Storborgare och stadsmajorer; minnen och anteckningar frȧn Gustaf III:s Stockholm

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at http : //books . google . com/|

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

. Digitized by LjOOQ IC

Digitized by VjOOQIC

•*" J 'S!äKfi? w, «

Digitized by VjOOQIC

XA

Digitized by VjOOQIC

CARL FORSSTRAND

STORBORGARE
OGH STADSMAJORER

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

ABRAHAM LORENZSON WESTMAN D. Y.

Efter ett miniatyrporträtt av J. A, G i 11 berg,
tillhörigt dr Sven Hedin

Digitized by VjOOQIC

STORBORGARE
OCH STADSMAJORER

MINNEN OCH ANTECKNINGAR
FRÅN GUSTAF III:s STOCKHOLM

AV

CARL FORSSTRAND

MED ILLUSTRATIONER
ANDRA UPPLAGAN

STOCKHOLM
HUGO GEBERS FÖRLAG

Digitized by VjOOQIC

ISAAC MARCUS

BOKTRYCKERI-
AKTIEBOLAG
STOCKHOLM
19 18

LOAN <n^CK
GIFT

Digitized by VjOOQIC

DL976
F7d

FÖRORD.

Efterföljande skildringar ha, oavsedt i texten angivna
källor, huvudsakligen grundats på bouppteckningar och
mantalslängder i Stockholms rådhusrätts och Stockholms
stads arkiv 9 på uppgifter i de Klerckerska genealogiska
samlingarna och andra handlingar i K. Biblioteket samt,
angående släkten Westman, på kamrer Bo Lövgren
tillhöriga anteckningar. För hans vänlighet att ställa dessa
till mitt förfogande får jag härmed uttala min tack-
samhet. Jag vill även frambära mitt tack till majoren,
friherre F. A. Ridderstolpe, förste bibliotekarien H.
F. G. Lindegren, regis t ra tor W. Gyllensvärd, arkiv a-
rierna G. Bolin och N. Östman, v. häradshövding N.
Oldenburg, skriftställaren N. Er dm ann samt amanu-
ensen L Simonsson, som bistått mig med upplysningar,
ävensom till friherre Hugo D. Hamilton och doktor
Sven Hedin, vilka ställt illustrationsmaterial till mitt
förfogande.

Saltsjö Duvnäs i november jpiS

Carl Forsstrand

451

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

INNEHÅLL

Sid.

I. BRYGGAREKUNGEN 1

H. ALL VÄRLDENS WESTIN 115

III. EN SKEPPSBROMAGNAT 160

IV. TVÅ GULDDRAG ARE 178

PERSONREGISTER 197

BILAGOR: Stamtavlor över släkterna WESTMAN och
WESTIN.

ILLUSTRATIONER

UTOM TEXTEN:

Abraham Lorenason Westman d. y. Efter miniatyrporträtt av J. A.
Gillberg, tillhörigt dr Sven Hedin. . titelplansch

Clara Elisabeth Hedin f. Westman, efter original av C. F. von

Breda, tillhörigt Dr Sven Hedin 48

Kanslirådet Sven Anders Hedin, efter original av P. Krafft d. y.,

tillhörigt Dr Sven Hedin 64

Carl Michael Bell man, efter original av Elias Martin, National-
museum 80

Bellman i by sättningshäkte t, efter teekning av honom själv, jämte

verser till Abraham L:son Westman 96

Digitized by VjOOQIC

Sid.
Utsikt från Blekholmen över trakten mellan Observatorium och
Gamla Kungsholmsbrogatan, efter original av J. Sä f ven-
bom, i Stockholms rådhus 144

I TEXTEN:

Madam Nyman, silhuettbild ur Carléns upplaga av Bellmans

skrifter 9

Elisabeth Westman, f. Westman, efter miniatyrporträtt av J. A.

Gillberg 33

Carolina Margaretha Nyström, f. Westman, efter miniatyrporträtt 74

Kapten Fredrik Nyström, efter miniatyrporträtt 75

Johan Westin, efter gravyr 133

Henrik Westin, efter teckning av F. von Da rd el 153

Fredrik Westin, efter gravyr 157

Jurgen Christoffer Milller, kopia efter original av C. F. vo n Breda 168
Johanna Elisabeth Milller, f. Hollström, efter original av P.

Södermark 169

Oldenburg paraderar för överståthållaren, efter gravyr av L. F.

A. Almfelt 185

Oldenburg och överståthållaren, ejter generalmönstringen 1808,

efter gravyr av L. F. A. Almfelt 189

Carl Ernst Oldenburg, efter en Par Bricole tillhörig avbildning 193

' DigitizedbyLjOOQlC

I.
BRYGGAREKUNGEN.

När Carl Michael Bellman under de senare åren av
sitt liv strövade omkring i det av honom så högt
älskade och så mästerligt beskrivna Stockholm, styrde
han ofta kosan till de på hans tid natursköna och
föga bebyggda men i våra dagar mycket förändrade
och av storstadsutvecklingen illa misshandlade trak-
terna norr och öster om Clara sjö. Där hade han
goda vänner och bekanta, hos vilka han alltid var
välkommen och föremål för förståelse och beundran.
Ibland gästade han den vackra och älskvärda fru Helena
Maria Quiding på Heleneberg, vilket var »gudomligt
och prydt i Floras färg», men oftast hamnade han hos
Abraham Lorenzson Westman, »Bryggarekungen», som
hade sitt sommarnöje eller, som det på den tiden hette,
sin »Fåfänga» på de lummiga höjderna vid Sabbats-
berg. I Abraham Lorenzsons gästfria hem trivdes
skalden synnerligen väl. Han var där omfattad med
varm vänskap av den förmögne, frikostige och tem-
peramentsfulle värden, som mången gång gav honom
en god ekonomisk handräckning och med vilken han
särskildt sympatiserade på grund av deras gemensamma

Storborgare. 1 1

Digitized by VjOOQIC

beundran för Gustav III. Han stod även på god fot
med den älskvärda och rikt begåvade värdinnan, fru
Elisabeth. Med makarnas barn och i synnerhet lilla
Clara, äldsta dottern, som var hans särskilda favorit,
fick han kela och skämta efter behag, och bland famil-
jens umgänge träffade han många vänner. Medlemmar
av den stora Westmanska släkten omväxlade där med
representanter för andra ansedda borgarefamiljer, med
riksdagsmän och ämbetsmän, ledamöter av Par Bricole
och andra glada ordenssamfund o. s. v., och mången
gång förhöjde Carl Michael med sina sånger stämnin-
gen och glädjen vid de stora gästabuden. Bäst trivdes
han dock i vardagslag och vid de små familjefesterna.
Då var han husets rolighetsminister, som anordnade
dramatiska upptåg och divertissemang, tillfällighetspoeten,
som diktade och sjöng på födelse- och namnsdagar och
i vänners krets fick glömma krämpor och bekymmer.
I Bellmans på fängslande episoder så rika levnads-
saga bildar sålunda hans förhållande till familjen West-
man ett intressant kapitel. Det skänker en inblick i
skaldens eget liv men även i de förmögna borgare-
hemmens inrättning och umgängesliv under tjusarkonun-
gens dagar. Om »Bryggarekungen» Abraham Lorenz-
sons minne redan från denna synpunkt är värdt att
något utförligare belysas, är detsamma det dock än
mer i andra hänseenden. Bellmans gynnare och um-
gängesvän var nämligen en av de mest uppmärksam-
made och omtalade medlemmarna av Stockholms borger-
skap under de sista decennierna av 1700-talet. Han
intog en bemärkt och framskjuten ställning bland sina
yrkesbröder, de talrika idkarne av bryggerirörelsen,
och mot slutet av 1780-talet framträdde han såsom

Digitized by VjOOQIC

riksdagsman och en av Gustav IILs ivrigaste anhängare
i främsta ledet bland de politiskt intresserade och verk-
samma Stockholmsborgarne.

Efterföljande anteckningar äro avsedda att belysa
allt detta ävensom att lämna några erinringar om Abra-
ham Lorenzsons släkt, fränder och familjeförhållanden
och därmed skänka en föreställning om en typisk stock-
holmsk storborgaresläkt under 1700-talet. Bryggare-
släkten Westman kan nämligen med fullt fog kallas
en sådan, såväl på grund av sin ekonomiska och soci-
ala ställning som till följd av den sammanhållning och
det fasthållande vid familjetraditionema i avseende å lev-
nadskall och verksamhet, som länge kännetecknade
densamma.

Enligt äldre uppgifter skall släkten Westman här-
stamma från en bryggare Johan eller Jan Westman,
som ägde en gård »med brygg- och mälthuus» vid
Hötorget, i kv. Hästhuvudet och där nuvarande Kungs-
gatan framdragits, samt avled i pesten år 17 10. Denna
härstamning anföres av bland andra V. Örnberg * och
i Gamla Stockholm av C. Lundin och A. Strindberg,
men har sedermera visat sig vara oriktig. Redan av
den i februari år 17 12 efter Jan Westman upprättade
bouppteckningen framgår nämligen, att han ej kan ha
varit den ryktbara bryggaresläktens stamfader, ty i sitt
äktenskap med Margaretha Haubitz (eller enligt boupp-
teckningen Hamfritz) efterlämnade han endast en dotter,
den vid faderns frånfälle blott omkring två och ett
halvt år gamla Anna Margaretha. Nyare forskningar,

1 Svensk slägtkalender. Arg. 1. Sthlm 1885.

Digitized by VjOOQIC

uppmärksammade även av örnberg 1 eller kanske av
honom först utförda, ha däremot visat, att stamfader-
skapet för Westmanska släkten tillkommer en annan
och med Jaflf Westman samtida Stockholmsbryggare
vid namn Erik Larsson Westman, född antagligen vid
midten åv 1600-talet och död den 29 september 1720.
Det är ej omöjligt att dessa två Westmänner på grund
av gemenskapen i släktnamn och yrke voro fränder,
kanske bröder, man härför ha ej några bevis kunnat
anträffas.

Erik Larsson Westman, vilken uppgives ha varit
son till en bryggare med dopnamnet Lars men utan
angivet släktnamn i Stockholm under drottning Chri-
stinas tid, var en välbärgad man. Han ägde näm-
ligen ett stenhus med bryggeri och brännhus i kv.
Wildman på Norrmalm, vid dåvarande Packartorgs-
gatan, nu Biblioteksgatan, och mellan Jakobsbergs- och
Lästmakaregatorna, ävensom en liten gård med uthus
på andra sidan av förstnämnda gata i kv. Språkmästa-
ren. Sistnämnda gård uppgives ha varit belägen vid
»Lilla Dygatan» ', varmed förmodligen menas västra
stranden eller sidan av det från Stora Träsket till
Ladugårdslandsviken eller Katthavet löpande vatten-
draget eller den s. k. Träskrännilen. De två fastig-
heterna, som i bouppteckningen efter Erik Larsson
upptogos till ett värde av 20,000 daler kopparmynt,

1 Svenska ättartal. Årg. 9. Sthlm 1893. Släkten, vars namn stun-
dom skrevs Wessman, kallas där Lars-släkten till skillnad från en
annan bekant och framstående Stockholmssläkt, som efter stamfadern,
handlanden Petter Westman benämnes Pers släkten.

9 Namnet finnes ej å Tillaeus' karta, vadan det torde hade kommit
ur bruk redan före 1730-talet.

Digitized by VjOOQIC

stannade länge i hans ättlingars ägo och ha särskildt
intresse såsom den snart talrika, förmögna och högt
ansedda släktens stamtillhåll och den första miljön för
dess lönande verksamhet. Om dennas gestaltning och
omfattning under Erik Lärssons tid föreligga emellertid
blott knapphändiga uppgifter, liksom även om inrätt-
ningen av hans hus och hem. Men till produkterna
av bryggerirörelsen kan man vara viss om att »West-
mans svagöhl» hörde, vilket omtalas från början av
frihetstiden såsom en i Stockholm omtyckt måltids-
dryck. Att det ej saknades prydlighet, ja till och
med elegans i Erik Larssons dock antagligen över-
huvud ganska enkelt och borgerligt inredda hem, därom
tala några uppgifter i bouppteckningen, nämligen fran-
ska tapeter kring en sal, tre stycken kungliga kon-
terfej, ett stort »schillerie», franska tapeter till en
kammare och en harpa. Den sistnämnda kan måhända
tyda på att redan stamfadern omhuldade de musikaliska
intressen, som längre fram i tiden kännetecknade flera
av hans ättlingar och som särskildt gjorde sig gällande
i deras uppskattning av Bellmans sånger och person-
lighet. Men det är ju även möjligt, att harpan i
Erik Larssons hem blott spelade en roll vid husan-
dakten och som ackompanjemang till psalmsången,
såsom bruket var i borgarefamiljerna under det karo-
linska tidevarvet

Erik Larsson Westman ingick i början eller midt^n
av 1680-talet äktenskap med Kerstin Persdotter Dahl-
man, vilken avled år 1716. Med henne hade han
åtta barn \ av vilka följande fem överlevde honom :

dottern Eva, f. 1688, d. 17.., först gift med v.
1 Se stamtavlan; bil. I.

Digitized by VjOOQIC

fiskalen vid rådhusrätten i Stockholm Anders Röding och
därefter med guldsmeden i Stockholm Gottfrid Eichen;

sonen Lorenz, f. 1690, d. 1730, bryggare i Stockholm;

sonen Erik, f. 1693, d. 1740, bryggare och sedan
bakugnskrivare i Stockholm;

sonen Jakob, f. 1697, d. 1731, brännvinsbrännare i
Stockholm;

dottern Christina, f. 1701, d. efter 1751, gift med
bryggaren, sedan visitören i Stockholm Nils Högman.

De fem syskonen delade arvet efter fadern och fingo
vid arvskiftet tillika ut sitt hos honom innestående
mödernearv. Lorenz, äldste sonen, som även hade
andra, rätt betydande fordringar i boet, blev ägare av
de ovannämnda fastigheterna. Erik erhöll faderns sig-
netring och Jakob hans skospännen av silver. Av
bröderna var Lorenz den märkligaste och av särskild t
intresse, därför att han blev stamfader för talrika
efterkommande, vilka ibland sig räknat släktens mest
kända och framstående medlemmar. Även Erik grun-
dade en släktgren, som dock intagit en jämförelsevis
mindre uppmärksammad ställning, tidigt överflyttade
till Finland, därefter kom till Härnösand och först i
senare tid återbördats till Stockholm, men Jakob gifte
sig ej och tycks ha varit familjens olycksfågel eller
åtminstone oförmögen att bidraga till den unga släktens
strävanden efter socialt anseende. I en anteckning från
slutet av 1720-talet heter det nämligen, att han levde
under sin broder Lorenz' försvar och i dennes hus i
kv. Wildman.

Lorenz Eriksson Westman ingick år 17 18 äktenskap
med Magdalena Liitkeschwager Lorentz. Hon var
dotter av bildhuggaren i Stockholm Joachim Lutke-

Digitized by VjOOQIC

schwager och Catharina Garp, vilken blev änka 171 1
och två år därefter gifte om sig med bryggaren i Stock-
holm Antoni Lorentz. Dennes släktnamn antogs av
hans styvbarn, ovannämnda Magdalena och hennes
broder Anders, bryggare i Stockholm, f. 17 10, d. 1775.
Lorenz Eriksson ägde som nämnts fädernegården i kv.
Wildman, vilken under hans tid tycks ha väsentligt för-
bättrats och utvidgats. Utom det gamla stenhuset utgjor-
des den nämligen vid hans frånfalle år 1730 av spann-
målsbodar av sten samt malt-, bränn- och bryggeri-
verk. Han innehade också den lilla förut nämnda
gården i kv. Språkmästaren, som emellertid låg på
Stockholms stads mark. På 1720-talet hade han även
blivit ägare av ett stenhus i kv. Oxen Större, vid
Regeringsgatan, mellan Ålands- och Jakobsbergsgatorna,
och till detta hus, som var värderadt till 24,000 d. k.,
hörde bränn- och bryggeriverk, vilket tyder på att han
hade väsentligt utvidgat den av fadern drivna rörelsen.
Av bouppteckningen framgår vidare att Lorenz Eriksson
efterlämnade 20,000 d. k. i kontanta penningar samt
874 lod förgylldt och 255 lod oförgylldt silver, välför-
sedt lösörebo och över 5,500 d. k. i osäkra fordringar
o. s. v. Hela kvarlåtenskapen uppgick till över 91,000
d. k., och boet var ej besväradt av några skulder.
Den vid sin bortgång blott fyrtioårige Lorenz Eriks-
son hade sålunda väl sörjt för sina efterlevande, vilka
jämte änkan * utgjordes av nio barn, nämligen sönerna
Lorenz, Abraham, Erik och Johan samt döttrarna Chri-

1 Denna ingick 1731 eller året efter mannens död nytt äktenskap
med bryggaren Anders Söderman och sedan hon 1735 åter blivit änka,
gifte hon sig för tredje gången år 1738 med bryggaren Petter Chri-
stiansson Hansen.

Digitized by VjOOQIC

stina, Catharina, Magdalena, Sara och Margareta. Alla
sönerna, utom Erik, vilken gifte sig med en dotter
till bagareåldermannen i Stockholm Jakob Härholtz och
till följd därav blev bagare, ägnade sig åt fäderneyrket
och voro bryggare i Stockholm. Då två av dem
gifte sig i- bryggaresläkter och två av deras systrar
äktade bryggare, kan man väl säga, att släkten West-
man redan i sin tredje generation behärskade en bety-
dande del av bryggerirörelsen i huvudstaden eller att
herrarna Westman och deras svågrar bildade en riktig
bryggarering eller trust, fastän detta begrepp i nutida
mening var okändt under 1700-talet.

Med hänvisning till stamtavlan * må nu lämnas några
utförligare meddelanden och upplysningar om de märk-
ligare medlemmarna i den talrika syskonkretsen och i
de närmaste ätteleden.

Christina, Lorenz Erikssons äldsta dotter, ingick år
1736 vid sjutton års ålder äktenskap med bryggaren
Nils Jonasson Nyman eller Nyman Jonasson, som man
skrev på den tiden. Hon var den från slutet av fri-
hetstiden och det gustavianska tidevarvet bekanta och
mångomtalade »madam Nyman». Enligt ett uttalande
av Bellman, i hans i bysättningshäktet på Stockholms
slott den 8 maj 1794 avfattade men tyvärr ej full-
bordade levernesbeskrivning 2 skall hon på äldre dagar
ha varit mycket ful, vartill kom en från många andra
håll vitsordad stor barskhet och manhaftighet. Det
lider nog ej heller något tvivel om, att hon vid mog*

1 Bil. I.

2 C. G. Carléns uppl. av Bellmans skrifter; d. IV, sid. 472.

8

Digitized by VjOOQIC

nare år med sin bastanta kropps-
hydda, sitt rättframma språk, sin
föga klädsamma bindmössa och sin
förmåga att sätta sig i respekt hos
såväl sina egna drängar och pigor
som andra personer verkade föga
kvinnlig och gjorde ett kanske huvud-
sakligen frånstötande intryck. Men
det finns många vittnesbörd om att MADAM nyman.
hon det oaktadt var godhjärtad och välgörande, att hon
utövade stor gästfrihet o. s. v., och för övrigt tycks
även hon i yngre år ha haft att glädja sig åt, om ej
någon större fägring, så dock ungdomens behag och
många förträffliga egenskaper. Härom får man en före-
ställning i en av de bröllopsskrifter, som utdelades den
5 februari 1736, då hon trädde i brudstol med Nils
Nyman, och som innehåller en av herrarna S. och
J. Roos — förmodligen ett par poetiska bryggare —
författad betraktelse över:

Äckta nöije bringar löije
Ut' och innan, morgon, kväll.
Ensam wara har sin fara,
Then en wän har är rätt säll.

Sedan om brudgummen den upplysningen lämnats,
att han tidigt blev fader- och moderlös, men genom
företagsamhet och llit och Herrans milda hjälp för-
värvat gård och bryggeri, läses om bruden:

För den skull har ock Gud en täcker brud er gifvit,
En brud, som ej har fel från hjässan ner till tå,
En brud, som jämt och samt från waggan idogt blifvit
Uppfostrad med god tukt och lärt i hushåll gå.

Digitized by VjOOQIC

Denna duglighet i husliga värv, vilken för övrigt
var vanlig bland borgarfruarna i gamla Stockholm,
kom madam Nyman väl till pass under hennes äkten-
skap och än mer sedan hon efter mannens död 1762
ensam stod ej blott för sitt hushåll utan även för det
stora bryggeriet. Detta var jämte boningshus m. m.
beläget vid Drottninggatan, mitt emot gamla Barn-
huset och i kv. Islandet, där Nils Nyman genom köp
år 1734 blivit ägare av tre tomter. Det var där,
madam Nyman, sedan hon blivit änka, fortsatte rörel-
sen och, skriver en minnestecknare \ »blev känd av
hela Stockholm som en barsk, morsk och resolverad
käring, den där icke skydde att hugga en utkörsdräng
vid örat samt ej heller skrädde ord, då det gällde
att tillrättavisa personer av högre samhällsställning».
Som exempel härpå anföres den ofta berättade histo-
rien om, hur en baron och kammarherre, som en gång
var madam Nymans gäst, uttalade sin belåtenhet över
att vistas i borgarhus, där man kunde leva ogeneradt
och, såsom han nu gjorde, ligga med armarna på
bordet. Gumman Nyman inföll härvid: »Om ni går
ut till mina svin, så kan ni få njuta er rätta bekväm-
lighet — ni kan då få ligga i mathon hel och hållen».
Enligt en annan version skall det ej ha varit någon
kammarherre utan en av de kungliga prinsarne, som
sålunda blev avsnäst eller tillrättavisad. Men detta
är, oavsedt andra skäl, osannolikt, därför att madam
Nyman var i högsta grad konungskt sinnad och hyste
stor beundran för Gustav III och hans hus. Enligt
sägnen skall också konungen, som räknade flera av

1 B. Schöldström. Mörkt och ljust. Minnen och anteckningar.
Sthlm 1892.

10

Digitized by VjOOQLC

hennes bröder och brorsöner bland sina tillgivnaste
anhängare från borgerskapet, vid flera tillfällen ha
visat henne uppmärksamhet och artighet. I nyare tid
har hågkomsten härav återupplivats i O. Wijkanders
år 1870 på K. Teatern uppförda skådespel En konungs
vari handlingen lär ha grundats på traditioner inom
Westmanska släkten.

Ett vackert minne av Christina Nymans goda hjärta,
liksom även om intressen, som man knappast kunde
vänta hos ett fruntimmer med hennes praktiska sinne
och väl mest åt hushållsbestyr och bryggeriangelägen-
heter ägnade liv, är hennes förhållande till Carl Sten-
borg, den ryktbare och framstående sångaren-skåde-
spelaren och teaterdirektören.

Madam Nyman blev år 1783 genom köp ägarinna
av flyglarna till det stora f. d. Falkenbergska, sedan
s. k. Kirsteinska huset i kv. Memnon, vid Munkbro
gatan och mellan Kåkbrinken och Munkbron. Några
månader efter förvärvet lät hon om- och påbygga fastig-
heten efter ritningar av Johan Fredrik Walmstedt, och
samtidigt därmed torde hon ha med Carl Stenborg
träffat den överenskommelse, varigenom han fick dis-
ponera det rymliga och välbelägna huset för sin tea-
traliska verksamhet. Stenborg hade förut i åtskilliga
år haft sin teater å det nära Träsktorget belägna Eriks-
berg, men behovet av rymligare lokaler och lämpligare
läge hade i början av 1780-talet tack vare allmänhetens
livliga teaterintressen och talrika teaterbesök blivit allt
mer kännbart. »Stenborgs önskan att tillfredsställa
publiken och på samma gång bereda sig själv för-
månen av ökade recetter, kröntes», skriver vår för-
nämste kännare av den gustavianska tidens teaterför-

11

Digitized by VjOOQIC

hållanden 1 , »med framgång lättare, än man kanske
hoppats. Han lyckades nämligen att för sin plan in-
tressera den rika bryggaränkan 'madam' Nyman, så
att hon icke blott åt honom upplät sitt hus vid nedre
Munkbron (nuvarande nr i), utan även med frikostig
hand försträckte de för detsammas apterande till skåde-
plats erforderliga penningemedlen. Inredningen verk-
ställdes av slottsbyggmästaren Kirstein och salongens
dekorering av hovintendenten Rehn.»

Den Stenborgska teatern, som från. och med den 4
juni 1788 »med allernådigste tillstånd» kallades Sven-
ska Komiska Theatern, invigdes den 29 oktober 1784
med uppförandet av Gustaf Ericsson i Dalarne, »drama
blandad med sång uti tre akter av herr Carl En-
vallsson, musiken av herr Carl Stenborg.» Konungen
bevistade jämte hertigarne föreställningen och blev,
då han inträdde i sin loge, enligt den tidens sed
emottagen med handklappningar. Man kan också taga
för givet att teaterns ägarinna befann sig bland publi-
ken och att hon deltog i det livliga, nästan entusiasti-
ska bifall, som denna ägnade Envallssons och Sten-
borgs fosterländska och anslående verk. Utan tvivel
kände hon sig särskildt tilltalad av den unge dalmasen
Olas arietta, som inleddes sålunda:

Vi daldrängar unga
vi leva glada och unga

och vari vidare förekommer följande prisande av en
av bryggerinäringens produkter:

När åter julen tillstundar,

man tunnorna sprundar;

1 J. Flodmark. Stenborgska skådebanorna. Sthlm 1893.

12

Digitized by VjOOQIC

då få vi kalasa:
en sprakande brasa
oss manar att rasa.
Till oss vid dess värma
sig kullorna närma,
och starkölet mustiga
alla gör lustiga
natt och dag.
Vårt liv är en kedje
av sysslor och glädje.
Se det är vårt lag.

Den nya teatern började sålunda framgångsrikt sin
verksamhet, väl i främsta rummet tack vare Carl Sten-
borgs varma intresse och utmärkta ledning, men även
genom madam Nymans tillmötesgående som husägarinna
och ekonomiska bistånd. Mot anordningarna i det
nya Thaliatemplet riktades emellertid inom kort några
anmärkningar, skriver den nyss anförde skildraren.
»Man klagade över det starka draget från trappan,
som gjorde sig pinsamt kännbart på premiére, och
man påstod till och med att ett besök på denna plats
vore för hälsan vådligt. Ett annat klagomål gällde
åskådarebänkarna, som voro så höga, att de åstad-
komnio benens bortdomning, då man länge setat. Till-
lika var det så trångt emellan varje bänk, 'att en fet
mansperson och ett välbestubbadt fruntimmer' ej kunde
tränga sig emellan, än mindre fa någon vila. 'Dess-
utom, huru förolämpar icke den bakom sittandes knän
den framföres.'» — »Den om sin teaters anseende
måne direktören lärer nog icke försummat att snart
avhjälpa de överklagade olägenheterna», tillägger kröni-
kören, och däri erhöll han säkerligen bistånd av husets
ägarinna.

13

Digitized by VjOOQIC

Stenborgska teatern ägde bestånd till den 16 april
J 799» då avskedsföreställningen gavs. Då uppfördes
Rikard Lejonhjärta^ »där Stenborg», skriver den cite-
rade teaterhistorikern, »för sista gången som Blondel
på sin egen scen hänförde publiken med arian: 'O,
min konung, min vän' och sitt förträffliga violinspel.
Följde så Armfelts sångkomedi Maskeraden. Täckelset
föll, och Stenborgska teatern var blott ett minne, som
långt in i följande tider angenämt hägrade för fanta-
sien bland de många, vilka där tillbringat oförgätliga
stunder, då vardagslivets bekymmer, åtminstone för
tillfallet, trängts i bakgrunden av glada bilder, fram-
kallade genom skämtets och löjets vana genier.»

Jämte teaterlokalerna innehöll huset åtskilliga bo-
stads- och andra lägenheter. Den förnämsta hyres-
gästen var Carl Stenborg, vars hushåll år 1790 enligt
mantalslängden utgjordes av hans svägerska, kvarter-
mästareänkan Ulrika Stenborg med en son och dotter,
mademoiselle Augusta Kroger, kusken E. Rundström,
lakejen E. Lundblom, tjänstgossen Johan Segergren och
två pigor. Till denna rätt talrika samling slöt sig så-
som mer eller mindre beroende av Stenborg aktrisen
fru Johanna Catharina Löfblad, född Enbäck, som hade
börjat sin teaterbana redan på 1740-talet vid K. Sven-
ska skådeplatsen och sedermera övergått till Per Sten-
borgs och därefter till hans sons trupp. Hon var
sedan 1774 änka efter skådespelaren Jean Löfblad, hade
på sin tid varit en framstående skådespelerska, särskildt
i äldre kvinnoroller — hennes glansroll var »gumman
Gertrud» i Njugg spar och fan tar — och var nu på
äldre dagar föremål för Carl Stenborgs omvårdnad.
Med 1796 års utgång drog hon sig tillbaka från scenen,

14

Digitized by VjOOQIC

men avled först 1811 och på en försörjningsinrättning
å Kungsholmen. De övriga hyresgästerna i huset voro
markören P. Lundberg, som höll biljard och kaffehus,
sjömansänkan Oxelsten, som innehade krogen n:o 529,
avskedade köksmästaren Grandorff, handelsexpediten
Gaspard Romjou och vaktmästareänkan Anna Pihlgren.

Det var sålunda en ganska heterogent sammansatt
societet, som var beroende av madam Nyman såsom
husägarinna i staden mellan broarna; men själv före-
drog hon att bo i sitt ovannämnda hus på Norrmalm.
Där, vid den förnämliga Drottninggatan, levde och
regerade hon till döddar och hade tydligen både godt
utrymme och i alla andra avseenden väl ordnadt för
sig. Hon disponerade nämligen för egen räkning hela
fastigheten, som hade 32 dubbla och 6 enkla fönster,
och hade inga hyresgäster. År 1790, då hon ännu
vid fyllda sjuttio år tycks ha varit vid god vigör och
i full verksamhet, utgjordes hennes hushåll av den 68-
åriga mamsell Sabina Genigsman, jungfru Johanna Till-
man, fyra pigor och tio bryggardrängar, varjämte den
gamla soldatänkan Sara Skog för sin fattigdoms skull
åtnjöt fritt uppehälle.

Madam Nyman avled i oktober 1795 och blev be-
graven på Clara kyrkogård, där hon för sig och sin
make till vänster om södra porten i kyrkogårdsmuren
hade låtit uppföra ett större gravkor. Vid jordfäst-
ningen, som ägde rum den 27 oktober, utdelades tryckta
verser, i vilka lästes följande vackra eftermäle:

Sällt vilar nu ditt stoft, säll njuter nu din själ,
I evighetens fröjd, lycksalighetens väl.
Ej tadlets ilskna röst emot din grift skall hinna,
Vid redlighetens suck skall smädarns rop försvinna.

15

Digitized by VjOOQIC

Var finns förutan fläck en spegel fri och klar?
Var finns den dödlige, som inga brister har?
Allt nog — en eftervärld skall alltid rättvis vara
Och alltid på din mull den sanningen förklara,
Hur av uppriktighet, av ära och av vett,
Du i din vandringstid ditt kön exempel gett,
Hur smickret i din själ sig aldrig nånsin döljde,
Hur sanning varje fjät utav din vandel följde,
Hur driftighet och flit din tid betecknat har,
Och hur du säll och nöjd med livets afton var.

A gravkoret är anbragt en inskrift med ursprungli-
gen gyllene, men nu av tidens tand illa åtgångna bok-
stäver. Man erfar därav bland annat, hur bryggaren
Nils Nyman, som var kyrkoråd och en av församlin-
gens föreståndare, efter 175 1 års stora eldsvåda hjälpte
»S:tae Clarae kyrka och församlingens fattighus ur ödes-
mål».

Christina Nyman hade i sitt äktenskap blott en
dotter 1 , den år 1740 födda Christina, som 1759 gifte
sig med bryggareåldermannen Carl Johan Wier, i hans
första gifte, och avled 1791, sålunda fyra år före
modern. Arvet efter denna tillföll därföre dotterbarnen:
sönerna Carl och Nils Wier, bryggare i Stockholm,
och döttrarna Karolina Margaretha och Magdalena, den
förra gift med konteramiralen och landshövdingen Carl
Fredrik Aschling, den senare med sin frände, kamre-
raren vid Nummerlotteriet Daniel Abrahamsson West-
man.

1 B. Schöldström anför i sin här ovan citerade bok, att hon
skulle ha haft en dotter till vid namn Elisabeth, som blev gift med
sin kusin Abraham Lörenzson Westman; men detta är oriktigt, och
S:s för övrigt rätt intressanta uttalanden om madam Nymans ättlin-
gar äro följaktligen ogrundade. Abraham L:son Westmans familje-
förhållanden m. m. skola framdeles belysas.

16

Digitized by VjOOQIC

Huset vid nedre Munkbron försåldes några år efter
madam Nymans död till slottsbyggmästaren och ma-
joren Adolf Ulrik Kirstein, som i sitt första gifte hade
hennes brorsdotter Anna Margaretha Westman. Det
var efter honom det erhöll benämningen Kirsteinska
huset. Under förra hälften av 1800-talet användt för
en mängd olikartade ändamål, är det bland annat be-
kant därför, att det år 1800 stiftade Stora Sällskapet
där hade sina första lokaler. Den stora fastigheten
vid Drottninggatan åter tycks ha stannat i gumman
Nymans ättlingars ägo till 181 1, då den försåldes till
bryggaren P. Hartman. Även efter denne innehades
den länge av bryggare, nämligen A. R. Wennberg,
som köpte den 183 1, O. G. Pallin 1837 och G. Gran-
ström 1855.

Närmast i ordningen efter Christina Nyman bland
Lorenz Eriksson Westmans barn var den år 1720 födda
sonen Lorenz, till skillnad från fadern kallad Lorenzson
och med tiden bryggareålderman och rådman i Stock-
holm. Sistnämnda befattning vittnar liksom åldermans-
skåpet om hans framskjutna ställning och sociala an-
seende. Han var också en mångsidigt verksam och
dugande man. Redan år 1740 eller vid tjugu års
ålder vann han burskap som bryggare, år 1762 blev
han kyrkoråd och fattigföreståndare i Clara och Adolf
Fredriks församlingar samt direktör för Brand- och för-
säkringskontoret, två år senare blev han bisittare i
bryggareämbetet och i februari 1766 ledamot av borger-
skapets Beredningskommission. Han hade därjämte
från dess början varit ledamot av Börsbyggnadskom-
missionen och i flera år ledamot av Borgerskapets 50

Storborgare. 17 2

Digitized by VjOOQIC

äldste samt bryggareämbetets taxeringsman, då han
1777 valdes till rådman. Ålderman blev han 1778
ävensom ledamot av Accisrätten och slutligen 1779 leda-
mot av Ämbets- och byggningskollegium. 1 Vid riks-
dagen 1778—79 ledamot av Borgareståndet.

Redan vid tjuguett års ålder och sedan han som
lärling och dräng hos styvfadern bryggaren Petter Christian
Hansen fullbordat sin yrkesutbildning och blivit sin egen
inträdde Lorenz Lorenzson i det äkta ståndet. På
hösten år 1741 firade han nämligen sitt bröllop med
Margaretha Bevij, dotter av bryggaren i Stockholm
Carl Bevij och Anna Larsdotter Krus. Bruden, som
tillhörde en välbärgad familj och på mödernet här-
stammade från den ansedda stockholmska bryggar-
släkten Leffler, medförde i boet en riklig utstyrsel och
ägde uppenbarligen därjämte mycket goda förutsätt-
ningar för att betrygga sin makes ättegrens tillväxt
och bestånd. Under loppet av femton år, eller från
1742 till 1757, skänkte hon nämligen släkten Westman
tolv nya medlemmar, av vilka elva hunno mogen ålder. 2
Detta var ganska ovanligt i en tid, som synes alldeles
särskildt ha kännetecknats av stor dödlighet bland de
späda barnen och ungdomen. Men oavsedt den från
modern och säkerligen även från fadern ärvda livs-
kraften bidrog väl till denna kull av unga Westmänners
framgångsrika kamp för tillvaron de i de borgerliga
husen i Stockholm under 1700-talet rådande uppfost-
ringsmetoderna med sträng tukt och ordning samt enkel
men god och riklig näring.

1 Dessa uppgifter äro hämtade ur Stockholms borgmästare och råd.
IL Sthlm 1918.

2 Se stamtavlan; bil. I.

18

Digitized by VjOOQIC

Enär mantalslängderna för 1740-talet blivit förstörda,
är det omöjligt att avgöra, var Lorenz Lorenzson och
hans maka bodde sedan de ingått sin förening och
under det närmast följande decenniet. Det är dock
sannolikt att det var i svärfadern bryggaren Bevijs hus
vid Repslagaregatan (nu Olovsgatan nr 8) i kv. Vargen
i Adolf Fredriks församling, ty där träffas paret år
175 1. Samma år övergick fastigheten genom arv och
utlösen av medarvingarna till Lorenz Lorenzson. Svär-
fadern avled nämligen sagda år och efterlämnade även
en gård i det närbelägna kv. Tranhalsen, vilken också
övergick till Lorenz Lorenzson. Under de närmast
följande decennierna omtalas derme som ägare av
ytterligare några tomter i samma kvarter samt belägna
vid Repslagaregatan och Holländaregatan, så att han
slutligen ägde så godt som hela kvarteret. Själv bodde
han emellertid ända till sin död i huset i kv. Vargen. *
Några år före sitt frånfälle eller den 14 juni 1788 hade
han visserligen med sina övriga barns bifall försålt så-
väl huset i detta kvarter som tomterna 16, 17 och 18
i kv. Tranhalsen till sin näst yngste son, bryggaren
Isaac Westman, för ett belopp av 6,666 rdr 32 sk,
specie, men förbehållit sig att få till döddagar dispo-
nera och bebo de rum och lägenheter i övre våningen
i förstnämnda hus, som han förut innehaft. I sam-
band med denna överenskommelse skiftades hans övriga
egendom mellan barnen och vid sitt frånfälle efterläm-
nade Lorenz Lorenzson på grund härav och enligt

1 De tvä nu nämnda kvarteren tyckas ha varit en riktig central-
punkt för bryggerirörelsen på Norrmalm. Utom av Westmännerna
ägdes nämligen tomter i dem på 1780-90-talen av bryggarne Wilhelm
Richnau och Johan Georg Rehn.

19

Digitized by VjOOQIC

uppgift till bouppteckningen av hans hushållerska Stina
Stierman endast omkring 2,000 rdr sp.

Lorenz Lorenzson Westman, som redan år 1776 bli-
vit änkling, avled den 3 maj 1792. Vid hans jordafärd
sex dagar senare utdelades tryckta verser, författade av
tidevarvets, kan man väl säga, störste tillfällighetspoet,
Carl Michael Bellman. Nordens Anakreon hade till-
hört den bortgångne åldermannens och rådmannens
umgänge, åtnjutit stor gästfrihet i hans hus och strän-
gade vid hans bortgång sin lyra till ett vackert efter-
mäle. Han hade redan varit med på det stora kalas,
som Lorenz Lorenzson gav, då han blivit vald till råd-
man, och säkerligen var han under de följande decen-
nierna en gärna sedd gäst även i vardagslag i råd-
mannens hem ; där han såsom framdeles skall visas knöt
varma vänskapsband med ett par av sönerna.

Ur det långa sorgekvädet, som finnes reproduceradt
i Chr. Eichhorns upplaga av Bellmans skrifter, må föl-
jande anföras såsom belysande den bortgångne stor-
borgarens karaktär och personlighet.

Fullt två och sjutti år med ålderns krona prydd,
I dag en hedersman sig samlar bland de döda.
Sin kalk han druckit ut av livets vedermöda
Och flyktat från en värld av tusen stormar brydd.

Din vandel varit jämn och älskansvärd och god,
Och därför händer nu ikring din kalla gömma
Att sanning hedrar dig och fromma vänner ömma,
Och ryktet bär din bild med ögats varma flod.

Du har som samvetsman visst ingen gjort förnär,
Därför, då ögonen du saligt sammanlade,
Allt folket kring din mull med rörda känslor sade,
De sade dessa ord som skriften tolkar här:

20

Digitized by VjOOQIC

Du har ej övervåld elV nånsin orätt gjort,
Och ingen undertryckt i dina bud och rätter,
Och såleds på din grav man denna runan sätter,
Att oskuld ingen flärd i dina domar sport.

Ditt stoft, du hedersman, en sällsynt åsyn gav,

Då barn, barnbarn, barnbarns barn med dygdig ungdoms ära

Sig ömt förenade din kalla börda bära

Och gjuta tårar ut vid brädden av din grav.

Under dikten läses i en not: »Salig Herr Rådman
har sett 72 barn, barnbarn och barnabarns barn, varav
42 ännu leva.»

Av den bortgångne åldermannens stora barnaskara
hade, som förut nämnts, endast en eller sonen Lorenz
dött i barndomen. Samtliga de övriga överlevde honom
utom döttrarna Anna Margaretha, Catharina och Sara
samt tredje sonen i ordningen, som föddes samma år
som den nyss nämnde dog eller år 175 1 och därför
fick dopnamnet Lorenz.

Anna Margaretha var först gift med slottsbygg-
mästaren Georg Fröman och sedan med majoren Adolf
Ulrik Kirstein, vilken två år efter det han blivit änkling
eller 1774 gifte om sig med Anna Margaretha Nescher,
dotter av den bekante Bricolechefen och framstående
biografiske samlaren, vinhandlaren David Georg Nescher
och Catharina Margaretha Hahr. Catharina äktade
bryggaren Anders Willman och Sara bryggaren Petter
Ulrik Schultz. Av de återstående döttrarna valde även
Magdalena sin make bland Stockholmsbryggarne, näm-
ligen i den bekanta och högt ansedda släkten Hart

21

Digitized by VjOOQIC

man 1 , men Christina gifte sig med medicine doktor
Per Fredrik Lenngren, kusin till skaldinnans man, och
knöt därigenom förbindelser med mer litterära kretsar.

Den ovannämnde, år 175 1 födde Lorenz Lorenzson
d. y., var naturligtvis bryggare och gift med en bryg-
garedotter, Sara Bong. I mantalslängden för 1780 om-
talas han som boende i faderns gård vid Repslagare-
gatan i kv. Vargen och hade då fem drängar och två
pigor i sin tjänst. Hans verksamhet avbröts emellertid
redan 1786, då han bortrycktes av döden, efterläm-
nande änka och fyra späda barn. Liksom flera andra
av släkten var han medlem av Par Bricole och intog
inom detta lysande och glada ordenssamfund en fram-
skjuten och uppmärksammad ställning. Härom träffas
vittnesbörd i det åminnelsetal, som efter hans död hölls
den 1 mars 1786 2 och varur följande må anföras:

»Handelsmannen och bisittaren i det Lofliga Bryg-
gare-Em betet, Herr Lorenz Westman Lorenzson, andre
sonen af Rådmannen Herr Lorenz Westman och dess
fru, f. Bevij, är född den 1 nov. 175 1. År 1775 blef
han efter uttjänte läroår själf husbonde och läromästare.
Den 16 juli 1780 började han smaka den äkta, den
ljufva kärlekens nöjen i förening med mademoiselle
Sara Bong. Brodern Westman kände vänskapen. Han
njöt bland oss dess ljufva fördelar. Den 19 Marti i
1784 friades han från alla de äfventyr, som möta
tappre Riddare på den förskräcklige Bron, och intogs

1 Johan Hartman (f. 1737, d. 1817), son av bryggaren Johan
Ernst Hartman och Anna Catharina Tegelström. Med honom hade
hon sex söner, som alla blevo bryggare, och tre döttrar, vilka gifte
sig med bryggare av släkterna Dimander, Dubois och Wertmuller.

2 Nescherska handskriftsaml. K. Biblioteket.

22

Digitized by VjOOQIC

i denna vår helgedom som Commendeur. Förtjänsten
saknar aldrig i vårt samfund sin belöning, och brodern
Westmans kunde så litet döljas eller misskännas, att
han den 15 Maji förlidet år utnämndes till Seende
Graden, hvilket dock döden honom nekade. Rötfeber,
förorsakad af förkylning, slutade dess lefnad den 25
sistlidne Januari i dess halfva lopp. En sörjande enka
med fyra späda barn, lycklige att ej känna sin mist-
ning, och ett, som ännu gömt under dess moders
bröst beständigt upplifvar för henne dess saknad. En
vördad fader, fem bröder, af hvilka tre äro i detta
sällskap, och fyra systrar.»

Av Lorenz Lorenzson d. y:s barn blev dottern
Carolina Christina gift med en bryggare Blomner.
Sonen Lorenz följde också släkttraditionerna och var
bryggare, men för övrigt vet man föga om honom,
utom att han var gift och hade en son, som också
bar dopnamnet Lorenz och. var bryggare samt tillika
destillator. Denne torde ha varit den siste av släkten,
som drev fäderneyrket. Han avled 1853, hade varit
gift med sin franka Fredrika Nyström — dotter av
kaptenen för stadsvakten Fredrik Nyström och Carolina
Margaretha Westman * — och efterlämnade två söner,
vilka avledo ogifta, så att släktgrenen med dem ut-
slocknade.

Äldst bland de vid Lorenz Lorenzson d. ä:s död
kvarlevande sönerna var den år 1747 födde Carl. Lik-
som fadern och flertalet av bröderna var han bryg-
gare, men kallas i Bricole-matrikeln »traktör», vilket
tyder på att han ej nöjde sig med att tillverka utan

1 Se här nedan sid. 74.

2a

Digitized by VjOOQIC

även utskänkte våtvaror. År 1780 bodde han i faderns
hus vid Repslagaregatan och hade då flera drängar
och pigor i sin tjänst. Bland sina yrkesbröder åtnjöt
han högt anseende, ty han var bisittare i Bryggare-
ämbetet, men torde det oaktadt ej ha varit i besittning
av släktens vanliga skötsamhet och ekonomiska förstånd.
Vid sin död den 9 juli 1799, efterlämnade han näm-
ligen ett så skuldsatt bo, att det ej blev något över
åt hans tre barn. Hans hustru, Margaretha Christina
Funck, avled en månad efter honom, och av den efter
makarna gemensamt förrättade bouppteckningen inhäm-
tas, att tillgångarna blott utgjordes av diverse lösöre
samt några smärre fordringar, hos brodern Abraham
Lorenzson d. y, professor Sergel och grosshandlaren
Kusel. Bland lösöret må nämnas Petrus Tillaeus'
bekanta karta över Stockholm, vars förekomst i huset
kan tyda på att Carl Westman hyste särskilda intres-
sen för fädernestaden, samt åtskilliga uniformspersed-
lar såsom kapten vid Borgerskapets infanteri. Han
beklädde nämligen denna befattning och var den förste
av släkten, som följde det bland de förmögna och
ansedda borgarfamiljema begärligt omfattade bruket
att representeras i Borgerskapets militärkårer. Medan
den s. k. Skeppsbroadeln eller de rika grosshandlare-
familjerna höllo sig för förnäma att låta sina söner
tjäna i dessa kårer och i stället läto särskildt de yngre
ibland dem ingå vid Andra livgardet eller andra rege-
menten, utgjordes borgargardenas officerare av bryg-
gare, bagare, garvare, gulddragare o. s. s., och släkten
Westman var bland dem rikligt företrädd.

Anledningen till att Carl eller Calle Westman såsom
han kallades i ekonomiskt hänseende avvek från frän-

24

Digitized by VjOOQIC

derna fanns måhända däri, att han var en glad och
levnadslustig man, som mer än kanske var gagneligt
för bryggeri- och traktörsrörelsen ägnade sig åt um-
gängeslivet. Han omtalas sålunda i Bricole-matrikeln
som en av Bellmans närmare vänner, hans i boupp-
teckningen angivna förbindelse med Sergel tycks tyda
på att han även tillhörde den glade och vällevande
bildhuggarens krets, och så finnas vittnesbörd om, att
han stod på god fot med Elis Schröderheim, tide-
varvets både ecklesiastik- och rolighetsminister. Sålunda
var Schröderheim en av faddrarna, då Calle West-
mans son Carl den 5 juni 1782 döptes. Dopförrät-
taren var kyrkoherden i Adolf Fredriks församling dr
Flodin och de övriga faddrarna voro kamreraren Christian
Sahlsten och fruarna Maria Wahrendorff och Carolina
Wier. Calle Westman omtalas någon gång i Schrö-
derheims brevväxling * och särskildt i breven till Olle
Malmgren * den glada sällskapsbrodern, vilken ofta
i Schröderheims sällskap förekom i de stockholmska
borgarfamiljerna.

För övrigt må nämnas, att Calle Westman ej var
den ende av Westmanska släkten, som stod i förbin-
delse med Elis Schröderheim. En av dennes bröder,
hovrättsrådet och lagmannen Göran Schröderheim var
gift med hans kusin Anna Margareta Westman, dotter
av Johan eller Jan Lorenzson och Anna Elisabeth
Blom, 8 vilket givetvis medförde umgänge för Elis med
hennes fränder. Han var också uppenbarligen lika

1 Utg. av O. L e v e r t i n. Sthlm 1902.

* Om honom meddelas några upplysningar i förfcs bok Sophie
Hagman och hennes samtida. Sthlm 1911.
8 Se stamtavlan, bil. I.

25

Digitized by VjOOQIC

väl hemmastadd vid trisettbordet hos madam Nyman
och Calle Westmans moder som i killespelet med de
manliga medlemmarne av släkten och med Olle Malm-
gren, såsom framgår av efterföljande utdrag ur ett
brev till den sistnämnde år 1784:

"Älsklige i Celadon. Frid vare med dig, med trean, tvåan och esset.

Jag måste äfven litet besvära med några välmenta erinringar öfver
någon förment ostadighet uti minom älsklige medspelares förhållande.
Hafver han, som de velat mig intala, öfvergifvit trisetten och tagit det
nesliga cambiot eller det oföränderliga lotto, hvad hafver honom därtill
kunnat föranleda? Det är sannerligen att nedgrafva sina pund.

Det hafver fågnat mig att höra, med hvad poliskhet han hafver manat,
stigit, fallit, hur redigt han erinrat sig spelets alla hvälfningar. Huru
han med en kristlig försiktighet trampat sina medspelare på foten
och saktmodigt pruttat åt andras misstag och olycka. Här rinna
tårarna, när jag påminner mig trisetten hos gumman Nymans heders-
värda svärsyster, dåvarande bryggar-åldermannens, nu mera råd-
mannens, herr Lorenz Westmans kära, nu saliga maka. Huru kan
ock lotto spelas af den, som aldrig tager eller håller vissa numror,
såsom jag låtit mig berätta om min herre och nitton. Det är san-
nerligen tid att uppstå af lotto och att fara efter det ofvantill är och
det som komma skall."

Av Carl Westmans barn blev äldsta dottern Carolina
Margaretha gift med en medlem av den bekanta stock-
holmssläkten Hofving. Den ovannämnde sonen Carl,
som hade Schröderheim till fadder, tog måhända av
denna episod inflytande för livet. Han skilde sig
nämligen från släktens bryggartraditioner och omfattade
litterära intressen. Genom gifte med Antoinette Behn,
född Eskovall, änka efter Carl Conrad Behn, blev han
ägare av dennes lånbibliotek i huset n:o 8 i kv.

26

Digitized by VjOOQIC

Pyramus vid Lilla Nygatan \ och på 182c — 30-talen
uppträdde han som författare. Han utgav med titeln
Mathilda en översättning av Maria Regina Roche's
roman La fille du Haineau samt några småskrifter av
polemiskt och skandallöst innehåll, nämligen Sång vid
den undersköna dalkullan Karin Ersdotters flykt från
Stortorget, av en onämnd tillbedjare, Sthlm. 1833,
Stundens märkliga treväpplingsblad. Kapten Lindeberg,
vackra Dalkullan oeh kolera morbus, Sthlm 1834, och
Visa om en f d. kapten (Anders Lindeberg), som kom
i häkte för skrivklåda, Sthlm 1834. — Lånbiblio-
tekarien Carl Westman titulerades kommissarie samt
ägde huset n:r 4 i kv. Ersta i Catharina församling.
Han avled 1836 och hade i sitt äktenskap två söner
och två döttrar. De förstnämnda tyckas ha varit
ogifta, så att släktgrenen med dem utslocknade.

Den 20 januari 1753 föddes Lorenz Lorenzsons och
Margaretha Bevijs fjärde son, som redan tre dagar
efteråt döptes och erhöll namnet Abraham. Döpelse-
akten förrättades av magister Lexell och som faddrar
fungerade fru Anna Christina Westman och jungfru
Anna Margaretha Sundin samt bryggarne Isaac Paulsen
och Isaac Bevij. Det är icke bekant, huruvida några
astrologer ställde horoskopet för den nyföddes kom-
mande liv, men om så var fallet, torde de ha kommit till
märkliga resultat. Den lille piltens senare levnads-
öden tyda nämligen på att han gjorde sitt inträde i

1 Om detta bibliotek, som han någon tid innehade i kompaniskap
med den ryktbara Sophie Hagmans systerson, tullförvaltaren Pehr
Bjurström, meddelas några upplysningar: C. M. Carlanders
Svenska bibliotek och ex-libris. 2:a uppl. I. Sthlm 1904. Sid. 364 o. f.

27

Digitized by VjOOQIC

världen under märkvärdiga konstellationer på himla-
valvet. Han blev ju med tiden ej blott den mest
omtalade i sin talrika syskonkrets utan även den rykt-
baraste medlemmen av släkten, från Gustav III:s dagar
under benämningen »Bryggarekungen» känd som en av
de mest framstående bland sina kolleger Stockholms-
bryggarna och för livliga intressen för och verksamt
deltagande i tidevarvets politiska angelägenheter och
rörelser.

Om Abraham Lorenzsons ungdom och uppfostran
föreligga ej några upplysningar, men det är antagligt,
att han erhöll undervisning dels av informatorer i
hemmet — en sådan, som hette Bengt Wallenius,
omtalas i slutet av 1750-talet — och dels i Clara skola,
som var den mest ansedda läroanstalten på Norrmalm
under senare hälften av seklet. Emellertid är det
troligt, att studierna stannade på det elementära stadiet
och att unge Abraham i enlighet med bruket i borgar-
familjerna tidigt fick ägna sig åt praktiska värv, d. v. s.
enligt släkttraditionen åt bryggareyrket. Förmodligen
skedde detta vid faderns bryggeri, ty han omtalas i
ynglingaåren såsom tillhörande faderns hushåll; men
han kan också såsom seden ofta var ha gjort sina
lärospån vid något annat bryggeri, men bott i fäderne-
hemmet. Redan vid några och tjugu års ålder eller
i slutet av 1770-talet tycks han ha blivit sin egen,
och år 1 78 1 gifte han sig med sin kusin Elisabeth
Westman, dotter av Abraham Lorenzson d. ä. och
Anna Brita Göding. 1

Under de första åren efter det han satt eget bo
synes Abraham Lorenzson huvudsakligen hava ägnat
1 Se stamtavlan, bil. I. och sid. 103.

28

Digitized by VjOOQIC

sig åt familjelivet och sin bryggeriverksamhet. Han
hade glädjen se hur bäggedera gestaltade sig lyckligt
och väl. I december 1783 föddes hans första barn,
sonen Abraham, som döptes av kyrkoherden i Adolf
Fredriks församling doktor Flodin. Såsom faddrar
fungerade några av de närmaste anförvanterna, näm-
ligen den lille gossens morfader samt madam Christina
Nyman, farbrodern Nils eller Niclas Westman, som
nu titulerades »beridare» och med tiden blev kapten
vid Nylands regemente, och fru Maria Catharina Fröman.
Den nyfödde fick snart sällskap i barnkammaren, ty
i december 1784 föddes Lorenz och i juli 1786 Carl
Gustav. Även vid deras dop voro som faddrar anmo-
dade några av de närmast intresserade fränderna, näm-
ligen farfadern, rådman Lorenz Lorenzson, fruarna
Magdalena Hartman och Anna Brita Rehn, herrarna
Carl och Daniel Westman m. fl. Beträffande bryggeri-
rörelsen må nämnas, att Abraham Lorenzson med
densamma förenade brännvinsbränning, vilket i en tid,
som både i tillverknings- och kojisumtionshänseende ej
kände till några restriktioner eller intrång i den indivi-
duella friheten, rätt väsentligt torde ha bidragit till hans
ekonomiska välstånd.

Från och med slutet av 1780-talet tillhörde Abraham
Lorenzson offentligheten. Med livliga intressen för
allmänna angelägenheter och utpräglade rojalistiska
sympatier, kastade han sig då in i det politiska livet
och blev en av de mest bemärkta och omtalade med-
lemmarna av Stockholms borgerskap. Hans namn
träffas sålunda ofta i den gustavianska memoarlittera-
turen och andra samtida skildringar. Fastän han ej
intog en så framskjuten och betydande ställning som

29

Digitized by VjOOQIC

Westinarne och några andra bland storborgarne, var
dock hans inflytande särskildt bland det lägre borger-
skapet en avsevärd faktor i de politiska fejderna, och
både hans personliga uppträdande och politiska verk-
samhet voro av beskaffenhet att skänka honom en
plats i det gustavianska tidevarvets hävder.

Abraham Lorenzsons första eller mer uppseende-
väckande offentliga framträdande sammanfaller med det
uppträde, som den i augusti år 1788 ägde rum vid
den även för åtskilliga andra bullersamma episoder
bekanta Malmens källare vid Myntgatan. Till denna,
som var ett av de mest ansedda och besökta värds-
husen i Gamla Stockholm, hörde härbärge för resande,
särskildt begagnadt av adelsmän och officerare. Ett
par sådana, kapten Drake och löjtnant Dandanell,
kommo nyssnämnda dag från Finland och togo in på
Malmens. De hade liksom talrika andra officerare,
som voro missnöjda med förhållandena under kriget
och tillhörde oppositionen mot Gustav III, vid härens
uppbrott mot Fredrikshamn i midten av juli månad
begärt avsked och rest hem och undgingo därigenom
visserligen att indragas i de sorgliga och om svik-
tande fosterlandskärlek vittnande tilldragelser, som blivit
ryktbara under benämningen Anjala-förbundet, men
deras handlingssätt väckte stor ovilja och förbittring
hemma i Sverige och ej minst bland det konungen
tillgivna Stockholms borgerskap. Denna förbittring gav
sig bland annat luft efter de nämnda officerarnas
ankomst till Malmens källare, där en talrik folkmassa
samlades, fordrade att få se dem och om dem, enligt R. F.
Hochschilds skildring 1 , hade de föraktligaste utlåtelser.
1 Memoarer. I. sid. 142. Sthlm 1908.

30

Digitized by VjOOQIC

Nämnde minnestecknare, som ingalunda tillhörde
Gustav III:s beundrare, men i allmänhet torde få anses
som en tillförlitlig och ganska opartisk skildrare,
beskriver uppträdets förlopp sålunda: »Den närvarande
polismästaren säg detta upploppet med kallsinnighet
samt uppmuntrade i tysthet folket att härmed fort-
fara. Oroligheten tilltog och kammarherre De Geer
anlände och under förevändning att söka underrättelser
om sina anhöriga i Finland gick in till officerarna,
talade vid dem och vid utgåendet sökte förmå folket
till stillhet och att ej döma personer, vilkas uppförande
och orsak till deras bortresande ej kändes. Hans före-
ställningar voro fåfänga, och han bortgick till torget,
där han samtalade med någon, då polismästaren Liljen-
sparre kom till honom samt styrkte honom att ej visa
sig för folket, emedan polismästaren ej kunde svara
för hans säkerhet. Baron De Geer, som ej såg något
brottsligt i vad han gjort, svarade polismästaren som
han förtjänade, men denne sade honom i tysthet de
fasligaste saker, såsom att han var en förrädare, vilken
umgicks med ryske ministern och i dag varit hos den
kejserliga romerska med mera. Det närvarande folket
tillstötte på polismästarens tecken, uppmuntrade av en
bryggare Westman, då baron De Geer, beledsagad av
polismästaren, begav sig uppför Kyrkobrinken till hörnet
av Smedjegatan, där polismästaren åtskilde folket, som
ropade hurra och svängde hattarna. Baron De Geer
hade ej nog ståndaktighet att genast hämma en oför-
rätt, genom vilken den aktning, hans namn, hans upp-
förande och hans förmögenhet så billigt förvärvat honom,
ansenligen minskades.»

Även Adlerbeth omtalar Abraham Lorenzsons andel

31

Digitized by VjOOQIC

i episoden *, och Crusenstolpe har i Moridnen ägnat
denna en skildring, vilken visserligen som vanligt är
åtskilligt utbroderad men säkerligen i huvudsak grundad
på fakta. I alla händelser kan man ej betvivla, att den
hetlevrade bryggaren, ledd av sina rojalistiska sympatier
och sin ovilja mot den adliga oppositionen, spelade en
framskjuten roll i den i och för sig tämligen obetydliga
tilldragelsen, vilken dock kan betecknas som prologen
till snart kommande, märkligare politiska händelser.
För Abraham Lorenzsons karakteristik eller såsom
hans politiska debut har densamma intresse, därför att
den belyser hans obetänksamhet eller en viss brist på
behärskning, varpå han under de följande åren både i
riksdagsfejderna och eljes visade flera prov.

År 1789 erhöll Abraham Lorenzson tillfälle att del-
taga i politiken på ett mer både korrekt och hedrande
sätt än som ledare av Stockholmspöbeln i samförstånd
med den märkvärdige polismästaren. I slutet av decem-
ber 1788 blev han nämligen vald till ledamot av borgare-
ståndet för Stockholms stad. Valet föregicks av många
intriger och mycken oro och ledsagades av många
anmärkningar och betraktelser.

Det var tio riksdagsmän, som skulle väljas, och
konungen sparade ej på ansträngningar och ekonomiska
uppoffringar för att ge valet en för sig gynnsam ut-
gång. Detta väckte emellertid motstånd och missnöje,
och av de tio, som den 27 december valdes, voro
endast fyra konungens anhängare och pålitliga rojalister.
En av dem var Abraham Lorenzson. Enligt Hoch-
schild skall konungen den 22 december ha i riksdrotset
greve Wachtmeisters närvaro lämnat överståthållaren

1 Historiska anteckningar, B. 1; sid. 163. Sthlm 1892.

32

Digitized by VjOOQIC

ELISABETH WESTMAN, F. WESTMAN.

F.PTKR MINIATYRPORTRÄTT AV J. A. (JlLLUERO, TILLHÖRIGT I>R SVEN HEIHN.

— friherre Carl Sparre — en förteckning på de per-
soner, som han önskade valda och bland vilka jämte
Westman må nämnas rådman Lijdberg, grosshandlarne
Schinkel och Reimers, gulddragaren Oldenburg och
fabrikören Apiarie. Konungen skall härvid ha sagt,
att han nödgades låta borgerskapet känna sin vilja och
att de nämnda personerna voro pålitliga. Häremot
gjorde överståthållaren invändningar, då han ej ansåg
sig ha så stort inflytande hos borgerskapet, att han
kunde inverka på valet, men även därför att de ifråga-
varande kandidaterna voro »föraktliga».

Storborgare. 33 3

Digitized by VjOOQIC

Hertiginnan av Södermanland omtalar i sina dag-
boksanteckningar 1 för januari 1789, hur konungen
trodde sig under den förestående riksdagen kunna lita
på de ofrälse stånden, men tillägger: »Möjligen miss-
tager han sig dock; den förra hänförelsen synes näm-
ligen ej längre vara densamma, och inom borgarstån-
det torde sinnesstämningen vara ganska förändrad. Det
har ibland annat väckt stort missnöje, att en bryggare i
Stockholm vid namn Westman, densamme som i somras
ställde till uppträdet för att förolämpa de avskeds-
tagande officerarna, blivit vald till riksdagsman; hans
ståndsbröder vilja förklara valet ogiltigt därför, att han
utstått kroppsstraff; han har nämligen för brännvins-
frågans skull varit dömd vissa dagars vatten och bröd. 2
Förmodligen ämnar man vid ståndets sammanträde söka
få honom utesluten, såvida ej hela saken får falla i
glömska, eftersom han anses vara en av kungens ivri-
gaste anhängare.»

Något försök att upphäva valet tycks emellertid
ej ha gjorts, ty Abraham Lorenzson fick obehindradt
utöva sitt riksdagsmannakall. Han gjorde sig också
vid flera tillfallen under den stormiga och händelserika
riksdagens förlopp särskildt bemärkt. När konungen
några dagar efter det dramatiska och uppseendeväckande
uppträdet på rikssalen den 17 februari, då han visade
ut ridderskapet och adeln, lät häkta ett stort antal av
oppositionsmännen med greve Axel von Fersen d. ä.
och baron Carl De Geer i spetsen, var det sålunda

1 Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok, övers, och utg. av C.
CisonBonde. III. Sthlm 1907.

* Om denna Abr. Lorenzsons förseelse ha bekräftande upplys-
ningar eftersökts men ej kunnat anträffas.

34

Digitized by VjOOQIC

Abraham Lorenzson, som jämte några andra officerare
vid Borgerskapets kavalleri verkställde arresteringen. Den
20 april, då borgareståndet utsåg fullmäktige i riksbanken,
föll valet på rådman Lijdman, fabrikören Apiarie och bryg-
garen Westman, vilka, skriver Hochschild, »köpte sig plu-
raliteten för 2,000 rdr, med ett ord venaliteten hos detta
folket gick till en oanständig och föraktlig höjd.»
Samma minnestecknare lämnar efter riksdagens avslut-
ning den 26 april en översikt av de viktigaste riks-
dagshändelserna och tillägger angående konungens med-
hjälpare vid genomdrivandet av förenings- och. säker-
hetsakten följande för oppositionens uppfattning och
partibitterheten upplysande uttalande: »Hos borgarne
var saken anförtrodd åt talman, rådman Lijdberg, före
detta en juvelerare, vilken en gång tillförene förrådt
fäderneslandet och nu understöddes av gulddragaren
Oldenburg jämte bryggaren Westman och en hand-
lande ifrån Gevle vid namn Wallej, de t ven ne första
utrustade med dumhuvuden och den djupaste okunnig-
het, som knappt tillät att skilja dem ifrån fänaden,
men djärva och tilltagsna; de fingo ock vardera 1,300
rdr till bords hållande.»

Abraham Lorenzson var tydligen ganska illa ansedd
av de politiska motståndarne, men i gengäld kunde
han glädja sig åt konungens synnerliga bevågenhet.
Denna yttrade sig dels i personliga ynnestbevis, dels
i förmåner, som han erhöll för sin yrkesutövning. I
Nationalmuseum förvaras ett präktigt, av hovurmakaren
Jakob Kock förfardigadt guldur med svart emaljtavla
och briljanterade visare, som var en present av Gustav III
och möjligen överlämnades till Abraham Lorenzson för
hans välförhållande vid 1789 års riksdag. Redan under

35

Digitized by LjOOQIC

dennas början lyckades den både för sina egna och
sina yrkesbröders bästa nitiske bryggaren-riksdagsman-
nen åt bryggareämbetet utverka rättigheten att få bränna
i o,ooo tunnor säd mot 30,000 rdrs årlig avgift, och
mot slutet av året tillerkändes honom personligen en
med brännvinsbränningen förbunden förmån. I den
fihanskonselj, som hölls den 19 december 1789 och
varvid baron Ruuth, riksdrotset greve Wachtmeister,
riksrådet greve Beck-Friis, biskop Wallqvist samt lag-
männen Ahlman och Håkansson voro närvarande, ytt-
rade nämligen konungen, enligt Hochschild, att bryggare-
ämbetets ansökan att få bränna brännvin skulle bifallas
utan allt avseende på vad skäl däremot kunde anföras.
»Då baron Ruuth nämnde, att bryggaren Abraham
Westman med 1,500 rdr blivit förnöjd för en genom
drankförsälj ningen liden förlust, svarade konungen, det
vore god t köp för en krona — anseendes Westmans
uppförande före och under riksdagen hava varit att
anse såsom ett skäl att kronan är ostörd.» — »Men
denne Westman var», tillägger skildraren, »lika så
oskicklig att kunna befordra ett så högt ändamål som
det är emot all historisk sanning, att något sådant
någonsin varit uti fråga.»

Även utanför riksdagslivet gjorde sig Abraham
Lorenzson bemärkt under höstmånaderna 1788 och de
närmast följande åren. Under denna kritiska och oro-
liga tid, då krigsmakten var tagen i anspråk för rikets
försvar och konungen ej ansåg sig riktigt kunna lita
på de hemmavarande garnisonstrupperna, var vakthåll-
ningen i huvudstaden anförtrodd åt Borgerskapets militär-
kårer. Abraham Lorenzson tillhörde liksom flera med-
lemmar av sin släkt dessa och var 1788, då Danmarks

36

Digitized by VjOOQIC

fredsbrott ägde ruin och deri lilla avdelning av Gula
eller första gardet, som; kvarlämnats i Stockholm, fått
order att begiva sig till Kristianstad samt borgerskapet
började sin vakthållning, löjtnant vid kavalleriets fjärde
skvadron. Befälet för denna fördes av den här ovan
nämnde bryggareåldermannen rri. m. Carl Johan Wier
som ryttmästare. Även Abrahams yngre broder Isaac
Lorenzsofi, som längre fram i tiden befordrades till
ryttmästare, tjänstgjorde vid skvadronen såsom »pre-
mier cornet».

I den gustivianska memoarlitteraturen träffas åtskil-
liga uttalanden öm, ätt den borgerliga militärtjänst-
göringen $ågs med ovilja och hån av den riktiga
militären och isynnerhet av de adliga officerarne. Sär-
skildt , klandrade man konungen, då han uppdrog den
ovan omtalade arresteringen av riddarhusoppositionens
medlemmar åt de med ryttmästare-, kaptens- och löjt-
nantsgrader begåvade bryggarne, slaktarne, gulddragarne
o. s. v. Dessa måtte emellertid ha skött sig tillfreds-
ställande; åtminstone att döma av den ofta beskrivna
generalmönstring, som avslutade vakthållningen och ägde
rum å Adolf Fredriks torg den 30 september 17.90
samt förevigats a Pehr Hilleströms bekanta tavla. Gustav
III lät då sin nåds sol alldeles särskildt stråla över
borgerskapet, och harts gode vän och beundrare Bryg-
garekungen spelade en framskjuten roll vid högtidlig-
heterna. Enligt en bland skildringarna uppvaktades näm-
ligen konungen vid själva mönstringen, där Elis Schröder-
heim fungerade som mönsterskrivare, av ryttmästarne
Oldenburg och Nordström, och som dessas »handtlan-
gare» tjänstgjorde fyra subalternofficerare eller en av
varje skvadron, löjtnanterna fabrikör Hedman, bryggaren

37

Digitized by VjOOQIC

Dubois, kryddkrämaren Palm och Abraham Lorenzson
Westman. Vid den på kvällen samma dag hållna
stora banketten på börsen uppassades hans majestät
av bland andra den sistnämnde.

Efter det märkliga året 1789 och freden med Ryss-
land följde en jämförelsevis lugn tid, men den politiska
splittringen fortfor och man rustade sig till en ny
kraftmätning vid riksdagen i Gevle 1792, den sista under
Gustav III:s regering och prologen till hans kort efteråt
timade tragiska slut. I Stockholm hade bland borger-
skapet sympatierna för konungen ytterligare minskats,
och missnöjet med honom ökades, då det blev bekant,
att riksmötet skulle förläggas till Gevle. Beslutet härom
verkade till och med så, att riksdagsmannavalet i
huvudstaden utföll till konungens nackdel och att endast
en av de valde, nämligen Abraham Lorenzson, ansågs
vara hans pålitlige anhängare. Sålunda skriver Hoch-
schild: »Den 11 januari 1792 hölls riksdagsmannavalet
i Stockholm, då borgmästaren Wallin, rådmännen Ale-
gren och Reimers, grosshandlarne Asplund och Berger,
fabrikören Ström, kramhandlaren Castrén, garvareålder-
mannen Johan Westin samt bagareåldermannen Floor
och bryggaren Abraham Westman, den förre genom lott-
ning med stenhuggaren Blom och karduansmakaren Ytter-
dahl, blevo valde, alla av oppositionen utom Wallin och
Westman. Wallin såsom ledamot av högsta rätten ansågs
tillhöra rojalisterna. Av dessa sistnämnda voro Blom och
Ytterdahl, men då lotten utföll till Floors förmån, ropade
det till myckenhet församlade borgerskapet bravo i flera
omgångar. Detta val har kostat penningar, och man vet,
att rådman Oldenburg erhållit 3,000 rdr och Westman 4,000
rdr att disponera, men förgäves. Det är märkligt, hur

38

Digitized by VjOOQIC

entusiasmen för konungen fallit hos borgerskapet, och
därtill har riksdagens utsättande i Gevle bidragit mera
än något annat.»

Även biskop Wallqvist ägnar förloppet ett omnäm-
nande: 1 »I Stockholms stad märktes en allmän harm
att riksdagen var flyttad från dem, och oaktadt alla
möjliga försök misslyckades valet alldeles hos borger-
skapet, så att blott en, nämligen Abraham Westman,
av Stockholms alla fullmäktige var av ministären erkänd,
och han skaffade sig själv sitt förtroende.»

Det sista uttalandet tyder på att Abraham Lorenz-
son skulle ha offrat penningar för att bliva vald, och
en anteckning av hertiginnan av Södermanland, som
plägade vara väl underrättad, kan måhända tolkas så,
att detta var fallet och att det ej stannat vid ett ringa
belopp. På tal om den stundande riksdagen och om
hur valen både i präste- och borgarestånden i Stock-
holm gingo konungen emot skrev hertiginnan nämligen
i januari 1792: »Det var endast genom att betala den
oerhörda summa av 12,000 rdr, som det lyckades ett
av konungens kreatur, vid namn Westman, att bliva
vald, vilket visar huru förändrade förhållandena här-
städes nu äro.»

Huruvida Abraham Lorenzsons inflytande och bety-
delse voro värda så stora uppoffringar, vilka väl dock
till någon del bestredos ur konungens kassa, må lämnas
därhän. För honom själv, liksom för många andra
riksdagsmän, torde emellertid Gevleriksdagen ha varit
ett minnesrikt intermezzo i deras vanliga leverne. Det
blott några fa veckor pågående riksmötet utmärktes
nämligen av rätt livliga och spännande överläggningar

1 Minnen och brev. Utg. av E. V. Montan. Sthlm 1878.

39

Digitized by VjOOQIC

och förhandlingar och var därjämte förbundet med ett
uppenbarligen mycket grundligt festande och många
förströelser. Även i våra dagar lära ju sådana ej
vara främmande för riksdagslivet, men under Gustav III:s
tid och särskildt i Gevle spelade de en roll som
kanske aldrig vare sig förr eller senare. Vad man ej
vid valen hade lyckats vinna genom mutor, övertal-
ningar och påtryckningar, hoppades man kunna ernå
genom gästabud, fria tafflar, faraospel o. s. v., och
särskildt utmärkte sig i detta hänseende och med syfte
att förmå medlemmar av stånden att sluta sig till
konungens anhang eller parti hans ryktbare gunstling
Gustav Mauritz Armfelt.

Härom träffas hos de samtida memoarskrivarne må-
lande skildringar, i vilka även Abraham Lorenzson
figurerar och varom följande för tidevarvet och riks-
dagslivet upplysande urval må anföras.

»Uti Sveriges rike», skriver Hochschild, »har ingen
visat sig med den fäste, som baron Armfelt gör vid
riksdagen. Han håller bord varje dag för 30 personer,
har många adjutanter och en talrik domestik, sitter
själv midt för bordet med ett förgylldt kuvert och
nämner dem, som skola sitta bredvid honom. Då han
uti sin portchaise bäres till hovet, beledsagas han av
flera sina adjutanter. En faraobank är hos honom,
den han förlägger till 3 / 6 samt hans adjutanter Mejer-
hjelm, Wrangel och (namnet uteglömdt) vardera till 1 / G .
Hos baron Ruuth är bank och likaså på en källare,
där ständerna kunna fördriva sin tid till avvaktan på
hemliga utskottets beslut. Baron Armfelt bjuder utan
åtskillnad var dag trenne av de andra stånden, varav
händt att han på en gång haft grevarne Brahe och

40

Digitized by VjOOQIC

Lewenhaupt jämte bryggaren Westman. Den först-
nämnde har föreställt Armfelt oanständigheten av ett
sådant sällskap, då han skjutit skulden på sina adju-
tanter, som gjort listan, samt lovat att en annan gång
vara mera uppmärksam.»

Särdeles upplysande för såväl Armfelts uppträdande
som det materiella riksdagslevernet i allmänhet är
biskop Wallqvists skildring: »Matkonsumtion å konun-
gens bekostnad var stark. Utom bord för hovfolket
höll han dagligen ett hos överstekammarherren greve
Posse för tio personer, hos general Armfelt för trettio
personer, hos landtmarskalken för trettio personer, hos
landshövding af Nordin för tjugu personer, hos ärke-
biskopen för tjugu personer, hos prosten Eneroth, där
prosten Nordin var värd, för tjugu personer, hos borg-
mästaren Wallin för tjugufem personer, hos lagman
Håkansson för tolv personer och hos underståthållaren
Ahlman för trettio personer, så att nästan tvåhundra
personer dagligen frossade för allmän räkning lovligen,
utom dem som hade och nyttjade tillfället att stjäla
sig till samma förmån. Av dessa bord var dock intet
så märkvärdigt som baron Armfelts. Där voro prakt,
vällust och högfärd förenade. Baron inviterade till sig
ämbetsmän och ledamöter ur alla stånd, mottog dem
med en förnämhet, som var nästan kunglig, satte sig
själv alltid främst och, just som kungen, kallade dem
han ville till sina grannar. För honom själv var
serverat med ett saltkar av guld samt sked, kniv och
gaffel förgyllda. Till taffelmusik hade han åtta tyskar,
klädda på det präktigaste, med silvergaloner i alla
sömmar. När han talade, var det för att göra nåd
eller narr åt någon».

41

Digitized by VjOOQIC

Som nedan nämnts väckte Armfelts uppträdande
och det sätt, varpå han å konungens vägnar utövade
gästfrihet, på många håll ogillande. Sålunda berättar
Schröderheim *, hur flera av riddarhusoppositionens
främste män kände sig obehagligt berörda av att sam-
manföras med »tre ä fyra präster, med Abraham
Westman och andra, som lika marquerade sig 1789
(N. B. Westman var en ibland dem, som hade arreste-
rat flera av dessa herrar), samt dessutom tre å fyra
de otäckaste och svinaktigaste bönder». Och Adlerbeth
skriver på tal om Armfelts övermod och levnadssätt: 2
»Mångfaldiga adelsmän, bjudna till hans bord, vägrade
att komma, emedan de sade sig ej känna honom, och
i anledning av ett tillfälle, då greve Brahe, friherre
Stierneld och flere adelsmän voro hos honom middags-
gäster tillsammans med bryggaren A. Westman, en
genom sina brutala seder och även ett tillförne utstån-
det straff av vatten och bröd vanfrejdad person, måste
han låta sin egenkärlek förödmjukas av ganska starka
förklaringar, som utgingo däruppå, att i händelse av
ett så föga laggrannt sällskapsval, undanbedja sig hans
bjudningar.»

Adlerbeths nyssnämnda uttalande om Abraham
Lorenzsons »brutala seder» kan möjligen syfta på ett
uppträde vid riksdagens början, som väckte mycket
uppseende och visar att den rojalistiske bryggaren
åtminstone under partilidelsernas och klasshatets infly-
tande kunde göra sig skyldig till ohöviska handlingar.
Händelsen ägde rum den 23 januari. Några adelsmän
och bland dem en referendarie i banken Berghman begåvo

1 Skrifter till konung Gustaf IILs historia. Lund 1892.
* Historiska anteckningar. B. I. Sthlm 1892.

42

Digitized by VjOCVQIC

sig då till borgareståndets klubb, i »bästa välmening»,
skriver Adlerbeth, »och för att utmärka böjelse för en
medborgerlig sammanlevnad; men Berghman blev av
bryggaren Abraham Westman överfallen, beskylld att
vara spion och utkörd. Denna scen höll på att hava
svåra följder. A ena sidan ansåg adeln den såsom
ett förolämpande av hela sitt stånd. Å den andra
uttyddes detta besök såsom en verklig espionage och
list, varutinnan baron Armfelt, missnöjd med sitt stånd,
styrkte konungen, som häröver mycket förtörnades.
Baron Armfelt skulle bevist så mycken iver, att hån
förklarat, det han vore färdig att, om konungen ville,
skjuta skarpt på adeln. Gevle stads fullmäktige, borg-
mästaren Flygare och rådman Wallej, togo det kloka
partiet att på ståndets vägnar göra ett slags dépréca-
tion, men fingo därför av konungen en reprimande.
Genom moget och välsinnadt folks bearbetande avsval-
nade denna hetta utan vidare utbrott, som dock visade
vad eld låg under askan.»

Även Schröderheim, som berättar, att Westman
genast körde ut Berghman samt förgick sig med
skällsord och invektiver mot adeln, säger att uppträdet
väckte »alarm ibland de unga och oförståndiga, vilket
dock genast stillades. Adeln budo i stället, men utan
affektation, vem de funno å propos till sin klubb;
alla Wevo väl emottagna, men det var ej många som
gingo, och smittan var farlig».

Enligt myntgardien Hjelm, som i sina handskrivna
anteckningar 1 lämnar några kortfattade meddelanden

1 Sqvaller i politiken. K. Biblioteket. — I Hjelms meddelanden
läses ett par uppgifter, som måhända blott tillhörde skvallrets område
och sålunda berättiga handskriftens titel, nämligen att man i början

43

Digitized by VjOOQIC

om riksdagen i Gevle, skall dock Abraham Lorenzson
ha tvungits att göra Berghman sin ursäkt, och den 5
omtalar han, att »Westman skall vara satt ifrån före-
ståndareskapet vid klubben såsom straff för sitt för-
hållande mot referendarien Berghman och Wallej i
stället blivit klubbfar».

Emellertid verkade ej denna tilldragelse liksom ej
heller andra förlöpningar, till vilka han måhända gjorde
sig skyldig, hämmande på Abraham Lorenzsons verk-
samhet och inflytande som riksdagsman. Konungens
bevågenhet åtnjöt han oförminskad, och Adlerbeth,
som inordnar honörn bland »de hätskaste, de mest
förhatade personer av det rojalistiska partiet», intygar,
att han bland borgarne nyttjades »med synnerligt
förtroende» för att styra överläggningarna. »Man
affekterade därmed att visa Stockholms övriga riks-
dagsfullmäktige ett utmärkt förakt för att de voro av
annat politiskt tänkesätt.»

Trots den ovilja, som utan tvivel rådde mot Abraham
Lorenzson även bland hans ståndsbröder blev han åter-
vald till bankofullmäktig och kunde sålunda lämna den
snart därefter avslutade riksdagen med tillfredsställelsen
att fortfarande få bekläda en högt skattad förtroendepost.

Efter . riksdagens avslutning återvände Abraham
Lorenzson till Stockholm för att vila på sina lagrar
och njuta av familjelivets lugn. Detta blev emellertid
ej långvarigt. I de händelser, som timade med anled-
ning av Anckarströms mordgärning och Gustav III:s
kort därefter inträffade död, var han nämligen inblan-

av januari hade lovat piska Westman, så att han ej skulle kunna
resa till riksdagen, och att 60 flickor foro från Stockholm till Gevle
för att roa riksdagsmännen.

44

Digitized by VjOOQIC

dad. Hans varma tillgivenhet för konungen och hans
rojalistiska tänkesätt gjorde honom åter till en upp-
märksammad och mycket omtalad person. Sålunda
berättar hertiginnan Charlotte, hur han och den som
politisk bråkmakare bekarite aktören De Broen stodo
i spetsen för eller voro anstiftare av det pöbelupplopp,
som två dagar efter mordet eller den 17 mars ägde
rum utanför generalen, greve Horns hus. Även
Adlerbeth omtalar dessa demonstrationer och skrifter:
»Man lärde sedermera känna, att detta upplopp var
anställdt av bryggaren A. Westman och aktören De
Broen, förmodligen genom en mer betydande persons
föranstaltande, som därigenom sökte sig tillfälle att
under sken av greve Horns säkerhet emot våld sätta
honom i arrest och därmedelst styrka misstanken, att
konungamordet var en av adeln anlagd och stämplad
missgärning.»

Den av Adlerbeth åsyftade personen var Armfelt,
vars förhållande vid ifrågavarande tillfälle även av andra
minnestecknare klandrats, men som efterlämnat en fram-
ställning av förloppet, vilken ställer både hans eget
och Abraham Lorenzsons uppträdande i en helt annan
dager. Armfelts skildring har nämligen följande lydelse 1 :
»Då den unge greve Claes Fredriksson Horn blivit
arresterad såsom en bland de sammansvurne, trodde
folket, att hans far, som drivit oppositionsandan ända
till ett slags fanatisk galenskap, icke vore utan andel
i det attentat, som blivit begånget mot konungens
person. Folket var således uppretadt mot den gamle
Horn, som hade blivit överhopad med hedersbevis-
ningar och välgärningar av konungen, och begav sig

1 E. Tegnér. Gustaf Maurits Armfelt. 2:dra uppl. I. Sthlm 1893.

46

Digitized by VjOOQIC

i sitt raseri till hans hus och ville riva ner det. Man
skickade dit gardet och lätta dragonerna, polismästaren
var där personligen, baron Klingspor med sin kom-
mendantskäpp begav sig också dit, men allt var frukt-
löst; i stället för att upploppet lugnades, syntes det
i stället så mycket mera hotande. Slutligen måste
jag begiva mig dit. Då jag kom fram lyckades jag
med tillhjälp av Abraham Westman att lugna den
uppretade folkmassan och att föra greve Horn välbe-
hållen till slottet, varest han kvarstannade ända till
konungens död och till och med, efter vad jag tror,
några dagar efteråt. Hans sak ansågs sedermera icke
vara nog allvarsam för att behöva dömas av hovrätten,
ty hertigen-regenten påstod, att han endast haft sin
sons förtroende och att man icke kunde begära, att
han skulle förråda honom.»

Det finns ingen anledning att betvivla sanningen
av denna relation, vilken också till fullo överensstämmer
med och bekräftas av den skildring, som J. A. Ehren-
ström * givit om händelsen. Visserligen var Ehrenström
gustavian cch en av Armfelts vänner, vilket han också
som bekant inom kort och sedan G. A. Reuterholm
kommit till makten fick dyrt plikta för, och hans
berättelse kan därför tänkas vara mindre tillförlitlig.
Men å andra sidan voro hertiginnan av Södermanland
och Adlerbeth Armfelt så föga bevågna, att deras
framställningar ingalunda få betraktas som opartiska,
och då Abraham Lorenzson ansågs vara ett av Armfelts
kreatur, är det föga underligt, att han fick sin andel
av deras klander.

i Efterlämnade historiska anteckningar, Utg. av S. J. B o e t h i u s.
I. Uppsala 1882.

46

Digitized by VjOOQIC

Det skulle emellertid ej dröja länge förrän Abraham
Lorenzson åter blev beskylld för blodtörst och tillika
för stor råhet eller omänsklig grymhet. Det var vid
den olycklige Anckarströms schavottering eller spö-
slitning, vilken tre dagar å rad eller den 19 — 21 april
utfördes å olika torg i Stockholm och under folk-
massans oväsen och förbannelser. Strax efteråt
utspriddes ett rykte, som av Crusenstolpe relateras i
Morianen och innehöll, att bryggaren Westman hape
låtit »lägga spöna i saltlake och givit hederliga dricks-
pengar åt bödelsknekten, för att han skulle slå som
en karl.» Betecknande för tidsandan och de lössläppta
partilidelserna är att även en så sansad och i allmän-
het samvetsgrann minnestecknare som Adlerbeth anför
ryktet. Han låter dock Armfelt, vilken som överståt-
hållare var närvarande vid exekutionen, också denna
gång med Abraham Lorenzson dela ansvaret för den
upprörande handlingen: »Bryggaren A. Westman sades
hava bestuckit bödelsknekten för att med fördubblad
iver hudstryka honom, och överståthållaren, själv när-
varande, skall icke allenast hava deltagit i allmän-
hetens uppmaningsrop i samma avseende, utan ock
tredje dagen genom en flock av de under hans befäl
varande vita gardessoldater, som trängde sig inom
spetsgården, vid det Anckarström fördes på kärra från
exekutionsplatsen, låtit honom smädas och fullspottas.»

Ehuru det kan vara möjligt, att åtminstone någon
del av denna historia är sann, innehåller den dock
en betydande överdrift, såsom framgår av följande
vittnesbörd i ett brev den 10 december 1791 från
Gjörwell till friherre Patrik Alströmer 1 : »När Anckarström
1 I k. Bibliotekets handskriftssamling.

47

Digitized by VjOOQIC

led kroppsstraffet, hände honom även den sinnessmär-
tan, att den Rackare-Knekten, som slog honom första
dagen, eller på Riddarhustorget, hade varit en av hans
forna drängar på Mellösa eller Thorsåker, egendomar
i Uppland, som han hade arrenderat och bebott, men
vilken hån förut ofta och svårt pryglat Detta mindes
han nu, och då Anckarström med så mycken fräckhet
stod för skampålen och gjorde min av att förakta
slagen, så lät ock rackaren honom känna hela svedan
av spöna. Som uti jäsningstider alla saker broderas,
så utspriddes ock det ryktet, att bryggaren Abraham
Westman givit rackaren en ansenlig drickspenning, för
att slå Anckarström duktigt. Kort efter exekutionen
kom samme bödelsknekt till en annan bryggare på
Norr för att taga ut en död häst, då kontrollören
Christian Reis vid bränneridirektionen, som var tillfäl-
ligtvis närvarande, frågade honom härom och bjöd
honom två riksdaler, om han ville säga sanningen; då
det var märkvärdigt att finna hos en sådan förnedrad
person så mycken känsla av heder kvar, att ej taga
emot den honom bjudne tvåriksdalers-sedeln och ljuga
på sig själv, utan sade han trés-lojalement: 'Herre,
jag tager icke emot några penningar för att tala
sanningen, utan kan försäkra på mitt samvete, att mig
inga penningar blivit bjudna för att hårdt handtera
kaptenen; utan bekänner jag väl, att jag kom härvid
ihåg hans omilda framfart mot mig, då jag var hans
tjänare, och tänkte: nu skall jag väl ge dig ett par
duktiga rapp igen; men eljest var rätta orsaken, var-
före jag slog honom hårdt, först att han hade gjort
en så gruvelig gärning och mördat vår konung, och
sedan att han ändå visade sig så stursk. Däremot

48

Digitized by VjOOQIC

CLARA ELISABETH HEDIN, F. WESTMAN
Efter original av G- F. von Breda, tillhörigt dr Sven Hedin

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

slog jag honom lindrigare andra dagen på Hötorget.
— Om vederbörande exekutor blivit detta varse, eller
om det skett av annan tillfällig orsak, vet jag icke;
men tredje dagen eller på Nytorget, slogs han av den
andra Rackare-Drängen, som med all möjlig hårdhet
avstrafTade honom, och till den ändan kastade han även
av sig jackan, när han skulle börja slå, för att så
mycket kraftigare sarga den redan svårt sårade kroppen.
Det förra har jag av ett åhöra- och detta av ett
åsyna-vittne. »

Under de närmast följande månaderna anträffas ej
Abraham Lorenzsons namn i de samtida memoarför-
fattarnas meddelanden om de politiska tilldragelserna,
men i slutet av året namnes det åter. Märkliga för-
ändringar hade då i såväl inre som yttre politiskt hän-
seende ägt rum och börjat göra sig gällande. Under
sommaren hemkom efter flerårig vistelse utomlands baron
Gustaf Adolf Reuterholm, hertigen-regentens gunstling,
som snart skulle tillvälla sig makten och bliva Sveriges
egentliga styresman. Till att börja med hölls en ganska
frisinnad kurs, och en bland regeringens åtgärder i
denna riktning var en ny förordning om utvidgad
tryckfrihet. Härigenom spredos emellertid de franska
revolutionsidéerna, politiska diskussionsklubbar med jako-
binska reformprogram bildades, ryske ambassadören,
greve Stackelberg underblåste missnöjet och oron, och
denna ökades genom de från makt och inflytande
störtade gustavian ernås stämplingar. Under sådana
förhållanden var det ej underligt, att Reuterholm snart
ändrade signaler och att regeringens åtgärder riktades
mot allt, som kunde få anseende av jakobinism.

I all denna oreda och oro framträdde Abraham

Storborgare. 49 4

Digitized by VjOOQIC

Lorenzson och märkligt nog såsom jakobin. Den hän-
givne r oj al is ten, Gustav III.s värme beundrare, synes
verkligen ha omfattat omstörtningsidéerna och utopierna
från Paris, men det tycks som om han huvudsakligen skulle
ha gjort det av opposition mot förmyndareregeringen
och för att främja gustavianernas strävanden. Upp-
lysande i dessa hänseenden äro följande meddelanden
angående förhållandena i Stockholm i oktober 1792 av
Ehrenström :

»Jakobiner strömmade från Paris till Stockholm och
ibland dem kaptenen Ehrenhoff, vilken, orättvisligen
misshandlad av en baron Sparre vid gardet, hade nöd-
gats under Gustav III.s regering lämna tjänsten och nu
återkom, uppfylld av jakobinska grundsatser, dem han
i huvudstaden omsorgsfullt utbredde. Jag var ange-
lägen att känna, om och huru vidt tillgivenheten för
dessa grundsatser spridt sig ibland borgerskapet i denna
stad för att döma, om den unge konungen vid sitt
tillträde till regeringen kunde räkna på samma trohet
av denna klass, som hans far åtnjutit; men som jag
uti samma invånareklass hade inga eller ganska få be-
kantskaper och visste, att bryggaren Abraham Westman
ägde en stor inflytelse åtminstone på det lägre borger-
skapet, varav han avlagt prov vid den av pöbeln till-
ämnade nedrivningen av generalen, greve Fredrik Horns
hus under salig kungens sjukdom, så önskade jag att
lära känna honom för att bliva upplyst om vad jag
ville veta. Baron Sven Palmstierna beredde för mig
tillfället att uppfylla min önskan. Under förevändning
att köpa ett parti öl av denne bryggare gick jag till
honom en afton i sällskap med denna baron. Jag var
väntad och blev serverad med té. Hans tänkesätt

50

Digitized by VjOOQIC

för salig kungen och hans son syntes mig vara varma
och rena, men de voro redan uppblandade av andra,
som högeligen misshagade mig. I den vrede, varav
han lågade emot underståthållaren Liljensparre, yttrade
han till exempel, att han borde skjutas för pannan och.
att en soldat av andra gardet redan vore köpt till att
föröva mordet och sedan förhjälpas att rymma. Jag
ryste för detta yttrande och föreställde honom icke
allenast den moraliska ohyggligheten av ett sådant
brott, utan ock hur rojalisternas sak därigenom skulle
fördärvas och vanäras öch bad honom på det högsta
att avstå ifrån och att avstyra utförandet av ett sådant
förslag, vilket vore värdigt franska jakobiner men icke
svenska rojalister.»

»Denne Westman», tillägger Ehrenström, »förekom
mig vara en beskedlig man, inskränkt till sitt förstånd,
men med en het blod, som kunde göra honom tjänlig
att begagnas vid en folkrörelse, antingen till upphet-
sande eller stillande, men i övrigt av en vek och svag
karaktär. Jag såg honom aldrig mer än denna enda
gång och skildes ej rätt nöjd med honom. Olyckligt-
vis omnämnde jag detta besök i ett av de sedermera
uppfångade breven till baron Armfelt, varav mina fiender
togo sig anledning till orimliga slutsatser mot mig och
till Westmans uppskrämmande med hotelser av fästnings-
straff, om han icke ville bekväma sig att, till sitt ur-
skuldande för det han blivit nämnd i mina brev, skymfa
mig inför protokollet vid det förhör, han häröver skulle
undergå i hovrätten. Hans bror, ryttmästaren Isaac
Westman, en förståndig man, upplyste mig mänga år
därefter om de nedriga medel, man användt till detta
uppskrämmande och varvid man drog nytta av Abraham

51

Digitized by VjOOQIC

Westmans svaghet, vilken av hans egen bror vits-
ordades.»

Av Ehrenströms meddelande framgår, att Abraham
Lorenzsons jakobinism särskildt var riktad mot Liljen-
sparre, den impopuläre, till underståthållare befordrade
polismästaren, och att det forna samarbetet mellan denne
och den politiske bryggaren sålunda hade övergått till
antagonism. Denna fick emellertid ej formen av något
av Abraham Lorenzson förmedladt attentat, utan far
man väl anse hans uttalande om ett sådant såsom ett
utslag av tillfällig uppbrusning eller obetänksamhet ; men
däremot torde nog så häftiga och uppseendeväckande
sammanstötningar ha ägt rum mellan honom och Liljen-
sparre. I samband med en anteckning av hertiginnan
Charlotte i december 1792, om att Abraham Lorenzson
skulle hålla en av ryske ambassadören bekostad klubb,
meddelas utdrag av ett brev till Reuterholm från grevin-
nan Posse, född Wrangel, vari en sådan sammanstöt-
ning omtalas: »En annan korrespondent berättar, att i
Stockholm skall vara inrättad en jakobinklubb, varuti
den bekante bryggaren Westman skulle presidera samt
att polismästaren, som där gjort besök, skall blivit ut-
sparkad med anmaning att hälsa hertigen och avlämna
berättelse härom.» — I ett annat brev den 15 januari,
skriver samma grevinna, likaledes till Reuterholm:
»Härtill kommer jämväl, att ryske ambassadören skall
hava hemliga och suspekta konferenser med Westman,
Oldenburg och andra kända jakobiner, varom, ifall min
baron skulle fått eller få någon fullständigare och säk-
rare underrättelse, han behagade därav lämna mig
benägen del.»

Ehuru dessa och liknande meddelanden kanske bäst

52

Digitized by VjOOQIC

karakteriseras som societetsskvaller, kan man ej betvivla,
att Abraham Lorenzson stod i livliga förbindelser med
greve Stackelberg, och det är säkerligen på grund härav
och från ifrågavarande tidpunkt, som han erhöll den ofta
med honom förbundna benämningen »Ryss- Westman».
I slutet av 1792 blev Abraham Lorenzson inblandad
i en tilldragelse, som väckte oerhördt uppseende, näm-
ligen rättegången mot Thorild. Dennes fängslande
föranledde livliga folkrörelser på Stockholms gator,
vilkas ledare enligt Grusenstolpe var den på dylika
tillställningar uppenbarligen begivne bryggaren : »Thorild
inkastades i fängelse på stadshuset. Ryktet om denna
oerhörda tilldragelse for som en löpeld genom Stock-
holms befolkning. Hurrarop och 'Leve Thorild!' skållade
från tusentals människor kring hans fängelse; samma
rop ledsagade honom, då han följande dagen fördes
från stadshuset upp till hovrätten. För dessa folk-
rörelser stod bryggaren Westman i spetsen och mottog
polismästaren, tillförne van att leda dem, med häftiga
anmaningar att skaffa Thorild bättre rum och anstän-
digare behandling. Liljensparre hade för skarp blick
att icke märka vad klockan var slagen och för säker
takt att hetsa massorna genom motstånd. Han lät
flytta Thorild till rådhuset, där han för siri dåvarande
belägenhet ingenting hade att klaga, varken över bonin-
gen eller bemötandet. Denna polismästarens efter-
givenhet misshagade hertigen-regenten och ännu mer
regerande gunstlingen. När Liljensparre infann sig för
att inberätta förloppet, överhopades han med snäsor,
stickord och förebråelser. Vid dessa bannör överväl-
digades Liljensparre av sin hetta: 'Att längre uthärda
så mycken orättvisa är mig omöjligt. Jag måste oroa

53

Digitized by VjOOQIC

Eders kongl. höghet med en sak, som jag annars
aldrig ärnat låta komma för dess öron. Denne samme
Westman, för samråd med vilken jag nu beskylles och
som under salig kungens tid gjorde viktiga tjänster —
det kan icke bestridas — är för närvarande ordförande
i en klubb så kallade frihetsvänner, där jag min plikt
likmätigt gjorde ett besök för att bevaka deras före-
havanden. Nå väl, jag blygs att omtala det! Jag,
polismästaren, blev utsparkad, med anmaning att hälsa
Eders kongl. höghet och avlämna berättelse härom.'»

Även Hjelm omtalar episoden i en anteckning den
24 december 1792 och låter Abraham Lorenzson i
samband därmed göra ett för hans självkänsla eller
egenkärlek betecknande uttalande: »Thorild var i dag
uppe i hovrätten. Mycket folk var inne för att höra
på; även Westman, som sade: I Frankrike är en bryg-
gare fältmarskalk, där veta de att sätta värde på
talanger.» — Sådana yttranden kunde ej undgå att
bland människor, vilka trots tidens allvar hade ett
livligt sinne för det komiska, bliva föremål för skämt,
och det är mycket möjligt att just Abraham Lorenz-
sons fältmarskalksfunderingar gåvo anledning till föl-
jande av nyssnämnde antecknare omtalade episod : »West-
man har slitit mycket ondt hos polismästaren på ett
ämbetskalas, där alla raljerat honom starkt och han
haft intet att säga. Asplund har ock bedt underståt-
hållaren Nibelius anhålla hos överståthållaren att ej
resa till Westman och dricka eller förmå någon bjuda
honom såsom nu skett med det andra borgerskapet,
som ej tål Westman.»

Några månader efter rättegången mot Thorild fingo
stockholmarne anledning att tala om och intressera sig för

54

Digitized by VjOOQIC

en annan mer uppseendeväckande politisk tilldragelse:
den ryktbara och mångomskrivna Armfeltska högmåls-
processen. Även i denna blev Abraham Lorenzson
inblandad. Han hade, som förut nämnts, kommit i
beröring med Johan Albrekt Ehrenström, vilken som
bekant jämte den olyckliga Magdalena Rudenschöld
genom sin oförsiktiga brevväxling med Armfelt kom
att spela huvudrollen vid processen och värst drabba-
des av Reuterholms förföljelse. I de av Reuterholms
handtlangare och spioner såväl i Stockholm som utom-
lands — bland andra den beryktade Piranesi — upp-
snappade breven förekommer emellanåt Abraham Lorenz-
sons namn, och detta föranledde hans indragning i
rättegången och inkallande till förhör inför hovrätten.
I den här ovan anförda skildringen om Ehrenströms
besök hos Abraham Lorenzson uppgives anledningen
till sammanträffandet ha varit Ehrenströms önskan att
undersöka spridningen av jakobinismen, »ett av de
spöken, som mest förfärade hans inbillning»; men det
huvudsakliga ändamålet torde nog ha varit att utröna,
huruvida gustavianerna kunde räkna på Abraham Lorenz-
sons bistånd i deras kamp mot förmyndareregeringen
och Reuterholm. Någon tid efter besöket eller den
17 februari 1793 skrev nämligen Ehrenström till Arm-
felt bland annat följande: »Noten i chiffre torde över-
tyga Er att jag ej är så overksam som Ni tror. Jag
vill ej vara vidlyftig, utan blott tillägga, att det är
högst nödigt, att vi här hava en nitisk man isynnerhet
vid en tidpunkt, då man bemödar sig mer än någonsin
att bortförvisa alla konungens tillgivne. Jag har tält
med Abraham Westman och är fullkomligt nöjd med
honom, fastän han är en pratmakare.»

55

Digitized by VjOOQIC

Några månader senare, eller den 25 juni 1793, sände
Ehrenström till Armfelt en ny skrivelse, vari läses
följande: »I mina föregående brev har jag haft äran
lämna Er redogörelse för mitt sätt att betrakta vår
nuvarande ställning, sedan det har behagat kejsarinnan
att återtaga sitt ord, som bordt vara heligt, och sedan
varje understöd från denna sida är oss berövadt. 1 —
Jag skall med mycket nöje våga hela min välfärd och
mitt liv, då det är fråga om konungen, men nu kan
en förbindelse av vad slag som helst med Ryssland
endast bliva fördärvlig för den, som vill ingå den. Den
ryska ministerns allt för väl kända opålitlighet bör
ingiva de mest grundade farhågor. Jag framhärdar
ännu vid den tanken, att en revolution, åstadkommen
med våra egna medel, utan direkt inblandning från
Rysslands sida, skulle varit den lättaste sak, men nian
borde förut hava haft konungens hela förtroende och
makt att förfoga över hans person. Det lägre borger-
skapet i Stockholm med de två Westmännerna i spetsen
och några blå band omkring konungens häst skulle varit
tillräckligt för denna åtgärd. Dagen efter revolutionen
skulle man utfärdat ett manifest, i vilket det skulle
sagts, att det var för att undvika ett krig med de
makter, som voro missnöjda med den nuvarande styrel-
sen, och på grund av en miljon orsaker, som konungen
själv övertagit styrelsen. Man bör ej mer tänka på
allt detta. Tiden att inlåta sig på dylika drömmar

1 Syftar på Armfelts till en början av kejsarinnan Catharina II
gillade plan att med rysk hjälp åstadkomma en regerings föränd ring
i Sverige. För detta ändamål skulle kejsarinnan sända en rysk
eskader till Stockholm. De av Reuterholm uppsnappade Armfeltska
breven härom utgjorde den viktigaste grunden för A:s och hans
anhängares anklagande för högförräderi.

56

Digitized by VjOOQIC

synes vara förbi för att kanske aldrig mera åter-
komma.»

I den följande korrespondensen mellan Ehrenström
och Armfelt blev det ej heller vidare tal om några
revolutionsplaner; men sedan regeringen under hösten
1793 övervakat den Armfeltska brevväxlingen genom
att i posten låta öppna och kopiera breven, häktades
plötsligen natten till den 18 december 1793 fröken
Rudenschöld, Ehrenström och några andra av Armfelts
förtrogna i Stockholm. På grund av några dunkla
uttryck i de uppsnappade breven blevo de häktade
inför Svea hovrätt anklagade för mordförsök mot her-
tigen-regenten. Någon bevisning härom var emel
lertid ej möjlig att framlägga, processen drogs ut på
tiden och höll på att bliva ett fullständigt fiasko för
regeringen. Ehrenström ingav den 20 mars 1794 till
hovrätten en skarp inlaga, innehållande klagomål över
att olagligen hållas häktad, och några dagar därefter
ställde han öm att en avskrift av densamma skulle i
all hemlighet lämnas till Abraham Lorenzson, vilken
»kunde anmodas att föranstalta därom, att skriften
kommer ut i provinserna, ty nu är skoningstiden förbi.
Sakerna äro i en svår crisis; det skall antingen bryta
eller bära.»

Då förändrades med ens hela ställningen. Reiiter-
holms agent Piranesi hade genom stöld kommit i besitt-
ning av Armfelts hela äldre korrespondens, vilken
denne vid sin flykt till Ryssland deponerat hos engelske
ministern i Florens. Det var en fullständig samling
brev och koncept, däribland en uppsats med påskriften
»revölutionsplan» samt Ehrenströms ovannämnda brev
och en mängd andra skrivelser, som Armfelt förut

57

Digitized by VjOOQIC

försäkrat sig hava brännt. Den 9 april hade regeringen
den tillfredsställelsen att kunna överlämna det intres-
santa materialet till hovrätten jämte föreskrift att rann-
sakningen skulle med all skyndsamhet bedrivas. Rätte-
gången fortsattes nu med iver under täta rannsakningar
och förhör med vittnen. Bland dessa var Abraham
Lorenzson, av vars indragande i rättegången Ehrenström
tydligen befarade för sig särskildt menliga följder.
Några dagar efter de nämnda handlingarnas överläm-
nande till hovrätten sände nämligen Ehrenström till en
av sina vänner en biljett, vari förekom följande angående
Abraham Lorenzson: »När Sven * kommer till staden
är det oundgängligen nödigt, att han söker tillfälle
att fa tala med Abraham Westman. Uti ett av mina
brev är nämndt, att jag talat med honom och att jag
funnit mig rätt nöjd med hans tänkesätt. Detta skedde
1792 om hösten. Jag har varken förr eller senare
sett, än mindre talat med honom. Som varken Sven
eller Nils 2 äro nämnde, att hava varit med vid det
besöket, så är nödigt, att Westman, om han därom
tillfrågas vid hovrätten, icke säger något om dem,
utan att han allenast vid den tiden talat med mig,
först om dricka och sedan om jakobinismen, vilket
så även var i sanning. För övrigt behöver han inga-
lunda hava lagt på minnet, vad vi emellan fyra ögon
samtalat. Han kan säga, att jag varit hos honom.
Jag vill hava visst svar att denna kommission blivit
rätt uträttad.»

1 Kaptenen, sedermera översten friherre Sven Palmstjerna.

* Ehrenströms äldre broder överstelöjtnanten, sedermera överste
Nils E.

58

Digitized by VjOOQIC

Det här ovan återgivna brevet av den 23 juni 1793
blev säkerligen huvudbeviset för Ehrenströms brotts-
lighet. Den 23 april hördes han inför hovrätten om
detsamma, och själv har han härom gjort följande
uttalande: »Om detta brev å ena sidan fullkomligt
rättfärdigade mig för beskyllningen att hava önskat
Rysslands väpnade deltagande i Sveriges inre ärenden
och däremot tydligen ådagalade mina farhågor för
detsamma, så vittnade det å andra sidan om en av
mig uppfattad plan att utan Rysslands biträde till-
vägabringa en revolution inom styrelsen genom konun-
gens förklarande för myndig tre år innan den därtill
bestämda tiden inträffade. Vilken seger för mina
fiender att finna mig övervunnen genom min egen
erkända handskrift! Men det blev för dem en besvä-
rande omständighet, att jag själv, strax efter att hava
omcalat denna förfärliga revolutionsplan, gav den sin
rätta benämning, då jag kallade den en dröm. Också
var verkligen allt, vad jag i denna sak, vilken utmå-
lades som högst vådlig för riket, skrivit till baron
Armfelt, icke annat, då det fördomsfritt betraktades,
än tomma drömmar, ty icke ett enda av mig gjordt
steg, till åstadkommande av verkställighet har i denna
långvariga och med en så inkvisitorisk anda förda
rättegång kunnat anföras. Sedan Westmännerna blivit
av mig nämnde, var det naturligt, att man skulle på
det nogaste utforska mina förhållanden till dem, men
dessa forskningar förde ej till annat resultat, än att
jag icke kände eller var personligen känd av den ene
brodern, Isaac, och att jag blott en enda gång sett
och talat med den andre, Abraham, 1792 om hösten.
Om jag således nyttjat bägges namn i brevet av den

59

Digitized by VjOOQIC

25 juni 1793, skedde sådant utan deras medvetande
och var ävenledes att anse som en dröm. Anled-
ningen till detta nämnande var det anseende, som jag
hört berättas, att de ägde inom det lägre borgerskapet
i huvudstaden, som jag visste bibehöll sina tänkesätt
av tillgivenhet för salig konungen och hans son.»

Sedan Ehrenström vid förhöret i hovrätten erkänt
innehållet i brevet, ansåg han sig icke kunna undgå
att bliva dömd till döden. I en skrivelse dagen efter
läses följande: »Mitt öde är sålunda bestämdt, ty äv
breven kan bevisas, att jag skrivit om så kallade
könspiratiönssaker för fjorton månader sedan, och om
jag, i anseende därtill att jag sedan alldeles avvikit
från sådana idéer, skulle kunna förvänta någon lindring,
så kan jag dock i närvarande tider icke undgå diet
hårdaste straff för det jag erkänt missnöje med rege-
ringen, med hertigens person m. m. Kommissionen
om Westman är nu högst angelägen att uträttas, på
det min stackars bror Nils icke ännu en gång måtte
bliva oroad för ingenting. Jag sade i går i hovrätten
att jag talade med honom 1792 om dricka och om
jäkobinismen samt att mitt egentliga ärende till honom
var att utröna, om han var jakobin, men att jag fann
med förnöjelse, att han var rojälist. Nu gör Jacob
mig en ren tjänst, om han säljer min nya släde på
de förmånligaste villkor, ty Reuterholm drar nog försorg
därom, att jag får en nödig voiture till Skanstull.
Gud välsigne Er allesammans. Trösten min far, min
bror, hans hustru och mina syskon.»

Om vittnesförhören med Abraham Lorehzson och
hans broder Isaac läses i protokollen följande:

»Den 20 maj 1794. Häruppå anmäldes, att efter

60

Digitized by VjOOQIC

erhållna kallelser bryggarne, ryttmästaren Isaac West-
man och löjtnanten Abraham Westman voro tillstädes;
och inkallades först löjtnanten Westman, då hans
excellens herr greven och riksdrotset, efter det Westman
blivit om anledningen till hans uppkallande underrättad,
för honom, utom sekreteraren Ehrenströms till herr
överståthållaren baron Armfelt den 17 februari förlidet
år avlåtet, på fransyska språket skrivet brev uppläste
följande där förekommande och för honom på svenska
uttydda utlåtelse: 'J'ai vu Abraham Westman et je
suis parfaitement content de lui, quoique il est un
peu indiscret.' Westman, tillspord oin han hade sig
bekant av vad anledning sekreteraren Eh renström
angående honom kunnat hava en sådan utlåtelse, för-
klarade, att han därom ägde icke den ringaste kunskap
och ansåge för en skam att, som orden föllo, vara
nämnd av en så nedrig människa: han visste sig icke
mer än en gång hava sett eller tak vid sekreteraren
Ehrenström, vilket skett en eftermiddag förliden vinter
ett år sedan, då sekreteraren, som Westman förut icke
känt, gjort honom visit och sagt sig åstundq, West-
mans bekantskap; varpå Westman utlåtit sig, att det
vore honom kärt samt bedt sekreteraren Ehrenström
sitta neder. De hade därefter samtalat uji varjehanda
mindre betydliga ämnen, varunder, som Westman på
särskild fråga uppgav, sekreteraren Ehrenström hade
inblandat något om finanserna, dem han sagt vara
sämre än i högstsalig konungens tid; men för övrigt
hade . något politiskt tal dem emellan ej förefallit, och
om sekreteraren yppat sina brottsliga avsikter, hade
Westman, vars föremål alltid varit trohet och tillgivenhet
för sin konung och fäderneslandet, icke underlåtit att

61

Digitized by VjOOQIC

sådant angiva. För Westman upplästes vidare den
uti sekreteraren Ehrenströms skrivelse till herr baron
Armfelt av den 25 juni förlidet år förekommande
utlåtelse, som förut i protokollet blivit intagen, i anled-
ning varav Westman yttrade sig, att här i Stockholm
voro utom honom många med namnet Westman till
ett antal av visst fyrtio personer, av varjehanda sorter,
och om ibland dem funnits några, som deltagit i
sekreteraren Ehrenströms avsikter, kunde löjtnanten
sådant icke känna; hade fråga varit om goda saker,
vore Westman alltid för konungahuset, såsom han vid
alla tillfällen ådagalagt, men uti nedrigheter kunde han
ej ingå. Abraham Westman avträdde, och inkallades
därefter Isaac Westman, vilken underrättad om vad
sekreteraren Ehrenströms till herr överståthållaren baron
Armfelt avlåtna skrivelse den 25 juni nästlidet år
hmehåBef uti den omständighet, som förut i detta
prokokoll blivit infördt och tiö ryttroästarens hörande
föranledt, på tillfrågan förklarade, att han aldrig talat
vid sekreteraren Ehrenström och kände honom icke.»
Enligt Ehrenström skall Abraham Lorenzson hava
av vederbörande och på Reuterholms tillskyndar* blivit
hotad med svår förföljelse och till och med med fängelse-
straff, om han ej inför hovrätten uttalade de ord, man
lade honom i munnen. »Som han var av en blöt
och svag karaktär samt kände sig, i anseende till
andra omständigheter, vulnerabel för regeringens hämnd,
underkastade han sig att för sin räddning eftersäga
den läxa, han fått och yttrade sig, att han ansåg för
en skam att vara nämnd av en så nedrig människa
som jag. Genom denna nesliga eftergivenhet undslapp
han allt vidare tilltal, men genom sin bror Isaac, vilken

62

Digitized by VjOOQIC

jag efter min upprättelse lärde känna och som var en
klok och förståndig man, lät han betyga mig sin djupa
ånger över sitt beteende och förtäljde då de konstgrepp,
som blivit använda för att förmå honom därtill.»

I en inlaga till hovrätten gjorde Ehrenström ett
fullständigande av sitt mellan havande med Abraham
Lorenzson, vilket även har intresse såsom ett bidrag
till dennes karakteristik: »Jag begagnar mig av detta
tillfälle för att i underdånighet anmärka en oriktighet,
som jag blivit varse i ett på svenska översatt utdrag
av mina brev till herr baron Armfelt. Uti en apostille
till herr baron av den 17 februari hade jag utlåtit mig
om herr löjtnanten och bryggaren Abraham Westman,
vars bekantskap jag gjort i slutit av år 1792 och som
jag aldrig mera än vid detta enda tillfälle sett, att
jag var fullkomligen nöjd med honom, det vill säga,
efter vad jag förklarat, nöjd med hans tänkesätt, vilka
jag fann grundade på underdånig- tillgivenhet emot
konungahuset. Av den anledning att någon, som
kände honom närmare än jag, underrättat mig seder-
mera att herr löjtnantens uppriktiga karaktär förde
honom ibland till en öppenhjärtlighet, som, då den
rörde ömtåliga personer, kunde anses för en oförsik-
tighet, tillade jag i detta förtroliga brev: 'Quoique il
soit un peu indiscret' — 'Ehuru han kan vara något
oförsiktig i sitt tal.' Vad jag nu således sagt om en
egenskap, som, då den har sin grund i ett redligt
hjärta, aldrig kan bli ett fel, har i översättningen blivit
förbytt till ett skymfligt tillmäle, och ordet indiscret,
mildradt i min apostille genom tilläggningen un peu,
är omskapadt till pratmakare».

Detta Ehrenströms försök att mildra sitt omdöme

63

Digitized by VjOOQIC

om Abraham Lorenzson var ju mycket vackert, men
torde ej minska vare sig samtidens eller eftervärldens
uppfattning att benämningen »pratmakare», fastän
måhända tillkommet av missförstånd, ej var alldeles
oberättigad. Jämte de ovan anförda vittnesbörden
härom träffas även andra anteckningar, att han åtmin-
stone i politiska ting ej höll tand för tunga utan falide
obetänksamma yttranden, emellanåt, liksom de redan
relaterade, förbundna med obehagliga efterräkningar.
Sålunda berättar landshövdingen, friherre J. af Nordin
i sin hovkrönika \ hur Abraham Lorenzson jämte
brukspatron Björkman och grosshandlarne Ekholm och
Philipson i november 1795 efter angivelse av en bland
regeringens spioner vid namn Lindberg blevo av justitie-
kanslern Lode kallade att stånda till ansvar därför, att
de på en källare hållit förgripliga diskurser om hertigen-
regenten och yttrat de mest fria jakobinska termer
och utlåtelser. Särskildt hade de sagt, att de tyckte
det var skada att »ej det imaginära skottet träffat den
rätte våldsverkaren». De syftade härmed på den mycket
uppseendeväckande händelsen i köksträdgården vid
Drottningholm den 18 oktober d. å., då vice korpralen
vid Livdrabanterna Netherwood lossade ett skott mot
sig själv, men uppgav att det var ämnadt åt hertigen. *
Lindberg, som av antecknaren kallas »un homme de
rien, mais un des espions gages du Chancelier», kunde

1 A. Ahnfelt. Ur svenska hofvets och aristokratiens lif. \U.
Sthlm 1883.

9 Se förf:s år 1916 utgivna bok Svenska lyckoriddare i främmande
länder, vari en utförlig redogörelse lämnas för den antagligen av
Reuterholm anstiftade tilldragelsen.

64

Digitized by VjOOQIC

KANSLIRÅDET SVEN ANDERS HEDIN
Efter original av P. Krafft cl. y., tillhörigt dr Sven Hedin

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

emellertid ej styrka anklagelsen. De tilltalade frikändes,
men Lindberg blev i stället häktad för falsk angivelse.
Under senare hälften av 1790-talet synes emellertid
Abraham Lorenzson ha varit försiktigare, och hans
namn förekommer ej i samband med de politiska
tilldragelserna. Förhållandena hade ju också blivit
lugnare, sedan den unge konungen själv tillträdt rege-
ringen och Reuterholm fallit i onåd och avlägsnats,
och härtill kom att under de sista åren av decenniet
brännvinsfrågan eller man skulle kunna säga brännvins-
politiken tog den verksamhetslystne bryggarens intressen
i hög grad i anspråk. Abraham Lorenzson hade år
1798 blivit ålderman i Bryggareämbetet, och i denna
egenskap eller såsom den hedervärda och betydande
korporationens ordförande tillkom det honom att föra
densammas talan bland annat vid de underhandlingar
och överenskommelser, som under sommaren 1799 ägde
rum för att avvärja regeringens intrång i bränneri-
näringen. I själva verket voro dock regeringens åtgär-
der för inskränkandet av brännvinsbränningen mycket
berättigade. Det rådde nämligen stor nöd i landet,
spannmålspriserna stego under våren oerhördt, och i
slutet av maj ingick underrättelse att kejsaren av
Ryssland hade -förbjudit utförsel av säd till Sverige.
Den 26 maj utfärdade därför regeringen förbud att
bränna brännvin från denna dag och till den 1 september,
även av kronans brännerier och bryggarne i Stockholm,
liksom redan några veckor förut i landsorterna. Denna
åtgärd väckte stort missnöje, såsom framgår av efter-
följande meddelanden av J. af Nordin, vilka äga
intresse även till jämförelse med den i vår tid på
dagordningen stående brännvinsfrågan :

Storborgare. 65 5

Digitized by VjOOQIC

»Den 23 maj 1799. Sedan mitt sista har här ej
vankats något annat anmärkningsvärdt än blott det,
att en kungl. förordning ifrån trycket i måndags emane-
rade, av innehåll att all slags brännvinstillverkning
kommer i morgon åtta dagar till att upphöra, i
anseende till regeringens befarade spannmålsbrist; dess-
utom är ett slikt förbud ej något nytt under loppet
av sommarmånaderna, men för denna gång skall det
komma att räcka hela fyra månader, hoc est en månad
längre än hittills övrigt varit eller allt intill den 30
september detta år. Alla bryggare, brännvinsdestil-
latörer etc. äro häröver förtvivlade, några få undan-
tagna, t. ex. Abraham Westman m. fl., vilka innehava
de mest ansenliga lager av denna för nationen i all-
mänhet så kära och av vanan oumbärliga likör, och
dessa ämna nu skära guld med täljknivar och låta oss
därför betala allt vad dem lyster. Abraham Westman
har ensam ett lager, skattad t till minst 100,000 riks-
dalers värde, och han yttrar själv, att han åtminstone
under tiden ämnar och tilltror sig även att med full
säkerhet kunna fördubbla ett så ansenligt kapital.

Den 27 maj. Orsaken till dessa ordres är den, att
ifrån Ryssland till vår Selim (konungen) den under-
rättelsen inlupit, att all slags spannmålsutförande där
nu blivit strängeligen förbjuden. — Emellertid uppsteg
brännvinet ännu den samma dagen här 50 procent,
och snart går det väl till 100 procent. — Uti alla
de härvarande kronolagerkällarne befinnes nu ej på
långt när ett så stort kvantum, som betarvas och som
redan är rekvireradt för trupperna under lägertiden.

Den 3 juni. Sedan bryggarne och destillatörerna
m. fl. uppsatt brännvinet ifrån 28 sk. per kanna till

66

Digitized by VjOOQIC

i rdr. 28 sk. per kanna och mäsken till 8 sk. per
kanna, så lät vår Selim sistlidne fredags förmiddag
uppkalla dem och förehöll dem dä själv uti ganska
allvarsamma termer detta deras grova och över all
höva högst skamlösa prejeri på den fattiga allmän-
hetens bekostnad etc. Detta hade den verkan att
brännvinet genast nedsattes till 1 rdr. per kanna, näm-
ligen det odestillerade, som dock är mer än väl betaldt,
och nu tros, att de väl ännu vidare skola nödgas att
avpruta. Mäsken har även något fallit, dock ej ännu
särdeles mycket; men Abraham Westman, vilken för
närvarande innehaver det största lagret brännvin, säljer
nu platt intet därav, utan blott till vissa sina närmaste
kunder, och de som betala honom därför allt vad han
möjligen åstundar.

Den 15 juli. Bryggaresocietetens samtliga ledamöter
voro sistlidne lördag inför spannmålsdirektionen upp-
kallade för att förehållas deras enorma prejeri med
brännvinet. Herr Abraham Westman var ordförande
för hela den respektabla societeten; de svarade alla,
att de ej ägde något eller några brännvinslager, varpå
man lät dem veta, det man ganska väl känner mot-
satsen och att om eller ifall de längre skulle vilja
begagna sig av brännvinsförsäljningsrättigheten, så
borde de antingen förplikta sig till att sälja brännvinet
efter den utfärdade taxan, eller ock förbjudes dem all
försäljning därav, och i och med detsamma förseglades
även alla deras lagerkällare etc, dem direktionen hade
sig förut ganska väl och noga bekant.»

Så slutade den brännvinstvisten. Tillverkarne måste
finna sig i att lämna den åtrådda varan till det av
höga vederbörande bestämda priset. Säkerligen skedde

67

Digitized by VjOOQIC

detta motvilligt på många håll, och det är möjligt
att det var i grämelsen över societetens nederlag, som
Abraham Lorenzson redan följande år lämnade ålder-
mansposten. Han efterträddes på denna av sin broder
Isaac, vilken också hade beklädt den under två år
före honom, eller 1796— 1798, och i sin tur hade
efterträdt Carl Johan Wier. Denne var en av ämbetets
utmärktaste åldermän, som under sitt fjortonåriga
beklädande av befattningen inlade stora förtjänster
särskildt om ämbetets fastighet *. Vid ett sammanträde
år 1793, då Wier redogjorde för ämbetets ekonomi,
framförde Abraham Lorenzson i sin egenskap av
bisittare ämbetets tacksamhet härför och föreslog att
hans konterfej skulle anskaffas och uppsättas i ämbets-
salen, såsom fallet varit med några föregående högt
förtjänte åldermäns porträtt. Någon liknande ära kom
ej Abraham Lorenzson till del, men detta behöver
icke ha berott därpå, att han ej var tillräckligt upp-
skattad av sina yrkesbröder, utan står måhända i
samband därmed att ifrågavarande hedersbevisning kom
ur bruk. Enligt ämbetets protokoll vederfors nämligen
ingen av de åldermän, som efter Wier innehade platsen
eller befattningen, äran att få sitt konterfej införlivadt
med ämbetets porträttgalleri 2 .

Till Abraham Lorenzsons offentliga liv höra ytter-
ligare ett par episoder, som böra omnämnas, innan

1 Det stora i kv. Järngraven Nedre och vid Brunnsbacken n:r 4
& 6 belägna huset, där den bekanta källaren Pelikan sedan flera
decennier har sina lokaler.

2 A. Bjurholm. F. d. Bryggareämbetets i Stockholm pensions-
kassa åren 1847 — 1900, Anteckningar från handlingar i kassans arkiv.
Sthlm 1905.

68

Digitized by VjOOQIC

skildringen övergår till några meddelanden om hans
privata verksamhet, familjeförhållanden o. s. v. Trots
de ej oblandadt angenäma erfarenheterna från riksda-
garna 1789 och 1792 hade han ej tröttnat på politiken.
I början av februari 1800. då valet av ledamöter i bor-
gareståndet till den förestående riksdagen i Norrköping
ägde rum, framträdde han åter i partifejderna och i
förhoppning om att ånyo få bliva en av huvudstadens
representanter. Utsikterna härför tycktes också vara
ganska lovande, men det med livligt intresse omfattade
och av mycken agitation föregångna valresultatet blev
ett stort nederlag för Abraham Lorenzson och hans
anhängare. Sålunda skrev J. af Nordin den 6 februari
eller samma dag valet försiggick, att detsamma »utfallit
nästan tvärtemot allas förmodan. Hela den mäktiga
Westmanska ligan och familjen är därifrån alldeles
exkluderad; ja ingen enda av hela den f. d. så mäk-
tiga societeten har kommit under omröstning.» De
tio valda voro justitieborgmästaren Ulner, rådmännen
Hallqvist och Norelius, sidenfabrikören Ström, kram-
handlaren Carstens, garvareåldermannen Westin, gross-
handlarne Ekholm och Asplund, bagareåldermannen
Röhl och skomakareåldermannen Lindgren. Om den
sistnämnde antecknade Nordin den 10 februari, att
han var känd på en ganska elak och intrigant sida
och att det var han, som kullkastade hela den mäk-
tiga patriarkaliska Westmanska planen. »N. b. detta
misslyckade valet», tillägger han, »har kostat alla de
trenne patriarkerna Abraham, Isaac och Jacob & Comp.
cirka 7,500 rdr. rgs. I lördags afton levererades en
formlig batalj å den så kallade Malmens källare
emellan 70 och 80 väljande borgare och de över detta

69

Digitized by VjOOQIC

valet missnöjda och exkluderade herrar, varvid flera
blodviten och hiskliga skråmor och kindpustemärken
vankades.»

Abraham Lorenzson fick sålunda ej vara med vid
den märkliga riksdagen i Norrköping, där all ståten
och de många kalasen med anledning av Gustav IV
Adolfs och hans unga drottnings kröning utan tvivel
särskildt skulle ha tilltalat honom. Han erfor också
grämelsen över att ej bliva omvald till bankofullmäktig,
förmodligen därför att han ej kunde själv vara när-
varande och verka för förnyelse av uppdraget. Emel-
lertid minskade ej dessa motgångar hans intresse för
politiska angelägenheter, och från sommaren 1800
finnes ett vittnesbörd om att han ingalunda höll sig
undan, då det gällde åtgärder, som han ansåg vara
för fosterlandet gagneliga. Det var i augusti månad
och i samband med de transaktioner, riksbanken gjorde
för att underlätta de finansiella svårigheternas undan-
röjande. Bland annat utfäste sig banken att betala
4 procents ränta till alla, som i banken ville deponera
silver, och lyckades också därav erhålla ansenliga
förråd. J. af Nordin har härom lämnat ett meddelande,
vilket även innehåller ett, ovanligt nog, erkännsamt
omdöme om Abraham Lorenzson: »De 4 procent, som
banken till alla långivare årligen betalar, tyckas otroligt
mycket animera; enär härtill kommer den förmånen
att man med ränta kan på flerfaldiga sätt använda de
av banken utgivna lånesedlarna, så bliver det visser-
ligen ej heller för banken svårt att inom kort tid
kunna insamla den av riksens ständer utstakade realisa-
tionsformen, på det att en gång det fördömda preje-
riet med agioteringen må slutas. Den famöse Abraham

70

Digitized by VjOOQIC

Westman säges mig hava till banken avlämnat ett
silverförråd av 7 lispunds, 23 skålpunds vikt. Originell
i allt, älskar han även i allt distinktioner — dock är
detta av honom ett berömligt, klokt och ganska patrio-
tiskt drag.»

Ehuru de nu anförda uttalandena om Abraham
Lorenzson som politisk person i mycket äro färgade
av partilidelserna och av åsikter motsatta hans egna
samt följaktligen ej kunna anses vara fullt opartiska,
måla de dock utan tvivel ganska tillförlitligt mannen sådan
han verkligen var: en varm fosterlandsvän, lidelsefull
och oförsiktig, stortalig och bullersam, med koleriskt
temperament och lätt uppbrusande lynne, svag och
lättledd, men ärlig och välmenande. Samma egen-
skaper, både de goda och de mindre tilltalande,
utmärkte honom i det enskilda livet. Det var väl
också mest i detta, som han genom sitt uppträdande
gjorde skäl för namnet »Bryggarekungen». Vänsäll
och vänfast, med stor förmögenhet och en lönande
rörelse, utövade han storartad gästfrihet för ett vid-
sträckt umgänge ej blott inom sin egen talrika släkt
och andra borgarfamiljer utan även i den gustavianska
ämbetsmannavärlden, bland riksdagsmän och politiska
meningsfränder och motståndare — själva Reuterholm
var gäst i hans hus — och bland medlemmar av Par
Bricole och andra ordenssamfund o. s. v. Hans och
hans makas hem, om vintrarna i den rymliga och rikt
utrustade bostaden i kv. Grönlandet, varom här nedan
några meddelanden skola lämnas, om somrarna i
Fåfängan på Sabbatsberg, var sålunda ett av de mest
representiva borgarehusen i det gustavianska Stockholm,
kännetecknadt ej blott av den . gammaldags solida bor-

71

Digitized by VjÖOQIC

gerliga gästfriheten utan även av ett gladt och otvunget
umgängesliv.

Ibland deltagarna i det sistnämnda stannar intresset
särskildt vid Bell man. Mellan honom och Abraham
Lorenzson rådde ett varmt vänskapsförhållande, som
ofta omtalats i levnadsteckningarna över skalden, men
här något utförligare må skildras på grund av de
upplysningar, det skänker om den andra partens per-
sonlighet och hemliv. Bekantskapen mellan de två
ingicks i ungdomsåren, då Carl Michael såsom här
ovan nämnts var umgängesvän i rådman Lorenz Lorenz
sons hus. Den fortsattes och underhölls under de
följande decennierna, men tycks ha antagit intimare
karaktär först under de sista, bekymmerfyllda åren av
skaldens levnad, eller förra hälften av 1790-talet. Bryg-
garekungen gav honom då mången god ekonomisk
handräckning, och han var ofta gäst i hans hus, där
han med anledning av födelse- och namnsdagar samt
andra festanledningar gjorde vers och strängade sin
lyra till värdens och värdinnans ära och för övrigt var
hela familjens och umgängets muntrationsråd. Härom
finnas åtskilliga minnen bevarade, dels tryckta i Carléns
och Eichhorns upplagor av hans skrifter, dels i hand-
skrift i K. Biblioteket 1 och i enskild ägo.

1 Till K. B. överlämnades år 1889 av Abraham Loren zsons dotter-
söner, de fyra bröderna Svante, Ludvig, Henrik och Alfred Hedin
en liten volym i 4:o format innehållande handskrivna verser av Bell-
man samt några färglagda teckningar av honom och Elias Martin.
Den är tillägnad fru Elisabeth Westman och bär titeln: TiUfUlige
verser och rim, skrivne och hopsamlade inom ett hus, där auctor kän-
ner sig älskad och välkommen.

72

Digitized by VjOOQIC

Några av dessa, kanske mindre från poetiska än
från person- och kulturhistoriska synpunkter intressanta
och värdefulla Bellmansminnen skola här nedan åter-
givas, men därförinnan må lämnas några meddelanden
om miljön för deras tillkomst.

Abraham Lorenzson bodde vid ifrågavarande tid-
punkt liksom åtskilliga år före och senare vid Holländare-
gatan 1 , i kv. Grönlandet Södra, mellan Adolf Fredriks
kyrkogata och Nya Gatan, såsom den på 1770-talet midt
för kyrkan öppnade farleden (nu Vallingatan) emellan Drott-
ning- och Holländaregatorna först kallades. Genom köp
från bryggaren Joachim Sasses gäldbundna bo, represente-
radt av bagareålderman Johan Röhl, hade han 1784 blivit
ägare av den stora fastigheten mellan förstnämnda gator,
vilken upptog nära halva kvarteret. Några år senare eller
1787 förvärvade han den återstående hälften, som då
var obebyggd och benämndes Adolf Fredriks församlings
trädgårdstomt. Han förfogade sålunda över mycket
godt utrymme, och detta kunde även väl behövas med
hänsyn både till det stora hus, han förde, och till om-
fattningen av hans bryggeri- och brännerirörelse. Även
hans familj hade tillväxt, ty till de tre här ovan om-
nämnda pojkarna kommo två små flickor: Clara Elisa-
beth, född 1790, och Carolina Margaretha, född 1792.
Den förra av dessa blev 18 12 gift med kanslirådet

1 En uppgift i A. Tidners år 1917 utgivna bok Palats och käkar
att Abraham Lorenzson på 1780-talet skall ha ägt det Hårlemanska
huset vid Drottninggatan, i kv. Islandet, är oriktig. Det var nämli-
gen icke Abraham L:son Westman utan sidenfabrikören Abraham
Westman, av den s. k. Perssläkten, som ägde och bebodde denna
präktiga och i många hänseenden intressanta fastighet.

73

■Digitized by LjOOQIC

Sven Anders Hedin \ den
senare 1813 med kaptenen
vid stadsvakten (de s. k.
korvarna) Fredrik Nyström.
Hedin torde först flera år
efter Abraham Lorenzsons
frånfälle ha gjort sitt in-
träde i Westmanska huset.
Han var nämligen född
1788 och blott två år äldre
än sin maka. Nyström
däremot tillhörde familjens
carolina Margaretha nyström, umgänge redan på 1790-
f. westman. talet. Född 1759, var han

EFTKK MINIATYRPORTRÄTT, TILLHÖRIGT fXrrQ , mrrrp ön cin «S\rär.
DR SVJCN HEDIN. ,U 8 d 7 1, S IC «*" öl " ÖV< "

far, som han antagligen
liade träffat i Bricole och andra glada kretsar. Han var en
i huvudstaden mycket känd och bemärkt person, en
glad sällskapsbroder, som tillhörde Bellmans vänner.
Det lär vara från honom talesättet »måttliga korvar ä'
bäst» leder sin tillkomst, men historien förmäler ej, om
han därmed avsåg sina underhavandes kroppslängd
eller begivenhet på mat och dryck.

Det var ju givet att ovannämnda tillökning i familjen
också skulle medföra en ökning av tjänstepersonalen,
varjämte bryggeri rörelsens utvidgning medförde anstäl-
landet av flera medhjälpare. Omkring trettio personer
lydde sålunda vid midten av 1790-talet, mot tjugo

1 Denne var son av den bekante läkaren under det gustavianska
tidevarvet, Linnés lärjunge och biograf, medicinalrådet S. A. Hedin
samt fader till de ovannämnda fyra bröderna och farfader till vår
frejdade forskningsresande, doktor Sven Hedin.

74

Digitized by VjOOQIC

några år tidigare, un-
der Bryggarekungens
och hans makas spira,
nämligen bryggerilär-
lingarna Valentin Re-
funk x och Johan
Lundberg, två hus-
hållerskor och sex pi-
gor, en gosse, som
tjänstgjorde såsom
lakej, tretton bryg-
garedrängar, kusk,
två trädgårdsdrängar
m. fl. Den ena träd-

KAPTEN FREDRIK NYSTRÖM.

garasarangen nacesin eftkr miniatyrporträtt, tillhörigt
verksamhet vid Få-

fängan på Sabbatsberg, den andra på »Barnhus-Dyen»
eller det lågländta område vid Barnhusviken eller Clara sjö
och mellan Rörstrands- och Appelbergsgatorna, som Abra-
ham Lorenzson innehade på arrende och som även hans
fader hade arrenderat. Beträffande huset ikv. Grönlandet,
som ännu fastän ombyggdt och förändradt finnes k var och
i våra dagar varit mycket omtaladt såsom upplåtet åt det
så styvmoderligt behandlade Etnografiska Riksmuseum,
må nämnas, att det under Abraham Lorenzsons be-
sittningstid hade tio dubbla och aderton enkla fönster-
lufter och att åtminstone ett av rummen, förmodligen
fru Elisabeths förmak eller salong, var försedt med
sidenklädda möbler. Om Fåfängans inredning och ut-

1 Enär denne var en femtioårs man, är det uppenbart, att benäm-
ningen "lärling" ej hade nutida betydelse utan även användes om
personer, som voro gamla i yrket.

75

Digitized by VjOOQIC

rustning föreligga inga uppgifter, men man kan vara
viss om, att stället ej var ett oansenligt lusthus, blott
avsedt för tillfälliga besök, utan ett verkligt s. k. sommar-
nöje, en landtgård, där det var godt om utrymme och
även i andra hänseenden väl sörjdt för tillvarons trev-
nad. Följande beskrivning i Elers' Stockholm vittnar
härom 1 . »Sabbatsbergs jordägor och värdshusrummen
äro av direktionen utlämnade på vissa år till bryggare-
åldermannen, löjtnanten Abraham Westman, som på en
höjd därstädes låtit bygga ett vackert lusthus av sten,
vilket äger en ypperlig utsikt av staden och giver
stället en märklig prydnad. Han haver haft kostnader
osparda att genom odling göra berg och kullar frukt-
bärande. »

Enligt Linnerhjelm, sbm i entusiastiska ordalag
skildrar utsikten från Sabbatsbergshöjden, hörde till
Fåfängan även ett lusthus eller en öppen rotunda:
»Vid utgåendet föll en täck öppen Rotonde angenämt
i ögat. Den var mig en surprise. Slingrande vägar

1 På I*. Tiilaeus' karta över Stockholm 1733 kallas Sabbatsbergs-
området Rinkeshof. Det hörde fordom till Rörstrand. Efter källar-
mästaren Valentin Sabbat, som även innehade källaren Rostock vid
Västerlånggatan, erhöll det sitt nya namn. År 1734 upptogs på om-
rådet en hälsobrunn, som i flera decennier var mycket anlitad. För
brunnsgästerna uppfördes ett stenhus. Sedan Stockholms stad på
1750-talet inköpt egendomen, anlades där även ett fattighus. — En-
ligt benäget meddelande av f. sysslomannen A. M. Rosenström, som väl
minns den först i slutet av 1870-talet rivna Fåfängan, var denna ett fyr-
kantigt stenhus med ingång från norra sidan. Bottenvånigen inne-
höll förstuga, några smärre rum och kök; våningen 1 tr. upp ut-
gjordes av ett enda stort rum eller sal. Fönstren voro 4 åt varje
väderstreck samt små i bottenvåningen och stora i den övre. Bygg-
naden användes på 1850 — 60- talen till lokal för enklare baler och i början
av 1870-talet till barack för fattiga.

76

Digitized by VjOOQIC

förde till dess på kort avstånd belägna kulle och
templet sågs redan uppfylldt av lycklige dyrkare. Det
var säkerligen uppbyggdt ät den allmännaste gudom-
ligheten, Nöjet, och varje av de unga skönheter, som
nu besökte det, tycktes mig en bönhörd prästinna.
Tvenne små sjöar eller naturliga dammar, som ligga
vid sidan, och den i flera planer brutna parken lämna
vidare utväg att försköna stället, som i synnerhet be-
höver fria planteringar.» *

Abraham Lorenzson hade sålunda på bästa sätt
ordnat för sin familj, sina underhavande och sitt um-
gänge, och Bellman har skänkt eftervärlden många
vittnesbörd om den glädje och trevnad, som rådde i
det gästfria hemmet. Än föreslog han vid middagar
och gästabud konung Gustavs skål, vilken säkerligen
med entusiasm dracks av den rojalistiska värden och
hans gäster, såsom den 16 oktober 1791:

Då allt på Drottningholm av blixt och facklor ljungar,
Och pukarns virvlar stolt, sä varje tilja gungar,

Framtrumlas som sig bör,
Så glömmom ej en skål för den regent bland kungar,

som hjärtats lov tillhör.
Vid glasets röda brädd din trogna hjässa blotta,
Ifyll ditt tömda kärl väl åtta gånger åtta

Och om kung Gustav sjung!
Låt dina ögons blick till himlens skyar måtta

Och sucka för din kung.

Än hyllade han värdinnan med gratulationer, såsom
på hennes födelsedag den 6 november 1791 :

Vinterns norrsken, kylor och frost,
Dimmor, strimmor, snöglopp och blåst

1 Bref under resor i Sverige, Sthlm 1 797.

77

Digitized by VjOOQIC

Fordrar väl, så där i mjugg,
Av herr Willman
En liten mugg.

Upp ur källarens valv

Med fyllda muggar — dito en halv

Åt den vännen ges tår,

Som på sin lyra fingrar och slår,

Födelsedagen är dyr

För den, som vår trevnad bestyr.

Önskom henne godt

Och tömjom våra rågade mått.

Bort med hässjor och tåg,

Med vindspel, pumpar, säckar och råg,

Bort kring väggar och skrank

Med käringar, kärror, gröpe och dränk.

Fru Elisabeth.
Är dagen helgad, nöjsam och lätt.

Hennes födelsedag.
Gör hennes make lugn och behag.

In med kärran på plan,

I dag är helgdag för lilla Jan.

Klang i brännhuset, klang,

Med hattar, trattar, pannor och slang,

Fru Elisabeth
Vid denna högtid äger den rätt

Att av barn och man
Lyckönskas. Leve båd' hon och han!

När druvan pokalen fullblodar,

Så titta åt tunnan dit ner,

När Bacchos man tror och förmodar,

Han mera i glasena ger.

Vad ögona blunda och brinna,

78

Digitized by VjOOQIC

Och hjärtat klappar så här,
Klang, nådiga vår Hertiginna,
Klang, posterna ropa gevär.

Eller på Elisabeths dagen den 19 november 1793:

För Elisabeth i dag
Klinga lyrans gyldne strängar,
Husets tjänstefolk och drängar
Sjungen alla gladt som jag.
Sjungen till vår matmors heder,
Som var dygdens vän tillber.
Barn, magister och kamrer
Och herr Willman bugen Eder.

Fru Elisabeth, galant,
Lovar jag i hennes stuga,
Här i tiden mer ej ljuga,
Men som Refunk tala sant,
På kisthörnet ej fundera,
Ej vid skåpet säga ja,
Aldrig fru Theresia
Nånsin föra skvaller mera. l

Theresia var antagligen någon trotjänarinna i West-
manska huset, men hennes släktnamn och ålder ha
förgäves eftersökts i mantals- och taxeringslängderna.
Hon förekommer även i programmet till ett sällskaps-
spektakel, som skalden kallade »Theresia, som stoppar
sina strumpor» och som ingen fick bevista, »utan liverie
och lyckta». Den i dikterna omtalade Refunk var den
förut nämnde bryggerilärlingen, och herr Willman, som

1 Av denna dikt, som ingår i den ovannämnda boken i K. B.,
äger dr Sven Hedin ett av Bellman mycket prydligt skrivet exemplar,
undertecknadt C. M. B. Antagligen är detta den ursprungliga namns-
dagsgratulationen .

79

Digitized by VjOOQIC

bar dopnamnen Carl Gustaf, omtalas i slutet av decen-
niet som bryggare, sedan han förut prövat sin lycka
som färgare. Han var för övrigt broder till Abraham
Lorenzsons svåger, den förmögne bryggaren Anders
Willman.

Till lilla Clara Westman, som var skaldens särskilda
favorit, ägnade han en hälsningssång i slutet av juni
1 79 1, då hon varit inne i staden hos någon läkare
och blivit vaccinerad :

Var välkommen, lilla vän,
I föräldrars famn tillbaka
Med båd' öga, mun och haka
Fredad från koppympningen!
Vi med längtan dig förbida.
Men på en så rolig dag
ömt din far i famnen tag
Vid en älskad moders sida.

Det var emellertid ej blott på födelse- och andra
bemärkelsedagar, som Bellman strängade sin lyra för
att höja glädjen och trevnaden i Westmanska huset.
Han var redo ätt dikta även vid så prosaiska tillfällen
som t. ex. en gång då fru Elisabeth hade stortvätt,
såsom framgår av följande:

Uppsats till en klädtvätt.

Fruns kläder och livstycken
med hennes tröja nätt,
uppskriven till en tvätt,
som nu lär bliva mycken:
Kalesonger trenne par
och aderton näsdukar.
En dito huva rar,

80

Digitized by VjOOQIC

CARL MICIIAEL BELLMAN
Efter original av Elias Martin, Nationalmuseum

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

som hon om natten brukar.
Noch strumpor, som man ser
till tio par skall tvättas.
Kjolsäckar som berättas
blott tvenne men ej fler,
och tretton märker jag
av vad på soffor sättas
till stol och överdrag.

Bed Bacchus framvältra sin tunna
Och kröna med blommor sitt sprund,
Bed Mars sina söner förunna
Från fanor och pikar en stund:
Blott en stund att i glasena hälla,
Sjunga vivat gladt kring Cythern
Och en måltid högtidligt anställa
Inom fönstrens gallrande järn. *

Medan Carl Michael sålunda lät sin poetiska ådra
flöda till fru Elisabeths ära och i allmänhet ensam
exekverade både sång och musik, synes han vid hyll-
ningarna till hennes make ha bemödat sig om mer
storslagna och ceremoniösa former, svarande både mot
tidevarvets smak för s. k. divertissemanger och mot
föremålets böjelse för det pompösa och burleska. Så
var tydligen fallet på den fest, som av ej angiven
anledning hölls den 5 maj 1794 och vartill programmet
hade följande lydelse:

I dag kl. 5 på eftermiddagen uppföres i stora korridoren en full-
ständig konsert. Orden därtill komponerade av bror Wetz.

1 Dessa strofer höra måhända ej till tvättpoemet, men de före-
komma i handskriften omedelbart därefter och under samma rubrik.

Storborgare. 81 6

Digitized by VjOOQIC

1. sta avdelningen:
l:o) Föreställes överflödsförordningen på säckpipa.
2:o) Mälarens tillfrysande nästa år.
3:o) En aria för skridskor.

2:dra avdelningen:
l:o) Abraham och Isaac drickande en bål bischof med solo för
valdthorn.

2:o) Fjeliman nysande, och i en hållstu' tio variationer lögn.
Konserten slutar med ett stort kor av kattor.

Fastän skalden här låter bror Wetz, d. v. s. den
från Fredmans Epistlar bekante »instantie-tramparen
och bröllopspoeten», fa äran av den tyvärr ej åter-
givna texten, var han naturligtvis själv dennas för-
fattare, liksom han också själv utan tvivel med sin
mångomtalade och oefterhärmliga talang utförde den
av allehanda märkvärdiga ljud bestående musiken. Den
nysande Fjeliman var protokollssekreteraren Sven F.,
medlem av Par Bricole och en av Bellmans och Bryg-
garekungens vänner.

En annan gång sommaren 1794 gick det ännu ståt-
ligare till såsom framgår av följande:

Projekt till emottagning av herr löjtnanten och bryggaren Abraham
Westman vid dess efterlängtade återkomst. *

l:o) Eller för det första, utskickas någon for att efterhöra herrens
ankomst och vartill herr sekreteraren Theel anmodas, som benäget
vid detta glada tillfälle och till säkrare kunskaps vinnande torde ut-
välja sig någon hörare vid storskolan eller de andra församlingarna,
som hör bättre än han.

2:o) I fall och på den händelse herr löjtnant Westman skulle oför-
modligen inträffa nattetid och behaga intaga rum på sin som mar bo -

1 Från någon resa, men ej efter vistelsen vid riksdagen i Gävle,
såsom en och annan Bellmansforskare uppgivit. Den slutade nämli-
gen i februari 1792.

82

Digitized by VjOOQIC

ning vid Sabbatsberg, så synes ej olämpligt att vid stora porten eller
grinden utbreda någon matta eller onyttig fäll av gamla lumpor,
vartill fattighushjonen kunde vara behjälpliga, för att vid porten hava
en bandhund på utkik liggande, vartill, vid ett sådant sollent tillfälle och
för denna gången, herr hovkamreraren EJfman ej torde undandraga
sig den mödan att föreställa en husets trogne tjänare, om hälsan så
tillåter, alla dar.

3:o) I fall och på den händelse herr hovkamreraren åtager sig
denna hederspost, synes ej olämpligt, att herr kapten Nyström an-
modas, för mera eftersyn det allt måtte ordentfigen tillgå, att med
tjänliga medel sig infinna.

4:o) Kommer herr Willman att öppna båda portarne och under
samtligas glädjebetygelser av sång och skott ledsaga husets herre till
förfriskningar och lyckönskningar av en väl överstånden resa.

5:o) Kommer herr Refunk Vallentin att till förlustande vara klädd
som en herdinna i början, med vit snibbhuva och florshatt, svart-
rosig i anseende till sorgen, silkeshalsduk och röd rand ig kjol, med
en blomprydd stav i handen, men andra gången som en handtlangare
eller fyrverkare för att servera kanonerna.

6:0) Inställer sig hovsekreteraren Bellman, om hans hälsa tillåter,
för att avsjunga följande lyckönskningssång:

Till en huld och älskad maka,
Under barnens sång och pris,
Var välkommen hit tillbaka
Inom detta paradis!
I vårt tjäll vår glädje sprides,
Och till prov att den är stark
Friska blomsterkransar vrides,
Hämtade ur egen mark.

Sedan detta är enhälligt avsjunget, lössläppes post-d*honneuren
vid grind.

Den jämte de förut omtalade rollinnehavarna i detta
upptåg medverkande hovkamrer Pehr Elfman var en
av Bellmans förtrognaste vänner. Han måtte även och
kanske just på grund härav ha varit en originell man

83

Digitized by VjOOQIC

och särdeles pålitlig vid dryckeslagen både hos Bryg-
garekungen och annorstädes. I ett av de brev, som
skalden sände fru Elisabeth Westman, under uppgift
att de voro skrivna \ staden Riga, men som tillkommo
vida närmare eller på källaren Riga vid Skeppsbron 1 ,
kallas han nämligen »riksöket och flaskförvaltaren».

När Bellman fungerade som spiritus rector vid nyss-
nämnda tillställningar, var hans hälsa sedan ett par år
bruten, och några månader därefter eller den 12 februari
1795 bortrycktes han av döden, befriaren från lidande
och bekymmer. Under det sista året hade de senare
dock måhända ej varit så stora som mången gång
förut, och därför hade han jämte andra vänner att
tacka Abraham Lorenzson. När Bellman i maj 1794
blev bysatt för skuld å högvakten vid k. slottet, väd-
jade han till sin vän Bryggarekungen om hjälp. En
dag sände han honom ett brev härom jämte en färg-
lagd teckning, som föreställer honom liggande på en
soffa i gäldstugan och rökande pipa, samt verser, vittnande
om, hans betryck men även om hans trots allt humo-
ristiska uppfattning om sin belägenhet. 2 Och när han
några veckor senare befriades från gäldstugan, var det
tack vare vännen Kempenskölds ingripande, men sanno-
likt även med bistånd av Abraham Lorenzson. Denne
blev jämte Bellmans svåger kronoinspektören Martin
Lindström snart därefter hans och hans makas för-
myndare, och man kan vara viss om, att den förmögne
och godhjärtade bryggaren ur sin egen kassa tillsköt
de penningar, som erfordrades för att hålla nöden borta
från den sjuke skaldens hem.

1 Carléns uppl. av Bellmans skrifter. D. IV, Sthlm 1861.

* Se bifogade reproduktion.

84

Digitized by VjOOQIC

Några år efter nu skildrade händelser måtte Abra-
ham Lorenzson tyckt att han var för trångbodd i kv.
Grönlandet Södra, ty den i november 1798 köpte han
för 4,000 rdr specie av Adolf Fredriks församling flera
delvis obebyggda tomter mellan Drottninggatan och
Holländaregatan och »norr om den nyss öppnade gatan»,
d. v. s. i det nybildade kv. Grönlandet Norra, och
vidtog omedelbart åtgärder för deras bebyggande. En-
ligt köpekontraktet skulle han nämligen inom två år
på platsen låta uppföra ett stenhus med boningsrum, men
ej över två våningar högt, på det att utsikten till
kyrkan ej måtte hindras. Arkitekten C. Gjörwell, den
bekante bibliotekariens son, erhöll uppdrag att uppgöra
ritningarna till huset, som blev synnerligen präktigt och
bör ha kostat byggherren betydande summor. Sålunda
skriver J. af Nordin i februari 1801, då huset tycks
ha varit i det närmaste färdigt: »Detta palats kostar
ägaren redan något mera än 100,000 rdr, och denne
stollen har förbyggt sig därpå, sä att han nu mera ej
är så särdeles väl rangerad uti sina finanser och kan
pä långt när ej någonsin förvänta sig någon motsva-
rande reveny emot den enorma kostnad, han använt
på detta palatsets uppförande, vilket emellertid alltid
bliver en vacker dekoration för staden och efterkom-
mande, en varaktigt minne av dess ägares fåfänga och
på samma gång en anledning till oändlig ledsnad efter
hans bortgång hos hans talrika familj och många bröst-
arvingar.»

Skildraren tillägger att ryska ministern, baron Bud-
berg stod i begrepp att lämna sin bostad i Hilde-
brandska (Bondeska) palatset vid Rosenbad och flytta
till det ny upp förda huset vid Drottninggatan, där han

85

Digitized by LjOOQIC

skulle försäkrat sig om en våning för en årlig hyra
av 3,000 rdr b.ko. Så tycks dock ej ha varit fallet,
åtminstone icke under de första åren av det nya seklet.
Då bebodde nämligen Abraham Lorenzson själv sin
nya possession eller lägenheter däri med 22 dubbla
och 34 enkla fönsterlufter, och hyresgäster av oan-
senligare andra våningar eller lägenheter voro medi-
cine licentiaten Melker Kjerner, den här ovan omtalade
bryggaren C. G. Willman, komministern i Adolf Fredrik
S. J. Almqvist, klockaren N. Gjellström m. fl. Bryggare-
kungens hushåll utgjordes då, oavsedt hustru och barn, av
trettioåtta personer, vilket ju föga stämmer med Nordins
utsago om derangerade finanser utan tvärtom kan
anses såsom ett vittnesbörd om ökadt välstånd och
om hans ställning som en verklig storborgare.

Abraham Lorenzson fick emellertid ej länge glädja
sig åt den nya och präktiga miljö, som han skapat
åt sig själv och sin familj. Hans hälsotillstånd torde
länge ha varit vacklande, och den 24 mars 1802 bort-
rycktes han av döden, vid blott fyrtionio års ålder.
Begravningen ägde rum den 28 i samma månad. Om
Bellman varit i livet, skulle han säkerligen ej försummat
att celebrera högtiden med verser till den bortgångne
vännens ära och minne. Nu intogs hans plats av en
bland tidevarvets mindre ryktbara skalder, som tillhörde
husets umgängesvänner, nämligen Carl Anders Rooth.
Det av honom författade begravningskvädet har följande
lydelse :

Du flydde Ädle man ! i tystnadens försvar;

Men dina gärningar på jorden leva kvar.

Ej smickrets köpta hand skall visa sig vid griften,

86

Digitized by VjOOQIC

Men sanning säga skall, hur Du i alla skiften

Gått hederns jämna steg, följt redlighetens spår,

Och denna minnesstod Du vid din urna får:

Som värdig medborgsman Du njöt den givna dagen,

Gav kärlek åt din kung och lydnaden åt lagen,

Var uti vänskap fast, förglömde likars brott

Och visade i allt ett hjärta gladt och god t,

Att sist med samvetslugn Du livets mål sågs hinna,

Att hos Försonaren en evig sällhet finna.

Säll är du — i vår sorg skall det vår önskan bliva.

Må den, som styrkte dig, åt oss sin styrka giva!

Må efter slutad storm på livets vida hav

Vi äga få ditt lugn vid brädden av vår grav.

Rooth, som var född 1764 och avled 1803, var
assistent i Politie-, Ämbets- och Byggningskollegium
samt en av Bellmans närmare vänner. Han intog en
bemärkt ställning i Par Bricole och uppträdde med tal
och visor vid ordenssamkvämen. I vissa avseenden
förefanns släkttycke mellan hans sångmö och Bellmans,
med anledning varav åtminstone två av hans dikter
länge tillskrivits Bellman, nämligen den bekanta visan
» När jag bärs* samt det djuptänkta skaldestycket:

Med denna matta hand jag fattar än en gång
Min lyra för att ge kanske min sista sång; etc.

Bland hans tal i P. B. må nämnas äreminnet över
Bellman vid allmänna kapitlet den 30 mars 1795. * Han
levde i tillbakadragenhet i huvudstaden, dit han vid
tjugu års ålder kommit från Arboga. Gjörwell skriver
dock i ett av sina brev om honom: »Mannen är medel-
lös, men glad och lever mycket med i den vittra delen
av la Bourgeoisie de la bonne ville de Stockholm».

1 A. Kin ber g. Par Bricoles gustavianska period. Sthlm 1903.

87

Digitized by VjOOQIC

Förmodligen var det i Bricole eller genom Bellman,
han gjorde bekantskap med Bryggarekungen, vilken
han enligt den anförda dikten hade lärt sig att högt
uppskatta.

Abraham Lorenzson erhöll sitt sista vilorum å Adolf
Fredriks kyrkogård, där hans numera flyttade och för-
ändrade gravvård hade följande inskrift:

Abraham Westman L:son,

född 1753, död 1802,

lemnadc att förvara

åt denna graf stoftet,

åt qvarlemnadc minnet af

förståndig verksamhet,

oryggelig trohet

mot öfverheten,

förtjänt anseende

bland medborgare

och en förmögenhet,

använd

till enskildt välgörande

eller offentliga prydnader

för hufvudstaden.

Vården restes af den

enskilda saknaden,

icke motsagd

af det allmänna omdömet.

Bouppteckningen efter Bryggarekungen förrättades
redan sex veckor efter hans frånfälle. Arvingarna voro
änkan och de fem ovannämnda barnen, som alla voro
omyndiga och å vilkas vägnar deras farbroder Isaac
Westman var vid förrättningen närvarande. Bland till-
gångarna upptagas först de förutnämnda fastigheterna
i kv. Grönlandet Södra och Norra, värderade tillsam-

88

Digitized by VjOOQIC

mans till 32,000 rdr specie samt vidare ett stenhus i
kv. Islandet, vid hörnet av Drottniug- och Barnhus-
trädgårdsgatorna, 12,000 rdr specie, och en obebyggd
tomt på Södermalm, i Maria församling och kv. Bössan.
De kontanta medlen utgjorde 5,153 rdr 28 sk. specie.
Förteckningen på guld och nipper upptager tre guld-
dosor, av vilka en var prydd med briljanter och blå
emaljmedaljong och en av 40 dukaters vikt var rund
och med ett porträtt, det ovan omtalade gulduret, som
Abraham Lorenzson erhöll av Gustav III, tio andra
guldur, av vilka ett med pärlor förmodligen var fru
Elisabeths, samt två spanska rör, det ena med guld-
knapp, det andra med försliten guldkrycka. I hemmet
fanns 1,733 lod silver och i riksbanken 1,998 lod,
deponerade mot 21 bankoattester.

Bland det rika bohaget må nämnas ett spelur med
sjutton valsar i gammalt foder, ett fortepiano av ma-
hogny, ett gråmåladt klaver, ett fortunaspel av mahogny
med tjugotre elfenbensbiller, en biljard med tillbehör,
en svarvstol med metallspindel, konung Gustav III:s
byst på piedistal, en urna av italiensk marmor, en
fransk bordstudsare med bronsfigurer och glaskupa, tre
»antiquer med etrusque-målningar», ett par ljusarmar
med tre pipor av brons och marmor, sidenklädda
möbler, fyra ostindiska punschbålar med fat, två punsch-
slevar av kokosnöt med silverbeslag, fyra dussin ost-
indiska tekoppar, gelé- och syltskålar av kristall, sex
dussin vinglas av dito o. s. v. Linneförrådet utgjordes
av 5 damast- och 28 drällsdukar samt 9 dussin damast-
och 46 dussin drällsservietter m. m. Kör- och äkred-
skapen bestod av två kupévagnar, en wienervagn, en
holsteinervagn, en fyrsitsig kalesch, fyra ensitsiga schasar,

89

Digitized by VjOOQIC

öppna och täckta slädar och kälkrackar m. m. Jämte
tolv stycken hästar funnos ett par dragoxar och fyra
kor, som förmodligen höllo till på Barnhusdyn eller
ute vid Fåfängan på Sabbatsberg. Härtill kom en
mängd grisar, ankor och höns.

Förteckningen på bryggeriredskap och spannmål
m. m. lämnar en intressant föreställning om ett stort
Stockholmsbryggeris inrättning och utrustning i slutet
av 1700- och början av 1800-talet. Den upptager
bland annat: 24 liggare om 18 fat vardera, 1 dito om
10 dito, 5 dito om 8 dito, 23 dito om 4V2 dito, alla
med järnband, 3 dito om 4V2 dito med träband, 290
oxhuvuden med järnband, 79 dito med träband, 100
helfat och 50 halvfat, 1 fyrkantig mätaretunna, 1 rund
dito, 1 rund halvtunna, 2 fjärdingsman, 2 kappar, 2
trallor av ek med järnband, 1 dragkanna av dito med
kopparband, en maltharpa, 1 gisttina med trälock, 60
tunnor vete, 300 tr. råg, 170 tr. korn, 80 tr. svart-
havre, 1,000 tr. malt, 70 tr, blandsädsmalt, 50 tr. råg-
mjöl, 300 lispund humle, 514 fat öl och 81 fat iskalla r-
dricka o. s. v. Samtliga bryggeriinventarierna upp-
togos till 8,918 rdr 16 sk., som emellertid med de
mycket låga bouppteckningsvärdena ingalunda motsva-
rade det verkliga värdet. Till jämförelse med nutida
förhållanden och priser må nämnas, att en tunna vete
upptogs till 5 rdr, en tunna havre till 2 rdr och ett
fat öl till 5 rdr o. s. v.

Värdehandlingarna utgjordes av de ovannämnda attes-
terna för det i banken deponerade silvret, 49 aktier i
Riksdiskonten (2,450 rdr b:ko), 10 Riksgäldskontorets
5 procents-obligationer (1,320 rdr b:ko), 6 Handels-
kollegii obligationer (6,000 rdr b:ko) och fordran mot

90

Digitized by VjOOQIC

inteckning å 1,000 rdr b:ko hos handlanden Lars Petter
Timan. Osäkra fordringar funnos till omkring 7,500
rdr b:ko, och samtliga tillgångarna uppgingo till 104,092
rdr, 30 sk., 5 r. b:ko. Därifrån avdrogos begravningskost-
nader (518 rdr), förmögenhetsavgiften samt inteckningar
i husen och andra skulder till ett belopp av 52,821
rdr, 30 sk., 8 r. b:ko. Slutliga behållningen i boet utgjorde
sålunda 51,270 rdr 47 sk. 11 r. b:ko, vilket måhända var
mindre än vad man hade väntat med hänsyn till Abraham
Lorenzsons anseende såsom en mycket rik man, men
i alla händelser på den tiden var en ganska betydande
förmögenhet.

Till bouppteckningsinstrumentet finnes fogadt ett av
den bortgångne och hans hustru den 6 mars 1802
upprättadt inbördes testamente, som är av intresse för
de upplysningar detsamma lämna om det goda för-
hållandet makarna emellan. Det är av följande lydelse:

"Den sjuklighet, varmed jag Abraham Westman Lorenzson numera
blivit besvärad, påminner mig att jag bör beställa om mitt hus, så
att vad jag genom Försynens välsignelse, egen omtanka och arbet-
samhet förvärvat, måtte bibehållas och komma en älskad maka och
välartade barn till godo.

Detta har jag ansett säkrast kunna ske genom det att boet ej
skingras eller rubbas, utan så länge möjligt är hålles tillhopa, vilket
även nödvändigheten kräver i anseende till den vidlyftiga rörelse,
hyggnad och egendom, vari min förmögenhet jämte upplånte pennin-
gar äro instuckne, vilket allt fordrar en varsam och på tid ankom-
mande utredning, om ej boet skall bliva kännbart lidande. Och då
jag härvid icke kan förgäta, vad jag med tacksamhet alltid erkänt
och av alla i vårt hus kända nogsamt bestyrkes, att min kära hustru
fru Elisabeth Westman genom sitt stadgade vett, verksamma idoghet,
dygdiga och intagande uppförande samt drift och noga kännedom om
all vad till husets vidsträckta rörelses underhållande och befrämjande
hörer, varigenom hon förnämligast bidragit till vår förkovring, så

91

Digitized by VjOOQIC

har jag härmedelst velat förklara min yttersta vilja vara : icke alle-
nast att jag till hennes fulla ägo tillägger henne allt, vad jag efter
lag äger bortgiva, utan ock att hon efter min död, så länge hon änka
efter mig bliver, bör förbliva uti fullkomlig obehindrad disposition
av all min egendom, med rättighet att till medförmyndare för våra barn
antaga den eller de, till vilka hon har bästa förtroende, samt att
sälja och avyttra de hus och egendomar, som hon till boets reglering
tinner nödigt och nyttigt; skulle hon likväl vilja träda i annat gifte,
kommer boet att delas efter lag, likmätigt den efter mig skeende bo-
uppteckning, dock utan redogörelse för den förflutna förvaltningen.
Ehuru således våra barn under deras moders livstid icke haver något
vidare att fordra utom uppehälle och anständig uppfostran, så länge
de i. hennes hus äro, än vad de genom dygdigt uppförande av
hennes ömhet kunna förtjäna, gör jag mig likväl försäkrad, att bon
efter tillgång och belägenhet understöder dem av barnen, som
med hennes vetskap och samtycke egen näring och hushållning sig
företaga, varvid hon även lärer tillse att barnen njuta lika rätt, så
att vad den ena mer än den andra vid något tillfälle undfått beräk-
nas till jämkning och ersättning, om ej förr dock efter moderns död.
Häremot och i den händelse jag Elisabeth Westman skulle före
min käre man genom döden avgå, förklarar även jag min yttersta
vilja vara, att han så i avseende till eganderätt som förvaltning bör
sitta orubbad i hela boet, alldeles på enahanda sätt, som han i an-
seende till mig behagat förordna. Ä

Som testamentsvittnen fungerade sockerbrukspatro-
nerna Thomas Aspelin och Erik Dybeck samt handels-
bokhållaren, sedermera svenske konsuln i Danzig Lars
Segerström. De två förstnämnda räknades bland de
mest ansedda medlemmarna av Stockholms borgerskap
och tillhörde Westmanska husets umgängesvänner.

Under de närmaste åren efter mannens död inträdde
inga större förändringar i fru Elisabeths materiella till-
varo. Med bistånd av svågern Isaac lyckades hon
ordna stärbhusets affärer och sitta i orubbadt bo. Men
sönerna blevo snart myndiga och skulle ut i världen,

92

Digitized by VjOOQIC

och efter ännu några år hade även döttrarna växt upp,
blivit giftasvuxna, skulle träda i brudstol och fa ut-
styrsel och hemgift. Allt detta medförde förändringar
i hemmet och förmögenhetens delning. År 1811 för-
såldes därför det nya huset i kv. Grönlandet Norra
jämte tillhörande tomter till Stora Amaranterorden och
svågern Isaac, vilka blevo ägare av var sin hälft i den
stora fastigheten, och 1816 kom turen till huset och
tomterna i kv. Grönlandet Södra, som köptes av bryg-
garen Christian Brandelius. Fru Elisabeth behöll där-
emot huset i kv. Islandet, som hon innehade till sin
död i maj 1830. Enligt den ett par månader därefter
förrättade bouppteckningen ägde hon då även hälften
i ett stenhus vid Fiskaregränden i kv. Höga Stigen
på Södermalm och hade kvar arrendet av Barnhus-
ängen, som nu kallades »Plantagen Dyn». Behållningen
i boet utgjorde omkring 18,500 rdr b:ko, som delades av
de tre kvarle vande barnen, yngste sonen Carl Gustaf
och de två döttrarna. Äldste sonen Abraham hade
nämligen avlidit år 1807 och Lorenz, den andre i ord-
ningen, som ägnat sig åt sjömansyrket, dog, antagligen
utomlands, i början av 1820-talet. Som dessa två voro
ogifta och Carl Gustaf, vilken valde den militära banan
och blev kapten vid Andra Livgardet samt avled 1838,
ej heller ingick äktenskap, utslocknade med honom Abra-
ham Lorenzsons släktgren på manssidan. Rätt talrika ätt-
lingar av Bryggarekungen ha däremot funnits och fin-
nas ännu, härstammande på mödernet genom döttrar-
nas äktenskap. Yngsta dottern Carolina hade nämli-
gen i sitt gifte med stadskapten Nyström l en dotter,
som blev gift med sin syssling, bryggaren och destilla-
1 Se här ovan; sid. 74.

93

Digitized by VjOOQIC

torn Lorenz Lorenzson Westman (f. 1804, d- *%$3) l
och med honom hade tre söner, och Clara fick i sitt
äktenskap med Sven Anders Hedin utom de ovan
omtalade fyra sönerna åtta barn. a

Clara Westman var säkerligen den av syskonen som
spred mesta glädjen i moderns hem. Släktsägnerna
bevara många minnen av hennes behagliga och älsk-
liga personlighet, och hon var en av Stockholms firade
skönheter. Redan som barn hade hon, såsom här ovan
omtalats, inspirerat Bellmahs sångmö, och under sin upp-
växt blev hon föremål för en annan skalds hyllning och be-
undran. Till umgänget i hennes föräldrahem hörde Michael
Choraeus, den unge finske poeten, som i början av
1800 talet var anställd som teologie adjunkt och predi-
kant vid krigsakademien på Carlberg och under några
år var mycket uppmärksammad i Stockholm och högt
uppburen för sin andliga vältalighet. I hans samlade
skaldestycken träffas följande dikt, som vittnar om hur
han under besöken på den Carlberg närbelägna West-
manska »Fåfängan» blivit hänförd av lilla Claras spi-
rande skönhet och älskliga väsen:

Claras kanariefågel.

Van att. vid förtjusadt öra
Franska näktergalar höra,
Clara! lyssna dock en gång
Till din egen fågels sång.

Glad han hälsar morgonsolen,
Men när Clara far i skolen,

1 Sonson av Lorenz L:son d. y. och Sara Bong. Se stamtavlan;
bil. I.

* Se Svenska ättartal. Årg. 8. Sthlm. 1892.

94

Digitized by VjOOQIC

Lutar han sitt huvud ner,
Mäktar han ej sjunga mer.

Schäsen uppå gården röres,
Och hans stämma åter höres,
Var välkommen, kvittrar den,
Lilla Clara, hem igen.

Född med hjärta för att ömma,
Kan du väl din fågel glömma?
Vårda detta lilla djur
Och giv trevnad åt dess bur.

Undan med den stygga katten!
Friskt med löv, friskt med vatten
Och en sockerbit ibland
Utur Claras egen hand!

Minsta fågel tydligt känner
Sina vårdare och vänner;
Tacksamhetens minsta ljud
Ej försmås av själva Gud.

Om Nils Lorenzson, den närmaste i ordningen efter
Abraham i rådman Lorenz Lorenzsons stora barnskara,
är ej mycket att säga. Han valde såsom fallet rätt ofta var
med de yngre sönerna i de förmögna borgare familj erna den
militära banan och blev kapten vid Nylands regemente.
Enligt en anteckning av A. F. Skjöldebrand * skall han
ha varit med och spelat en ganska framskjuten roll vid
det anfall på den svenska gränsposteringen i Savolax,
som Gustav III i slutet av juni 1788 uppgives hava
föranstaltat för att kriget med Ryssland skulle få sken
av att ha börjats från rysk sida. Konungen säges
härför hava låtit en trupp svenska soldater ikläda sig

1 Memoarer. D. 1. Sthlm 1903.

95

Digitized by VjOOQLC

ryska uniformer och därpå angripa posteringen. Skjölde-
brands meddelande har följande lydelse: »Emellertid
hade simulakern med de ryska uniformerna gått för
sig på gränsen. En kapten Westman, broder till den
namnkunnige bryggaren, hade fört an de förklädde,
smugit sig om natten på ryska sidan och om morgonen
därifrån anfallit vår gränspostering. I misshugg hade
en man för honom blivit skjuten. Nu var kriget bör-
jadt.» — Om historien är sann, vilket man knappast
kan betvivla, tycks Nils Lorenzson ha varit besjälad
av lika starka rojalistiska sympatier som brodern Abra-
ham. Några rikare lagrar skördade han emellertid
varken för ifrågavarande bedrift eller senare. Hans
befordringar stannade nämligen med kaptensgraden och
han omtalas ej vidare. Även hans familjeförhållanden
äro föga kända. Man vet blott att han var gift och
hade flera barn, bland vilka dottern Sophia blev gift
med sin frände Johan Petter Westman, ävensom att
han dog, antagligen i Finland, år 1813. Förmodligen
levde han i bekymmersamma ekonomiska förhållanden.
Nyssnämnda dotter omhändertogs nämligen och upp-
fostrades av farbrodern Isaac Lorenzson, vilken även,
såsom snart skall visas, lämnade de övriga barnen sitt
understöd.

Isaac Lorenzson, till vilken turen nu kommit, var
näst Abraham den mest omtalade av rådmannens många
söner. Fastän han ej gjorde så myckat väsen av sig
som brodern, tycks han till och med ha varit en mer
framstående man än denne och åtnjöt stort anseende.
Här ovan har anförts Ehrenströms fördelaktiga om-
döme om honom, ävensom att han under två skilda

96

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

perioder beklädde åldermansposten i Bryggareämbetet.
I dettas historia läses att han »var stor och glänsande
vältalare och mycket omtyckt». Politiskt intresserad
och verksam, tillhörde han Gustav III.s trogna anhän-
gare och beundrare bland borgerskapet, men var för-
siktigare och mer besinningsfull än brodern Abraham,
även om han emellanåt tycks ha uppträdt vid dennes
sida eller som hans medhjälpare. Vid Borgerskapets
kavalleri var han först kornett, sedan löjtnant och rytt-
mästare samt deltog i vakthållningen i huvudstaden
under krigsåren. Sina mesta intressen ägnade han
emellertid åt fäderneyrket och förkovrandet av sin egen
ekonomi. Redan 1788 blev han såsom förut omtalats
genom köp och lösen ägare av faderns fastigheter och
bryggeri i kvarteren Vargen och Tranhalsen, och i det
förra av dessa lät han på tomterna 19 och 28 eller
vid hörnet av Repslagaregatan (nu Olovsgatan) och
Adolf Fredriks Kyrkogata uppföra eller påbygga det
stora, ännu kvarstående och med säteritak försedda
boningshuset. Där skattade han vid midten av 1790-
talet för tjugotvå dubbla och två enkla fönsterlufter
samt hade i sin tjänst hushållerska, två jungfrur och
fyra pigor samt nio drängar. Han var då sedan 1783
gift med Maria Charlotta Gerner eller Garner, som
var dotter av bryggaren i Stockholm Wilhelm Garner,
men hade inga barn.

Är 1794 köpte Isaac Lorenzson av f. d. kaptenen
i Ostindiska kompaniet I. Selle och grosshandlaren 'Pehr
Falck den tomt å Blasieholmen, som nu upptages av
det Edelstamska huset, men han försålde den åter år
1803. Däremot innehade han till sin död hälften i
Westmanska huset i kv. Grönlandet Norra, vars för-

Storborgare. 97 7

Digitized by VjOOQIC

värvande från svägerskan förut omnämnts. Han flyt-
tade emellertid ej dit, utan tycks redan förut eller i
början av i8oo-talet, då han till bryggaren K. H. Roos
försålde huset i kv. Vargen, ha bosatt sig på landet,
nämligen först på det vackra herresätet Velamsund å
Värmdön, som han några år ägde, och sedan på egen-
domen Ängsholmen i Ytter-Järna socken i Södertörn.
Han ägde nämligen även denna på Dåderön och vid
Järnafjärden vackert belägna gård, liksom också det
ganska betydande, på motsatta sidan av fjärden belägna
godset Nibble.

Isaac Lorenzson avled på Ängsholmen den 8 februari
i82}r och följdes i graven den 17 oktober 1828 av sin
maka. Som äktenskapet hade förblivit barnlöst, voro
arvingarna till den ganska betydande förmögenheten
(omkring 100,000 rdr b:ko) mannens talrika brors- och
systerbarn samt hustruns broder, kammarskrivaren P.
W. Garner och syster Johanna, gift med bryggaren
Johan Johansson Westman, samt avlidne brodern, bryg-
garen C. F. Garners två söner, eller i allt omkring
trettio personer. Dessa fingo emellertid ej dela arvet
enligt lag, ty makarna Westman hade genom flera
testamenten och senast den 8 mars 1826 angående
kvarlåtenskapen gjort utförliga och noggranna bestäm-
melser, varigenom några av de arvsberättigade erhöllo
mycket, andra litet och några alls intet.

Ur det senaste testamentet må anföras några utdrag,
som äro av intresse ej blott för kunskapen om arvs-
angelägenheternas ordnande utan även för den före-
ställning, de skänka om några fall av en inom den
förut så ansedda och duktiga bryggaresläkten börjande
degeneration.

98

Digitized by VjOOQIC

Fru Westman skulle, om hon överlevde mannen,
erhålla en årlig inkomst eller livränta å 1,500 rdr b:ko,
varför motsvarande kapital skulle avsättas och placeras
mot inteckningar i Amaranterordens del i huset vid
Drottninggatan. * Hon skulle vidare fa undantaag silver,
koppar, möbler, linne, husgeråd, »med fa ord allt vad
hon för godt finner för ett hushåll i Stockholm». Ängs-
holmen skulle nämligen försäljas och fru Westman
flytta till huvudstaden, där hon, som var mycket sjuklig,
skulle omhändertagas av sin syster och hennes man
bryggaren Johan J:son Westman. Dennes son Johan
Petter Westman och hans hustru Sophia (dotter av
den ovannämnde kapten Nils Westman) erhöllo egen-
domen Nibble, tre mantal frälse, med alla inre och yttre
inventarier, men med villkor, att så länge Johan Petter levde
400 rdr b:ko årligen skulle erläggas till hans föräldrar
och att hans fyra systrar skulle vardera få en inteck-
ning i Nibble å 2,000 rdr b:ko. »Men då denne Johan
Petter Westman», läses i ett tillägg, »har så elakt
sinne, att han bortgått olovligen från sin ombetrodda
befattning i vårt hem, även från hustru och barn, så
föranlåtas vi förordna, att han genast efter min, Isaac
Westmans död må ställas under förmyndare, på det
han ej må misshushålla med egendomen eller på annat
sätt förstöra den välgörande avsikt, vi haft för hans
egen, dess hustrus och barns gemensamma bärgning
och utkomst för framtiden.»

1 Detta försåldes år 1828 för 47,000 rdr b:ko till K. Vetenskaps-
akademien, som sedermera förvärvade även de övriga tomterna i
kvarteret och efter om- och tillbyggnader som bekant i flera decen-
nier använde den stora fastigheten för eget behov och för Natur-
historiska Riksmuseum.

99

Digitized by VjOOQIC

Fru Westmans syskon och brorsbarn erhöllo ganska
betydande belopp, hennes kusin Anna Charlotta Garner
fick 4,000 rdr b:ko och en annan kusins barn 6,ooo
rdr b:ko, o. s. v. Isaac Westmans brorson Nils, som
var uppfödd i huset, skulle få lika arvslott med de
övriga brors- och systerbarnen, »men i händelse han
skulle supa och överlasta sig med starka drycker»,
skulle han endast få åtnjuta räntan på sin arvslott.
Brorsonen, förre kaptenen Carl Gustaf Westman skulle
»såsom sysslolös och spelare» likaledes blott få åtnjuta
räntan å sin lott, vilken efter hans död skulle tillfalla Ytter-
Järna församlings fattiga. Enahanda bestämmelser
gällde för avlidne brodern Jacob Westmans son Jacob,
>som super och ger föga hopp om sig», och skulle
hans lott efter hans frånfalle också gå till nyssnämnda
församling för uppförande av ett nytt fattighus.

Återstoden av förmögenheten skulle delas efter lag
mellan arvingarna. Dock skulle Isaac Westmans syster-
söner, bryggarne Lorenz Schultz och Henrik och Niclas
Hartman ej få något, emedan de voro tillräckligt för-
mögna förut, och brorsdottern Clara, gift med S. A.
Hedin, skulle ej heller erhålla något, därför att hon
»framför sina syskon länge gagnat uteslutande före-
trädesrättigheter» .

Bland tillgångarna i boet må nämnas 900 kannor
brännvin, införda från Nibble till Stockholm och i bo-
uppteckningen upptagna till ett värde av 252 rdr eller
28 sk. per kanna. Man kan härav sluta sig till, dels
att Isaac Westman även på gamla dagar och trots sin
i de testamentariska förordnandena uttalade månhet om
nykterheten sysslade med brännvinsbränning, och dels
att det mot slutet av 1820-talet ej var förenadt med

100

Digitized by VjOOQIC

några avskräckande kostnader, om hans brorsöner och
deras likar ville berusa sig och förfalla. Farbroderns far-
hågor för att så var eller skulle bli fallet synas också ha
varit ganska befogade. Den i testamentet ovannämnde
brorsonen Jacob, som söp och gav föga hopp om sig,
slutade nämligen sina dagar som torpare i Växjötrakten,
och hans broder Isaac, som i en släktanteckning kallas
»Sjögasten», avled på Clara fattighus i Stockholm.

Sistnämnda två bröder voro söner till den yngste
av rådman Lorenz Lorenzsons söner, kofferdikaptenen,
sedan broinspektoren i Stockholm Jacob Lorenzson
Westman. Om honom vet man föga mer än att han
vid sin död 1816 efterlämnade ett så gäldbundet bo,
att hans barn, de två nyssnämnda sönerna och en
dotter, ej erhöllo något arv. Man kan härav, liksom
av de meddelanden, som i det föregående lämnats om
de Westmanska förmögenhetsförhållandena, finna, hur
den ekonomiska skötsamheten och det praktiska för-
ståndet voro ganska olika fördelade och represente-
rade inom släkten och särskildt bland rådman Lorenz
Lorenzsons söner. Denna redan i de tredje och fjärde
släktleden uppträdande större eller mindre förmåga att
framgångsrikt klara sig i kampen för tillvaron och
upprätthålla den sociala ställningen belyses även av de
upplysningar, som nu skola lämnas om några bland
de yngre släktgrenarnas medlemmar.

Abraham Lorenzson d. ä , den andra i ordningen av
Lorenz Erikssons söner, var född 1724. Sin utbildning
i bryggareyrket vann han i faderns bryggeri vid Packar-
torgsgatan, vilket efter Lorenz Erikssons tidiga från-
fälle innehades av hans änka och efter hennes död

101

Digitized by VjOOQIC

av hennes man i tredje giftet Petter Hansen. l Hos
denne voro nämligen både Abraham och äldre brodern
Lorenz lärlingar. Redan vid tjugusex års ålder eller
1750 tycks Abraham ha övertagit rörelsen. Han satte
nämligen då eget bo och gifte sig med Anna Brita
Göding, som var dotter av slaktareåldermannen David
Göding och Maria Kyndel (dotter av karduansmakaren
Jacob Kyndel), och det dröjde ej länge förrän han var
ägare av både bryggeriet och fädernegården. Lorenz
hade nämligen såsom förut omtalats slagit sig ner i
kv. Vargen och Tranhalsen och hade där sitt bryggeri,
och Abraham löste ut honom och de övriga syskonen.
Detta skedde antagligen med bistånd av den förmögne
svärfadern, vilken ägde hus i kvarteren Stuten (Rege-
ringsgatan 67) och Putten samt vid Surbrunnsgatan.
Han innehade även på arrende av grevinnan Ulrica
Christina Baner, född Wellingk, den vackra egendomen
Svalnäs nära Djursholm. Efter svärföräldrarnas död
— mannen 1761 och hustrun 1762 — fick Abra-
ham Lorenzson och hans maka med deras ende son,
kamreraren Daniel Göding, dela deras kvarlåtenskap,
som uppgick till över 140,000 d. k. På dotterns och
magens arvslott kommo fastigheterna vid Regerings-
gatan och Surbrunnsgatan m. m. Abraham Lorenzson
bodde emellertid kvar med sin familj i huset vid Packar-
torgsgatan, men torde om somrarna ha bebott egen-
domen vid Surbrunnsgatan, vilken utgjordes av ett
stenhus med trädgård och antagligen även, såsom var
vanligt på den tiden, ladugård, svinstia, hönsgård m. m.

Med huset vid Regeringsgatan är förbundet ett minne
av intresse för Bellmans lokalisering i Stockholm. Bland

1 Se sid. 7.

102

Digitized by VjOOQIC

Abraham Lorenzsons hyresgäster där år 1779 träffas
nämligen skaldens namn jämte dem på åtskilliga andra
unga män i verken, såsom kammarskrivaren Jacob
Lind, kassören vid Nummerlotteriet Johan Wijkman,
notarien H. Engmark, kopisten Pihlman m. fl. Huset
tycks ha varit ett riktigt ungkarlstillhåll, men Bellman
var sedan två år gift och utgjorde sålunda ett undan-
tag, och man får antaga, att det ej var bekantskapen
med de nyssnämnda ungherrarna utan vänskapen med
värden och Westmanska familjen, som hade föranledt
honom att slå upp sina bopålar i huset.

Abraham Lorenzson d. ä. hade i sitt äktenskap sju
barn, som alla hunno mogen ålder, nämligen fyra söner
och tre döttrar. * Genom den yngstas bland de senare
äktenskap med kusinen Abraham blev han som förut
omtalats svärfader till »Bryggarekungen». En annan
dotter var gift med hovbryggaren Johan Georg Rehn,
och två av sönerna gifte sig i de ansedda bryggare-
släkterna Lampa och Wier. Allt detta bidrog utan
tvivel att fästa uppmärksamheten vid honom och öka
hans eget anseende. Han intog emellertid en mindre
bemärkt ställning än brodern Lorenz och de ovan
omtalade mer framstående brorsönerna, höll sig fjärran
från politiken och partistriderna och föredrog att i
lugn och ro sköta sin ganska omfattande rörelse och
se om sitt hus. Därtill fordrades också både förstånd
och omtanka, ty jämte den egna rätt talrika barn-
skaran hade han en (ej namngiven) fosterson, informa-
torer för pojkarna — Olof Udeen 1770, studiosus
Olof Tidmark 1780 — ett par jungfrur och talrik
personal vid bryggeriet.

1 Se stamtavlan; bil. I.

103

Digitized by VjOOQIC

I december 1780 blev Abraham Lorenzson änkling.
Av bouppteckningen efter fru Anna Brita framgår, att
behållningen i boet utgjorde nära 9,000 rdr b:ko, var-
av mannen i giftorätt ägde omkring två tredjedelar,
och att makarna ett par månader före hustruns död
upprättat ett inbördes testamente om orubbad besitt-
ning av kvarlåtenskapen. Barnen fingo dock både
kontanta medel och vardera 150 lod förgylldt och 150
lod oförgylldt silver. Dottern Elisabeth, som tycks ha
varit favoritbarnet, hade före moderns frånfälle av
henne fått en »rosenkransring» och en gulddosa om
24 dukaters vikt och »med glas i locket, gammalmodig
och okontrollerad».

Abraham Lorenzson d. ä. överlevde sin maka i över
femton år. Han avled nämligen först den 10 juni
1795 och jordfästes på Jakobs kyrkogård, där han två
år förut inköpt en murad grav. Hustrun hade fatt
sitt vilorum i Gödinska graven inne i kyrkan. Från
makarnas näst yngste son, Daniel Abrahamsson, här-
stammar en ännu fortlevande men fåtalig gren av släk-
ten. Genom en av sondöttrarnas — dotter av Abra-
ham Abrahamsson och Christina Lampa — äktenskap
med garvaren Anders Johrson Westin knöt denna för-
bindelse med den ansedda Westinska släkten. *

Även Erik Lorenzson, den tredje av Lorenz Eriks-
sons söner, ägnade sig först åt fäderneyrket, men vid
ett par och tjugu års ålder förälskade han sig i Anna
Christina Härholtz, dotter av bagareåldermannen Jacob
Härholtz, och övergick i samband därmed till dennes
yrke. Härav kan man se, hur kärlekens makt redan

1 Se framdeles kap. II.

104

Digitized by VjOOQIC

i 1700-talets Stockholm var så stor, att den förmådde
bryta skråtvång och släkttraditioner, allrahelst om den,
såsom i detta fall, var förbunden med ekonomiska för-
delar. Åldermannen Härholtz var nämligen en välbärgad
man, som bland annat ägde hus i kvarteren Havsfrun
och Havssvalget på Ladugårdslandet, och då Anna
Christina år 1752 trädde i brudstol med Erik Lorenz-
son, förde hon säkerligen med sig en vacker utstyrsel,
kanske även någon del av sitt blivande arv. Hennes
man hade emellertid ett par år förut för 25,000 d. k.
av bagaren Elias Röhl köpt det i kv. Neptunus och
vid hörnet av Storgatan och Grevgatan belägna huset,
som allt sedan varit och ännu i våra dagar är användt
till bageri 1 , och även om han därtill hade fått hjälp
av svärfadern, torde han dock själv med sitt fäderne-
arv ha betäckt större delen av köpeskillingen. Han
blev sedermera även ägare av såväl den stora grann-
tomten i hörnet av Styrmansgatan som ett par andra
tomter i samma kvarter.

Erik Lorenzson hade sålunda ingen anledning att
åugra sitt beslut att övergiva fäderneyrket och bli
bagare, och fastän han ej i likhet med svärfadern och
medlemmar av släkterna Kammecker, Röhl och Lychou
kom i åtnjutande av hovbagaretiteln och den efter-
strävade äran att under fastlagen förse kung Adolf

1 Enligt designationer i Stockholms stadsingenjörskontor har
fastigheten ägts av hattmakaren A. Westman (ej tillhörande bryggare-
släkten) 1727, bagaren P. Hansson 1736, bagaren E. L:son Westman
från 1756 till 1788 och därefter av hans arvingar till 1795. De föl-
jande ägarna ha varit bagarne A. J. Berg och S. /. Brandberg,
grosshandlaren /. G. Pripp samt bagarne C. F, Th. Piehl, Carl Piehl
och /. C. D. Schröder.

105

Digitized by VjOOQIC

Fredrik med hans älsklingsrätt semlorna, kunde han
glädja sig åt allmänt medborgerligt anseende och en
aktad ställning bland sina yrkesbröder. Redan i slutet
av 1760-talet eller vid blott några och fyrtio års ålder
— han var född 1725 — omtalas han nämligen såsom
ålderman i bagareämbetet. Vid 1765 — 66 års riksdag
var han ledamot av Borgareståndet och tillhörde Möss-
partiet, men tycks ej ha spelat någon mer bemärkt
roll. Sina mesta intressen ägnade han tydligen åt sin
bagerirörelse, vilken var ganska omfattande, så att
han hade flera gesäller, lärlingar och pigor i sin
tjänst. x Det är också mycket troligt, att han försåg
stockholmarna och speciellt ladugårdslandsborna med
nya och delikata brödsorter 2 , även om dessa ej väckte
så stort uppseende och emottogos med så livligt gil-
lande som det Kammeckerska saffransbrödet och peppar-
kakorna. Huvudsaken var emellertid, att han efter
allt att döma hade ett lyckligt familjeliv, varuti dock
ett avbrott ägde rum, då han redan år 1758 för-
lorade sin hustru. Fru Anna Christina bortrycktes
nämligen då av döden efter blott sex års äkten-
skap. Hon hade skänkt sin make två söner, Jacob
och Erik, vilka blevo bagare. Redan följande år

1 I uppgifterna om Erik Lorenzsons hushåll omtalas även flera
ammor, medan sådana alldeles saknas i släktens bryggare familj er.
Huruvida detta berodde på särskilda omständigheter eller får tolkas
så att bagarfruarna i 1700-talets Stockholm voro mera modernt an-
lagda än bryggarfruarna, är dock svårt att avgöra.

2 År 176S uppträdde för första gången i Stockholms bagarbodar
de s. k. Franska bröden, som då vägde 2 V» lod och kostade 1 öre,
och några år senare kom den lilla kryddlimpan för ett runstycke.
Huruvida det var Erik Lorenzson, som införde dessa i nuvarande
krigs- och kristider så saknade brödsorter, förmäler ej historien.

106

Digitized by VjOOQIC

eller 1759 ingick Erik Lorenzson nytt gifte, med
Sara Berg, och fick med henne tre söner: Nils, som
blev bryggare, Carl Olof, bankokamrer, och Abraham,
bagare, samt dottern Magdalena Christina, gift med
assistenten Carl Roth. De två sönerna i första giftet
och Abraham voro gifta och fingo barn, men deras
ättegrenar utdogo snart, så att Erik Lorenzsons släkt-
gren sedan länge varit utslocknad.

Erik Lorenzson avled år 1788. Hans till delning
mellan hustrun i andra äktenskapet och de sex barnen
efterlämnade förmögenhet utgjordes av de ovannämnda
fastigheterna i kv. Neptunus, en liten gård vid Nya
Kvartersgatan (numera Linnégatan), V 6 -part i arrende-
rätten till Danviks kvarnar samt den för tjugufyra år
återstående arrenderätten till gårdarna Sjöberg och
Hersby-Sätra i Sollentuna socken i Uppland, ett ganska
rikt lösörebo och betydande lager av spannmål och
mjöl för bagerirörelsen. Behållningen var nära 10,000
rdr specie. Avgående poster voro blott några smärre
belopp, antagligen för spannmål, till de bekanta Skepps-
brogrosshandlarne Brandenburg, Hebbe och Fabricius
m. fl.

Bland tillgångarna upptagas följande »levande inven-
tarier», som på ett särdeles talande sätt belysa hur
Ladugårdslandet i slutet av 1700-talet och till och med
vid sin förnämsta gata, Storgatan, gjorde skäl för sitt
namn: 12 hästar, 1 fölunge, 10 kor, 1 kviga, 13 får,
12 svin, 7 gäss, 5 kalkoner, 9 ankor och 16 höns.
Bagareåldermannen i kv. Neptunus var emellertid inga-
lunda den ende, som på detta sätt bidrog till stads-
delens landtliga prägel. Ladugårdar voro nämligen på
hans tid mycket talrika i de i våra dagar så eleganta

107

Digitized by VjOOQIC

kvarteren invid och i närheten av Storgatan, ja, ännu
långt in på 1800-talet fanns det godt om kreaturs-
ägare eller s. k. kogubbar på Ladugårdslandet.

I början av 1780-talet hade Erik Lorenzson blivit
ägare av tomterna n;o 1 och 2 i kv. Havsfrun, vid
hörnet av Storgatan och Kvarngatan (nu Artillerigatan),
men tycks före sin död åter ha försålt desamma. De
omtalas nämligen ej i bouppteckningen efter honom.
Han köpte dessa tomter och därå varande hus (n:r 15
Storgatan) på stadsauktion, och det är möjligt att han
även där hade bageri, ty under många följande decen-
nier bedrevs där bagerirörelse. *

Johan eller Jan Lorenzson, den yngste av Erik
Lorenzsons söner, föddes 1726 och blev bryggare lik-
som fadern och de två äldsta bröderna. Medan dessa
redan kort efter det de blivit myndiga grundade egen
verksamhet och gifte sig, namnes Jan Lorenzson först
vid midten av 1750-talet som innehavare av eget bryg-
geri. Beläget i samma kvarter som faderns eller kv.
Vargen och vid Repslagaregatan (nu Olovsgatan n:r 6),
var detta i början helt litet, med endast två drängar,
inen utvidgades snart, så att Jan Lorenzson vid decen-
niets slut hade i sin tjänst fem drängar och tre pigor.
Då tyckte han att tiden kunde vara inne att gifta sig,
och hans val föll på den tjuguåriga Anna Elisabeth
Blom, dotter av en år 1740 avliden bryggare Israel
Blom och hans hustru Margaretha Forssten. Bröllopet
firades 1759, och följande år föddes makarnas första
barn, sonen Johan, som under de närmaste åren fick

1 Fastighetens ägarelängd upptager sålunda hovbagaren N. Lychou
1792, bisittaren i bagareämbetet /. Lychou 1825, bagarne /. Plath
1836, F. T. Leffler 1853, /. H. Leffler 1858, C. F. E. Reinhold 1862 o. s.v.

108

Digitized by VjOOQIC

sällskap av tre bröder och två systrar. l Hand i hand
med denna familjens tillväxt gick bryggerirörelsens ut-
vidgning och förkovran, så att Jan Lorenzson blev en
välbärgad man. Under de sista decennierna av seklet
ägde han sålunda utom gården i kv. Vargen ett par
med sten- och trähus bebyggda tomter vid Holländare-
gatan i kvarteren Tranhuvudet och Svärdfisken.

Av Jan Lorenzsons barn hunno blott tre, nämligen
sönerna Johan och Abraham samt dottern Anna Marga-
retha, mogen ålder. Bägge bröderna blevo bryggare
och följde även däri släkttraditionerna att de ingingo
vid Borgerskapets kavalleri, där Johan blev löjtnant
och Abraham ryttmästare. Johan blev gift med Johanna
Garner och därigenom svåger med kusinen Isaac
Lorenzson vilken såsom förut nämnts också ihågkom
honom och hans hustru i sitt testamente. Abraham
var gift med Ulrica Carolina Palmgren, och Anna
Margaretha äktade år 1781 Elis Schröderheims broder,
justitiaren i Krigskollegium, sedermera hovrättsrådet Göran
Schröderheim.

På gamla dagar och efter sin hustrus frånfälle år
1795 drog sig Jan Lorenzson tillbaka från bryggeri-
verksamheten och överlät den åt yngre sonen Abraham.
Vid arvskiftet efter modern hade denne erhållit gården
i kv. Vargen, där emellertid fadern förbehållit sig att
få bo kvar och hyresfritt till döddar disponera övre
våningen. Genom en överenskommelse i november 1797
fick Abraham full ägande- och nyttjanderätt även till
huset i kv. Tranhuvudet, men med villkor att på sin
bekostnad föda ett par hästar åt fadern samt förse

1 Se stamtavlan; bil. J.

109

Digitized by VjOOQIC

hans hushåll med dricka och en kanna mjölk om dagen.
Abraham förband sig vidare att som ytterligare ersätt-
ning för gården i sistnämnda kvarter under faderns
livstid lämna sin syster fru Schröderheim två kannor
mjölk dagligen. Dessa avtal och bestämmelser väckte
äldre brodern Johans missnöje, ty i bouppteckningen
efter fadern, vilken avled den 17 september 1808, fin-
nes antecknadt, att han emot dem gjorde anmärkning
och betvivlade överenskommelsens laglighet. Härmed
torde han dock ej hava vunnit något utan fick nöja
sig med sin andel i den övriga förmögenheten. Denna
utgjordes av omkring 5,000 rdr b:ko, varav 2,000 i
kontanter, 2,000 i fordran mot inteckning hos en bryg-
gare Djurberg och återstoden i fordringar mot reverser
och pant hos kanslirådet Börtzell, bryggaren L. U.
Schultz m. fl.

Johan Johansson, Jan Lorenzsons äldste son och till
skillnad från fadern kallad »Jan den yngre», var enligt
vitsordet i kusinen och svågern Isaac Lorenzsons testa-
mente en bråkig och oberäknelig man samt dålig hus-
hållare. För sin och sin stora familjs utkomst och
uppehälle — han hade en son och sex döttrar —
tycks han också huvudsakligen och sedan han nedlagt
sitt bryggeri ha varit beroende av svågern, såsom för-
valtare av egendomen Nibble. Han avled 1831 och
hustrun 1848. Ende sonen var den i Isaac Lorenz-
sons testamente ihågkomne Johan Petter. 1 Av dött-
rarna blevo den andra i ordningen och den yngsta,

1 Se sid. 99. I sitt äktenskap med kusinen Sophia Westman hade
han nio barn, vilkas öden äro föga kända. Det är dock möjligt, att
någon av sönerna var gift och att släktgrenen fortlever.

110

Digitized by VjOOQIC

Anna Charlotta och Carolina Fredrika, gifta med sina
kusiner hovpredikanten Göran Ulric och aktuarien Bror
Herman Schröderheim.

Abraham Johansson upprätthöll med större framgång
än äldre brodern släkttraditionerna och intog under de
första decennierna av 1800-talet en ansedd ställning
inom borgerskapet. Såsom ryttmästare vid dettas kaval-
leri och befälhavare för fjärde skvadronen deltog han
i den vakthållning i huvudstaden, som under krigs-
åren 1808 — 1809 anförtroddes åt de borgerliga militär-
kårerna och vars glanspunkt eller märkligaste episod
var den stora generalmönstringen på Adolf Fredriks
torg den 30 augusti förstnämnda år. Sitt bryggeri
skötte han med drift och duglighet, men uppsade an-
tagligen i början av 1 800- talet sitt burskap som bryg-
gare och blev tobaksfabrikör. Vid sin död i januari
1826 efterlämnade han en betydande förmögenhet eller
omkring 70,000 rdr b:ko. Tillgångarna utgjordes av
flera fastigheter, nämligen ett stenhus med tobaks-
fabrik i kv. Svärdfisken och vid Holländaregatan, ett
dito i kv. Tranhuvudet och vid samma gata, en reve-
terad trähusegendom i sistnämnda kvarter och vid Rep-
slagaregatan samt en trädgårdstomt i kv. Repslagaren,
ett stenhus med bryggeriverk vid Stora Badstugatan
och i kv. Träsket, ett dito med dito i kv. Vargen,
ett dito vid Luntmakaregatan och i kv. Moraset och
ett dito med plantage vid Norra Surbrunn. Samtliga
dessa egendomar upptogos till 80,000 rdr b.ko. I det
rika lösöreboet fanns bland annat 2,536 lod silver.
Skulderna utgjorde omkring 30,000 rdr b:ko, av vilka
dock mer än V3 var rörelsekapital i tobaksfabriken.

Arvingarna voro änkan samt de fem barnen: sönerna

ill

Digitized by VjOOQIC

Abraham (f. 1798, d. 1866, tobaksfabrikör i Örebro),
Isaac Ulric, (f. 1798, d. 1835, bryggare i Stockholm)
och Johan Jacob (f. 1800, d. 1850, bryggare i Upp-
sala) samt döttrarna Anna Carolina, gift först med
viktualiehandlaren H. S. Åkerblom och sedan med hov-
rättsrådet Johan Axel Örbom, och Emilie Aurora, död
ogift 1863. De tre sönerna voro gifta och hade barn.
Son till Abraham var fördelningsläkaren, medicine dok-
tor Abraham Henrik Westman i Göteborg, som var
gift och hade fyra döttrar. En dotter till Isaac Ulric
var gift med kommendanten i Vaxholm, överste Hugo
Wennerholm och en annan med kapten August Arf-
wedsson (av den bekanta och framstående köpmans-
släkten). Isaac Ulrics ende son Carl Abraham var
sjökapten och blev sedan bosatt och gift i Chicago
samt hade sex döttrar. Antagligen finnes ättlingar av
dessa där eller annorstädes i Förenta staterna. Johan
Jacob 1 slutligen hade två ogifta döttrar och en son,
som var tokaksfabrikör och ogift.

Även Abraham Johanssons släktgren är sålunda ut-
slocknad på manssidan, och då enligt stamtavlan och
de här ovan lämnade redogörelserna endast en eller ett
par av de äldre ättegrenarna fortleva men med fläm-
tande liv, torde man ha att räkna med huvudstammens
av släkten snara utslocknande. Däremot fortlever
den yngre huvudstammen, eller den från Erik Larsson
Westmans och Christina Persdotter Dahlmans andre
son bryggaren Erik Eriksson härstammande släktlinjen. 2

1 Denne bedrev i sitt bryggeri tillverkning av pressjäst, som blev
mycket uppmärksammad och om vars användning och förvaring han
år 1841 utgav en beskrivning.

2 Se stamtavlan, bil. I, och sid. 6.

112

Digitized by VjOOQIC

Denne Erik Eriksson hade i sitt andra gifte med
Magdalena Torsell sonen Erik, som född 1723 blev
mönsterskrivare i Finland och hade sonen Adolf, vilken
återflyttade till Sverige, blev handlande och rådman
samt slutligen vice borgmästare i Härnösand samt avled
1808. Hans äldste son Erik Johan (f. 1781, d. 1859)
var borgmästare i nyssnämnda stad och gift med Chri-
stina Margaretha Söderberg, och från honom härstam-
mar en ganska utgrenad och talrik ättegren, som har
medlemmar boende i Stockholm och landsorten samt
Förenta Staterna.

Till sist må nämnas, att även den andra Stockholms-
släkten Westman, eller den s. k. Pérssläkten *, hvilken
måhända på grund av de inom densamma förekom-
mande dopnamnen Abraham, Isaac och Jacob har
gemensamt ursprung eller härstamning med bryggare-
släkten, också haft bryggare i sina led. Sålunda var
en av den i Hårlemanska huset vid Drottninggatan
boende sidenfabrikören Abraham Westmans söner,
Fredrik Wilhelm, bryggare i Stockholm, och han hade
en son, som likaledes var bryggare i huvudstaden, och
en sonson, bryggare i Arboga.

Nyssnämnde Fredrik Wilhelm var första gången gift
med den för sin skönhet bekanta Johanna Charlotta
Dreijer, om vilken ceremonimästaren L. von Hauswolff
meddelar 2 , hur hon på Amaranterordens bal den 5
december 18 10 väckte uppmärksamhet samt särskildt
presenterades för kronprinsen Carl Johan.

1 Se sid. 4.

2 S. Clason och C. af Petersens. För hundra är sett. Skild-
ringar och brev från revolution sär en 1809—1810. Sthlm 1909. ,

Storborgare. 113 8

Digitized by VjOOQIC

Bland märkligare medlemmar i nyare tid av denna
släkt Westman må nämnas kommendörkapten Henrik
Gustaf W. (död 1889) och justitierådet Ernst Axel
W. (död 1 891). *

1 Se för övrigt Svettska ättartal, 9:de årg., 1893, samt G. Elgen-
s ti ernås Släktkalendrar.

114

Digitized by VjOOQIC

II.
ALL VÄRLDENS WESTIN.

Jan Jansson Brännare hette en soldat under kung
Carl XH:s tid, som efter slutade äventyr och bedrifter
slog sig ner i Västerås och som trots de anspråkslösa
villkor, i vilka han antagligen levde, blivit föremål för
eftervärldens uppmärksamhet och intresse. Han var
nämligen den äldste kände stamfadern till den bekanta
och ansedda Stockholmssläkten Westin. I sitt äkten-
skap med Christina Bengtsdotter hade Jan Jansson,
som dog år 1744 och om anledningarna till vars bi-
namn »Brännare» upplysningar saknas, två söner, Johan
och Bengt, vilka efter födelsestaden antogo namnet
Westin och vid unga år begåvo sig till Stockholm för
att söka sin utkomst. Härför ägde de tydligen rätt olika
förutsättningar, liksom även beträffande förmågan att
fortplanta släkten. Bengt, som var född 1727 och avled
1775, hann nämligen ej längre eller högre i samhället
och social ställning än till kamrer vid Clara fattighus,
och i sitt äktenskap med Catharina Elisabeth Brandt
hade han blott fyra döttrar. Den fem år äldre brodern
däremot, som med tiden blev garvareålderman och kapten
vid Borgerskapets infanteri, var den från frihetstidens

115

Digitized by VjOOQIC

och Gustaf III:s tid ryktbare och inflytelserike politikern
Johan Westin, vid flera riksdagar ledamot av borgare-
ståndet och en av Mösspartiets chefer. I trenne giften
hade han många barn, och genom fyra av sina söner
blev han stamfader för en blomstrande, ganska vidt-
utgrenad släkt i, som ännu fortlever och som räknat
flera framstående medlemmar.

I Uppsala universitetsbibliotek förvaras en liten kassa-
bok, som tillhört Johan Westin och vari han gjort
några anteckningar om sina familjeförhållanden m. m.
På försätts- eller titelbladet läses anteckningen: »Johan
Johansson Anno 1722 d. 7 Junij födes iag hit til wer-
den» och därpå följande motto eller tänkespråk:

Befall herranom tinom wäg och hoppas
tippa honom, han skall wflll giörat.

Den å nästa sida börjande familjekrönikan omfattar
tiden mellan åren 1732 och 1782 och inledes med
följande meddelanden om antecknarens tidigare levnads-
öden:

»Anno 1732 om Mattsmässoafton togs jag in i stor-
skolan i Västerås, där jag av mina kära föräldrar blev
hållen i 4 och 1 / a år. Kom således ur skolan 1736
i september, då jag kom bort till Stockholm för att
tjäna hos en garvare vid namn Lars Zethelius 2 . Då
jag efter 4 1 / 2 månader var hemma i arbetet, kom jag
att stå i bon därstädes den 4 februari 1737. Den 24
mars 1739 blev mäster Lars Zethelius död. Den 9
maj skrevs jag in i läran. Samma år 14 dagar efter
Michaeli kom jag hem i arbete. Den 7 december

1 Se stamtavlan; bil. II.

v Var gift med Christina Winbom och stamfader för den ännu
fortlevande och högt ansedda slä ten Zethelius.

116

Digitized by VjOOQIC

1 741 vardt jag gesäll. Den 17 januari 1742 spende-
rade jag. 1743 var jag och bror min hem till Västerås
över julhelgen. 1744 annandag påsk blev jag ledig
från madam Zethelius, hos vilken jag då varit i 7 Va
år och kom till herr ålderman Sperling tredje dag påsk
1744. 1745 den 17 maj var jag inför ämbetet, be-
gärandes få äska detsamma, men fick till svar, att jag
skulle vänta ännu någon tid, eftersom jag var så ung
gesäll. 1747 den 23 maj antog jag mästerstycke, var-
på jag hos Ramens arbetade ett år till 1748. Den
(datum uteglömdt) maj uppvistes det (mästerprovet),
och jag blev mästare. Kom sedan att bo hos mäster
Claes Gillium (Gilljam) till hösten därpå och sedan till
våren 1749 i mäster Sperlings gård, varifrån jag då
flyttade uti Ramens gård.»

Ur de härefter följande meddelandena om Johan
Westins giftermål och barn må några uppgifter an-
föras, fullständigade med upplysningar från mantals-
längder och andra källor.

Samma år som Johan Westin blivit mästare och
vunnit burskap som borgare eller i december 1749
ingick han sitt första äktenskap. Den unga frun hette
Märta Brita Sontag och var dotter av en från Tysk-
land till Stockholm inflyttad, år 1739 avliden bygg-
mästare Hans Sontag och hans hustru Brita Norin.
Bröllopet firades första söndagen i Advent, och vigseln
förrättades av kyrkoherden i Jakobs och Johannes för-
samlingar, magister Erik Tollstadius. I juli 17 50 blev
Westin ägare av en gård i kv. Fyrfoten i Clara för-
samling (Clara Västra kyrkogata n:r 7), som han sedan
bebodde till sin död och som därefter länge var i
hans ättlingars ägo. Han köpte fastigheten av en

117

Digitized by VjOOQIC

krigskommissarie Cederholm, och antagligen bestred
han köpeskillingen med, oavsedt egna besparingar, de
arvsmedel, som hans hustru medfört i hemgift. Bygg-
mästaren Sontag hade nämligen efterlämnat ett hus
vid Regeringsgatan, i kv. Bocken, och en gård i kv.
Falken på Ladugårdslandet. På våren 175 1 flyttade
de nygifta till sitt nya hem, men i deras tillvaro där
inträffade några veckor senare ett plötsligt avbrott.
Vid den stora eldsvåda, som i början av juni s. å.
härjade en stor del av nedre Norrmalm, nedbrann näm-
ligen även Johan Westins hus, och han och hans maka
måste taga sin tillflykt hos svärmodern vid Regerings-
gatan. Där födde fru Märta Brita den 14 juli en liten
gosse, som i dopet erhöll namnet Johannes eller Johan,
men hon fick ej länge glädja sig åt moderskapet. Den
20 i samma månad bortrycktes hon nämligen av döden.
Om den svåra förlust och stora sorg, som sålunda
drabbade honom, har Johan Westin antecknat följande:
»Ar 175 1 den 14 juli blev min kära hustru förlöst
kl. 4 efter aftonsången med en son, som den 16 blev
kristnader av kyrkoherden Tollstadius i Jakobs försam-
ling och blev kallad Johannes. Samma dag om afto-
nen tog sjukdomen till för min kära maka, först med
en stark frossa och sedan med hetta. Faddrarna voro
herr Löfberg och inspektor Strömer, madam Ferman
och välborne jungfru Cederholm. Onsdags morgon
beklagade hon sig över att ha haft så ondt, att hon
menat sig skola dö ifrån mig. Torsdagen tilltog sjuk-
domen ännu mer, och om natten hade jag den fäg-
naden att få tala med henne om Gud och sin frälsare.
Hon sade sig ock vara nöjd med Guds vilja att skiljas
hädan, och kanske Gud finner, att det inte är oss

118

Digitized by VjOOQIC

nyttigt att vi längre äro tillsammans. Sedan tog yrseln
till och varade till fredag afton kl. 10, då själva döden
bröt in, och varade dödskampen till kl. 8 om lördags-
morgon, då hon ändade sin jordiska vandel, och mån-
dagen därpå eller den 22 juli blev hon begraven i
madam Fermans grav i Jakobs församling.»

I november 175 1 flyttade Johan Westin med sin
lilla son till det »av Guds nåd återuppbyggda huset»
vid Clara Västra Kyrkogata, och följande år i septem-
ber trädde han i nytt äktenskap med Ulrica Norström,
dotter av en bryggare i Stockholm. Med henne fick
han nio barn, av vilka dock endast fyra hunno mogen
ålder. *

Dödligheten bland de späda barnen var nämligen
mycket stor i det Westinska hemmet ; men då så var
förhållandet även i många andra Stockholmsfamiljer under
frihetstiden, torde den ej ha berott på några särskilda
orsaker utan på det allmänna hygieniska eller sanitära
tillståndet i huvudstaden. Man kan dock tänka sig,
att det Westinska husets belägenhet i den illa dräne-
rade Claratrakten och nära intill den osunda Clara sjö,
som på ifrågavarande tid gick upp ända till kvarteren
vid Västra Kyrkogatan, menligt inverkade på de ny-
födda världsborgarnas utsikter och förmåga att fort-
sätta kampen för tillvaron.

Fru Ulrica Westin, född Norström, gjorde emellertid
utan allt tvivel sin plikt såsom maka och moder, och
sedan hon efter nitton års äktenskap, fyllt sitt värv
följde hon sina bortgångna småttingar i graven. Hon
avled nämligen den 18 juni 1772, och ett par dagar
efteråt begrovs hon enligt makens anteckning »med

1 Se stamtavlan; bil. IL

119

Digitized by VjOOQIC

anständig heder» i Clara kyrka. Knappast ett år och
nio månader därefter hade änklingen försäkrat sig oin
en ny husmoder och värdinna i sitt hem. Den 27
mars 1774 firade han nämligen bröllop med Christina
Elisabeth Bergklyft, som var född 1752, men om vars
härkomst några upplysningar ej kunnat anträffas. Vigsel-
akten förrättades av kyrkoherden och hovpredikanten
Paqualin. Av de ej mindre än tre dikter, som ut-
delades med anledning av den »glada och sälla» till-
dragelsen och av vilka en bär titeln »Vårkvade», ma
anföras:

O, att jag kunde värdigt orda,
Med livlig styrka och behag,
Inför de två, som sällt fullborda,
Föreningslöftet denna dag.

Mitt öga ser vad hjärtat gläder.
En stadgad dygd blir åter lönt,
Minervas dotter sätts i heder
Och ser sin dygd ock kärlekskrönt.

Jag gläds och vördsamt må beundra,
Herr brudgum, Edert vana val,
Uti en tid, då knappt bland hundra
En skiljer kärna ifrån skal.

Dygdädla brud, Er blott att skåda
Uppmuntrande och ljuvligt är,
Vad ro månn' I då ej bebåda
Den I bevekt att bliva kär.

Ack Himmel ! hav de såta tvennc
Allt framgent i din ömma vård?
Låt härligt grönska stammen denne
Samt flytta i din lustagård!

120

Digitized by VjOOQIC

Fastän åldersskillnaden mellan makarna var mer än
trettio år, synes äktenskapet ha varit lyckligt. Fru
Christina Elisabeth skänkte sin make fem barn, av
vilka dock två avledo i späd ålder och skötte med drift
och duglighet sitt stora hushålL Hennes make, som
redan då han med henne trädde i brudstol från bi-
sittare i garvareämbetet befordrats till åldermansplatsen
och sålunda av sina yrkesbröder vunnit ett om stort
anseende vittnande erkännande, hade under 1750—60
talen förkovrat sin ekonomiska ställning och utvidgat
sin rörelse eller verksamhet till ganska betydande om-
fattning. Vid midten av 1770-talet hade han sålunda
i sin tjänst sex gesäller, fem drängar, fem pigor och
ett par lärgossar. Man finner även, hur han vid
nämnda tid och under det sista decenniet av sitt liv
ej hade några hyresgäster i sitt hus utan tydligen be-
hövde allt utrymme, som där fanns, för sin stora
familj, sitt tjänstefolk och personalen vid garveriet.
Under de föregående decennierna hade han däremot
hyrt ut några lägenheter. Bland dessas innehavare
må från 1750-talet nämnas kyrkoherden i Clara, doktor
Justus Christoffer Hauswolff, vilken ofta i Johan Westins
anteckningar omtalas i samband med dop- och be-
gravningsakter i familjen och som säkerligen hörde till
husets umgänge. Till detta räknades även flera andra
av huvudstadens och dess omgivningars prästmän, så-
som kyrkoherden i Husby, prosten Helleday, kommi-
nister Witting, kaplanen Iverus m. fl. Av de nämnda
anteckningarna och andra meddelanden kan man också
sluta sig till, att mycken religiositet rådde i Johan
Westins hem, och det är ej heller osannolikt att denna
religiositet stod tidevarvets pietistiska rörelser nära. I

121

Digitized by VjOOQIC

alla händelser härskade där en vida allvarligare livs-
åskådning och fördes ett strängare och måttligare
leverne, än varpå exempel gavs i många andra borgare-
hus och alldeles särskildt av de levnadsglada, här ovan
skildrade representanterna för bryggaresläkten Westman.
Johan Westin var även personligen en man av helt
annat skaplynne än sina samtida rådman Lorenz Lorenz-
son Westman och bryggarekungen Abraham Lorenzson
och tillhörde också såsom nu skall visas ett annat
politiskt läger än deras.

Johan Westins första mer uppmärksammade fram-
trädande i det politiska livet sammanfaller med riks-
dagen 1765 — 66. Han var då jämte borgmästaren
Carl Fredrik Sebolt, guldsmedsåldermannen Johan Collin,
rådmännen Johan Henrik Hochschild och Daniel Hack-
man, grosshandlarne Magnus P:son Quast och Jacob
Philip Möller, handlanden Thomas Hedberg, snickare-
åldermannen Johan Åbrandt och bagareåldermannen
Erik Westman representant för huvudstaden i borgare-
ståndet och tillhörde liksom de flesta av dessa Möss-
partiet. Snart förvärvade han inom detta en så fram-
skjuten och inflytelserik ställning, att han jämte över-
sten friherre Carl Funck, som under riksdagen i parti-
belöning erhöll riksrådsvärdigheten, och biskop Jacob
Serenius blev detsammas ledare. Han intog sålunda
en mycket bemärkt och framskjuten plats i partistriderna
och utövade sin makt på ett skickligt men även hän-
synslöst sätt. Härom skriver frihetstidens förnämste
hävdatecknare 1 : »I borgareståndet begagnade Mössorna
nu sin övervikt lika hänsynslöst, som Hattarne förr

1 C. G. Malmström. Sveriges politiska historia frätt konung
Karl XII.s död till statsvälvningen 1772. B. T. Stockholm 19W.

122

Digitized by VjOOQIC

hade gjort; ingen ende av de män, som vid de sista
riksdagarna hade företrädt ståndet i sekreta utskottet,
fick nu inträde; i deras ställe insattes ej blott de
gamla riksdagsmännen Cervin, Malmstein, Kiörning
m. fl., utan till och med sådana, som för första gången
bevistade riksdag, såsom Stockholms nya fullmäktige,
grosshandlarne Quast och Möller, rådman Hackman
och garvaren Westin, vilken sistnämnde fick sin plats
i mindre sekreta deputationen för att döma över de
diplomatiska ärendena och Sveriges förhållande till ut-
ländska makter.»

Westins politiska debut hade sålunda varit fram-
gångsrik, och han bibehöll även efter den stormiga
riksdagens slut sitt inflytande och var livligt verksam
i partiets tjänst. Han »är en av Mössornas starkaste
av sitt folk», skrev sålunda C. F. Fredenheim i ett
brev den 27 januari 1767 till sin fader biskop Men-
nander i Åbo. 1 »Hans klubb är så försiktigt inrättad,
att den består i flere rum, med allenast två eller tre
personer ordinärt i vardera och malicen säger, att psalm-
böcker och eder bekräfta deras vänskap, som bevista
dess klubb.» Det vill härav synas, som om Mössorna
och isynnerhet deras förtroendeman även i politiken
begagnade religiösa kampmedel, men i de omslag och
växlingar, som i frihetstidens partifejder voro så talrika,
skulle ej ens dessa medel visa sig säkra och pålitliga.
Före 1769 och 1770 års riksdag skedde nämligen åter
en omkastning till Hattarnas förmån och det så grund-
ligt, att Johan Westin och flera andra av Mössornas
mest betydande män ej blevo omvalda. Däremot åter-

1 Fredenheims och Memt änders brevväxling. I urval ut g. av H.
Sch ii ek. Svenska memoarer och brev. II. Sthlm 1901.

123

Digitized by VjOOQIC

fick han sin plats i borgareståndet vid den märkliga
riksdagen 177 1 — 1772 och var då en av sitt partis
mest inflytelserika män samt ledamot av både sekreta
utskottet och protokollsdeputationen.

Om Johan Westins verksamhet och uppträdande vid
denna riksdag har Johan von Engeström, vilken också
var medlem av nämnda deputation, gjort följande ut-
talande l , som dock på grund därav att von E. till-
hörde motpartiet måhända innehåller ett alltför illvilligt
omdöme om den mäktige och besvärlige borgarchefen :
»Garvareåldermanneri Westin från Stockholm var här
som annars styresman ibland Mössorna av borgare-
ståndet, och han var nästan styresman för hela deputa-
tionen, åtminstone var det icke görligit att driva något
igenom tvärt emot hans vilja. Han var en kvick,
kallsinnig och tilltagsen man, talte med lätthet, syntes
stundom ganska häftig, men var det icke. Affekterade
mycken gudaktighet och med skenheliga diskurser för-
ledde folk till vad han ville. Borgarne voro ej de
ende, som lydde hans röst, utan var man säker, att
också präster och bönder skulle följa honom. Igenom
processer, såsom riksdagsman vid 1765 års riksdag,
och som ständig huvudman för Mössorna av Stock-
holms borgerskap hade han förvärvat sig någorlunda
insikt i lagarne och allmänna affärer, varjämte han på
partiets bekostnad hade flera pensionärer, som ägde
skicklighet i sysslor och vilka han nyttjade.»

Även Malmström omtalar flerstädes i sina redo-
görelser för riksdagshändelserna 177 1 — 72 Westin, vits-
ordar hans inflytande och nämner särskildt, hur det

1 Historiska anteckningar och brev från åren 1771 — 1805. Utg.
av E. V. Montan. Sthlm 1877.

124

Digitized by VjOOQIC

var på hans förslag, som de» ivriga Mössan, baron
Rudbeck i början av 1772 utnämndes till överståt-
hållare. Men han nämner även hur Westin emellanåt
uppträdde med hovsamhet och en viss opålitlighet
eller obestämdhet, som ådrog honom hans ståndsbrö-
ders misstroende. Kanske den sluge borgaren hade
kommit till insikt om att frihetstidens statsskick var på
upphällningen och att det snart skulle vara förbi med
Mössornas välde, varför han i tid ville vända kappan
efter vinden. I så fall var han dock ej tillräckligt
snabb i vändningarna, och i alla händelser kommo
Gustav III:s revolution och tilldragelserna den 19 augusti
1772 och följande dagar för honom och många andra
av hans parti såsom en stor överraskning. Upplysande
i detta hänseende ävensom för hur Westin och flera
av de övriga Mösscheferna då tappade huvudet äro
följande betraktelser av Malmström:

»Vad gjorde nu under allt detta de, som skulle hava
upprätthållit det gamla statsskicket? Liksom riksrådet
i rådkammaren på slottet, så var ock sekreta utskottet
samladt i sina vanliga rum på Riddarhuset, när konun-
gen begynte sin revolution. Dess överläggningar hade
redan fortgått en god stund, då borgmästaren Munthe
berättande att tidning inlupit om en besynnerlig hän-
delse, som sig på kungl. slottet tilldragit, att konungen
låtit sammandraga vakten på borggården och stänga
slottsportarne. Strax därefter inkom Essen och med-
förde en löjtnant Dahlcrona, som bestört avlade be-
rättelse om vad som tilldragit sig på borggården.
Sedan han slutat, synes ingen mer än Essen hava yttrat
sig, och han tog endast ordet för att av landtmar-
skalken begära proposition, att sekreta utskottet måtte

125

Digitized by VjOOQIC

åtskiljas. Det var ett tillkännagivande från partiets
kanske bäste man, att spelet var förloradt. Landt-
marskalken uppmanade samtliga ledamöter att iakttaga
den ed och plikt, de voro skyldiga Gud och fädernes-
landet, varefter sekreta utskottet åtskildes för att aldrig
mera sammanträda. De myndiga männen skingrades
åt alla håll, de flesta endast betänkta på att sätta sig
i säkerhet. En av dem, borgmästaren Sundblad \ vandrade
ända ut till Solnaskogen, men hade det missödet att
stöta på en patrull, som skickade honom såsom fånge
till högvakten. Även några andra av dem arrestera-
des: prostarné Wijkman och Kroger, professor Gadolin
och ålderman Westin.»

Den sistnämnde placerades jämte några andra i
hovfröknarnas rum på k. slottet, ty drottning Sophia
Magdalena befann sig med sina uppvaktande damer på
Drottningholm, men deras tvungna därvaro blev helt
kort. Den unge konungen lät nämligen redan den 21
augusti släppa lös de flesta av sina politiska motstån-
dare, som tillika sluppo undan några efterräkningar för
sina bedrifter i partiväsendets tjänst. Många ibland
dem voro också nog kloka att dela den allmänna för-
tjusningen över statsvälvningen och de med denna
följande förändringarna i rikets yttre anseende och inre
förhållanden, eller åtminstone låtsas göra det, och fastän
inga direkta uppgifter härom anträffats, är det dock
antagligt att Westin hörde till dem. Man finner näm-
ligen, hur han nästa gång, då han uppträdde på den
politiska arenan, eller vid 1778 — 79 års riksdag, slöt

1 Denne var enligt Hochschild, som i sina Memoarer lämnat
några meddelanden om statsvälvningen, *en av de fulaste uslingarna*
vid riksdagen.

126

Digitized by VjOOQIC

sig till hovpartiet. Detta kan ju tyckas vara en högst
märkvärdig och överraskande omsvängning av en så
ivrig och pålitlig Mössa, som han vid de närmast
föregående riksdagarna varit. Men även Mössorna
hade ju, då deras egna intressen så fordrat, under fri-
hetstiden stått hovet nära eller gått dess ärenden,
och Johan Westin var ingalunda den ende av tidevarvets
politiker, som ägde kameleontnatur eller växlade stånd-
punkt och ställning.

Under Gustav III:s regering kunde för övrigt ett
sådant handlingssätt ganska väl försvaras, då ju mo-
narken själv under loppet av sin oroliga bana växlade
system och ganska grundligt svek de år 1772 i kon-
stitutionell anda gjorda föresatserna och utfästelserna.
Mänga av de män, som hälsat tilldragelserna 1772 med
glädje och tillfredsställelse eller under de första lustren
av Gustavs regering intagit en passiv eller avvaktande
ställning, uppträdde senare och sedan de funnit sig
besvikna på konungens åtgärder och avsikter såsom
hans motståndare. Då sålunda vid 1786 års riksdag
det oppositionella s. k. landtpartiet bildades, slöt sig
även Johan Westin till detsamma och blev en av dess
ledare. Han uppträdde då med samma energi och
beslutsamhet som under de skarpa fejderna mellan
Hattar och Mössor, men den nu sextiofyraåriga man-
nens krafter synas ha varit på upphällningen, och den
21 oktober bortrycktes han genom ett slaganfall av
döden.

Under sin riksdagsmannabana beklädde Johan Westin,
vilken i samtida skildringar ibland kallas »Borgare-
kungen» och »Garvarekungen», flera förtroendeposter,
vittnande om hans inflytande och duglighet och det

127

Digitized by VjOOQIC

stora anseende, han åtnjöt hos sina ståndsbröder och
partivänner. Han var sålunda som förut nämnts leda-
mot av sekreta utskottet och den mindre sekreta de-
putationen och, vid 1778 års riksdag, medlem av banko-
utskottet. Även utom riksdagen erhöll han flera heders-
poster, var medlem av Stockholms borgerskaps femtio
äldste o. s. v. Det var måhända detta stora anseende
eller den rika användning, som gjordes av hans arbets-
förmåga och lust att vara med och göra sig gällande
i det offentliga eller vid allmänna angelägenheters hand-
läggning, som förskaffade honom benämningen »All
världens Westin». Det synes nämligen som om denna
titel var analog med begreppet »klockarfar skall allting
beställa». Att emellertid hans omfattande verksamhet
ej av alla och i synnerhet ej av de politiska mot-
ståndarne och Hattarnas anhängare sågs med gillande
eller blida ögon, därom vittnar bland annat ett utta-
lande av Bellman. Denne har nämligen förevigat den
mäktige garvaren under ifrågavarande benämning i nr
1 10 av Fredmans Testamente, som handlar om hur
Puffendorf dricker och Mulpus sjunger och som lyder
sålunda:

Stor sak i allting på denna här jord,

Öde, lycka och hat,
Blott att jag hade mig dukade bord

Och vin och mat!

Jag Mulpus nu heter ...

Då skull' jag bli feter,

Och alla poeter

I vagnar, kareter
Skull' åka med präktiga spann

Var om ann,

Ja, om var ann.

126

Digitized by VjOOQIC

Jag skull* på huvudet runka så sur,

Bli all världens Westin,
Skapa, liksom en Borell 1 , konjunktur

Vid glas och vin,

Ha rubler och pengar,

Punschbålar och drängar,

Uppbäddade sängar

Och blomstrande ängar.
Hej, Puffendorf, drick då, gutår!

Lucidor —

Skål, Lucidor!

Uttrycket »ha rubler och pengar» torde syfta på
det under frihetstiden så rikt florerande mutsystemet.
Johan Westin synes dock ha stått främmande för detta.
Att penningar i de politiska intrigernas och påtryck-
ningarnas tjänst gingo genom hans händer och kanske
till ansenliga belopp, är visserligen mycket sannolikt
pä grund av hans framstående och ledande ställning
såsom partichef, och därpå tyder ju också J. von
Engeströms här ovan meddelade utsago, att han hade
många pensionärer. Personligen tycks han dock ej ha
tagit del av guldregnet, ty hans hus och hem voro
inrättade på ett enkelt, borgerligt sätt och han efter-
lämnade blott en obetydlig förmögenhet. Enligt den den
30 maj 1787 förrättade bouppteckningen utgjorde näm-
ligen behållningen i boet endast 1,697 rdr 5 sk. b:ko.
Dock är att märka att den enda kvarlevande dottern
av andra äktenskapet Ulrica, som var gift med lin-
krämaren Hultman, liksom sonen Gustaf hade utfått
sitt mödernearv och att äldste sonen Johan hade fått

1 Anders Borell, rådman i Uppsala, medlem av borgareståndet vid
riksdagarna 1738 — 39 och 1765— 66, -ivrig Mössa.

Storborgare. 129 9

Digitized by VjOOQIC

godtgörelse med 1,000 rdr b:ko för fordran enligt bok
å 1,313 rdr 20 sk. 2 r. b:ko.

Bland tillgångarna i boet må nämnas stenhuset och
garveriet vid Clara Västra Kyrkogata, en liten med
trähus bebyggd gård vid Btyggaregränd, i kv. Braxen,
och en dito vid Vintervägsgatan, i kv. Apotekaren i
Johannes församling. Garveriinventarierna samt »läder
i verket» upptogos enligt värdering av bisittaren Anders
Holmberg till omkring 3,ico rdr b.ko. Av halvför-
gylldt silver fanns 352 V» lod och av oförgylldt 572
lod. Såsom tillgång upptages vidare arrenderätten till
torpet Tegelhagen under Edsbergs säteri i Sollentuna
socken med där befintlig åbyggnad och åkerredskap.
Arvingarna voro hustrun i tredje giftet Stina Bergklyft,
ende sonen i första giftet, bisittaren i garvareämbetet
Johan, den ovannämnda dottern Ulrica och hennes hel-
bröder garvarne Jacob och Gustaf samt de fyra minder-
åriga barnen av tredje giftet, sönerna Anders och
Fredrik och döttrarna Elisabeth och Johanna Christina. 1

Fru Stina Westin, född Bergklyft, överlevde sin make
i nära fyrtiotvå år. Hon avled nämligen först den 23
februari 1828. Begravningen, som ägde rum några
dagar efteråt, förrättades av Franz Michaél Franzén,
som då var kyrkoherde i Clara. Såväl av de minnes-
ord, med vilka han ledsagade jordfästningen och som
bevarats i tryck, som av de likaledes tryckta, vid den-
samma utdelade verserna, framgår att hon varit ett
präktigt och varmt religiöst fruntimmer, en lika god
moder för styvbarnen som för sina egna barn. Efter
mannen blev hon ägarinna av gården vid Clara Västra
Kyrkogata, där hon bodde kvar till sin död och i

1 Se stamtavlan; bil. II.

130

Digitized by VjOOQIC

många år fortsatte garverirorelsen, eller till 1810, då
hon hade överlämnat den till sonen Anders. Det var
ett stort hushåll att sköta, ty enligt tidens sed bodde
gesäller och lärlingar i gården och voro i hennes kost,
och de uppgingo jämte drängar och pigor i början av
1800 talet till |olv personer.

När fru Stina Westin gick ur tiden, hade hennes
yngre dotter Johanna Christina gått före henne i graven;
äldre dottern Elisabeth var gift med bryggaren Adolf
Fredrik Lundh. Om de fem kvarlevande sönerna av
de tre olika kullarna skola några meddelanden nu
lämnas.

Johan Johansson Westin, den äldste i den talrika
syskonkretsen, föddes den 14 juli 175 1. Som förut
omtalats förlorade han några få dagar därefter sin
moder, och den första vården om honom togs då av
mormodern, till vilken fadern med sin unga maka hade
flyttat efter eldsvådan i hans eget hus. Detta blev
dock snart ånyo uppbyggdt, och sedan Johan Westin
flyttat dit med sin lille son, dröjde det ej länge, förrän
denne fick god modersvård av första styvmodern Ulrica
Norström. Själv tycks han ha haft godt påbrå och
god hälsa, ty han växte upp till en rask och duktig
yngling, som redan vid aderton års ålder omtalas så-
som garvaregesäll och några månader efter det han
blivit myndig kunde sätta eget bo och gifta sig. Den
26 september 1773 eller omkring ett halvt år innan
fadern för tredje gången trädde i brudstol firade han
nämligen bröllop med Elisabeth Nordling. Om hennes
föräldrar ha några upplysningar ej kunnat anträffas.
Det unga paret var tydligen mycket omtyckt av släkt

131

Digitized by VjOOQIC

och vänner, ty ej mindre än tre bröllopskväden sågo
dagen med anledning av deras förening. Av dessa må
följande anföras såsom belysande den höga flykt, som
garvarepoesien kunde nå i början av det gustavianska
tidevarvet:

Du täcka par, som nu får skåda
Din kärlek krönt av himlens band,
Du vittnar, att när dygd får råda,
Är farten fri till nöjets land,
När lustans trålar blindvis hasta
Att uti flättjans bädd sig kasta.
Du tänker först, gör se'n ditt val,
På dygd och vett ditt tycke bygger;
Ho undrar då att nöjd och trygge r
Du sitter i din bröllopssal.

Ack himmel, med sin nåd då skydda
KU par, som är din egen vän.
Driv olust långt ifrån din hydda
Och skicka nöjet dit igen.
Föräldrars böner låt här höras!
Låt dig av syskons suckar röras,
Och lyckligt sannas vänners hopp,
Låt deras namn med allmän heder
Kortplantas uti många leder,
Tills själva tiden hörer opp.

Välönskningarna hade god verkan, ty Johan Johans-
sons äktenskap synes ha varit lyckligt och fru Elisa-
beth skänkte under loppet av ett par decennier sin
make ej mindre än fjorton barn, av vilka elva hunno
mogen ålder. 1

Samma år som Johan Johansson gifte sig blev han
genom köp från hovrättsadvokaten Jonas Petter Holm-

1 Se stamtavlan; bil. 11.

132

Digitized by VjOOQIC

EFTER GRAVYR I K. BIBLIOTEKET.

133

Digitized by VjOOQIC

berg ägare av gården nr 4 (efter 1810 års nummer-
ordning) i kv. Vattuormen på Kungsholmen och mellan
Garvaregatan och Riddarefjärden. Där hade han sitt
garveri samt bodde ända till sin död och kom sålunda
att tillbringa större delen av sitt liv i samma trakt av
Stockholm, där hans fader som yngling gjort sina läro-
spån. Den av Johan Johansson inköpta fastigheten
var nämligen belägen invid garvaren Zethelius' gård
och hade före Holmberg ägts av karduansmakaren J.
G. Schultz och åldermannen J. Rahm, vilken utan tvivel
var identisk med den i Johan Westin d. ä:s anteck-
ningar omtalade »Ramen». Såväl i kv. Vattuormen
som i flera av de övriga kvarteren i grannskapet funnos
garverier. Kungsholmen var sålunda under 1700-talet
och långt in på 1800-talet gar varnas speciella stadsdel,
liksom övre Norrmalm och särskildt kvarteren vid Rep-
slagare- och Holländaregatorna var bryggarnas. Johan
Johansson hade hamnat midt ibland sina yrkesbröder.
Bland dem gjorde han sig genom drift och duglighet
uppskattad och så högt aktad, att han redan vid några
och trettio års ålder blev bisittare i garvareämbetet
och i slutet av 1780 talet ålderman. Omfattningen av
hans egen rörelse belyses av följande uppgifter ur
mantalslängderna 1780: 7 gesäller, 2 lärlingar, 2 drängar
och 2 pigor, 1790: 10 gesäller, 6 drängar och 7 pigor.
I likhet med fadern ägnade sig Johan Johansson
emellertid ej endast åt sitt yrke och åt garvarnas
gemensamma angelägenheter. Han intresserade sig även
för allmänna värv. »I fyrtiotvå år var han», heter det
i en minnesruna, »en av Stockholms stads femtio äldste,
emottog under denna tid så många andra medborger-
liga förtroenden och utövade så många municipala be-

134

Digitized by VjOOQIC

fattningar, som en person möjligen kan sköta. Han
var vid åtta riksdagar en av Stockholms stads riks-
dagsmän och vid trenne borgareståndets vice talman.
Flera gånger valdes han till Riksens ständers fullmäktig,
till ledamot av konstitutions-, stats-, bevillnings- och
hemliga utskotten m. m.» De nämnda riksdagaYna
voro 1789, 1792, 1800, 1810, 1812, 1815, 1817 och
1823 och vice-talmansbefattningen beklädde han vid de
två sistnämnda och 18 10.

Johan Johansson Westin eller Johan Westin d. y.,
såsom han plägade kallas till skillnad från fadern, in-
tog sålunda en lika framskjuten och ansedd ställning
som denne. Med sitt att döma av det här återgivna
porträttet ståtliga yttre och vackra utseende var han
utan tvivel också typen för en stockholmsk storborgare,
myndig och säker i uppträdandet, inflytelserik och högt
aktad. Han omtalas emellertid i samtida memoarverk
och historiska skildringar ej så ofta som fadern eller
som sin politiske motståndare Abraham Lorenzson
Westman. Anledningen härtill torde ha varit, att han
ej var så stridbar oeh intriglysten som den gamle
Mösschefen, ej så angelägen om att framträda, så im-
pulsiv och bullersam som Bryggarekungen. Vid 1789
års riksdag, vilken var den första han bevistade, och
där han i april vid överläggningen om bevillningen
höll sitt debut anförande i ett tal, som enligt en an-
teckning av hertiginnan av Södermanland »var fullt
värdigt en romare», tillhörde han oppositionen mot
konungen och kom sålunda även i opposition mot
Abraham Lorenzson. Han var dock av ett fredligare
lynne än denne, eller ock ville han av fosterlandskärlek
låta oenigheten upphöra. Sålunda berättar Adlerbeth

135

Digitized by VjOOQIC

hur han och Bryggarekungen, vilka under nyssnämnda
riksdag stått såsom anförare för var sin fraktion av
borgerskapet, drucko förlikning vid den middag, som
den 1 8 december hölls på Börsen för polismästaren i
Stockholm, lagman Norlin. Även vid 1800 års riks-
dag intog han en medlande ställning och vid riks-
dagarna efter det nya statsskickets införande, då han
såsom vittnesbörd om sina ståndsbröders förtroende
insattes i de viktigaste utskotten — 18 10 och 18 15
bevillningsutskottet, 181 2 statsutskottet, 18 17 och 1823
konstitutionsutskottet — samt var fullmäktig först i riks-
gäldskontoret och sedan i riksbanken, skötte han sig
så, att han även stod mycket väl hos k. m:t. Ett
bevis härpå var Vasaorden, som ännu på den tiden
var en ganska sparsamt utdelad och högt ansedd ut-
märkelse.

I likhet med flera andra medlemmar av sin släkt
tillhörde Johan Johansson Borgerskapets militärkårer,
d. v. s. infanteriet. Vid 1789 års vakthållning i Stock-
holm hade han där hunnit kaptensgraden och tjänst-
gjorde såsom chef för andra norra bataljonen, och
1808, då kårerna åter inkallades till aktiv tjänstgöring,
hade han blivit stadsmajor och förde samma bataljons
första kompani.

Johan Johansson Westin, som år 1804 blivit änkling,
avled den 19 augusti 1828. Vid den tio dagar efteråt
förrättade begravningen, utdelades av en icke angiven
diktare författade verser, ur vilka följande vackra efter-
mäle om hans personlighet och verksamhet må an-
föras :

136

Digitized by VjOOQIC

Och ännu i sista stunden
Av ett långt och fruktsamt liv,
Du av värv och mödor bunden
Övat dem — som tidsfördriv.

Världens bråk och dess bekymmer
Gjorde dock ej hjärtat kallt,
Världsmannen ej mänskan skymmer,
För de dina var du allt.

I den husligt slutna kretsen
Var du alltid mild och god,
Glad och skämtsam, aldrig ledsen,
Livets konst du väl förstod.

Nu den mörka, sorgsna båren
Stöds av dem, som förr du stödt,
Vid din bortgång flödar tåren,
Ack! med dig har mycket dött.

Sent skall bland oss återvakna
En förtjänst så utan brist.
Länge samhället skall sakna
Vad i dig det ägt och mist.

Av Johan och Elisabeth Westins många barn levde
vid den förres bortgång sönerna Johan, Gustaf, Lorenz
och Wilhelm samt döttrarna Christina Elisabeth, ogift,
Lovisa Ulrica, gift med grosshandlaren Anton Gustaf
Bjurberg, Maria Catharina, gift med borgmästaren i
Köping Axel Fredrik Grandelius, och Anna, gift med
garvaren i Sala Ferdinand Emanuel Ekengren.

Enligt bouppteckningen efterlämnade Johan Johans-
son tillgångar uppgående till 43,235 rdr, 33 sk. b:ko,
men därifrån avgingo skulder till ett belopp av 26,049
rdr, 39 sk., 5 r. b:ko. Behållningen utgjorde sålunda
17,185 rdr, 42 sk., 7 r. b:ko. Härtill kommo dock
osäkra fordringar till nära 3,500 rdr b:ko, och då bo-

137

Digitized by VjOOQIC

uppteckningsvärdena, särskildt för fastigheten i kv.
Vattuormen (21,000 rdr b:ko) och för varulagret (nära
15,000 rdr b:ko), utan tvivel voro låga, var förmögen-
heten nog åtskilligt större än den angivna summan.
Anmärkas bör även, att en av sönerna, garvaren och
fabrikören Adolf Westin, häftade i skuld till stärbhuset
för nära 4,400 rdr b:ko, som bland tillgångarna äro
förda inom linjen, men väl med hänsyn till de övriga
arvingarnas förmån avräknades från hans arvslott. I
alla händelser var förmögenheten dock ej så stor, som
man kunnat vänta i betraktande av Johan Johanssons
framskjutna ställning och anseende som en rik man.
Anledningen härtill var väl den, att hans stora hushåll
och de många barnens uppfostran hade dragit dryga
kostnader. Man kan ju även tänka sig, att hans poli-
tiska och övriga offentliga verksamhet inverkat häm-
mande på hans garverirörelse, i det att han åt denna
ej fick odeladt ägna sina intressen. Det är emellertid
ej heller uteslutet, att den jämförelsevis ringa kvar-
låtenskapen stod i samband med misslyckade eller föga
givande affärsföretag. Av några i Riksarkivet för-
varade handlingar framgår nämligen, att herr stads-
majoren och åldermannen under några år sysslade med
rederirörelse samt exporterade varor till Brasilien och
importerade sådana därifrån. Därom var han ju inga-
lunda ensam under kontinentalsystemets glansdagar och
under de närmaste åren därefter, och affärerna voro
utan tvivel ibland mycket lönande men ofta nog även
synnerligen osäkra och vanskliga, särskildt med hänsyn
till engelsmännens kaperier.

Av de nämnda handlingarna kan man visserligen ej
bilda sig någon exakt uppfattning om vare sig om-

138

Digitized by VjOOQIC

fattningen eller resultatet av denna Johan Johanssons
rederiverksamhet. Det ser dock ut som om densamma
ofta rört sig om ganska stora värden och varit för-
bunden med stora svårigheter och bakslag. Från feb-
ruari 1811 finnes sålunda en skrivelse, vari Westin
anhöll om utrikesministerns bemedling hos de danska
myndigheterna för att den honom tillhöriga galeasen
Christina Elisabeth, som fördes av kapten Petter Hem-
pell, skulle »utan någon objektion av vad natur som
helst» få fritt passera Helsingör. Detta fartyg, som
på hösten 1809 med last av diverse svenska produkter
avseglat till Rio de Janeiro, hade nämligen efter otro-
liga utståndna faror under hemresan och sedan det tre
gånger varit uppbragt till England ändtligen lyckats
komma till Marstrand, medförande värdefull last av
brasilianska varor. Det gällde nu att komma genom
Öresund och fortsätta till Stockholm. I oktober samma
är anhöll Johan Johansson hos k. m:t om tillstånd att
till Brasilien befrakta det i New-Orleans hemmahörande
amerikanska fartyget South Carolina med 15,000 ä
20,000 skeppund manufaktureradt järn och stål samt
andra svenska produkter. Såsom skäl för framställ-
ningen anfördes att Johan Johanssons fartyg Fredrika
Carolina, kapten Carl Deneke, av fruktan för att upp-
bringas av engelsmännen ej hade vågat lämna Brasilien
med sin där för hans räkning intagna dyrbara last av
skinn och beredda hudar, socker, färgträ, bomullstyger
o. s. v. Det amerikanska fartyget skulle i Rio de
Janeiro hämta dessa varor, och Westin anhöll därför
om samma förmåner beträffande dess anlöpande under
återfärden av svenska hamnar, som i avseende på han-
deln med Brasilien var beviljad svenska fartyg. En

139

Digitized by VjOOQIC

annan gång anhöll han om tillstånd att få till Riga
utskeppa 3,557 7» tunnor S:t Ybes-salt, som han hade
erhållit från Göteborg, men ej lyckats få avsättning för
i Stockholm. I stället skulle han importera råg. De
av Westin gjorda ansökningarna biföllos, men om
resultaten av affärsföretagen saknas underrättelser. För-
modligen uppmuntrade de dock ej till fortsättning, ty
bland tillgångarna i Johan Johanssons bo omtalas ej
några fartyg och skeppspartier och ej heller några im-
porterade varor, utom möjligen de, som ingingo i eller
tillhörde garverirörelsen.

En märklig följd hade emellertid Johan Johanssons
brasilianska affärer, ty det var sannolikt i samband
med dem eller genom de med dem knutna förbindel-
serna som två av hans söner kommo ut till Brasilien,
nämligen Lorenz såsom handelsagent och sedermera
svensk generalkonsul och chargé d'affaires i Rio de
Janeiro och Wilhelm som svensk vice konsul i Bahia.
Den senare avled ogift år 1828, men den förre, vilken
var gift med Christina Beata Chenon * och dog 1846,
blev genom sin son stamfader för en antagligen ännu i
Sydamerika fortlevande gren av släkten. Denne son,
som bar dopnamnen Laurencio Diego Philippo och ägde
samt bodde på plantagen S. Joao de Boa Vista nära
S. Paulo, var nämligen gift med Marie Amelie d'OHver
och hade med henne sju söner och fyra döttrar.

Innan Lorenz Johansson Westin begav sig till Bra-
silien, hade han uppehållit sig i Portugal och där
genomgått vidriga öden. I en skrivelse till k. m:t
i september 1808 anhöll nämligen hans fader om hjälp

1 Dotter av landträntmästaren i Nyköpings län Olof Chenon och
Hedvig Catharina Grandelius.

140

Digitized by VjOOQIC

till hans ekipering, så att han, som från Lissabon flyktat
till England och förlorat allt vad han kunnat spara,
måtte i Rio de Janeiro såsom Sveriges agent kunna
bestrida de betydande kostnader, vilka krävdes för be-
varandet av hans nations anseende och värdighet. Det
är väl antagligt, att denna begäran beviljades och gjorde
åsyftad verkan. På sommaren 1813 erhöll Lorenz
Westin emellertid ett annat och enligt hans egen ut-
sago »lysande» nådevedermäle hemifrån, vilket bidrog
till nyssnämnda syfte. Han hugnades nämligen med
Vasaorden, vilken överlämnades till honom av prinsen-
regenten vid en galafest å k. slottet i Rio de Janeiro.

Även Gustaf, den andre i ordningen av Johan Jo-
hanssons söner, skickades utomlands och tillbragte där
de senare decennierna av sitt liv. Han blev nämligen
grosshandlare i London. Gift* förmodligen med en
engelska, hade han tre döttrar och en son. Denne
var ännu på 1880-talet vid några och femtio års ålder
ungkarl, vadan ättegrenen antagligen utslocknade med
honom.

Johan Johanssons övriga söner, Johan, Anders och
Adolf 1 voro alla garvare i Stockholm och på Kungs-
holmen samt fortsatte sålunda fäderneyrket. Den först-
nämnde var gift med sin kusin Johanna Ulrica Westin,
dotter av Jacob Johansson d. ä., och från en av hans
söner härstammar en fortlevande gren av släkten. Även
Anders äktade en kusin, nämligen farbrodern Gustafs
dotter Charlotta Ulrica och hade med henne e*n dotter,
som avled ogift. Adolf slutligen var gift med Lovisa
Ulrica Befve och hade fem barn, men även hans gren
är utgången.

1 Se stamtavlan; bil. II.

141

Digitized by VjOOQIC

Jacob Johansson, den näst äldste av Johan Westins
söner, har ej blivit så ryktbar och omtalad som äldre
brodern Johan. Han intog dock en framstående och
högt aktad ställning bland Stockholms borgerskap.
Liksom fadern och brodern var han ålderman i garvare-
ämbetet, och vid Borgerskapets infanteri nådde han
kaptensgraden. Ägare av en betydande förmögenhet,
var han en av huvudstadens rikaste borgare under de
första decennierna av 1800-talet. Av yttre utmärkelser
kom han i åtnjutande av Vasaorden och Serafimer-
medaljen.

För eftervärlden äger Jacob Johansson Westin sitt
måhända största intresse såsom en av Stockholms störste
fastighetsägare på sin tid. Sin stora förmögenhet hade
han nämligen huvudsakligen placerad i hus och tomter
ej blott på Kungsholmen, släktens gamla stamtillhåll,
utan även i andra stadsdelar. Vid sin död den 23
mars 1829 efterlämnade han sålunda följande egen-
domar, taxeringsvärderade sammanlagt till 514,754 rdr,
20 sk., 10 r. b:ko:

i Ulrica Eleonora församling:
i kv. Bryggaren nr 3 och 4 (Handtverkaregatan 9 och
11); i kv. Pilträdet nr 4 och 5 (Handtverkaregatan 4 och
Kaplansbacken 4); i kv. Vindruvan nr 7 (Handtver-
karegatan 14); i kv. Vattuormen nr 5 (Garvaregatan
9) och i k v. Mälaren nr 3, 4 och 5 (i dåvarande Stads-
hagen);

i Clara församling :
i kv. Skansen nr 4 (Drottninggatan 40);

i Jakobs församling:
i kv. Blasieholmen nr 11 (Blasieholmstorg 2), nr 16

142

Digitized by VjOOQIC

(S. Blasieholmshamnen 4) och nr 4, 5 och 22 (Blasie-
holmstorg 14);

i Nicolai församling:
i kv. Iris nr 5, 6, 7 och 8 (Västerlånggatan 27 och
Prästgatan 26); i kv. Python nr 5 (Skeppsbron 16).

Några av dessa fastigheter äro av särskildt intresse
såväl med hänsyn till deras historia och bebyggande
som därför att flera ibland dem undergått många för-
ändringar sedan Jacob Westins besittningstid och många
av de gamla husen från 1600 — 1700-talen fatt skatta
åt förgängelsen. Sålunda har omdaningen i samband
med storstadsutvecklingen mycket grundligt gått fram
över de forna Westinska egendomarna på Kungsholmen,
och det enda kvarvarande, något så när oförändrade
av de Westinska husen i denna stadsdel, är det gammal-
dags vackra och solida huset vid hörnet av Handt-
verkaregatan och Kaplansbacken. Husen i kv. Bryg-
garen, där Jacob Johansson i många år bodde och där
han hade sitt i stor skala drivna garveri, ha fatt lämna
plats åt det s. k. Mälarbadet och andra nybyggnader.
Liknande är förhållandet på Blasieholmen. Det Forbus-
ska, sedan Pechlinska huset vid Södra Blasieholms-
hamnen och Hovslagaregatan, varav Jacob Johansson
år 181 5 genom köp från hovmarskalken greve R. Posse
blev ägare, har ersatts av moderna s. k. palats, om
vilkas skönhetsvärde meningarna torde vara delade, och
samma öde har, ehuru ej i lika hög grad, drabbat
huset nr 14 vid Blasieholmstorg. Det har nämligen
ingått i det stora von Dardelska huskomplexet.

De nästan enda av Jacob Johanssons många egen-
domar, som bevarat minnena från hans tid och stäm-
ningen från Gamla Stockholm, äro husen i kvarteren

143

Digitized by VjOOQIC

Iris och Python. Det förra, som är beläget mellan
Västerlånggatan och Prästgatan och märkligt även där-
för att gränsen mellan landskapen Uppland och Söder-
manland går över tomten, är nämligen i stort sedt
oförändrad t såsom det var vid sin tillkomst i början
av 1 800 talet. Det uppfördes då i stället för tre eller
fyra stycken nedrivna äldre och förfallna hus av pro-
fessor Erik Palmstedt och blev ett vackert vittnesbörd
om denne framstående arkitekts måttfulla och klara
konst. l Genom köp från Palmstedts arvingar blev
Jacob Johansson år 1812 husets ägare. Det stannade
länge hos hans ättlingar. På 1860-talet undergick dess
inre betydande förändringar, som återverkade på fasa-
den åt Västerlånggatan. Vida skonsammare ha emeller-
tid nyhetssträvandena farit fram med huset i kv. Python
eller Skeppsbron 16; men man kan knappast säga, att
detta varit till dess fördel. Huset är visserligen sär-
deles intressant och pittoreskt med sin smala gavel,
sin vinds"kupa och sitt egendomliga tak och det nästan
enda kvarstående 1600-talsminnet i Skeppsbroradens
förr så tilltalande men i våra dagar ganska hän-
synslöst banaliserade huslänga. Men det kan ej nekas,
att det också är skäligen skamfiladt och ruskigt, en
illustration till det förfall, varom dess användning
till ett tredje eller fjärde klassens hotell under åtskil-
liga år burit vittne. Även detta hus har dock haft en
glansperiod. Det ägdes nämligen i början av 1700-
talet av den stockholmske storborgaren Jurgen Bern-

1 R. Josephson har i Borgarhus i Gamla Stockholm, Sthlm 1916,
sid. 24 o. f., lämnat utförliga meddelanden om det intressanta husets
arkitektur in. m.

144

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

härd von Schewen och Jacob Westins namn i ägare-
längden förminskade förvisso ej dess anseende.

Efter dessa erinringar om Jacob Johanssons fastig-
heter må några meddelanden lämnas om hans familje-
förhållanden. År 1 78 1 eller vid tjugutre års ålder in-
gick han äktenskap med Anna Brita Wijkman, med
vilken han hade sonen Johan eller Janne, som blev
garvareålderman och kapten vid Borgerskapets infanteri
samt stamfader för en fortlevande gren av ätten, samt
dottern Johanna Ulrica, vilken som förut nämnts blev
gift med sin kusin Johan Johansson Westin d. y. Fru
Anna Brita Westin bortrycktes efter tjugu års äkten-
skap av döden, och följande år gifte hennes make om
sig med Maria Magdalena Jahn. Det äktenskapet upp-
löstes emellertid genom skilsmässa redan 1804. Den
frånskilda frun blev sedan gift med den bekante miniatyr-
ihålaren, professor Jakob Axel Gillberg, och Jacob
Johansson trädde år 1805 för tredje gången i brudstol
med Hedvig Justina Alten. Med henne fick han sex
barn, nämligen sönerna Jacob, Carl Oscar och Fredrik
Ludvig samt döttrarna Hedvig Mathilda, gift med pro-
fessor Magnus Christian Retzius, Edla Justina, gift med
löjtnanten Johan Wilhelm Lannerstierna, och Clara
Augusta, gift med majoren August Hahr. Av sönerna
blev Jacob, till skillnad från fadern kallad d. y., den
mest framstående och ryktbaraste. Han var nämligen
den lärde och boksynte garvareåldermannen och filosofie
hedersdoktorn Westin, som hopbragte de utomordent-
ligt rika samlingar av böcker, planschverk, handskrifter
o. s. v., vilka han donerade till universitetsbiblioteket
i Uppsala och som äro av särskildt stort värde för
kännedomen om Stockholms topografi samt kultur- och

Storborgare. 145 10

Digitized by VjOOQIC

personhistoria. * Han donerade även till universitetet
ett kapital av 50,000 kr., som kommit till användning
såsom grundfond för Humanistiska Vetenskapssamfundet
i Uppsala.

Jacob Johansson Westin d. ä. avled som redan
nämnts år 1829. Den rika kvarlåtenskapen efter honom
delades mellan hans hustru i tredje giftet, de sju kvar-
levande barnen * och avlidna dottern Johanna Ulricas
barn. Jämte de ovan omtalade fastigheterna utgjordes
tillgångarna av kontanta medel 8,166 rdr, 30 sk., 8 r.
b:ko, 2,816 V4 lod silver, värderadt till 1 rdr b:ko per
lod, ett synnerligen rikt och värdefullt lösörebo, inven-
tarier och förlag i garveriet, värderade till även 61,600
rdr b:ko, diverse fordringar mot inteckningar och rever-
ser, över 93,300 rdr b.ko o. s. v. Samtliga tillgån-
garna upptogos till 717,026 rdr, 3 sk., 8 r. b.ko. Däri-
från avgingo skulder till ett belopp av 256,165 rdr, 41
sk., 11 r. Behållningen i boet utgjorde sålunda 460,860
rdr, 9 sk., 9 r. b.ko eller 691,290 kronor, d. v. s. i nu-
varande penningevärde omkring fyra millioner kronor.

Av de nu lämnade meddelandena kan man sluta sig
till, att Jacob Johansson Westin var en företagsam och
driftig man, som i hög grad hade lyckan med sig och
framgångsrikt upprätthöll släktens av fadern grund-
lagda både sociala anseende och ekonomiska välstånd.
De upplysningar, som nu följa om hans yngre breder
Gustaf, Johan Westins tredje son i ordningen, skola
visa, att lyckan, liksom i många andra borgaresläkter,

1 Om dessa samlingar har E. Meyer lämnat en redogörelse i
Samfundet Sankt Eriks årsbok 1907.

2 Se stamtavlan; bil. II.

146

Digitized by VjOOQIC

var ombytlig även bland Westinarne, eller att förut-
sättningarna för dess skapande och bevarande voro
mycket ojämnt fördelade. Gustaf Westin tycks näm-
ligen ha levat i små förhållanden och kämpat med
ekonomiska bekymmer, i fäderneyrket hann han ej till
hedersposten som ålderman och vid Borgerskapets in-
fanteri stannade hans befordringar vid adjutantsbefatt-
ningen. Född 1762, omtalas han vid slutet av följande
decennium som lärling hos fadern, och efter dennes
död tycks han ha biträdt styvmodern fru Stina i gar-
veriet i fädernegården vid Clara Västra Kyrkogata till
år 1791. Då gifte han sig med Johanna Forssman
och fick sitt eget garveri i kv. Blekholmen vid Gamla
Kungsholmsbrogatan (nu nr 39). Där hade han i
sin tjänst 1 gesäll, 1 lärling och 2 drängar, men
fastän dessas antal under de följande två decennierna
något ökades, torde rörelsen aldrig ha haft större om-
fattning eller burit sig. Man kommer till denna upp-
fattning av upplysningarna om Gustaf Westins förmö-
genhetsförhållanden vid hans frånfälle. Han avled den
3 februari 1826, och av den efter honom upprättade
bouppteckningen framgår, att han åt änkan och de sju
barnen efterlämnade ett gäldbundet bo. Tillgångarna
uppgingo nämligen till 13,482 rdr b.ko, men skulderna
till 18,626 rdr b:ko, så att bristen var 5,143 rdr b.ko.
De förstnämnda utgjordes huvudsakligen av fastigheten
i kv. Blekholmen. »Med hithörande garveri verk, be-
stående av 64 st. större och mindre nedgrävda kar
och en barkkvarn med stenhjul, en stor trädgård med
tobaksplantage och tobakslada samt ett litet lusthus»
upptogs denna till 10,000 rdr b:ko.

Nyss anförda lokaluppgifter äro av intresse för de

147

Digitized by VjOOQIC

upplysningar, de skänka om hur det ännu i slutet av
1820-talet såg ut i ifrågavarande, i våra dagar av stor-
stadsutvecklingen så grundligt omdanade trakt av Stock-
holm. Det var tydligen riktigt landtligt och idylliskt
på Blekholmen, vilken visserligen icke, såsom ännu i
slutet av 1600-talet, var fullständigt kringfluten av vatten
och gjorde fullt skäl för benämningen holme, men dock
ungefär hade kvar sin forna omfattning och form.
Holmen låg ursprungligen närmare Kungsholmen än
Norrmalm, och torde ännu på 1500-talet ha varit obe-
byggd och obebodd. År 1576 donerades den av
Johan III till den ryktbare Hogenskild Bielke och vid
midten av 1600-talet kallades den Riksskattmästare-
holmen och kom sedermera i Stockholms stads ägo.
Även sedan den på grund av sin därför ypperliga
belägenhet kommit till användning såsom samfärdsled
mellan Clara och Kungsholmen och i samband därmed
kombinerats med anläggningen av gamla Kungsholms-
bron, behöll den länge sin landtliga prägel med malm-
gårdar och planteringar. Detta framgår av de två
vackra tavlor i Rådhuset av J. Säfvenbom från 1770-
talet, som återgiva utsikter från Blekholmen över Norr-
malm mellan Rörstrandstrakten och Gamla Kungsholms-
brogatan, och där man i förgrunden har ett parti av
den ännu landtliga holmen. Sådan denna var på nyss-
nämnda tid, torde den till större delen ha varit ännu
under förra delen av 1 800-talet.

För garverirörelse var holmen, vars namn antagligen
uppkommit därav att på dess södra sida fanns ett
»bleke» eller anstalter för blekning av vävnader, säker-
ligen med sin rikliga och nära tillgång till vatten mycket
lämplig. Att Gustaf Westin det oaktadt för sig och

148

Digitized by VjOOQIC

de sina ej lyckades skapa välstånd, berodde väl på
orsaker eller förhållanden, om vilka det icke varit
möjligt att skaffa upplysningar. I alla händelser torde
ej hans efterlevande ha svårare drabbats av boets
ogynnsamma ekonomiska ställning. Störste fordrings-
ägaren var nämligen den bortgångnes rike broder Jacob,
och det är väl antagligt, att denne ej gjorde sina an-
språk gällande utan tvärtom kom sin svägerska och de
yngre barnen till hjälp. De äldre sönerna voro redan
ute i världen och på god väg till oberoende som
aktade borgare i Stockholm och de äldre döttrarna
voro gifta. *

Från Gustaf Westins andre son Jacob Ulric här-
stammar en fortlevande gren av släkten, som har flera
manliga medlemmar och sålunda äger goda utsikter
för fortsatt bestånd.

Johan Westins fjärde son, som har dopnamnet Anders
och till skillnad från sin halvbroder Johans tredje son
kallades Anders Johansson d. ä., ägnade sig tidigt åt
fäderneyrket och namnes vid tjugu års ålder som med-
hjälpare åt sin moder i garveriet vid Clara Västra
Kyrkogata. När fru Stina Westin drog sig tillbaka
från rörelsen, övertog han densamma och vid hennes
död 1828 fick han en tredjedel av gården i arv. Sju
år senare inköpte han av syskonen de två andra tredje-
delarna och innehade sedan både huset och garveriet
till sin död 1840.

Redan vid tjugufyra års ålder eller 1803 ingick Anders
Westin äktenskap med Anna Sofia Wijkman, som var
yngre syster till hans broder Jacobs första hustru.

1 Se stamtavlan; bil. II.

149

Digitized by VjOOQIC

Med henne fick han två söner och en dotter, och
sedan han 1819 blivit änkling, gifte han följande år
om sig med Christina Elisabeth Westman, vilken till-
hörde bryggaresläkten och var dotter av bryggaren
Abraham Abrahamsson Westman och Christina Catha-
rina Lampa. 1 I detta äktenskap föddes en son och
två döttrar.

Anders Westin avled 1840 och efterlämnade utom
huset vid Clara Västra Kyrkogata, nu värderadt till
30,000 rdr b:ko, en gård i kv. Danviken på Södermalm
och en därtill gränsande tomt i kv. Kyrkogården samt
ett värdefullt varulager, men även ganska stora skulder.
Behållningen utgjorde 9,695 rdr, 9 sk., 5 r. b.ko.

Om Anders Westins två söner i första giftet ha ej
några uppgifter utom deras födelse- och dödsår an-
träffats. Den yngre avled vid tjugufem års ålder, den
äldre vid femtionio. De tyckas ej ha haft något yrke.
Sonen i andra äktenskapet, den år 1824 födde Henrik
Laurentius, lät däremot så mycket mera tala om sig
och gjorde Westinska namnet uppmärksammadt på
helt andra områden än dem, där släkten hittills fram-
trädt. Han ägnade sig nämligen åt ämbetsmannabanan
och gjorde sig bemärkt för litterära och konstnärliga
intressen, vilka offentligt togos i anspråk och vunno
erkännande, då han år 1881 i juli efter hovmarskalken
E. af Edholm anförtroddes den svårskötta befattningen
såsom förste direktör för de k. teatrarna.

Henrik Westin avlade år 1845 i Uppsala kameral-
och hovrättsexamina, tjänstgjorde därefter i flera äm-
betsverk och erhöll flera förordnanden och befordringar.
År 1859 utnämndes han till landssekreterare i Göte-

1 Se här ovan sid. 114.

150

Digitized by VjOOQIC

borgs och Bohus län, och till denna plats återgick han,
sedan han i juni 1883 avgått från chefsposten vid k.
teatrarna. År 1881 utnämndes han till överintendent vid
k. hovet. När han anförtroddes det svåra värvet att
tillvarataga och främja de fosterländska sånggudinnornas
intressen, hade han gjort sig känd som författare och
talangfull översättare, särskildt av Lamartines »Jocelyn»
och Viktor Hugos »Ruy Bias» och »Marion Delorme».
För dessa tre arbeten belönades han med hedersom-
nämnanden av Svenska akademien. Varken dessa
litterära förtjänster eller hans väl vitsordade administra-
tiva duglighet räckte emellertid till för att upphjälpa
de k. teatrarnas ekonomi. De två spelar, hans direktörs-
tid varade, gingo tvärtom med en förlust av 230,000
kr. Den konstnärliga ledningen under hans chefskap
var dock alldeles utmärkt, skriver de k. teatrarnas
senaste krönikör 1 , vilken bland annat erinrar om, hur
Anders Willman var regissör för den lyriska och Gustaf
Fredriksson för den dramatiska scenen och hur under
Westins tid repertoaren bland annat riktades med
Adams »Konung för en dag», Boitos »Meflstofeles»,
Shakespeares »Köpmannen i Venedig», Ibsens »En
folkets fiende», Sardous »Odette», Paillerons »Sällskap
där man har tråkigt» o. s. v. Även förekom en sådan
dragningskraft som Sarah Bernhardt, vilken i maj 1883
uppträdde på k. Stora teatern och för första gången i
Sverige. Den finansiella ställningen var emellertid och
förblev dålig, och efter två år drog sig Henrik Westin
som nämnts tillbaka från den otacksamma verksam-

1 J. Svanberg. Kungl, Teatrarna under ett halvt sekel, 1860-
19 JO. Personhistoriska anteckningar. D. I. Sthlm 1917.

151

Digitized by VjOOQIC

heten. Han avled i Göteborg den 10 april samt efter-
lämnade änka, född Gibson, och fem barn.

Även den siste representanten för de äldre släkt-
leden, Johan Westins yngste son Fredrik, gick andra
vägar än flertalet av de övriga ättemedlemmarna. Be-
gåvad med konstnärliga anlag, fick han nämligen i
stället för åt garvareyrket ägna sig åt målarekonsten
och blev tidigt elev vid konstakademien. Där erhöll
han till lärare först Lorenz Pasch och sedan Louis
Masreliez. Redan vid tolv års ålder eller 1795 till-
erkändes han sin första akademiska utmärkelse i form
av tredje medaljen (jettonen) i akademiens lägsta eller
ornamentskola. Tre år senare rönte hans jämnårige
J. G. Sandberg samma heder, och med det nya år-
hundradet bliva dessa två namn de vanligaste på pris-
listorna, berättar akademiens historieskrivare. 1 »Westin
fick likväl», tillägger denne, »eget nog aldrig någon
första medalj för sina skolarbeten, men väl, såsom vi
snart skola se, för sina målningar. 1805 hade akade-
mien utsatt t ven ne ämnen, det första hämtad t ur en
den tiden mycket omtyckt opera, 'Admetus och Al-
geste', och det andra Charité romaine, som innefattade
en av historien känd händelse av en gammal man,
som dömd att förgås av hunger i fängelse uppehälles
vid livet av sin dotter, vilken delar emellan ett spädt
barn och sin fader den näring, som naturen bestämdt
endast åt det förra.» Över dessa ämnen hade Westin
inlämnat målningar, för vilka han tillerkändes Jguld-

1 L. Looström. Den svenska konstakademien under det första
århundradet av hennes tillvaro, 1735 — 1835. Ett bidrag till den sven-
ska konstens historia. Sthlm 1887.

152

Digitized by VjOOQIC

d^Ui 7^&+W~~ 1/e<fti>ri-.

EFTER EN TECKNING AV F. VON DARDEL I 8ONDÉN8KA SAMLINGEN
l K. BIBLIOTEKET.

153

Digitized by VjOOQIC

jettonen. Denna överlämnades till honom på akade-
miens högtidsdag 1806 av preses, friherre Edelcrantz,
som i sitt tal skänkte den unge konstnären mycket
erkännande och uppmuntran. Följande år erhöll Westin
samma belöning för sin behandling av prisämnena
»Cornelia, som visade sina söner Gragcherna såsom
sina verkliga skatter för ett romerskt fruntimmer, som
bedt få se hennes juveler», och »hur vid Marii åsyn
den scytern förskräckes, som blivit sänd för att taga
honom av daga.» Westin hade även målat en »Adonis»,
som vann vederbörandes synnerliga gillande. I sitt tal
vid överlämnandet av jettonen yttrade också Edel-
crantz bland annat, att akademien med tillfredsställelse
hade funnit »hur mycket hans talang ökats i uttryck,
kolorit och smak sedan förra årets tävlan.»

De sålunda vunna framgångarna följdes snart av
andra. Redan 1808 kallades Fredrik Westin till agré
vid akademien och förordnades till konduktör vid k.
museum. Fyra år senare blev han ledamot av akade-
mien, 18 1 3 erhöll han det Ribbingska stipendiet, vilket
då första gången utdelades, 181 5 utnämndes han till
vice professor och 18 16 till professor. Samtidigt med
dessa utmärkelser steg hans anseende bland den konst-
älskande allmänheten, och då han år 1828 kallades till
direktör vid akademien, vilken post han sedan beklädde
till 1840, var han tidevarvets mest uppburne porträtt-
målare. Han utvecklade en betydande produktivitet
och ansågs av några kunna tävla med själva Breda.
Utom porträtt, bland vilka flera av den kungliga famil-
jens medlemmar blivit särskildt bekanta, målade han
ett stort antal altartavlor samt tavlor med mytologiska,
allegoriska och historiska ämnen. Antalet av hans på

154

Digitized by VjOOQIC

offentliga utställningar exponerade verk uppgick till ej
mindre än 168, av vilka 103 voro porträtt, men härtill
kommo en mängd andra arbeten, särskildt altartavlor.
Looström, som i sitt ovan anförda arbete framhåller,
att Westin såsom porträttmålare utmärkte sig för stor
förmåga att träffa likheten men även för bristande
känsla och förmåga att uppfatta karaktärsuttrycket,
har om hans konstnärliga talang och verksamhet i
övrigt gjort följande intressanta uttalande: »Det var en
tid, som Westin med elegant teckning förenade den
varma kolorit, han lärt sig i von Bredas konst, och
han var ingalunda den ende av tidens konstnärer, hos
vilken det inflytandet röjdes. Det var under sådana
lyckliga ögonblick, som han utförde sina fyra dörr-
stycken 'Dagens stunder'.» Efter några ord om dessa,
på Rosersbergs slott förvarade och åren 18 12 och 181 3
tillkomna verk, i vilka Aurora, Apollo-Phoebus och
Diana m. fl. mytologiska väsen uppträda, fortsätter
förf.: »Hur hava icke tiderna förändrats, sedan Tessins
sekreterare Berch dikterade för Boucher, huru han skulle
framställa samma 'Dagens stunder* under bilden av fyra
boudoirscener ! Tog Boucher sina modeller från den
omgivande verklighetens galanta liv, gick Westin till
den antika gudavärldens plastiska gestalter, ja, själva
hästarna hava ett släkttycke med Parthenon frisens. Så
rotfast var nu den antika uppfattningen, att konstnären
rörde sig med större lätthet på detta område än på
något annat, vartill väl bidrog hans underskattande av
naturstudiet. Han höll sig därför gärna till dylika
symboliskt allegoriserande framställningar men lyckades
icke alltid så bra som i 'Dagens stunder*. Allra minst
skedde det, när han sökte i poetisk allegorisk form

155

Digitized by VjOOQIC

omkläda tilldragelser från hans egen tid. Ingenting
kan i det hänseendet vara mera betecknande än hans
allegoriska framställning av kronprinsessan Josefinas an-
komst till Sverige. Till ämne tog han fjärde versen
av det skona kväde, varmed Tegnér år 1822 hälsade
kronprinsen Oscar, då denne återkom från sin friare-
färd, och som lyder:

När maj har lövat våra lindar,
Och vakteln slår på lummig strand,
Då kommer hon med vårens vindar
Med s vanorna till Sagas land.

Av detta gjorde Westin en ytterligt prosaisk över-
sättning. Kronprinsessan svävar i egen hög person i
vit dräkt, omfladdrad av röda draperier, i den gridelina
skyn, ledsagad av tre amoriner. Framför henne flyga
två svanor, som sänka sig till jorden, där Saga i form
av en bastant medelålders kvinna, iklädd gridelin man-
tel, sitter under några granar invid en runsten och
med förvåning betraktar det sällsamma skådespelet.
Konstnären har sålunda mycket noga följt den poetiska
texten, så noga till och med, att man känner sig frestad
att leta efter vakteln, som skulle slå ner på den lum-
miga stranden; därefter letar man dock förgäves. Emeller-
tid har han icke ens tillnärmelsevis lyckats återgiva
den poetiska stämning, som vilar över skaldens strofer,
och den färgsymbolik, som var av god effekt i hans
'Dagens stunder', är här, med den genomförda gride-
lina, morgonrodnaden antydande tonen, fullständigt miss-
lyckad. Han försöker väl att höja sig till poesiens
värld, men hans konstnärliga vingar förmå ej bära
honom. Han flaxar och flaxar, men kommer icke från

156

Digitized by VjOOQIC

Q_/oUrl 4,^/hmAAoCjrru f76U.

EFTER GRAVYR I K BIBLIOTEKET.

157

Digitized by VjOOQIC

den prosaiska jorden. Lika litet lyckas det Westin
att få in någon religiös stämning i sina många altar-
tavlor \ vilka den pompösa kompositionen och de klara
färgerna förläna en festlig prägel, som slog i ögonen
på allmänheten, vilken dock icke hade mycket mera
än ögonfägnaden i behåll av fyrverkeriet.»

Några år efter a vskedsl ägandet från direktörsbefatt-
ningen vid konstakademien utnämndes Fredrik Westin
till hovintendent. Även flera andra utmärkelser kommo
honom till del. Han avled den 13 maj 1862 vid nära
åttio års ålder. Om hans privata förhållanden må här
nämnas, att han var ogift och att han så länge modern
levde bodde och hade sitt hem hos henne i fäderne-
gården vid Clara Västra Kyrkogata. Såsom direktör
vid konstakademien bodde han i dennas hus vid Röd-
botorget, och på äldre dagar förhyrde han en liten
våning i huset nr 54 vid Gamla Kungsholmsbrogatan,
vilket ägdes av en greve Posse. Där slutade han sina
dagar, vårdad av en tjänarinna och av systersonen,
konduktören Henrik Theodor Lundh, vilken tog hand
om hans kvarlåtenskap och utredde boet. I betrak-
tande av den stora produktivitet, Fredrik Westin ut-
övat, och de många beställningar, han utfört, ävensom
med hänsyn till hans framskjutna ställning, är det
egendomligt att finna, hur han på gamla dagar levde
i små, kanske ganska bekymmersamma förhållanden.
Samtliga tillgångarna i hans bo utgjorde nämligen blott
607 rdr 60 öre, av vilka de kontanta medlen uppgingo

1 Bland dessa må nämnas de i Jakobs och Kungsholms kyrkor,
föreställande "Kristi förklaring" och "Kristi uppståndelse". Även
till Rio de Janeiro kom en av W:s altartavlor, antagligen genom
förmedling av brorsonen, generalkonsul Lorenz Westin.

158

Digitized by VjOOQIC

till 477 rdr 35 öre och resten var för diverse lösöre.
Även om detta var åsätt mycket lågt boupptecknings-
värde, får man dock den uppfattningen, att det måtte
ha varit skäligen oansenligt och anspråkslöst. Av ett
visst intresse är att iakttaga uppskattningen av resterna
av den gamle mästarens konstnärliga verksamhet: 1
porträtt av Carl XIV Johan 5 rdr, 2 påbörjade altar-
tavlor 10 rdr, 9 ej fullbordade porträtt 2 rdr, en port-
följ med handteckningar 2 rdr. Då härtill kommer att
stafflier, paletter, penslar och färgburkar ej ansågos
vara värda mer än 3 rdr och att boet var besväradt
med nära 8,000 rdns skuld, ligger det nära till hands
att utbrista: Sic transit gloria mundi! Det enda i det
trista bouppteckningsinstrumentet, som erinrar om Fredrik
Westins glansdagar, då han var en högt uppburen och
firad man och hans tavlor till och med sades erinra
om Corregios, är hans hovvärja. Allt hans övriga,
säkerligen vackra och dyrbara bohag hade gått all
världens väg, men från värjan hade han tydligen ej
velat skiljas. Den var ju ett minne av den konung,
som skänkt honom flera prov av sin ynnest, och i
vars pompösa tidevarv hans konst så väl hade passat.

159

Digitized by VjOOQIC

III.
EN SKEPPSBROMAGNAT.

Hos det stora och högt ansedda handelshuset Claes
och Johan Abraham Grill fanns i början av 1770-talet
en kontorist, som hette Jurgen Christoffer Muller. * Han
var tysk till börden och son av en köpman i Kiel,
vilken antagligen hade handelsförbindelser med Grillska
firman och med anledning därav fått sonen anställd
på dess kontor. Tidpunkten för unge Jurgens ankomst
till Stockholm kan emellertid ej exakt uppgivas, men
förmodligen var det vid början eller midten av 1760-
talet. Född 1748 var han då en tretton eller tjortön
års yngling, och det är mycket troligt, att han först
fick tjänstgöra som springpojke och t att det dröjde
några år innan han befordrades till kontorist eller, som det
hette på den tiden, handelsbetjänt. Det var emellertid
godt gry i honom, och likt många andra av sina till
Sverige invandrade landsmän skötte han sig med drift
och duglighet, var sparsam och ordentlig och samlade

1 Han kallades ibland även Christian, men torde ha döpts till
Christoffer. Själv skrev han sig Jurgen C. MiiUer eller blott /. C.
MMler.

160

Digitized by VjOOQIC

en mängd lärdomar och erfarenhet om hur man fram-
gångsrikt skulle idka affärer. Det Grillska huset syss-
lade med skeppsrederi, export av järn och andra sven-
ska varor, import av spannmål och kolonialvaror och
bedrev därtill en omfattande bankirrörelse. Där fanns
sålunda mycket att lära för en vaken och skötsam ung
man, och Jurgen Muller var bägge delarna. Han var
det till och med i så hög grad, att han efter några
år kunde lämna Grillarnas tjänst och grunda egen affär.
Om förberedelserna härtill saknas underrättelser, men
den 29 maj 1775 erhöll han burskap som borgare och
grosshandlare, med tvenne sina landsmän, grosshand-
larne Henrik Herbst och Christian Ebel som cautionister.
Från den dagen tillhörde Jurgen Muller såsom chef för
egen firma och med tid efter annan stigande anseende
för skicklighet, redbarhet och rikedom huvudstadens
köpmannavärld.

Om de första lustren av Jurgen Mullers verksamhet
föreligga blott knapphändiga upplysningar. Antagligen
slog han sig emellertid redan då han startade sin affär
ner i huset nr 29 vid Lilla Nygatan, i kv. Cerberus
och vid hörnet av Leijonstedts gränd. Där omtalas
han nämligen några år efteråt eller 1779 såsom hyres-
gäst både för kontor och bostad. Han hade då som
»kompanjon i handeln» grosshandlaren Jacob de Ron l
och till biträden tre handelsbetjänter utan lön samt var
gift med Johanna Elisabeth Hollström, vilken stod i
spetsen för hushållet med en husjungfru, två pigor och
en husdräng till hjälp. Mullers hyresvärd var kabinetts-

1 Denne var född i Frankfurt am Main år 1739 och avled i Stock-
holm 1828. Han ägde hus i Stadsgården och har bland annat blivit
bekant som en av Stora Sällskapets stiftare.

Storborgare. 161 11

Digitized by VjOOQIC

målaren vid k. hovet Johan Philip Claussén. Fastän
huset var det minsta i kvarteret och ej så märkvärdigt
som grannhusen i detta — »Sju Helvetes Portar» och
Buckauska, sedan Schinkelska huset vid Kornhamns-
torg — , erbjöd det dock både godt utrymme samt
trevnad och elegans. Ett litet, å tomten befintligt
1600-tals-hus hade nämligen i slutet av 1750- eller
början av 1760-talet rivits och under krigsrådet, seder-
mera riksrådet, friherre Carl Hermelins besittningstid
blivit ersatt av ett trevåningshus med vacker inredning.
Jurgen Mullers hustru var dotter av grosshandlaren
i Stockholm Johan Hollström och hade två bröder,
Johan och Thomas, den förre linkrämare, den andre
grosshandlare, samt fyra systrar, Jacobina, Eleonora,
Henrika och Juliana, gifta respektive med diversehand-
laren Johan Granbom, fabrikören Johan Howirig, advokat-
fiskalen J. E. Skoge och grosshandlaren Christian Neo-
stadius. Johan Hollström var en välbärgad man. Han
ägde ett hus i kv. Cadmus, mellan Österlånggatan och
Skeppsbron, och en salubod i kv. Järngraven samt
efterlämnade vid sin död i april 1789 en förmögenhet
av nära 27,200 rdr b:ko. Fru Mullers arvslott var
sålunda omkring 3,400 rdr b:ko och bidrog ju till
hennes och hennes makes välstånd. Det är dock tro-
ligt, att hon fick behålla beloppet för egen del eller
till s. k. nålpenningar, ty för mannens affärsverksamhet
spelade detsamma knappast någon roll. Redan vid
tidpunkten för svärfaderns död hade nämligen Jurgen
Mullers ekonomiska ställning så förkovrats, att han var
en förmögen man, och ett decennium därefter hade
den ytterligare förbättrats och nått den betydenhet, att
han kunde intaga en plats bland de rike köpmännen

162

Digitized by VjOOQIC

eller handelsfurstarna i Skeppsbroraden. Med flera
bland dessa blev han också likställd genom att hugnas
med kommerseråds namn, heder och värdighet, och i
augusti år 1800 inköpte han av direktören Niclas Paulis
gäldbundna bo eller konkursmassa det stora s. k. Pauli-
ska huset vid Skeppsbron (nr 2) och i kv. ^Eolus och
flyttade dit. På inredningen i detta hus, vars historia
och tidigare öden m. m. skildrats i den år 19 17 ut-
givna boken Köpmanshus i Gamla Stockholm^ hade
redan Niclas Pauli nedlagt betydande kostnader, men
Muller vidtog ytterligare åtgärder för att öka vånin-
garnas trevnad och elegans. Huset torde också under
Mullers och hans makas tid, eller de tre första decen-
nierna av 1800-talet, såväl i avseende på den fasta in-
redningen som beträffande möblering o. s. v. ha varit
ett av de förnämligare vid Skeppsbron samt fullt mot-
svarat både de anspråk och förväntningar, som kunde
ställas på ägarens såväl stora förmögenhet som sociala
ställning.

När Muller och hans maka, vilkas äktenskap blivit
barnlöst, togo sitt nya hem i besittning, hade de så-
som fosterbarn upptagit en liten flicka, som var född
den 22 juli 1795 och i dopet erhållit namnet Johanna
och kallades Jeanette. Till henne knyter sig ett mycket
stort intresse, ty vid sexton års ålder blev hon gift
med dåvarande kammarherren, sedan hovmarskalken,
friherre Gustaf Ridderstolpe och därigenom stammoder för
några ännu fortlevande grenar av flera aristokratiska
släkter, nämligen jämte Ridderstolpe Hamilton af Hageby
Taube, Manderström och Posse af Säby, och hon och
hennes make erhöllo genom testamentariska förordnan-
den största delen av Jurgen Mullers betydande för-

163

Digitized by VjOOQIC

mogenhet. Det senare kan ju helt enkelt ha berott
därpå att hon genom sitt älskvärda väsen och sina
vinnande egenskaper under uppväxten förvärvade foster-
föräldrarnas kärlek och tillgivenhet. Men att hon
erhöll det' stora arvet med förbigående av ett stort
antal lagligen arvsberättigade personer, berodde även
därpå att hon genom ett intimare eller blodets band var
förenad med fosterfadern. Man har gissat på, att hon
skulle ha varit frukten av någon dennes förbindelse
utom äktenskapet, men så torde ej ha varit förhållandet.
Enär husförhörsuppgifterna i Nicolai församling för kv.
^Eolus, vilka möjligen kunnat innehålla något medde-
lande om hennes verkliga börd, äro förlorade eller för-
komna, ha några upplysningar härom ej kunnat vin-
nas, och i mantalslängderna omtalas hon endast och
successive som makarna Mullers »fosterdotter», »adoptiv-
dotter» och »dotter» Johanna eller Jeanette. Av en
bland hennes ättlingar i ovannämnda släkter har emeller-
tid den upplysningen erhållits, att hon skulle ha hetat
Gravenhorst, och då kommerserådet såsom här nedan
skall visas hade nära anhöriga med det namnet i Tysk-
land, är det högst sannolikt, att hon var en av dem.
Hur nära frändskapen var med dem och med foster-
fadern, har dock ej kunnat utredas, och man får där-
för nöja sig med det faktum att hon i fosterföräldrar-
nas hem intog en dotters erkända plats och att hon
hette och var Jeanette Muller, när hon ingick en äkten-
skapsförbindelse, som på den tiden hörde till ovanlig-
heterna bland Skeppsbroadeln. I början av 1800-talet
var det nämligen ganska sällan som medlemmar av
den högre börsadeln valde sina följeslagerskor genom
livet i borgerliga kretsar, och hände det någon gång,

164

Digitized by VjOOQIC

var det ofta ekonomiska hänsyn, som spelade in. I
detta fallet var dock ej så förhällandet. Baron Ridder-
stolpe, som förvärvade den unga Jeanettes hjärta och
hand, var nämligen själv ägare av en betydande för-
mögenhet — bland annat Stavsjö värdefulla bruks- och
. landtegendom på Kolmården — och behövde ej taga
hänsyn till penningar vid valet av maka. Detta torde
dock ej ha hindrat att Jeanette Mullers blivande arv.
emotsågs med nöje och belåtenhet och att de två
decennier, som förflöto innan det vid adoptiv- och
svärfaderns död utföll, medförde många angenäma för-
måner för magen. Förhållandet mellan denne och
Jurgen Muller och hans maka synes för övrigt ha varit
det allra bästa, och Ridderstolpe disponerade för sitt
stora hushåll en av våningarna i huset vid Skepps-
bron.

Den 28 mars 18 ii lystes i Storkyrkan för första
gången till äktenskap mellan Ridderstolpe och hans
trolovade och den 26 april stod bröllopet. Om hur
detta firades föreligga inga meddelanden, men man kan
vara viss om att det skedde med all den ståt och
omständlighet, som tidens sed och vanor krävde. Säker-
ligen voro brudgummens föräldrar, riksrådet greve
Fredrik Wilhelm Ridderstolpe och hans maka, född
Dohna, närvarande, ty de voro bägge ännu i livet,
ävensom hans syskon, bröderna Carl Ulric och Fredrik
Ludvig, samt syster Hedvig Ulrica, vilken var hov-
fröken hos änkedrottning Sophia Magdalena och några
månader senare blev gift med baron Gustaf Adolf
Hierta. Själva vigselakten förrättades väl i stora salon-
gen, som var det största och praktfullaste rummet i
kommerserådets våning, nämligen med fem fönster-

165

Digitized by VjOOQIC

lufter och sidenklädda möbler, förgyllda bord, marmor-
statyer och talrika andra prydnads- och lyxföremål.

Om detta rums utseende och det angenäma familj e-
och umgängeslivet i det Miillerska hemmet har bevarats
ett intressant och belysande minne från en tidpunkt
några år före bröllopet, nämligen en tavla av Pehr
Hilleström d. ä. I en redogörelse för denne mästares
verk 1 benämnes densamma »Vid morgonteet» och har
ägnats följande beskrivning: >En elegant salong med
väggar och möbler i gult samt dörrar, fönsternischer
och paneler i grått hos kommerserådet Jurgen Christoffer
Muller, Skeppsbron nr i. Kring det dukade tebordet
äro församlade sex personer, däribland kommerserådet
själv, klädd i brun nattrock och mössa, samtalande
med vicepresidenten Mattias Holk 2 , som sitter med
ryggen åt åskådaren. På motsatta sidan av bordet
sitta tre damer, en av dem (sannolikt kommerserådin-
nan) läsande tidningen; bakom dem står en herre,
drickande té. Framför bordet står den lilla foster-
dottern Jeanette (sedermera gift med hovmarskalken
Gustaf Ridderstolpe). Till vänster i förgrunden vid
fyrfatet står husjungfrun och häller vatten i tekannan.
På golvet en dyrbar persisk matta, till höger ett skulp-
teradt bord, vara skrivsaker; ett par eleganta stolar.
I bakgrunden tre antika statyer.»

Efter bröllopet begåvo sig de nygifta antagligen till
Stavsjö eller det svärfadern tillhöriga Norrby vid Ulv-
sunda och tillbragte där smekmånaden, men de hade

1 O. Siren. Pehr Hilleström d, ä., väfvaren och målaren, hans
lif och verk. Sthlm 1900.

2 Oriktigt i stället för fiaak, liksom husnumret skall vara 2 i st, f. 1 .

166

Digitized by VjOOQIC

även som förut nämnts sin egen våning i huset vid
Skeppsbron.

För kunskapen om Jurgen Mullers förmögenhetsför-
hållanden m. m. vid tidpunkten för dotterns giftermål
är man huvudsakligen hänvisad till mantals- och taxe-
ringslängdernas uppgifter. Trots sin knapphändighet
äro dessa av ganska stort intresse och visa att kom-
merserådet och hans maka levde på stor fot och att
deras hus i materiellt hänseende var fullt jämförligt
med flera andra av de samtida Skeppsbromagnaternas,
såsom Arfwedssons, Schöns, Brandenburgs m. fl. I
mantalslängden för 1810 läses sålunda, hur kommerse-
rådet, som jämte det nu till 40,000 rdr b:ko värderade
huset i kv. ^Eolus och det förutnämnda sommarstället
Norrby ägde en gård i staden Söderhamn samt Woxna
och Iggesunds bruksegendomar i Hälsingland, Galtströms
järnbruk i Medelpad och andelar i Utö gruvor, skat-
tade för en behållen inkomst året förut av 16,000 rdr
b:ko. Grosshandlaren de Ron namnes ej mer som kom-
panjon, utan torde kommerserådet ensam ha innehaft
firman, vid vars skötande han hade tre handelsbetjänter.
Tjänstepersonalen i hushållet utgjordes av hushållerskan
Ottiliana Hesse, en kokerska, två huspigor, lakej, kusk,
husdräng och en gosse.

Tio år senare hade husfolket väsentligt ökats, tyd-
ligen i samband med den ökade välmågan men även
med hänsyn till det ålderstigna husbondefolkets större
behov av uppassning och bekvämlighet. Jämte lakej
fanns det således två betjänter och de kvinnliga tjä-
narna voro fem. Handelsbetjänten Carl Strömholm
tycks ha beklädt en förtroendepost, ty han namnes ej
ihop med de övriga kontoristerna och hade 800 rdr

167

Digitized by VjOOQIC

JURGEN CHRISTOFFER MÖLLER.

KOPIA EFTER ORIGINAL AV C. F. VON BREDA, TILLHÖRIG FRIHERKE
HUGO D. HAM1LTON, BOO.

168

Digitized by VjOOQIC

JOHANNA ELISABETH MÖLLER, FÖDD HOLLSTRÖM.

EFTER ORIGINAL AV P. SÖDERMARK, TILLHÖRIGT FRIHERRE
HUGO D. HAM1LTON, BOO.

169

Digitized by VjOOQIC

b:ko i lön. Av intresse äro vidare uppgifterna om att
kommerserådet drack kaffe och vin samt spelade kort,
att kommerserådinnan drack kaffe och nyttjade siden,
och att hela raden av husmamseller och pigor däri följde
hennes exempel, fastän de nämnda njutnings- och för-
finingsmedlen betraktades som överflödsvaror och ut-
gjorde särskilda skatteobjekt. Men det var väl kom-
merserådet som betalade fiolerna.

Några upplysningar om beskaffenheten och omfatt-
ningen av Jurgen Mullers affärsverksamhet träffas na-
turligen ej i nyss anförda handlingar. Vid sökandet
på andra håll ha ungefär samma negativa resultat mött
som beträffande många andra köpmän och köpmans-
hus i Gamla Stockholm. Det tycks nästan ha varit
en regel att alla affärs- och räkenskapsböcker blevo
förstörda i samband med firmornas upphörande. För
bedömandet av den merkantila och industriella verk-
samheten är man därför i de flesta fall hänvisad till
bouppteckningarna, vilka dock i allmänhet inskränka
sig till summariska uppgifter om resultaten. Ibland
finner man emellertid även meddelanden, av vilka man
kan sluta sig till förloppet av verksamheten och få
några detaljer. Så är fallet med bouppteckningen efter
Muller, vilken i likhet med sina forna principaler Gril-
larne huvudsakligen torde ha ägnat sig åt järnexport
i samband med bruksrörelse, men även drev affärer
med kolonialvaror, salt o. s. v. Oavsedt några i bo-
uppteckningen upptagna utländska firmanamn belysas
sålunda hans saltaffärer av ett par i Riksarkivet för-
varade skrivelser till k. maj: t. De hänföra sig till åren
1810 och 181 1, då salt tycks ha varit en med alldeles
särskild uppmärksamhet omfattad spekulationsvara, och

170

Digitized by VjOOQIC

innehöllo framställningar om att få exportera salt till
Riga.

Jurgen Muller avled i Stockholm den 6 juli. 183 1.
Av den omkring ett år därefter förrättade bouppteck-
ningen framgår först, att hans arvingar voro ett flertal
i Tyskland boende släktingar, nämligen brors- och
systerbarn samt deras barn och barnbarn :

1) avlidne brodern, handlanden i Kiel Annus Hein-
rich Mullers barn:

ä) handlanden i Kiel Jurgen Friedrich Muller;
b) Catharina Margaretha Muller, änka efter handlan-
den i Kiel Adolph Salomon;

2) avlidne brodern Hans Casper Christopher Mullers
barn:

a) Margaretha Sophia Johanna Muller, änka efter
statsrådet Busch och boende i Gluckstadt;

b) Catharina Dorothea Muller, änka efter pastor
Schroedter och boende i Kiel;

c) Maria Elisabeth Muller, gift med nederländske
konsuln i Rendsburg Johan Wallentin Strietzing;

3) avlidna systern fru Maria Elisabeth Guntermans,
f. Muller, barn:

a) dottern, änkan Anna Maria Dorothea Homblock,
boende i Bonn;

b) avlidna dottern änkan Knuths barn ;

c) avlidna dottern änkan Gravenhorsts barn: ogifta
Johanna Gravenhorst och fru Dorothea Diercks, f. Gra-
venhorst.

Hovmarskalken, friherre Gustaf Ridderstolpe »som
tillika med fru friherrinna av herr kommerserådet i livs-
tiden och dess fru fått testamente, var med anledning
därav och emedan herr friherren och hovmarskalken

171

Digitized by VjOOQIC

av herr kommerserådet blivit utnämnd till exekutor av
dess enskilda förordnande», vid förrättningen närvarande.
Änkefrun uppgav fastigheten och lösöreboet, men kon-
tanta medel och vad som angick handelskontoret m. m.
uppgavs av grosshandlaren Mathias Elers, vilken en
längre tid biträdt kommerserådet.

Ur den härefter följande utförliga redogörelsen för
boets ställning må anföras, att bland tillgångarna först
upptogs fastigheten vid Skeppsbron, som var värderad
till 60,000 rdr b:ko. Sedermera följa posterna kontanta
medel 12,750 rdr, 44 sk., 5 r. b:ko, guld (1 snusdosa
och ett fickur med kedja och berlocker) 166 rdr, 32
sk. b:ko och silver 4,250 lod.

Enligt förteckningen på husgerådet bestod våningen
av kabinett, kommerserådinnans sängkammare och för-
mak, salong, sal, kommerserådets förmak och säng-
kammare samt flera andra rum och kammare för be-
tjäningen o. s. v. I tre av rummen voro sidenklädda
och förgyllda möbler och även i övrigt var bohaget
dyrbart och vackert. För att ej trötta med för många
detaljer må här endast anföras den förut omtalade stora
salongens utrustning: soffa och 18 stolar av mahogny,
klädda med sidentyg, 2 förgyllda bord med stenskivor,
2 tebord, 5 sybord, 1 spegel, 19 med ramar försedda
målningar i olja, 2 ljuskronor, 2 urnor av porfyr, 2
urnor av alabaster, 3 byster av marmor, 1 lustre på
piedestal, 6 ljusstakar av brons, 1 glasbricka, 2 karaf-
finer och 3 glas, 1 bordduk av kläde, 5 par fönster-
gardiner, 5 rullgardiner, 1 golvmatta och 1 sandlåda.

Kommerserådets boksamling, förvarad i två skåp av
mahogny, hade han medan han ännu var i livet skänkt
till dottersonen, baron Fredrik Christian Ridderstolpe.

172

Digitized by VjOOQIC

De härefter följande uppgifterna på värdehandlingar
m. m. skänka en föreställning om förmögenhetens pla-
cering och kommerserådets affärsförbindelser och må
därföre något utförligare relateras:

Skeppsparter: 7« P art i briggen 'Redligheten* om 99 M /i©o läster.
3 /i« parter i briggen "Carl Johan* om 94 el /i<>o läster.

Aktier: 1 aktie i ångfartyget "Yngve Frey* (116:32); 139 d:o i
Trollhätte Kanal av nominellt värde 13,900 rdr b: ko, varav 55 procent
blivit inbetalda (5,096 rdr 32 sk. b:ko); 27 Sjöassuranskompaniets aktier
(4,500 rdr b:ko); 1 aktie i Motala verkstad (240 rdr b:ko); 120 aktier
i Götha Kanal, nominellt värda 12,600 rdr b: ko, upptagna efter kurs
till 2,000 rdr b:ko.

Fordringar emot skuldsedlar ; enligt anmäld förseglad specifikation
159,400; friherre Klingspor 1,400; statssekreterarna Skogman 1,000;
Åberg, Grahn & C:o L,000; kammarherre von Schinkel 2,000; P. A.
Norstedts Söner 500; Olaus Olausson 500; H. Fougt 300; pastor
Berg 150; allt rdr b:ko.

Inländska debitorer: Utö Gruvors förlag 10,016 rdr, 32 sk. b:ko;
Woxna Bruks förlag 4,133 rdr, 16 sk. b:ko; H. Fougt 1,136 rdr, 32
sk. b:ko samt smärre belopp hos J. Noreus i Falun, P. A. Norstedts
Söner, J. C. Schmidt & C:o, H. N. Beskow, konsul Fougt, L. P. Stark
m. fl.;

Ä varförutom och då, enligt vad nu anmäldes samtliga av herr
kommerserådet i livstiden förordnade testamentssummor blivit dels
utgivna, dels balanserade å särskilda räkningar, så att desamma redan
äro i böckerna godtgjorda och i stället för dem en egen conto där-
städes under rubrik av 'Boets utrednings-Conto' uppdragen, så upp-
tages nu denna Conto såsom ytterligare tillgång med 103,078 rdr, 43
sk., 6 r. b:ko. Ä

Utländska debitorer: Bland dessa nämnas först brorsonen Annus
Friedrich Muller och några andra av släktingarna i Tyskland med
tillhopa omkring 7,000 rdr b: ko i skuld, firman Åkerman & Grofver-
feldt i Hälsingör, omkring 2,506 rdr b:ko, G. Signeul i Hamburg,
Laurin & C:o i Amsterdam, Streson & Son i Riga, Horn ung & Meyer-
sich i Lybeck, J. Harmsen i Libau. J. W. Smith & C:o i London
m. fl., med smärre belopp.

173

Digitized by VjOOQIC

Osäkra fordringar mot skuldsedlar samt diverse värdelösa fordrin-
gar uppgingo till omkring 30,000 rdr b:ko. Flera av dessa voro hos
bankrutterade köpmän och handelshus i Stockholm och Göteborg
såsom Jacob Zethrseus' konkursmassa, den bekanta firman John
Hall & C:o, o. s. v. Bland de utländska gäldenärerna må nämnas
Schwartze & Rettich i Hamburg, O. J. Arneman i Altona, G. Cowie
& Son i London m. fl. I det ovan anförda beloppet ingingo även
5 st. aktier i Höganäs stenkolsgruvor, 2 dito i Hjälmare Kanal, 3
dito i Göteborgs Diskont, 3 dito i gamla Ostindiska kompaniet och
1 dito i trampfartyget "Gefion", vilka tydligen räknades till de mer
eller mindre värdelösa papperen.

Egendomarna på landet voro den ovannämnda gården i Söder-
hamn (1,671 rdr, 42 sk. b:ko) f lägenheten Norrby med inventarier
(3;967 rdr, 6 sk. b:ko) och Woxna järnbruk (125,239 rdr, 6 sk., 4 r.
b:ko). Iggesunds och Galtströms bruk hade sålunda blivit försålda.

Samtliga tillgångarna uppgingo till 521,289 rdr, 44
sk. b:ko, varifrån avdrogos skulder 21,930 rdr, 26 sk.
b.ko. Behållningen utgjorde alltså 499,359 rdr, 18 sk.
b:ko, d. v. s. nära 750,000 kronor, och var sålunda
en av de största förmögenheterna i Sverige på den
tiden. Jurgen Muller, vilken då han som yngling an-
lände till Stockholm, antagligen var medellös eller ej
ägde några nämnvärda tillgångar, hade tydligen varit
ett affärsgeni av första ordningen.

Genom ett den 18 mars 18 16 upprättadt testamente,
vilket företeddes och upplästes vid bouppteckningsför-
rättningen, hade makarna Muller angående sin fasta
och lösa egendom förordnat följande:

»1:0) Med undantag av de här nedan nämnda sum-
mor, vilka jag J. C. Muller förbehållit mig att ensam dispo-
nera, skall den av oss, som den andra överlever, sitta
i ene fri och orubbad disposition och förvaltning av
hela boets övriga så fasta som lösa egendom, utan att

174

Digitized by VjOOQIC

någon av våra arvingar äga minsta rätt till arv efter
den, som med döden avgått.

2;o) De summor, vilka jag J. C. Muller förbehåller
mig att ensam disponera, bestiga sig för mina utländ-
ska arvingar till etthundrade tusen (100,000) riksdaler
banko samt för släktingar och legatarier i Sverige till
sextiosextusende sexhundrasextiosex och 2 / 3 (ööfiöö 2 /^)
rdr b:ko, tillhopa r. b. 166.666,32 sk. i svenska banko-
sedlar, vilka penningar efter särskildt av mig underskriven
förteckning skola efter min död av gemensamma boet
utgå, å de tider samma förteckning innehåller.

3:0) Så framt den av oss, som den andra överlever,
icke gör någon särskild författning, vilken, om den
sker, dock icke (ar sträcka sig utöver dess egen gifto-
rätt i boet, skall efter bägges vår död all fast och lös
odisponerad egendom tillfalla vår måg och dotter, herr
kammarherren, baronen Gustaf Ridderstolpe och hans
friherrinna fru Jeanette Muller till full ägo och disposi-
tion, dock att huset här i staden av vår måg och
dotter icke får försäljas utan bör detsamma utan vidare
gravation, än den som Borgerskapets änkehus däri
äger, tillfalla deras barn.»

Som testamentsvittnen fungerade M. Haak och Carl
P. Sebenius. Den förre var den här ovan omnämnde
och på den Hilleströmska tavlan förekommande Mattias
H., kommerserådets gode vän, vilken 18 16 var stats-
kommissarie och två år senare blev vice president i
statskontoret. Känd som framstående ämbetsman och
jurist, var han på 1820-talet särskildt uppmärksammad
i Stockholm såsom en av kuratorerna för den rykt-
bare P. E. Filén, vilken fick millionarvet från Demerara.

Genom nya bestämmelser 1822 och 1823 hade Jurgen

175

Digitized by VjOOQIC

Muller gjort ändringar i sina donationer till släktingarna
i Tyskland, och 1825 upprättade han ett nytt testa-
mente, vari deras arv i stället för 100,000 rdr Jbrko
bestämdes till 75,000 rdr b:ko. Anledningen härtill
var den, att ovannämnde Adolph Salomon i Kiel blivit
honom skyldig ett betydande belopp och att flera av
de andra anförvanterna erhållit förskott och försträck-
ningar. I detta testamente gjorde han även några
förordnanden till vänners och tjänares förmån. Gross-
handlaren Elers skulle sålunda erhålla 6,ooo rdr b:ko,
en fru Ekstedt och hennes dotter på Woxna bruk
1,000 rdr b:ko samt betjänten Borell och tre pigor
tillsammans 1,750 rdr b:ko o. s. v.

Efter Jurgen Mullers död och hans makas ej långt
därefter timade frånfalle blevo baron Ridderstolpe och
hans fru således ägare av största delen av deras för-
mögenhet eller omkring 600,000 kr. I deras hand
torde densamma ytterligare ha förkovrats, ty Ridder-
stolpe efterlämnade vid sin bortgång i mars 1845 över
en million niohundratusen kronor. Däri ingick dock
hans egna i boet medförda tillgångar, såsom Stavsjö
och andra egendomar, med ett betydande belopp. I
likhet med många andra rikedomar var emellertid även
denna förmögenhet, som med de mycket låga boupp-
teckningsvärdena säkerligen kunde åsättas ett väsent-
ligt högre värde än nyss angivna summa, underkastad
förändringens och skingringens lagar. Makarna Ridder-
stolpe hade nämligen flera barn, som delade arvet först
med modern och sedan, efter hennes frånfalle den 1 maj
185 1, även hennes andel. Barnen voro sonen Fredrik
Christoffer och döttrarna Lovisa Johanna, gift med
generalpostdirektören, friherre Hugo Adolf Hamilton af

176

Digitized by VjOOQIC

Hageby, Hedvig Gustafva Eleonora, g. m. översten,
greve Gustaf Erik Adam Taube, Elisabeth Antoinette
Carolina, g. m. överstelöjtnanten, friherre Carl Fredrik
Posse af Säby, och Amalia Fredrika, g. m. ståthållaren,
friherre Carl Adam Manderström.

Av de Miillerska fastigheterna försåldes Woxna efter
baron Gustaf Ridderstolpes död för 300,000 kr. till ett
konsortium, som fyra år senare överlät egendomen
till firman Röhss & Brusewitz i Göteborg. När her-
rarna Röhss i början av 1860-talet sålde densamma till
grosshandlaren H. W. Kempe, var försäljningssumman
4,250,000 kr. Kempe var förut ägare av Ljusne, och
representerar nu den stora possessionen Woxne-Ljusne
i Kempes dotters och mågs, greve W. von Hallwyls
ägo ett värde mångdubbelt större än nyssnämnda summa.
Huset vid Skeppsbron såldes till fullmäktige i Riks-
gäldskontoret och kom till användning för Riksarkivet
och Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien. På
1860-talet revs det och ersattes med den nuvarande
byggnaden för telegrafverket.

Storborgare. 177 12

Digitized by VjOOQIC

IV.

TVÅ GULDDRAGARE.

Från Frankfurt am Main inflyttade till Stockholm
år 1740 en ung man vid namn Frans Ernst Oldenburg,
som först ägnade sig åt fältskärsyrket, men efter några
år omtalas såsom gulddragare och den 22 mars 1748
vann burskap som borgare och mästare i detta heder-
värda och under frihetstiden kanske mer än i våra
dagar lönande yrke. Till cautionister eller borgensmän
vid sitt upptagande bland huvudstadens borgerskap
hade han gulddragareåldermannen Johan Ryman och
bisittaren Hindrich Steinfort. Om orsakerna till hans
ombyte av verksamhet och levnadskall föreligga inga
uppgifter; men frihetstiden var i mycket ett försöks-
människornas och experimentens tidevarv, och det finns
rätt många^exempel på att personer samtidigt utövade
ett par eller flera olikartade yrken. Det var sålunda
ej så underligt, om unge Oldenburg var både fältskärs-
och gulddragaregesäll, liksom hans landsman den rykt-
bare Johan Eberhard Ehrenreich var k. hovtandläkare
och tillika porslinsmakare. Han fann dock gulddrageriet
vara mera lönande än att lappa ihop Stockholmarne
efter slagsmål och olycksfall. Detta yrke stod också

178

Digitized by VjOOQIC

liksom guldbroderiet i hög kurs under frihetstiden
på grund av modets fordringar på grannlåt och prakt-
fulla dräkter, och det var för övrigt förbundet med
några likaledes vinstgivande binäringar, såsom silkes-
rederi och tillverkning av sidenband.

Frans Ernst Oldenburg träffas sålunda som välbe-
ställd gulddragare i slutet av den glade kung Fredriks
regering och i början av 1750-talet lokaliserad i staden
mellan broarna. Han bodde nämligen då och hade
sin verkstad i ovannämnde Hindrich Steinforts hus i
kv. Mercurius, emellan Storkyrkobrinken och Stora
Gråmunkegränd eller på samma tomt, där den från
Bellmanstiden bekanta krogen Duvan var belägen och
där Skandinaviska Kreditaktiebolaget på 1870-talet fick
sitt vackra hus uppfördt. Gulddrageriet sköttes med
drift och framgång, ty redan efter några år omtalas
Oldenburg såsom ägare av ett stenhus i kv. Gripen i
Clara församling. Längre fram förvärvade han andra
fastigheter i Stockholm ävensom egendomar på landet,
såsom här nedan skall visas.

I likhet med många andra till Stockholm invandrade
tyskar torde Oldenburg åtminstone under de första
åren efter ankomsten till Stockholm mest ha umgåtts
med och hållit sig till sina landsmän och Tyska för-
samlingen. Vid sitt val av maka gick han dock utom
denna och tog ett svenskt fruntimmer, som hette Brita
Malm. Enligt en uppgift 1 skall förbundet ha ingåtts
år 1746, men enär paret redan då hade tre söner,
Ernst Petter, Frans Petter och Carl Ernst, födda respek-
tive 1742, 1743 och 1744, får man väl antaga att
bröllopet hade stått något av de första åren i decen-

1 Svenska ättartal. Arg. 12. Sthlm 1898.

179

Digitized by VjOOQIC

niet och att nämnda uppgift beror på något missför-
stånd. Visserligen föddes även i Gamla Stockholm
barn både före och utom äktenskapet, ehuru långt ifrån
så ofta som i det nya eller nutida, men detta hände
mycket sällan bland gulddragarne och dessas stånds-
bröder. De tre nämnda pojkarna blevo i alla händel-
ser äkta Oldenburgare, och de fingo tid efter annan
sällskap av fyra bröder, nämligen Justus Henrik, f. 1747,
Christian Ludvig, f. 17 50, Johan Fredrik, f. 1756, och
Gustaf Adolf, f. 1758. Den sistnämnda avled liksom
Erik Petter som barn, och Frans Petter uppnådde
visserligen några och trettio års ålder men dog ogift.
Det var sålunda de fyra övriga bröderna, som sörjde
för släktens fortbestånd, och skall om dem och deras
efterkommande några meddelanden framdeles lämnas.
Det ovannämnda huset i kv. Gripen (Clara Bergs-
gatan nr 52) var ett av de största på Norrmalm redan
vid ifrågavarande tid och erbjöd antagligen större ut-
rymme än det i kv. Mercurius. Oldenburg föredrog
emellertid, förmodligen med hänsyn till sin affär, att
bo kvar i det sistnämnda samt hyra ut lägenheterna i
det förra och därav få en god inkomst. Bland hyres-
gästerna nämnas i slutet av 1750- och början av 1760-
talet några mer kända eller märkligare personer såsom
kopparstickaren Jakob Gillberg (miniatyrmålarens fader),
krigsrådet, sedermera statssekreteraren och landshöv-
dingen Carl Carlsköld samt Georg Soth, den framstående
Stockholmsborgmästaren m. fl. År 1759 hade Olden-
burg även blivit ägare av en annan tomt i kv. Gripen
(Mästersamuelsgatan nr 53), och i början av följande
decenniet förvärvade han huset nr 2 på Helgeands-
holmen, vid dåvarande Västra Norrbrogatan och ett

180

Digitized by VjOOQIC

av de större bland de gamla trevliga och pittoreska hus, som
vid holmens nutida omdaning fingo skatta åt förgängelsen.

Frans Ernst Oldenburg avled år 1762 till följd av
en olyckshändelse och efterlämnade en betydande för-
mögenhet, vittnande om att den blott omkring femtio-
årige mannen — han var nämligen född 17 10 eller
171 1 — med stor skicklighet och omtanka drivit sitt
yrke och därjämte haft annan lönande industriell
verksamhet. I bouppteckningen omtalas sålunda jämte
gulddrageriet med därtill hörande verktyg och inven-
tarier, silkesrederi och sidenfabrik samt försäljningsbod,
en fjärdedel i Hornsbergs sockerbruk, som han ägde
enligt bolagskontrakt med Johan Philip Möller och
Andreas Reimers, och sockerbruk i Nyköping tillsam-
mans med Anders Plomstedt. Fastigheterna i kv. Gri-
pen och vid Norrbro voro upptagna till resp. 85,000
och 120,000 d. k., gulddrageriet var värderadt till om-
kring 23,000 d. k., vartill kommo varor i magasinet
för över 100,000 d. k. och oarbetadt silver 49,667 d. k.
Vidare ägde han egendomen Hamra och säteriet Tul-
linge i Botkyrka socken.

Sistnämnda vid Tullingesjön naturskönt belägna gård,
som på 1600-talet tillhört riksrådet Adler Salvius' dona-
tionsgods, hade Oldenburg den 8 maj 1758 för 90,000
d. k. köpt av »välborne och manhaftige corporalen» Bengt
Kolmodin och dennes hustru. * Följande år blev han
av fältmarskalken, baron von Ungern-S tern berg och
landshövdingen Carl Broman antagen till giltig rust-
hållare för gården.

1 Det synnerligen prydliga och väl bevarade, av häradshövdingen
i Sotholms, Svartlösa och Öknebo härader Johan Gabriel Anrep ut-
färdade köpebrevet finnes nu i v. häradshövding Uno Oldenburgs ägo.

181

Digitized by VjOOQIC

Bland tillgångarna nämnas vidare ett mycket rikt
och välförsedt lösöre både i staden och på landet, 1 1 8
dukater specie (2,832 d. k.) samt åtskilligga fordringar
till ganska betydande belopp. En post av särskildt
intresse är några tusen daler hos k. maj:t och kronan
för olikviderade hattgaloner till överste von Hessensteins
regemente och till Livdrabanterna, för munderingsgalo-
ner till Livgardet o. s. v.

Avgående poster voro avlöningar till informatorn
Göran Frodelin, bokhållaren Jacob Frisk och jungfru
Anna Maria Silfverling, som »bevakar gulddrageriför-
säljningsboden», ävensom skulder till borgmästaren G.
Kierman (18,000 d. k.), Hindrich Steinfort, hovpredi-
kanten Strickert m. fl.

Behållningen utgjorde 695,956 d. k., och arvingarna
voro änkan och de fem kvarlevande sönerna. Fru
Brita Oldenburg, född Malm, ingick några år efter
makens död nytt äktenskap med hökaren i Stockholm
Magnus Adamsson Zelling, vilken i ett föregående gifte
hade två döttrar, Brita Elisabeth och Lovisa, som äk-
tade hennes söner Carl Ernst och Christian Ludvig
Oldenburg.

Den förstnämnde av de senare var den märkligaste
av Frans Ernsts söner. Född 1744 ägnade han sig
med framgång åt faderns yrke och erhöll efter genom-
gångna lärlings- och gesällår redan 1763 burska p som
gulddragare i Stockholm. På 1780-talet blev han ålder-
man. Den framskjutna ställning, han sålunda intog
bland sina yrkesbröder, motsvarades av ett flertal andra
förtroendeposter. Här må nämnas : ledamot av Borger-
skapets femtio äldste 1775 (i fyra år och sedan åter
från 1787), taxeringsman 1776, deputerad för överseende

182

Digitized by VjOOQIC

av stadens räkenskaper 1778, ledamot av inkvarterings-
kommissionen 1789, rådman 1790, ledamot av politie-
kollegium, accissrätten och barnhusdirektionen 1792,
handelsborgmästare 1798, ämbets- och byggningsborg-
mästare 1799 och åter handelsborgmästare 1802. Han
var därjämte ledamot av flera magistratens kommissioner.

I det verk, varur dessa uppgifter hämtats 1 , läses
vidare: »Oldenburg, som var en äkta gustavian, känd
såväl för sin ivriga rojalism som genom sitt deltagande
i tidens glada sällskapskretsar, främst i sällskapet Par
Bricole, hade redan tidigt inträdt i borgerskapets militär-
kår, där han blev korporal 1765, kornett 1771, löjnant
1774 och ryttmästare 1788, förrättade stadsmajorstjän-
sten 1792 18 /s — 26 /ö samt blev brigadchef 1808. Han
var därjämte en av stadens representanter vid riks-
dagen 1789.» Åren 1801 — 08 var han bankofullmäktig.

Såsom riksdagsman spelade Oldenburg en ungefär
lika bemärkt roll som Abraham Lorenzson Westman,
med vilken han även företedde flera likheter såväl i
tänkesätt som uppträdande. Han var således en lika
hängiven beundrare och anhängare av Gustav III som
Bryggarekungen, men omnämnes ej så ofta i de sam-
tida memoarerna och andra skildringar. Tydligen mer
försiktig och måttfull än den livlige bryggaren, synes
han för övrigt ha hyst vida mindre intressen för politi-
ken än för sin borgerligt militära tjänst och för bri-
coleriet. Det är nämligen i samband med dessa bägge,
som hans namn och verksamhet i någon rikligare mån
bevarats åt eftervärlden. I Koppens här ovan omnämnda
redogörelse för vakthållningen i huvudstaden åren 1788

1 Stockholms rådhus och råd. D. II. Sthlm 1918.

183

Digitized by VjOOQIC

— 9° omtalas han sålunda ofta. Han anförde då såsom
ryttmästare kavalleriets första skvadron, men sedan han
i augusti 1790 blivit utnämnd till rådman och såsom
sådan ej ansågs kunna kvarstå i befälet, blev det fråga
om att han skulle avgå och lämna sin post i andra
händer. Han hade emellertid förvärvat så stora sym-
patier vid skvadronen, att han, då denna skulle välja
hans efterträdare, blev enhälligt återvald och ej vid-
höll sin avsägelse. Före valet höll kavalleristen och
handlanden Carl Fredrik Höök följande, Oldenburgs
popularitet belysande anförande:

"Mine Herrar och Cammerater! Kallade att i vär nuvarande chefs,
herr rådmannen Oldenburgs ställe välja oss en ny ryttmästare, äro
vi samlade med upprörda hjärtan. Ett Vinnande nit, en oskrymtad
kärlek för konung och fosterland har sammanfört oss till en tjänst-
göring både mödosam och till dess utöfning af oss föga känd: vårt
bemödande har blifvit lättadt. Vår älskade chef, lika kunnig i tjänsten
som värdig i hjärta och tänkesätt, har bland oss alltid bibehållit ord-
ning i tjänstgöringen, enighet i sammanlefnaden. Huru mycken rätt
har han icke till vår aktning, vår vänskap? Ni hafva haft den till-
fredsställelsen att se honom förvärfva sig vår store Gustafs nåd.
Konungen, alltid uppmärksam på förtjänsten, har allernådigst täckts
befordra vår Oldenburg till rådman. Men, mine Herrar och Camrater!
hvarförc skall denna nåd skilja honom ifrån oss. Körenoms, låtom
oss följa våra hjärtans kallelse. Tillåten, mine Herrar ocb Camrater,
mig framställa den propositionen, att utbedja oss den hedern, den
glädjen att herr rådmannen Oldenburg, åtminstone så länge kriget
varar, måtte fortfara att anföra oss i våra militäriska förrättningar.
Vi känna dess hjärta för väl, att frukta det han skulle undandraga
sig något besvär, då det gäller att ådagalägga nit för konung och
fosterland samt vänskap och tillgifvenhet för medborgare. Bland oss
felas icke Camerater, som ju äga både insikt och vårt förtroende,
att kunna framträda i herr ryttmästaren Oldenburgs ställe. Men sak-
naden är för öm att förlora någon medlem i ett samband, grundadt
på undersåtlig trohet och medborgerligt nit*

184

Digitized by VjOOQlC

z
(ti

K .

< 5

d w

X 2

*" i

*< 2

H a

<fl .;

(ti -

w

c* '*

o *;

u. <

OS «<

< ,•
OS *

w J

o .

< <

z S

(ti «
Q

O

185

Digitized by VjOOQIC

Herr ryttmästaren fick emellertid ej länge vara aktivt
verksam i det förnyade uppdraget, ty den 30 septem-
ber hölls den stora generalmönstringen på Adolf Fredriks
torg, som avslöt borgerskapets vakthållning och den
23 oktober skedde den definitiva avlösningen. Till
mönstringsplatsen eskorterades konungen av Oldenburg
och hans skvadron, och under den efter högtidligheten
av borgerskapet på börsen givna middagen passade han
och ryttmästaren Nordström, biträdda av en löjtnant
från varje skvadron, upp vid den kungliga taffeln.

År 1808, då de borgerliga militärkårerna åter gjorde
aktiv tjänst, intog Oldenburg en ännu mer bemärkt
och framskjuten ställning. Han utnämndes nämligen
till överbefälhavare eller brigadchef, erhöll egen adjutant
— assistenten vid Ostindiska kompaniet Carl Gustaf
Smedberg — och fick 3 rdr b:ko i dagtraktamente
samt utfodring för fem hästar. Det var den 5 maj,
utnämningen ägde rum, och redan följande dag utfär-
dades order att tjänstgöringen skulle börja den 7. Den
utgjordes av vakthållning vid Gustav Adolfs torg, å
Riddarholmen, Södermalmstorg och vid alla tullar.
Kavalleriet skulle övas i »evolutioner» och från den
16 maj gjorde det nattpatruller, med »Corps de garde»
i överståthållarepalatset, och deltog även i de dagliga
vaktparaderna o. s. v. »Glanspunkten i tjänstgöringen»,
skriver en skildrare 1 , »utgjordes emellertid av den hög-
tidliga mönstring, som på konungens order verkställdes
å Adolf Fredriks torg av överståthållaren (greve Samuel
af Ugglas) den 31 augusti 1808. Brigadchefen förde

1 E. Zeeh. Några anteckningar om Stockholms landtvärn och
borgarebeväpning under ofredsåren 1808—1809. — Meddelanden från
Föreningen för Stockholms fasta försvar. Nr 16. Sthlm 1913.

186

Digitized by VjOOQIC

befälet och närvarande voro 206 av kavalleriet, 786
borgare och 509 av arbetskompaniet eller sammanlagdt
1,500 man, alla frånvarande hade 'laga skäl'. Över-
ståthållaren var synnerligen nöjd med uppvisningen.
Kavalleriet var väl beridet, hade 'prydeliga sadelmon-
deringar* och utvisade mycken färdighet att väl föra
sina hästar. Brigadchefen, stadsmajoren (löjtnanten vid
Lätta livdragonregementet Johan Erik Florin) och brigad-
adjutanten voro försedda med handhästar. Vid båda
kårernas beklädnad och övriga munderingspersedlar
röjdes likhet, ordning och 'aldeles ospard kostnad'.
Att borgerskapet, som 'vilat' i 16 år, efter knappt
tre månaders övning, kunde förete en betydande färdig-
het visade, att alla voro besjälade av nit och outtröttlig
verksamhet. Efter generalmönstringen defilerade kåren
'en parade*. Att dock överståthållaren ej hade varit
alltför sträng i sina fordringar kan man döma av mönst-
ringens avslutning. Då 'gåvos salvor utav handgevä-
ren med den lyckeliga utgång, som ej annat kunde än
fästa uppmärksamhet och förtjänar särskildt beröm'.»

Till denna generalmönstring hänföra sig de två bilder
av den framstående tecknaren och kopparstickaren L.
A. F. Almfelt, av vilka här bifogas reproduktioner och
som visa att den stora högtidligheten även var före-
mål för skämt. De äro nämligen starkt karikerade och
bära vittnesbörd om, huru man på vissa håll såg hela till-
ställningen i löjets dager, ävensom om överståthållarens
impopularitet och brigadchefens fåfänga.

Trots de bistra och brydsamma tiderna ledsagades
även denna mönstring av en festmiddag, som samma
dag av borgerskapets officerare gavs för överståthållaren.
Till dennes ära hade dåvarande protokollssekreteraren,

187

Digitized by VjOOQIC

sedermera biskop Anders Carlsson af Kullberg, för-
fattat följande verser, vilka avsjöngos av »herr hov-
sekreteraren Karsten», den berömde sångaren, och till
av honom komponerad musik:

Du, som med ärans eklövskrans

I purpurn står vid tronens sida,

Att därfrån cfterdömets glans

Av medborgsmannens dygder sprida; —

Som har i tidevarvets skick

En vunnen rätt till deras prövning; —

Som Gustaf Adolfs hälsning fick

Att dömma våra vapens övning.

Säg, ädle man, din kung och vän,
Att borgarn är hans spira värdig,
I krigets som i fridens spår
Till bägges yrken lika färdig.
Han ser i bröders härnadståg
Ej liknöjd deras blod förflyta;
Han vill sitt verktyg och sin våg
Vid landets krav i svärd förbyta.

Säg, att hans älskade befäl

Med honom delar samma ära

Och eldas utav samma skäl

Att krigarns Ijuvsta lön begära :

De ville fästa sina namn

Bland deras, som en dag ur striden

Tillbaka uti Svithiods famn

På segerns lansar bära friden.

Mindre högstämda och framställande »Huvudstadens
hjältar», såsom de krigiska borgarne av belackarne
kallades, i en helt annan dager än som fosterlandets
försvarare äro några andra verser, vilka även direkt
hänföra sig till festmiddagen och till Oldenburg. De

188

Digitized by VjOOQIC

00

o

z

w
o

C/)

£ *

O K

rf ^

Of 2

W a

z 5
w

O *

* £

W K

U 5

s i

QS b

< J

J .

Of se

w g

> x

O K

X

u

o

o

k

ffl
Z

w

Q

-J
O

189

Digitized by VjOOQIC

finnas nämligen skrivna på baksidan av dennes hos
Par Bricole förvarade porträtt, som är det enda, nian
av honom känner och vara han, kanske något kari-
kerad, framställes i all sin ståt i stadsmajorsuniform.
Verserna lyda sålunda:

I stridsmän uti djupa Bålar,
Som tjänen Fosterland med Skålar,
Och tron att Uniformen Krigarn gör,
Som Äran ser i granna Trasor
Och kännen Krigets alla Fasor,
Då man Er Middagslur förstör.

Ni faren vvilse mine Wänner,

Det Krig, som man i Stockholm känner,

Är blott ett Spel, som Er förför:

Ert Slagfält är Theater-salen,

Och den där käcka Generalen

Var en Spectacle-Directeur.

Det Karsten var, som Ni sett rasa,
Och Stenborg var den Gustaf Vasa,
Som då han Danskarne förskräckt;
Helt annat är det i Naturen:
Missta'n ej Oldenburg för Sturen
Och Engelhardt för Engelbreckt.

Engelhardt var grosshandlaren Pehr Wilhelm E.,
ryttmästare vid 3:dje skvadronen. Verserna torde ur-
sprungligen ha varit avsedda för honom och såsom
gensaga pä en i Stockholmsposten den 15 augusti 1808
införd hyllningsdikt.

Av Par Bricole blev Oldenburg mycket tidigt med-
lem. Han bär i matrikeln ordningsnumret 6 och till-
hörde den stamtrupp, som jämte några andra av Bell-
mans vänner och deltagare i Bacchi ordenskapitel den

190

Digitized by VjOOQIC

1 1 november 1 779 av Kexél infördes i det nyorgani-
serade P. B. Befordringarna gingo sedan så raskt, att
han redan 1783 innehade sällskapets dåvarande högsta
ordinarie grad och kort därefter dess hedersgrad, Rid-
dare av Bricoleriet med vapen. År 1784 blev han
efter G. Stiernecrantz sällskapets styresman. På Sofia-
dagen 1793 tolkade Kexél sällskapets tacksamhetsskuld
till »brodern Oldenburg, som genom sitt jämna och
muntra väsende, sin erfarenhet och sitt varma nit för
orden vid alla tillfällen sökt bibehålla den ordning,
som är en av de bästa pelare i vad samfund som
helst och ifrån vårt bör vara alldeles oskiljaktig.» —
»Vid Cederstedts död 1821 intog han», skriver vidare
P. B:s gustavianske krönikör 1 , »stormästaresätet och bi-
behöll det med nit och flit till sin död. Ett minne
av denne sin stödjepelare under den gustavianska
perioden äger P. B. i den stora s. k. Wittenbergska
bibeln, som är en gåva av honom. Vackra minnen
äro också många tal, hållna inom sällskapet och viktiga
för bedömandet av dess uppkomst, organisation och
första utveckling. Han var en äkta gustavian och man
hade svårt att vid revolutionens utbrott 1809 hindra
honom att med sin borgarebrigad skynda till Gustav
Adolfs hjälp.»

Oldenburg erhöll också efter sitt frånfälle ett syn-
nerligen vackert eftermäle i P. B. Bland de Nescherska
papperen i K. Biblioteket träffas nämligen ett över
honom i orden hållet sorgetal, som även innehåller
några biografiska uppgifter. Följande utdrag må an-
föras :

1 A. Kinberg i det här ovan anförda arbetet.

191

Digitized by VjOOQIC

»Han fullbordade loppet, nedlade vandringsstaven,
nedlade alla jordiska värdigheter inför Världens Alls-
mäktige Herre, lämnade detta hemvist — ack, vi äga
här icke något varaktigt hemvist!

Intet lovtal över dig, förevigade, vill jag våga, blott
några blomster vill jag samla att smycka din urna.
Tiden, lik en flod, rinner omärkligt sin väg, till dess
den förlorar sig själv i evighetens omätliga ocean.
Lycklig den, som utmärker dess perioder genom hand-
lingar, som bära vittnesbörd, då tiden själv ej mer
är till.

Året 1744 började i Stockholm hans levnad. De
första åren äro föga märkliga. Barndom och ålder äro
lika hos alla människor. Där blomstrar hoppet, och
här är det vissnadt. Fadern, gulddragare i Stockholm,
omkom vid en lustresa på sjön genom krutexplosion,
som par bricol slungade vår Carl Ernst en trettio alnar
bort i land. Den nittonårige ynglingen fortsatte nu
faderns yrke, blev borgare och begynte en bana i
samhället, vilken med så mycken heder av honom ut-
märkts.

På denna långvariga, ofta törnbeströdda stig lärde
han den vises vetenskap att rätt njuta livets bägare,
som innehåller ljuvt och ledt, samt att försötma det
ena med det andra. Bricoleriet blev därvid hans läro-
spån, alltifrån den 11 november 1779, och vittna om
framgångarna befordringarna år 1780 till Skinande och
Seende, år 1783 till vice guvernör, 1784 till guvernör,
1799 till deputerad stormästare och generalordförande
och den 20 december 18 12 till stormästare.

Han var en redlig och bra svensk man av äkta skrot och
korn, glad och tjänstaktig, gjorde allt för en vän och

192

Digitized by VjOOQIC

gärna godt för en ovän.
Men beklagligen begära
de mesta så kallade vän-
ner inte vårt hjärta utan
vår egendom.

I sin husliga levnad
var han en öm make och
fader. Brita Elisabeth
Zellmg var hans äkta
följes! agerska 49 år och
9 månader. Blott en
månad skilde dem åt,
han bevisade henne den
sista äretjänsten här på
jorden, beställde därefter
sitt hus och följde henne
dit de aldrig skola skil-
jas.»

Carl Ernst Oldenburg avhm.dniko.

avled den 21 december

18 1 2, en månad efter sin maka. Begravningen ägde rum
den 30 i samma månad och då utdelades tryckta verser,
författade av Leopold. De bära titeln »Vid konungens
troman, handelsborgmästaren, brigadchefen och riddaren
av Kongl. Wasa-orden, högädle herr Carl Ernst Olden-
burgs grav» samt följande strofer på titelbladet:

Även Du har dragit Dig ur striden,
fast en Dygdens Veteran Du var!
Innan kort har Gamla Goda Tiden
inga flera Ijngdoms-Vänner kvar;

men äro knappast av intresse att här återgivas.
Storborgare. 193 13

CARL ERNST OLDENBURG.

KFTKK KN PAR KKICOI.E TILLHÖRIG

Digitized by VjOOQIC

Den bortgångne gustavianen-storborgaren efterlämnade
ej någon större förmögenhet. Sina andelar i de efter
fadern ärvda fastigheterna hade han avyttrat, liksom
även huset vid Norrbro, vars ägare han ensam var på
1780, — 90 talen. Han hade även ägt tomter eller hus
i kvarteren Formannen och Vägaren, men också dessa
voro vid hans frånfälle försålda. Tillgångarna i boet
utgjordes sålunda av lösöre och diverse fordringar,
huvudsakligen hos sönerna och ett par av magarna,
och behållningen uppgick till 26,698 rdr, 10 sk., 10 r.
b:ko. Ehuru på den tiden långt ifrån obetydlig, var
densamma dock mindre än man på grund av Olden-
burgs ställning och under flera decennier omfattande
och säkerligen rikligt vinstgivande rörelse kunde vänta.
Ait så blev fallet, torde ha berott på betydande ut-
gifter för det stora hushållet och de många barnen,
ävensom på förluster för vänner, varom ju även det
ovan anförda uttalandet i minnestalet i Par Bricole ger
en antydning.

Om bouppteckningen efter Oldenburg således ej från
förmögen hetssyn punkter erbjuder samma intresse som
många andra storborgares, innehåller den dock några
upplysningar av värde för kännedomen om den bort-
gångne personligen. Bland kvarlåtenskapen upptages
nämligen jämte mycket förgylldt och oförgylldt silver
och åtskilliga smycken och nipper, som ju ej böra
verka överraskande i en gulddragares bo, en större
samling snusdosor och andra dosor, flera spanska rör
med guldkryckor, en Bricoleordenstjärna av guld med
rosenstensmycke o. s. v. Det är uppenbart att den
avlidne varit svag för glitter och guld, vilket väl sam-
manhörde med hans yrke, men även kunde bero på

194

Digitized by VjOOQIC

alldeles särskilda och kanske djupare intressen. Sålunda
tyder dossamlingen, även om den ursprungligen stod
i samband med det gustavianska tidevarvets stat ka
passion för snusande, på att densamma hade hopbragts
med kärlek och urskiljning, värdiga en riktig dosamatör.
Där funnos nämligen dosor av guld och silver, av aga t,
pärlemor, elfenben, sköldpadd, porslin, papier maché,
mazurbjörk o. s. v., dosor med guldbtslag och i etuier,
dosor av komposition i form av ett hjärta och gröna
dosor med fruntimmersporträtt o. s. v.

Makarna Oldenburg hade nio barn. En år 1768
född dotter avled vid späd ålder. De övriga voro:

Frans Ernst, f. 1764, d. 1824, gulddragare, ogift;

Brita Maria, f. 1765, d. 1830, g. m. kaptenen och
stallrnästarrn Nils Malmerfelt;

Carl Magnus, f. 1767, d. 1848, kapten vid Göta
garde, g. m. Maria Margaretha Enesköld, f. Zelling;

Christina Lovisa, f. 1771, d. 1846, g. m. hovbyg-
garen och rådmannen Johan Georg Rehn;

Gustafva Elisabeth, f. 1774, d. 1839, g. m. gross-
handlaren Cail Fredrik Hebbe;

Johan Adolf, f. 1778, d. före 18 12;

Anton Ludvig, f. 1780, d. 1846, handelsbokhållare;

Fredrika Sophia, f. 1781, d. 1846.

Som den ende gifte sonen, Carl Magnus, var barn-
lös, utgick Carl Ernst Oldenburgs ättegren med honom.
Den nu fortlevande ganska vidtutgrenade samt i Sverige
och Finland bosatta släkten Oldenburg härstammar från
Carl Ernsts yngre broder Johan Fredrik. Denne, som
var Frans Ernst Oldenburgs sjätte son i ordningen
samt född 1756, ägnade sig åt den militära banan och
avancerade där till överstelöjtnant. Efter erhållet av-

195

Digitized by VjOOQIC

sked, blev han postmästare i Linköping. Han var två
gånger gift, nämligen först med Juliana Christina Dahl-
gren och sedan med Maria Magdalena Roth samt hade
fem barn i första och tio i andra äktenskapet.

Av Frans Ernst Oldenburgs övriga söner var Justus
Henrik, f. 1747 och död 1800, revisor i kammarrätten
och Christian Ludvig, f. 1750, d. 1813, sekreterare.
Den förre var gift med Anna Maria Sophia Berg,
från vilken han blev skild, och sedan med Helena
Engelin. Med henne hade han två söner, som voro ogifta.
Den senare äktade sin styvsyster Lovisa Zelling och
hade med henne en dotter och sonen Franz Magnus.
Denne, som var slottskamrer på Gripsholm och gift
med Ulla Lindqvist, hade fyra barn* men släktgrenen
är utslocknad.

TILLÄGG.

Det å sid. 144 omnämnda huset nr 16 vid Skeppsbron har efter
bokens tryckning börjat rivas, vadan även detta minne från Gamla
Stockholm numera far räknas till de försvunna.

1%

Digitized by VjOOQIC

REGISTER

över i boken utförligare omnämnda personer.

Armfelt, Gustaf Maurits; friherre, överstekam marjunkare, slutligen
finsk greve och general; sid. 40—43, 45—47, 51, 55—57.

Bellman, Carl Michael; sid. 1, 2, 20, 72, 77—84, 128.

Ehrenström, Johan Albrekt; k. sekreterare, sedan regeringsråd, slut-
ligen ryskt statsråd; sid. 46, 50, 52, 56—61.

Hedin, Clara Elisabeth, f. Westman; sid. 73, 80.

Liljensparre, Henrik; polismästare, underståthållare; sid. 31, 32, 51— 54.
Lö/blad, Johanna Catharina, f. Enbäck; skådespelerska; sid. 14.

Muller, Johanna Elisabeth, f. Hallström; sid. 161—163, 166, 172.
Muller, Jurgen Christoffer; kommerseråd; sid. 166 — 176.

Nyman, Christina, f. Westman; sid. 8 — 16.
Nyman, Nils Jonasson; bryggare; sid. 8, 9.
Nyström, Carolina Margaretha, f. Westman; sid. 73, 74, 93.
Nyström, Fredrik; kapten vid stadsvakten i Stockholm; sid. 23, 74,
75, 83, 93,

Oldenburg, Carl Ernst; hovgulddragare, stadsmajor; sid. 182—194.
Olaenburg, Frans Ernst; gulddragareålderman ; sid. 178 — 182.

Ridderstolpe, Gustaf; friherre, hovmarskalk; sid. 163, 165, 171, 176.
Ridder stolpe, Jeanette, f. Muller; friherrinna; sid. 163—166, 176.
Rooth, Carl Anders; assistent i Politie-köllegium, skald; sid. 86—88*

197

Digitized by VjOOQIC

Stenborg, Carl; hovsekreterare, teaterdirektör; sid. 11—14.

Westin, Andtrs; garvare; sid. 149, 150.

Westin, Christina Elisabtth, f. Btrgklyjt; sid. 120, 121, 130, 131.

Westin, Fredrik; professor, hovintendent, direktör för Konstakademien ;

sid. 152-159.
Wtstin, Gustaf; garvare; sid. 146 — 148.
WesUn, Henrik Laurentius; landssekreterare, överintendent; sid.

150-152.
Westin, Jacob Johansson; garvareålderman ; sid. 142 — 146.
Westin, Johan d. ä.; garvareålderman; sid. 115 — 130.
Westin, Johan Johansson: garvareålderman, stadsmajor; sid. 131 — 140.
West in, Loren»; generalkonsul och chargé d'affaires i Rio de Janeiro;

sid. 140, 141.
Westin, Maria Brita, f. Sontag; sid. 117—119.

Westman, Abraham Johansson; bryggare, tobaks fabrikör; sid. 1 1 1 — 1 12.
Westman, Abraham Lorenason d. y ; bryggareålderman; sid. 1, 2,

27—92.
Westman, Abraham Lorensson d. a.; bryggare; sid. 28, 101 — 104.
Westman, Anna Brita, f. Göding; sid. 102—104.
Westman, Carl; antikvarisk bokhandlare, kommissarie; sid. 26, 27.
Westman, Carl; bryggare, traktör; sid. 23—26.

Westman, Elisabeth, f. Westman; sid. 28, 71, 75, 77, 80, 88, 92, 93.
Westman, Erik Lorensson; bagareålderman; sid. 104—108.
Westman, Isaac; bryggareålderman; sid. 51, 56, 60 — 62, 68, 88,

96-101.
Westman, Johan Lorensson; bryggare; sid. 108 — 110.
Westman, Lorens Eriksson; bryggare; sid. 6, 7.
Westman, Lorens Lorensson d. y.; bryggare; sid. 22, 23.
Westman, Lorens Lorensson d. a.; bryggareålderman, rådman ; sid. 17—21 :
Westman, Maria Charlotta, f. Garner; sid. 97—99.
Westman, bils Lorensson; kapten vid Nylands regemente; sid. 95, 96.

198

Digitized by VjOOQIC

Bil. I:

(Und^ ] 600-talet;
plm;

Bil. IL Släkten Westin.

(De fyra första ätteleden.)

BRAHAM,

1694,
;e 1716.

6. ISAAC,

f. 1696,
d. före 1716.

" LORENZSON D. Ä.,

*, d.

1795;

f.

; i Stockholm ;

bagart

i Brita Gödino.

g. m.

1

Härh

1 . Ann^lena

4. Abraham,

a)l.

f. 17^7..;'

f. 1760, d. 1803;

f. 1753,

g. m. llild-

bryggare i Sthlm ;

bagare

mästaretoHAN

g. m. Christina

g. m. Al

2.6) mj.

Catharina Lampa.

Bro<

Ulr*

F NZ »
2. *179 ,

5. Daniel,

a) 2.

f. 1762, d. 1809;

f. 1757,

f. I7^thlm;

kamrer vid

bagare

g. n%MNA

Nummerlotteriet;

g. m. Re<

JOHAtiA

g. m. Magdalena

ÖLME

3. P

W,er.

b) 3.

f. l 7< feRITA,

6. Elisabeth,

f. 1761,

g. mii 795;

f. 1763, d. 1830;

bryggan

And^ov

g. m. sin kusin

4. T

Abraham Lorenz-

, „ EHN.

SON D. Y.

f. 1745,;

j

7. Anders,

f. 1766, d. 18..;

korpral vid

Livhusarerna.

a) 1.

garvareåld
g- *

** 1. Christina

Elisabeth,
f. 1774, d. 1850.

2. Lovisa Ulrica,

f. 1778. d. 1836,
g. m. gross-
handlaren

Anton Bjurberg.

3. Maria

Christina,

f. 1779, d. 1840;

g. m. l:o) över-
fältläkaren

Samuel Frölich,

2:o borgmästaren

Axel Fredrik

Grandelius.

4. Johan Johan

f. 1781, d.

garvare i Sthlm,

Borgerskapets

g. m. sin kusin

Ulrica We:

9 barn

5. Ann
f. 1782, d.
g. m. garvaren^
Emanuel Eke

6. Gust
f. 1783, d.
grosshandlare i
g. m.

4 barn

* Barnen voro 15, men blott
** Barnen 14, men tre dogo i

Digitized by VjOOQIC

r r ESTIN,

1775;

i fattighus;

;abeth Brandt.

c) 5. Elisabeth,
f. 1775, d. 1846;
g. m. bryggaren Adolf
interi; Fredrik Lundh.

5. Jacob Ulric,

f. 1803,,d. 1865;

destillator och bryggare i Sthlm,

löjtnant vid Borgerskapets

kavalleri; g. m. Elisabeth

Carol ina Wall inder.

3 barn.

6. Carl August,

f. 1809, d. 1868;

tvålfabrikör i* Norrköping.

7. Carolina Bernhardina,
f. 1811, d. 1884.

c) 6. Anders Johansson d. ä., c) 7. Fredrik,

f. 1779, d. 1840;

garvare i Sthlm, kapten vid

Borgerskapets infanteri;

g. m. a) Anna Sophia

Wijkman; b) Christina

Elisabeth Westman.

f. 1782, d. 1862;

hovintendent,

professor,

direktör för

Konstakademien.

a) f. Johan Anders,
f. 1807, d. 1866.

a) 2. Fredrik Wilhelm,
f. 1809, d. 1834.

a) 3. Sophia Elisabeth

f. 1815, d. 18..

b) 4. Hilda Carolina

Christina,

f. 1823, d- 1887;

g. m. garvaren Per

Henrik Hesselgren.

b) 5. Henrik Laurentius

f. 1824, d. 1899;

landssekreterare,

överintendent;

g. m. Margaret Gibson.

5 barn.

b) 6. Constantia Elisabeth,
f. 1828, d. ;

g. m. a) skrädderiålder-
mannen Carl Fredrik
Spångberg, b) kopisten

Axel Leopold Frykholm.

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

CARL FORSSTRAND

De tre gracerna

Minnen och anteckningar från
Gästa! IH:t Stockholm. Andra
upplagan. Med illustrationer.

Pris nått. 5 kr., inb. 8 kr.

Spåkvinnor och trollkarlar

Andra upplagan. Med illustra-
tioner. Pris haft. 4:50, inb. 7:50.
i främmande länder. Pris 2 kr.

Konung och adel

Minnen och anteckningar från
Gustaf HI:s Stockholm. Andra
upplagan. Med illustrationer.

Pris haft 4 kr., inb. 7 kr.

Linné I Stockholm

Minnen och anteckningar från
Gustaf III» Stockholm. Andra
upplagan. Med illustrationer.

Pris haft 4 kr., inb. 6:75.

Svenska Lyckoriddare

i främmande länder. Pris 2 kr.
Skeppsbroadeln

Minnen och anteckningar från
Gustaf III» Stockholm. Andra
upplagan. Med illustrationer.

Pris haft 4:50, inb. 7:25.

Köpmanshus t Gamla Stockholm

Nya bidrag till skeppsbroadelns
historia. Andra upplagan. Med
illustrationer.

Pris hift 6 kr., inb. 10 kr.

Pris haft. 10 kr., inb. IS kr.

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQIC