. gva^v 'hvalf, gvitär 'hvit';
att I och n i förbindelse med hvarje annan konsonant, utom
det enl. § 1,52 uppkomna X, blifvit supradentala, hvarvid en
efterföljande alveolar kons. af venledes öfvergått till supradental,
t. ex. \mld 'kväll' (fsv. qivcelder\ höW 'höll' (fsv. holt\ se^ja
'skilja', sn8 'snö'; att s, där det ej enl. § 1,22 öfvergått till
8 1. enl. § 1,52 till X^ förbytts till s % t. ex. §pennå 'spene',

*) e här = Imalf. ä; * = Imalf. (e^ a- — *) Detta innebär en öf-
verensstämmelse med de baltiska dialekterna, se § 9,io. — ') Så äfven
i en del af Korsnäs: § 32. — *) Lindgbbn betviflar i sin rec. af Kar-
stens afh. om Kökarsmälet (Finsk tidskr. XXXIII, s. 61), att en sådan

§ 39 S, ö. Ålands h:d o, angr, delar af Eg, FM. 259

trässu 'trasa'; att de maskulina n-, a- och i*staiiiinarna — de
sistnämda så vidt de ej antagit konsonantstamsböjniDg — i obest.
plur. aflägsnat ändelseos r, troligtvis genom en analogibildning
till best. plur. (p& -an -än, resp. -en -Hn) efter n-stammarnas
sing., där best. f. var = obest. f. 4- n^ t. ex. arma 'armar',
bäggä 'bågar', ledde 'leder'; att i de svaga feminina subst-
pluralerna r ur obest. f. återinförts framför n i best. f. (jf. §
1,27), hvarefter rn sammansmält till n enl. §§ 1,22, 21, t. ex.
finnutta 'fenorna', söknäna 'socknarna' — såvida ej målet i
denna punkt är påvärkadt af hsv.; att pret. ind. hos flere
starka verb af typen 'läka' (med aflj. ä: a: ä) antagit rotvok.
ö i anslutning till typen 'gräfva' (med aflj. ä: ö: ä) ^\ t. ex.
lök 'läkte' (isl. ldk\ rok 'dref (fsv. rdk)\ slutligen att de flesta
starka verb af typen 'bryta', hvilka med afs. å presensstam-
mens vokal Ijudlagsenligt (§§ 4,i, 38) sammanfallit med dem
af typen 'bita', fullständigt öfvergått till sistn. böjningsklass
(sål aflj. !: äi: I), t. ex. »äig, ffiddje 'flög, flugit'; sträik, strittje
'strök, strukit'. — Hautskärsmälet har låtit ä (< e enl.
§ 1,6, a enl. § 1,2 1. 3 enl. § 1,29) öfvergå till I i korta rot-
stafvelser, efterföljda af P), t. ex. lisi 'läst' (isl. lesit\ Uti
'låtit' (fsv. l<Btit)\ endast några pret-part.- och sup.-former
uppträda i trots häraf med ä i anslutning till presensstammen.
Vokalen u (urspr. 1. < o enl. § 1 ,8 b) har i samma ställning
utvecklat sig till y') — t. ex. skyri 'skurit', ffydjl 'flugit'.
Framför I företrädes den senare vokalen — utom i styZi 'stu-
len etc.', som bevarar y p. gr. af systemtvång — enl. § l,ii
af 0: vMl\ 'mulen', kV^i 'kulen'. En konsonantisk ljudlag med
Houtskär till område är utvecklingen af h i förbindelsen hw-

förändriDg skett annat än indi?iduelt — efter h?ad mig synes, på ej
fullt tillräckliga grunder. — *) Om liknande analogibildningar i
Ormsö- o. Nuckömålen se § 64. — *) Äfvenså målen i Öbott. (o. Sat.?),
§ 11. — ') Likaså, under vissa förutsättningar, i m. och s. Öbott. samt
Sat., § 22.

260 De östsvenska dialekterna.

till icv-^), t. ex. icvfttr 'hvit\ icva 'hvad'. Om den palatalisc-
ring slutljadande, i 8vagtonig stafvelse stående n, I undei^ått
därsammastädes se § 21. På substantivflexionens område
åter utmärker sig det ifrv. målet genom att best. plur. af de
svaga maskulinerna (som Ijudlagsenligt skulle ändas på -an
-ån, § 1,49) erhållit former med and. -ana -åna, tydligen i ana-
logi med de svaga femininerna (enl. proportionen best. mask.
-ana -åna: obest. mask. -ar -år = best. fem. -åna-una: obest.
fem. -år -ur^); t. ex. bakkana 'backarne', slädåna 'slädame'
(men karan 'karlarne', ryddjan 'ryggarne').

§ 40. Ej fullt så rik på lokala skiljaktigheter som den nord-

finländska svenskan (och den baltiska) är den sydfinländska.
Något drag, utmärkande för den i JESgentliga Finland
talade, känner jag icke, om ej r-ljudets kvarstående i redu-
cerad gestalt framför supradental konsonant (jf. §§ 21, 44) är
ett sådant Detta uttal står fast för Nagu och Pargas, t. ex.
bör<2 båurd 'bord', järn 'järn', och är äfven för de västligare
och östligare socknarnas vidkommande ej osannolikt^).

§41. De västligare målen inom Egentliga Finland, t. o. m.

Pargas (och Kimito?) — äfven det nordfinländska Houtskärs-
målet — hafva åt en del neutrala substantiv gifvit en plu-
ralform på -är, t. ex. hålär 'hål' (pl.), nätär 'nät' (pl). Denna

^) Återfinnes i de flesta sydfinl. och baltiska mål samt i dialekterna
i sydligaste Öbottoch Sat., §§ 6,2, 29. — ') Ett par nordösterbottn. mål
likna härutinnan Houtskärsmålet, se §§ 18, 20 — *) Fagsblund skrifyer i
sina uppteckningar från Eorpo och Houtskär ut r i de hith. orden, hvilket
åtm. tyckes visa, att detta ljud ej hfir, liksom i de angränsande åländska
målen, h. o. h. försvunnit. Å andra sidan uppger YszmELL frän Finnby
enbart supradental (utan r). I anseende till det spelrum det subjek-
tiva tycket har i denna punkt är man berättigad till den förmodan,
att också här det i landskapets midt brukliga uttalet åsyftas. Med
hänsyn till behandlingen af r framför suprad. kons. skulle då målen i
Eg. Finl. intaga en förmedlande ställning mellan nyländskan, där nämda
ljud ej alls undergått någon reduktion, och de åländska målen, där
det fullständigt bortfallit.

§§ 40—42 Eg, FitU, — V, Eg. Finl. — Ö. Eg, Finl, 261

formtyp kunde, liksom i de öfriga östsv. mål, där den före-
kommer, tänkas bero på en från best. pluralen utgående
analogibildning, jf. §§ 19, 50. — I Houtskär och Korpo (och
östligare?) kunna de flesta verb af II sv. konj. bilda sitt
supinum starkt ^), t. ex. byggi byddji 'bygt\ svlipi 'svept'. —
Inom de egentliga sydfinländska dialekternas gräns håller sig
däremot en öfvergång af urspr. e till i uti svagtoniga staf-
velser, där det på en gång föregåtts af k eller g och efter-
följts af långt n^), t. ex. krSkin kråukin 'kroken' (isl. ack.
Jcrökenn)j ryggin 'ryggen' (isl. ack. hryggenn) — men kalvan
'kalfven' (isl. ack. JccUfenn)^ äggän 'ängen' (isl. engen). Denna
öfvergång tillhör målen i Korpo, Nagu och Pargas; huruvida
Kimito eller någon del däraf bör tilläggas, kan jag ej afgöra.
Detsamma gäller äfven betr. utbredningen af en redan i an-
nat sammanhang (§ 6,3) behandlad företeelse, kvarståendet af
explosivorna k, g framför palatal vokal eller j-ljud. I Nagu har
alveol. I blifvit X framför t ^), t. ex. gaAt 'galt', syAta 'syltade'.

Min framställning af språkföreteelserna i JEgentliga §42.
FifUands östra del måste tyvärr blifva ofullständigare
än hvad önskligt vore, på grund af den bristfälliga kunskap jag
eger om målen i Kimito med underlydande kapell. En egenhet,
som Kimitomålet åtminstone visar, och som det delar med det
angränsande Finnbymålet; är en öfvergång af S till uå, af é till
ie och af 8 till yS '), t. ex. gruå 'grå', sied 'säd' % sySka
'söka'. I Finnby användes dock, p. gr. af dialektblandning,
é och 8 jämte ie och yS; ju längre mot norr och väster man
kommer, dess mera öfverväga de senare. — En utveckling

') Detsamma gäller om målen på fasta Ål. och i m. NyL, §§ 37,
46. — ^ Ett efterföljande nn har ensamt framkallat denna ögg. i de
nordfinl. målen, § 7,272; en föregående palatal kons. i den nordligare
hälften af Öbott, ö. Eg. Finl. samt Nyl., §§ 14, 43. — ») Så ock i de-
lar af n. och s. Öbott. och Ålands h:d samt på Runö, §§ 19, 30, 38, 67.
— *) Jf. § 31, not 1. Samma utveckling förete målen i Petalaks (?),
Sjundeå, Väjby i Lojo samt Pyttis, se §§ 31, 46, 49. — ») Jf. § 1,45.

262 De Östsvenska dialekterna.

af h (tonlös vokal?) framför postvokaliska tenuisgeminator
— liksom i Kumlinge, Kökar och en del af Korpo (§ 39) —
spåras dessutom enl. Vendells utsago i Hiittis och Finnby,
isht Hiittis, t. ex. (b^lht?) b^uåht 'blått'. Att äfven några
andra dialektegendomligheter, som enligt samme förf. anträf-
fas i Finnby, åtminstone delvis äro gemensamma för detta
kapell och Kimito samt Hiittis, förefaller ganska antagligt.
Jag åsyftar härmed en öfvergång af k i ställning framför t till
h (närmare bestämdt: tonlös guttural spirant?) ^) — hvilket
ljud dock nu i sådana fall växlar med k, som väl införts
utifrån — t. ex. väht 'vakte', tryht 'trygt' (: Nyl. etc. trykt);
vidare en reduktion af I framför supradental konsonant (jf. §
1,22)2), i^ ex^ tjyS^d 'köld', ä?n 'aln'; bevarandet af halfvo-
kaliskt w efter k, såväl där detta är ursprungligt, som där
det utvecklat sig ur h (§ 6,2) eller t (§ 4,8) ^), t. ex. kwigå
'kviga' (isl. Jcuigä), kwäit 'hvete' (isl. hueiti\ kwuå 'två' (isl.
ack. m. tuå). Efter hvad Vendell på ort och ställe hört
uppgifvas, har i Finnby uddlj. h ännu i mannaminne varit
aflägsnadt framför vokaH); t. o. m. i våra dagar skall denna
egenhet, ehuru sparsamt, påträffas därstädes.
§ 43. I östra Bgentliga Finland samt hela eller en

del af Nyland visa sig följande företeelser. Fr. o. m. Par-
gas t. o. m. Pärnå, Liljendal och Mörskom har växlingen mel-
lan den med ändelse försedda och den ändelselösa infinitiven,
i st. f. att stå i öfverensstämmelse med den östsv. vokalapo-
koperingslagen — § 1,49 — kommit att regleras af en annan
princip : den förra användes i relativt starktonig ställning i
satsen, den senare i relativt svagtonig. Sannolikt förhåller

*) ht för kt förekommer äfven i n. Öbott. och Ösjprov., se §§ 17,
51, 67. — *) Mer eller mindre reduceradt i denna ställning är I jäm-
väl i de flesta balt. och nordfinl. mål, §§ 9,3, 15, 28. — ») Så äfven i
några socknar s. om Vasa samt i Ösjprov. (utom Nargö), §§ 9,22, 27.
— *) Om samma företeelse i vissa delar af v. Nyl. se § 45.

§ 43 Ö, Egentliga Finland o. Nyland. 263

det Sig härmed så, att denna senare växling, Ijudlagsenlig hos
de kortstafviga verben (enl. § 1,49), från dem på analogisk
väg öfverförts till de långstafviga (som genomgående hade
förlorat infinitivändelsen). En inskränkning lider nämda prin-
cip så till vida, att infinitiven ej blott under svag satsaksent,
utan ock framför enklitiska ord är ändelselös. Detta kunde
bero på en ytterligare analogisk förskjutning, betingad af att
verbet i det ena fallet så väl som i det andra stod i intimt
sammanhang med ett följande bestämningsord. Afvikelser från
de angifna normerna äro emellertid icke sällsynta. Särskildt
vinner den längre infinitivformen i mellersta Nyland alt mera
terräng på den kortares bekostnad — något hvartill det hsv.
inflytandet helt säkert utgör den förnänista orsaken. — Hit
höra vidare ett par företeelser, hvilkas västgräns jag ej ser
mig i stånd att exakt angifva. Verb af II sv. konj. med ro-
ten slutande på kort vokal 4* ^ hafva utvidgat densamma
medelst ett tillagdt g. Tydligtvis föreligger här analogibild-
ning efter de verb af samma konjugation, hvilkas rot af gam-
malt hade denna skapnad^). Sålunda t. ex. sVIg, -gär, -gd
o. d. 'sälja, -jer, sålde': fsv. stelia^ scel^ scMi^ liksom tVIg,
-gär, -gd o. d. 'tälja, -jer, -jde': fsv. tcelghia^ -ffhir^ -ghj^i.
I den östra — eller åtminstone den östligaste — delen af
Nyland uppgifvas sådana bildningar icke förekomma; och äf-
ven längre västerut brukas alternativt former utan g (i an-
slutning till hsv.?). Lika långt åt öster som det svenska språk-
området når däremot en öfvergång af urspr. e till i i svagto-
niga stafvelser, i hvilka det föregåtts af k eller g ^), t. ex. ftggin
o. d. 'ängen', låki låtji 'locket' (men gravan o. d. 'grafven',
hå^ä o. d. 'hålet'), samt en förlängning af kort explosiva mel-
lan en föreg. kort vokal och en efterföljande icke-sonantisk

^) Likadana bildningar haf?a några dialekter norr om Vasa samt
i Ålands h:d se §§ 24, 39. — *) Har egt rum också i den nordligare
hälften af Öbott., samt, om på vok. följt nn, i v. Eg. Finl., se §§ 14, 41.

264 De ösisvenska dicUektema.

likvida eller nasal ^), t ex. kåkklar -lar 'pratar ifrigt et<t od
inf. kåUi; -äl; fjättrar 'fjättrar *. sing. fjätur; yppna ipp^^
'öppna': adj. ypin ipin 'öppen'; fägglar -lar 'fåglar': sing. fägl^
-U. B&da dessa företeelser hafva sin västgräns mellan Fal ii
gas och Finnby. — Inom betydligt trängre gränser har el t
utveckling af rd (uppk. af urspr. r8 enl. § 1,18 o. 22) tiMiit
kakum. I (hvaraf i Nyland, enl. följande §, vanligt I) hållit sig: H
dess gebit omfattar socknarna fr. o. m. Kimito och Hiittis (?)>.
t. o. m. Lojo och Sjundeå^); ex.: jVå o. d. 'inhägnadt fält': ; §
m. Nyl. etc. qirdk o. d.; fS^ar o. d. 'fotspår': Kyrksl. etc. 1
flrdor; bol båul 'bord' ^). I st. f. detta I-ljud finner man :|
emellertid i synnerligen många ord rd eller dess motsvarig- /.
het. Sådant beror åtm. i de flesta fall på inflytande från .r,
nabomålen eller hsv.; i ett eller annat, t. ex. preterita som 1
fBrd o. d. (af fBra), möjligtvis på nybildning. — Samma om-
råde, med undantag af Sjundeå s:n och Väjby i Lojo s:d, :
företer en utveckling af k, g (kk, gg) framför ursprunglig pa-
latal vokal eller i förening med ett följande j-ljud till tj, resp.
dj (ttj, ddj) — detta såväl i början af ord som inuti desamma;
ett föregående g blef härvid n ^). Förbindelsen dj har sedan,
utom efter nasal, förlorat sitt d ^). Likväl anför Vendell
ur Finnbymålet åtskilliga alternativformer, där detta ej är
händelsen; äro de tilläfventyrs inkomna från och normala i
Kimitomålet? Ex. på de ifrv. förmjukningarna: tjBnta 'kärne':
isl.* Jciarni; druttji 'druckit'; sftndjln 'sängen'; jäddä 'gädda',
drBjIn o. d. 'drogen'. Starka verb med presensstam på kort
g hafva nästan undantagslöst härifrån återinfört det i prat.

^) Återfinnes i de sydligare nordfinl. målen, se § 28. — *) Sammii
utveckling förete de nordfinl. målen, § 7,4. — ') Sä v. Nyl. Däremot
Finnby (Kimito o. Hiittis?) baud (båurd?). -- *) Härutinnan öfverens-
stämma målen i Öbott., Ålands h:d, Houtsk. samt ö. Nyl. med de ifrv.,
se §§ 12, 35, 49. — *) Om utvecklingen dj > j i de i föreg. not nämda
målen se §§ 12, 23, 35, 49.

^

44 Nyland. 265

I

5t:

rigt e^rt. och sup., i st. f. det Ijudlagsenliga j (dj), t. ex. f^ugi
mjppigi 'flugen, -it' (: inf. f^yga flyga); stigi 'stigen, -it': inf. stfga
o;?.S^ således ett upprepande af den i § 1,39 behandlade ana-
lam P^ibildningen. Äfven annars höras någon gång i Finnby (och
kflltsLTe i Eimito och Hiittis?) former med „oförmjukadt^ k, g,
2i|Éroligen invandrade västerifrån^).

lii':: . Målet i Nyland karakteriseras af tvänne egendomlig- § 44.

heter. Den ena är, att det kakum. 2-ljudet (det ursprungliga
.såväl som det enl. föreg. § uppkomna) i alla ställningar
1 "^öfvergått till vanligt I, före utvecklingen af ^-supradentaler
?:i (§ 1,22)^); detta förhållande fortsattes på andra sidan Finska
viken i Nargömålet. Ex.: talar: Eg. Finl. etc. ta^ar; blid:
Eg. Finl. etc. b^äd; [h]alm: Eg. Finl. etc. ha^m; (v. Nyl.)gäl
guål 'gård': ö. Eg, Finl. guå^. Från Nargö anföras dock
enskilda former med 2-suprad. (och bortfallet 1) — sannolikt
lån ur andra estsv. mål. Den andra egendomligheten innebär en
arkaism i förhållande till hsv.: r kvarstår oreduceradt framför
de (enl. § 1,22) utvecklade supradentala konsonanterna^) —
framför s dock åtm. i v. Nyl endast fakultativt — t. ex. fird
'förde' (hsv. utt. föié), flrfi 'järn' (hsv. nit. jäfi), får« (jte tiss)
'fors' (hsv. utt. foi\ mirlk 'märla' (hsv. utt. mala). Jf. där-
emot § 2,4. — Dessutom visar nyländskan, utom i den öst-
ligaste delen af landskapet (åtm. Pyttis), en öfvergång af kort
ä till 8 framför m ^): skSmmas o. d. 'skämmas', IVmma 'lämna',
nBmmarä 'närmare' (: Eg. Finl. etc. nämmär o. d.), nVmmas
'nännas' (: Eg. Finl. etc. nämmas), jVmmär 'jämn', sSmbär
'sämre'. Alla dessa ord hafva dock (till följd af yttre in-
flytande?) sidoformer med ä, hvilka väl ock i vissa trakter
till större eller mindre del äro enrådande.

*) Vendell tyckes (Bidr. till känned. om Finlands natur o. folk,
k. 49, 8. 157) uppfatta JPinnbymälets former med k, g, med tj, d|, samt
med j såsom representerande tre skilda utvecklingsskeden i samma mål •
— *) Så äfven i Gkby-Nvet.-målet, § 18. — •) Om samma ogg, i Vasa-
trakten se § 25.

i

266 De östsvenska dialekterna.

§ 45. Något dialektdrag, utmärkande för hela västra Ny-

land^ finnes, så vidt jag vet, icke. Af lokala egendomlighe-
ter inom denna landsdel kan nämnas det bortfall af h i
uddljudet framför vokal — d. v. s. öfveralt där det ej blif-
vit k enl. § 6,2 — som egt rum i Hangö och Täktoro byar
af Bromarf samt i Karis, Snappertuna och den västligaste
delen af Ingå <), t. ex. äst 'häst', us 'hus', Bnå 'höna'. På
samma orter uppgifves h tvärtom genomgående vara tillfogadt
framför urspr. uddljudande vokal. Emellertid torde bruket
af h därstädes vara långt ifrån regelbundet och dessutom
ej inskränkt till det fall, att uddljudet ursprungligen saknade
nämda konsonant. Där det tillagts, synes det därför fastmer
böra uppfattas som hypersvecism.

§ 46. Det mest karakteristiska draget hos målen i mellersta

Nylan^^ bevarandet af k, g framför palatala vokaler och
j-ljud, har redan i § 6,3 fått sin behandling. En annan egen-
het hos dessa mål är öfverträdandet af de allra flesta verb
af II sv. konj. till starka konj., hvad supinum beträffar^);
t. ex. stam 'stält', rBri 'rört', räkki 'räckt\ I Helsinge (m.
fl. socknar?) bilda de t. o. m. sitt pret part. starkt (med
änd. -I, jf. § 1,65). — För Sjundeå och Väjby i Lojo är en
utveckling af ä, é, 8 till diftongerna uå, ie, yS utmärkande %
t. ex. guål 'gård', fyVda 'föda', iietär 'lätt' (isl. UUr). — I
Esbo- och Helsingemålen återfinna vi samma 2 pers. pron.
pers. et, med hvilket vi gjort bekantskap i Närpesmålet (§ 33),
ehuru det i Nyland har plural betydelse; betr. dess ursprung
jf. anf. st.

§ 47. Allmän inom dialekterna i östra Nyland^ fr. o. m.

') Samma företeelse har enl. uppgift förefunnits i ö. £g. Finl.;
se § 42. — *) Återfinnes i vissa delar af Ål. och Eg. Finl., §§ 37, 41.
— ') Jf. § 31, not 1. Betr. samma diftongeringar i Petalaks, östli-
gaste Eg. Finl. och östligaste Nyl. se §§ 31, 42, 49.

§§ 43-47 F. Nylatid, — M. Xylatid, - Ö. Nyland. 267

Borga österut, är, efter hvad det synes, en öfvergång af kort
å (< urspr. o enl. § 1,7) till S i ställning framför urspr. I
(> I enl. § 44) 4" konsonant^): golv 'golf, skdivä 'gunga'
( : v. Nyl. skålvä), kSIv kolf , hSlma 'holme', folk folk', mVIn
'moln'. I Borgåm&let har S sedan blifvit ä enl. följande §.
Dessa S- (1. ä-) formers antal torde öfveralt vara mer eller
mindre reduceradt genom återinförande af å ur hsv. eller
den västligare nyländskan. Ätt östnyländskan, anknytande sig
till de baltiska dialekterna, l&tit kort o öfvergä till u fram-
för tenuisgeminata samt framför kort konsonant -{- a, sågo
vi i § 9,7. I samma landsända, åtm. fr. o. m. Borgå s:n,
återgifves urspr. io (= isl. io, fsv. io) med jä, såsom synes
af skjSrå o. d. 'skata' (: fsv. shior)^ mjiär 'smal' (: fsv. mior) —
de enda hith. ord, där [j]l icke blifvit utbytt mot B (jf. § 1,73
anm.). Lika utbredd är tydligen ännu en annan företeelse,
den, att något Ijudlagsenligt bortfall af uddlj. h framför j-ljud
ej egt rum *). Utanför Pyttis, i hvilken socken hi- nästan
genomgående finnes i behåll — t. ex. hion 'hjon', hiul 'hjul',
hiärta 'hjärta' — har dock denna ljudförbindelse (eller dess
motsvarighet) genom målens „försvenskning^ blifvit inskränkt
till ett par ord, framför alt hjBr (sjår) 'här' (fsv. hicer)^ d. v. s.
det vanligaste i hvilket den förekom ; i Mörskom (etc?) förekom-
mer t. o. m. jlr. I allmänhet har h i denna ställning ej under-
gått någon förändring. Formerna sjSr sftr 'här' och sälsträ
'jolster' (jf. sv. dial. hilster) — de förra uppgifna från Lapp-
träsk (där dock äfven hjftr förekommer), den senare från
Lappträsk, Liljendal och Pyttis — tyda emellertid på att det
på vissa orter blifvit s ^). Om en utveckling wr > vr se § 9,i.

*) Visar sig också i Wichtp.-målet, § 55. — *) Ej häller i den
sydvästligaste delen af Federsöre h:d, i s. Öbott., i Sat. eller i Ösjprov.
(utom Nargö) har något sådant bortfall skett, se §§ 19, 33, 34, 53, 63.
— ') Om en liknande ögg. i s. Öbott., (Sat.?) och vissa delar af Estl.
se §§ 33, 34, 53.

268 De Östsvenskn dialekterna.

§ 48. Inom den västligare hälften af östra Nyland hafva vi

att märka den delabialisering, dialekten i Borga s:n lätit ö
och y undergä. Bortsedt frän diftongen du (< urspr. ou enl.
§ 2,1), som kvarstär oförändrad, har 5 städse, vare sig att
det gär tillbaka pä det ena eller det andra urspr. ljudet,
utvecklat sig till S eller ä — alt efter som kvantiteten är
läng eller kort ~ t ex. fBra 'föra', el 'öl', sänär 'söner',
niga 'följa', gllv 'goir (: Pärnä h:d gWv, jf. föreg. §). Likaså
företrädes y genomgående af i, t ex. ifsa 'lysa', kripa 'kiypa',
^09 'rygg' ^)- Öfvergång af (långt och kort) y till i och af
långt 5 till e skall hafva egt rum äfven i den östligaste delen
af Sibbo (Hitå o. Söderkulla m. fl. byar); den förra dessutom
i en del af Pärnå, hvaremot öggen 8 > é ej ens når fram
till Borgå s:ns östgräns.

§ 49. De östligaste målen i Nyland, d. v. s. de i Pärnå, Lil-

jendal, Lappträsk, Strömfors och Pyttis, förete samma utveck-
ling af k, g (kk, gg) framför ursprunglig palatal vokal eller
i förening med ett följande j-ljud till tj, dj, (tf j, ddj) — med
assimilation af ett föregående g till n — som vi funnit hos
de västligaste (§ 43). Och liksom i dessa är ljudlagens värk-
samhet ej (som i hsv.) inskränkt till ordens början^). Efter
i och r samt i vissa fall efter vokal (då denna är lång?) har
det i enlighet härmed uppkomna korta d-ljudet öfver hela
området bortfallit ^). Sålunda t. ex. stjip 'skepp', tjärr 'kärr',
djäst 'gäst', vftji[n] 'viken' (subst.), huddji 'hugget' (subst.),
rindji[n] 'ringen' (subst.), fludji 'flugit', mljin o. d. 'magen',
bjärjl 'bärget'. I Pärnå och Strömfors har det ofvannämda

O Belabialisering af 9 och y förekommer också i Ösjprov., se
9.8, 51, 58, 62, 67. — *) På detta sätt haf?a de gutturala konso-

..o

nanterna, utom i ö. och y. Nyl., behandlats också i Obott., Al., Houtsk.
och ö. £g. Finl., se §§ 12, 35, 43. — *) Så i alla de i föreg. not nämda
trakterna; se anf. stt.

§§ 48, 49 Östra Nyland, 269

d-bortfallet inträdt jämväl i uddljudet och efter n (samt efter
kort vokal?) ^), t. ex, jäst 'gäst', rinjin 'ringen'. Liljendals-
och Lappträskmålen, liksom äfven Pyttism&let, bibehålla däre-
mot här d. — Österom Pärnä och Liljendal — i Lappträsk,
Strömfors och Pyttis — har den ändelselösa infinitivtypen,
enl. § 1,49 Ijudlagsenlig i vissa fall, blif vit allenahärskande ^) ;
sål. t. ex. städse kvett 'tvätta', luv 'lofva'. — Pyttis- och Ström-
forsmålen öfverensstämma däri, att uddlj. gn- blifvit kn-^),
t. ex. knfd 'gnida', knag 'gnaga'. Hvardera har ock i starka
preterita i st. f. urspr. pu (som i östsv. blifvit Bu, § 2,i)
genomgående infört dift. »y, t. ex. brByt 'bröt': isl. brgut;
sSyp 'söp': isl. s^p. Troligtvis har denna pret.-bildning
uppkommit hos de verb, hvilkas presensstam innehåller y
(till följd af § 4,1), på samma sätt som i Öbott. (§ 14),
och från dem öfverförts till de öfriga. — Att den ur g* 1. gj
utvecklade förbindelsen dj i uddljudet samt efter n förlorat
sitt d 1 Strömfors och bibehållit det i Pyttis, hafva vi ofvan
sett Målet i sistnämda socken erbjuder ännu några andra
anmärkningsvärda punkter. Hvarje ä, é, 8 har diftongerats
till uå, resp. ie och yS^), t. ex. buån ?barn' (: östsv. vanl.
bän), sied 'säd' (: ö. Nyl. vanl. sed), hyVt 'hota'. Förbindel-
sen hi- innehåller fortfarande halfvokali sk t j-ljud ^), t. ex.
hiul 'hjul', hiftr 'här' (fsv. hiter). Och i vissa byar (åtm.
Västerby, Österkvarnby, Mogenpört) har slutljudande, af svag-
tonig vokal föregånget n bortfallit^), t. ex. tjälka 'kälken',
sköji 'skogen', stukka 'stockarna' (: Strömf. etc. stukkan),

') Uddlj. dj > j också i m. och s. Öbott., Ål.) Houtsk., ö. Eg.
Finl. och v. Nyl., §§ 23, 35, 43. — *) Så äfYcn i m. och s. Öbott. (samt
Sat.?), § 22. — ») Liksom i Öbott., § 12. — *) På enahanda sätt hafva
dessa ljud behandlats i Petalaks (?), ö. Eg. Finl., Sjundeä och Yäjby
i Loj o, se §§ 31, 42, 46. — ") Så äfven i s. v. delen af Pedersöre h:d, Sat.
och Ösjprov., §§ 9,21, 19, 34. — •) Ett liknande n-bortfall förekommer
i Pedersöre och Korsholms h:der, Sat. samt Ösjprov., se §§ 9,ie, 17, 26, 34.

270 De östsvenska dialekterna.

bryldrä 'bröderna' (: Strömf. etc. brSdrän). Former med -n
omväxla dock, efter hvad det tyckes, städse i talet med de
sålunda omgestaltade — förmodligen en följd af den påtryck-
ning nabomålen och hsv. utöfva.

§ 50. Vi komma nu till de mångskiftande baltiska dialekterna,

af hvilka vi först vilja taga de i Mstland talade eller däri-
från härstammande målen i skärskådande. Ett för dessa
mål gemensamt kännemärke är, att de neutrala substantiven
i anslutning till ^-stammarna antagit pluraländelserna -ir (-är)
i obest f. och -ina (-äna) i best. f.^), t ex. husir -är, -ina
-äna 'hus, -en\ stfrir -är, -ina -äna 'styren, -ena'. Sannolikt
tillhör äfven en annan företeelse estsvenskan i gemen, ehuru
jag endast för vissa dialekters vidkommande kunnat konsta-
tera densamma — försvinnandet af postvokaliskt j (< urspr.
y enl. § 1,15) framför sonanten i, t. ex. X\9Å o. d. 'slagit' (:
Runö ^lali), dräi 'dragit', tai o. d. 'tagit' (: Runö taii) ^). Be-
träflfande dessa exempel är dock i ett par fall en annan upp-
fattning möjlig. Å ena sidan, för Dagö-, Gsvby-, Ormsö-
och Nuckömålens vidkommande, att det åtm. delvis icke är
j, utan ett på analogisk väg (§ 1,39) återstäldt g, som bort-
fallit (enl. § 59): jf. Rågö drugi 'dragit'. Å andra sidan, att
desamma, där de uppträda med lång rotvokal i öfverensstäm-
melse med motsv. presens — Wichtp., Ormsö o. Nuckö dräi
drSI: pres. drar drar, Rågö- Wichtp. etc. tal: pres. tär^) —
eller med dem som visa en slik öfverensstämmelse —- Dagö-

^) Neutrala pluraler pä -är äro i bruk också i Ped.-Purmo och
Eg. Finl. (utom den östligaste delen): §§ 19, 41. — *) I Nargömälet
hafva svaga bildningar trädt i stället: A,litt, drit (dritt), tidd. — '') I
st. f. tär användes nu på St. Rågö tågwär, en nybildning till inf. tåw

§§ 50, 51 Estland, — Nargö, BågÖ-Wichtp., Dagö-Gsvby. 271

Gsvby, Ormsö-Nuckö Xlii, liksom täi (o. drii) — ej allenast
påvärkats af dessa, utan h. o. h. nybildats i analogi
med dem (jf. § 1,39 anm.).

De särskilda estländska mälen gruppera sig ej alldeles §51.
så, som man pä grund af deras geografiska läge skulle vänta.
Påfallande är, att af Dagö- och Gammalsvenskbymålen samt
Ormsö- och Nuckömålen de förra stå Rågö- och Wichterpal-
målen vida närmare. Man är frestad att af de ofverensstäm-
melser de å ena sidan visa med de sistnämda, å den andra
med Ormsö-Nuckömålen, sluta till, att de tidigare äfven i
geografiskt hänseende intagit en mellanställning mellan de-
samma. I det föregående hafva vi kommit att beröra flere
likhetspunkter mellan Nargö- och Bdgö^ WichterpaU samt
lyagö^Ganitnalsvenskbyniålen i motsats till Ormsö-
Nuckömålen: utvecklingen af ä framför stafvelsebildande r, 2,
§ 2,2; öfvergångarna pu>Du (som äfven förutsattes af Bågö-
Wichtp. äu, § 54), § 2,1, samt hw>kw, § 6,2; i-inskottet
framför mediopassivmärket i pret. ind. af starka verb, § 2,9.
En annan ombildning inom mediopassivsystemet bör i detta
sammanhang tilläggas: supinet hos svaga verb af II och III
konj. har likdanats med pret. ind., antagligen till följd af
dessa formers öfverensstämmelse inom I sv. konj. (jf. § 1,66)^)
— t. ex. tö^ist täilist 'tordes, torts', nämdist o. d. 'nändes,
nänts', iddist 'iddes, idts\ Enstaka exempel på det i Ormsö-,
Nuckö- och Runömålen öfliga bildningssättet (§ 63) uppgifvas
likväl — t. ex. Nargö skämst 'skämdes, skämts', Wichtp. ist
'iddes, idts', Dagö-Gsvby list 'lyddes, lyssnat'. Hvad här
sagts om Rågö-Wichterpal- och Dagö-Gsvby målens nära f ränd-
skap vinner ytterligare bekräftelse af det i § 53 anförda.—
På Nargö och i Wichterpal har k öfvergått till h fram-

') Så äfven i m. och s. Öbott., Sat., Al. och y. £g. Finl.; se § 21.

272 De Östsvenska dialektprna.

för 1 1), t. ex. siuM '$jukt\ XIM *slakta\ Xläht 'släckte\ starbt
'starkt'. Stundom ersattes detta ht af ft, som väl måste vara
infördt ur vissa västligare mål, där det utgör den regelbundna
motsvarigheten till äldre kt (§ 60). — Narg&målet visar of-
vergång af kort 8 till ä också i ställning framför r (jf. §
9,8) ^), t. ex. märkär 'mörk', ttMt 'mört'. Detsamma skiljer
sig frän alla andra östsvenska mål genom det fullständiga
bortläggandet af adjektivens fem. sing.-form, i hvars ställe
mask. sing.-formen (ang. hvilken se § 1,37, 8,3) användes, t. ex.
mask. o. fem. kvittr 'hvit', jf. fsv. mask. hwiter: fem. hwU.
En annan egenhet hos samma mål består däruti, att urspr. u
i svagtoniga stafvelser likformigt uppträder som u ^), t. ex.
stiftnur 'stjärnor' (fsv. sti(Bmur\ finu 'fena' (fsv. obl. finu),
huggrugär 'hungrig' (fsv. hungru^her). Vekdells ordbok
anger visserligen äfven, ehuru ytterst sällan, å-ljud i dylika
fall; men härom gäller hvad i § 9,7 anm. sagts om liknande
skrifningar i stafvelser med stark aksent. Åtskilliga andra
företeelser, genom hvilka Nargömålet afsticker från den öf-
riga estsvenskan och anknyter sig till målen norr om Finska
viken, hafva redan vid behandlingen af dessa senare bragts
på tal: öfvergångarna ö > åu, § 8,i; svagton. I > ä framför
r, § 3,1; uddlj. kons. I > j, § 3,2, kw > kv, § 4, 3; ? > I,
§ 44; postvok. ö > d, § 4,4; försvinnandet af h framför
j-ljud, § 4,6; återställandet af ändeisen i obest. sing. af sv.
subst., § 4,9; ersättandet af best. mask. plur.-ändelsen -an
genom det feminina -ana, § 8,2; af adjektivens attributiva
sing.-former genom de predikativa, § 8,3; samt af plur.
i pres. ind. genom sing., § 3,4; slutligen, att förbindelser af

>) Likaså i vissa delar af Pedersöre h:d och ö. £g. Finl. samt
på Runö, §§ 17, 42, 67. — ») Delabialisering af 9 i denna ställning
har egt rum jämväl i Borgåmålet, de västligare estl. dialekterna samt
Runömålet, §§ 48, 68. — *) Så äfven i n. och m. Öbott. (utom Gkby-
Nvet.) samt Sat., §§ 10, 13, 34.

§ 52 Estland utom Nargö. 273

kort Yokal, annan än a, med följande kort sIuUj. tenuis ej
undergått någon Ijudlagsenlig förlängning (?), § 8,7.

En betydligt mera utpräglad fysionomi företer estsven- § 52.
skan, om vi lämna det hälft finländska Nargömålet ur räk-
ningen. Företeelser, som tillkomma samtliga mål i Msttand
med undantag af Nargö (äfvensom Gammalsvenskby-
målet) äro följande. I korta starktoniga stafvelser, som ef-
terföljas af a, har a öfvergått till å, t. ex. tå^a 'tala', laka
låga 'lake', håna 'hane', liåmar 'hammare'. Troligtvis är detta
egentligen en omljudsföreteelse : ändelsevokalen i de hithö-
rande orden har väl på ett tidigare stadium lydt å — såsom
den ännu gör i Houtskärs- och Kökarsmålen, § 39 — ehuru
den sedermera åter blifvit a enl. § 9,9. Att det förstnämda
å-ljudet på Dagö, Ormsö och Nuckö stundom utvecklat sig
vidare till u, ses af § 62. — Slutljudande I (< urspr. a enl.
§ 1,1) har blifvit aw (på Dagö åw), t. ex. saw såw 'så' (subst.),
saw 'så' (verb), aw åw 'å', haw^) 'årunderlag' (jf. isl. hår\
straw stråw 'strå' ^). Hos de flesta ord, som till följd häraf
kommit att visa en växling aw (åw): ä inom paradig-
met, är företeelsen inom flere eller färre mål åter utplånad
genom utjämning, t. ex. Dagö-Gsvby, Ormsö-Nuckö så (vb.):
pres. sär, pret. sådd; Ormsö-Nuckö S: best. sg. äi, pl. åar;
Lill-Rågö, Wichtp., Ormsö, Nuckö, Gsvby stri: best. sg. strli,
pl. strllr. — Starktoniga stafvelser, slutande med kort vokal,
annan än a, -^ kort tenuis, hafva Ijudlagsenligt förlängts me-
delst konsonantens geminering (jf. § 67) % t. ex. späkk 'späck':
isl. spik\ vätt 'vett': isl. vit\ brått 'brott': isl. hrot Öfveralt
visa dock många ord i st. f. kort vok. 4" ^^^^S kons. antin-

^PPg- fr- Nuckö o. Wichtp. — *) Däremot hafva väl Rägö-
Wichtp. A,|åw *slog\ låw 'låg\ såw '8äg\ liksom äfven Ormsö-Nuckö
I9w 8ÖW, Dagö-Gsvby llw sIw uppkommit af '*'^löU| "'tiu, '''siu ,hvilka for-
mer tidigare utmärkt pret. plur. — ') Samma behandling af kort vok.
+ kort kons. förekommer i Ålands hid» § S6.

18

274 De Östavenska dialekterna.

gen kort vok. 4- kort kons. eller (i Rågö-Wichterpalmälet) lång
Yok. 4- kort kons. Jag har ofvan (§ 9,4 anm.) härledt det förra
från en utjämning med de tvåstafviga formerna af samma ord,
hvarest någon kvantitetsförändring icke kom i fråga (§ 2,i7);
det senare kan bero på analogibildning efter de öfriga (ej på
tennis slutande) enstafviga orden med urspr. kort vok. -\- kort
kons., i hvilka vokalens förlängning var Ijudlagsenlig (enl. §
9,4) — Genitiven har, för så vidt den följer efter det af den-
samma bestämda substantivet, utvidgat sin form med ett a
(af pronominalt ursprung?) Af Rågö-Wichterpal- och Dagö-
Gsvbymålen användes denna utvidgade form endast fakulta-
tivt. Ex. på den äro: mansa 'mans\ bänisa 'barnets', pikasa
o. d. 'flickans' (jf. fsv. pika). — Ett dominerande inflytande

på adjektivafledningen har suffixet -ött hvaraf, enl. §§

1,29, 30 o. 7, 9,9, -at- (-ät-, § 57, -ad-, här nedan) — vunnit.

I analogi med detsamma har urspr. -u;? östsvenskans

vanligaste adjektivsuffix — nästan genomgående utbytt sin
konsonant mot t ^). Denna analogibildning förbereddes sanno-
likt hos de långstafviga adjektiven, hvilka utgjorde det öfver-
vägande flertalet, genom att deras obest. neutr. sing. kom att
ändas på (-åt-, sedan) -at-, liksom -ött- afledningarnas : jf. §§
6,1, 9,9 ^). Medan analogibildningen här hade en fullstän-
dig öfverensstämmelse med de sistnämda till följd, sträk-
ker sig hos de kortstafviga likheten endast till konsonanten.
Ex.: svämmatir o. d. 'sömnig': isl. 8uefnugr\ bi^öatär o. d.
'blodig': fsv. blö^ugher; läiratär o. d. 'lerig': isl. leirtigr;
staöutan o. d. 'stadig': fsv. stä^ugher — jf. stakatär o. d.
'kort' (fno. stohhottr), skallatär o. d. 'skallig' (isl. shoUöUr).

*) Så äfven i s. Öbott., § 30. — *) Öatsv. visar städse -t O- därem.
svar. ht, § 39) för -kt i neutr. sing. af u;^- adjektiv — antingen p. gr.
af nybildning till de former i paradigmet, där suffixkonsonanten ljud-
lagsenligt försvunnit, enl. § 1,57 (o. § 59); eller tiU följd af en ljudlag,
som vore jämförlig med den i § 1,63 omtalade utvecklingen pt > tt.

§ 53 Bågö-Wichterpal o. DagÖ-Gammalsvenskby. 275

-— Kort d-ljud är i postvokalisk ställning spirantiskt (8), i
öfverensstämmelse med det ursprungliga förhällandet, t ex.
åöär o. d. 'äder' (fsv. d^ra), niidär o. d.*) 'nöjd' (fsv. n0gh^er)^
vl8l 'vidja' (fsv. vi^ia)^ knuÖa^) 'knäda' (fsv. knodha). En-
ligt de föreliggande uppteckningarna skulle i estsvenskan 8
af ven förekomma säsom sporadisk motsvarighet till urspr. t.
Jag har emellertid varit i tOlfäUe att konstatera, att det i
dylika fall är — icke 8, utan — den tonlösa median d,
som användes; pä samma sätt stä stundom de båda andra
tonlösa mediorna, g och b, för urspr. k, resp. p. Ex.: skåda
'skate', udi 'uti\ råga^) 'simma' (jf. fsv. vraka 'drifva pä
vattnet'), våga 'vaka' ^), uba 'uppä' ^), sub 'supa' ®). De ord,
af hvilka sädana former anföras, äro jämförelsevis fä och
finnas gemenligen upptecknade frän samma mäl jämväl med
tenuis. Anmärkas bör, att de tonlösa mediorna tillhöra ocksä
estniskans ljudsystem.

JSdgö^Wichterpal' och J^agö-Oafntnal^vensk" § 53.
bymdlen öfverensstämma inbördes och skilja sig frän de
öfriga estsvenska munarterna därutinnan, att de i den ur-
sprungliga förbindelsen h -j- kons. i förvandlat h till s '^), t.
ex. 8iäff[a] 'hjärta', siön 'hjon', siu^ 'hjul'. Uddljudct i Gsvby
hS^p 'hjälpa' (däremot Rfigö-Wichtp. siV^p, Dagö siä^p) beror
väl på utjämning af den olikformighet, som genom denna
ogg- uppstod mellan pres. och (de då ännu starka) pret.
ind. och part. hos verbet 'hjälpa'. Ett annat karakteristikum
för denna dialektkomplex är den diftongering till iä eller iS
som ä (e), S, kort eller långt, därstädes undergått framför
kakum. ;, t. ex. siWi (o. siäfi?) 'sälja', tlV^gi tiä^g 'tälja',

1) Rågöarna (o. Wichtp.?) négdär (-an). — *) Dagö-Gsvby, Ormsö-
Nuckö knua (knäa). — •) Uppg. fr. Dagö o. Gsvby. — *) Uppg. fr. Dagö.
— *) Anf. fr. Dagö o. Ormsö. — •) Uppg. fr. Dagö. — ') Om samma
6gg, i 8. Öbott., (Sat.?) och ö. Nyl. se §§ 33, (34,) 47.

276 De Östsvenaka dialekterna.

hWU hiV 'här, IW (o. VU?) '6\\ miVfl (o. miä«?) 'mäta' (fsv.
mcela). Uppteckningarna från målen i fråga ange dock långt
ifrån regelbundet diftong i de hithörande orden; sålunda
skrifver EstL-sv. ordb. för Rågö-Wichtp. tS^g 'täljV, h8; 'häl',
Wichtp. 81, Dagö me^. Måhända härrör detta helt enkelt
af att diftongeringen är föga markerad och uppfattningen af
ljudet därför kunnat skifta; på ett dunkelt uttal häntyder
ock det, att i st. f. iif någon gång skrifves iu (t ex. Estl.-SY.
ordb. hiu^a, ej hiWa). Under formen iä uppträder diftongen
på Dagö; under formen i V (iu) på Bdgöama, i Wichter-
pol och i OavivmalsvensMyy. Detta sammanhänger med
att målet på Dagö hör till dem, som genomfört öggen S > ä
jämväl framför I (§ 62), medan på de senare orterna samma
konsonant ej blott skyddat äldre 8 mot delabialisering (jf. §
9,8) utan därtill värkat öfvergång af ett föregående ä, e till
8 (för så vidt en sådan ej redan inträdt enl. § 1,44), t. ex.
stiS^a -n 'stjäla', %m 'själ' (f.).
§ 54. På Sdgöama och i Wichterpal sträcker sig den

delabialisering, som utgör ett af kännetecknena på de balti-
ska dialekterna (§ 9,8), äfven till diftongen 6u — uppk. af
urspr. pu enl. § 2,i — i ty att denna här uppträder som äu,
t. ex. brSut 'bröt': isl. hrout\ mäur 'myra': isl. mourr. Urspr.
enstafviga substantiv, som till följd af den olika behandlin-
gen af mb i slutljudet och framför vokal (§§ 1,79, 9,2) kom-
mit att inom sitt flexionssystem förete en växling mb: m,
hafva regelbundet utjämnat denna till förmån för den ante-
vokaliska, på m slutande stamformen^): lim 'lam': hy.lamb\
värn 'våm': fsv. vamh'^ däm 'dam': hy:damb\ käm 'kam': fsv.
Tcamber^). Lifskraftigare än i de flesta mål, där den upp-
kommit, är däremot en annan växling — mellan lång vokal

O Så äfven på Runö, se § 67. — *) dSmb och kSmb uppgifvas
dock äfven förekomma här.

§§ 54, 55 Bågö-Wichterpal. — Wichterpal 277

i de enstafviga och kort i de tvä- 1. flerstafviga formerna af
ord med urspr. kort rotstafvelse, enl. §§ 1,28 e), 9,4 och2,i7;
denna växling bar t o. m. framkallat analogiska vokalförkort-
ningar sådana som pl. binir 'barn': sing. bän, (Wichtp.) tråar
'trådar': sing. trä*) (Jf. äfven §§ 2,i7, not 1; 52). I sin
nominal- och verbalflexion erbjuda Rågö- och Wichterpalmålen
flere egendomligheter. Maskulina och feminina substantiv
med plur. (urspr. 1. enl. §§ 1,33; 6,i, 1,7, 9,9) på -ar hafva
ofta, med frångående af denna, tillegnat sig i-stammarnas
pluralbildning. Vid sidan af den obest. pluralen på -ir kvarstår
dock, hos maskulinema i allmänhet, hos femininerna stundom,
den gamla bestämda pluralen oförändrad. Ex.: idir 'idar',
stå^pir 'stolpar' (men best. f. på -a); iksir, -ina 'yxor, -orna',
benir, -ina 'hönor, -orna'. Adjektivens starka fem. sing. upp-
träder städse, äfven då den står predikativt, under den form
(med änd. -a), som efter andra dialekters vittnesbörd tidigare
tillkommit densamma blott i attributiv ställning (se § 1,37
o. 63 m. anm.), t. ex. pred. och attr. haZva 'half , jf. Nuckö
pred. hafv: attr. haZva. De efter I sv. konj. gående verben
hafva antagit den hos de starka och kortstafviga, enl n konj.
böjda svaga hemmahörande pres. ind. sing.-formen, hvars
ändelse enl. §§ l,4o, 2,2 genomgående är -8r^), t ex. kallar
'kallar', tå^är 'talar'. Härigenom har — om man frånser
enskilda anomala — fullständig likformighet i presensbildnin-
gen ernåtts mellan de skilda verbalklasserna; jf. § 9,20 anm.

Men också inbördes diflferera målen på Rågöama och i § 55.
Wichterpal i åtskilliga afseenden. I Wichterpal har 5 i
förbindelsen iö — den ursprungliga (jf. § 1,73) såväl som
den enl. § 1,28 a) af brytningsdiftongen io uppkomna — öf-
vergått till 0: siu 'sjö': fsv. sior; miuan 'smal': fsv. mior;

^) Liknande Tokalf5rkortningar har också Rimöm&let fdretagit;
se § 67. — ') Så äfven i Runömålet, § 67.

278 De öatsvenska dialekterna.

sniu 'SDö': fsv. snior; skiur 'skata': fsv. shior; biun 'björn':
fsv. biörn. Kort a åter har äfven i starkt aksentuerade stafvel-
ser (jf. § 9,10) i förening med ett föregående w — ■ där detta
enl. § 9,22 förblifvit halfvokaliskt — utvecklat sig till å^;
ett urspr. framför w stående h var då redan förbytt i k
enl. § 6,2. E£: kUp 'hvalp', skåte 'skvala', skåi^p 'skvalpa'.
Detta å synes, att döma af formen kSi^v 'hvalf, hafva del-
tagit i en annan öfvergång, som sporadiskt visar sig i Wich-
terpalmålet: å > 8 framför kakum. I -|- konsonant; andra
exempel på densamma äro qUy 'goir, fif^k 'folk', min 'moln',
b8nas 'bulna' (: Rågö bänis) ^). Den predikativa starka ad-
jektivböjningens (§ 1,37) utträngande genom den attributiva
(§ 1,63) inskränker sig här ej till pluralen (§ 2,6) och fem.
sing. (föreg. §), utan sträcker sig jämväl till mask. sing.^);
t. ex. attr. o. pred. siukan 'sjuk', jf. Nuckö attr. siukan:
pred. siukur. Detta innebär, då neutr. sing. af gammalt är
lika, att det attributiva systemet öfver hela linjen segrat
öfver det predikativa — något hvari Wichtp.-målet står en-
samt bland alla östsv. dialekter.
§56. En alldeles motsatt behandling har språket på JBctgr-

öama, liksom äfven det på Dagö och i Gramnial'
svenskby, låtit komma adjektivflexionen till del. Med den
af § 54 framgående inskränkning för Rågömålets vidkom-
mande, hafva de h. o. h. uppgifvit det attributiva dcklinations-
systemet och använda uteslutande det predikativa. (Betr.
adjektivflexionens utbildning för öfrigt i dessa mål jf. §§ 57,

») Likaså på Ormsö, Nuckö och Runö, § 63. — *) Af det enda
ordet stittlp (stialp) 'stolpe', som anföres ur Wichtp.-, Gsvby- och Dagö-
målen, vågar jag ej draga de nära liggande slutsatserna, att jämväl de
senare målen i ifrv. fall låtit ä blifva Q, och att ett sådant Q varit un-
derkastadt den i § 53 omnämda diftongeringen. De ifrv. formerna
kunna nämligen tänkas innehålla urspr. y 1. ia. — ') Den attrib. mask.
sing.-formen har ersatt den pred. jämväl på Ormsö, se § 65.

§§ 56—58 Bågö, Dagö, Gsvby. — Bågöama. — 7. Es^, o. Euno, 279

61). Sålunda pred. och attr. sg. m. vätär *våt\ f. vit
(R&göarna våta); pl. m. våtir, f. vätär ^) (Dagö-Gsvby p. 3 g.
vitar); jf. Nuckö sg. m. pred. våtur: attr. vitan, f. pred. vit:
attr. vita, plur. m. pred. vätur^): attr. vät, f. pred. vätar:
attr. vät.

Adjektivens starka fem. plur. bildas enl. uppgift på båda § 57.
Sdgöama medelst ändeisen -är i st. f. urspr. -ar, t. ex«
kwitär 'hvita': fsv. hwitar. Annars visar blott det från Stor-
Rågö insamlade språkmaterialet en otvetydig utveckling af a
(urspr. I. uppk. enl. § 9,9) till ä i svagtoniga stafvelser;
dock endast sporadiskt — måhända till följd af upptecknin-
gamas bristfällighet. Ex.: iläkär 'elak' (: Lill-R. iiakär),
^läimätär 'slemmig' (: Lill-R. ;iläimattr) m. fl. adj. på -ättr;
låkänd lakan'. Ett ytterst intressant drag hos målet på
Stor-Rågö är, att det inskjutit g framför hvarje intervoka-
liskt kons. u (w) eller i — vare sig att detta ingick som
senare komponent i någon af de gamla diftongerna (jf. §§
1,69, 9,8), eller att det framgått ur slutlj. ä enl. § 52, eller,
p. gr. af en särskild ljudlag, utvecklat sig ur senare delen af
ö, fl resp. i i ställning framför vokal; ö har härvid blifvit
ugw. Ex.: dägwär 'döf (: Lill-R. däuär), ragwin 'rån' (: Lill-
R. rawin), skugwir 'skor' (: Lill-R. sköir), tiugwar 'tjufvar'
(: Lill-R. tiuar), f^ugwär 'flyger' (Lill-R. f^uär); ägiir 'öar'
(: Lill-R. äiir), figiänd 'fiende' (: Ormsö fiand).

Yi lämna härmed de östligare estländska målen. De §58.
västligare — Dagö^Oamfnalsvenskhy^ och Ormsö*
Nuckötnålen — bilda jämte Munönidlet en grupp,
som sammanhålles af flere gemensamma afvikelser från det
ursprungliga tillståndet. Kort vokal har sålunda i dem alla
förlängts framför Id, gg, nd, mb före öfvergången a > ä,
hvari den altså deltagit, om den varit a Qf* däremot § 2,i4),

») Jf. följ. §. — *) Jf. § 9,20 anm.

280 De Sttwetuka dtatMema,

t. es. kildXr o. d. 'kall': fsr. lalder; mlgg 'mänga': fsr. mange;
bSnd 'band', dimb 'dam': fsv. damh. Pä Rnnö har detta å
utTecklat eig vidare till ua, § 67. NAgra ord uppträda dock
somligstädes med ett tvifvelsutan frän hsr. eller de östligare
mäleo härstammande a (ä) i st f. &. Vidare har ti — utom
pä Nuckö i vissa fall, se § 66 — jämväl där det efterföljts
af r städse Sfvei^ätt till S eUer e (jf. § 9,8) '). t. ex. smer
'smör', snilri 'smörja', mfirUlr o. d. 'mörk' % mitt 'mört' *).
Urspr. f i ställning mellan ett för^äende S, B, äi 1. Bjr och
ett efterfdtjaode 9 tyckes Ijudlagsenligt hafva öfvergätt till ett
j-ljud, som sammansmält med den föregäende vokalen 1. difton-
gen till dift St (jf- § 9,8; häraf pä Ormsö o. Nuckö aJ, § 64),
t. ex. idiSfir o. i. 'nöjd': isl. négör; draiQ o. d. 'dröjde': fsv.
dreghpi; bkli 0. d. 'höjde': fsv. heghpi; bSid o. d. 'böjde': isl.
l0ygdi; ttidd o. d. töjde': isl. tgygdi; svaiö o. d. 'sumpmark':
jf. no. sveig 'fuktig'. I strid häremot torde g-ljud (som dä
enl. § l,ie öfveralt är explosivt) uppträda endast i böjnings-
former, nybildade til! andra, i hvilka det kvarstod, t ex. egd
Sgd 'egde': inf. Sg o. d. Vokatiseringen af ^ har egt rum
sä sent, att det efterföljande d-ljudet öfveralt kvarstär, me-
dan annars postvokaliskt d i regeln bortkastats i de na
i fräga varande målen. I dem har nämligen ett sådant d
icke blott försvunnit dä det efterföljts af konsonant (§ l,5i)
eller varit slutljudande (§ 9,i5); utan det har därtill bortfal-
lit i intervokalisk ställning, t ex. knuB 'knåda': Bägö-Wichtp.
hnuöa; tkiar -u 'skidor': R.-Wp. ski5ir; fea 'födan': B.-Wp.
feSa; bua 'bada': Wichtp. bfida; rua (nfuwa") 'rodna': R.-Wp.
ni8a; smi sme 'smedja': B.-Wp. smi&i; nei 'nedan'; sua
'bätrelingen': R-Wp. tOdi; tru 'trampa' (subst) *): (? R.-)Wp.
tnida. De ofvannämda undantf^en härifrån äro dock ej de

') 9 > I, oaktadt r följer, ocksä pä Nargö o. i Borga B:a, §§ '.
- *) Nuckö muriuir. — ') Nuckö mutt. — *) Uppg, fr. Ormaö.

§ 58 Dagö^Gsvby, Ormsö-Nuckö o. Eunö, 281

enda. Någon gång uppträder kort d-ljud intervokaliskt, efter
bvad det tyckes, till följd af utjämning med besläktade former,
i hvilka det var slutljudande eller antekonsonantiskt — vare
sig att dessa då ännu ej förlorat det eller att de på analo-
gisk väg återinfört detsamma, förrän det bortfallit intervoka-
liskt; framför j-ljud kvarstod troligen 8 Ijudlagsenligt. Ex.:
liuöi liOdi ljudet': obest. f. Hud iiud; idär -ur *åder': pl. ädrar;
vidi 'vidja': pl. viöiar. Någon del i afvikelserna från vår re-
gel bar väl ock inflytandet från hsv. (för hvars d estsv. i
så fall substituerat 8). Om utvecklingen af ett hiatusfyl-
lande ;; i Runömålet se § 67. — I detta sammanhang må
ock ett par analogiska förändringar inom de starka verbens
pret. ind. pl. omtalas, rörande hvilkas utbredning vi dock till
följd af singularformens generaliserande i pret (§ 2,8) ej
kunna säga mer, än att de visa sig i de ifrv. målen med
undantag af Gsvbymålet. Först, en ombildning af pret. plur.
hos de starka verben af typerna 'bära' och 'sitta' (rotvok.
urspr. ä) efter mönster af samma form hos typerna 'binda'
och 'bryta' (rotvok. u), t ex. buru 'buro': fsv. baro; skuru
'skuro': fsv. siaro; sutu 'sutto': fsv. sato — liksom bundu
'bundo' (fsv. bundo% bnitu 'bröto' (fsv. brutu). För det an-
dra, en förkortning af lång rotstafvelse i plur. af starka
preterita. Densamma visar sig — mer eller mindre regel-
bundet — där rotstafvelsen slutat på lång vokal 4* ^^ ^01*^
konsonant (ö har härvid ersatts genom u ^) eller af kort
vokal 4- en lång konsonant (som härvid förkortats); i det
senare fallet, på enskilda undantag när, endast om kon-
sonanten är n. Ex.: mulu 'malde': sing. mSl; vuvu 'väfde' ^):

^) Kvalitetsolikheten står ej i vägen för antagandet att u upp-
kommit genom förkortning af 9: jf. analogibildningarna iiMiii 'jorden'
(: obest. f. iM), tulu 'solen' (: obest f. éU) i Runöm&let. — ') I Eunö-
målet hafva alla verb, i hvilkas pret. plur. förkortning af 9 skalle in-
trädt, antingen likdanat denna form med sing. eller antagit svag böjning.

282 De östsvenska dialektema.

sing. v6v; svunu *försvunno': sing. svann; funu 'funno' ^): sing.
fann; fulu 'föUo': sing. fill; hugu 'höggo': sing. hågg^). Upp-
komsten af slika former har väl föranledts, å ena sidan af
pret plur.-ändelsens Ijudlagsenliga bortfallande efter lång
rotstafvelse (§ 1,49), å andra sidan af den växling mellan
lång rotstafvelse i pret. sing. och kort i pret. plur., som före-
fanns hos de flesta starka verb: jf. bäit bait 'bet': pl. bitu;
fraus fråus 'frös': pl. frusu; skär (§ 1,28 e): pl. skuru (se
of van); lapp 'lopp': pl. lupu. Att vissa mål jämväl i pret.
part. och sup. utbytt lång rotstafvelse mot kort, ses af § 62.
§59. De estländska målen inom den i föreg. § behandlade

dialektkomplexen, d. v. s. IPagö^Otifnmalsvenskby* och
Orfnsö^Jffuekömdlen^ hafva låtit v i förbindelsen tv- (<
urspr. tw- 1. ])W- enl. § 1,17 o. 23) öfvergå till f, t. ex. tfä
fä 'två', thM iatt 'tvärt'. Halfvokalen i är — i alla dessa
mål dock blott ifall den hvarken varit uddljudande eller före-
gåtts af s eller t Qf. § 64) — bortfallen framför ä (ang.
hvars utveckling ur urspr. a se § 1,2) och dess motsvarig-
heter, med undantag af det på Nuckö enl. § 66 uppkomna ä.
Ex.: bäll 'bjällra' (fsv. bitellä), spV^ki o. d. 'spjälka', fär fäSr
'fjäder', mäit 'mjälte', hä^p o. d. 'hjälpa' «), spéld 'spjäll' *).
Dagö-Gsvby fiSä 'fjärde' är möjligtvis påvärkadt af fiOr '4'.
En annan konsonant, hvars bortkastande i vissa fall karak-
teriserar de ifrågavarande målen, är urspr. y. Detta har
försvunnit dels i intervokalisk ställning, då den föregående
vokalen är kort, t. ex. lea 'legat', måa mua 'mage', säa sua
'sagt' (fsv. saghat), drta 'draga', bua bäa 'båge' ^), f^au 'mjäir:
(? Rågö-)Wichtp. f^agu. Att g i verbet väga och samman-
sättningsleden väga- 'väg-' blifvit analogice återstäldt, lider

^) Runö funnu. — ') Nuckö hugd, Runö häud. — ') Dagö tiSlp.
— *) Nuckö tpiild. — ') Formen bim nppgifves tillhöra också Runö-
målet. Jf. emellertid de ur detsamma anförda rSJ^nbuJ^a 'regnbåge',
bu;'a 'stråke'.

§§ 59, 60 Dagöy Gsvby, Ormsö o. Nuckö. 283

intet tvif^el. Dels åter har y bortfallit framför 1: hit, best.
f. -i 'häger (fsv. hagM); hål, pret. -a 'hagla'; na^, pl. -ar 'nageP
(fsv. nagM); til, best f. -i 'tager (fsv. taghl); sS2, best f. -i
'seger (fsv. segM); sU sS?, pret -a 'segla' (fsv. sighla); tW,
best. f. -i 'tegel' (fsv. tighl); mW, best f. -I 'mögel' (isl. myglay
Ljudlagsenligt är detta bortfall måhända blott där I efter-
följes af vokal, ehuru till följd af utjämning g-ljudet van-
ligen saknas också i ordformer med äldre stafvelsebildande
1. På en sådan inskränkning tyda formerna hagu? 'hagel',
'hagla', tägu? 'tagel', sfgul 'segel' m. fl. (jte sS^, ni2 etc.)
i Nuckömålet, till hvilka då de regeln trotsande best for-
merna hägfi, tagll, sTgfi o. likn. vore nybildade. — Tvärt
emot förhållandet uti granndialektema i öster (§ 54) och
söder (§ 67) hafva substantiv med urspr. slutljudande mb i
vissa former ur dessa återinfört nämda förbindelse i de for-
mer, uti hvilka den enl. § 9,2 framför vokal assimilerats till
m[m]: limbir 'lam' (pl.), dämbi 'dammet', kimbar kämbar^)
'kammar', vämbar -ir 'våmmar'.

I jyagö-CrafnnuUsvenskby" och Ifuckämdlen § 60.
möter oss en utveckling af k till f framför t, hvarvid ett
föregående g-ljud blifvit m, t ex. siuft 'sjukt', Alaft 'slakta',
^läft 'släckte', starft 'starkt', tämft 'tänkte'. Äfven former, i
hvilka kt representeras af ht, förekomma ej sällan, isynner-
het på Nuckö; invärkan från de östligare baltiska dialek-
terna (§51) ligger sannolikt till grund härför. — På Da^öf
i OaninuUsvenskby och på Ormsö har v bortfallit efter
det å-ljud, som vi (§ 52) sett att i de flesta estlåndska mål
trädt i stället för urspr. kort a i ställning framför kort kons.
4- a (och som i vissa bland dem utvecklat sig vidare till u,
§ 62); t ex. (? nåar) nuar 'nafvare': Rågö-Wichtp., Nuckö
nåvar; k^åa k^ua 'klafve': R.-Wp. (och N.?) kMva; (? tråa)

') Den senare formen hämtad ur Gsvbymålet.

284 De Östsvenåka dialekterna.

trua 'trafva': R.-Wp., N. trava; (? skåa) skua 'skafva': (? R.-)
Wp., N. skava. Gsvby hiva 'hafva' har helt säkert rönt in-
flytande af andra former inom paradigmet: jf. pret häv,
sup. bavi.

§61. Egen för Dagö- och Ouninialsvenahbyinålen

är en utveckling iX y i ställning framför n eller d-ljud (också
då föreg. vokal är en annan än o, u, jf. § l,5o) till ett v-ljud,
som i allmänhet uppträder som den dentilabiala spiranten v,
men på Dagö sammansmält med ett föregående a till en dif-
tong au. Framför d-Ijud har denna behandling af y till följd
af de i §§ 1,16, 58 nämda ljudlagarna kommit i fråga blott
i nybildningar, tillkomna efter dessa lagars genomförande
(men före den i § 2,3 omtalade ljudlagens). Ex.: ivnar aunar
'agnar' (fsv. aghnar\ vävn vaun 'vagn' (fsv. vaghn\ rBvn
'regn' (fsv. rcBghn\ vSvd 'vägde' ^). För öfrigt utmärka
sig dessa mål genom ett par förändringar i adjektivens starka
pluralbildning. Den feminina formen på -ar har fullständigt
utträngt den maskulina på -ir äfvensom den neutrala utan
ändelse (jf . § 1 ,37), t ex. p. 3 g. kwitar 'hvite, -a', jf. Ormsö
m. hwftir, f. hwifar, n. hwit. Att denna plur. på -ar använ-
des både attributivt och predikativt, framgår af § 56. Fram-
för pluraländelsen har adjekUvsuffixet -in- genom analogi-
bildning efter nom. sing. erhållit samma utvidgade gestalt —
-ind- — som det därstädes antagit enl. § 9,i8, t ex. svullindar
'svullne, -a', sårglindar 'sorglige, -a'. Någon gång höres
t o. m. en pluralform, som också med afseende å böjnings-
ändeisen öfverensstämmer med nom. sing., t ex. rutindär
'ruttne, -a'.

§62. I konsonantförbindelsen tf, ang. hvars uppkomst se § 59,

har t bortfallit på Dagö (men ej i Gammalsvenskby), på

O Dagö v9g.

§§ 61- 63 Dagö-Gsvby; Dagö, Ormsä-Nuckö; Ormsö-Nuckö, Bunö. 285

Ormsö och på Ifuekö, t ex. fä 'två', tigg 'tvinga', filigg
'tvilling', fua 'tvaga'. öfver samma område, dock med vissa
inskränkningar, ang. hvilka se §§ 65, 66, har kort eller
genom yngre förlängning långt S (uppk. af o enl. § 1,9,
p enl. § 1,4, y enl. § l,ii eller ä enl. § 1,44) delabialiserats,
äfven om I följt efter detsamma (jf. § 9,8), t ex. mS< 'mjöl',
skäR 'skölja', fS^gi 'följa', tälgi tiä^g 'tälja' (: Rågö-Wichtp.,
Gsvby t«;g tiS^gi), bä^p sIVp hjälpa' (: K-Wp., Gsvby siV^p
hSi^p). Yenbell skrifver likväl ej sällan V, där man p. gr.
häraf väntar ä 1. o. Att sådana former kunnat inkomma
utifrån, vore ej otänkbart; det värkliga förhållandet torde
emellertid vara det, att vokalen i alla de hithörande orden,
om ock väsentligen ett ä- (e-) ljud, likväl bevarat en skift-
ning af V, på grund hvaraf det ibland af upptecknaren upp-
fattats som sistn. ljud. — Dagö-, Ormsö- och Nuckömälen
öfverensstämma också däri, att det i förbindelsen åa (< urspr.
a^a, aöa, ava, §§ 52, 58—60) ingående å-ljudet bUfvit u, t ex.
duas 'dagas': Gsvby dåas; mar 'rader': jf. Nyl. etc. radar;
nuar 'nafvare': jf. Nuckö nåvar. I en del ord uppgifves
dock äfven Gammalsvenskbymålet hafva u; hör man i detta
mål ett mellanting mellan de vanliga å- och u-ljuden? En
ytterligare likhetspunkt mellan de ifrv. målen är, att de
starka verb, som enl. § 58 förkortat en lång konsonant i
pret. ind. plur.:s rotstafvelse, genomfört samma kvantitets-
förändring jämväl i pret. part. och sup., t. e%. funi 'funnen,
-it etc.', spuni 'spunnen, -it etc.', hugi 'huggen, -it etc.'.

Af de estländska dialekterna stå de på Ormsö och § 63.
Nuckö den på JBunö närmast; dessa tre dialekter förenas
genom flere samfälda egendomligheter till en särskild liten
grupp. Först och främst har w, för så vidt det ej blifvit
spirantiskt, d. v. s. efter k och h (§ 9,22), äfven i starkt
betonade stafvelser (jf. § 9,io) i förening med ett följande kort

286 De östsvenaka dicUektema,

a eller i dift ii ingående ä utvecklat sig till å ^), t. ex. hårv
bårw 'hvarf, hå^v hå^w 'hvalf , tkUp 'skvalpa\ håit 'hvete'
(isL hueiti) '). För det andra har inom II och III sv. kon-
jugationemas mediopassiv pret. ind. i stället för sin gamla
form på -dist -tist o. d., resp. -ddist (jf. § 1,66) erhållit en
annan, öfverensstämmande med supinets (liksom i I sv. konj.,
jf. senast anf. st.)^), t. ex. skämst 'skämdes, skämts', sinst
o. d. ^) 'syntes, synts', töst 'tordes, torts', !st o. d. 'iddes,
idts'. För det tredje har h bevarats som sådant (jf. §§ 6,2,
53) framför w- och j-ljud^), t. ex. hwitur o. d. 'hvit', hiui^
'hjul', hiön 'hjon' •).

O Öggen wa > å återfinnes i Wichtp.-målet, se § 65. — •) För
Nuckömålet uppgifves hwar [ivi] Sn 'hvar [eviga] en' (därjämte bår ftn),
bwat 'hvad'. Att man här har att göra med motsvarigheter till fsv. hwavj
hwat är dock minst sagdt tvifvelaktigt. Formen hwar förekommer
endast i det nämda uttrycket (annars ätergifves pron. 'hvar' pä Nuckö
med hinn etc.) och kunde därför tänkas vara identisk med det af samma
mäl använda huar 'i häg'; ordet vore urspr. en adverbielt använd geni-
tiv, motsv. isl. hugar (jf. § 59), och hela uttrycket att likställa med
det liktydiga hätit ivi än (liåtis eg. 'hvad tids', 'i hvarje tid'; liuar 'i tan-
ken', 'sä längt tanken när'). Att liwat skulle vara = urspr. bwat, blir
mindre sannolikt ocksä därigenom, att bevarandet af -t i detta ord
vore unikt Inom hela östsv. (jf. § 1,13 o. 57 m. anm.). Att döma af
frasen hwat är wlr dl 'hvad vind är det i dag', medelst hvilken formens
användning belyses af Estl.-sv. ordb., tyckes den kunna tydas som hä
'hvad' + at 'ät' (> huat enl. § 62), altsä 'ät hvilket håll'. — ») Lik-
nande former förete målen i Pedersöre h:d, se § 15. — *) Näml. Ormsö
sunst, Nuckö tSnit (d. v. s. tinst?). Dessa former, liksom äfven Nargö,
v. Nyl., ö. Eg. Finl. etc. tåndist o. d. (med samma bet.) hafva tydligt-
vis uppstått sålunda, att vokalen i pres. sjfnt (jf. § 1,6?) förkortats,
hvarefter verbet anslutit sig till de vokalförvandlande, eller rentaf upp-
tagit motsv. former af ett bland dessa, fsv. synia (mediopass. pres.
aynSf pret. sundiSj sup. aunts). — •) h kvarstår framför j-ljud äfven i
sydvästligaste delen af Pedersöre h:d, Sat. och ö. Nyl., se §§ 19, 34, 47.
— *) hiii2 anföres ur Ormsö -Nuckömålen af Yendbll i hans afh. Estl.-sv.
ordb. tillerkänner ej Ormsömålet formen hiön. Densamma uppger för
Ormsö-Nuckö formerna \Ul iön — helt säkert „svecismer^.

§ 64 Ormaö-Nuckö. 287

Såsom utmärkande för Ormsö- och Ifuclcömdlen § 64.
gemensamt f& vi anteckna en hel mängd egenartade ombild-
ningar. Diftongen äi — i hvilken urspr. Vy enl. § 9,8 gått
upp — har blifvit ai, t ex. bain 'ben': fno. btein; gaim 'gömma':
isl. geyma; diftongen qu åter au, t ex. au 'öga': isl. qtiga.
Ang. den reduktion de i Nuckömålét i vissa fall undergått
se § 66. Den yngre generationen på Ormsö uppgifves i st
f. ai, au stundom uttala ii, resp. Su 1. åu. ~ Vidare har af
förbindelsen wä (urspr. 1. uppk. af urspr. we enl. § 1,6), för
8å vidt w ej öfvergått till spirant (§ 9,22), blifvit en fallande
diftong, ang. hvars närmare beskaffenhet se §§ 65 o. 66.
Framför urspr. 1. till följd af östsv. apokope (§ 1 ,49) stafvel-
sebildande r, I har utvecklat sig svarabhaktivokalen u, t. ex.
Xlltur 'sliter': isl. slitr, bivur 'hafre'; gävul 'gafvel': isl. gaft;
fammu^ 'famla'. Samma svarabhakti visar sig ock sporadiskt
framför n, t ex. tSkun 'tecken': fsv. tékn; hSpun 'häpna' ^),
drugkun 'drunkna', multun mulkun 'multna'^). Bortfall af
j-ljud framför ä (hvaraf dock somligstädes iå 1. u enl. §§
1,44, 65, 66), é har egt rum i alla ställningar, d. v. s.
också om j-ljudet föregicks af s eller t eller var uddljudande;
dock har det på Nuckö uteblifvit i det fall att vokalen dess-
förinnan öfvergått till i enl. § 66. Ex.: sl^ o. d. 'själ' (f.),
séti 'sjätte' (Nuckö siitt), täru 'tjära', stä^p o. d. 'stjälpa',
sten 'stjärna' (Nuckö stiin), én 'järn' (Nuckö lin). Också
urspr. y har här bortfallit i ännu större utsträckning än i de
öfriga västestländska målen (jf. § 59); det har nämligen för-
svunnit jämväl framför n (oberoende af den föreg. vokalens
kvalitet, jf. § 1,50 o. 55). Nuckömålets vagn 'vagn' (pl.
vignar), läg[u]n 'lugn' (best. f. iägni) göra det troligt, att g-
bortfallet dock uteblifvit i vissa ställningar — förmodligen

^) Anf. blott fr. Nuckö. — *) Äfven fr. Rund uppgifves „dnigkån*'.
Denna enstaka form kan dock, liksom andra, vara lånad från Ormsö-
Nuckömålet.

288 De 08t9ven9ka dialektema.

framfSr stafvelsebildande n — ehoru det genom utjai
ning blifnt genomgående i t ex. (Ormsö o. Nuckö) än ^ag
(pL inar), rin Y^n' (best f. rini), rin 'regna' (pres. in
sg. rinar). Jf. § 61. Starka verb af typerna 'stjäla' (rotvo
u i pret part.) och 'läsa' (rotvok. I i pret. part) visa ofl
— de senare t o. m. regelbundet — rotvokalen ö i pre
ind. sg., t ex. löt 'läste' (: fsv. las), lök 'läkte' (: fsv. lak
stöt 'stal' ^); tvifvelsatan till följd af analogibildning ef te
griva (pret grov), vIva (pret vöv) o. likn., med hvilka de bad
lika rotvokal ej blott i pres. (o. delvis pret part), utan ock
enl. § 58, i pret ind. plur. Att o-ljudet skulle hafva sii
upprinnelse inom de ifrv. verben själfva, förefaller mindre
sannolikt Ett älderdomligt drag hos Ormsö- och Nuckorna-
len är, att de gamla nom.- och ack.- formerna i adjektivens
starka mask. plur. (med det undantag följande § omtalar)
fortfarande hvardera äro i bruk, ehuru visserligen med för-
ändrad funktionsfördelning (sälunda att den förra nu använ-
des predikativt, den senare attributivt, § 1,37 o. 63). Ex.:
pred. baifir -ur^) 'heta' : attr. hait^), jf. isL nom. hätir:
ack. heita.
§ 65. Om OrmsSmdlet särskildt är ej så mycket att säga.

Den fallande diftong, hvartill wä enl. föreg. § utvecklat sig,
lyder här åi, t ex. håiti 'hvässa' (: fsv. hw(Btia\ kåild 'kväU\
MUn 'kvarn' (: fsv. hvtem). Adjektivens attributiva starka
mask. sing-form (§ 1,63) har undanträngt den predikativa
(§ 1,37), t ex. attr. o. pred. swaMan 'svart', jf. Nuckö attr.
swa^an : pred. swaMir. Inom en särskild klass af adjektiv,
de in-afledda, har också den attributiva pluralen blifvit en-

^) Företeelsen återfinnes i Kökar, §39. Enstaka former af
detta slag uppgifvas äfven nr andra balt. mål, t. ex. Eågö-Wichtp. bor
'bar'; jf. äfven Runö stQd, Dagö-Gsvby stilSd (som dock trol. påvärkats
af giOd 'gjorde*) 'stal'. — *) Jf. § 9,2 o anm. — ») Se 1,49.

än.

-es.

v.

(T -

m

i:

§§ 65, 66 Ormsö, — Nuckö, 289

rådande, t. ex. attr. o. pred. ruti, jf. Nuckö attr. p. 3 g.
ruti : pred. m. rutindur, f. rutiar, n. ruti. Dessutom utmär-
ker sig språket i det s. k. Västervack — den västligare delen
af Ormsö — genom en diftongering, som vokalerna ä e B
undergått framför 1; i allmänhet angifves uttalet till iå
(stundom dock till eå, iB 1. iu). Ex.: tiå^lcnlv 'täljknif , Iciåflc
'kälke', im 'tiir (: Östervack téQ, miål 'mjöl', sMl (sikl?) 'sjäP.

I jffuek(hndlet är den ur wä framgångna fallande dif- § 66.
tongen (§ 64) ui ^), t. ex. Iiuiti 'hvässa' (: fsv. hwcetia), Icuin
'kvarn' (: fsv. Jcwcem), Icuiid 'kväll'. Möjligtvis användes dock
i en del af området åi, liksom på Ormsö. Diftongerna ai
och au (ang. hvilkas uppkomst se § 64) hafva framför ge-
minator och konsonantförbindelser (incl. kons. -j- kons. i)
reducerats, den förra till ä med ett knappast hörbart efter-
slag af i (ä*) ; den senare till B, med ett liknande efterslag af
u (B"), t. ex. brä^dd 'bredde' (: inf. brai), b^ä^ft 'blekt' (: mask.
b^ailcur), näW 'nötte' (: isl. n0yUa); Vkm 'ök' (pL; jf. isl. gen.
0yMar); b«8"tt 'blött' (: mask. biautur), B"sl(är 'öskar' (: Ormsö
auskar). Eller lydde diftongerna, då reduktionen inträdde, äi
och Bu (jf. § 2,1)? Ej sällan har ai, au genom utjämning i
paradigmet blifvit återinsatt framför geminata eller konsonant-
förbindelse. Efter j-ljud har ursprungligen långt eller (enl.
§ 1,28 a, b) framför rn, r8 eller Id förlängdt ä (urspr. 1. uppk.
af a enl. § 1,2) öfvergått till ä^), t. ex. qiäd 'gärde', tian
'tjäna', siätt 'sjätte', iän 'järn', stiän 'stjärna', fiäct 'fjärde',
tiäfd 'täcke' (: fsv. ticeld). Urspr. rn har i ställning efter ett
sådant ä förlorat sitt r redan före utvecklingen af r-supra-
dentaler (§ 1,22), t. ex. spiän 'spjärna', stiän 'stjärna', tian
'hjärna', 'kärna'. Formen iän 'järn' beror väl antingen på
hsv. inflytande (så säkerl. alternativformen stiän 'stjärna')

>) Estl.-8V. ordb. skrifver oftast wi. — ») Om bgg, af iä till ia i
Runomålet se § 67.

19

290 De östsvenska dialekterna.

eller på oriktig uppteckning eller på att företeelsen ej till-
kommer hela Nuckö. —- Inskränkt till det egentliga Nuckö
-- halfön med detta namn — är en öfvergång, efter de i §§
1,28, 9,4 omtalade förlängningarna, af kort 8 till u i sluten staf-
velse framför r, I (eller supradental konsonant); t ex. murkur
'mörk', mu^ 'mört', ku^k 'kälke' (: Gsvby kiB2k), spu^k 'spjälka'
(: Gsvby spö^ki), hu/matur 'brokig' (: Gsvby hS/matär).
§ 67. Återstår så blott den sista länken i den östsvenska dia-

lektkedjan, JRunSmdlet. Detta har mer än någon annan
svensk munart hitom Östersjön gått sina egna vägar. Sär-
skildt vokalismen är i många punkter egendomligt utbildad.
Mest påfallande är måhända den diftongering till ua, som ä
undergått — såväl där det utvecklat sig ur urspr. ä (§ l,i)
som där urspr. kort a, förlängdt enl. § 1,28 a, b, eller § 1,60
ligger till grund därför, t. ex. kruak 'kråka', muan 'måne',
guact 'gård', buan 'barn' (: estsv. etc. bän), huald 'hålla'
(: Ormsö-Nuckö etc. håld), luaggär 'lång' (: O.-N. etc. läggur
o. d.), luand 'land' (: O.-N. länd), luam 'lam' (: O.-N. etc.
lämb). Ett föregående v-ljud har bortfallit, efter hvad det
tyckes, t ex. uatär 'våt', uar 'vår', tua 'två' ^). De få ord,
som förete ett på urspr. a 1. a återgående ä, torde alla vara
lånade. Vidare representeras urspr. ou af åu, t. ex. dråum
'dröm' (isl- drgumr), dåuär 'döf (isl. dgufr), stråuk 'strök'
(isl. strfuk). Urspr. i och y hafva framför /, r utvecklat sig
till D (framför hvilket w bortfallit), t. ex. iul 'fila'; sul 'sila',
hul 'hvila', spur 'spira', stör 'styre'. Också dift äi — såväl
den ursprungliga som den enl. § 9,8 af 8y uppkomna — har
i samma ställning förändrats, nämligen till ä -}- spirantiskt
g-ljud, t. ex. éJiyl 'dela' (: isl. deila\ häylJSir 'hel' (: isl. heiU)
Jiyr 'öra' (: isl. eyra). I ordet 'mera', hvars allmänna öst-
svenska form är mäir o. d., kom någon tillämpning af Ijud-

>) Yendsll skrifyer wuatSr, twa (men uattUm *vät imma', uar).

§ 67 Bunö. 291

lagen icke i fråga, emedan det här efter komparativerna på
-är (bätär, mindär etc.) ombildats till mäiär. Blott genom
antagande af estsv. påvärkan eller af att ifrv. förändring ute-
blifvit i vissa ställningar synas däremot de ur Runömålet an-
förda formerna häilär 'heP, läir 'ler' kunna förklaras — för-
utsatt att uppteckningarna äro korrekta. Delabialiseringen
af B framför I har i Runömålet öfverskridit den gräns,
innanför hvilken den är genomgående i de baltiska målen
(§ 9,8); den har inträdt också där vokalen förlängts enl. §
9,4 (men ej där den förblifvit kort) ^), t. ex. W 'öl' (isl. gl)^
m 'för (isl. fyt), kU 'kör (isl. Jciolr), mil 'mjöl' (isl. miot)
— men tWknIv 'täljkoif , b»2g 'buk', eg. 'bälg', etc. Äldre ä
i ställning efter j-ljud — i de flesta fall återgår det på
urspr. a, jf. § 1,2 — uppgifves merendels motsvaras af a.
Någon bestämd regel härför har jag ej kunnat upptäcka, men
företrädesvis är det fallet, där vokalen efterföljes af I eller r
eller är lång; en noggrannare undersökniDg af målet skulle
måhända undanrödja denna regellöshet ^). Ex.: giäct 'gärde',
hiänn 'hjärna', kiarr 'kärr', hia^p 'hjälp', sia? 'själ' (f.), tian
'tjäna'. — På konsonantemas område äro följande förändrin-
gar att märka. Det af urspr. y enl. § 1,15 uppkomna spi-
rantiska j-ljudet har öfvergått till ett halfvokaliskt sådant,
t. ex. taii 'tagit', X\m 'slagit'. Framför t har i (men ej 2, jf.
§§ 1,22, 9,3) blifvit X (tonlöst 1)^), t. ex. ha;itär 'halt', gi;it
'gylta'. Också k uppträder framför t i förändrad gestalt,
nämligen som h^), t. ex. täht 'takte', starht 'starkt', säght
'sänkte'. Ett par former, i hvilka kt företrädes af ft, äro

^) Delabialisering af Q i detta faU har egt rum också i Dagö-
och Ormsö-Nuckö-m&len, § 62. — *) Om ögg. af iä tiU ia i Nuckömälet
se § 66. — ') Sä äfven i delar af n. och s. Öbott. och Ålands h:d samt
i Nagu, §§ 19, 30, 88, 41. — «) Likaså i delar af Pedersöre h:d, ö. Eg.
Finl. samt Estl.; §§ 17, 42, 51.

292 De ösUvenaka dialekterna.

svårligen inhemska på Runö (jf. § 60). Ett af g föregånget
g har assimilerats med detsamma, t. ex. stuagg 'stång' (: estsv.
etc. stägg o. d.), rigga 'ringar' (: estsv. etc. riggar); att denna
öfverensstämmelse med hsv. skulle bero på invärkan därifrån,
är knappast antagligt. En annan ljudlag, gemensam för Runö-
målet och hsv. (men främmande för Ormsö-Nuckömålen) lärde
vi förut känna uti utvecklingen af svarabhaktivokalen ä fram-
för stafvelsebildande r, I (§ 2,2). Så vidt jag vet egendom-
lig för detta mål är utvecklingen af y mellan två — • meren-
dels till följd af 5-bortfall enl. § 58 — hiatusbildande vokaler,
t. ex. bJäyu 'blad' (pl.), fiäyär 'fjäder', mS yu 'med (mS)
henne (u)', kiiiyu 'knän', lyan 'eder' (fsv. ack. ipan\ siyu
'sidan', brö;^är 'broder'. Dock tyckes kort a hafva samman-
dragits med ett följande a till en enda lång vokal, t. ex. vä
'vada', kort a och kort ä med ett följande i eller u till en
diftong, t. ex. gW 'glädja' (: Wichtp. g?ä5i), law 'lada' (: fsv.
obl. lapu); y-inskott mellan nämda vokaler har sålunda kun-
nat ega rum blott i nybildningar, yngre än kontraktionen, t.
ex. va;;a 'vadade' (: inf. vä), Alua;;a8 'slåss' (Alua 'slå'), tua;7ir
'två' (pred.; = attrib. tua -j- adjekt. pred. plur. mask-änd.
-Ir). Efter de gamla diftongerna samt u synes y-inskottet
hafva h. o. h. uteblifvit ; likaså efter hvarje annan lång vokal,
om den efterföljande vokalen är i: i detta senare fall har i
stället ett i inskjutits, t. ex. IcnSii 'knäet', brolin 'bloden'.
Till följd af utjämning saknas den sekundära konsonanten i
många fall, där den vore Ijudlagsenlig — t. ex. siöa 'sjöar':
sing. siö; iöi 'lodet' : obest. f. lö — och anträifas å andra
sidan ej sällan utanför de angifna gränserna — t. ex. Xluay
'slå' (subst.): pl. ^Iua;;u; bi^ä;;ru 'blåsor': sg. bi^ä;;är; ba;;a
'bada' : pret. baya ; spaya 'spade' : best. f. spayan (Pret. baya
och best. f. spa;7an hafva bildats till den Ijudlagsenliga inf.
*bä, resp. obest. f. spä — denna kvarlefver ännu i bet. 'spa-
der' — liksom vaya 'vadade' till inf. vä, jf. ofvan). — Också

§ 67 Runö, 293

i fråga om kvantiteten hafva vi att annotera ett par afvikel-
ser från de öfriga baltiska målen. Att brytningsdiftongen io,
då urspr. gg följer efter den, ej som i dessa öfvergått till
iå (jf. § 1,47) — t. ex. slögg 'sjunga', A^iiögg 'slunga' — har
tvifvelsutan sin grund däri, att den härstädes, men ej där,
förlängts (§ 9,ii) före nämda öfvergång. Förlängningen
af starktoniga korta stafvelser, som utgöra fullständiga ord
(§ 9,4), har äfven om slutkonsonanten är en tennis skett
så, att den föregående vokalen blifvit lång^), t. ex. skät
'skott' (: isl. skot\ ket 'kött' (: isl. Tciot)^ spSk 'späck' (: isl.
spik\ skép 'skepp' (: isl. sTcip). I ett ord, bit 'bett', är
dock det ursprungliga kvantitetsförhållandet återstäldt genom
utjämning med de tvåstafviga formerna (jf. § 2,i7). Den hos
många substantiv förekommande Ijudlagsenliga växlingen mel-
lan lång vokal i enstafviga former och kort i två- 1. flerstaf-
viga har liksom i Rågö-Wichterpalmålet (§ 54) framkallat
analogisk förkortning af lång vokal i vissa tvåstafviga sub-
stantivformer, t ex. iuciu 'jorden': obest. f. lödJ; 8U?u 'solen':
obest. sg. 8ö2. De ursprungligen på mb slutande substanti-
ven hafva generaliserat sin antevokaliska stamform på -m
(§ 9,2), med uppgifvande af den andra, som bevarat -mb
(§ 1,79)2): luam 'lam' (fsv. tom&), duam 'dam' (fsv. damh\
kuam 'kam' (fsv. Jcamber), uam 'våm' (fsv. vamb). — Till de
mest karakteristiska dragen hos Runömålet hör den grundliga
omgestaltning substantivflexionen undergått. Först och främst
äro den obestämda pluralens former ersatta genom den be-
stämda pluralens ^), t. ex. hasta 'hästar, -arne', jf. estsv. obest.
f. hästar: best. f. hasta; sän! 'söner, -erne', jf. estsv. obest.

^) Denna behandling af kort yok. -|- kort tenuis förekommer
också i s. Öbott., Sat., Ål. och v. Eg. Finl., se §§ 21, 22. — *) Håruti öf-
verensstämmer Runömålet med Rågö-Wichtp.-målen, om hvilka se § 54.
■— ') Best. plur. har också i Gkby-Nvet. utträngt den obest., se § 18.

294 De östsvenaka dialekterna,

f. sinir sänir: best. f. sini säni. De feminina substantiven
uppträda till följd häraf såväl i obest. plur. som i best. plur.
med ändelserna -a och -u, hvilka de tydligen erhållit i kon-
formitet med maskulinerna i st. f. de Ijudlagsenliga -ana, -una
(best. pl. -a, -u: obest. pl. -ar, resp. -ur = mask. best. pl.
-a: obest pl. -ar)^), t. ex. Bggla 'ängar, -arna' (estsv. best.
pl. eggiar, best. pl. -ana) ; finu 'fenor, -orna' (estsv. obest pl.
finur, best pl. -una); kruaku 'kråkor, -orna' (estsv. obest pl.
krakar, best. pl. -ana). De svaga femininernas pluralbildning
har antagits af de allra flesta starka — väl efter det de långst.
svagas obest. sing. genom ändeisens apokoperande (§ 1,49) lik-
danats med de senares^) — t. ex. sua^^u 'sågar, -arna', viku
'vikar, -arna'. Vidare af de neutrala substantiven, undanta-
gandes några få, som i stället fått det maskulina -a; måhända
närmast i analogi med de starka femininerna, med hvilka de
(efter §§ 1,57, 9,i6) i afseende å best sing. öfverensstämde,
t. ex. sképu 'skepp, -en', snSru 'snören, -ena'. Slutligen hafva
äfven de urspr. konsonantstammarna med stafvelsebildande
r i obest plur. — genom att till denna ändelse foga u —
inträdt i samma stora kategori, t. ex. bendru 'bönder, -erna',
bekru 'böcker, -erna'. De starka femininemas likdanande
med de svaga har f. ö. ej stannat vid pluralen: äfven best.
sing. bilda de med få undantag som dessa (änd. -a 1. u, jf*
nedan), t ex. nua^a 'nålen', gäita 'geten', skuldu 'skulden'.
Jämväl ett par neutra hafva, hvad best. sing. beträffar, bragts
till öfverensstämmelse med de svaga femininerna: bOu 'boet',
huu 'hufvudet' (obest f. hö). — I § 2,6 hafva vi sett, att
Runömålet — i olikhet mot den västligare estsvenskan —
för adjektivens starka plur. använder endast en form, den

*) Best. plur. på -a[n] hos st. fem. subst. förekommer också i de
nordfinl. dialekterna; se § 7,6. — «) Så äfven i Vörå och de åländska
ösocknama, §§ 25, 38.

gamla attributiva. ~ Ed egendomlig analogibildning möter
oss hos de starka verben af typen 'bära': de hafva i presens-
gtammen utbytt sin rotvokal mot i, antagligen efter dem af
typen 'binda', med hvilka de både lika vokal i alla öfriga
former (jf. § 5S), t. ex. Mra 'bära', sti2a 'stjäla'. Genom att
ocksä de till I sv. konj. hörande verben i pres. ind. sing.
antagit ändelsen -Sr — t. ex. ia.Dir o. d. 'talar', fualdär 'fäUar'
— bar denna blifvit ett för alla konjttgattoner gemensamt
medel att bilda nämda form (jf. § 9,3o anm.) '■). — Ett par
ålderdomliga drag hos RunÖmålet återstU ännu att omtala.
Urspr. u i svagtoniga stafvelser bar, åtminstone där det är
eller före de i §§ 1,57, 9,i6 närada konsonantbortfallen varit
inljudande, icke — som i de flesta baltiska och sydfinländ-
ska mål, § 6,1 — differentierats till u och o (hvaraf enl. §§
1,7, 9,9 blifvit a) enligt den s. k. vokalbalanslageu *), t. ex.
bIisu2 'axel' (fsv. axul), huggru 'hungrig' (fsv. fem. hungrugh),
eggu 'ingen' (fsv. mngun), kunu 'kvinnan' (fsv. ack. Icununa).
Huruvida nämda lag tillämpats på urspr. slutljudande u,
därom gifva visserligen de hithörande ordformerna själfva
icke besked, enär de enl. § l,t9 förlorat sin slutvokal just
där denna i så fall skulle uppträda i förändrad gestalt Men
att så värkligen skett, därpå tyckes ändelsea -a i obest sing.
af alla kortstafviga och best sing. af de flesta långstafviga
DH-staramar bäntyda, t. ex. auia 'sula' (: estsv. sulu), tiära
'tjära' (: estsv. t[i]aru); näJlla 'nässlan' (: Nargö näslun), krS-
vita 'kräftan' (: Nargö kräftun). Den enda antagliga förkla-
ringen härpå är nämligen, så vidt jag kan se, att hvardera
har ändelsevokaleu -a i st. f. det Ijudlagsenliga -u (jf. § 1,62)
på grund af analogibildning efter de långstafvigas obest. sing-,

') Detta ar också fallet i Sagö-Wichtp.-raålet; se § 64. — •) Inlj.
u kvarstär genomgåeDde som sidant j&mT&l i n. och m. Öbott., i Sat.
och på Nargö; se §§ 10, 13, 34, 51.

296 De östsvenaka dialektertia.

hvars ändelse, som vid tiden för denna analogibildning ännu
skulle kvarstått, till följd af vokalbalans lydt -a eller åtm. -o ^).
I stället för u i svagtoniga stafvelser uppgifves Runömålet
ofta, utan någon bestämd regel, visa å. Att det emellertid
förhåller sig med detta å som med det i § 9,7 anm. om-
talade, förefaller ytterst sannolikt. — Runö är ock det enda
ställe inom det östsv. språkområdet, där det spirantiska g-
ljudet bibehållits — nämligen för så vidt det ej varit under-
kastadt de i §§ 1,15, 16, so, 57, 9,15, 58 framstälda ljudlagarna
— t. ex. luap^är 'låg' (fsv. lagher\ räyn 'regn' (fsv. rceghn)^
siiy^ 'stege' (fsv. obl. stighä). Några få ord skola i strid
häremot hafva explosivt g. Såvida denna uppgift har någon
annan grund än inkorrekta uppteckningar, är väl hsv. eller
estsv. invärkan att antaga.

^) Det ligger nära till hands att identifiera de kortstafvigas obest.
sing. och de långstafvigas best. sing. på -a med den gamla nominati-
ven. Mot ett sådant antagande talar dock, utom oblikformens gene-
raliserande i alla öfriga östsv. mål, äfyen best. f. på -u hos flertalet
kortstafviga sv. femininer, äfvensom ett ord, som bevarar ett omiss-
kännligt spår af ändeisen på ett äldre stadium, nämligen law 'lada'
(jf. § 58). Ej häller går det an att uppställa en ljudlag, enl. hvilken
hvarje urspr. slutljudande -u blifvit -o och vidare -a: jf. pret. plur.-
ändelsen -u.

Index L 297

Index I.

De förändringar de skilda samnord. ljuden och formerna
i första hand undergått, äfvensom de fall där de kvarstä
oförändrade i olikhet mot förhållandet i hsv., behandlas i
nedan angifna §§ och momm., i hvilka äfven hänvisningar
gifvas betr. de fortsatta ombildningar, som de varit under-
kastade.

1, Vokalerna,

a: §§ 1,1, 2, 43, 49, 59, 70, 2,14, 7,1, 9,10, 39, 52, 55, 57,

58, 63.
e: §§ 1,6, 46, 71, 7,272, 9,872, 14, 24, 31, 39, 41-43, 46, 49.

I: §§ 1,47, 49, 72, 2,10, 3,1, 5,3, 7,2, 8,6, 9,6, 20, 15, 21, 24,

28, 36, 57, 67.
P: §§ 1,7—9,59,73, 8,1, 9,7, 13, 24, 29, 34, 47, 55, 57,58.
u: §§ 1,10,48,49, 6,1, 10, 13, 14, 18, 22, 25, 26, 30, 34,

36—39, 51, 57, 67.
y: §§ 1,11, 74, 7,2, 9,6, 8, 11, 28, 36, 38, 48, 67.
o: §§ 1,3-5, 25, 32.

ä: §§ 1,44, 45, 9,5, 10, 11, 25, 39, 44, 53, 58, 64—67.
ö: §§ 9,8, 31, 42, 46, 48, 49, 51, 53, 58 (65—67).
pu: §§ 1,69, 2,1, 28, 57, 64, 67.
äi: §§ 1,69, 28, 57, 63, 64, 67.
öy: §§ 1,69, 9,8, 28, 38, 57, 67.
10, iu (= urgerm. eo, eu, iu): §§ 1,8, 4,i, 9,i3, 15, 26.
Nasalvohalerna: § 1,12.

2, Konsonanterna.

k: §§ 1,13 (57), 80, 6,3, 12, 13, 17, 27, 30, 34, 35, 39, 42,
43, 49, 51, 52, 60, 67.

298 De östavenska dialekterna,

g: §§ 2,13, 6,3, 12, 34, 35, 43, 49, 67.

h: §§ 1,25, 4,6, 6,2, 13, 19, 29, 32—34, 39, 42, 45, 47,

53, 63.
y: §§ 1,15, 16, 50, 57, 75, 76, 2,3, 12, 9,15, 11, 12, 58, 59, 61,

64, 67.
g: §§12, 35, 43, 60.

w: §§ 1,23, 3,3, 4,3, 9,1, 10, 22, 27, 39, 42, 55, 63—66.
t: §§ 1,13, 22, 52, 57, 80, 4,8, 13, 18, 38, 39, 42, 52, 62.
d: §§ 1,78, 16, 23, 35, 38, 39, 43.
S: §§ 1,22, 52, 80, 33, 39.
I): §§ 1,17, 4,8.

8: §§ 1,18, 51, 54, 57, 4,4, 9,15, 34, 52, 58.
n: §§ 1,22, 24, 5,1, 9,16, 16—19, 21, 26, 28, 34, 39, 49, 64.
r, r: §§ 1,26, 27, 56, 2,2, 4, 7,3, 4, 9,3, 13, 17, 18, 21, 25,

40, 43, 44, 64, 66.
I: §§ 1,22, 24, 4,5, 9,23, 10, 19, 21, 30, 34, 38, 39, 41, 67.
1: §§ 1,21, 58, 2,2, 11, 9,3, 14, 15, 18, 19, 28, 42, 44, 64.
I: §§ 1,49, 77, 80, 3,2, 4,2, 9,21, 16, 17, 19, 25, 34, 49,

59, 64.
p: §§ 1,14, 53 (57), 6,4, 13, 15, 34, 39, 42, 52.
b: §§ 1,79, 3,5, 9,2.
f: § 1,19.

v: §§ 1,19, 20, 55, 57, 9,972, i*i 1^» l^j 26, 60.
m: §§ 1,24, 16, 17.

5. ICvantiteten.

§§ 1,28—30, 60, 81, 82, 2,15 — 17, 8,7, 9,3, 4, 11, 14, 21, 22,

28, 29, 36, 38, 43, 52, 58.

4. Substantivet

§§ 1,31, 33—35, 61, 62, 2,5, 4,9, 7,5, 8,2, 9,17, 11, 17 — 20, 25,

30, 31, 36, 38, 39, 41, 50, 52, 54, 67.

5. Adjektivet.

i 1,3B, 37, 83, 94, 8*, 2,6, 4,7, 8,3, 4, 9,18, 24, 10, 17, 18,
25, 30, 36, 51, 52, 54—56, 61, 64, 65.

6. Verhet.

i 1,38, 40 — 42, 65 — 68, 84, 85, 2,8, 9, 3,i, 7,6, 7, 8,5, 9,18Yj,
19, 10, 12—15, 19, 21, 22, 24, 25, 33, 36,37, 39,41,
43, 46, 49, 51, 54, 58, 62—64, 67.

7, Pronomen.
i 1,83, 25, 30, 33, 46.

8. Ädverbet.
\ 1,83, 25.

Index II.

Uppgifter, som angå de nedaunänida orteroas m&l, stå
att finna på följande ställen:
Borgå: §§ 1, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3, 4,i— 5, 7-10, 5, 6,

8, 9,7, 43, 44; 46—48.
Bromarf: §§ 1, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3—5, 6,1, 2, 4, 8,

43—45.
Brandö: §§ 1, 2,1—9, 11— is, 3, 4,i— 6, 8—10, 7, 21, 28,

35—38.
Bärgo, se Petalaks.
Dagö: §§ 1, 2,1—5, 9—11, 13, 15—17, 5, 6, 9, 50—53, 56,

58—62.
Degerhy: §§ I, 2,1—3, 5—10, 12— 17, 3—5, 6,1, 2, *, 8, 43, 44.
Dragsfjärd, se Kimito.
Eck&rö: §§ 1, 2,i— 9, 11— 15, 3, 4,1-6, 8-10, 7, 21, 28,

35—37.

300 Dt Ihtsvenska dialekterna.

Eketui^: §§ 1, 2,i— 3, 5— lo, 12—17, 3—5, 6,1, 2, 4, 8, 43, 44.
^^' §§ 1, 2,1—3, 5—10, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.

^^^^' §§ 1» 2,1—8, 10—14, 16, 17, 3, 4,2—5, 7, 9, 7, 10—

17, 19.
Finnby: §§ 1—3, 4,i, 2, *— 10, 5, 6,1, 2, 4, 8, 40, 42, 43.
Fuiström: §§ 1, 2,i— 9, 11—15, 3, 4,i— 6, 8 — 10, 7, 21, 28,

35—37.
Föglö: §§ 1, 2,1—9, 11—15, 3, 4,1—6, 8—10, 7, 21, 28,

35-^38.
Oandakarlehy : §§ 1, 2,i — a, 5—8, 10, 12— u, 16, 17, 3, 4,2

—7, 9, 7, 10—18.
Oammalsvenskhy : §§ 1, 2,1—5, 8—11, 13, 15 — 17, 5, 6, 9,

50—53, 56, 58—62.
Getaj se Finström.
Hammarland: §§ 1, 2,i — 9, 11 — 15, 3, 4,i— 6, 8—10, 7, 21,

28, 35—37.
Helsinge: §§ 1, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.
HiiUis: §§ 1—5, 6,1 (2—4?), 8, 40—43.
Houtskär: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i — ^9, 6,1, 7, 8,3, 4, 6, 21,

28, 35, 39—41.
Hvittisho fjärd: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,1,3, 7— 10, 7, 10, 11,

21, 22, 28, 29, 34.
Ingå: §§ 1, 2,1—3,5 — 10,12 — 17, 3—5, 6,1,2,4, 8, 43—45.
Iniöy se Houtskär.

Jeppo: §§ 1, 2,1—14, 16, 17, 3, 4,1—7, 9, 7, 10—15, 20—24.
Jomdla: §§ 1, 2,1—9, 11—15, 3, 4,1—6, 8—10, 7, 21, 28,

35—37.
Karts: §§ 1, 2,1—3,5—10,12-17, 3—5, 6,1,2,4,8,43 — 45.
Kimito: §§ 1—5, 6,1 (2—4?), 8, 40—43.
Korpo: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i— 9, 5, 8, 21, 28, 39—41.
Korsnäs: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i— 8, 10, 7, 10-13, 21 —

23, 27—32.
Kronoby: §§ 1, 2,i— 8, 10—14, I6, 17, 3, 4,2 — 7, 9, 7, 10—19.

Index IL 301

Kumlinge: §§ 1, 2,i— 9, 11—15, 3, 4,1—6, 8—10, 7, 21, 28,

35—39.
Kveflaks: §§ 1, 2,i— 14, le, 17, 3, 4,1—7, 9, 10, 7, 10—14,

21—25.
KyrTcslätt: §§ 1, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.
Kokar: §§ 1, 2,1—9, 11— 15, 3, 4,1—6, 8— 10, 6,1,7, 21,28,

35, 36, 38, 39.
Lappfjärd: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i— 5, 7—10, 7, 10—12,

21—23, 28-31, 33.
LappträsJc: §§ 1, 2,i— 3, 5 — 10, 12—17, 3, 4,i— 5, 7—10, 5,

6,1, 2, 4, 8, 9(1?), 7, 43, 44, 47, 49.
Larsmo: §§ 1, 2,i— 8, 10 — 14, I6, 17, 3, 4,2—7, 9, 7, 10

—18.
Lemland: §§ 1, 2,1 — 9, 11—15, 3, 4,1—6, 8—10, 7, 21, 28,

35—37.
Liljendal: §§ I, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3, 4,1—5, 7—10, 5,

6,1, 2, 4, 8, 9 (1?), 7, 43, 44, 47, 49.
Lojo: §§ 1, 2,1—3, 5—10, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.
Lumparland, se Lemland.
Malaks: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,2,4—10,7, 10—13, 21—23,

25—31.
Maxmo: §§ 1, 2,i— 14, I6, 17, 3, 4,i — 7, 9, 10, 7, 10—14,

21-25.
Munsala: §§ 1, 2,i— 14, 16, 17, 3, 4,i— 7, 9, 10, 7, 10 — 15,

20—24.
Mustasaari: §§ 1—3, 4,2—7, 9, 10, 7, 10—14, 21—26

(28? 29?).
Mörskom: §§ 1, 2,i— 3, 5—10, 12—17, 3, 4,i— 5, 7—10, 5,

6, 8, 9,7, 43, 44, 46—48.
Nagu: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i— 9, 6,1, 3, 8, (21?) 28, 40, 41.
Nargö: §§ 1, 2,i— 10, 12—17, 3,1, 2, 4, 4,3, 4, 6, 9, 5, 6,2

—4, 8,1—4, 7, 9, 44, 50, 51.
Nedervetil, se Gamlakarleby.

302 De öatsvenska dialekterna.

Nucko: §§ 1, 2,3—5, lo, ii, 13, 15— 17, 5, 6,1, a, 4, 9, 50,

52, 58-60, 62—64, 66.
Nyharleby: §§ 1, 2,i— 14, le, 17, 3, 4,2—7, 9, 7, 10 — 15,

20—23.
Närpes: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i — 5, 7, 8, 10, 7, 10—12,

21—23, 28—31,^3.
Odensholnij se Nuckö.
Oravais: §§ 1, 2,i— 14, I6, 17, 3, 4,i— 7, 9, 10, 7, 10—14,

21—25.
Ormsö: §§ 1, 2,3—5, 10, 11, la, 15—17, 5, 6,1, a, 4, 9, 50,

52, 58—60, 62—65.
Pargas: §§ 1—5, 6,1, a, 8, 40, 41, 43.
Pedersöre: §§ 1, 2,1—8, 10 — 14, I6, 17, 3, 4,2 — 5, 7, 9, 7,

10—17, 19.
PetalaJcs: §§ 1, 2,1—15, 17, 3, 4,i, 2, 4—8, 10, 7, 10—13,

21—23, 25, 27—31.
Pojo: §§ 1, 2,1—3, 5—10, 12—17, 3 — 5, 6,1, 2, 4, 8, 43, 44.
Purmo: §§ 1, 2,i— 8, 10—14, 16, 17, 3, 4,2—5, 7, 9, 7, 10 —

17, 19.
Pyttis: §§ 1, 2,1-3, 5—10, 12—17, 3, 4,1—5, 7—10, 5, 6,1,

2, 4, 8, 9,1, 7, 43, 44, 47, 49.
Pämå: §§ 1, 2,1—3,5—10,12—17, 3, 4,i — 5,7-10, 5, 6,1,

2, 4, 8, 9,7, 43, 44, 47—49.
Pörtom: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4, 7, 10—13, 21—23, 25,

28—32.
Repht: §§ 1—3, 4,2—7,9,10,7, 10—14, 21— 26 (28? 29?).
Bunö: §§ 1, 2,2, 4, 6, 10, 11, 15—17, 5, 6,1, a, 4, 9, 58,

63, 67.
Bågöama: §§ 1, 2,i— 5, 7—17, 5, 6, 9, 50—54, 56, 57.
Saltvik: §§ 1, 2,1—9, 11—15, 3, 4,i— 6, 8—10, 7, 21, 28,

35—37.
Sastmola: §§ 1, 2,i— 15, 17, 3, 4,i, 3, 7 — 10, 7, 10, 11, 21,

22, 28, 29, 34.

Index IL 803

SiVbo: §§ 1, 2,1—3, 5— lo, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46, 48.
Sidéby: §§ 1, 2,1— 15, 17, 3, 4,i— 5, 7-io, 7, 10—12, 21—

23, 28—30, 33.
Sjundeå: §§ 1, 2,i— 3, 5— lo, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.
Snappertunaj se Karis.
Solf: §§ 1, 2,1—15, 17, 3, 4,2—7, 9, 10, 7, 10—13 (14?),

21—26 (28? 29?).
SoUunga: §§ 1, 2,i — 9, 11—15, 3, 4,i— 6, 8—10, 7, 21, 28,

35—39.
Sirömfors: §§ 1, 2,1—3, 5—10, 12—17, 3, 4,1—5, 7—10, 5,

6,1, 2, 4, 8, 9 (1?), 7, 43, 44, 47, 49.
Sund: §§ 1, 2,1—9, 11—15, 3, 4,i— 6, 8—10, 7, 21, 28,

35—37.
Teerijårvi: §§ 1, 2,1—8, 10— 14, le, 17, 3, 4,2—7, 9, 7,

10—19.
Tencda: §§ 1, 2,i— 3, 5 — 10, 12—17, 3—5, 6,1, 2, 4, 8, 43, 44.
Tttsby: §§ 1, 2,i— 3, 5-10, 12—17, 3—6, 8, 43, 44, 46.
Wichterpal: §§ 1, 2, 5, 6, 9, 50—55,
Vårdö: §§ 1, 2,1—9, 11—15, 3, 4,i-6, 8—10, 7, 21, 28,

35—37.
Västanfjärd, se Kimito.
Vörå: §§ 1, 2,i— u, le, 17, 3, 4,i— 7, 9, 10, 7, 10—14,

21—25.

STenska landsinälsföremiigeD i Finland

1892—1894.

(Forts, från pp. 1—50.)

Den år 1892 följda arbetsmetoden var i allo densamma,
som iakttagits under föreningens hela tidigare tillvara. På 1 1
möten antecknades 212 uppslagsord med 89 varianter, hva-
dan de på sådant sätt åvägabragta samlingarna nu torde in-
nehålla vidpass 11,600 ord af det förra slaget och c:a 1 1,81
af det senare. (Jfr p. 8!)^) — Från och med den 13 febr.
1893 har föreningens värksamhet koncentrerat sig i fyllandet
af en ny, för den fosterländska kulturen viktig — och, som
det visat sig, af den stora allmänheten med uppmärksamhet
omfattad — uppgift. På mötet den 7 november 1892 föreslog
nämligen ordföranden, professor Freudenthal, ;,att/bVenm-
gen i samband med andra för saJcen intresserade personer
under närmaste framtid, med åsidosättande t, v, af de egent-
liga dialeJctupptechningarna, shulle egna sig åt upptecknande

^) I sammanhang härmed och med anslutning till den å p. 16
om Nyland I lämnade uppgiften, må här nämnas att förf. till denna
historik under innevarande höst slutfört en vetenskapligt uppstald
„Ordbok öfver det svenska allmogemålet i Nyland", omfat-
tande öfver 2 tusen „noreenska" uppslagsord. I och för nämda arbete
har bl. a. det rika materialet i Nyland II och IV blifvit siktadt och
användt, hvarvid flere hundra nya exempel blifvit med ordboken inför-
lifvade. Mskr. t. v. i författarens ägo.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892 — 1894, 305

af sådana i den finländska sJcriftsvenskan begagnade ord
och uttryck^ som icke återfinnas i riksspråket i Sverige^.
Detta förslag diskuterades vidlyftigt och antogs på följande
möte, som ägde rum måndagen den 21 nov. s. å. Det pro-
gram, som f. n. bestämmer mötenas karaktär — de utlysas
fortfarande till hvarannan måndag (jfr p. 6 !) — är följaktli-
gen: skiljaktighetema mellan den finländska högsvenskan och
riksspråket i Sverige. Dessa skiljaktigheter fördelas på fyra
klasser: finlandismer (d. v. s. på svensk språkgrund upp-
vuxna och till stor del af våra folkmål närda egenheter i det
svenska språkbruket i Finland), fennicismer (d. v. s. finska
låneord eller vändningar), russicismer (d. v. s. ryska låneord
— få till antalet) och sveticismer (d. v. s. ord och talesätt
som, hufvudsakligen i nyaste tid, kommit till användning i
bildadt tal i Sverige men äro okända här). På 21 ar-
betsmöten hafva hittils (t. o. m. okt. 1894) 773 hithö-
rande ord och uttryck antecknats, bland hvilka 644 äro fin-
landismer, 5 5 fennicismer, 3 9 russicismer och 3 5 sveticismer.
Vid detta arbete har föreningen bl. a. haft att stödja sig på
handskrifna ordlistor, uppgjorda och till arkivet öfverlämnade
af fil. mag. J. A. Flinck, agronomen M. v. Essen och fil.
mag. frih. G. B. Cronstedt. — För substantiven ha här i
allmänhet uppgifvits icke msk., fmn. och ntr. — utan blott
den-kön och det-kön.

Samtidigt med inskridandet på detta nya arbetsfält vid-
togs äfven en annan förändring. På årsmötet 1893 nedsattes
nämligen antalet referenter till två (förut tre: se p. 5, stad-
garne § 3). Vid val af sådana fästes numera intet afseende
vid landskap. — Förut (p. 6, noten) omnämdes att på årsmö-
tet 1892 bibliotekariebefattningen afskildes från den därmed
dittils förenade kassörstjänsten. Föreningens ämbetsmän äro
nu altså sex: ordförande, sekreterare, bibliotekarie, kassör
och två referenter.

20

806 Svenska landanMaföreningen i Finland 1892—1894.

Pä veckomötet den 17 okt. 1892 lämnade fil. mag.
£. Lagus en framställning af den finska föreningens „muu-
rahaiset^ sträfvanden och värksamhet samt riktade, ä inten-
denten dr Th. Schwindts vägnar, till Svenska landsmäls-
föreningens medlemmar en uppmaning att deltaga i insam-
landet af etnografiska ord och uttryck bland landets svenska
befolkning. — Den 7 nov. s. ä. anmälde stud. (n. m. fil. kand.)
A. S. Perklén att till den ^svenska etnografiska förenin-
gen** anmält sig: stud. Perklén och polytekniker A. Åberg
för Nyland, studd. Thurman och Montell för Västra Fin-
land samt stud. G. A. Hedberg för Österbotten. Tvä vek-
kor senare, den 21 nov. 1892, upplyste den samme därom,
att lektor K. H. Bergroth blifvit vald till den nya förenin-
gens ordförande. — Enär ifrågavarande filialförening — hon
kallar sig ^Landsmålsföreningens komité för samlande
af bidrag till en svensk etnografisk ordbok" — vid
sina arbeten ej haft någon gemenskap med vår svenska lands-
målsförening och icke häller kommunicerat oss närmare de-
taljer af sin värksamhet (utom i ett kort meddelande till års-
mötet 1894), kunna endast få upplysningar därom nu lämnas.
Sålunda har hon utarbetat en fullständig plan för hela sam-
lingsarbetet, upptagande sexton särskilda program, nämligen:
1) Boningshuset och dess delar. 2) Uthusen och deras delar.
3) Möbler och husgeråd. 4) Klädedräkten. 5) Hushållsgöro-
mål. 6) Samfärdseln till lands. 7) Samfärdseln till sjöss.
8) Industriella inrättningar. 9) och 10) Handtvärk. 11) Jord-
bruket och dithörande redskap. 12) Skogsskötsel m. tn.
13) Boskapsskötseln och jakten. 14) Fisket. 15) Högtider,
idrott och lekar. 16) Kyrka, skola och kommun. — Hittils
torde dess värksamhet hufvudsakligen varit inskränkt till
insamlande af ord och uttryck hänförande sig till fisket.
För inlämnade samlingar, hänförande sig därtill, ha två(?)
pris utgifvits. I afsikt att underlätta arbetet, har föreningen

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892 — 1894, 307

dessutom indelat den svenska bygden i Finland i elfva distrikt
(Nyland 5, Egentliga Finland 5, Åland 1, Österbotten 4). Slut-
ligen bör nämnas att hon på våren 1894 af Svenska lite-
ratursällskapet hugnades med ett anslag, stort 200 mark,
att utgå under tre års tid. — Af stor vetenskaplig betydelse,
därtill förenad med mödosam forskning, är sålunda dess upp-
gift. Och bör man kunna hoppas, att, när Svenska lands-
målsföreningen en gång återvänder till sitt tidigare, ur-
sprungliga arbetsfält, den allsidiga behandlingen af Finlands
svenska munarter då skall fortgå med alt större noggrann-
het och ifver.

Den 19 april innevarande år 1894 hade Svenska lands-
målsföreningen existerat tjugo år (jfr p. 2!). Med anledning
af dagens betydelse uppvaktades på morgonen prof. Freu-
denthal af en deputation (bestående af doc. Vendell, fil.
kand. Ståhl och stud. Perklén), som framförde föreningens
tack till dess afhåUne ordförande. Dessutom samlade en
mängd medlemmar sig till högstämdt, festligt lag i student-
huset på kvällen af samma dag.

På årsmötena hafva följande föredrag hållits: 1892 Vn
— se p. 9!

1893 Vn ^f fil- kaiid. H. Ståhl: ^Frieri" och bröllops-
seder i Kronoby socken.^

1894 ^*Vii af stud., ministeriiadjunkten G. A. Hedberg:
„8ammanställning af vidsJcepliga och säregna föreställnin-
gar och bruk hos allmogen i Österbotten, särsTcildt i Oravais
och Pedersöre, jämte försök att i någon mån förklara dem,"

Å veckosammanträden hafva nedannämde föreningsmed-
lemmar hållit kortare andraganden:

306 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894.

1892: doc. Vendell lämnade ^Vm en redogörelse för
ntron på alfver och alfvar å Island*^, därjämte i öfversätt-
ning uppläsande tvä hithörande nyisländska sägner; med anled-
ning hvaraf Perklén och Thurman förtäljde om liknande vid-
skepelse och tro i Nylands och Västra Finlands svenska bygder ;
doc. Vendell föredrog *7iii om slutartikeln i Pyttis-^nålet (en-
ligt sagornas intyg) samt om några andra hittils opäaktade egen-
heter i nyländskan, * Viv om det vid Kronoby fdkhögshola fort-
gående landsmålsarbetet" (enl. bref från skolans föreståndare
J. K lock ars), "/x n^' och personnamn i Peder söre socken i
Österbotten"^ *7xi ^skrock, tydor och vidskepelse från Peders-
ore"j *7xi „hund', häst-, katt- och konamn brukade i Peder s-
öre och Purmo"; stud. Thurman redogjorde "/iv for „de
regler, hvilka i Pargasmålet följas vid användandet af a så-
som infinitivmärke^^ uppläste '/ix en folkvisa från Egentliga
Finland och redogjorde för i Nagumålet förekommande folk-
etymologier" ; prof. Freudenthal föredrog ^Viv om „infini-
tivänddsen i nyländskan" (närmast med anledn. af Thur-
mans andr. "/iv); stud. Perklén uppläste "/iv två sagor
på Sjundeåmål.

Under 1893 gjordes intet slikt meddelande.

1894: senatsextrakopisten Th. af Reeth uppläste ^Vm
en af honom värkstäld undersökning om „ortS' och hemmans-
namn i Mu^tasaari socken", härpå följde en stunds me-
ningsutbyte, hufvudsakligen mellan föredragaren och fil. mag.
Saxen, angående rätta tolkningen af enskilda ortnamn.

Forskningsfärder (se pp. 14 — 15!) hafva under åren
1892—94 företagits af:

H. A. Vendell sommaren 1892 till Pedersöre och Purmo
socknar i Österbotten.

A. Backman sommaren 1892 i Borgå och Mörskom
socknar i Nyland, hufvudsakligen för insamlande af sagor.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894. 309

tT. Thurman sommaren 1892 i Nagu (Egentliga Finland),
M. Thors sommaren 1892 i Österbotten för insamlande
af sagor m. m. d.

Väl ha forskningsresor i ändamål, som ligga landsmåls-
föreningen nära, äfven under de senaste somrarne företagits
af olika personer, men såsom icke inskrifna i denna vår före-
ning kunna de ej med fog nämnas här.

Följande arbeten, berörande svenska landsmål eller svensk
folkdiktning i östervåg (jfr pp. 16 — 18!), hafva utkommit:

Nyland. Samlingar utgifna af Nyländska afdelningen.
V A. Nyländska folkvisor, ordnade och utgifna af Ernst
Lagus. 2. Helsingfors 1893.

Vendell: Nyländska etymologier. Helsingfors 1892.

Vendell: Pedersöre — Purmo-målet. Ljud- och formlära
samt språkprof. Helsingfors 1892. [Ingår i 50:de h:t af
F. V. S:s Bidrag.] (Efterföljes än under 1894 af OrdboJc öf-
ver Pedersöre-— Purmo-målet; omfattar c:a 10,200 „noreen-
ska** uppslagsord, bland hvilka närmare 2,000 för högsvon-
skan främmande, men icke fullt 200 finska låneord.)

Tidigare ha i majhäftet af Finsk Tidskrift 1890 publice-
rats: Vendell: Hufvudmotiven i Nylands äldre riddare visor och
romanser. (Föredrag, hållet på landsmålsföreningens möte
den ^Viii 1889; se p. 12!)

E. Lagus: Den svenska folkvisan i Nyland, (i Finsk
tidskrift, februari 1888).

Såsom gåfvor ha till arkivet (jfr p. 19!) öfverlämnats
följande handskrifter:

G. A. Hedberg: en samling bomärken från Larsmo.

En visbok från Egentliga Finlands yttre skär (af J.
Thurman).

810 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892 — 1894.

Två visböcker, daterade 1825 och 1826, fr&n Öster-
botten (öfversända af seminariidirektor Z. Schalin).

Dessutom de p. 305 här ofvan nämda ordlistorna öfver
finlandismer <&c.

På mötena den 19 mars och 2 april 1894 antogos till
efterrättelse följande nya (obs. de därförinnan gällande å
p. 22)

VUåningaregler för Svenska landsmålsföre-
ningens i Finland bibliotek.

§ 1.

Hvarje vid Svenska landsmålsföreningen inskrifven med-
lem är berättigad till erhållande af lån från biblioteket.

§ 2.
Lån kunna abonneras medels enligt gifvet formulär
skrifven anhållan mot en afgift af tio (10) penni för hvarje
äskadt arbete.

§ 3.
Under läseterminerna utlånas böcker endast åt i sta-
den bosatta medlemmar; och är låntagaren skyldig att på
föreningens anhållan inlämna det uttagna arbetet. Under
sommarferierna äga äfven medlemmar, som vistas på landet,
rättighet att erhålla boklån; docJc böra alla lån vara åter-
stälda såväl den första oktober som till föreningens årsmöte.
Lånen kunna därefter ånyo utgifvas åt förre innehafvaren,
ifall de icke blifvit af annan person abonnerade.

§4.

- Manuskript få icke utan föreningens medgifvande utlå-
nas. Likaledes få ordböcker och andra vid föreningens

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892 — 1894, 311

sammanträden behöfliga arbeten utlånas endast med biblio-
tekariens eller föreningens begifvande.

§ 5.
För hvarje l&n, hvilket ej inom den föreskrifna tiden
till biblioteket återlämnats, plikte låntagaren fem (5) penni för
hvarje dag lånet utöfver förfallotiden utestår. Denna plikt
beräknas dock icke för längre tid än tre månader, efter
hvilken tids förlopp värket anses som förkommet och er-
sättning för detsamma jämte utestående plikter ofördröjligen
af bibliotekarien indrifves. Samma lag gäller ock om bok
fördärfvas. Utgör förkommen eller skadad bok del af ett
värk, kan låntagaren förpliktas att ersätta hela värket. Ar
det värk, hvilket af låntagaren bör ersättas, ur bokhandeln
utgånget och finnes ej häller någon nyare jämngod upplaga
af detsamma att tillgå, bör ersättningen utgå med en för-
höjning af boklådspriset, hvilket till sitt belopp bestämmes
af föreningen.

312 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894,

Bilaga I.

Ffireningens ämbetsmän 1892—1894.

Ordförande: A. O. Freudenthal.

Sekreterare: H. A. V en de II.

Bibliotekarie: G. A. Hedberg.

Kassör: F. Rosberg.

Referenter: 1) under 1892: a) för Nyland: A. S. Perklén.

b) för Egentliga Finland med Åland: J. Thurman.

c) för Österbotten: T. Karsten t. o. m. ^7x; därefter
G. A. Hedberg.

2) under 1893 och 1894 (se p. 305!): a) A. S.
Perklén båda åren.

b) J. Thurman v. t. 1893; därefter fröken Elin Maria
Frosterus; t. f. under h. t. 1894 T. Karsten.

Bilaga II.

Under aren 1892—1894. inskrifna föreningsmedlemmar.

Berndtson, A. nyl. ^Yn 1893.
Biskop, L. österb. Vxi 1892.
Cronstedt, G. B. frih., nyl.

^Vin 1893.
Frosterus, Elin Maria *7iii

1893.
Johansson, Hilda ^i/xi 1892.

Lindelöf, U. L. nyl. ^i/^i

1892.
Molin, T. nyl. Vxi 1892.
Montell, J. P. vf. Vxi 1892.
Reuter, O. nyl. *7iv 1894.
Wrede, R. A., frih., nyl. »o/j^

1894.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894, 313

OmnämDas bör att äfven personer, som icke tillhöra
föreningen, under 1893 och 1894 infunnit sig på hennes möten
och deltagit i arbetet.

Bilaga m.

Bibliotekets tilMit nnder &ren 1892-1894.

Cornet, J. Nytt ryskt och svenskt handlexikon. Leip-
zig 1889.

Dalin, G. Främmande ord i svenska språket Stock-
holm 1869.

Finsk Tidskrift, oktober- och december-häftena 1885.

Freudenthal, A. O. Porthan, Finlands första svenska
dialekt-forskare. (Öfvertryck ur Sv. Lit. Skts Förh. o. Upps.
6, Helsingfors 1892.)

Larsson, Robert. Södermannalagens ljudlära. [Utgör
12: 2 af Antiqvarisk tidskrift för Sverige], Stockholm 1891.

Linder, N. Regler och råd angående svenska språkets
behandling i tal och skrift. Omarbetning af en äldre skrift
med samma titel. Stockholm 1886.

Lundell, J. A. Svensk ordlista med reformstavning
ock uttalsbeteckning. Stockholm. 1893.

Lyttkens, L A. och Wulff, F. A. Svensk uttalsord-
bok. Lund 1889.

Nyland. Samlingar utgifna af Nyländska afdelnin-
gen: V A. Nyländska folkvisor, ordnade och utgifna af Ernst
Lagus. 2. Helsingfors 1893.

Ordbok öfver svenska språket utgifven af Svenska
Akademien. H. 1. Lund 1893. — H. 2. Lund. 1894.

314 Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894.

Stadius, Uno o. Hornborg, Guido. Ljus ät vårt folk.
Litterärt Album. Stockholm 1892.

Sundén, D. A. Ordbok öfver svenska sprakat. (I två
delar.) Stockholm 1892.

Vendell, Herman. Nyländska etymologier. Helsing-
fors 1892.

Vendell, Herman. Pedersöre-Purmo-målet. Ljud- och
formlära samt språkprof. Helsingfors 1892 (öfvertryck ur
F. V. S:s Bidrag h. 50.)

Vendell, Herman. Terminologin i Äldre Västgöta- ock
Östgöta-lagarne. Helsingfors 1894.

Wenström, Edm. och Jeurling, Ossian. Svenska språ-
kets ordförråd eller 80,000 inhemska och främmande ord och
namn. Visby 1891.

Wranér, Henrik. Gårafolk och husmän. Bilder ur all-
mogelifvet i sydöstra Skåne. Stockholm 1885.

Dessutom senare utkomna häften af Bidrag, Nyare (se
p. 29), Fritz ner, Ordbog &c. Omarbejdet Udgave (se p.
33), Ross (se p. 43) och Tamm, Etymologisk svensk ord-
bok (se p. 47).

Rättelser och tillägg.

Pag. 38 rad 20 och 23 läs: Stockholm

^ 66 „ 8 läs: ock

„ 66 „ 31 „ ijenom

„ 66 , 31 , Tjällan

^ 68 „ 19 „ ock

^ 72 „ 8 „ Nyland lU

„ 89 „loch2„ ock

„ 89 „ 12 „ t. eks.

y, 90, 91, 92 och 93 rad 1 läs: ock

„ 93 rad 11 läs: ock

„112 „ 22 „ handrana.

„ 118, rad 26 läs: eller blifvit u (§§ 10, 25), a (§ 9,9) 1.

aw åw agw (§§ 52, 57)

„ „ „ 30 „ till [i]« j« mom. 44, §§ 19, 53, till je

§ 39, till u

^119 „ 11 , § 36. Pret.

„ „ „ 19 „ Urspr. kort e har i starktonig staf velse

blifvit ä.

„ „ „ 22 „ 39 ; eller jämte föreg.w, till ål ui,§§ 65, 66.

„ 120 „ 17 „ Kort o har i brytmngsdiftongen io

„ 122 „ 1 „ 34; till öw öv (åuw åuv), § 13; till ugw,

§ 57. — En

„ 124 „ 17 „ urspr. 8 åter

„ „ „ 23 „ 62; ang. ögg. däraf till k, § 4,8, och bort-
fall af detta, § 27.

„ 125 „ 2 „ och momm. 55, 57, §§ 9,14, 60.

ji n i> ^ n Ursprungligt kakuminalt I

31 G Rättelser och tillägg.

P. 125 rad 14 läs: u och af äi till ä;; (§ 67)

, „ « 23 „ mom. 56, § 7,3 1. § 66 försvunnit

„ 127 „ 4 „ § 59; om bortfall däraf, §67.-1

„ 128 „ 7 „ nakka o. d. 'nacke'

„ „ „ 24 utgår: och n.

„ „ , 33 läs: s. 427 S.

„ 129 „ 13: 2) tillägges, och utgår r. 20.

„ 131 „ 28 läs: annan kvalitet (där

„ 132 „ 19 f. Hvad målen i s. Öbott, Sat, Ål. och v. Eg.

Finl. beträflFar, behöfver man ej antaga hsv.
invärkan för att förklara den korta vokalen
framför gn: jf. § 28.

„ 133 „ 12 utgår: (urgerm. 1. nord.)

„ 135 „ 9 läs: a eller u, ang.

„141 „21å förekommer i denna ställning inom Ålands

h:d: Kökar såndär.

„ 142 „ 12 läs: 2,2, 28, 64

„ 143 „ 24 „ Pörtom och Malaks

„ 145 ,14 „ ta« o. d. 'taW.

„ „ „24,25„ har y utvecklat sig till w, hvaraf

„ 147 „ 22 „ Om ögg. af tt till ht se §§ 39, 42. — I

st. f.

„ 152 „ 18 „ att den östligare åländskan — den väst-
ligare förmår, starkt påvärkad af hsv.
som den är, knappast jäfva antagandet att
företeelsen är samöstsvensk — bildat

„ 155 , 2 „ 9,16, [17?] 26

„ 156, not *) Gkby-Nvet.- målet använder någon gång for-
men dzöl.

„ 157, r. 25 läs: och Eg. Finl.

„ „ , 28 , 25, 51, 63.

„ 159 „ 11 „ 54, 57, 63, 67;

„ - - 24 , äfven om bruket

Rättelser och UUägg, 817

n

n

v

166

n 12

173,

not »)

175,

r. 13

184

, 17

187

, 30

188

,23,24

P. 163 rad 15 läs: (samt v. Eg. Finl. och fasta Ål.?)

tid o. d. 'åiV

(etc?) gåbbin 'gubben'

p& fasta ÅL, i östligaste Eg. Finl,

lamm o. d. lämna'

tåps tups 'tofs'

språk i de åländska skärgårdssocknarna er-
190 not ^) Äfven Houtskär grävin: de st. femininernas

best. sing. ändas på in i anslutning till

masknlinernas.
198, r. 24 läs: Om ögg. af é till 8, i«, iä se § 53. —

Såsom

tt åter e

ai (§ 64), ägi (§ 57) 1. 8y (§ 67), eller

har halfvokalen i

b;5 biåu 'blod'

rik. Undantag göra de in-afledda adjekti-
ven, där tvärtom den maskulina formen

segrat öfver den feminina; sål. öfveralt t.

ex. fem. sg. gä^in o. d., motsv. isl. mask.

sg. gcdinn — medan isl. fem. gälin i vissa

trakter skulle motsvaras af gä^en -e -i o.

d., enl. §§ 28; 17, 26, 34. Sannolikt
212 , 16 läs: hvad Gkby-Nvet-målet
217 „ 19 ;, l»kn l»ukn 'löpna'

200

r, 28

201

, 8

204

» 10

205

, 24

211

. 7

229 „ 24 „ hvars ändelse hos
253 „ 19 „ hvarest den utvecklat

259 „ 13 utgår: rök 'dref (fsv. rak)

260 „7 — 9 läs: proportionen best. plur. mask. -ana -åna:

sing. mask. -a[n] -å[n] = best. plur. fem.
-åna -una: sing. fem. -å[n] -u[n]2); t. ex.
274 „ 21 „ på (åt, sedan) -at, liksom

Innehållsförteckning.

Pag.

Företal VI.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1874—1891, af H. A.

Vendell 1.

ekki lyf, af A. O, Freudenthal 51.

Ur talsvenskan i Finland. Med ett ortograiiskt ftJrslag, af F,

Gustafsson 55.

Bidrag till svartbokons historia, af J. Klockare 59.

Jermaniska toner i den linska fålkvisan, af Ernst Lagus ... 64.

Rak ock omvänd ordföljd, af J. A. HeikeL 89.

Till behandlingen af u- omljudet af a i de östnordiska språken,

af O. F. Hultman 94.

Fonautogi'afiska studier, af Hugo Pipping 99.

Artikeln i Pargasmålot, af J. Thurman . 111.

De östsvenska dialekterna, af O. F, Hultman 113.

Svenska landsmålsföreningen i Finland 1892—1894, af H A,

Vendell 304.

Rättelser och tillägg 315.

■ B t >^>a» ■

\

Prls-S-^ark.

C/ ^ w

YCt72230