Skip to main content

Full text of "Svenska vetenskapsakademien handlingar"

See other formats 


en en KR a Ne 
Brdjsekpärr antar Fo SARA 
rn ” 


FY rk 
mr dr Ref ra 


a 
EE 


HA 
> 


KONGLIGA SVENSKA 


VETENSKAPS-AKADEMIENS 


Here elonel NG AR 


NY FÖLJD. 


SJUNDE BANDET. 


1867, 1868. 


STOCK HOLM, 1869. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER 


Ra (lad RA IE: SP HITSTIER VIRA fp 6 


qv h j i 
TN 4 hp CRT ECE Al a RV BIN 


10. 


ITIS 


INNEHÅLL AF SJUNDE BANDET, 


/ 
Bidrag till kännedomen om Islands bergsbyggnad; af C. W. PAIJKULL. [Med 1 kartal... sid. 1—50. 


ifichenes, Spitsberosenses) determinavit. "IE JVRBYRIBS Teo sosse see re 


Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mellan Spetsbergen och Grönland; af A. QUENNER- 
SIDE TTR VIE dy St a Lönn a = MR TR rara ooh B leasa seg SS kokas SS Aarre REAR SöS st if ERS se 


Bidrag till kännedom af Pleuronektoidernas utveckling och byggnad; af A. W. MALM. 
[Med CATE I eo Sr se EN EN AA 0 5 I ÖRE Og RSS RA ÄN Era 


Beskrifning på en apparat för registrering af observationer på luftens temperatur, fuktig- 
hetsgrad och pression; af A. G. THEORELL. [Med taflorna I, IlJ.sssmsmmsmsssssssn0000 00 


Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen; 1:sta Afdelningen; af P. T. CLEVE... 
Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen; 2:dra Afdelningen; af P. T. OLEVE... 


Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger, jemte Tillägg; af J. G. AGARDH. Med 
LENE (ON NEN LT Unge onsn AN 0R Nys NdS HSA S ASSA SN RANN feel a CS HSN SA Hets sla a äre fej B SN se ee a SS 


Integration af differentialeqvationen: 

(a, + byx+o,w?) A+ b,z)2 — 0; af HJ. HOLMGREN 

Cl F Ög Of) ra (OFÖDDA CY =05 CM EN SODNERINN (g:secareesder senda 0040- 06200 vods 

Bestämning ' af vigtsförbållandet mellan det Svenska skålpundet och den Franska kilo- 
NAMNEN NTA AR NEG TD TU ND arsle Sr EAS es är sn ENA she sh SI ajg Sf sr SE sjö le s Ls Kj LS a SS 


Fabricianska Hemipterarter, efter de i Köpenhamn och Kiel förvarade typexemplaren, 


OM ANSKAÅSHOC NWDe Skorna rate OS TA se Sf Taras er SAS RU SAN SA 


NREEGS 
NEN 
> 1-8 


VA 
» INN 


f 
/ 


>» NEP 
NES 

ANA 
I-E2 NY 
ESS 
AS 
NNE JAS AG 


iir ; Horses Lå 
of bol NGRRGAN E SÅ KN 


i [a UR kdasdr 


as GT nrg fn KS RA 


CR: fdr tant EH te 


a gcd 


arlod EC IR 


sly. ABA märg I 
NÄE Ae sökuked 


KONGLIGA SVENSKA 


VETENSKAPS-AKADEMIENS 


BECCCONSDEL.I NG AG CR. 


NY FÖLJD. 


SJUNDE BANDET. FÖRSTA HÄFTET. 


18657. 


UN 
FO os 


Å H 
NE 


I 


INNEHÅLL 


AF SJUNDE BANDETS FÖRSTA HÄFTE. 


Bidrag till kännedomen om Islands bergsbyggnad; af OC. W. PAIJKULL. [Med 1 karta]... sid. 


ifichenesSpitsbergenses. determinavit Ek MI PRIS busade s ss » 


Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mellan Spetsbergen och Grönland; af Å. QUENNER- 
STFI SN [VI CLS ta Or Atle LU Jönssons srin s a out SE. a Asa SRS eek bss Sr ES NA EN ss an EE sas ÄRR AASE » 


Bidrag till kännedom af Pleuronektoidernas utveckling och byggnad; af A. W. MALM. 
[VIE ga Orr a LA a Ser ee Arr e  SeR NE EA fn ls ee RA pla Ses äs » 


Beskrifning på en apparat för registrering af observationer på luftens temperatur, fuktig- 
hetsgrad och pression; af A. G. THEORELL. [Med taflorna I, Il] smsmmsmmsssssessnsennsnrrnnnnn » 


Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen; 1:sta Afdelningen; af P. T. CLEVE.... » 


50. 
1-2. 
135. 
198. 
ju. 
121. 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 7 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM ISLANDS BERGSBYGGNAD. 


AF 


0: W. PATISKULL. 


MED ENKARTA, 


TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 9 JANUARI 1867. 


STOCKHOLM, 1867. 
P.A. NORSTEDT & SÖNER 
KONGL. BOKTRYCKARE. 


If6 8 LÄAE rede 


N:o 


4 
li, 


D.. geologiska karta öfver Island, som härmed lägges inför den vetenskapliga verl- 
dens ögon, kan visserligen icke göra anspråk att vara uttömmande. Den vill, såsom 
redan den lilla skalan (nära syotovo) ger vid handen, endast framställa de stora grund- 
dragen af Islands bergsbyggnad, till lättnad för en hastigare öfverblick öfver densamma, 
än blotta beskrifningar kunna medge. Men till och med dessa stora grunddrag hafva 
icke allestädes kunnat angifvas med full bestämdhet, till följd af bristande kännedom 
om landet; till och med gränserna för de landsdelar, der palagonittuffen är mera rå- 
dande, och der basaltformationen mera uteslutande uppträder, hafva icke allestädes 
kunnat med säkerhet uppdragas. De stora ödemarkerna i landets inre äro ännu till 
största delen outforskade. Efter de allmänna stråkvägarna kan bergsbyggnaden vara 
mera detaljeradt känd, men utom dessa är den endast i sina allmännaste drag bekant. 
Sålunda uppträder palagonittuffen enligt ZiIrKEL') efter Thjörsåns öfre lopp i alla genom- 
skärningar, der fast berg iakttages. Dylik tuff finns äfven på den såkallade Sprengi- 
sandr, mellan Hofsjökeln och Odaödahraun, i landets midt. Fjällen kring Myvatn i 
nordöstra delen af landet bestå äfven så godt som uteslutande af dylik tuff, och öster 
derom har jag iakttagit densamma ända till Dymmagil mellan Grimstadir och Vopna- 
ford. Och i sydvestra delen af landet eger denna bergart, som bekant, en mycket stor 
utbredning. De närmare gränserna för de delar af landet, der dessa tuffmassor äro 
rådande, kunna dock icke allestädes angifvas. I fjället Budarhals, norr om Hekla, på 
venstra Thjörså-stranden, har ZIRKEL igenkänt ett af de karakteristiska, isländska basalt- 
fjällen med sina trappformiga, skiktade lager, men hvilken utbredning de basaltartade 
bergarterna 1 sjelfva verket intaga emellan Vatnajökeln och Eyafjallajökeln är icke med 
visshet bekant. Begränsningen mellan tuffen och basaltformationen 1 vestra delen af 
landet, söder om Ok, är icke heller fullt bestämd. De prickade linier, som eljest äro 
på kartan uppdragna, för att beteckna gränserna för de olika geologiska bildningarna, 
hafva derföre der, likasom på andra ställen, der osäkerhet egt rum, icke blifvit ut- 
dragna. 

Denna obestämdhet i begränsningen mellan basalt- och palagonit-formationen bör 
dock icke blifva vilseledande i fråga om dessa bildningars ömsesidiga art och beskaffen- 
het, helst dessa bildningar i naturen öfvergå i hvarandra. Derföre har det icke ansetts 
obefogadt att, med denna reservation, uppdraga ungefärliga gränser dem emellan. 

Trachytiska bergarter förekomma i Island -så underordnade, att de flesta före- 
komstställen icke kunnat utsättas annat än med ett konventionelt tecken. Färgbe- 


!) Bemerkungen iber die geognostischen Verhältnisse Islands, Bihang till PREYER und ZIRKEL, Reise nach 
Island, Leipzig 1862. 


4 C. W. PAIJKULL, 


teckningen för trachyt och trachytiska bergarter tjenar derföre hufvudsakligen endast 
att ange de ställen, der dylika bergarter förekomma, men i allmänhet icke deras re- 
lativa utbredning. I ostlandet äga trachytfyndigheterna oftast sin största utsträckning 
efter dalgångarnas längdriktningar, der denudationen isynnerhet blottat dem. 


Inom basaltformationen finnas, såsom längre fram noggrannare skall angifvas, 
underordnade tufflager, som stundom innehålla brunkol, den isländska surturbranden. 
Rörande dessa lager gäller i allmänhet detsamma som om trachytfyndigheterna, att 
färgbetäckningen endast anger deras allmänna utbredning öfver landet. Man finner, 
att dessa båda så intressanta bildningar i det hela äro särdeles underordnade. Detta 
faller vid en blick på kartan särdeles tydligt 1 ögonen. De lager, som föra hafsfossilier, 
tertiära eller nutidens mollusker, äro snart räknade. De förra träffas endast vid hafs- 
bugten Skjaälfandi, norr om Husavik på nordkusten, de sednare på flera ställen vid 
kusten nära Reykjavik, samt vid Arnarbeeli vid Ölfusån i samma del af landet, och på 
ett par andra ställen. Denna fattigdom får man tvifvelsutan till en viss grad skrifva 
på den forntida landtisens denuderande verkningar, hvilka i Island varit ofantliga. De 
nämnda fossila lagren äro genom tecken angifna. 


Det prydliga utseende, den geologiska kartan måhända 1 öfrigt kan förete, måste 
helt och hållet tillskrifvas Gunnlaugssons utmärkta topografiska karta öfver landet, efter 
hvilken den är på fotografisk väg förminskad. På denna karta finnas de ständigt snö- 
klädda fjällen, de så kallade jöklarna, med bestämda gränser angifna och likaså skrid- 
jöklarna eller glaciererna, der skalan så medgifvit. 


Derjemte äro på denna karta äfven lavaströmmarna mycket noga betecknade. 
Dock hafva en del lavaströmmar, som äro i betydligare grad begrafna under sand eller 
grönsvål, alldeles icke blifvit utmärkta; gränserna för dessa har jag derföre så vidt 
möjligt sökt att uppdraga. 

Äfven har jag med särskildt färg belagt ett parti i vestra delen af landet, näm- 
ligen trakten närmast omkring Reykjavik och kring Okfjället. Jag tror mig kunna 
visa, att de lager, som der betäcka jordytan, tlllhöra lavaströmmar, som utflutit under 
istiden. De äga nämligen en alldeles utpreglad lavakarakter, men äro tillika försedda 
med jökelrepor. Jag har lagt vigt på, att särskildt framhålla dessa lager, emedan de 
bilda öfvergång från nutidens lavor till de i basaltformationen förekommande 'slaggiga, 
lavartade bergmassor, hvilkas strömform till följd dels af denudationen, dels af betäck- 
ning af andra lager, icke längre kan med visshet igenkännas. 


Slutligen har jag äfven trott mig böra på kartan särskildt utmärka de väldiga 
utsvämningar från jöklarna, hvilka igenfyllt fjordarna på sydlandet, och gjort dess kust 
så långgrund och otillgänglig att icke en enda hamn förefinnes mellan Eyrarbakki vid 
Ölfusåns utlopp, i vester, till Papoös invid Lönsviken, i öster. 


Dessa utsvämningar utgöra ett af de bästa bevisen för sammanhanget mellan 
fjordarna och den forntida landtisen, ty när så oerhörda massor af sand, grus och 
slamm utsvämmas, att befintliga fjordar derigenom utfyllas, måste på andra sidan mot- 
svarande fördjupningar uppstå i den bergyta, hvarifrån dessa alluvier utföras, der måste 
således dalgångar, som motsvara fjordarna efter hand uppstå. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. ö) 


Efter dessa förberedande anmärkningar öfvergår jag till den närmare utvecklingen 
af ämnet. Jag skall först i korthet vidröra de hufvudsynpunkter, rörande den märk- 
värdiga öns geologi, som hittills af olika författare framhållits. 


Ända från slutet af förra århundradet har Island upprepade gånger blifvit berest 
af naturforskare, som lemnat bidrag i detta hänseende, och äfven genom andra rese- 
närer har kännedom om landets märkvärdiga natur vunnits. Denna är nämligen ofta 
så märklig och i ögonen fallande, att till och med den vid iakttagelser af naturens före- 
teelser mera ovane, här icke lätt kunnat förbise dem. Bergsbyggnaden, blottad i fjällens 
tvära genomskärningar eller angifven af de nakna eller endast af ett ofullkomligt gräs- 
täcke eller flygsand betäckta lavaströmmarna, de ofta i vägen liggande vulkankratrarna 
och varma källorna, de stolt uppstigande jöklarna och äldre eller nyare vulkanerna, — 
allt har trängt sig på uppfattningen och åtminstone i någon mon gjort hvarje isländsk 
reseskildring till en naturbeskrifning. 


Likväl hafva naturligtvis i allmänhet de stora naturmärkvärdigheterna företrädes- 
vis tilldragit sig uppmärksamheten. OÖOaktadt de talrika resebeskrifningar från Island, 
som äro tillgängliga, äro detaljer i fråga om dess bergsbyggnad derföre 1 allmänhet tunn- 
sådda. Detta öland uppe vid polcirkeln är i sjelfva verket så vidsträckt, och dess na- 
tur så otillgänglig, fjällen så höga, branta och sönderstyckade, det obebodda platå- 
landet i det inre af flera skäl så oåtkomligt, afstånden i allmänhet så stora, att en 
sommars vistelse i landet, — och längre tid har i allmänhet icke offrats deråt af rese- 
närer — endast kan medgifva ett noggrannare skärskådande af enstaka spridda punk- 
ter, helst de feste, som besöka detta land, sannolikt icke vilja underlåta att åtminstone 
flyktigt beskåda de fenomener derstädes, som kunna räknas till de mest framstående 
naturföreteelser på vår jord, såsom Geysirverksamheten, solfatarorna och vulkanismens 
omedelbara verkningar. 


Islands bergsbyggnad är derföre icke heller i detalj känd, annat än hvad beträffar 
vissa spridda punkter; men dessa äro ofta långt aflägsna. Sålunda finner man, att ett 
arbete, hvilket i följd af sitt yttre omfång tyckes böra ge förklaring öfver en hel mängd 
geognostiska företeelser i landet, såsom det i det följande närmare omnämnda arbetet af 
WINKLER !) i sjelfva verket endast behandlar några spridda punkter, ofta utan inbördes 
sammanhang. Sålunda ligger ungefär en tredjedel af de lokaliteter WINKLER beskrifvit 
i Reykjaviks omedelbara närhet. Andra äro spridda på betydliga afstånd ifrån hvar- 
andra. Huru svårt det skall vara, att af dylika spridda iakttagelser leda sig till all- 
männa slutsatser, är tydligt. De stora afstånden medge icke att se sig om öfver vid- 
sträcktare delar af landet och på samma gång utförligare granska ett sammanhän- 
gande parti af detsamma, hvilket dock tvifvelsutan skulle lända till mycken fördel, 
men hvartill resande i detta land väl svårligen äga tillfälle. Önskligt vore det der- 
före, att Islands bergsbyggnad erhölle en noggrann undersökning genom försorg af den 
regering, som har sig landets vård anförtrodd. Då först kunde vetenskapen erhålla 
fullt begrundade svar på många frågor om öns geologi, hvilka hittills ligga mer eller 
mindre obesvarade. 


1) ”Island. Der Bau seiner Gebirge und dessen Geologische Bedeutung”. Munchen, 1863. 


6 C. W. PAIJKULL, 


Bland de talrika vulkanerna i Island är Hekla den enda, som blifvit mera detal- 
jeradt undersökt: af ScHytE !) och KJIEruLF ”), som lemnar ett kartutkast öfver Heklas 
nyaste lavaströmmar. Dess lavor tillhöra äfven de i kemiskt hänseende hufvudsakligen 
kända. Den vulkaniska verksamheten angifves emedlertid att hafva utbrutit på icke 
mindre än 26 olika ställen i landet inom historisk tid. ?) De förhistoriska vulkanerna 
äro ännu allmännare, såsom de talrika utslocknade vulkankratrarna och lavaströmmarna 
utvisa. Så till exempel på halfön söder om Reijkjavik. Månget talande exempel på 
lavaströmmarnas inbördes anordning, huru de flutit emellan och öfver hvarandra, på 
deras inbördes lagring med ett ord, skulle säkerligen derifrån erhållas. Men deråt har 
uppmärksamheten ännu icke varit riktad, och dock tillskrifves hela öns bildning lik- 
artade, om också submarina aflagringar. Här ligger således ett vidsträckt fält för forsk- 
ning öppet. : 

Såsom förut är antydt, torde det äfven låta sig göra att på flera ställen ådaga- 
lägga tillvaron af preglaciala lavaströmmar och sålunda uppvisa ett nödvändigt sam- 
band mellan nutidens lavor och de yngre lagren i basaltformationen. 

Hvad basaltlagren beträffa, så tarfva de i allmänhet noggranna detaljerade un- 
dersökningar, såvida en systematisering skall kunna åstadkommas. Man talar visser- 
ligen om ”trapp”-fjällens enformighet, om ”trapp”-murar af 1000 fots mägtighet, men 
denna enformighet, som uttrycker sig i stort i skiktningen, är sannolikt öfverallt en- 
dast skenbar. På de ställen, der basaltlagren närmare undersökts, har man sett den- 
samma på flera sätt upplösa sig i enskiltheter. En noggrann undersökning af Islands 
basaltformation skulle lemna ovilkorligt svar, rörande den omtvistade frågan om dylika 
basaltartade lagers bildningssätt. Sådana noggranna undersökningar saknas emedlertid 
i väsentlig grad, hvarföre också, oaktadt basaltens ofta så bestämt utpräglade lava- 
struktur, hypotheser kunnat framträda om dess bildning på sedimentär väg, åsigter, 
som dock inför den nakna verkligheten icke visa sig hålla streck. Ty om också detaljerna 
äro tunnsådda, är å andra sidan likformigheten i stort visserligen påfallande. 

Tufflagrens sammanhang med basalten är äfven för litet känd eller framhållen. 
Dessa äro frågor, som en inskränktare undersökning af landet icke förmår att uttöm- 
mande besvara. 

De stora glaciererna eller skridjöklarna, af hvilka tvenne i sydöstra delen af lan- 
det, Skeidarar- och Breidamerkr-jökeln, uppnå en bredd af 3—4 geogr. mil, känner 
man icke stort mer än till namnet, liksom produkterna af jökelverksamheten icke fin- 
nas närmare beskrifna. Skridjöklarna ega dock bland annat sin stora betydelse såsom 
aktningsvärda återstoder från istiden. Men den fordna landtisens allmänna utbredning 
öfver Island och dess snart sagdt ofantliga, denuderande verkningar hafva icke blifvit 
i tillräcklig grad framhållna, ja, tillvaron af en dylik istid till och med helt och hållet 
förnekad. Enligt hvad redan är nämndt, kan det dock knappast lida något tvifvel, att 
den sönderstyckade bergytan, fjordarnas tillvaro med mera leda sitt ursprung derifrån, 
likasom landtisens verkningar utplånat spåren af de äldre lavaströmmarna, eller åtmin- 


1) Hekla och dens sidste Udbrud, Kjöbenhavn, 1847. 
”?) Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Christiania, 1853. 
3) ZIRKEL, anf. st. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. T 


stone gjort dem mycket svårtydliga, hvarföre också, om uppmärksamheten icke fästes 
dervid, ett hopp tyckes ega rum mellan de yngre vulkanprodukterna och de basalt- 
artade lagren. 

Beskaffenheten af de äldsta kristalliniska bergarterna i Island är måhända icke 
heller ännu till sin fulla betydelse känd eller medd 

Jag påpekar bland andra dessa ofullständigheter i vår kunskap om Islands geo- 
logi, för att med KJIJERULF bevittna, att icke en sommars, utan flera års uädersokningar 
äro af nöden, om en 1 någon mon uttömmande kännedom om detta lands geognostiska 
förhållanden skall vinnas. Hvad som i det följande kommer att anföras, må nämligen 
endast betraktas såsom ett försök till framställning af dessa förhållandens ällmänna 
grunddrag. Man får med den kännedom om landet, vi äga, tillsvidare vara tillfreds, 
om dessa grunddrag kunna erhålla sin rätta uttydning. 

Islands märkvärdiga natur torde först hafva blifvit allmännare bekant genom 
BANKS expedition i slutet af förra århundradet, i hvilken våra landsmän Jonsson och 
UNo von TRoiL, såsom kändt är, deltogo. Den sistnämndes ”Bref rörande en resa tili 
Island 1772” 1) blefvo öfversatta på flera språk. Redan förut hade landet dock blifvit 
berest och, äfven 1 naturhistoriskt hänseende, för den tidens ståndpunkt särdeles nog- 
grannt beskrifvet, enligt särskildt uppdrag af den danska regeringen. i 

EGGERT ÖLAFSENS och BJARNI POVELSENS ”Reise igjennem Island” ?) är ett klassiskt 
verk; det innehåller äfven 1 geognostiskt hänseende vigtiga underrättelser om landet. 
Sålunda var bland annat redan på denna tid tillvaron af växtaftryck, som åtföljde sur- 
turbrands- eller brunkolsbildningen, bekant, ehuru saken först långt sednare genom 
Professor STEENSTRUP vann sin betydelse. 

Raden af mera rent geologiska skriftställare öppnas af MACKENZIE ?). Denne upp- 
ställde redan bevis för basaltlagrens submarina natur, äfvensom för deras eruptiva ur- 
sprung. Bland bergskredet vid foten af Akrafjäll i Westlandet, träffade MACKENZIE 
nämligen verkliga slaggstycken, hvilket fästade hans uppmärksamhrt, så mycket mer 
som detta fjäll, hvilket består af vexlande lager af tuff och basaltartade bergarter, vid 
första påseendet icke ger anledning till förmodan om vulkaniskt ursprung. Men på 
800 fots höjd befanns undre ytan af ett basaltlager, fullkomligt förslaggad och med 
de otvetydigaste märken af hettans verkningar. <FEnahanda förhållande iakttogs derpå 
med hvarje öfverliggande lager, hvaraf ett af 40 fots mäktighet. Kruc von NiIppa ?) 
har bekräftat denna iakttagelse. Enligt honom är hvarje basaltlager 1 Akrafjäll på sin 
undre yta försedt med en kop af porös slagg af 1—2 tums fn knsblee MACKENZIE 
anträffade dessutom i samma fjäll en basaltgång af 4 fots mäktighet. Denna var för- 
sedd med glasiga förslaggningsytor eller salband, en iakttagelse, som upprepades på 
alla de undersökta gångarna i landet; och som således var egnad att ytterligare be- 
kräfta bergartens eruptiva natur. MACKENzIr drog också af sina iakttagelser den slut- 
satsen, att de olika lagren voro lavor, hvilka likväl uppstått under andra förhållanden 


1) Upsala, 1777. 

2) Sorege, 1792. I, II. 

3) Travels in the Island of Iceland; Sec. Edit. Edinburgh, 1812. 
2) Karsten, Archiv f. Min., Geogn. VII. 421. 1834. 


8 CW. PAIJIKULL, 


än de nuvarande, nämligen under hafvets yta. Derigenom hade olika stelningsformer 
uppkommit, beroende på, om den utbrytande massan varit mer eller mindre segflytan- 
de. I förra fallet måste den nämligen hafva gifvit upphof till en tät bergart, emedan 
de på botten bildade ångorna funnit lätt utträde genom den lättflytande massan, i sednare 
fallet åter hade den uppkomna bergmassan erhållit en mer eller mindre porös natur. 

MACKENZIES teori om Geysirkällorna är bekant; han talade för underjordiska re- 
servoirer, till en del utfyllda med vatten, som af den underjordiska värmen bringas i 
kokning, och hvarvid ångtrycket efter hand uppnår en sådan kraft, att det förmår ut- 
slunga vattenpelaren i det rör, som sammanbinder reservoiren med dagytan. 

MACKENZIES åsigt om basaltlagrens submarint eruptiva ursprung har äfven erkänts 
af NmpDaA och ytterligare utvidgats af SARTORIUS VON WALTERSHAUSEN !), i enlighet med 
dennes egna iakttagelser på Sicilien. Genom talrika och upprepade vulkanutbrott un- 
der hafsytan under liktidig bildning af tuff och konglomeratlager hafva Islands basalt- 
lager blifvit uppbyggda. Detta har såväl skett genom utgjutningar af smält massa, så- 
som i fråga om lavaströmmarna, som också och väsentligen genom lateral-injection af 
smält bergmassa, liksom förhållandet är vid Militello på Sicilien. >) 

Såsom KJIErRuULF anmärkt, går dock WALTERSHAUSEN alldeles för långt i antagandet 
af dylika inkastningar från sidan såsom orsaken till den isländska bergskorpans bildning. 
KruG v. NippaA har för öfrigt redan på förhand bemött ett dylikt antagande. Han på- 
pekar nämligen orimligheten deruti, att fjäll af 2500--3000 fots höjd, som : bestå 
af kanske ett hundra mäktiga basaltlager med svaga tuffskikter emellan, såsom hän- 
delsen är inom basaltformationen, skulle hafva uppkommit genom den eruptiva berg- 
artens injection emellan redan färdiga tufflager. Dessa skulle nämligen i sådant fall 
efter hand hafva blifvit så försvagade, att de vid inbrytandet af 15—20—30 fot mäktiga 
basaltlager, måste hafva blifvit alldeles förstörda, i stället att de nu hvila i regelbunden 
och orubbad lagerföljd med basalten. Inom palagonittuffens egentliga område, der tuft- 
lagren äro de rådande, vore tillfället för dylika inkastningar dock mera möjligt. KJERULE 
anser dock de inklämda lagren äfven der tillbakaträngda för de strömformiga. DLava- 
strömmarna på den sydvestra halfön ge för öfrigt såsom redan är nämndt, praktiska 
bevis, huru uppbyggandet tillgår. 

NipDAs uppsats om Island förtjenar 1 öfrigt ett helt annat loford, än det WINKLER 
vill låta komma den till del. Af iakttagelser, som voro för spridda och för fåtaliga, 
lät NiopDA visserligen förleda sig till antagande af ett bredt trachytbälte, som skulle 
genomdraga landet 1 sydvest—nordost, ungefär i samma rigtning, som det sedan visat 
sig, att den vulkaniska verksamheten i nyare tider, hufvudsakligen yttrat sig. Landets 
allmänna topografi var för NiopaA icke heller synnerligen väl känd. ?) Men hvad hans 


1) Physisch geographische Skizze von Island, Göttingen, 1847. 

?) S. Vv. WALTERSHAUSEN, :Wulkanische Erscheinungen Siciliens und Islands, Göttingen, 1853. Jemf. samma 
Författares: Geologischer Atlas von Island, Göttingen, 1853. : 

”) NipDAs villfarelse i dessa fall upprepas emellertid märkvärdigt nog ännu af pr ÖHANCOURTOIS i CHARLES 
EDpMoND's ”Voyage dans les mer du nord”, Paris, 1857. Partie Geologique. För öfrigt uttrycker sig icke 
K. v. N. med alldeles så stor bestämdhet om det ifrågavarande trachytbältet; han säger nämligen, sid. 436, 
att trachytplatån ”sannolikt” sträcker sig från Smjörfjäll (i Ostlandet s. om Vopnafjördr) i sydvestlig riktning 
genom landet. Af hans skrift framgår äfven annorstädes tydligt, att ”trachytbältet” endast var ett antagan- 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 9 


detaljerade iakttagelser beträffa, förtjena dessa, såvidt jag erfarit, i allmänhet det största 
förtroende. 

NipDA har till exempel tydligen framhållit de i basaltformationen visserligen un- 
derordnade, men för densamma säkerligen ganska vigtiga tufflagren, hvilka WINKLER 
deremot tyckes hafva i betydlig grad förbisett. Dessa tufflager sönderdela de mäktiga 
basaltfjällen i underafdelningar, som just derföre falla desto mer i ögonen.  <WINELERS 
”trappmurar af 1000 fots mäktighet” och mera, äro i sjelfva verket uppbyggda af vex- 
lande lager af basaltartade bergarter (med mandelstenar och vackor) samt tuff. Den 
enformighet, man vill låta påskina, är derföre icke så alldeles afgjord. Detta har ge- 
nom NipDpDaAs iakttagelser redan blifvit lagdt i dagen. Något sednare än af Kruc VON 
NipoDaA, besöktes Island af den vetenskapliga expeditionen under GAIMARD, på hvilken 
ROBERTS ') uppsats om Islands Geologi följde. Denna uppsats innehåller visserligen 
åtskilliga upplysningar om landets geognosi, men förlorar sig 1 uppräknandet af en 
mängd fyndorter för mer eller mindre ofullständigt karakteriserade bergarter. En all- 
män öfversigt af landets geologiska natur kan knappast derur hemtas. RoBERT vill be- 
visa surturbrandslagrens submarina natur, men utan kännedom om de dessa aflagringar 
åtföljande växtaftrycken. 

Arten af dessa intressanta växtaftryck upptäcktes åren 1839—40 af STEENSTRUP, 
som då uppehöll sig i landet på uppdrag af den Danska regeringen 1 och för under- 
sökning af möjliga koltillgångar 1 surturbranden. I medlet af 1840-talet besöktes Is- 
land, som ofvan är angifvet, af WALTERSHAUSEN och BUNSEN; derefter meddelade den 
sistnämnde sin uppsats om de varma källorna >) och längre fram den epokgörande af- 
handlingen om de isländska bergarternas sammansättning. ?) 


Värdefulla bidrag till kännedomen om Islands geognosi hafva, som vi nämndt, 
ytterligare lemnats af KIEruLrr. Den lavaartade naturen hos en del basaltlager har af 
honom isynnerhet blifvit framhållen. Flera intressanta förekomstställen, såväl mom 
basalt- som trachytbildningen, äro 1 detalj beskrifna och upplysta genom talrika pro- 
filer; likaså hvad tuff och lavabildningen beträffar. 


KIErRuLF har sökt att ordna basaltformationens lager efter gångförhållandena, — 
”den enda giltiga grund, som i ett på vulkanisk väg uppkommet land kan följas.” Nå- 
gra anmärkningar 1 följd derutaf komma i det följande att framställas. 

I slutet af förra årtiondet, berestes Island af den nyss omnämnde WINKLER, som i sin 


uppsats om Island nedlagt sina detaljerade iakttagelser från ön och derjemte äfven upp- 
ställt resultater rörande dess uppkomst, som helt och hållet skilja sig från föregående 


de, som han framkastade, emedan han iakttagit trachyt flerstädes på gränserna af den ifrågavarande delen af 
landet och äfven funnit trachytiska bergarter bland jökelstenarna. Detta antagande har visserligen sedan visat 
sig oberättigadt, men har, såsom är nämndt, aldrig heller blifvit anfördt såsom ett faktum. N. begränsar 
skarpt de punkter, der han verkligen funnit trachyt, och der han på grund af gjorda iakttagelser trott den 
vara tillfinnandes. 

1) Voyage en Island etc. sur la Corvette ”La Recherche”, 1835—1836. Min. et Geol. par EuG. ROBERT. 

>) POGGENDORF, Annal. Phys. Chem. IXXII, 1847. 

3) POGGENDORF, Annal., LXXXIII. 1851. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 1. pa 


10 SE WERE ANT SIRIUS, 


författares. WINKLER söker nämligen, som förr är nämndt, till och med emot egen er- 
farenhet bevisa basaltlagrens uppkomst på sedimentär väg. Isynnerhet har det varit 
deras betydliga utsträckning, såväl i höjd som ytvidd, som öfverväldigat denne be- 
traktare, så att han icke kunnat inse möjligheten af ett vulkaniskt ursprung för de 
basaltartade bergarterna. Mot den enformighet 1 dessa lagers sammansättning, som 
WINKLER omnämner, har jag redan anfört inkast. Dessa skola blifva ännu påtagligare, 
när de undersökta fjällens natur 1 det följande kommer att närmare beskrifvas. WINE- 
LERS arbete tyckes för öfrigt gifva vid handen, att de isländska basaltfjällens samman- 
sättning icke varit honom särdeles nöjaktigt bekant. Han har, såvidt synes, knappast be- 
stigit ett enda dylikt fjäll. Sjelf anmärker WINKLER äfven (sid. 175), att han vid skär- 
skådandet af de väldiga fjällmassorna intagit sm ståndpunkt ”unmittelbar am Fusse 
desselben”. I sådant fall tyckes rättigheten till slutsatsers dragande i sjelfva verket 
kunna betviflas. 

WINKLER uppger som en allmän regel i Island, att tuffen intar de lägre och 
”trappen” de högre belägna delarna af fjällen. Detta strider till en början emot KJErR- 
ULFS iakttagelser, som tvärtom förklarar, att inom den del af landet, der tufflagren äro 
rådande, hvila dessa ofvanpå ”trapp”-lagren. Men äfven om WINnKLErs uppgift skulle 
vara den rätta, hvilket jag icke kan medgifva, inses icke, huru detta kan utgöra något 
bevis emot dylika bergsryggars eller bergsplatåers uppkomst på vulkanisk väg. Huru 
litet ett dylikt inkast kan gälla, finner man straxt vid tanken på den starka denuda- 
tionen i landet under istiden. Genom densamma kunna nämligen väldiga tufflager, som 
möjligen en gång hvilat ofvanpå basaltlagren, blifvit bortförda. Dessa, såsom lösare, 
hafva naturligtvis förr fått ge vika, än den hårdare basalten. På slätterna, nedanför 
de stora jöklarna i Östlandet, finner man mera sällan tuffartade stenar, deremot allmänt 
de fastare doleriterna och basalterna, oaktadt tuffen träffas öfverallt i kanten af jök- 
larna. 

Såsom ytterligare bevis mot basaltlagrens eruptiva natur anför WINKLER gångarna. 
Stundom har han sett dessa utkila i tunna ådror, der den smälta massan icke skulle 
hafva kunnat tränga fram till följd af afkylningen. Detta är ett omtvistadt kapitel, 
der det är svårt att ernå ett bestämdt resultat, när man icke känner det djup under 
jordytan, der gången utkilat, och således icke kan taga de omgifvande berglagrens tem- 
peratur med i beräkningen. För närvarande vill jag blott anmärka, att en viss för- 
sigtighet är af nöden vid bedömmandet af dessa gångars geognostiska läge. Hvad som 
stundom tages för en gång, kan måhända vara endast en på bergväggen löst qvarhän- 
gande gångmassa, som denudationen ännu icke hunnit bortskaffa. 

Den ultraneptunistiska åsigt, som WINKLER framkastat, är för öfrigt af beskaffen- 
het att vederlägga sig sjelf. Ty då slutresultatet af WINKLERS åsigt blir, att basalt- 
lagren bildat sig icke genom aflagring af uppslammadt material, utan genom uppträn- 
gande af bergartmassa underifrån, så är begreppet eruption likväl bibehållet. När dess- 
utom de erruptiva bergarternas beskaffenhet alldeles öfverenstämmer med lavornas, så- 
som äfven WINKLER flerstädes medger, så tyckes intet ytterligare bevis vara af nöden. 
Och det skulle också i sjelfva verket vara en alldeles bortkastad möda att särskildt 
bemöda sig om en vederläggning af det WINKLERSKA föreställningssättet. Verkligheten 
sjelf talar ett alltför kraftigt språk deremot; låt oss blott läsa det rätt. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 11 


En öfversigtlig framställning af Islands Geologi, särdeles i petrographiskt hän- 
seende, finner man i bihanget till ZIrRKELS ofvan citerade arbete om Island. ") 

Rörande Islands topografiska förhållanden, må här i korthet anföras några ord. 
Landet bildar en från hafvet småningom uppstigande höjdplatå, som mellan Hofs- och 
Vatnajökeln på den så kallade Sprengisanör når sin högsta höjd med 2200 fot, under 
Sandfell norr om HEiriksjökeln 1700 fot, vid Seluhus vester om Skjaldbreiö i vestlandet 
1024 fot, vid Grimstadir öster om Jökulsa 1 Axarfirdi 1356 fot. Denna höjdplatå är 
i nordlandet uppskuren af djupa dalar, som småningom uppstiga mot landets inre, åt- 
skiljda af höjdryggar, i hvilka platålandet afsluttar mot hafvet. Öfver dessa ryggar 
eger samfärdseln rum genom lägre pass eller tvärdalar, som benämnas skarö. Ett 
dylikt skarö vid Möbergsell söder om Kirkjuskarö i nordvestlandet ligger enligt KJER- 
ULF 1100 fot, ett annat från Hallardalen till Skiöarstaödir 716 fot öfver hafvet. De af 
dessa tvärdalar afskurna taffelpartier uppnå 2000 till 3000 fots höjd. 

Ostkusten af Island öster om Lagarfljöts dalgång är inskuren af djupa och trånga 
dalar, som tvärt uppstiga mot de begränsande, trappformiga fjällen, hvilka framstryka 
med skarpa ryggar och resa sig 1 toppar, som nå en betydlig höjd, såsom till exempel 
den väldiga pyramiden Bulandstindr vid Berufjord, 3388 fot hög. Passen emellan fjor- 
darna ligga ganska högt; sålunda mellan Eskifjord och Lagarfljots dalgång 1500 fot, 
enligt ROBERT. 

Likartad synes den topografiska beskaffenheten vara af den nordvestra halfön, 
hvars hufvudmassa bildas af de tvenne betydliga jökelfjällen Glamm- och Drangajökeln, 
hvardera närmare 3000 fot i höjd. 

Vestkusten utmärkes af de tvenne vulkaniska halföar, som der utskjuta i hafvet, 
och bilda Breidifjord och Faxafjord. Från dessa inskjuta smärre fjordar, som fortsätta 
i dalgångar in mot land. Taffelfjellen Esja med öfver 2500 och Skarösheidi med 
bortåt 3000 fots samt Akrafjäll med 1160 fots höjd utgöra förmurar emot hafvet vid 
imre sidan af Faxafjord. 

Sydkusten af Island är utfylld genom utsvämningar från jöklarna, dels till följd 
af skridjöklarnas dagligen nötande serkölinsar dels till följd af vulkanutbrotten, hvar- 
vid ofantliga massor af grus och slam vid snöfjällens smältning utföras i hafvet. Efter 
denna kust saknas derföre fjordarna. 

Jöklarna resa sig med ytterst tvära väggar från höjdplatåer, dels i landets midt, 
såsom Hofsjökeln och Langjökeln, hvilka anses stiga mer än 3000 fot öfver platålandet 
och således böra uppnå öfver 5000 fots höjd öfver hafvet, dels vid kusterna. Bland 
dessa märka vi Eyafjallajökeln, 5432 fot, och den vidsträckta, 150 geogr. qv.-mil stora 
Vatnajökeln, hvars högsta del, Örefajökeln, tillika uppbär landets högsta fjälltopp, 6241 
fot. Lagarfljötsdalen i Ostlandet tillhör en af Islands öppnare dalgångar, likaså dal- 
gången mot Skagafjorden i Nordlandet. Det enda verkliga låglandet är beläget kring 
Thjörsåns och Hvitåns, eller som den vid sitt utlopp kallas, Ölfusåns, och Markarfljöts 
nedre flodområden. Detta lågland, som i öster begränsas af Eyafjallajökeln och Hekla, 


!) Enstaka bidrag till den allmänna kännedomen om landets bergsbyggnad förefinnas äfven i de talrika rese- 
beskrifningarna om den namnkunniga ön. Bland dessa förtienar måhända isynnerhet att framhållas EBENEZER 
HENDERSON, Icelaud ete., Edinburgh, 1818. 


12 C. W. PAIJKULL, 


i norr af Langjökelns förberg, hvilka afslutta mot låglandet vid Haukadalr och Miödalr 
och i vester fortstryker öfver landets största insjö, Thingvallavatn, ända fram till hafvet 
vid Reykjavik, ehuru här mera inträngdt mellan de begränsande fjällen, uppnår enligt 
KgErRuLF i Laugardalen en höjd öfver hafvet af 250 fot, vid Geysir af 300 fot, vid Söl- 
heima vid Laxå (mellan Hruni och Hrepphölar) 400 fot, vid Yöa sydvest om Skålholt 
vid Hvitå 140 fot, vid Hals vid foten af Hekla 362 fot. Thingvallavatn intar 350 fots, 
Mossfellsheden vester derom 400—450 fots höjd öfver hafvet. 

Floderna, som näras af de väldiga jöklarna 1 landets inre, äro ganska ansenliga, 
strida och forssande. Tjörsån och Hvitån stå icke efter Rhen i sitt mellersta lopp, 
säger WALTERSHASEN. Redan vid sin källa i jöklarna uppspringa dessa elfvar som full- 
färdiga floder, såsom till exempel den beryktade Jökulsa på Breiöamerkrsanden, hvil- 
ken är en knapp half mil i längd från jökeln till hafvet, men likväl ett af landets 
starkaste vattendrag. 

Låglandet, likasom bottnen af de större dalgångarna, är betäckt med alluvier och 
torf, hvilken sistnämnda till exempel i torflagret vid Reykjavik uppnår 6 fots mäktig- 
het. Dessa torflager innehålla enligt inbyggarnes utsago endast stammar af björk, 
som således utgjort landets enda trädslag, åtminstone efter istiden, då torfmossarna 
bildat sig. 

Det högre platålandet, hvilket långsamt uppstiger från hafvet, äfvensom bergs- 
passen, äro deremot täckta med gammalt jökelgrus, och som detta ofta saknar all be- 
täckning af växtlighet, utgöra dessa pass särdeles lämpliga fält för studerandet af detta 
verk af de äldre jöklarna. Såsom till exempel isynnerhet tydligt kan iakttagas på det 
förut omnämnda passet mellan Eskifjord och Lagarfljötsdalen, eller mellan denna och 
Seydisfjord, hvilar det leraktiga gruset med de inbäddade, dels kantiga, dels repade och 
polerade stenarna på polerade och repade berghällar, der reporna gå parallelt med 
dalgångarnas riktning. I botten af dalgångarna iakttagas dessa ”roches moutonnées” 
mera sällan till följd af den starka grusbetäckningen. Ett särdeles vackert exempel 
har jag dock träffat vid norra stranden af inre bugten af Reydarfjorden; de af- 


rundade berghällarna sticka der mycket tydligt af mot de skarpa afsatserna ett par 
hundra fot högre upp i fjällväggen. Likaså 1 de låga, långsträckta bergsryggarna 
i norra ändan af Fljötsdalen mot Hjaltastaör. På den gamla lavan vid Reykja- 
vik iakttages fenomenet äfven, likaså nedanför Ok på gammal lava; på alla ställen 
i öfrigt, der bergarten varit egnad att bibehålla reporna. På vestra sidan af Blandå 
vid vägen från Melfell till Kalmannstunga har jag isynnerhet träffat djupa och utfårade 
repor, allt på basalt. På den lösare tuffen anträffas de naturligtvis mera sparsamt. 
Ett vackert exempel ger en liten klyfta invid Storinupr vid Thjörså. Denna är be- 
gränsad af lodräta väggar, endast några få steg 1 bredd, något mera i längd; bergarten 
utgöres der af palagonittuff med inbäddade vulkaniska fragmenter; den ena väggen är 
vittrad och något nedfallen, men den andra är oskadd och bibehåller reporna särdeles 
tydligt; dessa framgå både öfver den lösa tuffmassan och de fastare stenarna deruti. 
Någon bäck flyter icke genom denna klyfta, hvarföre rinnande vatten omöjligt kan 
hafva medverkat till dessa repors uppkomst, förutsatt att detta öfverhufvud vore möj- 
ligt. Om åter klyftan blifvit bearbetad af hafsvågorna, skulle väggen vara undergräfd, 
hvilket icke är händelsen. Repornas allmänna riktning går från höjdplatån i landets 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 13 


inre mot kusterna efter dalgångarna. De utstråla derföre åt alla håll. Det är tydligt 
att friktionen här måste hafva verkat öfver hafsytan. Intet berättigar oss nämligen att 
antaga, att Island i nyare tider varit nedsänkt under hafvets nivå 1000—1500 fot, hvil- 
ket vore nödvändigt, för att förklara fenomenet enligt drifisteorien. Icke heller låter 
det sig med någon rimlighet förutsättas, att med den starka denudation, som egt rum 
i Island, en bergyta på nämnda höjd öfver hafvet skulle ända tills nu bibehålla samma 
prägel, den en gång erhöll, då den befann sig i hafvets nivå eller under densamma. 
Tvärtom har Islands yta från tertiärtiden undergått de största förändringar genom de- 
nudationen. 

Ett ytterligare bevis på jöklarnas forntida utbredning öfver Island finner jag, i 
enlighet med DANaAs åsigt, i de djupa och talrika fjordarna. Atskilliga författare, så- 
som NIDDA, ROBERT, WALTERSHAUSEN, hafva visserligen i dessa velat se ofantliga remnor 
("Vallées dechirées”, ”Aufspaltungsthäler”), som af denudationen bifvit ytterligare ut- 
vidgade, men då dess fjordar genomskära horizontala eller i det närmaste horizontala 
berglager, i hvilka på sin höjd några fot mäktiga remnor — de befintliga gångarna — 
kunnat öppna sig, faller misstaget i fråga om ett dylikt tydande af fjordarnas uppkomst 
straxt i ögonen. Ty att berglager skulle hafva flyttat sig tusentals fot i horizontalen 
med bibehållande af sitt ursprungliga vågräta läge är naturligtvis en orimlighet. Och 
emedan fjordarna förekomma rundt om landets kuster, skulle 1 dylikt fall ovillkorligt 
någon uppresning af lagren någonstädes inträffat, hvilket icke är fallet. Att sydkusten 
af Island numera är jemn och afrundad beror på utsvämningar från jöklarna, sedan 
dessa dragit sig tillbaka från hafvet, hvarvid fjordarna blifvit utfyllda och hafvet till- 
bakaträngdt. Man har till och med ett historiskt exempel härpå. 

En dalsänkning vester om Höfdabrecka under Myrdalsjökeln, såsom den östra 
delen af Eyafjallajökeln benämnes, har nämligen till följd af vulkanen Katlas eller 
Kötlugjas utbrott blifvit förvandlad från haf till land. Vid utbrottet år 1660 d. 3 Nov. 
framstörtade sålunda genom denna dal en vattenmassa, uppfylld med grus och slamm, 
hvilken steg 49 famnar högre, än någon vattenstörtning från jökeln i mannaminne stigit. 
Detta vattenflöde fortsatte under flera dagar, än starkare, än svagare, öfversvämmande 
äfven Myrdalssanden, ett öckenfält öster om Höfdabrecka, så långt man kunde se från 
det sistnämnda, på en hög bergsrygg belägna stället. Alldeles otroliga grusmassor jemte 

isstycken utfördes härvid: på en enda natt blef torrt land, der man förut fiskat på 20 
— famnars djup. 

Utbrottet 1723 ger icke detta efter. En flod frambröt dervid öfver Myrdals- 
sanden, uppfylld med slam, halfsmält snö och isstycken, stora som simmande öar, 
hvilka fyllde hafvet, så långt blicken nådde från de 6—700: fot höga fjällen vid kusten. 
Hufvuddelen af de från jökeln utförda ismassorna skall hafva blifvit stående på grund 
på + mils afstånd från land och på 100 famnars djup. Isvallen bildade derifrån liksom 
en hög bergsrygg upp öfver landet, ända upp mot jökeln. Den af denna ismassa i 
hafvet uppkastade våg nådde vida omkring och dess verkningar motsvara enligt be- 
skrifning !) de vid jordbäfningar uppkastade vågornas. Isvallens höjd på Myrdalssanden 
skall hafva varit så betydlig, att man från Höfdabrekka fjäll icke kunde ögna det en- 


1) Manuskript om de isländska vulkanerna af JON HALLGRIMSSON, benäget meddeladt af Professor STEENSTRUP. 


14 C. W. PATIKULL, 


dast en geogr. mil aflägsna, 740 fot höga fjället Hjörleifshöfdi, med mindre man upp- 
steg 200 famnar högt (sannolikt öfver hafvet). 

Under utbrottet 1823 höjdes Myrdalssanden märkbart, så att vägen deröfver till 
Kudafloden tillryggalades på kortare tid än förut till följd af dalsänkningarnas fyllande. 

Numera utgöres Myrdalssanden af en jemn eller något vågformig sand-öcken; den 
svarta vulkaniska sanden utgöres dels af en fm flygsand, dels af en redan tillhårdnad 
tuff, som knappast ger vika för hästhofvarna. 

För att ytterligare gifva ett begrepp om de snart sagdt otroliga krafter, som äro 
i verksamhet vid dessa vattenstörtningar, må vi erinra om, huru vid utbrottet i Öreefa- 
jökeln 1727 till följd af isens afsmältande ett stort stycke af skridjökeln lossnade 
och gled ned på slätten mellan Hof och Sandfell. Der bildade den ett isberg så högt, 
att inbyggarna 1 Hof knappast kunde skönja toppen af det endast 5 geogr. mil aflägsna, 
på andra sidan Skeidarsanden belägna, 2445 fot höga fjället Loömagnupr. "') 

Utom de öfversvämningar, som ega rum vid vulkanutbrotten, hvilka, om de ock- 
så äro ofantligt förödande, likväl mera sällan förekomma, inträda äfven periodiska öfver- 
svämningar från jöklarna utan känd orsak. Dessa benämnas i Island jökelhlaup. De 
äro isynnerhet kända från Sölheimajökeln, en skridjökel på södra sidan af Eyafjalla- 
jökeln, der Fulilekr, en af vätesvafla stinkande jökelelf upprinner. Från denna jökel 
inträffa jökellopp fera gånger under sommaren, hvarvid flodbädden, som är nedsänkt 
mellan 80—100 fot höga grusvallar, Sköga- och Sölheimasanden kallade, och omkring 
1 mil bred, mer och mindre fylles af det framstörtande vattnet, som medför talrika is- 
stycken från jökeln, likväl utan att spränga dess ända. Ett dylikt jökellopp lärer fort- 
fara ett par, tre dagar. Man vill på stället veta, att dessa jökellopp bero på tillvaron 
af en öppen sjö uppe 1 skridjökeln, som efterhand fylles och tömmer sig på detta sätt. 
Från den 3 geogr. mil breda Skeidararjökeln sker jökellopp hvart sjunde till tionde 
år, hvarvid en stor del af sanden öfversvämmas, och grusmassor utföras, som sedan bli 
liggande som vallar eller kullar på sanden och benämnas ”öldur”, hvilket namn dock 
äfven omfattar dylika grussamlingar i allmänhet. Man antar i Island, att de periodiska 
jökelloppen möjligen äfven kunna bero på tillvaron af varma källor uppe i jöklarna, 
hvilket måhända icke kan anses osannolikt, eftersom vulkanutbrott icke äro främmande 
för dessa nejder. 

Genom jökelloppen utföras betydliga massor af löst material mot hafvet, men 
ännu betydligare massor af samma slag utsvämmas naturligtvis med de stundligen ver- 
kande, talrika jökelelfvarna, hvilka dels genom sitt slammiga vatten dels genom de ste- 
nar, de rulla efter sin botten, i hög grad understödja denudationen. 

En liten jökelbäck från Svinafellsjökeln i sydlandet kastade vid sitt framsprin- 
gande under jökeln väldiga stenar emot hvarandra, hvarvid hördes dofva dån såsom af 
starka skott. 

Sammanlägges allt detta, finner man lätt, att den omständigheten, att Islands 
sydkust för närvarande saknar inskärningar oaktadt skridjöklarnas tillvaro hufvudsak- 
ligen på denna kust, icke utgör något bevis emot vårt antagande, att skridjöklarna ur- 


3 Olaus Olavius, Oekonomisk Reise, Kjöbeuhavn 1780. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 15 


.gröpat fjordarna, ty inskärningarna i bergytan nedanför de nuvarande skridjöklarna 
hafva efter hand blifvit utfyllda, sedan kusten alltmer upphöjts öfver hafvet, eller jök- 
larna dragit sig tillbaka. Men blicka vi upp mot dessa, der de nedskjuta mellan qvar- 
stående bergsryggar och toppar, så förstå vi lätt, hvarifrån de ofantliga massorna af 
utslammadt material härleda sig, likasom vi inse, att om den nuvarande jökelisen bort- 
tages, återstå i skridjöklarnas ställen djupa dalar, nedskurna genom horizontala lager, 
hvilka endast behöfva sänkas 1 jemnhöjd med hafsytan, för att bilda fjordar. 

Till de företeelser, som otvifvelaktigt hänvisa på istiden, räkna vi rullstensåsarna, 
Norges Raer, hvilka icke heller saknas i Island. Förut!) har jag redan framlagt de 
grunder, enligt hvilka jag icke kan biträda åsigten om åsarnas bildande under hafvets 
yta och dervid äfven gissningsvis uttalat min förmodan om deras sammanhang med de 
forntida skridjöklarna. 

Men emedan jökelfenomenerna då ännu icke voro mig bekanta genom egen åskåd- 
ning, förleddes jag att antaga, att denna bildning försiggått i floder af betydligare djup. 
Felaktigheten uti detta sistnämnda antagande har jag genom kännedomen om de is- 
läindska rullstensåsarna till fullo insett, på samma gång jag kunnat anteckna iakttagel- 
ser, som bestämt lägga i dagen det nära sammanhanget mellan åsbildningen och jök- 
larna. 

Det är ofvan nämndt, att jökelelfven från Sölheimajökeln framflyter i en bred 
dalgång mellan väldiga grusväggar, hvilka utbreda sig åt både öster och vester i Söl- 
heima- och Skögasanden. Dessa på växtlighet fullkomligt blottade grusfält för- 
skrifva sig helt säkert från ett forntida, väldigt jökellopp, måhända vid ett vulkanut- 
brott i jökeln. Gruset i dessa öcknar utgöres icke af rullsten, utan af smärre små- 
stenar, som visserligen äro kantstötta, men dock långt ifrån afrundade som rullsten. 


Men i botten af dalgången mvid Fulilekrs flodbädd alldeles för ändan af skrid- 
jökeln och stödd mot denna befinner sig en tydligt utbildad rullstensås af omkring 50 
fots höjd, sträckande sig rätt ut från jökeländan, parallelt med elfven. Denna ås är 
några hundra steg i längd med skarpt afsluttande sidor. Något längre ned mot hafvet, 
ehuru icke alldeles i förlängningen af denna vall, ligger en annan, likaledes af utpräglad 
åsform. 

Man må icke misstänka, att denna ås skulle utgöra en från denudationen be- 
varad återstod af de genom foddalen numera skiljda, men måhända en gång samman- 
hängande Sköga- och Sölheimaåsanden. Dess material är nämligen af helt annan be- 
skaffenhet, det utgöres af skiktad sand, med större och mindre rullstenar samt äfven 
ett och annat större block, då deremot Skögasanden bildas af mera likformigt, kantigt 
orus, som icke varit utsatt för någon synnerlig rullning. 

Icke heller kan åsen tillhöra en midtelmorän, som framburits af jökeln och af- 
lagrats vid dess tillbakadragande. Ty stenarna äro rullade i jökelelfven, en och annan 
dessutom äfven ritsad och således framkommen under jökeln. Såsom är nämndt, iakt- 
tages äfven skiktning i de sandmassor, som bilda hufvuddelen af denna ås, hvilket ut- 
visar, att den bildats under långsamt utsvämmande af beståndsdelarna. 


1) Vet.-Akad. Öfv. 1864, sid. 319. 


16 C. W. PAIJKULL, 


För öfrigt tyckes denna ås icke befinna sig under fortsatt bildning. En trovärdig 
man har berättat mig, att jökelelfven för 100 är sedan skall hafva flutit fram alldeles 
vid sidan af åsen, men då ändrat sin bädd, antagligen vid ett jökellopp. 

I hvilket samband dessa emellertid må hafva stått till hvarandra, synes det mig 
ovedersägligt, att den sednare utgör en produkt af skridjökelns och dess elfvars verk- 
samhet, ehuru förloppet vid åsbildningen ännu icke med någon visshet kan bestämmas. 

Beträffande ett par andra rullstensåsar i Island kan dock detta samband med be- 
stämdhet uppvisas, hvarvid likväl icke alldeles samma orsaker varit verksamma, som 
vid Sölheimajökeln. Den ena af dessa åsar är belägen på Skeiöararsanden nedanför 
jökeln af samma namn, den andra på Breidamerkrsanden, båda parallelt med jökeländan, 
under det åsen vid Sölheimajökeln ligger parallelt med dalgångens längdrigtning och 
således skjuter rätt ut från jökeländan. 

Såväl Skeidarar- som Breidamerkrsanden utgöra särdeles märkliga företeelser i 
geologiskt hänseende. Dessa vidsträckta grusfält äro, åtminstone 1 närheten af jökeln, 
bildade nästan uteslutande af rullstenar, hvilka äro lika afrundade som klapperstenen 
vid en hafsstrand, en del dock rundtom försedda med fina ritsor i alla riktningar. Till 
och med ända invid jökeln äro kantiga jökelstenar, slipade endast på en sida, sällsynta, 
ja, till och med 50—60 fot upp på jökeln ligga massor af sand med afrundade stenar 
och stora, repade block, som gjort vandringen från jökelns botten uppåt. 

Stenarna vid jökeländan hafva uppenbarligen blifvit afrundade af de talrika elfvar, 
strömmar och bäckar, som allestädes framspringa från jökeln, efterhand förändra sitt 
lopp och sålunda blifva i stånd att rulla och afnöta allt, som framföres under jökeln, 
eller som nedfaller från dess yta. Men emedan bäckarna, såsom nämndt, städse för- 
ändra sitt lopp, blir följden deraf, att der förr en strid ström forsat fram, silar nu en 
sakta bäck. Den förra har medfört rullstenar, större och mindre, och utbredt dem 
på slätten, den sednare medför endast fin sand och lera och aflagrar detta ofvanpå 
och emellan rullstenarna; derigenom uppkommer rullstenssand och rullstensler. 

När dylika lager sedermera träffas på ställen, som jöklarna lemmnat, stannar man, 
likasom i fråga om rullstensåsarna, i villrådighet om deras rätta ursprung, emedan det 
förefaller besynnerligt, att samma grundorsak kunnat föranleda bildandet af tvenne så 
skiljda saker som en rullstensbädd och ett lerlager. 

Hvad beträffar de fina ritsor, som stundom träffas rundtom rullstenarna, taga vi 
för gifvet, att dessa äro ett senare verk af jökeln, eller med andra ord, att de kantiga 
stenskärfvor, som nedfallit i remnorna af jökelisen eller af densamma möjligen äfven 
lösryckts från dalbottnen, först blifvit slipade och fårade af jökeln vid dess framskri- 
dande, men sedermera, när jökelelfvarna gripit dem, tillrundats och såsom sådana 
blifvit lemnade af elfven, fria från de fåror, de erhållit genom slipningen under jökeln. 
Men när derefter jökeln vid ett periodiskt framskridande tryckt sig fram öfver rull- 
stensbäddarna, hafva rullstenarna ånyo blifvit underkastade gnidning, nämligen emot 
hvarandra, hvarvid de förut nämnda ritsorna rundtom dem i alla rigtningar uppkommit. 

Detta har varit verkan i smått af jökelns framskridande; 1 stort hafva deremot 
vid jökeländans framskjutande vallar af rullsten, rullstensåsar uppkommit. Ett färskt 
exempel derpå erbjuder en ås på Breidamerkrsanden, nära dess norra ända. Denna ås 


är 30—40 fot hög med småkullrig rygg och ungefär + mil i längd. Denna ”öldur” 


, 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 17 


hade enligt inbyggarnes utsago bildats för några få är sedan genom jökelns framskri- 
dande längre än vanligt, hvarvid den plöjt upp gruset framför sig. Nu har jökeländan 
åter dragit sig tillbaka från grusvallen och lemnat densamma (vet ssande på slätten som 
en ås. Att denna skridjökel för närvarande är utbredd öfver större landsdelar, än den 
fordom intagit, bekräftas deraf, att den vid sin norra ända beströr marken med runda 
kakor af torf, som framkomma under jökeln, hvilken således derstädes betäckt en myr, 
hvars innehåll nu lägges i dagen. 

Ungefär midt på Skeidararsanden, ej långt från jökelns nuvarande ända, ligger 
en äldre rullstensås, 70—80 fot hög, hvilken tydligen uppkommit på samma sätt. 
Den ligger nämligen parallelt med jökeländan och kan lika litet som den förra utgöra 
en ändmorän, emedan den uteslutande består af afrundade stenar. <Rullstensåsar, be- 
lägna i riktning tvärt öfver dalgången, förefinnas äfven hos oss. Längs med dalgången 
strykande åsar äro för öfrigt i Island icke sällsynta på ställen, som jöklarna lemnat. 

En dylik ås hvilar på de förut omnämnda slipade bergytorna vid inre bugten af 
Reydarfjorden. Der Tungudalen nordvest om Eskifjord mynnar ut i Fljötsdalen före- 
finnes åfven en dylik ås; likaså i Ljösavatnskard mellan Skjälfandifloden och Eyafjorden. 
Dessa åsar hafva till skilnad från våra aldrig befunnits nedsänkta under hafsytan, så- 
som saknaden af betäckande sand och lerlager och bristen på fossila lemningar gifva 
vid handen. 

Jättegrytor äro i Island hittills icke kända, så vidt jag vet; spår af en dylik har 
dock anmärkts af KJERULF uti bugten vid Reykjavik. Jag har i ett annat arbete, som 
för närvarande ligger under pressen, !) i korthet framhållit den betydelse dessa jättegrytor 
torde ega för afgörandet af frågan om friktionsfenomenets förklaring genom glacier- 
theorien. Enligt der framställda grunder har detta KJrrurres fynd sin betydelse. Man 
kan för öfrigt icke vänta, att Islands sprickfyllda bergyta skall i någon talrikhet hafva 
bevarat de jättegrytor, som der möjligen bildats under den fordna landtisen, liksom 
den starka grusbetäckningen hindrar deras upptäckande. 

Erratiska block af granitartade bergarter, hvilka, som man vet, alldeles saknas i fast 
klyft i Island, hafva, efter hvad jag erinrar mig, endast träffats i bugten vid Husavik på 
Nordkusten, och ingenstädes högre upp på land. Detta ådagalägger tydligen, att Island 
varit upphöjdt öfver hafvets yta, innan den nuvarande fördelningen af hafsströmmarnas 
rigtning i det omgifvande hafvet inträdt. I våra dagar nedför den kalla polarströmmen 
hvarje vinter eller vår drifis mot landets nordkust. Tvifvelsutan anlända dermed äfven 
flyttblock till kusten. Om landet legat i någon mon lägre under tillvaron af denna 
hafsström, skulle flyttblocken således blifvit aflagrade på olika höjd öfver hafsytan, men 
något dylikt har icke egt rum. Landets höjning öfver hafvet infaller således i allmän- 
het före den nuvarande tidsåldern. Undantag härifrån eger dock rum 1 fråga om den 
sydvestra delen af landet, enligt hvad längre fram visas. 

På växtlighet blottade ANSE Filöra en af de vanligaste företeelser i lande 
Deras tillvaro på det högre Narkadet har redan omnämnts. Äfven nere vid hafs- 
kusterna, der stormarna bortsopa växtligheten, anträffas de. En dylik grusmark be- 


1) Tstiden i Norden, Föreläsningar hållna i Stockholm hösten 1866. | 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7, N:o 1. 


18 CC. W. PAIJKULLE, 


nämnes på landets språk ”melr” och företer på sin yta en egendomlig anordning af 
gruset och småstenen, som ligger ordnad i rader, hvilka enligt Professor STEENSTRUPS 
förklaring, som jag i allo underskrifver, uppkomma derigenom, att den lerhaltiga jorden 
spricker i sommarvärmen, hvarefter stenarna af stormen nedsopas i dessa sprickor. 


För öfrigt arbetar stormen, som nämndt, särdeles 1 närheten af hafvet med all 
makt på växtlighetens förstörande. Man iakttager på hedarna, huru enstaka holmar af 
torf af två, tre fots höjd ligga qvar på den eljest nakna marken. De uppslitna rot- 
trådarna, som sticka fram från de lodrätt nedskurna eller inskurna sidorna, vittna nog- 
samt om stormens fortsatta arbetande till deras fulla förstöring. 

Vi öfvergå nu att betrakta de berglager, af hvilka Island är sammansatt, deras 
beskaffenhet och egenskaper. 

De kristalliniska bergarterna, som till betydligare del sammansätta berggrunden i 
Island, tillhöra, som bekant, jordklotets yngre eruptiva bildningar. Dock saknas icke 
alldeles bergarter af en äldre eruptiv prägel. Likväl äro äfven dessa labradorförande 
bergarter, i likhet med de vida öfvervägande basaltiska bergarterna i landet, men ut- 
märka sig genom sin grofkristalliniska utbildning och genom saknaden af alla, vare sig 
tomma eller utfyllda blåshål och den fullkomliga frånvaron af de slaggartade stelnings- 
former, som ofta träffas hos såväl de basaltiska, som trachytiska bergarterna. ZIRKEL"!) 
yttrar i afseende på hithörande bergarter: 

”In Island erscheinen grobkörnige Gesteine, bestehend aus Labrador und Augit, 
welche Jedermand in Handstäcken den Diabasen zuzählen wärde; die geologische Ver- 
hältnisse ihrer Heimath machen sie imdessen zu Doleriten”. 


Det torde dock vara tvifvel underkastadt, huruvida dessa geologiska förhållanden 
ännu äro fullt uppdagade. Att dessa bergarter förekomma i ett land, der i öfrigt do- 
leriter, basalter, trachyter och lavor äro herrskande, kan icke ensamt utgöra något skäl 
för antagandet af ett med dessa fullt analogt ursprung. ZIRKEL omnämner några gån- 
gar, som genomsätta en finkornig dolerit i bottnen af Vididalsån ej långt från gården 
Laekjamöt i Huänavatnssyssla. Bergarten i dessa gångar består af en grofkristallinisk 
blandning af hvita fältspatsblad med tydlig tvillingsstreckning och af korta tjocka pe- 
lare af svartgrå augit, förvillande lik många äldre diabaser. 

Om också på denna punkt lagringsförhållandena äro afgörande, så är detta dock 
för ingen del fallet öfverallt i landet. Bland de talrika rullstenarna under Vatnajökeln, 
på Skeiöararsandr och Breidamerkrsandr, hvilka blifvit utförda med skridjöklarna och 
deras elfvar, träffas en grofkristallnisk bergart, hvilken består af klar, hvit labrador, 
bronzit och ljusgrön diallag. Fältspaten är till massan öfvervägande, i skarpt och be- 
stämdt afsöndrade kristallkorn, bronziten är något talrikare än diallagen; augit saknas 
alldeles. Bergarten, som är fullkomligt frisk och icke visar spår af förvittring, skiljer 
sig således bestämt från basaltfamiljen och är en tydligt utbildad gabbro. Denna är en 
bergart, som hittills icke är funnen i dylika skiktartade förmer, som de isländska ba- 
salterna, och öfverhufvud icke bland de yngre eruptiva bergarterna. Dess lagringsför- 
hållanden i den snö- och istäckta Vatnajökeln kunna naturligtvis icke iakttagas, men 


1) Lehrbuch der Petrographie. I. 447 


ISLANDS BERGSBYGGNAD, 19 


dess förekommande är egnadt att fästa uppmärksamheten på ett möjligt uppträdande 
af samma bergart äfven i andra delar af landet, der dagytan måhända ligger blottad. 

Bronzit är för öfrigt iakttagen redan af NippaA 1 de äldre isländska doleriterna, 
i hvilka för öfrigt augiten, enligt ZIRKEL, ofta äfven är ersatt af diallag och hyper- 
sthen. Man bör deraf visserligen kunna sluta till, att den här nämnda gabbroarten 
står med dylika bergarter i närmaste sammanhang. 

I det nyssnämnda rullstensgruset under Vatnajökeln träffas äfven allmänt berg- 
arter af fullkomligt diabasartad natur; de äro mer och mindre grofkristalliniska och 
bestå af grönhvit, sannolikt af chloritmassa genomträngd labrador och augit. En all- 
deles liknande bergart träffas i en fristående kulle vid Leiruvogsa norr om Mosfell vid 
foten af Esja vid Faxafjord; den tillhör landets äldsta bildningar, såsom dess belägen- 
het utvisar. Det är en fullkomligt kompakt bergart, utan spår af håligheter, fullkomligt 
i öfverensstämmelse med de äldre eruptiva bergarterna. 

I gruset under Vatnajökeln äro dessa bergarter, sannolikt till följd af sin fastare 
sammansättning, företrädesvis bibehållna, medan de mera håliga och porösa basalterna 
och tufferna företrädesvis söndergrusats af skridjöklarna. Derföre träffar man dem också 
der i öfvervägande antal. Invid Jökulsa på Breidamerkrsanden äro andra bergarter än 
dessa i allmänhet sällsynta. 

Om således å ena sidan deras talrika förekommande derigenom får sin förklaring, 
så inses dock å andra sidan, att dessa diabaser och gabbroarter måste i den isländska 
bergskorpans sammansättning vara af en särskilt betydelse. De angifna iaktagelserna 
äro dock för enstaka, för att deraf nu några allmänna slutsatser kunna dragas. Må 
det för tillfället vara nog att hafva påpekat, att bland de isländska eruptiva bergar- 
terna förekommer en så pass gammal bergart som gabbro hittills ansetts vara. Att en 
sådan bergart icke kan betraktas som produkten af en vulkanisk eruption af någon 
som helst art, synes alldeles tydligt. Skulle då måhända samma resultat i framtiden 
kunna komma att dragas om de densamma åtföljande diabaser och således ett led af de 
äldre eruptiva bergarterna verkligen förefinnas i Island? Hafva vi här de basaltforma- 
tionen underliggande bergmassorna inför oss, eller bilda icke dessa diabaser och gabbro- 
arter ett öfvergångsled mellan de äldre och yngre eruptiva bildningarna? 

I sammanhang härmed må vi omnämna den granitlika bergart, som i tallösa rull- 
stenar betäcker botten af dalgången norr om Almannaskard vid Lönsvik i Östlandet. 
Denna bergart, hvilken förmodligen är densamma, som enligt RoBzert förekommer i 
fjället Endalausadalstindr vid Hornafjorden, men som af denne författare icke finnes 
närmare beskrifven, är af granitisk kornighet och utgöres af en småkristallimisk bland- 
ning af hvitgrå oligoklas, igenkänlig af tvillingsstreckningen och svårsmältligheten, samt 
färglös glasig qvartz jemte stänk af magnetisk jernmalm, som dock i de lösa stenarna 
genom förvittring öfvergått i kolsyradt salt; tät grundmassa saknas helt och hållet; mine- 
raliernas kristalliniska utbildning öfverenstämmer alldeles med granitens, bergarten är 
alldeles kompakt och fast. Den närmare förekomsten i fast klyft af denna egendomliga 
bergart, till hvilken knappast något motstycke är att finna annat än i den granitartade 
qvartztrachyten från Nya Seeland,') är visserligen obekant. Dock synes det sannolikt, 


!) ZiIrRKEL, Qvarztr. Neuseelands i v. Hocnsterrers Geologie Neuscelands, 1864. 110. 


20 C. W. PAIJKULL, 


att densamma står i nära geognostiskt samband med de basaltartade bergmassor, bland 
hvilka den uppträder, hvarföre densamma också tillsvidare må räknas till de qvartz- 
förande trachyternas klass. 

Lemna vi nu dessa, till sitt för dIsomstsägt tvifvelaktiga, men till sin mineralogiska 
sammansättning och till sin yttre prägel äldre eruptiva bergarter åsido, så möter oss 
främst bland Islands kristalliniska bergarter den vidsträckta basaltformationen, hvilken 
inom Island eger en så utomordentlig utbredning och bildar öns hufvudmassa. Till 
basaltfamiljen räkna vi med ZIRKEL de yngre fältspatsbergarter, som föra labrador, 
och som således kemiskt äro till sin natur mera basiska. Till hufvudmassan öfver- 
vägande äro de till utseende och kornighet ganska vexlande bergarter, som ega 
doleritens mineralogiska sammansättning, och således bestå af labrador, augit och titan- 
haltig magnetisk jernmalm; de uppträda dels som kristalliniskt korniga doleriter, dels 
som finkorniga anamestiter, dels ännu mera täta och likartade, som basalter.  Stundom 
äro dock dessa bergarter äfven anorthitförande, och såsom en äkta eukrit framstår den 
af GENTH') analyserade Thjorsålavan. 

Till dessa bergarter, af hvilka de tydligt utbildade doleriterna företrädesvis upp- 
träda i de undre afdelningarna, medan anamesiter och basalter sammansätta de öfre lagren 
och gångarna, likasom många af de nyare lavorna, ordna sig de genom basalternas sönder- 
delning uppkomna mandelförande vackorna. Dessa möra, lätt sönderfallande bergarter 
ega inom basaltformationen den vidsträcktaste utbredning och öfvergå småningom i den 
fasta basalten, med hvilken de äro på det närmaste förbundna. De skilja sig derigenom 
och genom bristen på parallelstruktur väsentligen från de sedimentära tufferna. 

I motsats mot de mera basiska besgaserna, hvilka bilda den alldeles öfvervägande 
hufvudmassan, stå de mera sura, som Alböre trachytfamiljen. De ega ett ämderordne 
förekommande, merendels i gångar, stundom i stockformiga massor. De uppträda i 
såväl kristalliniska som glasiga varieteter. De kristalliniska äro qvarztrachyt med fel- 
sitisk, stundom thonsteinlik, ganska homogen grundmassa, 1 hvilken qvarzen hufvud- 
sakligen ger sig tillkänna genom analys och under mikroskopet. Undantagsvis före- 
kommer en kristalliniskt kornig qvarztrachyt i lösa stycken mellan Krafla och Leirhunkr 
vid Myvatn 1 Nordostlandet. Nästan alltid åtföljande qvarztrachyten och såsom afkyl- 
ningsskorpa på denna förekommer” en glasig pechsten, hvilken mera undantagsvis är 
spärolithiskt utbildad och i sammanhang hvarmed äfven förekommer en verklig sphäro- 
litfels (vid Hamarsfjorden i Östlandet). Slutligen uppträder i äldre och yngre lava en 
typisk obsidian, hvilken äfven stundom är sphärolitisk. 

I geologiskt hänseende närmare basalterna, men i kemiskt och mineralogiskt hän- 
seende närmare trachyterna och således bildande öfvergången dem emellan står den 
isländska augitandesiten. "Till denna bergart höra såväl nyare lavor, som äldre kristal- 
liniska bergarter. Dels äro de mera finkorniga till täta, hvarvid endast den kemiska 
analysen kan fälla utslaget, dels hafva de beståndsdelarna tydligt utkristalliserade. Isyn- 
nerhet typiskt utbildad förekommer augitandesiten, enligt ZIRKEL, i berget Kvigyndis- 
fell norr om Thingvallavatn. Bergarten vid Hafnarfjord, väns fältspat af FoRéktamen 


Ena (ÖS it INR ILO SIE 
2) Oversigt over Vidensk. Selsk. Forh. 1842. Sid. 43. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. Zi 


analyserats och benämnts Havnefjordit, hör äfven dit. Jemför man flera af de äldre 
ljusare anamesiterna och basalterna med den nyaste Heklalavan med dess mörkfärgade, 
nästan svarta utseende, blir det troligt, att flera af dessa äfven ega en andesitisk sam- 
mansättning. e 

De klastiska bergarterna ega äfven en stor utbredning i Island. Dit höra främst 
de vulkaniska tufferna, hvilka väsentligen äro utbildade som palagomittuff, der mineralet 
af samma namn är rådande. Genom brottstyckenas öfverhandtagande öfvergår denna 
i basalttuf och basaltkonglomerat. Jemte dessa tuffer, som ega ett närmare sammanhang 
med de vulkaniska bildningarna, förekomma ofta mellan basalt- och vackelagren mera 
rent neptuniska tuffer af röda, gula och svarta färger, hvilka stundom äro fossilförande. 
Dels innehålla dessa tuffer inga utbildade palagonitkorn, dels, när de göra det, såsom 
i tuffen vid Fossvogr nära Reykjavik, har palagoniten sannolikt redan innehållits i 
den svämmsand, hvarur tuffmassan bildats. 

Trachytkonglomerat och trachyttuff hafva mera sällan anträffats, men uppnå dock 
på ett par ställen i Östlandet en ganska sjelfständig utbildning. 

Sedan vi sålunda i korthet angifvit den isländska jordskorpans mineralogiska sam- 
mansättning, skola vi taga de nämnda bergarternas utbredning och geognostiska före- 
kommande i betraktande, och blifva på samma gång i tillfälle att mera i detalj fram- 
hålla de petrografiska karaktererna. Vi göra en början med lavorna. 

Island kan man med skäl kalla vulkanernas förlofvade land. Vulkanverksamheten, 
ehuru visserligen bunden till vissa, som det synes, ganska bestämda riktningslinier, 
har dock till och med i historisk tid yttrat sig öfver betydliga delar af landet. Ost- 
landet öster om Vatnajökeln och Jökulsa 1 Axarfiröi företer dock icke spår af nyare 
vulkanisk verksamhet; likasom dylika spår äfven saknas i Nordlandet vester om Skjal- 
fandifljot och på den nordvestra halfön. De varma källor, hvilka likväl ännu talrikt 
förekomma 1 dessa trakter, bära tvifvelsutan, bland annat, tydliga vittnesbörd om en äldre 
eruptiv verksamhet äfven mom detta område. Likväl utöfvar den vulkaniska verksam- 
heten, om den sydvestra delen af landet undantages, icke något märkbarare inflytande 
på de allmänna höjdförhållandena. Visserligen bildas åtskilliga af landets högre fjäll- 
toppar af vulkaniska fjäll, men den underjordiska verksamheten visar sig 1 allmänhet en- 
dast som uppbyggande, icke som upplyftande. Tuffmassor och lavamassor utvräkas 
och staplas på hvarandra, utan väsentlig rubbning af förutbildade lager, genom hvilka 
de underjordiska krafterna bana sig ett utbrott. Vulkanernas utbrottspunkter eller 
kratrarna träffas derföre lika väl inom låglandet, som på det högre platålandet, och 
vulkanerna utmärka sig sålunda icke, enligt hvad WALTERSHAUSEN redan anmärkt, genom 
höga kratrar eller amfiteatraliskt uppstigande fjäll. Utbrottspunkterna äro nämligen 
icke beständiga, utan förändra sig efterhand. En vulkans verksamhet sammanhänger 
derföre på det närmaste med den vulkanremnas, på hvilken vulkanen är belägen. 

Man har angifvit den nyare vulkanverksamhetens riktning på Island såsom en 
nordost-sydvestlig; men detta torde dock till en del bero mera på en fiktion och står 
icke i full öfverensstämmelse med verklighetens vittnesbörd. Visserligen finnas vulkan- 
remnor, såsom Heklas, hvilka följa denna riktning; men andra vulkanlinier afvika vä- 
sentligen derifrån, såsom i det följande skall ådagaläggas; för andra åter är riktningen 
af vulkanremnan alls icke känd. Redan Nipopa har omnämnt ”die Wirkungslinie des 


22 C. W. PAIJKULL, 


Snefellsjökuls”, ”die des Skjalöbreids” och derigenom påpekat tillvaron af flera vulkan- 
systemer, under hvilka de särskilta utbrottspunkterna ordna sig. 

Den landvinning, som Island håller på att förvärfva genom de tid efter annan 
återkommande vulkanutbrotten i hafvet vid Fuglasker, för ändan af Reykjanes, landets 
sydvestligaste udde, sammanhänger tydligt med den höjning, som hela landttungan söder 
om Reykjavik erhållit genom de talrika lavaströmmar, som utflödat öfver denna lands- 
del, hvilken, som redan är nämndt, utgör en särdeles klassisk mark för iakttagandet 
af den inbördes lagervexlingen af lavaströmmarna.  Talrika vulkankratrar efter denna 
halfö ge vid handen, att här varit säte för en vulkanverksamhet i stor skala, hvilken 
dock i det hela varit utslocknad redan före landets bebyggande, om de submarina 
vulkanutbrotten vid Reykjanes undantagas. Riktningen af vulkanerna sträcker sig här 
efter de många lavaströmmarnes utbrottspunkter upp mot Thingvallavatn, Skjaldbreiö 
och Langjökeln. Vi kunna sammanfatta denna vulkanverksamhet under benämningen 
Skjaldbreiösystemet. Från detta fjäll har utgått den märkvärdiga lavaström, som till 
en del utfyllt den förutnämnda Thingvallavatn, märkvärdig af de jättelika remnor den 
bildar, dels och förnämligast vid kanterna mot den begränsade dalgången, dels äfven 
i sin mellersta del ned mot sjön. Almannagja på dalgångens vestra sida och Hrafnagja 
på den östra utgöra kolossala sprickor, hvardera omkring en geogr. mil i längd, be- 
gränsade af lodräta väggar, af hvilka Almannagjas vestra uppnår 138 fot i höjd; den 
östra väggen mot dalen är deremot till följd af den nedsänkning, hvarigenom såväl 
remnorna som sjelfva dalen uppstått, endast 40-—50. I botten är denna remna plan 
och jemn, samt ungefär 100 bred. KIrrutrF meddelar en profil tvärt öfver dalgången. 
Remnornas strykningsriktning är 400-—509? NO. 

Den pelarformiga afsöndringen är i Almannagja merändels antydd, men icke 
alltid utbildad, såsom äfven en af WINKLER meddelad teckning ger vid handen. SCROPE'sS!) 
theori, att insänkningen är en följd deraf, att lavaströmmen, medan den stelnat ofvanpå, 
fortsatt att i sin undre del utgjuta sig i Thingvallasjöns bassin, hvarigenom håligheter 
uppstått i lavamassan, så att den icke förmått bära sin egen tyngd, förutsätter, att hela 
strömmen framvältat på en gång, hvilket knappast är troligt. I Almannagjas vägg 
iakttagas nämligen skiktformiga lager, som antyda en periodisk utsvämning af lavan. 
Dessa lager stupa mot sydost i Almannagjas östra vägg, vid Hrafnagja 1 motsatt rikt- 
ning. Sannolikt måste en insänkning i sjelfva den underliggande marken förutsättas, 
för att förklara lavaströmmens synklinala form. 

De vulkaniska utbrotten inom detta system äro, så vidt man vet, alla förhisto- 
riska med undantag af de i hafvet vid Reykjanes, hvaraf det sista inträffade 1783 och 
möjligen ett vulkanutbrott i närheten af Ölfusån vid tiden för landets bebyggande. 

Lavorna äro mörka, småkristalliniska, basaltiska, stundom äfven, i de slaggmassor, 
som sammansätta vulkankratrarna, ljust brunröda; till exempel i vulkanen Raudhölar, 
nära Reykjavik, hvilken just deraf har sitt namn. Lavan norr om Hafnarfjord är vackert 
porfyrartad med korn af fältspat och olivin. 

Vid Eyrarbakki vid Ölfusåns utlopp uppkastas ur hafvet lösa stycken af en lava, 
som i den basaltiska grundmassan innehåller talrika kristaller af ljusgrön olivin, svartgrön 


1) Volcanos. sid. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 23 


augit och snöhvit fältspat. Den har en mera kornig utbildning än någon annan is- 
ländsk lava, jag sett. Fältspaten smälter ganska lätt för blåsrör och är troligen la- 
brador. Den doleritiska lavan 1 Almannagja, analyserad af BUNsEN är den enda ke- 
miskt undersökta lava inom detta system. 


Vi vända oss nu till den af flera vulkankratrar och lavaströmmar prydda halfö, 
som i norr begränsar Faxafjorden. 


Om de vulkaniska krafterna 1 nyare tid också icke arbetat i samma grad efter 
denna halfö, som efter den förut omnämnda söder om samma fjord, så hafva de dock 
äfven der lemnat talrika spår af sin verksamhet. Lavan är dock icke utbredd öfver 
så vidsträckta fält, hvarföre utbrottspunkterna kunna lättare iakttagas. De äro, enligt 
hvad kartan utvisar, ordnade i W—Ö, som således blir riktningen af detta system. 


Snefellsjökeln är en utslocknad vulkan; den har icke haft utbrott i historisk tid. 
Det enda historiskt kända utbrott inom detta system inföll i hafvet utanför Snefells- 
jökeln år 1219. Jökelns bas utgöres enligt RoBErTtT af basalt och dolerit; tuff i stora 
massor bekläder sluttningarna af de berg, som omgifva vulkanen. Lagren stupa inåt 
vulkanen från dess norra sida. 


Basen inom hela detta vulkansystem utgöres för öfrigt af basaltartade bergarter; 
lavaströmmarna hafva här, såsom till exempel vid Stapi på jökelns södra sida, strömmat 
direkte öfver basalten, i hvilken bergart vulkankratrarna, att dömma af de knapp- 
händiga beskrifningarna, äfven äro belägna, då de deremot inom Skjaldbreidsystemet, i 
Hekla och de festa vulkaner i landet ligga i palagonittuff och omgifvas af mäktiga 
tufflager. Detta sammanhänger tydligen med den mindre intensiteten hos den vulka- 
niska verksamheten inom Snefellssystemet, hvilken äfven ger sig tillkänna genom de 
jemförelsevis små och mindre talrika strömmarna. Och anger således omvändt huru- 
som tuftlagrens bildning varit beroende af denna intensitet, eller uttrycker med andra ord 
det nära sammanhanget mellan palagonittuffen och de nyare vulkanprodukterna. Mac- 
RENZIE påpekar detta samband, då han säger, att allestädes der man ser verkningarna 
af vulkanisk eld, träffar man kullar af tuff. 


Snefellsjökelns lavor äro uteslutande basaltiska, flera äro rika på fältspat; vid 
Budaklettr finnes en dylik lava med talrika kristaller af augit, titanjern, fältspat och 
olivin, enligt ROBERT. 

I en till detta system hörande lavaström på vestra sidan om Eyriksjökeln är den 
bekanta hålan Surtshellir belägen. Denna har en längd af omkring 5000 fot med en 
höjd af 30—40 och bredd af 50—60 fot (ZirkEL). Den åtföljes af flera hålor i samma 
lavaström. För uppkomsten af dessa hålor torde Scrorrs förklaringsgrund böra göras 
gällande. NiponDaA har för öfrigt äfven uttalat den åsigten, att de uppkommit derigenom, 
att taket stelnat, under det den smälta massan derunder bortrunnit. De parallelt med 
hålans sträckning fårade och slaggiga väggarna bevisa detta tydligen. 

Den nu nämnda lavaströmmen är belägen ungefär i korspunkten mellan Skjalö- 
breiösystemet och Snefellssystemet. 

Heklas fjälltrakt bildas af fem parallela fjällsträckningar, af hvilka de, som om- 
gifva den egentliga vulkanen stiga 1000—1500 fot i höjd på en bas af omkring 400 fot; 


24 GJWE LK PATIKUTT, 


den mellersta ryggen, på hvilken Hekla ligger, når 2000 fot. Dessa fjällkedjor bildas 
af vulkanisk tuff i mer och mindre uppresta skikter. Vulkanen sjelf, något öfver 4,500 
fot, är uppstapplad af slagg och aska, som sammanhålles af lavaströmmarna. KJIPRULF 
utstakar 8 historiska. Vi hänvisa för öfrigt till de nämnda källorna. Sydost om Hekla 
ligger en trachytisk lavaström, Hrafntinnuhraun "') kallad, med obsidian och pimsten. 
Denna härstammar enligt ScHyrtE icke från Hekla, utan från någon annan, obekant 
punkt meltan Hekla och Torfajökeln. Af Heklas lavor äro en del porfyrartade, såsom 
anorthitlavan vid Thjorsån, men merendels täta med sällsynta fältspatskristaller. Den 
nyaste Heklalavan från 1845 är tät, med sällsynta oligoklaskristaller. När cellerna blifva 
mycket plattryckta och fina, inträder parallelstruktur, liknande den hos de yngre 
trapplagren förekommande. Denna lava, analyserad af DAMOUR >), äfvensom lava från 
Hals?) och från Efrahvolshraun, båda analyserade af GENTH, utvisa en sammansättning 
lika augitandesiten, till hvilken bergart de derföre hänföras. Heklaaskan från 1845, ana- 
lyserad af CONNELL ”") och GENTH, utvisar äfven, som man kan vänta, en liknande samman- 
sättning. Augitandesiten tyckes således vara den bland. Heklalavorna öfvervägande berg- 
arten. En äldre basaltisk lava från Hekla har dock undersökts af Bunses. Vid det 
trachytiska fjället Raudukambur, norr om Hekla på andra sidan Thjorsån, finnes äfven 
en lavaström af trachytisk bergart. 


Vulkanerna kring Myvatn sammanfatta vi under benämningen Leirhnukrsystemet, 
efter vulkanen af samma namn, från hvilken starka utbrott egde rum i slutet af 1720- 
talet, isynnerhet 1727. 


En storartad vulkanverksamhet utmärker detta system. Den har gifvit sig till- 
känna genom utgjutandet af lavaströmmar, som betäcka ett särdeles vidsträckt område 


från Myvatn och öster derom, ända ned mot Vatnajökeln. Ödadahraun är en fruktans- 
värd ödemark, bildad af lavaströmmar; derinom hafva vulkanutbrott egt rum, ända in 
i sednaste tider, ehuru de föga uppmärksammas, till följd af aflägsenheten från den 
bebodda delen af landet. 1862 ägde det sista kända utbrottet rum derstädes; det gaf 
sig tillkänna genom askfall vid Reykjavik. På östra stranden af Myvatn ligger en hel 
rad af vulkankratrar. Invid Fremri-nåmar, en samling af svafvelkällor i norra kanten 
af Ödadahraun, är en vulkankrater, ”Kitteln” kallad, den största jag funnit i Island 
den är omkring 2000 fot i sin längre diameter och 200 fot djup. Leirhnukrs vulkan- 
remna ligger enligt WALTHERSHAUSEN: NO. 49. Man räknar der öfver ett dussin kratrar, 
som ligga utsträckta efter en betydlig längd; den största af dessa, en af de nordligaste, 
är 100 fot hög. Dessa kratrar ligga enligt min iakttagelse i det närmaste i norr och 
söder, hvilket sammanfaller med den allmänna höjdsträckningen i denna del af landet. 
I flera af kraterväggarna förekomma ännu utdunstning af brännheta vattenångor. 


Alla vulkaner i trakten af Myvatn ligga i palagonittuff. Krafla är en rygg, be- 
stående af dylik tuff. Den stora vattenfyllda kraterformiga insänkningen på dess norra 
1) Hraun, isl. = lavaström. 
EBU Soc: Geo (ANUS 
3) Anmäl. Chem. und Pharm. LXVI) "29: 
2) Samlad på Orkney-öarne; Edinb. new phil. journ. XL. 218. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 25 


pA 


sida, Helviti kallad, består i sin vestra vägg af en fast, lagerformig lavabädd, som är 
täckt af lösa sandmassor. Den liknar efter beskrifning en ”maar” i Eifel. !) 

Leirhnukrlavan från 1727, hvilken utgjutit sig ända i Myvatn, är tät, svart dole- 
ritisk ?), med små spridda fältspatskorn. 

En Anorthitlava förekommer, enligt ZIRKEL, vid Skjälfandifljöt norr om kyrkan 
Lundarbrekka. Denna lavaström saknas på GUNNLAUGSSONS karta; måhända är det en 
fortsättning deraf, som uppträder längre i norr vid Liösavatn. 

Den trachytiska Hrafntinnuhryggr i närheten af Krafla består af en äldre lava, 
hvars utbrottskrater är försvunnen. Lavan är i allmänhet porös och pipig; den bildar 
den bekanta fyndorten för en utmärkt vacker obsidian; pimsten förekommer der äfven. 
I denna obsidian förekomma concentrisk stråliga, sfärolitiska utsöndringar, hvilka af 
FORCHHAMMER underkastats en närmare undersökning. 

Trölladyngja i Ödådahraun och Heröubreid på gränsen deraf mot Jökulsån äro 
de märkligare, historiskt verksamma vulkanerna inom detta system. 

Vulkanen Katla 1 Myrdalsjökeln tillhör en af Islands verksammaste vulkaner; dess 
sednaste utbrott egde rum 1860. Några lavaströmmar derifrån känner man icke, såvida 
icke en äldre, af flygsand undandold lavaström på Myrdalssanden härstammar derifrån. 
Lavan är der stundom pechstensartad, basaltisk. Vulkanremnans riktning är icke med 
visshet bekant. Något närmare sammanhang med andra vulkansystemer kan icke iakt- 
tagas. 

Efter södra kanten af Vatnajökeln hafva flera vulkanutbrott egt rum i historisk 
tid. Skaptarvulkanen, i närheten af Skaptåns källa, uppstod år 1783, och utmärkte 
sig genom ett ofantligt lavaflöde, som utfyllde Skaptåns ränna till 600 fots djup, äfven- 
som Hverfisflodens strömfåra, öster om Sida, och utbredde sig på slättlandet der nedan- 
för. Kartan anger tydligt läget af denna lavaström, som genom en kontur är skiljd 
från den äldre lava, som äfven förekommer på denna trakt. Dessa äldre vulkanpro- 
dukter bilda icke någon verklig lavaström, utan utgöras af talrika slaggkullar, likasom 
små vulkankratrar, spridda i tusental på den jemna slätten. ROBERT antar, att dessa 
pseudokratrar uppkommit derigenom, att lavan uppfyllt en sjö, hvars i ånga försatta 
vatten uppkastat kratrarna. Lavan från Skaptarvulkanen är tät, mörk, doleritisk, med 
glesa, spridda fältspatskorn. 

I Skeidararjökeln och i Örefajökeln hafva äfven utbrott egt rum i historisk tid, 
utan synbara lavaströmmar. Alla dessa vulkanutbrott kan man tills vidare sammanföra 
under benämningen Vatnajökelsystemet; oaktadt i sjelfva verket ingen vulkanremna der- 
inom är bestämdt känd. Skaptarvulkanen har nämligen aldrig blifvit af vetenskaps- 
män besökt. 

Af ofvanstående korta framställning om vulkanverksamheten inom Island finner 
man, att densamma följt dels flera parallelremnor, Skjalöbreid, Hekla, Katla (?), dels linier, 
som skurit dessa under större och mindre vinklar, Snefellsjökeln, Leirhnukr, hvarvid 


!) Fuvcns, Vulkan. Erscheinungen, 1865, sid. 150. 
?) Se vidare de i tillägget meddelade analyserna. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 1. 4 


26 CI IWA FP ATJIK UT, 


dock bör märkas, att Leirhnukrsystemet 1 sjelfva verket antingen, och måhända natur- 
ligast, kan betraktas som en fortsättning af den sydvest-nordostliga riktningen eller 
också från Vatnajökeln ditåt den pekar. Det gängse antagandet, att vulkanverksam- 
heten i Island numera yttrar sig i en enda bestämd rigtning, nämligen den sydvest- 
nordostliga, tål likväl, som man finner, modifikationer. 


På ytan förete de isländska lavaströmmarna ett vexlande utseende. Vanligen 
äro de i högsta grad skrofliga och taggiga med uppresta skållor af lava, under hvilka 
gapande hålor öppna sig. Stundom är hela lavamassan förvandlad till ett ofantligt 
röse af lösa stenar, som knastra mot hvarandra vid bestigandet. Men ofta äro lava- 
strömmarna äfven temligen jemna, 1 hvilket fall ytan är stelnad i hvalfformiga partier, 
der hvalfven öppnat sig längs midten i djupa remmor. På ytan är lavan vanligen pipig 
och blåsig, med ett slaggartadt öfverdrag, mot djupet är den mera tät, endast med 
fina porer och spridda blåshål. 

Den pelarformiga afsöndringen ger sig ofta tillkänna, äfven på ytan. Stundom 
finner man denna bildad af korta smala pelare, hvaraf uppbrutna stycken ligga kring- 
strödda efter stigarna. Exempel härpå erinrar jag mig bland annat från lavafältet vid 
slaggkullarna Raudhölar vid Ellidavatn nära Reykjavik. Stundom äro pelarna mera 
massiva, såsom till exempel i den lava, som bildar landttungan vid Reykjavik, der de 
nå ett par fot och mer i diameter. 


De varma källorna följa vulkansystemerna åt, men uppträda äfven inom områden, 
som ligga utom den nuvarande vulkanverksamheten. De äro vulkanismens längst qvar- 
stående verkningar; der de icke stå i samband med den nyare vulkanismen, ange de 
dock en forntida eruptiv verksamhet, af hvilken öfriga spår numera äro i hög grad 
utplånade. Exempel härpå erbjuda de varma källorna i Eyafjordsdalen, i Skagafjords- 
dalen vid Reykir m. £. 


De varma källorna i Island delas som bekant efter BunsEs i alkaliska: varma 
eller kokande källor med klart vatten, som afsätta kiselsinter, och sura, kokande källor, 
till hvilka äfven höra gasexhalationer; dessa bilda gips och lera genom sönderdelning 
af palagonittuffen, i hvilken de ligga, och afsätta svafvel. Den yttersta produkten af 
vulkanverksamheten äro de kolsyrehaltiga källorna, af hvilka äfven exempel förekomma 
i Island, i Vestlandet; de benämnas der ölkällor. En alkalisk källa kallas hver eller laug, 
allteftersom den har kokande eller endast ljumt vatten; svafvel- och slammkällorna be- 
nämnas namar. De förra äro isynnerhet talrika, enligt hvad kartan anger. 


Af de källsystemer, som stå i tydligt sammanhang med den nyare vulkanverk- 
samheten, äro Geysirkällorna vid Haukadalr allmänt kända. <Geysirs kallas alla källor 
med springande vatten. Källorna vid den stora Geysir äro omkring 40 till antalet, 
dessutom 20 utslocknade, som endast tillkännage sig genom större eller mindre öppna 


eller delvis fyllda, vertikala hål. Riktningen af dessa är enligt WALTERSHAUSEN N. 30! Ö 
enligt KIErurr flera parallelremnor med hufvudriktning i NNO—SSV. 


Dessa källor tillhöra geografiskt Skjalöbreidsystemet; dit höra äfven källorna i 
Laugarvatnsdalen, vid Reykir söder om Thingvallavatn, der en utmärkt springkälla före- 


finnes, och på fjället Hengill derintill, vid Laugarnäs straxt öster om Reykjavik, och 


2 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 2 


vid Reykjanes: alla dessa äro alkaliska; svafvelkällor förekomma i detta system vid 
Krisuvik. 

Den närmaste orsaken till stora Geysirs utbrott har Bunsrn lagt i dagen. Be- 
viset lyder i korthet sålunda. Vattnet i Geysirröret uppnår aldrig i någon punkt af 
röret den temperatur, som motsvarar kokpunkten vid motsvarande tryck, icke ens ome- 
delbart före eruptionen. Något utbrott skulle derföre aldrig kunna inträffa, såvida icke 
vattenpelaren i röret genom stötvisa upplyftningar och dermed följande utflöden öfver 
bassinen förkortades, men vid dessa tillfällen förminskas trycket, hvarpå utbrottet följer, 
såvida hela vattenmassan vid upplyftningen uppnått en tillräckligt hög värmegrad. I 
denna händelse börjar gasutvecklingen i midten, der temperaturen ligger närmast kok- 
punkten för det motsvarande trycket, derigenom förminskas trycket på den underlig- 
gande vattenpelaren, som derföre omedelbart öfvergår i ångform, hvarvid den i öfre 
hälften af röret befintliga vattenmassan utslungas. För de stötvisa upplyftningarna an- 
tar BUNsEN den förklaring, att vattnet 1 Geysirs djupare liggande tilloppsrör, genom 
den derstädes rådande högre temperaturen, uppnår en spänstighet, som öfvervinner 
trycket, men att den dervid bildade vattenångan omedelbart kondenseras i det öfver- 
liggande kallare vattnet, samt att genom denna ångbildning värmegraden i det undre 
vattenlagret blir så nedtryckt, att åter en tid måste åtgå, imnan detta kan uppnå 
sin förra spänstighetsgrad, hvarpå de periodiskt återkommande detonationerna bero. 
Detta sistnämnda antagande såsom den yttersta grunden till utbrotten lemnas natur- 
ligtvis obevisadt. 

Strokkr, Geysirs granne, hvilken till och med öfverträffar den sednare i erup- 
tionernas höjd, ehuru icke 1 vattenmassa, har en trattformig pip i motsats till Geysirs 
cylindriska. Denna är i sin nedre del fylld med ånga, som håller det öfverliggande 
vattnet i ständig kokning. Orsaken till eruptionerna tillskrifves plötslig ångutveckling 
i rörets imre delar. 

I flacklandet mellan Geysir och Hekla upprinna flera varma källor, såsom vid 
Gröf, nära Hruni, likaså sydost om Hekla. 

Till Leirhnukrsystemet höra den bekanta Uxahver och källorna derinvid. Uxa- 
hver !) är en Geysirskälla, uppbyggd på samma sätt som den stora Geysir, men sprutar 
periodiskt, ungefär hvar tredje minut, då vattnet kastas högst 12 fot i höjden. Bas- 
sinens större diameter är 11 fot, den mindre 8 fot, dess djup 11 fot, enligt ROBERT. 
Geysirs mått äro: bassinens diameter 54 fot, rörets djup 70 fot, dess diameter 10 fot. 
Vid Uxahver är en utslocknad Geysirkälla, 30 fot i diameter, fylld med ångande vatten; 
— alldeles invid denna en mindre, 1 hvilken vattnet kastas i våldsam kokning, liksom 
hos Strokkr, utan att utbrott ega rum. Mellan Leirhnukr och Krafla ligga fumaroler 
och slammkällor; i Namafjäll fumaroler med svafvelafsättningar och vid fjällets östra fot 
de bekanta slammkällorna, 7 till antalet: en kokande lervälling, som i några af dem 
uppkastas 10 till 12 fot i luften vid gasbubblornas sönderbristande; dessa källor kallas 
med ett gemensamt namn Hlidarnamar. Fremrinamar äro fumaroler, som ligga öster 
om Blafjäll, något längre ilöster i den lavatäckta ödemarken, än kartan anger. De äro 
ordnade efter norra och östra sluttningen af den förut omnämnda ”Kitteln” och hafva 


1) Se författarens: En sommar på Island, Reseskildring, Stockholm, 1866. 


28 C. W. PAIJKULL, 


bildat Islands största svafveltillgång, äro nu nedlagda sedan 23 år, men hafva under 
den tiden i betydlig grad reproducerat sig. 

Källorna vid Reykholt i Hvitådalen i Vestlandet äro de orsa a inom Snefells- 
jökelsystemet; de äro alkaliska källor. Några kolsyrehaltiga källor finnas äfven inom 
detta system. 

Man igenkänner de nyare lavaströmmarna, utom på strömformen, väsentligen på 
den flutna slaggiga ytan, hvilken icke blifvit i någon högre grad angripen af förts 
eller denudation. Dessa lavor tillhöra sålunda alla den nuvarande geologiska pakolen 
efter istiden, ty jöklarna hafva på dem icke efterlemnat några märken. Att vulkanismen 
i Island emellertid är äldre, synes troligt redan deraf, att det skulle ligga någonting 
besynnerligt och oförklarligt deruti, att den underjordiska kraften just vid istidens slut 
skulle hafva kommit till utbrott. Man återfinner också de under en föregående period 
utslungade vulkanprodukterna 1 de mäktiga tufflagren, som bilda underlaget för de 
nyare lavorna, och hvilka öfverhufvud dessutom äga en betydlig utbredning i landet. 
Vulkanernas tillvaro och vulkanutbrotts förekomst äfven före istiden äro derigenom 
bevisade. Men man har hittills i allmänhet knappast fästat tillräcklig vigt vid lavorna från 
denna tid, det vill säga de lavor, som, jemte de nyare lavaströmmarnas egenskaper i 
öfrigt, bära märken efter jöklarnas verkningar, äro repade. Vigten af uppvisandet af 
dylika lavaströmmar såsom ett samband mellan den äldre basalten och de yngre lavorna 
ligger dock för klar dag. Ty ådagaläggandet af ett dylikt sambands tillvaro utgör, såvidt 
vi förstå ett kraftigt stöd för I båda aflagringars likartade ursprung. KJIERULF har 
visserligen bland annat genom den benämning af ”trapplava” han tillagt den blåsiga och slag- 
giga basalten uttalat sin åsigt, att lavaartade bergarter af äldre datum äro talrika i Island. 
MACKENZIES och WALTERSHAUSENS åsigter om hela öns bildning genom submarina utbrott 
går visserligen äfven ut på samma sak. Men likväl är den yttre skiljaktigheten mellan en 
lavaström och ett basaltlager tillräckligt stor, för att, innan omsorgsfulla undersökningar 
lagt deras sammanhang i dagen, i någon mon förklara, huru tvifvel om detta sambands 
rätta natur kan uppstå. Den geognostiska karakteren synes mig här böra vara afgö- 
rande. Men derföre böra de geognostiska fakta, som bära vittne om nämnda samband, 
äfven nogsamt iakttagas. Det är ett par dylika exempel, som här skola framhållas. 

Att till en början den dolerit, som betäcker östra sluttningen och foten af 
Okfjället, är en lava, som utgjutits under istiden, kan icke betviflas, ty på samma 
gång som dess yta blifvit fårad, repad och uppbruten af de fordna skridjöklarna, bibe- 
håller den dock stundom, ehuru visserligen endast mycket sällsynt, sin ursprungliga 
böljformigt flutna yta. Och en dylik böljformigt fluten yta lärer väl icke kunna före- 
komma annat än hos en smält bergmassa, som flutit ofvan dag. Denna lavaström kan 
följas efter Skulaskeid och genom Kaldidalen, men är vid Brunnar söder derom må- 
hända bortförd genom denudationen. 

KIeruLrs ”dolerittrapp”, hvilken betäcker landttungan vid Reykjavik och sträcker 
sig åt öster mot Mossfellsheden och kanske äfven till en del öfver denna, är en berg- 
art, grå till färgen, af kristallinisk struktur, med talrika små celler och enstaka större 
håligheter. Denna bergart, som för öfrigt till karaktären nära liknar Oks lavor, har 
fästat de fleste resandes uppmärksamhet och erhållit olika uttydningar. Den betäcker 
det låga kustlandet kring Reykjavik och sträcker sig derifrån in öfver landet, åtminstone 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 29 


till Hafravatn, sålunda bildande det vågformiga lågland, som här utbreder sig mot 
Faxafjorden. 

Sannolikt till följd af nivåförhållanden har denna bergart i allmänhet blifvit be- 
traktad såsom en af Islands äldsta. MaAcKEnzie förklarar den dock rent ut för en lava, 
ehuru han förgäfves söker förklara dess vågformiga yta, alldenstund ”en lavaström icke 
kunde flyta öfver och betäcka kullarna, då ingenting tycks hafva hindrat den att flyta 
rundt omkring dem”. Icke ens WIisSkLeErR kan undgå att erkänna den påfallande lik- 
heten mellan den ifrågavarande bergarten och äkta lavor. Derom påminner hela af- 
lagringens form, den ofta och i storartad skala strimmigt eller böljformigt flutna ytan 
och samlingarna af stora och små blåshål i den fincelliga massan. 


Bergartens lagringsförhållanden äro ej fullt klara, åtminstone hvad öfverlagrin- 
garne beträffa. KJIERULF anger visserligen att vid Hafravatn, på vägen till Seljadalen, 
uppträder en ljus skifformig tät trapp öfver ”dolerittrappen”, men detta har förmod- 
ligen endast afseende på ömsesidiga nivåförhållanden, hvaraf ingen bestämd slutsats i 
fråga om åldern härstädes kan dragas, ehuru det å andra sidan naturligtvis oftast kan 
vara sannolikt, att den bergart, som betäcker dalbottnen, är yngre än den, som be- 
täcker höjderna, såsom fallet är med så många af de nyare lavorna. I så fall skulle 
KJIERULES anmärkning tala till förmån för ”dolerittrappens” uppkomst efter den ljusa, 
skifformigt afsöndrade trappen. 

Att denna doleritlava betäckes af den nyare lavan mellan Hafnarfjord och Ellida- 
vatn är afgjordt, och likaså af tuffen vid Fossvogr, Laugarnes med mera, men dessa 
aflagringar tillhöra de yngsta i landet. Enligt MACKENZIE betäcker densamma deremot 


vid Gardar på Alftanes, söder om Reykjavik, en tuff med vackeartad grundmassa och 
vid kusten emot Videy, enligt RoBert, en skiktkomplex af den vanliga basalten. 


Om man således af sjelfva bergartens struktur, framförallt dess slaggiga, lava- 
artade beskaffenhet och äfven af dess lagringsförhållanden lockas att anse densamma 
såsom en af Islands yngre bergarter, istället för en af de äldsta, så bestyrkes ett sådant 
antagande ytterligare vid jemförelse med de bergarter, som uppträda i foten af de 
egentliga basaltfjällen eller bilda deras underlag, hvilka bergarter tvifvelsutan måste 
hänföras till landets äldsta. Dessa utgöras nämligen af täta, kristallimiska doleriter, 
eller mandelstensartade basalter eller vackor, såsom i foten af Esja, 1 nedre afdelningen 
af Bulandstindr vid Berufjorden, i bottnen af dalgången vid Rödefjorden och alla andra 
ställen, der utbildade basaltfjäll förefinnas. De basaltartade bergarterna i denna afdel- 
ning äro sålunda antingen kompakta eller mandelförande, under det att 1 Reykjaviks- 
lavan alla blåsigheter äro outfyllda och bibehålla samma slaggigt småkristalliniska be- 
klädnad på sina inre väggar, som många bland de yngre lavorna. Det skulle dock 
förefalla besynnerligt, om en af landets äldsta, augitrika bergarter, som dessutom är 
uppfylld af talrika celler och blåshål, skulle hafva kunnat bibehållas oförändrad, under 
det att de motsvarande bildningarna på andra ställen alltid genomgått någon meta- 
morfos och ofta äro till stor del omvandlade, håligheterna utfyllda med mandlar, hela 
bergmassam förvandlad till vacka eller till en tät kristallinisk bergartmassa och så vidare. 
Om denna bergart vore en af landets äldsta, borde man för öfrigt finna densamma 
genomdragen af talrika gångar, i likhet med förhållandet vid den äldre basalten. Lik- 


30 C. W. PAIJKULL, 


väl är icke en enda gång uppvisad genom lavan vid Reykjavik, hvilket på det högsta 
bestyrker dess sena ålder. KyIErurF har visserligen angifvit en gång genom ”dolerit- 
trapp” vid Häls för ändan af Reynivallahals på Hvalfjordens södra sida. ”Dolerittrappen” 
uppträder der under den äldre basalten och mandelsten, men denna ”dolerittrapps” 
öfverensstämmelse med Reykjavikslavan är ej afgjord. Den innehåller nämligen mandlar 
af chalcedon och qvartsdruser i de större håligheterna, hvilket icke träffas i lavan vid 
Reykjavik, hvars håligheter, enligt hvad förut är nämndt, sakna utfyllningar. Denna 
iakttagelse synes således icke i någon mon kunna rubba den förmodan, att Reykjaviks- 
doleriten är en af Islands yngsta bergarter, en del af en lavaström, som utflutit under 
istiden, hvarefter dess yta blifvit denuderad af den skridjökel, som ögonskenligen 
fårat densamma, ty repor iakttagas här allestädes, der bergytan ligger blottad. Genom 
denna afnötning har den ursprungligen vågräta ytan förvandlats till en vågformig, så- 
dan som den nu befinner sig. 


Vi parallelisera sålunda denna bergart med lavan vid Ok, och hafva till följd af dess 
stora vigt såsom en öfvergångslänk mellan de nyare lavorna och den äldre basalten, och 
då den dessutom genom sina petrografiska karakterer i viss mon skiljer sig från denna 
sednare, icke velat underlåta att på kartan gifva den en särskild färgbetäckning, ehuru 
gränserna icke kunnat bestämt utstickas. - Måhända är det lemningar af lavaströmmar 
från denna tid, som betäcka de lägre sluttningarna vid Krisuvik, måhända äfven vid 
Keflavik, der en likartad bergart skall anstå efter kusten. Lösa lavastycken, som tal- 
rikt träffas på Mosfellsheden, härstamma sannolikt äfven från samma tid. Att lavor af 
samma ålder för öfrigt äfven måste förekomma 1 andra delar af landet är naturligt, 
ehuru det i allmänhet icke hittills uppmärksammats. En likartad ”dolerittrapp” med 
den vid Ok fann KJIErurE öfverst på Tindastoll 3370 fot öfver hafvet, och en likartad 
bergart har jag äfven funnit i bergskredet i Ljösavatnsskard 1 Nordlandet. Enligt Ro- 
BERT förekommer 1 Ennisfjäll på norra sidan af Snefellsjökeln en bergart, som mycket 
liknar Reykjaviksdoleriten. 

Deremot tyckes den utmärkta augitandesit, som uppträder i de lägre höjderna 
vid Hafnarfjord, tillhöra en äldre bildning. 


Denna bergart är af gråröd eller gråhvit färg och småpipig struktur; i pipig- 
heterna är fältspaten utkristalliserad i tunna blad; augiten förekommer i vackra, glän- 
sande, svarta kristaller, olivin i små, metallglänsande korn; sällan uppträda slaggiga 
korn af titanhaltig jernmalm. 


En annan mera typisk augit-audesit har ZIRKEL, som nämndt, funnit i Kvigyndis- 
fell norr om Thingvallasjön, vid vägen deremellan och Okfjället; fältspaten bildar der 
tunna, vatten-klara, löst sammanhängande blad; augit bildar skarpt utbildade kristaller, 
olivin förekommer i genomskinliga gulgröna korn. 


Augitandesiten förekommer i lager, såsom basalten, icke gångformigt, som tra- 
chyten; men dess lagringsförhållande är dock icke tydligt. Emedan således det geogno- 
stiska förekomstsättet är ett annat, har jag, oaktadt den kemiska sammansättningen 
mera närmar denna bergart till trachyterna, på kartan likväl sammanfört den under 
samma färgbetäckning som de basaltartade bergarterna. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. al 


Det mineral, som af FORCHHAMMER !) analyserats under namn af Krablit, har af 
ZIRKEL uppvisats utgöra en qvartzhaltig trachyt. Denna stenart förekommer i lösa 
stycken i dalsänkningen mellan Krabla och Leirhnukr. Det är en intim blandning af 
qvartz och fältspat, genomväfd af spridda, hårfina hornblendekristaller.  Fältspaten är 
sannolikt labrador. 


Den isländska basaltformationen, hvilken tillhör den stora basaltbildning, som 
sträcker sig från Skottland och Irland öfver Hebriderna och Färöarna ända till Grön- 
land, betäcker utan tvifvel större delen af landets yta och må med skäl anses bilda 
grunden för de palagonitiska tufferna och konglomeraterna samt lavabäddarna. Den 
rådande bergarten utgöres af en svartblå eller gråblå anamesit, 1 hvilken under mikro- 
skopet iakttages, jemte augit, betydligare fälspatsmängder, än man af den mörka färgen 
skulle hålla troligt (ZIRKEL). Magnetisk jernmalm kan utdragas med magneten. De vacke 
artade lagren ega äfven en betydlig utbredning, i vexlande skikter med de kristalliniska. 
Stundom är bergarten tät, basaltartad, men saknar olivin, hvilken deremot träffas i 
sjelfständiga lager, der anamesitgrundmassan är så godt som allestädes förträngd, så till 
exempel vid Dalsmynni vid Baula i Vestlandet och i Nordlandet i trakten af Melstadir, 
Höpsös och Hnausar. Derstädes har ZIRKEL träffat en bergart, som nästan uteslutande 
består af oljgrön olivin med så godt som alldeles tillbakaträngd augit. Stundom är 
bergarten åter grofkornigare, utbildad som dolerit; augiten kan då vara i massan öfver- 
vägande såsom i foten af Esjan vid Esjuberg. 

Flera analyser af isländska basaltartade bergarter hafva meddelats af BUNSEN, 
nämligen af dolerit från Esja och från Videy, af svartgrå anamesit från Kalmannstunga 
och af basalter från Hagafell nära Störmupr vid Thjorså och från Skarösfjäll vid Hekla. 
KIErRULF har analyserat en hithörande bergart från Hvammr vid Baula. Sammansätt- 
ningen af de finkorniga bergarterna låter sluta till närvaron af labrador och augit. 
Leucit och nephelin äro i de isländska doleriterna icke funna. Amnorthit i tumslånga 
kristaller iakttog ZIRKEL i en anamesit vid nordkusten. 


I afseende på strukturen kunna de basaltartade bergarterna vara såväl kompakta, 
som blåsiga, cellulösa och slaggiga. Ofta äro blåsorna utfyllda af kalkspat, zeolither, 
qvartz och chalcedon med mera. Adror af kalkspat förekomma äfven och likaså jaspis- 
ådror, såsom 1 Esjan. 

NipopDA har sökt att generalisera dessa förhållanden och angifvit, att den kompakta 
och den mandelstensförande strukturen isynnerhet förekomma i de lägre och mellersta 
delarna af fjällen, medan blåshålen i fjällens öfre skikter sakna utfyllning. Att i all- 
mänhet bekräfta detta förhållande har sin svårighet af det skäl, att de, som berest 
Island, i allmänhet icke hafva medhunnit de besvärliga fjällvandringarna, hvarföre berg- 
arten i fjällens öfre delar kan sägas vara mindre känd. KIrrurFs uppgifter från 
Blegfell vid Skarösheidi, från trakten kring Baula, från Tindastoll med flera ställen, 
stämmer dock öfverens dermed. Egna iakttagelser från Esja, från Bilandstindr vid 
Berufjord, från Strandfjäll på norra sidan af samma fjord, från fjällryggen vid norra 


kusten af Reydarfjord, från Brimmsfjäll vid Seydisfjord och från Alftavik i Östlandet 


1) Overs. over Vidensk. Selskabs Forh. 1842. 


32 C. W. PAIJKULL; 


bekräfta äfven detsamma. <Allestädes finner man högre upp 1 fjällväggarna en blåsig 
eller slaggig, lavaartad basalt, medan blåshålen i fjällens lägre afdelningar merendels 
äro utfyllda och stundom alldeles saknas. En bestämd öfvergång från de kompakta 
doleriterna till de slaggiga basalterna eger derföre rum. Några exempel skall närmare 
ådagalägga detta. 


Vid foten af Esjan träffas, som förut är nämndt, dels, vid Esjuberg, kompakt kor- 
nig dolerit, i hvilken förekommer ådror af serpentin, dels, vid Leiruvogsån, den förut 
omnämnda diabasartade, likaledes kompakta bergarten; högre upp i fjället ofvanför 
Esjuberg uppträder först en tät, ljusgrå anamesit, derpå ett mäktigt lager af pala- 
gonittuff och slutligen bildas krönet af en mäktig bädd af skiffrig, ljusfärgad, pipig 
basalt. På fjällets topp träffas talrika brottstycken af en blåsig och slaggig, något 
vittrad basaltlava. 


Mot toppen af Bulandstindr ge de zeolithförande basalt- och vackelagren vid 
fjällets fot rum för lavaartade basalter med tomma och slaggiga blåshål. 


En dylik, tydligt lavaartad bergartad förekommer äfven i fjället Grakollur vid 
Reydarfjord, hvilket reser sig som ett särskilt topp från den höjdsträckning, som på 
norra sidan begränsar fjorden, ett fjäll, i öfrigt kändt såsom fyndort för vacker 
chalcedon, bergkristall, jaspis, opal. I den mot sydost stupande, branta väggen följa 
på hvarandra flera lager af anamesit af 12—20—30 fots mäktighet, som regelbundet 
vexla med lager af en lavaartad breccia af ungefär samma mäktighet. Dessa sistnämnda 
lager bestå af hopkittade brottstycken af en stenart, som i stor mängd är uppfylld af 
långdragna blåshål med tydligt förslaggade eller Hutna ytor. I ett af dessa blåshål, 
som var sex tum 1 längd och två tum högt, förefunnos stalakititiska slaggtappar, i lik- 
het med den, som bildas vid slaggens flytande ur färskhärden eller 1 hålor i en lava- 
ström. En del af blåshålen äro utfyllda med mineralier af ofvannämnda slag. 

En tillfredsställande förklaring öfver uppkomsten af en dylik breccia har jag trott 
mig finna i följande iakttagelse. Vid foten af det af palagonittuff hufvudsakligen be- 
stående Hlidarfjäll vid Myvatn i Nordlandet förefinnes invid den yngsta lavaströmmen 
från vulkanen Leirhnukr en lavabreccia, som på det högsta påminner om den nämnda 
bergarten i Grakollur, ehuru af mycket yngre datum. Densamma når en mäktighet af 
ända till 60 fot öfver den nya lavaströmmen vid dess fot. Lavaströmmen bildar på 
samma ställe ingen sammanhängande massa, utan utgöres, såsom stundom med lava- 
strömmarna är händelsen, endast af lösa stenhopar af knytnäfves till hufvuds storlek, 
bestående af i det inre blåsiga och pipiga, i det yttre taggiga lavastycken, — ett ofant- 
ligt stenröse! Genom en följande eruption måste detta stenröse, som då kommer att be- 
täckas af en ny lavaström, att ge upphof till just en sådan lavabreccia, som den nyss- 
nämnda. På enahanda sätt erhålla brecciorna i Grakollur sin förklaring. 

Lavaartad basalt har vidare träffats i Ostlandet, bland annat äfven på toppen af 
Brimmsfjäll vid Seydisfjordens norra strand; de funna fragmenterna likna dem, som 
träffas på Bulandstindr eller på Esjan. Man kan för öfrigt icke heller dölja för sig, 
att den mandelstensförande anamesiten vid Teigarhorn vid Berufjordens strand påminner 
om lavastrukturen, ehuru densamma derstädes blifvit otydlig till följd af förvittringen. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 33 


KJERULF nämner ferstädes ”trapp” med lavastruktur, särdeles från toppen af Tindastoll 
vid Nordkusten, der han iakttagit ett strömformigt läge hos ”trapplavan”. 

Flera författare hafva omnämnt basaltlager med förslaggade begränsningsytor, lik- 
som i Akrafjäll. Ett vackert exempel derpå har jag funnit i Nordlandet i den stora 
basaltformationen derstädes, i Nordrårdalen mellan Öxnadalen och Silfrastadir. Der 
finnes bland annat i den norra dalväggen en klyfta med lodräta väggar, som bildas 
af åtta basaltlager, hvardera omkring 12 fot mäktigt, vexlande med tufflager af 1—4 
fots mäktighet. Basalten är dels tät, dels mandelstensartad, med tydligt fluten slagg- 
yta på den undre sidan vid begränsningen mot tuffen. 

I sin inre massa äro basaltlagren skiffriga, liksom de öfversta lagren i Esja och 
flerstädes. Derjemte finnas dels tomma, dels utfyllda blåshål. På ett ställe iakttages en 
hvalfformig hålighet, en eller par fot i sin längre diameter, E ES 
hvaröfver massan häft sig, såsom teckningen utvisar. da är ba- | 
salt med slaggig yta emot tuflagret b. Det öfversta lagret 2 
innehåller den hvalfformiga håligheten, uppdrifven af gasarter 
i den smälta massan. På Öxnadalsheden, öfver hvilken vägen Öd = 
bär ned i Nordrärdalen, träffas äfven slaggig lava som breccia 
i lager med basalt och tuff. I fjällskredet synes ferstädes 
dylik slaggig basalt, stundom i stor myckenhet. 

Dessa förhållanden tala tvifvelsutan i hög grad för det nära sambandet mellan 
de basaltartade bergarterna och de nyare lavorna, ett samband, som äfven bekräftas af 
basaltens formförhållanden. En i stort utpreglad skiktning, som isynnerhet tydligt fram- 
träder, der vackeartade och tuffartade lager förekomma, är visserligen förhanden; men 
dessa skikter skilja sig enligt författarnes sammanstämmande åsigter 1 hög grad från 
de sedimentära skikterna. De hafva icke dessas kontinuitet, säger WINKLER; de äro 
ofta ganska korta och ingripa med kilformiga ändar mellan hvarandra, hvilket hos de 
förra icke är fallet. Mäktigheten är hos ett och samma lager ganska vexlande; samman- 
tryckt inom ett ringa rum, sväller det åter upp och antar en form, som vanliga kalk- 
stens- och sandstensskikter aldrig ega. De hafva ofta en mäktighet af 20—30—60 fot 
och mera, hvilket icke heller eger rum hos verkliga skikter. Denna beskrifning öfver- 
ensstämmer i det väsentligaste med KJIJERULFS karakterisering af ”de klumpformiga lagren” 
inom basaltformationen. Den i stort så utpreglade skiktningen sönderfaller, närmare 
granskad, i ett virrvarr, som ofta kan vara omöjligt att utreda. 

Det förefaller derföre naturligt, att, i motsats mot WINKLER, parallelisera dessa 
basaltlager med sin egendomliga, från de sedimentära bergarterna afvikande skiktning 
med lavornas äfvenledes skiktade lager. Den höga väggen i Almannagja erbjuder så- 
lunda exempel på en skiktning af ifrågavarande art. Efter vägen mellan Hafnarfjord 
och Krisuviks svafvelkällor söder derom iakttar man flerstädes tvärt nedskurna lava- 
strömmar, som äfven förete en dylik 
skiktning. I den norra förlängningen 
af Namafjäll söder om Leirhnukr, i 
Nordlandet, Dalfjäll kallad, förekom- 
mer en profil af vidstående utseende: 


Al | 
ST QR 
E ANN 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o i 


34 (OF AVVE PIANIST Te, 


b är palagonittuff, hvaraf fjället hufvudsakligen består, a är en gammal lavaström, hvars 
utgående ända blifvit blottad genom en, troligen vid en jordbäfning skedd, insänkning i 
fjället. Till formen öfverensstämma dessa lager, som man finner, med den af WISKLEr 
lemnade beskrifningen öfver trapplagren. Denna profil tjenar således att ytterligare 
framhålla sambandet mellan de nyare lavorna och den lavaartade basalten, hvilket 
redan genom dennas flutna eller slaggiga beskaffenhet så tydligt anges. 

De isländska basalterna äro underkastade en mer och mindre stark förvittring; 
de brusa med syror och innehålla ofta talrika mandlar af zeolither och kiselsyremine- 
ralier. När förvittringen till en viss grad genomträngt massan, uppstå vackor, hvilka 
väl alltid äro utbildade som mandelstenar. Vid den kända mineralfyndigheten Teigar- 
horn vid Berufjord förekomma Heulandit och Stilbit i de vackeartade lagren, Skolezit 
och Epistilbit samt andra zeolither i den fastare basalten. Vackorna äro grå, grön- 
grå eller gråblå till färgen och påminna äfven 1 sitt vittrade tillstånd stundom om 
lavastrukturen. Det synes derföre sannolikt, att de porösare basaltlagren företrädes- 
vis förvandlats i vackor. Men äfven den kompakta bergarten har undergått en dylik 
förändring. Hos ett basaltlager, som betäcker en märklig tuff vid inre bugten af Sey- 
disfjord i Östlandet, visar sig detta till exempel särdeles tydligt. Den kristalliniska 
bergarten är i öfrigt fast och oförändrad, men på ett ställe på gränsen mot tuftlagret 
har en starkare förvittring egt rum, hvarvid på små sprickor bildat sig vackra kristaller 
af Analcim, medan basalten öfvergått till vacka. Närstående 
profil anger en genomskärning af lagren; a är basalten 
med det inneslutna partiet af analcimförande vacka, b är 
tuflagret, hvilket till sin beskaffenhet helt och hållet skiljer 

= sig från vackan. 

Jemte basalter och vackor förekomma i denna bildning icke sällan dessa sedimen- 
tära tuffer. Ehuru visserligen jemförelsevis underordnade, hvad mäktigheten beträffar, 
synas de emellertid förekomma i alla delar af landet, der basaltformationen är utpräglad. 
De äro åtminstone förut iakttagna flerstädes i Nord- och Vestlandet samt på den nord- 
vestra halfön; i Östlandet äro de icke heller sällsynta. Stundom äro dessa tufflager 
fossilförande; de omsluta stammar, blad och qvistar af tertiära växtarter; oftast saknas 
dock inbäddade växtlemningar. 

De tuftlager jag träffat i fjällens lägre afdelningar hafva varit mera lerartade, de, 
som uppträdt högre upp i fjällen hafva mera närmat sig den i vissa delar af landet i 
så oerhörda massor utbredda palagonittuffen. 

De förstnämnda tufferna äro blågrå eller brungrå till färgen, möra och lätt sönder- 
fallande, samt betäcka sig derföre med ett lerigt skred. Emot de betäckande basalt- 
lagren äro de mera tillhårdnade och hafva der antagit ett brunrödt eller tegelfärgadt 
utseende, hvarjemte skiffrigheten der mera tydligt framträder. De äro således be- 
stämt begränsade från basaltlagren och utgöra tydligen neptuniska afsättningar. 

Tuffen i det nyss omnämnda tufflagret vid Seydisfjord är dock något fastare, pa- 
lagonitartad, tydligt skiffrig. Lagrets mäktighet är 16 fot; de två eller tre öfversta 
foten hafva antagit en tegelröd färg och något finkornigare struktur; den hvilar på en 
mandelstensvacka, hvarunder åter följer den fasta basalten, hvilken äfven, som redan är 
nämndt, betäcker tuffmassan 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 35 


Under de mineralrika klipporna vid Teigarhorn vid Berufjord träffas i hafskanten 
en dylik tegelröd, tillhårdnad tuff. Högre upp i Bulandstindr ser man äfven dylika 
tegelröda tuffer mellan basalt- och vackelagren. 


På norra sidan af Berufjord i Strandfjäll träffas lerartade tuffer. Likaså i Tungu- 
: dalen mellan Eskifjörör och Lagarfljöt, i den flodbädd, genom hvilken Eyvindarån skurit 
sig ned, och i en liknande klyfta 1 vestra sluttningen af Fjardarheden mellan Seydis- 
fjord och Lagarfljöt. På båda dessa ställen bildar tufflagret i den branta dagytan en 
lerig massa, under hvilken tuffen är så lös och osammanhängande, att upptagna stycken 
alldeles falla sönder i bitar. Lagren äro äfven här omkring 16 fot mäktiga, skarpt be- 
gränsade mot basaltlagret. På det sistnämnda stället iakttogs en blåsig förslaggnings- 
yta på basaltlagrets undre sida emot tuffen. 

I Alftaviksfjäll träffas äfven dylik tuff, som således tyckes vara allmän i Ostlandet. 

EGGERT ÖLAFSEN omnämner röda tuffer såsom allmänna i basaltfjällen på nord- 
vestra halfön. 

De tufflager MACKENZIE beskrifvit från Akrafjäll, hvilka stundom nedsjunka till 
endast en fots mäktighet, tilllhöra väl äfven samma bildning, som dessutom också träffas 
på Färöarna. !) 

KIrrRULES iakttagelser från vestra och norra delen af landet öfverensstämma äfven 
i sina allmänna drag härmed. 

De tufflager, jag träffat högre upp i fjällen, såsom i Esjan och i Bulandstindr, 
äro, enligt hvad redan är nämndt, mera palagonitartade. Dylika tuffers allmännare före- 
komst äfven i de icke vulkaniska delarna af Island är det måhända förbehållet framtida 
undersökningar att uppdaga. 

Basaltlagren, hvilkas mäktighet, såsom redan är nämndt, uppgår till 20—30, kan- 
ske 100 fot, bibehålla i allmänhet ett nära horizontalt läge, utan rubbning. Största 
stupningen, i Östlandet, är 15". I allmänhet uppgifves den till 4—5?. Lagren falla 
från kusterna inåt landet, hvilket förefaller desto egendomligare, som, på ytan, en jemn 
stigning eger rum från kusterna till midten af landet, der höjden öfver hafvet på Spren- 
gisandr emellan Hofs- och Vatnajökeln uppnår 2200 fot, enligt hvad redan är nämndt. 
Ett dylikt fallande af lagren mot en viss medelpunkt äger äfven rum på Färöarna. 


De af de gamla skridjöklarna nedskurna, genom de på hvarandra uppstaplade 
lagren af fastare och lösare bergarter trappformigt afsluttande fjällen hafva ofta antagit 
ett det prydligaste utseende, de äro, som KJIBRULF säger, tillformade likasom efter skön- 
hetslinier. De öfver platålandet uppstigande jöklarna eller lägre snöfria fjällen — snö- 
gränsen träffas på 2700—3000 fots höjd — bilda platåer med afrundade hjessor och 
branta, otillgängliga sidor. Nordlandet bildas af breda, långsamt afsluttande ryggar, mellan 
hvilka fjordarna skära in många mil i landet. Mellan de trånga fjordarna på ostkusten 
framstryka fjällen i skarpa ryggar, krönta af hvassa toppar, som ofta hvila i den stän- 
diga snön. Dessa toppar hafva stundom erhållit den mest regelbundna pyramidform, 
såsom i det bekanta fjället Bulandstindr vid Berufjord, hvars spets, oaktadt den betyd- 
liga höjden, är för skarp, för att snön derstädes skulle bli liggande. Kirkjufell vid 


1) Vidensk. Selskabs Afh. 1826, Om Fzeröernes geognostiske beskaffenhed af G. PORCHHAMMER, 


36 C. W. PAIJKULL, 


Grundarfjord och Tunguköllur vid Hvalfjorden omnämnas äfven såsom exempel på sär- 
deles regelbundna former. 

En något olika prägel förete de landsdelar, i hvilka palagonittufien är rådande. 
Bergformerna äro der mera mjuka och afrundade, det tvära och afbrutna träder i bak- 
grunden. Palagonittuffer och konglomerater uppträda i nära samband med de verk-. 
samma eller utslocknade vulkanerna. Vulkankratrarna ligga i allmänhet i dylik tuff. 
Denna tuff karakteriseras af det bekanta, vattenhaltiga, jernoxidrika mineralet palagonit, 
en amorf zeolith, som, enligt WALTERSHAUSEN, uppkommit genom hafsvattens inverkan 
på fint fördelad vulkanisk aska. Palagoniten är till färgen brungul till brunsvart, har 
stark glasglans, ett mussligt brott och ett hartzartadt utseende. Jemte palagoniten och 
ofta som en kärna i palagonitkornen träffas ett vattenfritt, likaledes amorft mineral af 
liknande utseende, som benämnts Sideromelan eller Tachylit och som äfven finnes i 
den fasta basalten eller som förslaggningsyta derpå. Det betraktas som en amorf, gla- 
sig basalt och ger väl, i likhet med palagoniten, knappast någon konstant sammansätt- 
ning. !) 

Palagonittuffen förekommer dels i finkorniga gulbruna massor, som till största 
delen bestå af palagonit, dels i konglomerater. Nästan ren palagonit förekommer i 
Seljadalr vid vägen emellan Reykjavik och Thingvellir och på platåen 13 gr. mil Ö. 
om Krakr på vägen till Eyafjördr (BUNSEN). 

Konglomeraterna omsluta mer och mindre talrika basaltiska brottstycken, slagg- 
stycken och lapilli. I konglomeratet vid Mosfell nära Reykjavik, träffas talrika, pipiga 
stycken, hvilka städse omgifvas af en glasig slaggskorpa. I konglomeratet vid Störi- 
nupr träffas alldeles lavaartade fragmenter. Det nära sammanhanget med den nyare 
vulkanverksamheten ger sig således på fera sätt tillkänna. 

Ett konglomerat vid kusten vester om Esjuberg nedanför Esja företer en egen- 
domlig sammansättning. Det består af större och mindre brottstycken af basalt, knölar 
af palagonittuff och skarpkantiga stycken af ljusgrå lera, som troligen bildats genom 
massans sönderdelning under gasarters inverkan. Detta konglomerat hvilar på en ljus- 
grå bergart med talrika gnistor af svafvelkis. tt 

Palagonittuffen företer en utmärkt tydlig skiktning, och skikterna kunna uppnå 
en betydlig mäktighet. Vid Laugarvatnshellfar i Laugardalen vester om Thingvallavatn 
träffas den i lager af 100—200 fot utan afbrott, hvarpå följa underordnade trapplager 
och derpå ånyo väldiga massor af tuff, så att fjällen stiga i afsatser af 300—500—1000 
fots mäktighet, till största delen bestående af dylik tuff (KJrrurF). Fjällen kring Thing- 
vallavatn och de fjäll och toppar, som kröna landets sydvestra halfö, bildas äfven till 
största delen af dylik tuff. Heklas bas och de dermed parallela ryggarne, Bjolfell, Sel- 
sundsfjäll, Vatnafjäll, hvilka stiga 1500—2000 fot i höjd, bestå till väsentlig del af 
palagonitiska tuffer. Men äfven det lägre låglandet och platålandet i Thjörsås och 
Hvitås bassimer bildas af dylik bergart. De mindre vattendrag, som utflöda från Heklas 
fjälltrakt mot söder, såsom Raudalekr och Rangå, nedskära sina bäddar deruti. ZIRKEL 
fann palagonittuff i. alla nedskärningar vid Tjorsåns öfre lopp och äfven på Sprengi- 
sandr, ehuruväl der endast i spridda partier. 


1) Se WALTERSHAUSENS Analyser i Wulk. Gesteine och BUNSENS 1 PoGcG. Annal. Anf. st. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. DÅ 


Efter sydkusten af Island träffas palagonittuff och konglomerat i kanterna af de 
stora jöklarna och fjällen, Eyafjallajökeln, Sida och Vatnajökeln. Först på norra sidan 
af Breidamerkrjökeln framträda de karakteristiska, trappformiga basaltfjällen. Fjället 
Budarhals vid Thjorså är äfven uppbyggdt af basaltlager och bildar derföre troligen 
gränsen för palagonittuffen på denna sida. 

På den vestra halfön träffas palagonittuff i någon utbredning efter all anledning 
endast på norra sidan af Snefellsjökeln, der RoBErtT funnit mäktiga tuffmassor. Der- 
emot uppträder den i nordöstra delen af landet nästan i lika stor utbredning som i 
den sydvestra. Fjällen kring Myvatn, Hlidarfjäll, Krafla, Dalfjäll, Namafjäll med fera 
bestå allesamman af palagonittuff, som troligen äfven sammansätter fjällsträckningarna 
i Ödådahraun, likasom den äfven förekommer i platålandet kring Jökulsa 1 Axarfiröi så 
långt i vester som till Dymmagil. 

Palagonittuffens uppträdande inom basaltformationen är förut omnämndt; den 
förekommer der sparsamt, men saknas dock icke alldeles. 

Dylika mäktiga tuffmassor kunna icke ega annat än ett submarint ursprung. In- 
bäddade fossilier saknas visserligen i dessa tuffmassor, på högst få undantag när, hvilka 
dessutom ögonskenligen tillhöra en yngre tid. Men andra märken häntyda på landets lång- 
samma uppstigande ur hafvet efter tufflagrens bildning. Sålunda hafva de branta väggarna 
i Eyafjallajökelns södra del tvifvelsutan under landets fortgående höjning af hafsvågorna er- 
hållit sitt brutna och styckade utseende. Der förekomma flera hålor, som äro utspolade 
af böljslaget, såsom den halfkupolformiga Paradisarhellir, 14 fot hög med 40 fots radie, den 
s. k. Hrutshellir, en halfcylinder af 70 fots längd, 34 fots bredd och 12 fots höjd, båda 
belägna mellan Hölt och Skögar. Dyrhölaey eller Portland är en i hafvet utskjutande 
öformig klippa af 392 fots höjd, i hvilken finnes en hvalfformig öppning af betydlig 
både bredd och höjd. Denna är äfven utspolad af vågorna, likasom en grotta i när- 
heten deraf, den s. k. Loptsalahellir vid Dyrhölar. De förut omnämnda Laugarvatnshellrar 
utgöras äfven af dylika, sannolikt af vattnet utspolade håligheter. Dessa och andra vitt- 
nesbörd om fjällens forntida läge i nivå med hafvet äro alltför påtagliga, för att kunna 
missförstås. Vid foten af ett fjäll öster om Vik nära Dyrhölar igenkänner man för 
öfrigt, huru hafvet ännu i dag arbetar till bildandet af ”hellir” och ”portlands”, eller 
åtminstone huru det derstädes gjort det, innan det genom de oerhörda öfversvämnin- 
garne från vulkanen Katla blifvit trängdt tillbaka. De lodräta jökelväggarna, som åter- 
stå, der icke glaciererna gräft sig ned och utfårat dalgångar uti dem, anse vi således 
som ett bestämdt bevis för landets småningom försiggångna höjning ur hafvet och så- 
ledes äfven som ett vittnesbörd om tufflagrens bildning under detsamma. Detta ute- 
sluter emellertid icke att en tuffbildning kan försiggå äfven på land. Att den verk- 
ligen eger rum, derpå ega vi ett bevis uti Myrdalssanden, der de löst hopade, i sednare 
tider utkastade och utslammade sand- och asksamlingarna flerstädes hårdnat till en tuff- 
artad massa. 

Såväl inom basaltformationen som i de delar af den isländska bergsytan, der pa- 
lagonittuff företrädesvis är rådande, uppsätta talrika basaltgångar och mera sparsamt 
gångar och stockformiga massor af trachyt. 

Någon rubbning i lagrens regelbundenhet har dervid icke egt rum, och remnan, 
hvari gångmassan uppträngt, således bildat sig till följd af sammandragning, icke ge- 


38 GELIWE TC PIASTJiKeUg: 


nom upplyftning af de horizontala lagren. Dylika remnor hafva bildat sig äfven i nyare 
tid i lavaströmmar i skiljda delar af landet. Efter östra sidan af Myvatn fortstryker 
en dylik remna eller, som den på landets språk kallas, gja, nästan i norr och söder. 
På den sydvestra halfön förekomma flera dylika gjäer; de äro på GUNNLAUGSSONS karta 
utmärkta. 

I likhet med basaltlagren äro gångarna ofta, om icke alltid, försedda med en 
slaggartad stelningsskorpa, men deras inverkan på sidostenen är omärklig, hvilket, i be- 
traktande af deras ringa massa, icke kan förefalla besynnerligt. Ett block af palagonit- 
tuff, som på något sätt blifvit invräkt i den nyaste lavaströmmen vid Leirhnukr och 
till hälften låg nedsjunket deruti, hade af hettan icke blifvit i märklig mon om- 
vandladt. 

Ofta, men icke alltid, företer gångmassan en mycket regelbunden afsöndring i 
prismatiska pelare. Den pelarformiga afsöndringen tyckes emellertid vara mera utpreglad 
hos de gångar, hvilka uppsätta 1 tuffen, än hos dem, som uppträda i basalten. Stundom 
snor sig gången, så att pelarne rosettformigt utstråla åt alla häll; ett vackert exempel 
derpå vid Hörgsdalr under Sida. 

I likhet med gångarna förete äfven basaltlagren en pelarformig förklyftning, hvil- 
ken dock äfven ferstädes ger vika för en falsk skiffring. En dylik skiffring träffas 
stundom äfven hos gångarna. På landttungan mellan Hamar- och Berufjord finnas tal- 
rika gångar, hvilka till följd af denudationen bilda fristående murar öfver marken till 
betydlig höjd. Hos dessa framträder den pelarformiga förklyftningen först till följd af 
förvittringen; de på hörnen och kanterna afrundade pelarna ligga då uppstaplade på 
hvarandra liksom stora bullar af långsträckt form. 


En gång i Strandfjäll norr om Berufjord saknar alldeles den pelarformiga för- 
klyftningen och företer i stället en dylik falsk skiffring, som de omgifvande trapp- 
lagren. På fera ställen i denna gång snor sig denna skiffring från horizontalen till 
vertikalen inom ett kortare rum. Gången skjuter upp i en fristående mur öfver den 
skarpa fjällryggen och blir derigenom synlig på långt håll, till och med från södra sidan 
af fjorden. Dess strykning går i NO. 22", dess mäktighet är 24 
fot. Det öfversta lagret som genomsättes af gången, men som 
till stor del är bortfördt af denudationen, bildas af vackemandel- 
sten, derunder följer ett lager af trapp, hvarunder åter vacka. 
Gången försvinner snart under bergskredet i fjällsluttningen. I sin 
inre massa liknar denna gång alldeles den omgifvande basalten; der skiffringen går ho- 
rizontalt skulle den derföre icke kunna skiljas derifrån, såvida den icke vore försedd 
med glasiga slaggytor. 


Emedan denna gång genomskär alla lagren i fjället, tillhör han en af de äldsta i 
denna del af landet. Strandfjäll torde dock på detta ställe icke stiga högre än 1500 
fot öfver hafvet, af de omgifvande fjällen att dömma. 

I Alftaviksfjäll uppsätter likaledes en gång genom alla lager till fjällets topp (om- 
kring 1200 fot); dess strykning är NO. 289. 

Gångarna vid Djupivogr (Berufjord) stryka, enligt WALTERSHAUSEN, i medeltal NO 
35” med afvikning +10? och vid Eskifjord NO. 30!. I Grakollur är en gång i NO. 2729. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 39 


Alla dessa gångar tillhöra sannolikt samma gångsystem, och de basaltlager, som af 
dem genomskäras, falla inom samma stora afdelning af basaltformationen, emedan de 
äro äldre än gångarna sjelfva. Men inom denna afdelning kunna tvifvelsutan äfven un- 
derafdelningar uppställas mellan relativt äldre och yngre lager. Vid Hamarfjordens 
norra strand förekommer sålunda en trachytbildning, der en gång af denna bergart, 
som är inlagrad i lager af basalt, jemte dessa betäckes af ett sammanhängande hasalt- 
lager, såsom den i det följande meddelade teckningen af detta fjällparti ger vid handen. 
Trachyten, som går i dagen minst ett par tusen steg i längd efter fjällväggen, genomsättes 
i sin ordning af flera basaltgångar med strykningsriktning i N—S. Dessa uppsätta der- 
emot icke i det betäckande trapplagret, som således är yngre än gångbildningen. 

Nödvändigheten att, i händelse man vill bringa reda i indelningen af den isländ- 
ska basaltformationen, ordna densamma efter gångförhållanden, har med eftertryck fram- 
hållits af KJErRuLF, som meddelar flera iakttagelser i detta hänseende. 

I enlighet med antagandet att den nuvarande vulkanverksamheten yttrar sig i en 
viss bestämd riktning, skulle man vara berättigad att förutsätta, att detta städse varit 
fallet. Likartade gångriktningar måste således tillhöra samma bildningsperioder, lika- 
som de lager, de genomskära, under det att lager, som icke genomsättas af en viss 
gångriktning, 1 tiden falla efter denna. På detta sätt borde man kunna ordna basalt- 
lagren i skiljda delar af landet. 

KIerRuLF har äfven uppvisat för norra och vestra delen af landet fyra gångrikt- 
ningar, som skola utmärka fyra olika geologiska epoker. Den äldsta af dessa gångrikt- 
ningar är N—S; dit hörande gångar uppsätta endast genom de undre basaltlagren. 
Denna gångriktning är antecknad från Tindastoll, Hrutafjördr, Vatnsdalsfjall, Baula, Hals. 

Den derpå följande riktningen är WNW-—O0OSO; den förekommer vid Saurbeer, 
Hestr, Nordrardalr, Kalmannstunga, Hrutafjardarhals, Grimstungur, Tindastoll. 

Den tredje gångrigtningen angifves från Baula, Saurber, Videy, Hruni; den är 
NO—SW, således nära parallel med den fjerde eller riktningen af den nuvarande vul- 
kanverksamheten. : 

Emot ett dylikt samordnande af parallela gångsystemer kan endast invändas, att 
detsamma icke må tillämpas på en gång öfver vidsträcktare delar af landet. Utgångs- 
punkten derför eller antagandet af en och samma gångrigtning för den nuvarande vul- 
kanverksamheten är nämligen icke alldeles berättigad, såsom jag i det föregående tror 
mig hafva visat. De nuvarande vulkanerna äro belägna på sprickor, som stryka 1 snart 
sagdt hvilken riktning som helst på kompassen, om också den nordost-sydvestliga rigt- 
ningen är den rådande. Den gäller dock endast för landets sydvestra hälft, ty vid 
Leirhnukr är vulkanremnan belägen i norr-söder, i Snefellssystemet i öster-vester. En- 
dast inom inskränktare ytvidder kan det derföre vara tillåtet att lägga denna indelning 
till grund. 

Basaltlager, utmärkta af en vacker, pelarformig afsön- 
dring, träffas bland annat på Viey i Reykjaviksbugten. Pe- 
larna utgöras af en småkristallinisk dolerit. På ett ställe ge- 
nomsätter en gång af anamesit, försedd med den tachylitiska 
förslaggningsskorpan, utan förkastning hos pelarna. Närstående 
teckning ger en bild häraf: 


40 C. W. PAIJKULL, 


Basalten är i Videy täckt af ett mäktigt tufflager, afsöndradt i lodräta plattor. 
Under detsamma uppskjuter en likaledes pelarformigt afsöndrad, finkornigare dolerit. 

Vackra basaltpelare förekomma bland annat vid Stapi under Snefellsjökeln och 
s södra strand på ostkusten. En teckning deraf meddelas 
| härjemte. De lodräta pelarna, som bilda en vägg 
af 150—200 fots höjd betäcka ett surturbrand- 
lager, hvarom mera framdeles. De böjda pelarna 
utgöra en del af ett annat lager, som gränsar 
mot det förra och i begränsningsytan antagit 
denna form; längre bort äro pelarna äfven i 
detta lager lodräta. Man ser således här den 
naturliga genomskärningen af tvenne strömformiga lagers beröringsytor, af hvilka det 
ena, det venstra på teckningen, är äldre än det andra, som varit flytande, då det förra 
redan antagit fast form. ") 

Pelarformiga basaltgångar i Reykjaviks närhet träffas bland annat i Seljadalen, 
såväl i den bekanta klyftan, der det utmärkta palagonitlagret förekommer, som högre 
upp i dalgången. På det förstnämnda stället är gångmassan likväl till stor del bort- 
spolad, endast ett parti af densamma hänger ännu qvar på dalväggen. WINKLER har?) 
aftecknat en dylik bergvägg från Fossardalen, der tuffen skenbart omsluter isolerade 
massor af pelarformig basalt. Dessa basaltmassor utgöra tydligen ingenting annat än 
de qvarhängande lemningarna af en gång, som till största delen bortförts af denuda- 
tionen. En viss varsamhet vid bestämmandet af gångrigtningen är i dessa fall af nöden. 

Den företeelse, att basaltgångarna 1 sin öfre ända utbreda sig till lager, är enligt 
flere författare ingalunda sällsynt att påträffa. 


Innan vi öfvergå att betrakta de vigtigare trachytförekomsterna, skola vi här i 
korthet nämna några ord om de isländska mineralfyndigheterna. 

Vid Teigarhorn vid Berufjorden stryker en brant klippvägg af 30—40, kanske 50 
fots höjd omkring en fjerdedels mil efter hafsstranden. Mot densamma bryter vågen 
under vinterstormarna och bringar de vackra zeolitherna i dagen. Högre upp, i Bu- 
landstindr, träffar man dem äfven. Skalet i mandlarna utgöres af en okristallinisk kisel- 
massa; mandlarnas håligheter äro utfyllda med en rostfärgad lera, som tvifvelsutan 
äfven är bildad på kemisk väg. I denna lera inskjuta kristallerna från alla sidor och 
ligga äfven alldeles lösa i massan. Om leran slammas återstår ett hvitt pulver, som 
vid förstoring visar sig bestå af små pyramidiska qvartzkristaller, utbildade i begge 
ändar. I de mandlar, der epistilbit och chabazit förefinnas, saknas denna lera. 

Vigtigare mineralfyndigheter i andra delar af landet äro Thyrill vid Hvalfjorden 
och Hvitarsida nära Nordtunga norr om Hvitå, båda i Vestlandet, Tindastoll vid Skaga- 
fjorden i Nordlandet och fjällväggarna midt emot Akureyri vid Eyafjorden. Grakollur 
vid Reydarfjord är kändt som fyndort för chalcedoner och bergkristaller, opal, jaspis 
med mera. På Husavikrheden mellan Husavik och Borgarfjorden i ostlandet träffas 
äfven qvartzmineralier. 


') Genom förbiseende vid träsnittet i denna och föregående figur hafva båda blifvit omvända. 
SLADE Est Sk 23: 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 41 


I den mandelstensförande basalten i den förut omnämnda klyftan i Nordrardalen 
förekommer allmänt levyn och äfven harmotom; detta mineral har KJErurF äfven fun- 
nit i Tindastoll. Levyn finnes, enligt ZIRKEL, mellan Hvammr och Fornihvammr vid 
början af Holtavöröuheden i Vestlandet och på Vaölaheden i Nordlandet vid Eyafjorden. 


Dubbelspaten vid Reydarfjorden förekommer i drushål i en storspatig kalkspat i 
vackra tvillingskristaller, hvilka sönderslås, när mineralet bringas i handeln. Dessa 
drushål äro, likasom zeolithmandlarna, fyllda med röd lera. Fyndigheten utgöres af en 
gångformig, i basalt inlagrad sprickfyllnad. Dylika kalkgångar förekomma äfven i Esja 
och 1 Tindastoll, ehuru det icke är bekant, huruvida de innehålla drushål med dubbelspat. 


Kalkspat i rhomboedrar förekomma i Bulandstindr. Öfverdragspseudomorfoser 
af kiselsyra efter kalkspat träffas på flera ställen. 


De trachytiska bergarterna äro ganska underordnade. De förekomma emellertid 
såväl inom basalt- och palagonitformationen, som bland de yngre lavorna. Eruption 
af trachytiska bergmassor har således städse egt rum. Till de vigtigaste af trachyt- 
fyndigheterna hör utan tvifvel fjället Baula i Vestlandet, som af KIErurF erhållit en 
omfattande beskrifning, till hvilken en kartskizz meddelas. Vi anföra derur det väsent- 
ligaste. 


Baula är ett pyramidformigt, trachytiskt fjäll, beläget NW. om Okjökeln vid Nord- 
rärdalen. Det hvilar på en bas af basalt, omkring 1000 fot hög, hvilken rundtom är 
nedskuren och skiljd genom djupa dalgångar från de omgifvande fjällplatåerna. Baulas 
hvitaktiga och gulröda, trachytiska bergarter afsticka starkt mot den mörkfärgade ba- 
salten, likasom trachytgångarna, der de uppträda, genom sina ljusa färger städse bilda 
ett angenämt afbrott i den annars enformiga färgtonen. I NO om Baula sträcker sig 
en basaltkedja af 2100 fots höjd. Dess murar omsluta en kittelformig insänkning, ur 
hvilken en annan trachytisk stock, Litli Baula, reser sig, 400 fot öfver basaltplatån. 
Sin utmärkta pyramidform har Baula, liksom öfriga icke vulkaniska fjäll i Island, att 
tacka den storartade denudationen, som bortfört de omgifvande basaltmassorna, hvar- 
efter genom nedrasning från toppen kägelformen bildat sig. Den trachytiska bergarten 
är nämligen afsöndrad i vackra pelare af 1—4 fots genomskärning: dessa stupa inåt 
mot fjället från sydsidan och kunna derföre lätt falla öfver ända. Bergarten utgöres 
af en rödaktig, nästan tät grundmassa, med små fältspatstaflor och röda och gula punk- 
ter af jernockra. Mycket sparsamt uppträda svarta korn eller kristallnålar af horn- 
blende i massan. Under mikroskopet visar den sig som en blandning af qvartz och 
fältspat. Bergarten är således en qvartztrachyt, enligt hvad äfven BUNSENS analys ut- 
visar, och i öfverensstämmelse med öfriga isländska trachyter. En tydlig skiffring in- 
träder ofta; stundom sammansättes bergmassan af papperstunna lameller. Denna ut- 
märkta” skiffring, hvilken äfven träffas hos trachyter i Östlandet, till exempel i Alftaviks- 
fjäll och vid Reydarfjord, åstadkommer en viss likhet med ljusfärgade lerskiffrar; NIpDDA 
har äfven sålunda uttydt dessa ytterst tunnskiffriga trachyter. 

Förhållandena vid Baula och Litli Baula häntyda enligt KJERRULF på eruptions- 
kratrar; de trachytiska stockarna äro de återstående stammarna af från djupet uppressade 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 1. 


42 GW PAT IKSU LE, 


massor, under det vulkanernas öfre, lösare material blifvit bortfördt genom denuda- 
tionen. 

Ehuru hvarje svår af lavaströmmar är försvunnet, kan man dock gerna biträda 
denna åsigt. Man känner, hvilken ringa utbredning de trachytiska lavaströmmarna ega. 
De vid Hekla och Rauöukambur äro de båda, som tillhöra de yngre lavorna. Hrafn- 
tinnuhryggr vid Krafla har redan till en del förlorat det strömformiga utseendet. Den 
bildar en upphöjd rygg, hvars krater är alldeles förstörd eller fördold under tuffmassor 
och lösa eruptionsprodukter. 

Att vid Baula eller Litli Baula intet spår återstår hvarken af kratrar eller lava- 
strömmar är således icke att undra på, då glaciererna härstädes under långa tider ar- 
betat och afnött jordskorpan, sannolikt till icke obetydligt djup. 

Basaltmurarna kring de båda trachytfjällen, hvilka ofta äro uppskurna af bäckar 
och utfårade af jökelverksamheten, förete samma omvexling af lager af tät basalt, man- 
delsten och vacka, samt tuff, som öfverallt i Island. 


I en klyfta vid Dyrastadir till exempel, der en bäck skurit sig ned, äro basalt- 
lager af 6 till 20—40 fots mäktighet, hvilka stupa svagt mot öster. Underst förekommer 
der ”tät, svartblå trapp, der ofvanpå vackeartade partier med kalkspat och chalcedon, 
derpå rödbrun tuff med rostfärgade brottstycken.” 


Vid Baulas fot på östra sidan finner man kontakten mellan Baulabergarten och 
basalten. Den trachytiska stenarten begränsas der, mot en brunröd och svartbrun tuff- 
breccia, af ett pechstensglas, 6 till 10 fot mäktigt, af grön fettglans. Derunder följa 
lager af tuff, vacka och basaltmandelsten. TI klyftans botten är trachyten vid berörings- 
ytan alldeles lavaartad, fincellig till porös, nästan som pimsten, med gråhvit färg. 

På platformen vester och söder om pyramiden finner man fera kontaktställen, 
der pechstensglaset äfven uppträder. 

Dessa glasiga beröringsytor träffas allmänt på trachytgångarna i Island. Pech- 
stenen står således med trachyten 1 närmaste sammanhang. 

En dunkelgrön pechsten med urskiljda fältspatskristaller från Baula har analyserats 
af KIJERULF; en grönsvart pechsten från Island har undersökts af K. v. HAUER.!) 

Om man pulveriserar dessa pechstenar och betraktar dem under mikroskopet, 
finner man, vid stark förstoring, att i glasmassan ligga tallösa kristallnålar, af hvilka de 
större visa formen af triklinisk fältspat. ?) I pechstensglaset har derföre den kri- 
stallisation börjat inträda, hvilken alldeles saknas i obsidianen, som är fullkomligt 
amorft glas. | 

Vid Borgarfjorden, vid Husafell, har ZirKEL lakttagit en utmärkt skiffrig pech- 
stensporfyr med temligen skarpt utbildade, hvita fältspatskristaller. 

Den vackraste pechsten förefinnes vid Hamarfjorden i Östlandet, i fjällväggen 
på fjordens norra sida, der den förutnämnda trachytgången träffas. Nästföljande ideella 
genomskärning längs fjällväggen, hvilken är bortåt en åttondels mil i längd, anger 
närmare denna trachytgång och dess samband med basalten: a äro lager af den van- 


1) Sitzgsber. d. Wein. Akad. d. Wissensch. XII. 485. 
2) ZIRKEL, Lehrb d. Petrogr. 1. 570. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 43 


liga täta, mörkfärgade anamesiten, hvilken vexlar med vackor; genom dessa uppsätter 
trachyten utan märkbar rubbning i nämnda lager. bh är en rödaktig eller gråhvit tra- 
chyt, hvilken än är porös, matt 
till utseendet, än tät, nästan med 
utseende af hälleflinta eller felsit- 
porfyr af en frisk rödbrun färg 
c, c äro trappgångar af ringa 
mäktighet, som parallelt med 
hvarandra, 1 rigtning af N—S 
genomsätta trachytmassan; från 
gången längst till höger går en 
liten utlöpare in i trachyten. 

Trachyten företer en mycket tydlig parallelstruktur eller skiffring, hvilken äfven 
är antydd på teckningen; denna parallelstruktur snor sig åt ömse sidor från horizon- 
talen utan regelbundenhet. Pechstenen uppträder vid kontaktytan såväl på sidorna som 
ofvanpå; den är dels svart, dels mörkt oljgrön, stundom porfyrartad af små fältspat- 
taflor. Stundom är den utbildad som perlsten, hvarjemte i vissa lager vid kontaktytan 
förekommer en vacker sphärolitfels, bestående af idel koncentriskt stråliga klot af ljus- 
grön färg och af ärters storlek. Förhållandena vid Baula upprepa sig således här, sär- 
skilt hvad strukturen vid kontaktsytorna beträffar. 

Trachytgångarna äro temligen allmänna vid ostkusten af Island; de saknas väl 
knappast 1 någon af de större falyssermne, som åtskilja fjordarna. De röda bergskred, 
som ORO na genom bergartens förvittring, och hvilka sticka starkt af emot den blå- 
grå trappen eller vackan, benämnas på landets språk raudarskrida. I Breidödalen skola 
flera dylika bergskred finnas, ehuru de derstädes icke kunnat särskilt utmärkas, då jag 
ej besökt denna dalgång, och deras närmare förekommande dessutom icke finnes an- 


- RENSA Eg 


=S eg) I IT IN DV | 
SSI VA AW mé I 


SN NN = 


gifvet. 
En vacker, sphärolitisk obsidian framkommer under skridjökeln vid Svinafell på 


södra sidan af Vatnajökeln. Den består af en svart, fullkomligt glasartad grundmassa, 
i hvilken ligga skarpt begränsade, linsstora kulor, som i det inre äro gråsvarta, kon- 
centriskt stråliga, men mot ytan antagit en ljusröd färg. Ett yttre skal omsluter stun- 
dom en inre kula, delvis med tomrum emellan. I vissa stycken förekomma tunna lager 
af obsidianglas i en trachytisk massa. Pimsten i lösa stycken träffas äfven i dessa 
trakter. 

Trachyten vid Lönsviken längre i norr efter ostkusten är uppfylld med gröna 
fläckar, som icke skarpt begränsas mot grundmassan, utan meddela denna en grönhvit 
färg. De spridda, utskiljda fältspatkristallerna sammanflyta äfven med grundmassan; 
bergarten är kompakt. 

I Jörudalen nära Thingmuli vid en biflod till Lagarfljöt är en ”thonstein”-lik tra- 
chyt med matt, gråaktig grundmassa, tätt späckad med fina gröna punkter och spridda 
kalkspatsmandlar. 

Från södra sidan af Berufjorden beskrifves en gång af obsidian (pechsten); stället 
har jag icke besökt. 


44 C. W. PAIJKULL, 


Efter kusten vid Eskifjördr förekommer en skiffrig, mörkfärgad, trachytisk berg- 
art, äfven ”thonstein”-artad. 


Trachyten vid Hellisheiöj söder om Vopnafjorden är doleritartad. 


På östra sidan om Borgarfjorden 1 denna del af landet breder sig en vidsträckt 
trachytmassa, utmärkt af den vanliga rödlätta färgen. 


Från Hlidarfjäll norr om Myvatn hafva block af trachytisk bergart nedstörtat och 
befinnas liggande på den nyaste lavaströmmen från Leirhnukr. Bergarten liknar den 
från Moskardshnukr på Esja. 

Den utpreglade, kristalliniskt korniga trachyten, som träffas i lösa stycken mellan 
Krafla och Leirhnukr, är förut omnämnd. Den i denna bergart af FORCHHAMMER och 
GENTH analyserade fältspat, som erhållit namnet krablit, har af ZIRKEL visats utgöra en 
blandning af qvartz och fältspat. I massan, som är af rent hvit färg, förekomma dess- 
utom spridda hornblendenålar. 


Vid vägen emellan Desjarmyri och Husavik, på den så kallade Husavikrheidi, 
träffar man ett vackert, grofkornigt trachytkonglomerat 1 lager, som stryka NO 77" med 
stupning 88” åt NW. Det betydliga fjället Hvitserk nära derintill består måhända, 
åtminstone till en del, af samma konglomerat. Ett trachytkonglomerat förekommer 
äfven 1 Strandfjäll norr om Berufjord; det innehåller talrika vittrade partier af grön- 
aktig färg och skiljer sig derigenom från den mörkare basalten, redan från södra sida 
af fjorden sedt. 

I Alftaviksfjäll söder om Husavik förekommer en trachytartad bergart af ytterst 
finskiffrig struktur. Kontaktytan bildas der af en obsidianartad pechsten; i nedre slutt- 
ningen af fjället mot sjön träffas ett egendomligt 
tufflager af minst 50 fots mäktighet. Hufvudmassan 
i denna tuff är ytterst fin, lös, gul till färgen och 
innesluter spridda stycken af obsidian, af hvilken 
den äfven betäckes. Trachyten genomsättes äfven 
här af en gång af basalt. Profilen är denna: a, a 


lager af basalt och vacka, b gång af basalt genom 
trachyten, c obsidian, d trachyt, e trachyttuff. På detta 
ställe träffas äfven stora, njurformiga sphärolither. 


I Nordlandet träffar man den isländska qvartztrachyten vid Fagranes i Öxnärdalr.!) 
Trachytförekomster från Hvammr i Vatnsdalr och Hvammr i Dalasyssla beskrifvas 
af WINKLER. 
I Vestlandet äro jemte Baula flera trachytgångar kända, såsom från Kalmanns- 
tunga ?), Laugarfell vid Geysir och från Laxå mellan Hruni och Hrepphölar. ?) 
Drapuhlidarfjäll på vestra halfön, Skarösheidi, Falkaklettur vid Geitlandsjökeln 
och Raudukambur vid Fossa äro andra fyndställen för samma bergart. 
1) Anal. af BUNSEN. 
2) Bergarten anal. af BUNSEN. 
”) Bergart från klippan Arnarhnipa anal. af BUNSEN. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 45 


Trachyterna liksom basalterna förete ofta ett vittradt utseende. Dylika trachyter, 
som omvandlats under inverkan af fumaroler, hafva undersökts af BuNnsen från Laugar- 
fell vid Geysir och af KrerurF från berget Tröllakirkja i Nordlandet. ') 

Vi öfvergå nu att i korthet betrakta de fossilförande lagren. Dessa utgöras dels 
af äldre, miocena tuffer, som föra växtlemningar, dels af yngre tuff med conchylier och 
växtlemningar, tillhörande den pliocena cragbildningen, dels af recenta tuffbildningar. 

De miocena tufflagren äro i allmänhet af samma mineralogiska beskaffenhet med, 
likasom de väl äfven äro e&quivalenta till de förut omnämnda, icke fossilförande tuff- 
lagren i basaltformationen. De äro således dels mera lerartade, dels palagonitartade. 
Lerartade tuffer med väl bibehållna växtlemningar träffas isynnerhet i Vestlandet och 
på den nordvestra halfön. I Östlandet äro lagren mera ombildade och de inbäddade 
lemningarna dels färre, dels otydligare. 

Sålunda förekommer vid Vindfell vid Vopnafjord i en svartaktig tuffmassa aftryck 
endast af en rörartad växt; tuffagren vid Eskifjord och i Brimmsfjäll vid Seydisfjord 
innehålla inga tydliga växtaftryck. 

Surturbranden eller brunkolet, som innehålles i dessa tufflager utgöres merendels 
endast af enstaka, plattryckta stammar, stundom dock äfven af sammanhängande flötser 
af ett skiffrigt kol, men är äfven i detta fall af ringa betydenhet. Exempel af det förra 
slaget lemnar surturbranden i Brimmsfjäll, som träffas 1 midten af ett 50 fot mäktigt 
tuflager, beläget upp mot toppen af det omkring 1200—1500 fot höga fjället. Den 
utgöres af spridda, halftförkolade trädstycken eller delar af trädstammar. Lagret be- 
täckes af pelarformigt afsöndrad basalt och hvilar äfven på denna bergart. Surtur- 
branden vid Eskifjord utgöres af en enstaka trädstam, inlagrad 1 ett tufflager, men den- 
samma är nu till största delen bortförd. Tuffen är dels grönaktig, grofkornigare, dels 
finare, mörkfärgad. 

Brunkolslagret vid Vindfell vid Vopnafjordens södra strand består äfven till sin 
hufvudmassa af tuff, i hvilken träffas enstaka förkolade trädstycken. Tuffen är dels 
sandstens- eller konglomeratartad, dels mera tuffartad. De vackra kristaller af fältspat, 
som tuffmassan på vissa ställen omsluter, hafva af WALTERSHAUSEN hänförts till ande- 
sin. Tufflagrens utsträckning 1 längd är enligt RoBErt 340 fot, i höjd 37 fot. Enligt 
hvad den sid. 40 meddelade teckningen angifver, betäckes tuffen af ett väldigt basalt- 
lager af 100—150 fots höjd, bildande en lodrät vägg mot hafvet, vid hvars strand tuff- 
lagret träffas. De vackra symmetriska pelarna förete en praktfull anblick. ?) 

Tufflager iakttagas härstädes äfven på andra ställen i den mot hafvet lodräta 
bergväggen. 

Andra förekomstställen för surturbranden äro Stafholt vid Noröra. Vid Hreda- 
vatn, sydost om Baula, är ett 2 fot mäktigt lager; och vid Tandarasel nära det förra 
stället samt i östra ändan af Hitardalen, allt i Vestlandet, träffas äfven surturbrand. 

På nordvestra halfön skola finnas trenne särskilta brunkolslager i olika höjd öfver 
hafvet; det nedersta ligger i nära nivå med hafsytan, men är mindre tydligt utbildadt, 
det andra 150 fot öfver hafvet; detta lager är isynnerhet utbildadt, träffas i klyftor 
och genomskärningar på många ställen, och anses af EGGERT ÖLAFSEN sträcka sig som 


1!) Nyt Magaz. for Naturv. 1853, Om Islands trachytiske Dannelser. 
?) Jemf. WALTERSHAUSEN: Geolog. Atlas von Island, Göttingen 1853. 


46 C. W. PAIJKULL, 


ett sammanhängande lager under trappen; det tredje lagret ligger 600 fot lägre, men 
är otydligare och träffas på mera spridda ställen. Exempel på några förekomstställen 
äro: Brjänslekr vid Bardarstrand med 4 tätt öfver hvarandra liggande fötser af 
2—4 fots mäktighet; Arnarfjördr i Fossdalr, icke långt från prestgården Orträrdalr; 
Svinadalr; Gnupurfell vid Skarösströnd; Barmahlid; Raudisandr några mil inåt från 
Fogelberget; Skalavik vid Yngjalösstrand; berget Reydargnupur i Bölungarvik vid södra 
sidan af Isafjördr; det höga berget Groenahlhöd på nordsidan af Jökulfirdir; Husavik och 
Gaulthvammr och Bair vid Stemgrimsfjörör. ; 

I Nordlandet hafva surturbrandlager träffats i Hofsgil vid Hof i Goödalir; Tinna 
i Skagafjöröur; gården Ulfa i Eyafjorden; Tjörnes mellan Skjalfandi och Axarfjorden; 
Skalavik vid Skjälfandi mellan Husavik och Halbjarnarstadir. 

Tufflagret med brunkol vid Stafhölt i Vestlandet beskrifves af NIppaA och KJERULE. 
Dess mäktighet är 2—38 fot; 1 sin midt omsluter det plattryckta stammar samt authracit- 
artade partier. Genom tufflagren uppsätta tvenne basaltgångar, som fortsätta genom de 
öfverliggande basaltlagren. Inga späda växtlemningar träffas der. 

Vid Skeggjastadir mellan Raufarhamn och Vopnafjord på ostkusten förekomma 
tvenne horizontala tufflager med surturbrand. Det undre af dessa är genombrutet af 
en gång af basalt, som mellan de begge tuffllagren utbreder sig till ett horizontalt skikt. 
Kolet är der nära gången autracitartadt. 

Dylika, tufflagren genomsättande basaltgångar, hvilka äfven utbreda sig till lager, 
har WALTERSHAUSEN äfven funnit vid Vopnafjordens södra kust, och vid Vellir i Vidar- 
fjäll söder om Raufarhamn. 

Omfattande undersökningar af växtaftrycken ur den isländska tuffbildningen hafva, 
som bekant, utförts af HEERrR. !) 

Islands hittills bekanta tertiärflora omfattar 37 arter, af hvilka dock 6 icke kun- 
nat med visshet bestämmas. <Isynnerhet framstå barrträden med åtta arter, af hvilka 
sju tillhöra slägtet Pinus. Allmännast är Araucarites Sternbergi, af hvilken särdeles 
vackra aftryck erhållits.  Dikotyledonerna tillhöra allesammans buskartade och träd- 
artade växter. Af Betulacee träffas tre björkar och en al; sälgarter äro sällsynta; en 
art af hassel och en af ek förekomma, samt en alm i präktiga bladaftryck. Temligen 
allmän är en lönn med stora frukter. Slutligen träffas äfven lemningar af vinranka 
och tulpanträdet, valnöt, en art af Rhamnus och en Rhus. För öfrigt hänvisa vi till 
ofvannämnde författare. 

I likhet med ZIRKEL anser jag troligt, att surturbrandlagren äro submarina bild- 
ningar. Tufflagren äro så intimt förbundna med hela basaltformationen, att man har 
svårt att tillskrifva dem ett olikartadt ursprung. Att dessa lemningar af väl bibehållna, 
späda blad och frukter samt stammar med bibehållen bark icke kunna utgöras af sam- 
lingar af drifved, sådan som ännu i dag uppkastas på Islands kuster, är tydligt; de 
kunna, med andra ord, aldrig efter sin utsvämning i hafvet med floderna hafva nått 
någon kust, mot hvilken de blifvit vräkta af vågorna. De driffrukter, man träffar vid 
Islands kuster, äro dock ganska väl bevarade, ehuru de förts öfver oceanen. Jag har 
sett alldeles oskadade exemplar af Dolichos urens och Entada gigalobium. Men dessa 


1) Flora tertiaria Helvetize. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 47 


äro till sin beskaffenhet fasta och härdiga. Fina blad och qvistar skulle söndergrusas 
i bränningarna. 

Deremot förefaller det mig sannolikt, att af den drifved, blad, qvistar, frukter, 
som nu utföres med de amerikanska floderna och gripes af golfströmmen, måste en 
betydlig del komma att aflagras på hafsbotten, innan den når Islands eller Spetsbergens 
kuster. Möjligen kunna växtlemningarna, som åtfölja surturbrandslagren, ega ett liknande 
ursprung. Midt i hafvet tyckas huru späda qvistar och blad som helst böra kunna 
föras långa vägar, utan att förstöras, helst desarnma endast småningom kunna sjunka 
till botten och derföre böra framföras i allt lugn af hafsströmmarna, utan att behöfva 
lida af vågsvallet på ytan. Sålunda, föreställer jag mig, kunna de miocena växtlem- 
ningarna i Islands tuflager hafva blifvit nedbäddade. 


De pliocena conchylieförande tufflagren förekomma i lager af 150—200 fots syn- 
lig mäktighet vid nordkusten vid hafsbugten Skjalfandi mellan Husavik och Halbjar- 
narstadir. 

Lagren framträda i en brant vägg mot hafvet och stupa svagt mot N. (4). 

Kollagren utgöras af flera fötser af flera hundra fots utsträckning i längd, men 
af ringa mäktighet. Hufvudmassan utgöres af ett finskiffrigt kol, hvars askhalt är om- 
kring 14 4; derjemte träffas spridda förkolade trädstycken. 

Läget af lagren anges af vid- 
stående profil. 

É Lagret a, som betäckes af en 
e tuffbädd af 40—60 fots mägtighet, 


a sträcker sig i längd 500 fot; det 
> DD ==  sammansättes af följande underaf- 


TILA E E 7” delningar: 


1. Skiffrigt kol med inneslutna trädstycken, mäktighet 2',3. 
2 Grut oa LG TARA OR NA fa benen Sd ns » 252 
SEIN OA FSL TAN fr 00 ARE RER rk Br a p 52 
ANNO SES ARR ATL ALS RES ARE FRE TINA RS SE Hr » UNT 
1515) 2 EM RE JAT rer de RN (AN RE ARE bre a ES CR INR SN SAS ene » 1,8. 
(EI ER MUD (GASER REISE. (OT ARR od IS ES SRA HLEA Se do LS » 455. 
(CESSERKS 18 BMA. RAR ANNA SFR SMAL AR ELAN SE sn » 150 
(So LE NDNaE eg s ndsnte LAS LTS RA SR RA STURE RV IRAS RANA » 6. 
ORFIRIKG [eb BSD IAEA ANS TAN ENE dl YA SUR ALA det » i 
10. Tuff, dels hvitgrå och brungrå, fortsätter till hafstranden. 


Kollagrens sammanlagda mäktighet utgör således här 86, den mellanlagrade 
tuffen 14',2. 


Lagren b gå nära dagytan; kollagren äro der 4 till antalet, hvarje omkring 1 fot 
mäktigt. De gå i dagen parallelt med kusten omkring 900 fot och fortsätta äfven inåt 
land minst 500 fot, såsom det visar sig i en nedskärning genom bäcken Skeifå, som 
störtar öfver branten i ett ståtligt vattenfall nästan direkte i hafvet. 


Lagren c, delvis undandolda af grus, stryka 700 fot i dagen efter kusten. 


48 C. W. PAIJKULL, 


d är ett litet lager vid foten af sluttningen nästan i hafvets nivå. Derinvid fann 
jag ett par förstenade trädstycken, inkrusterade af kolsyrad kalk, talrikt genomborrade 
af borrmusslan. 

De härstädes insamlade fossilierna, hvilka aflemnats till Kongl. Riksmuseum i 
Stockholm, hafva bestämts af Herr O. A. L. Mörct i Köpenhamn och utgöras af föl- 
jande arter: 

Bulpus apertus LovÉN (Natica Steenstrupiana WINKLER), Mamma groenlandica BE., 
Natica clausa SowB., Littorina lUittorea L. var. Wood, Buccimopsis Dalei SowB. wvar.?» 
Tritonium undulatum Mörr. var. T. groenlandicum Chem., Fusus Olavii Bz., F. propin- 
quus, ÅLDER, var. spira elongata, HF. despectus L. var., Teredo sp., Cyrtodaria siliqua 
SPGL., var. angustata, Corbulomya complanata SowB., Corbulomya sp. an var., Mya are- 
naria L., M. truncata L., Mactra solida aff., M. stultorum L. aff. Tellina ovata SowB., 
Tellina sp., T. sabulosa SPGL., Serripes groenlandicus Chem., Cardium echinatum L,. Cy- 
prina islandica L., C. Gaimardi, E. RoBert, OC. tumida Nyst, Mytilus edulis L., Le- 
pralia wauriculata Hes., Bulimus sulcatus BrucG., 6. ovularis LAM., Lunatia groenlan- 
dica BE. 

WINKLER fann på samma ställe Cardium groenlandicum Chem. Tapes virginea 
ForB., Astarte Hjaltulini WiSKr., Cyrtodaria Heeri WIskKL., Panopea norvegica SPGL., 
Nautica catena DAcosta, N. varians DNI., N. hemiclausa J. SowB., N. ocelusa Woop., Trophon 
antiquum Mirr., Buccinum undatum L., Planorbis spirorbis Mörr., Clavata turricula 
Monzt., Patella lceevis WINEL. 

Ben af fossil hval hafva äfven träffats i tufflagren vid Halbjarnarstadir; dessa lager 
ega nämligen en betydlig utsträckning i längd efter kusten. 

Slutligen må här omnämnas de fossila lemningar af nutidens molluskarter, som 
förekomma i en yngre tuff på flera ställen vid kusten vid Reykjavik, isynnerhet vid 
Fossvogr mellan Reykjavik och Hafnarfjord, samt vid Kopavogr. Vid Fossvogr bildar tuff- 
lagret sjelfva kusten, som vid ebbtid sköljes af vågorna; lagret är 20—30 fot mäktigt. 
En profil från innersta bugten derstädes 
TI > har följande utseende: det öfversta lagret ut- 
göres af en skiffrig, sandstensartad tuff; derpå 
>. följer ett konglomerat och derunder åter en fin- 
=== korrig tuff med vresig parallelstruktur. Dessa 
trenne lager, som ega en vertikal höjd af 8 fot, 

— genomsättas af tvenne sprickfyllnader af ett par 
tums mäktighet, hvilka i konglomeratet äro fyllda med grus, men i den finare tuffen med 
samma material, som denna. Dessa sprickfyllnader äro äfven försedda med salband af 
en fastare cementerad tuff. 

Tufflagren äro bruna, gråblå, rödaktiga, dels lösare, dels fastare; i konglomeratet 
finnas trapp- och lavaarter af olika slag. Palagonitkorn äro mer och mindre talrika, 
men tydligen utgöra de redan färdigbildadt material för detta alluvium. 

På sidorna af små sprickor träffas lerartad tuff med stänglig afsöndring, såsom 
redan KJIPrRuLF och WINKLER och före dem ROBERT anmärkt. 

Här förekomma Saxicava rugosa L., Mya truncata L., Tellina sabulosa SPGr., Nu- 
cula temnwis MrG., Balanus sp. 


ISLANDS BERGSBYGGNAD. 49 


Vid Arnarbeli vid Ölfusån förekomma äfven tufflager med fossila lemningar, 
WINKLER fann der: Cyprina islandica L., Astarte borealis, Ohem., Pholas truncata L., 
P. crispata L., Pecten islandicum L., Buccinum undatum var. vulgatum IL. 

Fossilförande tuff af samma beskaffenhet som vid Fossvogr träffas för öfrigt i 
Reykjaviks allra närmaste grannskap vid vägen mellan staden och Laugarnes. Alla 
dessa tufflager utgöra tydligen lemningar af en gång mera utbredda massor. KJIERULF 
fann på Mosfellsheden på 400 fot öfver hafvet en lös sten med balaner; en höjning af 
landttungan vid Reykjavik tyckes således i en yngre geologisk period hafva egt rum. 

Vid Holmsberg norr om Keflavik har KJErRULF äfven funnit tuffager med skal- 
lemningar. 

Enligt EGGERT ÖLAFSEN förekomma tufflager med skallemningar vid Leirå och 
Laxå mellan Hvalfjorden och Borgarfjorden i Vestlandet, + mil från hafvet 

På nordvestra halfön hafva likaledes funnits dylika lemningar på flera ställen, 
2—4—38 fot öfver hafvets högsta vattenstånd. En del af dessa utgöra dock ingen- 
ting annat än ”Kjökkenmöddingar”, emedan inbyggarne derstädes brukat mollusker 
som födoämne. Men nedanför Szelingsdalsheden i Dalasysla har ÖLAFSEN funnit fossila 
lemningar deraf i ett tufflager, och likaledes i en dal vid Tröllatunga i Strandasysla; 
de ligga der högt uppe i landet och utgöras af ”små, vanliga musslor”. Dessa fynd- 
ställen hafva sedermera veterligen icke blifvit besökta. 


TILLÄGG. 


Analyser af fem isländska bergarter meddelas härjemte. 1. är lava från Leir- 

hnukrs sednaste lavaström (omkring år 1727). Den är gråsvart, anamesitartad, icke 
S 5 S , , 

porfyritisk. 2. är lava från Skaptarvulkanen af år 1784. Den liknar föregående, men 

är mörkare och något porfyritisk af små fältspatskorn. 3. är äldre lava från Reykja- 

vik (den på kartan med särskilt färg betecknade bergarten). Den är tydligt kristalli- 

nisk, doleritartad, ljusgrå, till sammanhanget något lös till följd af talrika pipigheter. 
, » JUSSTA, o fo) J (>) 

4. är en grofkristallinisk bergart från foten af Esja nära Leiruvogsån. Den är en bland- 

ning af diallag med en pyroxenart, som efter allt utseende är bronzit, och vattenklar 

eller hvitaktig fältspat, som i allmänhet lyser grön af diallagmassan och icke, som jag 

(>) 2 dd dd på (a) 

först trodde, af inblandad chlorit. Alla tre beståndsdelarna tyckas vara ungefär lika 

, Oo 

rådande, men den ljusgröna diallagen ger färg åt det hela. Uti denna massa ligga tal- 

rika korn af oljgrön bronzit sammanvuxen med den hvitaktiga fältspaten. Magnetisk 
2 3 JE S 

jernmalm kan i ringa mängd utdragas ur pulvret. Denna bergart är således minera- 

logiskt lika sammansatt med den från Vatnajökeln beskrifna, så tydligt utvecklade gab- 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 1. 7 


50 C. W. PAIJKULL, 


bron, till hvilken den således ordnar sig. 5. är en lamellarisk trachyt från Alftaviks- 
fjäll, der de ända till papperstunna lamellerna vexla med blåaktig och hvitgrå färg. 


1. 2 3. 4, D. 
KGSCI SYRA ge rp ida ad GA Net on defekbensöer 50,75 50,29 47,32 48,59 73,56 
MEET]OR AE = 2 er kerfe te RLM eed förenas 14,92 16,04 16,70 15,65 12,16 
SET OLAV EYE SLS el kon T reB Ne 16,46 14,39 13,53 13,09 3,69 
[GES sng Be RAR RR NO AN 10,09 10,09 11,41 12,45 2.06 
MS jer DR SKL teten te SA 6,10 7,51 9,55 TT 0,55 
Natron (med spår af kall)... ooo 1,97 2,63 2520 2,23 4,18 
EE 5 SR EE EN 3 — = sr 3,87 
Nabben est Earl ng ebok SRS SDS TE = ID 0,61 


100,29 — 100,95 = 100,80 101,29 << 100,68 


De båda nyare lavorna öfverensstämma nästan fullkomligt till sammansättningen -. 
de äro äkta anamesitlavor och tillhöra väl de största massor af denna bergart, som i 
nyare tider utgjutits ur jordens inre. 3. öfverenstämmer nära med den af BUNSEN ana- 
lyserade lavan från Almannagja. Den lägre kiselsyrehalten och högre talkjordshalten i 
denna lava anger närvaron af olivin, som man äfven tycker sig med ögat upptäcka. 
Till utseendet öfverensstämmer denna bergart, som förut är nämndt, med gammal lava 
från Ok. Den liknar äfven till det yttre andesiten från Hafnarfjördr, men denna håller 
enligt ZIRKEL 56,08 kiselsyra. Ingen glödningsförlust erhölls i 3., hvilket bestyrker an- 
tagandet, att den är en af Islands yngre bergarter. 5. tillhör den vanliga isländska 
qvartstrachyten. 4. kan behöfva en ytterligare undersökning med hänsyn till fältspats- 
arten och det bronzitlika mineralet. Vid den skenbart ringa halten af magnetit förlikar 
sig nämligen den låga kiselsyrehalten ej rätt väl med tillvaron af tvenne så kiselsyre- 
rika mineralier som labrador och bronzit jemte diallagen. Den närmare undersöknin- 
gen såväl af denna som de andra gabbroartade bergarterna måste jag dock tillsvidare 
uppskjuta. 


"pLOIS 'JJROP325 3 JJIMIEIU2S Uj 19 ureT 
-8 


> Rn — 0 
RR ——— RN 


-000'086-L UDPIDYS LO] JUN-[VLIUAJAT NIO PPUDYOY LIT? DUKA E8 
Avsedd) AY unppebodag, (Sya ; (CDS 


st2b0) IPUDAAISEOT & 
"ospbonypr opsolb 


G094 UPtVUnOS DUBI FÖMQu? Nov SIpuUunsSeL DIP? LÄRT i 
[i a | | (2x20)6) Pole 
,- DT: Se ; = ; | 
ed Md ; 


je . | c | (Re 


| å I VATTLMTI TE 


(AR NT NY Pn Z Se E ; ; 


AAOT 


2) å s k N : i | 4 0s604, Z ET or on 
FN ST SE 3 [er Å ; pores ) S C SE 3 ll é [ äg (Por) Moljous 


au I 


SPY 


0; ES S N $ | : — (VOpunsg) Ppumiqajuns 


DAD] 2P]V 


| ; | RS IÄIDAT 
VOR vjdLG 5 3 SV 


Uv ITOJPUODDTDT 


UU II TN JOSOGT 


xo rATELIA vg 


3 


A0ÖUNSU. 
154410], 


SANNE 


oro, 
H & 


[INES 


KOM 


og) ; dd ; ; 
fn Te SN sea X i 7 SS de d 
AR H mV NV : Dj C RS SA Å 
AS ME anoanspor, ) SN s : FUN 
Åh 7 ige | S - EA Anno t 
N opp (> 09 00 z muvjg (Sr 


ay 
Ops li 


(PAON dv) usojp 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Bandet 7. 


N:o Q. 


LICHENES SPITSBERGENSES 


DETERMINAVIT 


NIER OMG IaTRIUNS 


REG. ACADEMTI2ZA SCIENT. PROPOSIT. DIE 10 APRILIS 1867. 


STÅ" 00 


STOCKHOLM, 1867. 
P.A. NORSTEDT & SÖNER 


KONGL. BOETRYCKARE. 


Nub arcetoi coeli sidere e frigidis maris undis ardu2& assurgunt alpes, quarum ob acuta 
cacumina montosis hisce insulis impositum est nomen Spetsbergen. Non dense et ne- 
morose silve, non florea et gemmea prata prerupta nunc condecorant latera !); fere 
ubique conspiciuntur modo nives glaciesque perennes. ÖOra tantummodo marina infimee- 
que montium radices sub fugacis estatis diebus perangustum praebent hospitium sparsis 
herbarum graminumque cespitibus, locis tantum admodum opportunis majore numero 
congestis. 

Puram hic videmus polarem Floram, pauperem inopemque; in »regno Saxifraga- 
rum atgque muscorum» hic versamur. At ille quamvis e plantis, quas fanerogamas 
dicunt, non despicienda sint pars?) et horum numerus minime sit exiguus, nullus 
tamen plantarum ordo — sive specierum sive individuorum respicias numerum — quam 
Lichenum frequentior adest. »Lichenes», ait Wallenberg, »ultimam vegetationem in 
ultima terra constituunt»; que verba hic, in proximo axis terrarum septentrionalis 
confinio, optime invenimus confirmata. Que quum ita sint, quas gignunt Spitsber- 
genses insul&e plantas, si cum illis aliarum regionum comparamus, Lichenes non (ut 
vulgo fit) posse negligi, quis est quin intelligat? 

Magica illa vis, quam in unumquemquve fere hominem exercent regiones aretore, 
et eximia illa voluptas, qua harum cognitio animum implet, nature amicos haud pau- 
cos eosdemque strenuos indefessosque illuc allexerunt. Non bestiarum modo animal- 
culorumque innumeras greges, quas gignit mare, non mineralium petrefactorumque di- 
vites opes, quas celant rupes, sed etiam disperse et demisse plante oculos animumque 
peregrinatorum in se converterunt. Inter quas lichenes non omnino fuisse pretervisos, 
ex illis, que nuper diximus, facile licet coneludere. De his plantis quum hic agatur, 
2quum decensque est grata mente nomina recordari illorum virorum, qui vel ipsi 
lichenum collectiones ex his terris reportaverunt vel reportatas determinaverunt. 

Inter quos primus exstat SOLANDER, qui in Voyage towards the Northpole 1773 by 
J. Peres, Append. p. 203—4 (Lond. 1774) XI lichenum species recenset; loca, unde 
decerpte sunt, specialia non tamen indicat. Neque alio modo RoB. BROWwn in An Ac- 
count of the Arctic Regions... by W. ScoresBy, Vol. I. Append. p. 76 (Edinb. 1820) '”) 
XIX species enumerat. In Narrative of an Attempt to reach the North Pole, 1827, by 


!) Has regiones nune inhospitas temporibus jam diu preterlapsis herbis arboribusque fuisse ornatas, illarum 
suadent vestigia in rupibus asservata; quorum determinationem -dedit Cel. O. HEER in Vet. Ak. Förhandl. 
1866 n. 6. e 

2) Plante fanerogamae XCV hic sunt inventae, e quibus Sazifrage decadem efficiunt. CFR. MALMGREN in Vet. 
Ak. Förhandl. 1862 p. 229—268. 

”) Adest quoque in RoB. BRoOwN's Vermischt. Schrift. I. p. 366. 


4 NET MS RER TENS 


W. E. Parry, Append. p. 216—218 (Lond. 1828) invenimus vero non sola nomina, 
sed etiam determinata loca, ubi in partibus quam maxime septentrionalibus lect2a sunt 
XXIII species, ab W. J. HooKErR determinate. Quarum collectionum gquum nullam 
viderimus, ubi in sequente de his aliquid affertur, auctoritate scriptorum citatorum 


omnino nitimur. 


Merito igitur laudantur Britanni, qui primi de lichenibus harum regionum mentio- 
nem — quantulacunque fuit — fecerunt; e Scandinavia deinde egressi sunt omnes, 
qui hac ratione de scientia bene sunt meriti. Inter quos B. M. KrIHAv primus breve 
iter 1827 faciens, im Beeren Island, Stans Foreland et circa Sydceap plantas collegit, 
que eo majoris sunt momenti, quod nullus alius peregrinator oras australes perscru- 
tatus est. Collectas in Magazin for Naturvidenskaberne, Anden Reoekke, 1:ste Binds 2:det 
Hofte p. 232—252 (Christian. 1833) exposuit CHR. SOMMERFELT; inter quas XXXII 
adsunt lichenes, quorum plurimos in herb. Sommerf., in museo botan. Christian. nunc 


asservato, depositos examinavimus. id 


Itineribus per novem annos in Grönlandia peractis jam antea cognitus J. VAHL, 
expeditionis gallice, cui prefuit GAIMARD, 1838—39 particeps, ad litora occidentalia 
(circa Bel Sound et Magdalena bay) varios deinde collegit lichenes, quos in Mus. Hauniensi 
asservatos ipsi vidimus. Quorum et ceterarum a se collectarum plantarum enumera- 
tionem conscripsit atque A. E. LINDBLOM communicavit, qui den in Botaniska Notiser 
1839—40 p. 133—358 opusculum, »Förteckning öfver de på Spetsbergen och Beeren-Island 
anmärkta växter» imseriptum, divulgavit, omnia continens, que de plantis spitsbergen- 
sibus ad id tempus cognita erant. Preter varietates, quarum nonnullis dignitas speci- 
fica nunc tribuitur, LXIHI hic recensentur licehenum species. — Enumerationem, quod 
ad plantas cryptogamas attinet, omnino immutatam diario »Flora» 1842 n. 31 dein in- 
seruit C. F. BEirscEMieD, »Flora von Spitsbergen» nomimatam. 


Hc omnia erant, que de lichenum per has regiones distributione cognita et con- 
scripta erant, quum e Suecia ter progressi sunt peregrinatores, quorum ardore, experi- 
entia indefessisque laboribus harum insularum cognitio- unaquaque ratione est aucta, 
emendata, dilucidata. Quorum itinerum primum 1857 peractum est, sub quo ad litora 
occidentalia etiam lichenes haud paucos legit amic. A. 'E. NORDENSKIÖLD, precipue saxa 
inhabitantes, qui antea fere omnino fuere neglecti; quos omnes nobis benevole traditos 
in opusculo, cujus nomen est Lichenes Arctoi, commemoratos descriptosque invenies. Non 
hac solum sed omni ratione multo majoris momenti fuit secundum iter, 1861 institu- 
tum, sub quo undecim nature studio addicti viri litora occidentalia atque precipue 
septentrionalia fretoque Hinlopen Strait adjacentia perscrutati sunt strenui atque im- 
pigri. Preter K. CHYDENIUM et Å. E. NORDENSKIÖLD, - quorum uterque lichenum haud 
exigui pretii collectiones conquisivit, amicus A. J. MALMGREN oculorum aciem singu- 
laremque curam his plantis eo successu dicavit, ut merito audeamus affirmare, indefesso 
labore illwn unum multo plura ad lichenologiam Spitsbergensem illustrandam contu- 
lisse, quam ceteros scrutatores conjunctos. Permagnis collectionibus, ab illo tum re- 
portatis, precipue nititur hoc opusculum, nam in tertio itinere (1864) aliis negotiis 
illi occupato defuit tempus lichenes observandi, prreterquam quod ad Hornsund et 
circa Storfjorden minorem collegit numerum. 


LICHENIIS (OSP ITSBERGENSES. 5 


Tabulam, in qua Spitsbergenses insule depinguntur, si contemplamur, e jam 
dietis facile elucet, litora occidentalia septentrionaliaque precipue esse investigata, meri- 
dionalia vero orientaliaque omnino non vel obiter tantum sparsisque locis esse inspecta. 
Singularem et frequentem rupium lapidumque, diversis terre&e wevis ortarum, si conside- 
ramus varietatem, ut etiam difficilem ad plurima loca aditum, conjicere facile licet, 
haud exiguam specierum copiam vix dubie olim detectam fore. Neque tamen nimis 
audaces nos censemus affirmantes, non minus esse cognitos lichenes, quos gignunt Spits- 
bergenses insule, quam quos alia quseevis terra. 

Propriam hujus fore indolem si quis queerit, aperte cogimur concedere, haud 
exiguis difficultatibus hane questionem premi; lichenum enim species, ut perbene con- 
stat, multo magis quam plante fanerogame per totam orbem terrarum sunt distribute 
et precipue lichenes in aretoa zona obvii omnes regiones polo viceinas incolere videntur. 
Ex quo efficitur, vix ullas adesse insulis Spitsbergensibus privas propriasque species; 
sic Vv. ce. omnes in plaga peninsule scandinavice boreali vel jam sunt invente vel, ni 
fallimur, vix dubie olim inveniende, una modo, Usnea sulphurea, excepta. Que, etiam 
in America arctica haud raro reperta"!), exemplum e lichenibus desumptum forsan 
possit edere, nexum inter ambarum harum regionum vegetationem indicans, quem, fa- 
nerogamas quod attmet plantas, adesse, evidenter demonstravit Cel. MALMGREN >). Neque 
tamen, lichenes Spitsbergenses et Scandinavie hyperbore&e si inter se conferuntur, 
omnino desunt differentix, e quibus nonnullas' graviores seorsim lubet proponere. 

Differentia vix dubie maxima in eo posita est, quod magnus lichenum majorum, 
fruticulosorum foliaceorumque, numerus hic vel omnino desideratur vel parcissime modo 
obviam venit. Sic Usnea barbata, Ramalince, Evernic, Cetraria glauca, Nephromata, 
Parmelia physodes, olivacea, stygia, conspersa, Physcia ciliaris, pulverulenta &. et stellaris, 
Xanthoria parietina, Cladonia rhangiferina, Gyrophora polyphylla, Dermatocarpon minia- 
tum cet., in ceteris terris fere ubique vulgares, frustra queruntur vel sparsi rarissimi- 
que leguntur. Qui adsunt habitum preterea obesum, contortum, haud facile agnitum 
"non raro induerunt?); apothecia pauca vel nulla plurimi proferunt. Duas in alpibus 
Seandinavie elevatis vulgares species, Nephroma arcticum et Alectoriam ochroleucam”) 
(cujus partes hic omnino agit ÅA. nmigricans), hic desiderari, vix ullum fugit. 

Varias ex his majoribus, thallo melius evoluto preditis, speciebus desiderari, vix 
dubie ex eo pendet, quod plurimi lichenes ligna corticesque diligentes exsulant. 
Quales has terras arboribus omnino privatas non amare, vix cuiquam mirum; supra 
muscos tamen nonnulli domicilia collocarunt, personam alienam haud raro ferentes. 
Hospitia preterea illis offerunt vetusta tuguria, cruces e. s. p., que secus litora sparsa 
inveniuntur; neque tamen soli hec loca occupant, sed socii adsunt ali, tam muscos 
(v. ce. Buellia insignis, Rinodina turfacea aliique) quam saxa (v. ce. Lecanora polytropa, 
Parmelia lanata etc.) vulgo incolentes. Cujus rei rationem in eo invenire licet, quod 


!) Observandum tamen est, hanc plantam in Islandia quoque nasci. 
?) Videas in Vet. Ak. Förhandl. 1862 p. 260 et sequ. 


?) Plantas Spitsbergenses caespitose crescendi prodere nisum, monuit Cel. MALMGREN. Idem de fruticulosis 
lichenibus dici potest; praecipue Stereocaulorwm, Spherophororum, Oladoniarum pulvinuli inveniuntur den- 
sissimi. 

FL OfrifinfranpsL0s 


6 TH. M. FERIES, 


his regionibus ligna longum per temporis, spatium immutata intactaque manent; tem- 
pori rerum edaci prosperiore fere repugnare videntur eventu, quam plereque saxorum 
species, in frustulis dilabentium. Ita quoque deeclaratur, quam parce gignantur varia 
Gyrophorce, Parmelie ceterique lichenes saxicoli, quibus ut acerescanmt longum tempus 
opus est. É 

Neque silentio pretereundum est, lichenes, quibus in regionibus hyperboreis 
obsiti sunt scopuli marini, coeli in ins. Spitsb. asperitatem quoque testari. Quos eos- 
dem esse ac in litoribus Finmarkicis facile crederes; desunt tamen vel rarissime modo 
adsunt Placodium stramineum, Gyalolechia crenulata, Lecania aipospila, Lecanora atro- 
sulphurea et poliophea, Verrucaria maura, mucosa et ceuthocarpa, Lichina confinis 
ceterique. 

Numeri lichenum habita ratione, si insulas Spitsbergenses cum Scandinavia arctica 
Grönlandiave comparamus, illas inferiorem tenere gradum facile intelligitur. Evidens 
vero illarum apparet principatus, si cum regionibus antarcticeis conferuntur;: Nimis 
quidem manca est ea, quam de his possidemus, notitia, quam ut certi aliquid possimus 
concludere, sed quum narret Cel. J. D. HooKEr, se in Palmer's et Louis Philippe's Islands 
vidisse modo umbras nonnullarum plantarum ceryptogamarum (»the ghosts of 18 cryp- 
togamic vegetation»), inter quas 8 lichenum species; quum d'UrvimrE in Terre Adélie 
nullas detexerit plantas; quum J. Ross in Possession et Franklin Islands nullum vege- 
tationis vestigium, »neque lichenes nec algas», invenire potuerit, mirum sane est, in 
ultimis regionibus borealibus non unam alteramve stirpem, sed plus quam duas liche- 
num centurias vigere. Neque septentrionem versus terminus videtur positus pertinacibus 
hisce atque paucis contentis Flore alumnis. Nam non solum e remotissimis insulis 
(Sju öarne) permultas species retulerunt PARRY et NORDENSKJÖLD, ut e sequente enume- 
ratione facile invenies, sed ad Magdalena Bay MALMGREN has collegit species 2300 pedes 
supra mare vitam degentes: Parmeliam lanatam, alpicolam saxatilemque, Lecanoram 
polytropam, Gyrophoram cylindricam, Buelliam coracinam et alpicolam, Rlizocarpon pe- 
treum. Quod antea fuit affirmatum, terminum nivalem supra 78" lat. bor. mare tan- 
gere (hanc sententiam jam abunde refellit MALMGREN), minime inde corroboratur; ad 
coneludendum e contrario adducimur, ubicunque in his terris adsit locus aliquo tem- 
pore nive glacieque denudatus, ibi lichenes sese affigere. 

Plantas fanerogamas tractans, Cel. MALMGREN demonstravit, quam in litoribus 
occidentalibus et septentrionalibus observavit differentiam. Que inter lichenes nimis 
gquoque est manifesta, quam que tacite sit pretereunda. Neque omnino abscondita 
est caussa; pro parte enim ex eo pendet, quod nonnulle species, dolomitem calcemque 
recentiorem amantes, loca sibi aptissima ad litora boreali-orientalia invenerumt, qualia 
in ora occidentali non vel parce adsunt. Loca infra allata in tabula geographica in- 
quirenti hec res erit manifesta. 

Quot quisque locus gignat species, quinam ordines plures paucioresve proferant 
formas e. s. p. seorsim proponere, superfluum nobis visum est. Liceat modo rationes 
afferre, quibus in hac re tractanda usi sumus. Descriptiones specierum jamjam bene 
cognitarum dare longasve synonymorum series adjungere, parum nobis visum est inte- 
resse.  Examini vero microscopico omnium specierum apothecia subjecimus; que vidi- 
mus, infra deseribemus. Ad vim pretiumque notarum microscopicarum determinandum 


LICHENES SPITSBERGENSES. tf 


haud exigui ponderis nobis enim visum est specimina e terris sub diversissimis coeli 
plagis sitis accurate examinare, atque tum specimina Spitsbergensia, e frigidissimis 
remotissimisque regionibus decerpta, vix dubie minime sunt negligenda. Paucis exceptis 
locis, explicitis verbis indicatis, specimina Spitsbergensia omnibus infra allatis analysibus 
prebuerunt materiem. 


Perbene nobis est cognitum, ultimis temporibus Cel. NYLAnDRumM K et CaCl 
adhibuisse, quorum auxilio determinentur lichenum species. Que laudem, quam acqui- 
rere coeperunt, num possint servare, posteri videbunt. Nostras — quantulxcunque sunt 
— at afferamus symbolas, omnes species thallo foliaceo fruticulosoque instructas (i. e. 
Usneeos, Ramalineos, Parmelieos, Peltigereos, Stereocauleos, Cladonieos, Umbilicarieos, 
Spherophoreos) hac ratione examinavimus. Quas vidimus inde provocatas colorum 
mutationes, infra indicabimus; ubi color non fuit mutatus, nil afferemus. Inter 
crustaceos lichenes nonnullos quoque eodem modo esse examinatos, e sequente vi- 
dere possis. 


Lapidum, quibus contexte sunt rupes, diversissimam naturam jam supra comme- 
moravimus; cujus rei plenior cognitio desideranti patet in A. E. NORDENSKIÖLD, Sketch 
of the Geology of Spitzbergen. Quod opus quum vix omnibus hujus libelli lectoribus 
presto sit, sequentem nobis necesse visum est communicare enumerationem !) preci- 
puorum locorum, unde reportati sunt lichenes: 


Sydcap, promontorium maxime meridionale (76” 30). E collectionibus a KEILHAU 
reportatis patet, rupes ad formationes, quas dicunt »Heela-Hook» et »Mountain-Lime- 
stone», pertinere. 

Bel Sound, permagnus sinus ad oram occidentalem (cire. 77” 40'). Stratis silaceis 
et calceareis immixta sunt saxa arenaria, schisti argillacei, conglomerata. 

Cross Bay, magnus sinus, schistis durioribus et calee cirecumdatus. Cire. 79” 10" 

Magdalena Bay, (79” 33/'). Granites. 

Danskön, Kobbe Bay, Amsterdamön, Smeerenburg, ad angulum insul&e West-Spets- 
bergen boreali-occidentalem sita loca (79" 40). Gneissum graniticum, calce primitiva 
parce immixta. 

Red Bay (79? 50). Rupes e schisto conglomeratoque ferruginoso constant. 

Moffen (80), insula arenosa, rupibus privata. 

Wijde Bay, permagnus sinus (inter 79? et 80”), ad cujus litora inveniuntur 
sehisti duriores, quarzites, rupes arenarie et parce calx. ; 

ÅAldert Dirkses Bay, portus ad Wijde Bay situs (79 40). Rupes ejusdem sunt 
indolis. 

Treurenberg Bay (Sorge Bay), sinus ad oram septentrionalem, paullo infra 80 '. 
Ad litus oceid. schistus micaceus, ad orient. quarzites, calx et schistus argillaceus, 
in fundo calx et dolomites. Preterea ductus hyperitici in utroque litore observati. 

Hecla Cove, portus ad latus orient. sinus Treurenberg Bay situs. Schisti argil- 
lacei, quarzites, hyperites. 


1) Quam enumerationem benevole communicavit Amicus A. E. NORDENSKIÖLD. Nomina locorum eadem sunt 
ac in mappa geographica, depicta a N: DUNÉR et A. E. NORDENSKIÖLD in Ånteckningar till Spetsbergens Geo- 
graplu. 


S UK ME TR RT EISE 


Fosters öar et Waiygats öar, insule in freto Hinlopen Strait sparse (circ. 79? 
30). Hyperites. 

Depotön et Rypön, insule in sinu Murclusons Bay site (paullo infra 809). Pre- 
cipue dolomites, parcius silex. 

Lovéns berg, mons altus ad oram occident. freti Hinlopen Strait (79? 257). Con- 
stat e variis stratis calcareis, silaceis hyperiticisque. 

Lomme Bay, sinus magnus ad latus occid. freti Hinlopen Strait (paullo infra 
79" 40'). Schisti ferruginosi, calx et dolomites. 

Ginevra Bay, interior sinus Storfjorden pars (circ. 78? 35 ); ad oram borealem 
(78? 39') erigitur Edlunds berg. Lapides arenari et hyperites. - 

Whales Point (Wallers Pynt), mons ad litus orient. sinus Storfjorden situs (77 ” 
30). Lapides arenaru et hyperites. 

Wallenbergs Bay, magnus simus ad latus orient. freti Hinlopen. Ubi litora sunt 
investigata (79 45), hyperites adfuit. 

Murchisons Bay, sinus ad idem freti Hinlopen latus (circ. 80"). Frequentes sunt 
calx et dolomites, parcius schisti, quarzites, silex. 

Stenön, peninsula supra Murchison Bay sita, rupium indolis habita ratione non differt. 

Shoal Point, promontorium insulx Nord-Ost-Land quam maxime occidentale (paullo 
infra 80? 107). Dolomites. 

Low Island, insula demissa, sat magna (paullo infra 80? 20”), cujus rupes a quar- 
zite, hyperite schistoque constant; preterea lapillis tegitur. 

Brandewijne Bay, magnus sinus in litore boreali-oceidentali insule Nord-Ost- 
land (cire. 80? 207). Granites, hyperites, schistus et quarzites. 

Sju öarne, insule Spitsbergenses maxime septentrionales (circ. 80? 40 '), inter 
quas notandae Walden Island (80? 38), Little Table Island (80? 48) et Ross Islet (80" 
49). E granito et gneisso constant. 

Vitio nobis forsan verti possit, omnia loca, unde quzeque species fuerit obvia, 
expressis verbis esse allata. Nobis antem quum non contigerit has insulas visere, quare, 
quomodo plus minus frequenter distributi sunt lichenes, ex autopsia nil compertum 
habemus, hec ratio optima visa est. Inde enim legentes de singularum specierum per 
loca, diversis saxorum generibus substratis, distributione quid ratum ipsi censeant, pos- 
sunt concludere; perspicient quoque, quante copix nobis priesto fuerint. Loca quwmn 
enumeravimus, unicuique adjunximus nomen viri, qui ibi plantam legit; nullo nomine 
adjecto significatum voluimus, Cel. MALMGREN ibi speciem legisse, unde perfacile intel- 
ligitur, quantum illi debeamus. Notandum tamen est, si qua species eodem loco tam 
a MALMGREN quam alio peregrinatore (Vv. ce. PARRY, CHYDENIO, NORDENSKJÖLD, VAHL) 
collecta est, superfluum nobis visum fuisse, inventorum seorsim recensere nomina. 

His preemissis, ad omnes in insulis Spitsbergensibus hactenus inventos lichenes 
enumerandos jam progredimur. Que enumeratio evidenter, ut speramus, docebit, etiam 
in regionibus quam maxime desertis inhospitisque benigna manu Floram cultoribus 
offerre opes deliciasque. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 9 


LICHENES SPITSBERGENSES. 


Heterolichenes. 


4. Heterocarpi. 
Fam. 1. Usneei. 


1. USNEA (Dir.) PErRs. 


1. Usnea sulphurea (KozrniG), TH. Fr. Lich. Scand. exs. n. 51. — Lichen Korn. in 
ÖrAFsEnNs Reise igj. Island. Append. p. 16 (1772). — Usnea melazantha Acu. 
Meth. p. 307 (1803), TH. Fr. Lich. Arct. p. 24. — Usnea sphacelata R. BR. 
F1. Melv. p. CCCVII (1824). — Neuropogon melaxanthus NYL. Syn. Lich. p. 272. 


Flor2e arcto& atque antarcto& hoc eximium decus primus in ins. Spitsb. legit Cel. 
ScoresBYyY (ab Il. R. BRown nominatum ”Usnea? affinis U. melaxanthe” in Ace. of the 
Året. Reg. App. p. 76), dein a pluribus peregrinatoribus reportatum. Secus oram oc- 
cidentalem, teste MALMGREN, rarius et semper in cacuminibus modo montium summis 
occurrit (v. c. ad Bel Sound altit. circ. 1000 ped.: J. VAHL, NORDENSKJ.); ad litora 
orientalia fretoque Hinlopen Strait adjacentia frequentius neque saxa majora ventosa, 
parum supra mare elevata fugiens, v. ce. in insulis in freto Waijgat atque sinu Gine- 
vrabay, tota estate glaciebus circumdatis, sitis. Reporta preterea est hec planta e 
Lovéns berg (MALMGR. et CHYDp.), Lommebay (CHYyp.), Wahlenbergsbay (alt. 600 ped.), 
Brandewijnebay (alt. 500-ped.: TOorErr). Observante MALMGREN hyperitem precipue 
diligit, rarius granitem, numquam saxa facilius dilabentia. Semper sterilis. 


Rami sepe valde scabrosi. Im axi medullari cavitatem numquam invenimus. Apices ramulorum versus ad- 
sunt interdum sorediorum globuli extus nigri, intus albi; ramuli, quibus insident, nigrescunt, extenuantur, demum 
capillares evadunt. Ex his globulis gignuntur ramulorum ceespites novaque individua quasi formant. Adhibitis 


K vel CaCIl, nulla thalli pars colorem mutat. 


« 2. BRYOPOGON LINK. 
1. B. jubatus (L.) var. chalybeiformis (L.). — Lich. Arct. p. 26. 


Supra muscorum cespites terramque turfaceam, ut videtur, vulgaris. Semper 
sterilis. Specimina visa ex Hornsund, Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, 
Smeerenburg, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, Brandewijnebay, Sju öarne 
(NORDENSKJI.). Indicatur quoque e Little Table, Low Islands et Ross's Islet (PARRY). 


Thallus haud raro ad modum Alect. ochroleuce var. cincinnate mutatur: imtricato-complicatus, passim di- 
latatus ibique sepe complanatus serobiculatusque. 


K. Vet. Akad. Handl, B. 7. N:o 2, 2 


10 TH. M. FRIES, 
3. ALECTORIA (AcH.) DNTrs. 


1. ÅA. ochroleuca (ErrE.) «. rigida Vinn. — Lich. Arct. p. 27. 

Mirum sane videtur, hanc in alpibus Scandinavicis vulgatissimam speciem in ins. 
Spitsb. fere omnino desiderari; Reportata modo vidimus duo fragmenta miserrima, quo- 
rum locus natalis haud ommnino certus (mons orient. versus situs ad Brandewijnebay: 
CHYp.?). — Que ab aliis auct. affertur (Stans Forelund: KrirE.; Low Island et Ross's 
Islet: PARRY), ad sequentem verisimiliter pertinet. 


2. Å. nigricans (AcH.). — A. "Thulensis Lich. Arct. p. 28. 

Frequens, at semper sterilis. Specimina visa ex Whales Point, Hornsund, Bel 
Sound (J. VAHL), Magdalenabay,. Kingsbay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Smee- 
renburg, Redbay, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, Fosters öar, 
Wahlenbergsbay, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.) 


Statura, ramositate, magnitudine, colore haud paullum varians, ut interdum Bryop. jubatum, interdum 
Corn. divergentem semulet. Color normaliter opacus rarissime nitidulus observatur. In partibus pallidioribus 


(5. e. basin versus) et punctis thalli albis (e strato corticali dilacerato, ut medulla appareat, ortis) CaCIl colorem 
leviter rubrum provocat. neque medulla neque partibus nigricantibus tinctis. 


4. CORNICULARIA (SCHREB.) FWw. 


1. C. divergens Acr. — Lich. Arct. p. 29. 5 
Frequens, ut apparet, sed semper sterilis. Specimina examinavimus ex Hornsund, 
Bel Sound (usque ad alt. 1000 ped.: NOrDpensKkJ.), Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, 
Amsterdamön, Smeerenburg, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, Brandewijne- 
bay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 
Variat thallo crasso et pertenui. — Adhibito CaCl omnes partes intern&e, excepto strato corticali, e gra- 


nulis copiosis rubrefactis intense coloratur. Subsimilis Oropogon Loxensis (FEE) nullo modo tingitur. 


2. OC. aculeata (ErrE.). — Lich. Arct. p. 30. 
Haud admodum rara videtur, etsi modo sterilis. Visa ex Hornsund, Magdalena- 
bay, Danskön, Kobbebay, Amsterdamön, Treurenbergbay, Waijgats öar, Whales Point, 


Brandewijnebay. Indicata quoque est e Sydcap (KrmH.) et Low Island (”f. spadicea”. 
— PARRY). 


Forma primaria et var. muricata mixtex occurrunt. 


5. DUFOUREA (AcH.) 
1. D. muricata LAurR. 


. 


Hzec nova Flore arctoe& civis inventa est ad Wijdebay, Treurenbergbay, Lovéns 
berg (alt. cire. 1000 ped.), Lommebay. Ut semper, sterilis. 
Fam. 2. Ramalinei. 
6. CETRARIA AcH. 
1. OC. islandica (L.). — Lich. Arct. p. 35 (incl. sequ.) 


Sequente rarior, sub diversis formis (cespitosa et solitaria, major et minor, lati- 
et angusti-loba) sterilis obviam venit; var. crispa frequentius adest. Visa est e Beeren 


LICHENES SPITSBERGENSES. sla 


Island (KercH.), Hornsund, Bel Sound, Magdalenabay, Kingsbay, Kobbebay, Danskön, 
Amsterdamön, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Rypön, 
Whales Point, Wahlenbergsbay, Murchisonbay, Low Island, Brandewijnebay. Preeterea 
allata e Little Table Island et Ross's Islet (PArry). Var. platyna (AcH.) ad Hornsund. 


2. C. Delisei (Borr). — C. islandica y. Delisei Lich. Arcet. p. 35. 


Per totum Flor&e nostre territorium frequentissima, sub formis statura, colore, 
laciniarum ramositate et latitudine etc. diversis reportata e Beeren Island (KEILH.), 
Hornsund (fertilis), Bel Sound (J. VAHL), Magdalenabay, Danskön, Amsterdamön, Treu- 
renbergbay insulisque adjacentibus, Waijgats öar, Lovéns berg, Fosters öar, Rypön, 
Wahlenbergsbay, Shoal Point, Low Island, Brandewijnebay. 


Bona vix dubie species, thalli diversa indole mox dignota. Preter notas antea allatas, addere licet 


thallum basi lutescentem vel fuscescentem, numquam purpurascentem. Adhibito CaCl thallus infra stratum cor- 
ticale (non tamen medulla) rubescit, quum prioris nullo modo mutatur. — Apothecia nullos ascos maturos fo- 
vebant; addito solut. jod. cirea ascos color coeruleus apparebat. 


3. C. cucullata (Berr.). — Lich. Aret. p. 36. 


Haud admodum rara, sequente tamen parcius visa. Adfuit ex Hornsund, Mag- 
dalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Waijgats öar, Fosters öar, 
Lovéns berg, Whales Point, Brandewijnebay. 'Indicatur preterea e Walden Island (PARRY). 
— In spec. e Kobbebay apothecium juvenile invenimus; preterea semper sterilis. 


Variat lati- et angustifolia. 


4... 0. nivalis (L.). — Lich. Arct. p. 37. 


Vulgaris, semper sterilis, admodum varians. Optime evoluta, elata, platyphylla, 
cespites grandes formans ex Hornsund; preterea e Beeren Island et Sydeap (KErrH.), 
Whales Point, Bel Sound, Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Redbay, 
Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Rypön, Wahlenbergsbay, Low 
Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). — Neque deesse videtur in Walden 
Island et Ross's Islet (PARRY). 


5. C. Fahlunensis (L.). — Parmelia Lich. Arct. p. 57. 


Supra saxa e Stans Foreland (KernH.), Hornsund, Magdalenabay, Kobbebay, 
Danskön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Lovéns berg, Low Island, Brande- 
wijnebay (?). Apothecia parcius proferens. 


Apotheciorum juniorum situs atque spermogonia normaliter lateralia (rarius simul supra lobos sparsa) 


elevata suadent, hanc speciem Cetrariis esse adscribendam. — Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, 
apicem versus fuscescentes, epithecio sat crasso incolorato tecte; asci clavati; spore 8:ne, ellipsoider 1. globosv- 
ellipsoidex, 0,007—38 mm. longa et 0,005—6 mm. late. Jodo hymenium coerulescit. — Spermatia sterigmati- 


bus subsimplicibus infixa, elongata (subeylindrica), utroque apice incrassatula, 0,005 mm. longa. 


6. Ppolyschiza (Nyr.). — Platysma polyschizum NYr. in Flora 1862 p. 82. 
In Lovéns berg sterilis quidem, sed pulechra et cum spec. orig. omnino con- 
gruens. i 


Transitus in veram C. Fahlunensem evidentes in Finmarkia sunt lecti neque in ins. Spitsb. desunt. — 
Spermatia prioris. — Nullum Cetr. commizte (NYL.) vestigium in collect. Spitsb. est observatum. 


12 TH. M. FRIES, 


Fam. 3. Parmeliei. 
7. STICTA (ScHREB.) FR. 


1. SS. linita Ac. — Lich. Arct. p. 50. 
Inter muscos e Smeerenburg (magna, expansa), Waijgats öar, Fosters öar, sterilis. 


6. complicata: laciniis brevibus, auriculatis. — Waijgats öar. 


Variat preeterea thallo opaco e Fosters öar. 
Thalli structuram bene exposuit Cel. SCcHWENDENER. Gonidia quam Solorinarum majora gquidem, sed 


aliis gonidiis viridibus minora. Membranze eorum neque K coctae et KJ + J dein addito, nec 5 et KJ + J ullo 
modo tinguntur. 


8. PARMELIA (AcH.) DNTRrs. 


1. P, saxatilis (L.). — Lich. Arct. p. 52. 

Forma primaria et var. omphalodes -mixtex sat frequentes videntur, at semper 
steriles. Examinavimus e Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Redbay (alt. 
200 ped.), Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Rypön, 
Wahlenbergsbay, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). Etiam in Walden 
Island (PArry). — Hujus vestigia e Magdalenabay adsunt alt. 2300 ped. lecta. 


Variat laciniis plus minus latis, thallo isidioso 1 lxeviori. 
tantur, nisi quod color gonidiorum viridis velut in nubes dissolvitur. 


Adhibito K thalli partes internae non mu- 


2. P. encausta (Sm.) 2. intestiniformis (VinrL.). — Lich. Arct. p. 54. 


Tantummodo supra rupes ad Treurenbergbay parce est sterilis lecta. 


3. P. alpicola Tu. Fr. — Lich. Arct. p. 57. 


Supra saxa haud rara videtur adesse, ut ad Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), 
Magdalenabay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Waij- 
gats öar, Lovéns berg, Low Island, Brandewijnebay (CHyp.), Sju öarne (NORDENSKJ.). 
Fructus haud raro profert. Ad Magdalenabay lecta est (sterilis) usque ad 2300 ped. 
supra mare. 


Epithallus utrinque cximie cellulosus. Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, apicem versus 
smaragdulax; asci minuti, inflato-clavati; spore 8:ne, ellipsoidex 1. globoso-ellipsoidese, 0,0070—85 mm. longae 
et 0,005—6 mm. late. Jodo thecium et epithecium intense, hypothecium leviter coerulescit. CaOl colorem ma- 
gis fuscum, K magis virentem paraphysum apicibus tribuunt. 

Heec in regionibus arcticis et alpibus Scandinavize elevatioribus vulgaris species antea aliunde non est in- 


dicata. — Possidemus e Scotia a D. MoorzE lectam (”P. stygia forma”, determ. NYL.) et e Seethaler-Alpen 
(WELWITSCH). 


4. P. stygia (L.). — Lich. Arct. p. 57. 

Rara et modo sterilis lecta ad Kobbebay (MALMGR.) aliumque locum litoris occident. 
(NORDENSKJÖLD). Que a R. BROwN et J. VAHL indicatur, vix dubie ad priorem pertinet. 
5. P. lanata (L.). — Lich. Arct. p. 58. 

Supra saxa interque alios lichenes frequens, P. alpicole vulgo socia. Adfuit ex 
Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Magdalenabay (alt. 2300 ped. supra mare attingens), 
Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters 
öar, Lovéns berg, Wahlenbergsbay, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 


LICHENES SPITSBERGENSES. « 13 


Imndicatur etiam e partibus meridional. (KrEmH.) et Rosss Islet (Parry). Haud raro 
fructifera. 


Bpithallus non (vel indistincte) cellulosus. Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, tota fusce- 
scentes; asci minuti, clavati; sporee 8:nee, ellipsoidere 1. globosa, 0,007—10 mm. longa et 0,006—38 mm. late. 
Epithecium incoloratum interdum sat evidens. Jodo thecium coerulescit. 


6. P. centrifuga (L.). — Lich. Aret. p. 59. 


Admodum rara sterilis est leeta ad Magdalenabay supra saxa muscosque (J. VAHL 
et MALMGREN) et Smeerenburg supra saxa. 


7. P. incurva (PErs.). — Lich. Arct. p. 60. 


Rarissima, sterilis. Inventa ad ”Treurenbergbay et (minutum speciminulum) ad 


Wijdebay. 


9. PHYSCIA- (FzR.) TH. FR. 


1. Ph. pulverulenta (ScHrEB.) 6. muscigena Ack. — Lich. Arct. p. 63. 


Supra muscos lecta ad Hornsund, Magdalenabay, Kobbebay, Redbay (alt. 200 
ped.), Treurenbergbay insulasque adjacentes (magnos cespites formans), Fosters öar, 
Depotön, Rypön, Wahlenbergsbay, insulam parvam prope Stenön (CHYyp.), Whales Point, 
Brandewijnebay- Unum specimen ad Hornsund fertile lectum, preterea modo sterilis. 

Eadem thallo dense (morbose?) albo-suffuso faciem Ph. stellaris vel fere Ph. ceesiw 
interdum prebens e Treurenbergbay, Lovéns berg (CHYp.), Lommebay, Rypön, Murchi- 
sonbay, Low Island. — Varietas laciniis elongatis, angustioribus insignis ad Treu- 
renbergbay. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, laxe coheerentes, apice fuscescentes; asci subinflato-cla- 


vati; sporae 8:ne, subellipsoidea, nigricantes, dyblasta, 0,021—29 mm. longe et 0,011—14 mm. late. Jodo 
hymenium intense coerulescit. 


2. Ph. obscura (EnrH.). — Lich. Arct. p. 65. 


Supra muscos rupesque, ut videtur, rarior et vulgo sterilis. Vidimus ex Hornsund, 
Kobbebay, Smeerenburg, Treurenbergbay, Lommebay, Rypön, Wahlenbergbay, Low Is- 
land. Etiam ad ligna vetusta prope Kobbebay. 

Hypothecium subincoloratum vel fuscidulum. Paraphyses filiformes, laxe coheerentes, apice fuscescentes; 


asci clavati; sporae 8:ne, subellipsoidea, obscure colorate, dyblasta, 0,020—26 mm. longe et 0,009—14 mm. 
late. Jodo thecium et epithecium intense, hypothecium dilute coerulescit. 


3. Ph. cxsia (Horrm.). — Lich. Arct. p. 64. 


Supra saxa sat frequens, at vulgo sterilis. Reportata est e Bel Sound et Mag- 
dalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Danskön, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, 
Rypön et Stenön. 


Stratum corticale indistincte cellulosum, epithallo amorpho incolorato sat crasso tectum. — Hypothecium 
incoloratum; paraphyses coherentes, filiformes, apicem versus fuscescentes. Asci clavati; spor 8:ne, ellipsoidex, 
dyblasta, obscure colorate, 0,013—16 mm. longa et 0,007—8 mm. latex. Jodo eadem provocatur coloris mu- 
tatio ac apud priorem. 

Huic speciei adseribenda quoque est forma sterilis e Lommebay, recedens thallo obscuriore, sorediis 
paucis, apicibus dilatatis, subadscendentibus subfornicatisque. 


14 a TH. M- ERIEBS) 
10. XANTHORIA (Fr.) Tu. FR. 
1. X. parietina (L.) 2. aureola (AcH.). — Lich. Arct. p. 67. 


Supra scopulos marinos, teste MALMGREN, vix admodum rara, quamquam speci- 
mina reportata viderimus modo e Bel Sound (J. VAHL). 


2. X. controversa (Mass.) 6. pygmaa (Borr). — Lich. Arct. p. 68. 
Ad saxa ventosa ad Danskön, Redbay cum apothecii vestigio, Treurenbergbay et 
Low Island. Etiam ad Bel Sound 1000 ped. supra mare (NORDENSKJ.). 


Stratum corticale eximie cellulosum, utrumque latus tegens. Gonidia passim inter filamenta medullaria 


sparsa, zonam distinetam non formantia. CaCl epithallo colorato colorem fuscescentem, K pulcherrime roseo- 
purpureum, nubes diffundentem, tribuunt. 

Preeter formam primariam ad Treurenberg occurrit alia laciniis diversa latioribus brevioribusque, margine 
denticulatis. Pro X. parietine forma sumi posset, nisi erescendi modo cxspitoso, laciniis erectis confertis, so- 
rediis differret. 


3. X. elegans (LinK.). — Lich. Arct. p. 69. | 

Supra saxa frequens rariorque supra muscos. Specimina examinata ex Hornsund, 
Bel Sound (usque ad 1000 ped. alt.: NORDENSKJ.), Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, 
Danskön, Wijdebay, Treurenbergbay et insulis adjacentibus, Lommebay, Depotön, Rypön, 
Wahlenbergsbay, Stenön, Shoal Pomt, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 
Indicatur quoque e Stans Foreland (KrirE.), Walden Island et Ross's Islet (Parry). Etiam 
supra cornua tarandorum vetusta. 


p. tenior (WnNBG.). — Lich. Arct. 1. c. 
Danskön, Treurenbergbay, Lommebay. Neque desunt forma intermedie. 


y. granulosa (SCHzR.). 
Tantummodo observata ad Treurenbergbay. 


Thallus utrinque corticatus, strato cortic. minus distinete parenchymatoso. Reagentiis ,solitis adhibitis, 
omni ratione cum precedente congruit. | 

Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinatee, apice fulve; asci clavati; sporse 8:ne, ovoidere 1. 
ellipsoide&e, polari-dyblaste, isthmo vulgo distincto, 0,011—13 mm. longe et 0,007—38 late. Jodo totum hy- 
menium coloratur; K vel CaCL addito, epithecium eundem obtinet colorem ac epithallus. 


4. X. murorum (Horrm.). — Lich. Arct. p. 69. 

Perpauca sterilia specimina allata e Bel-Sound (J. VAL), Danskön et Kobbebay. 
Fertilem ex alioquo loco or2& occident. reportavit NORDENSKJÖLD. Var. oblitterata (PERS.) 
ad Treurenbergbay, Rypön, Depotön, Low Island et forsan quoque Brandewijnebay. 


Interna thalli structura omni ratione cum priore congruit. 
Hypothecium incoloratum ; paraphyses conglutinate, apice fulva; asci clavati; sporae 8:ne, ellipsoideze 1. 
auguste ellipsoidez, polari-dyblasta, 0,011—14 mm. longe et 0,005—6 mm. late. Jodo, K et CaCl adhibitis, 


a priore non discrepat. 
Fam. 4. Peltigerei. 


11. PELTIGERA Waiurp. 
1. P, aphtosa (L.). — Lich. Arct. p. 43. 
Supra muscos, presertim Mnium turgidum (teste SMRFT.), semper sterilis et 
saltem in regionibus septentr. rarior. Specimina adfuere e Stans-Foreland (KEILH.), Bel 


LICHENES SPITSBERGENSES. 15 


Sound et Magdalenabay (J. Var), Kobbebay, Treurenbergbay, Lovéns berg (thallo 
obscurato). 


6. complieata: lobis brevibus, auriculatis, habitu homonyme varietati Sticte linite 
simillima, quacum mixta occurrit in Waijgats öar. 
Gonidia parva, numerosissima, viridia, membrana contentum arete ineludente. Que membrana neque 


K cocta, addito deinde J + KJ, neque S et J+ KJ adhibitis coerulescit. — In cephalodiis junioribus adsunt 
glomeruli gonidiorum coerulescentium. 


2. P. malacea (AcH.). — Lich. Arct. p. 44. 
Supra muscos parcius ex. gr. ad Magdalenabay, Treurenbergbay, Fosters öar, Sju 
öarne (NORDENSKJ.), ultimis duobus locis fertilis. 


Totum stratum gonidiale e globulis gonidiorum coerulescentium constituitur, qualia in prioris cephalodiis 
2 g S 2 


adsunt; idem etiam apud sequentes quatuor observatur. K vel CaCl nullam coloris mutationem apud hujus se- 
quentiumque trium thallum provocat, nisi quod gonidia fulvescunt. 

Hypothecium fuscescens; paraphyses filiformes, coheerentes, apice fusce; asci anguste clavati; sporae (vix 
mature) aciculares, hyaline, plejoblaste, 0,047—48 mm. longe et 0,003—4 mm. late. Jodo gelatina hy- 
men. coerulescit. 


3. P. polydaetyla (Horrm.). — Lich. Aret. p. 46. 
Pauca specimina sterilia ad Treurenbergbay lecta. 


Priori proxima species, glabritie thalli et venis dignota; stratum corticale quam prioris crassius. 
4. PP, canina (L.). — Lich. Arct. p. 44. 


Supra muscos haud rara, etsi haud bene evoluta sterilisque. Nobis obvia e re- 
gion. occid.-australibus (KEEH.), Bel Sound et Magdalenabay (J. VAHL), Kingsbay, Kob- 
bebay, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Brandewijne- 
bay. Ex Aldert Dirckses bay et Waijgats öar thallo, precipue ambitu, obscurato. 

6. notata: thallo sorediis rotundis maculato. E Kobbebay, Lovéns berg et Bran- 
dewijnebay. HEadem ex Amsterdamön thallo adeo glabro, ut modo margine paucissima 
tomenti vestigia appareant. — Thallus omnium formarum admodum tenuis. 


> P. rufescens Fr. — Lich. Arct. p. 45. 
Thallo quam prioris crassiore venisque fuscis distineta adest e Kobbebay, Treu- 


renbergbay, -Lovéns berg, Stenön ad Murchisonsbay (th. toto abnormiter albo-suffuso), 
Low Island (th. passim albo-suffuso). Sterilis. | 


5. P. seabrosa TH. Fr. — Lich. Arct. p. 45. 
Sterilis parce est inventa ad Kobbebay, Smeerenburg et Brandewijnebay. HEtiam 


alioquo alio loco in litore occid. (NORDENSKJ.). 


Epithallus pulchre parenchymatosus. CaCIl in epithalli parte inferiore colorem leviter rubentem provocat; 
gonidia coerulescentia fulvescunt. Que gonidiorum decoloratio etiam K addito efficitur. 


6. P. venosa (L.). — Lich. Arct. p. 47. 


Supra terram interque muscos rarior v. c. ad Bel Sound (J. VAHL), Treurenberg- 
bay, Lovéns berg (thallo obscuriore). 


Gonidia copiosa, parva, viridia, P. aphtose omni ratione similia, immixtis aliis majoribus viridibus. 


16 TH. M. FRIES, 
Å 12. SOLORINA AcH. 
1. S. saceata (L.). — Lich. Arct. p. 48. 


Inventa ad Treurenbergbay, Lovéns berg, Lommebay, Murchisonbay. 


Pp. spongiosa (Sm.). — S. sace. p. Umbata 1. c. 
Treurenbergbay, Murchisonbay, Low Island. 


Stratum corticale parenchymatosum crassum adest infra apothecia, ceterum in latere inferiore deest. 
Gonidia viridia, minuta, copiosissima, membrana distincta preedita zonam latam formant; reagentia solita mem- 
branam non colorant. Gonidiorum coerulescentium glomerulos, quales invenit Amic. SCHWENDENER (Unters. 
äb. d. Flechtenthall. II. p. 30—51), non observavimus. 

Hypothecium  subincoloratum, fuscidulum 1 sordide lutescens; paraphyses laxe coherentes, filiformes, 
apice fuscescentes; asci subcylindrici; spora 4:nee, ellipsoidex 1. ellips.-oblonga, medio ssepe constricte, utringue 
obtusee vel attenuate, membrana granulata cincta, obscura fuscee, apud formam primar. 0,044—60 mm. long 
et 0,022 mm. late, apud var. 0,030—52 mm. longe et 0,018—22 mm. late. Jodo pracipue circa ascos 
coerulescit. ? 


2. 8. erocea (L.). — Lich. Aret. p. 48. 


Supra terram nudam, teste MALMGREN, ubique sat frequens, etiam in region. sep- 
tentrional. ex. gr. Treurenbergbay. Specimina vidimus e Bel Sound (J. VAHL), Crossbay, 
Magdalenabay, Kobbebay, Redbay et Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Infra stratum corticale gonidia minuta viridia, prioris similia zonam densam crassamque formant, infra 
quam strato medullari inspersa observantur majorum gonidiorum intense coerulescentium (state pallidiorum) 


glomeruli !). Hec gonidia K imbuta (solut. jod. dein addito vel non addito) decolorantur, lutescunt. — Stra- 
tum cellulare parenchymatosum infra apothecia nec in Spitsbergensibus nec in Norvegicis invenimus specimini- 
bus. — K granulis rubris colorem eleganter violaceum tribuit. Cfr. preterea optimam -descriptionem apud 
SCHWEND. 1. c. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, cohaerentes, apice fuscescentes; asci sat anguste clavati; 
spore 6—38:ne, fusiformes 1. fusiformi-oblonge, medio paullum constricte, fuscex, 0,034—52 mm. longe et 
0,010—-13 mm. late. Solutione jod. idem efficitur ac apud priorem. 


Fam. 5. Pamnnariei. 
13. PANNARIA (Drris.) Mass. 


1. P. Hookeri (Sm.). — Lich. Arct. p. 73. 
Supra rupes ad Wijdebay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Wahlenbergs- 
bay et Low Island. Pertinet ad nostram var. macriorem 1. c. 


Hypothecium - dilute fuscescens; paraphyses conglutinata, apice fuliginex; asci anguste clavati; spora 
3:ne, ellipsoidex, anguste limbata, margine non crenulate, 0,014—16 mm. longa et 0,v08—9 mm. late. Jodo 
coerulescit, dein sordide rubet vel violascit. 


2. P. lepidiota (Smret.). — Lich. Arct. p.- 74. 
Rarissima et tantum sterilis ad Bel Sound (J. VAHL) et Hornsund lecta. 
3. P. microphylla (Sw.). — Lich. Arct. p. 75. 


Aeque rara, quippe que parce modo in Fosters öar sterilis inventa. 


) Que gonidia gquum omni ratione cum illis in cephalodiis P. aphtose inclusis congruant, haud absonum 
nobis videtur cephalodia immersa S. erocemw tribuere, omnino ut in foliis Hyperici perforati glandulx im- 
mersae observantur. 


LICHENES SPITSBERGENSES. rd 


4. P, arctophila TH. Fr. in Bot. Not. 1863 p. 8. 

Pulcherrimum specimen reportatum ex Fosters öar. Thalli vestigia minutissima 
visa e Treurenbergbay et Wahlenbergsbay. 

Forma Spitsbergensis ab antea cognita nonnihil recedit, ut proprio varietatis no- 
mine forsan mereat; dicatur f. glomerulosa: thallo late effuso, fusco-nigrescente, e glo- 
merulis contexto, unoquoque glomerulo e verrucis minutis composito aggregatis, apice 
impressis et flexuoso-marginatis '); apotheciis biatorinis, obscure rufescentibus, margine 
crassiusculo persistente. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses validiusculze, laxe coharentes, apice fuscex; asci clavati; sporae 
38:n&e, ovoide&e 1. globoso-ellipsoidea, margine crenulatae, 0,013—18 mm. longa et 0,010—14 mm. late. Jodo 
circa ascos vinose rubet pracedente coeruleo colore; spora fulvescunt. 


5. P. brunnea (Sw.). — Lich. Arct. p. 77. 

Supra terram nudam muscosque, ut videtur parcius. Nobis obvia e Magdalenabay 
(J. VanL), Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Wahlenbergsbay et loco non omnino 
certo (verisimiliter Lommebay). Omnia hec specimina vel ad nostram var. demissam 
pertinent vel arcte accedunt. 


Hypothecium incoloratum, strato medullari impositum; paraphyses validiusculze, coherentes, apice fusce- 
scentes; asci clavati; sporsa octons, ovoidex 1. oblonga, limbate, margine crenulatae, 0,020—27 mm. longea et 
0,010—14 mm. late. Gelatina hymenaa jodo coerulescit, dein sordide decoloratur. 


14. PSOROMA (FRr.) Nyr. 
1. Ps. hypnorum (VAHL). — Pannaria Lich. Arct. p. 78. 


Supra muscos terramque nudam, ut apparet, sat frequens. Examinavimus e Beeren 
Island (KrrnE.), Hornsund, Bel Sound (J. VAtrL), Magdalenabay, Kobbebay, Redbay, 
Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, Wahlenbergsbay, Wahles Point, 
Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). Indicatum quoque est e Sydcap et Stans 
Foreland (KEILH.). i 


Stratum thalli corticale eximie cellulosum. Gonidia magna, lexte viridia, membrana distincta cincta; quie 
, membrana S et KJ + J pulchre coerulescit vel violascit. 

Hypothecium subincoloratum, sordidulum, strato gonimico impositum ”); paraphyses filiformes, laxe cohae- 
rentes, apice fuscescentes; asci cylindrico-clavati; spore 8:ne, ellipsoidex 1. late ovoiderxe, haud raro utringue 
acutatae, limbatae, margine crenulate, 0,014—20 mm. longae et 0,010 mm. late. Gelatina hymensaea jodo vinose 
rubet pracedente coerulescentia. 


15. ARCTOMIA THE, FR. 
1. ÅA. delicatula TH. Fr. — Lich. Arcet. p. 287. 
Rarissisma, ut apparet; parce modo visa ex Hornsund (NORDENSKJ.), Redbay et 


Treurenbergbay supra terram et muscos lichenesque destructos. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, apice fuscescenti-capitatae; asci inflato-clavati; spora 
Smne, fusiformi-aciculares, plejoblasta, 0,034—52 mm. longe et 0,005—6 mm. lats. Gelatina hymen. jodo 
coerulescit. 

H Quae singularis thalli indoles etiam in forma primaria adest; qua quum thallo parum evoluto sit pradita, 
thalli forma est minus evidens. 

”) De distinctione hujus lichenis a prsecedentibus generica nondum satis convicti, opinionem Nylanderianam 
quum oh. I. secuti sumus, gonidiorum differentia nos minus commovit, quam stratum gonidiale sub hypo- 
thecio distinetwm. Quale apud omnes Pannarias deest. 

K. Vet. Akad. Handl. B. 7: N:o 2. k. 3 


18 TH. M. FRIES, 
16. LECOTHECIUM Trey. 


1. I, asperellum (WwBzG). — Lich. Arct. p. 286. 
Supra rupes ad Treurenbergbay, Wahlenbergsbay, litus sept. ins. Stenön (CuHyp.), 
Low Island. — Etiam in litor. occid. (NORDENSKJI.) 


Etsi a nonnullis auctoribus non genere modo, sed etiam tribu et familia a L. corallinoide segregatur, 
adeo nobis videntur affines, ut non nisi dubitantes eas specie distinguamus. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses gelatina copiosa imbutz, nunc crassiores et distincte articulatae, 
nunc tenuiores nec articulata, 0,014—20 mm. longa et 0006 mm. late. Gelatina hymen. jodo coerulescit, con- 


tentus ascorum fulvescit. 


Fam. 6. Lecanorei. 
Trib. 1. Placodiei. 
17. PLACODIUM (Hr) Tu. FR. 


1. Pi. ehrysoleucum (Sm) 6. opacum (AcH.). — Lich. Arct. p. 84. 

Ad rupes v. c. ad Bel Sound (alt. 1000 ped. attingens: NORDENSKJI.), Magdalena- 
bay (J. VAHL), Kobbebay, Danskön, Redbay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, 
Brandewijnebay. 


y. feracissimum: apotheciis confertis, numerosis, totum thallum tegentibus, demum 
dilatatis repandisque, disco concavo dein plano, persistenter margimato, badio 1. fusco- 
nigricante, epruimoso. | 

Habitu singulare, ad Hornsund et in Fosters öar modo lectum. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinatae, apice sordide fuscidula; asci clavati; sporse 8:nee, ellip- 
| yP parar 3 ; ; Sp > ellip 
soidex, 0,008—10 mm. longe et 0,004—6 mm. late. Jodo coerulescit. 


2. Pi. stramineum (WnBG.). — Lich. Arct. p. 85. 
Ad rupes litorales vix dubie perrarum. Modo reportatum e regionibus occident. 
a NORDENSKJÖLD. Amic. MALMGREN (in litt.) affert, se illud semel modo vidisse. 


3. PI albescens (Horrm.). — Lich. Aret. p. 86. 
Ad rupes rarius. Invenerunt in Stans Foreland KrirHav (teste SMRFT..) et in lit. 
occident. NORDENSKJÖLD formam, que est Lecanora Sommerfeltiana FLK. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, apice fuscescentes; asci clavati; spor 8:ne, ellipsoideze, 
0,010—12 mm. longa, 0,007—8 mm. late. Jodo gelat. hymen. coerulescit. — Thallus K non tingitur. 


Placodium sazicolum (Poll.) omnino deest! 
4. PI. fulgens (Sw.) £. alpinum Tu. Fr. — Lich. Arct. p. 81. 

Supra terram in regionibus calcareis, ut ad Bel Sound (J. VAHL), Wijdebay, ins. 
minores extra Treurenbergbay orientem versus, Fosters öar, Lommebay, Rypön. .9So- 
lummodo sterile. 


Addito K stratum corticale violascit. — Speciminibus mancis seductus, in Lich. Arct. indicavimus Pl. 
geoplulum ad Bel Sound adesse; quod vero falsum. Adest modo Pl. fulgens nec illa ommnino divers 


( 


LICHENES SPITSBERGENSES. 19 


18. ACAROSPORA Mass. 
1. ÅA, molybdina (WnBe.). — Lich. Arct. p. 91. 


Ad rupes litorales ad Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Smeerenburg, Fosters 
öar et Rypön observata. E loco non adnotato litoris occident. reportavit NORDENSKJÖLD. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses sat arcte coherentes, apice fusca; asci inflati l. subventricosi; sporee 
numerosissime, oblonga 1. oblongo-cylindricre, 0,003—4 (vix) mm. longe et 0,0010—15 mm. late. <Gelatina 
hymen. jodo primum coerulescit, dein sordide decoloratur, fulvescit vel, precipue circa ascos, leviter vinose rubet. 


2. ÅA. glaucocarpa (WwBe.). — Lich. Arct. p. 88. 

Ad saxa calearea rarissima ex. gr. ad Treurenbergbay et aliquem locum ore 
occident. (NORDENSKJ.). 

Specimina Spitsbergensia recedunt apotheciis fusco-nigricantibus, epruinosis, angulosis. — Hypothecium 
incoloratum; paraphyses valide, laxius coherentes, apice fusce; asci inflato-subelavati; spore numerosissimae 
oblongae, 0,004—5 mm. longae et 0,0015 mm. cire. late. Jodo coerulescit. i 

Ad hanc vix dubie pertinent quoque specimina sterilia e Treurenbergbay supra rupes ommnino corrosas, 
habitu Permatocarpon hepaticum referentia; quod tamen ab omnibus Acarosporis strato corticalil eximie parenchy- 
matoso dignoscitur. -— Lecanora cervina a SMRFT et VAHL allata h. 1. verisimiliter est quaerenda. ] 
3. ÅA pelisceypha (WnBG.). — Lich. Aret. p. 89. 

Ad saxa parcius. Inventa modo duobus locis, speciatim non adnotatis (NORDENSKJ. 
et MALMGR.). Specimina lecta parva, habitu sequentem revocantia. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinatzse, apice fuscaee; asci imflato-subeylindrici; spore numero- 
sissime, oblonge, 0,003—4 mm. longa et 0,0010—15 mm. circ. late. Jodo vinose rubente-fulvescit. 

4. ÅA. smaragdula (WwNBe.). — Lich. Arct. p. 93. 

Ad oram occident. hujus speciei formam legit Amic. NORDENSKJÖLD, transitum 
evidentem in /. sinopicam prebentem. Hc ex eadem regione indicatur ab J. VAHL. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinata, apice fuscee; asci inflato-subeylindriei; spore numero- 


sissimee, oblonge 1. ellipsoidez, circ. 0,003 mm. longe et 0,001 mm. late. Jodo sordide vinose rubet. 


5. 4. (2) ehlorophana (WnBG.). — Lich. Arct. p. 93. 
Ad rupes duriores (precipue hyperiticas) v. c. ad Magdalenabay (J. VAHL), Dansk- 
ön, Fosters öar, Sju öarne (NORDENSKJ.)- 


Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, hyalinee, apice granulis flavescentibus tecte. Asci nimis 
juvemiles. Jodo coerulescit; K nullum coloris mutationem provocat. 


19... GYALOLECHIA (Mass.) Anzr. 
1. 6. erenulata (WnNBG.). — Xanthoria Lich. Aret. p. 70. 


In collectionibus reportatis deest, nisi forsan fragmenta pauca eademque sterilia 
huce sint referenda; affirmat tamen MALMGREN (in litt.), se hanc speciem in scopulis 
marinis parce observasse. 

Sec. specimina norvegica: hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, laxe coheerentes, apice fulvae; 
asci inflato- 1. ventricoso-clavati; sporse numerosee, oblongee, dyblastae, 0,011—16 mm. longee et 0,005 mm. 
late. K addito,; color non mutatur; jodo coerulescit. 


2. G. vitellina (EHrH.). — Xanthoria Lich. Arct. p. 70. 


Supra muscos lichenesque mortuos, saxa, terra nudam, vertebras vetustas tarandi, 
ligna fabrefacta e. s. p. Examinavimus ex Hornsund, Bel Sound (alt. 1000 ped.: NORDENSKJ.), 


20 TH. M. FRIES, 


Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Amsterdamön, Wijdebay, Treurenbergbay, Fosters 
öar, Lommebay, Wahlenbergsbay, Low Island; indicatur quogque e Stans Foreland (KEE.). 


Thallo deminuto apotheciisque sparsis vulgo occurrit; supra terram nudam (ex. gr. ad Wijdebay et Am- 
sterdam-ön) thallus melius evolutus: forma corruscans ACH. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses sat validae, laxe coharentes, apice granulis luteis tecte; asci inflato- 
clavati; spors 24:ne vel 32:ne, primo simplices, dein dyblaste, ellipsoidex 1. oblonga, 0,008—12 mm. longae 


et 0,0045—60 mm. late. Jodo coerulescit hymenium; K adhibito neque thalli neque disci color mutatur. 


3. 6G. subsimilis TH. Fr. Lich. Arct. p. 71. — Placodium aurellum Herer F1 Eur. n. 
396, Gyalolechia aur. KBR. Parerg. p. 51 (non Horrw.). j 
Sparsa hujus speciei apothecia inventa sunt supra ligna vetusta, cornua vetusta 
tarandi, terram nudam, muscos, plantas emortuas saxaque in Danskön, Treurenbergbay, 
Depotön, Rypön, Stenön, Low Island atque ad Lommebay et Brandewijnebay. In litore 
occidentali legit NORDENSKJÖLD. 


Hypothecium et paraphyses prioris similes; asci clavati; sporae 8:nza, oblonga, simplices demumque dy- 
blasta 1), 0,010—17 mm. longae et 0,0045--60 mm. late. Reagentiis chemicis adhibitis, nullo modo a priore 
differt. 


20. -DIMELAZENA (NorM.) BELTRAM. 


1. D. nimbosa (Fr). — Lich. Arct. p. 95. 


Supra. terram nudam ad Treurenbergbay, Waijgats öar (speciosa!), Fosters öar 
Pp 2 , 2 , > 
Lommebay (supra arenam). 


Discus in his regionibus nudus. Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, laxe coherentes, apice 
fuscescentes; asci inflato-clavati; spora 8:nae, ellipsoidea, medio interdum paullum constricte, utringue obtusae 
]. acutiusculae, nigricantes, 0,017—21 mm. longa et 0,008—10 mm. late. Jodo coerulescit. 


Trib. 2. Rinodinei. 
21. EFEUEMATOMMA Mass. - 


1. IH. ventosum (L.). — Lich. Arct. p. 96. 


Rupibus adnascitur passim v. c. ad Bel Sound (J. VAHL), Magdalenabay, Danskön,. 
Amsterdamön, Wijdebay, Treurenbergbay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinatae, apice subsanguinese, preeteérea fuscescentes; asci cla- 
vati; spore aciculares, basi caudatee, plejoblastae, 0,044—54 mm. longa et 0,003—4 mm. lata. Gelatina hymen. 


jodo coerulescit. K colorem rubrum in pulcherrime coerulescente-violaceum mutat; thallum non tingit. 


22. LECANIA (Mass.) Mupop. 


1.- I. aipospila (WNBG.). — Dimerospora Lich. Arct. p. 98. 
In scopulis marinis, ut videtur, rarissima. Tantum ad Hornsund lecta (NORDEN- 
SKJÖLD). 


') Spore hujus priorisque, K imbutze, blastidia dua clarius ostendunt. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 21 


2. LI. erysibe (AcH.) £. (?) personata: crusta tenui, rimulosa, inequali, sordida; apo- 
theciis confertis, varie angulosis, planiusculis margimeque tenui, plus minus di- 
stinete cesio-pruimoso cinctis, demum leviter convexis subimmarginatisque, 
nigricantibus. 

Unicum specimen im Lovéns berg supra saxum caleareo-arenariuwm lectum. 


Habitu Lecanore Hageni b. nigricanti similis. Hypothecium incoloratum; paraphyses coharentes, apice 
imerassatae fuligimexque; asci clavati; spore 8:ne, ellipsoidex 1. suboblonge, utringue obtusze, dyblasta, incolo- 
rata, 0,009—12 mm. longe et 0,004—53 mm. late. Jodo vinose rubet. 


23. LECANORA (Acr.) Tu. Fr. 


a. Eulecanora. 
1. LIL: tartarea (L.). — Lich. Arct. p. 99 (excel. var. &.). 


Vulgatissima species, maxime protea. Vidimus e Beeren Island (KrE.), Bel 
Sound (J. VAHL), Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Red- 
bay, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Lommebay, Ryp- 
ön, Depotön (ad ligna), Wahlenbergsbay, Stenön, Low Island, Brandewijnebay, Sju 
öarne (NORDENSKJI.). In Walden Island (PARRY). 


Omnes enumerare formas longum est; non desunt varr. frigida (SWwW.) et gonatodes AcH. Inter ceteras 
seorsim afferre lubet formam sterilem hypothallo adscendente, filiformi ramulosoque, in roseum sape vergente, 
verrucis thallinis adsperso albis, que passim supra muscos (et saxa), etiam in Finmarkia, obvia Thelephore cwi- 
dam non est dissimilis, unde nomine thelephoroides sit digna. iq 

Hypothecium incoloratum; paraphyses capillares, flexuossee, laxe coherentes; ascl ventricoso-clavati; spore 


8:n&, ellipsoidex, 0,032—35 mm. longe et 0,018—22 mm. late. Jodo coerulescit. — Thallus K non tingitur. 


2. I.? coriacea N. sP.: crusta crassa, contigua, torulosa 1. verrucosa, luteo-albida (1. in 
roseum vergente), subnitida, K imbuta primum fulvescente, dem sanguinea; 
apotheciis .... 

Supra muscos et terram nudam ad Treurenbergbay, Lommebay, Wahlenbergsbay 
et Fosters öar. 


Apothecia non visa, quare incerti est loci; spermogonia vero numerosa adsunt, quorum ostiola nigricantia 
habitum Pertusarie cujusdam huic tribuunt. Spermatia acicularia, recta, 0,010—12 mm. longa, sterigmatibus 
simplicibus adfixa. — H. 1. collocavimus, quia thalli externa facies a variis prioris formis non admodum differt; 
spermatia quoque congruunt. 


3. I. atra (Hups.). — Lich. Arct. p. 104. 
In rupibus regionum australi-occidentalium parcius; modo a NORDENSKJÖLD inventa. 


Thallus K lutescit. — Hypothecium subincoloratum; paraphyses concretze, tote plus minus intense vio- 
lascentes, apice fere nigricantes; asci clavati; sporse 8:ne, ellipsoidex, 0,012-—14 mm. longa et 0,007—8 mm. 
late. Jode coerulescit. 


4. IL. subfusea (L.) £. hypnorum (Wuzrr.). — Lich. Arct. p. 104. 


Supra muscos herbarumque cespites emortuos ad Bel Sound (J. VAHL), Danskön, 
Wijdebay, Treurenbergbay insulasque adjacentes, Lovéns berg, Lommebay, Rypön, Wah- 
lenbergsbay, Brandewijnebay? (CHYyp.). Etiam a KrmHav lectam indicat Smrert. ”Leca- 
noram subfuscam.” 


Adhibito K, thallus nunc intense, nunc obsolete flavescit. Hypothecium incoloratum; paraphyses gelatinoso- 
concrete, apicem versus fuscidulae; asci clavati; spor 8:na, ellipsoidex, 0,012—17 mm. longe et 0,007—58 
mm. late. Jodo coerulescit. 


22 TEM ERIKS, 


5. LE. cenisea Ach. — Lich. Arct. p. 115. 
Ad rupes parcius, ut ad Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay et Treurenbergbay. 


Priori partibus internis similis. Sporae 0,014—18 mm. long2e, 0,006—38 mm late, oblongee 1. ellipsoideze. 


6. LI. Hageni Ach. — Lich. Arct. p. 106. 

Supra muscos, herbas emortuas (precipue Saxifragam oppositifoliam), ligna ve- 
tusta atque saxa inveniuntur sparsa apothecia, Gyalolech. subsimilis persepe immixta, 
ut ad Hornsund, Danskön, Treurenbergbay, Fosters öar, Depotön, Lovéns berg, Lomme- 
bay, Rypön, Shoal Point, Low Island, Brandewijnebay. 

8. nigrescens: crusta maculas minutas formante, nigricante 1. nigro-cinerascente, 
granulato-arcolata 1. subnulla; apotheciis vulgo in glomerulis minoribus congestis, disco 
demum convexo immarginatoque, sicco nigro, humido in rufo-fuscum vergente, marginé 
vulgo -pruinoso. 

Supra saxa ad Treurenbergbay (crusta crassiore, chondrodea [morbosal, apotheciis 
pseudo-lecidineis), Lovéns berg, Lommebay (CHYD.), Depotön, Rypön (copiose), Wahlen- 
bergsbay, Stenön, Low Island. — /Etate provecta Lecideam satis refert. 

Partes intern apothecii ab illis LC. subfusce vix recedunt, nisi sporis oblongis, 0,010—14 mm. longis 
et 0,0035—40 mm. latis. Thallus K imbutus non coloratur. 


7. I. polytropa (EmrH.). — Lich. Aret. p. 110. 


Thalli precipue crassitie e. s. p. haud parum varians, per omne Florula& nostre 
territorium ad rupes crescere videtur. Specimina examinavimus ex Hornsund, Magda- 
lenabay (usque ad 2300 ped. supra mare adscendens), Kobbebay, Danskön, Amsterdam- 
ön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Low Island, Bran- 
dewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). Neque vegetabilia fugit; inventa est (haud raro 
modo sterilis) ad ligna vetusta fabrefacta ad Bel Sound et Magdalenabay !) (J. VAHL) 
Moffen, ir utcibersban Fosters öar, Rypön, Stenön, Low Island, Brandewijnebay, Sju 
öarne (NORDENSKJ.). Etiam supra excrementa vetusta avis cujusdam (Lagopi alpini?)! 


Pp. leucocoeca (SmrFt.). — Lich. Arct. p. 111. 


Ad rupes in Lovéns berg, Lommebay et Low Island lecta. In Stans Foreland 
(KEILE. sec. SMRFT-). 


Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinate, vix discrete, apicem versus lutescente-fuscidulae; asei 
clavati; spore 8:ne, oblonge 1. oblongo-ellipsoidex, 0,010—13 mm. longe et 0,0040—45 mm. late. Jodo, 
exceptis paraphysum apicibus coloratis, coerulescit. 

In speciminum apotheciis, ad Smeerenburg lectorum, invenitur parasitula pusilla, see. descriptionem cum 
UCercidospora Ulothii KBR. Parerg. p. 466 omnino congruens. Perithecia minutissima, immersa, nigra; paraphyses 
paucee, capillares; asci cylindrico-clavati; spor 4:ne, una serie dispositee, dyblasta, fusiformes, utringue acute, 
hyalinae; 0,016—18 mm. longe et 0,005—6 mm. lata. Jodo ascorum contentus fulvescit. — Eandem ad Neesse- 
by Finmarkizx orient. legimus. 


3. I. atrosulphurea (WnBG.). — Lich. Arct. p. 112. 


«Ad rupes litorales, vix dubie perrara. Legit modo NORDENSKJÖLD ad oram occid. 
specimen mutilatum. 


1) Nulla vera L. varia adest. Speciminibus e crucibus vetustis Rossicis, que in en Arct. huc retulimus, re- 
examinatis, erratum commissum vidimus. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 23 
9. I. badia (ErrE.). — Lich. Arcet. p. 112. 


Ad saxa duriora, v. ce. ad Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Danskön, Smeeren- 
burg, Treurenbergbay, Lovéns berg, Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Variat crusta dealbata nec non apotheciis elevatis, planis, Acarospore& glaucocarpe haud absimilibus. — 
Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinata, apice fuscae, epithecio hyalino amorpho sat crasso tecte; 
asci clavati; spore 8:na, oblonga 1. subellipsoidese, 0,011—12 mm. longe et 0,004—5 mm. late. Jodo coe- 
rulescit. Spermatia recta, acicularia, 0,008—10 mm. longa; sterigmata subsimplicia. 


b. -Aspicilia (Mass.) KBR. 
10. LI. oculata (DicKs.). — Lich. Arct. p. 103. 


Supra muscos ramentaque sterilis lecta ad Bel Sound (NORDENSKJ.), Kobbebay, 
Smeerenburg, Waijgats öar, Low Island. Indicatur quoque e Walden Island (PARRY). 


11. L. verrucosa AcH. — Aspicilia Lich. Arct. p. 130. 


Supra muscos rarius; parce modo lecta ad Treurenbergbay, Lovéns berg, Wahlen- 
bergsbay (apothec. fere lecidein.) et denique locum non speciatim indicatum. 


Hypothecium fuscidulum; paraphyses gelatinoso-conereta, totae paullum sordidula, apicem versus subfuli- 
ginex, asci imflato- 1. ventricoso-clavati; spore 8:ne, ellipsoideae, limbate, 0,030—42 mm. longe et 0,022—32 
mm. late. Jodo primum coerulescit, dein sordide vinose rubet. 


12. I. ealearea (L.). — Aspicilia Lich. Aret. p. 131. 


Ad rupes calcareas circa Treurenbergbay. Forma crusta tenui, dispersa, subpul- 
verulenta, alba; apotheciis elevatis, pruinosis. Ad varietatem sequentis interdum satis 
accedit. 


Partes apotheciorum intern&e sequentis sat similes; spor modo in ascis ventricoso-clavatis 4:nae 1. 6:n&, 
late ellipsoidex, 0,020—22 mm. longa et 0,015—17 mm. late. Jodo praecedente coerulescentia levi sordide 
lutescit. ; 


13. I. gibbosa Ack. — Aspicilia cinerea Lich. Arct. p. 132 (p. p.)- 


Ad rupes, vix dubie perrara. Vidimus e Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay (ad 
Lich. mazarinum WNB6G. accedentem formam aliamque morbosam), Danskön (eandem), 
Treurenbergbay, Lovéns berg, Low Island, Brandewijnebay (?). 


Thallus K imbutus colore non mutatur, nisi quod gonidia fulvescunt. — Hypothecium incoloratum ; para- 
physes gelatinoso-coneretax, apicem versus olivaceo-fuliginex; asci inflato-clavati; sporse 8:ne, late ellipsoidea 1. 
ovoidesx, 0,024-—-30 mm. longa et 0,014-18 mm. late. <Gelatina hymen. precedente coerulescentia sordide 
vinose rubet. 


6. squamata Fw. 


Ad Kobbebay, Treurenbergbay, Lommebay, Waijgats öar, Low Island; Brande- 
wijnebay (?). Vestigia hujus form&e in lit. occid. legit quogque NORDENSKJÖLD. 


Specimina originalia hujus forma quamvis non viderimus, sec. descriptionem (KBR. Syst. p. 163) cen- 
semus specimina e loc. all. huic esse adsceribenda. Habitum sat insignem prebet thallo tenui, centro verrucoso, 
ambitu eximie radiato-effigurato, laciniis tenuibus, ramosis, primum obscure colorato (fusco-nigricante), dein cine- 
rascente; apotheciis parvis, primum innatis, dein elevatis, nudis. 

Partes intern& a forma primaria vix differunt. Sporse 8:nee, ellipsoidea 1. globoso-ellipsoidez, 0,014—19 
mm. longe et 0,009—14 mm. lata. Jodo primum leviter coerulescit, dein sordide fulvescit. 


24 TH. M. FRIES, 


14. I. mastrueata (WnwBc.). — Aspicilia Lich. Aret. p. 134. 

Ad saxa duriora rarior ac vulgo sterilis. Lecta est ad Hornsund, Danskön, Kobbe- 
bay, Smeerenburg aliumque locum in lit. occident. (NORDENSKJ.). Verisimiliter gquogue 
ad Brandewijnebay. 

Partibus apothecii internis ab A. gibbosa vix differt.  Spors 8:nee, ellipsoideze, 0,018—21 mm. long2e 
et 0,008—10 mm. latae. Jodo sordide lutescit. — Stratum thalli corticale K sanguineo tingitur colore. — Ha- 
bitu quidem singularis, sed cum A. gibbosa tamen forsan confluat. 

15. LI. cinereorufescens (AcH.) 6. alpina (Smret.). — Aspicilia Lich. Aret. p. 134. 

In rupibus ventosis summarum alpium; tantummodo ad Bel Sound ab J. VAHL 

lecta. Determinatio forsan non satis certa. 


16. I. lacustris (WitH.). — Aspicilia Lich. Aret. p. 136. 

Im rupibus irrigatis parce lecta ad Lovéns berg verisimiliterque quoque ad Bran- 
dewijnebay (CHYyp.). In litore occident. invenit NORDENSKJÖLD. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinate, apice leviter fuscescentes 1. lutescentes; asci elongato- 
clavati; sporee 8:ne, ellipsoidex, 0,013—14 mm. long et 0,007—8 mm. late. Precedente levi coerulescentia 
jodo sordide vinose rubet vel fulvescit gelatina hymenegea. 

17. LI. rhodopis (SmrFrt.) 6. melanopis (SmrFTt.). — Aspicilia Lich. Aret. p. 136—7. 

Ad saxa calcarea rara. Lecta modo ad Treurenbergbay parce, atque forma rece- 
dens, fere acrustacea ad Lommebay. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses gelatinoso-coneretae, apicem versus fuligineo-coerulescentes; asci cla- 
vati; sporse S:nae, ellipsoideze, 0,016—18 mm. longa et 0,010—11 mm. latXx. Jodo precedente coerulescentia 
sat intensa passim fulvescit. 

18. LI. flavida Heer. — Aspicilia ochracea MuDD. 

Nova zone arctoe civis, parce lecta ad saxa irrigata ad Treurenbergbay et Hin- 

lopen Strait. Speciminulum e litore occid. reportavit NORDENSKJÖLD. 


Minuta externaque facie obsoleta quidem species, at optime distincta. — Hypothecium incoloratum; pa- 
raphyses gelatinoso-concretee, apicem versus coerulescentes; asci breves, inflato- 1. ventricoso-elavati; sporse 8:noe, 
ellipsoidezx, augustissime limbatze, 0,012—18 mm. longe et 0,07—-11 mm. late. Jodo intense persistenterque 
coerulescit gelatina hymenzea, ascorum contentu sporisque fulvescentibus. 


19. I. Dicksoni (AcH.). j 
Ad rupes duriores ad Hornsund, Smeerenburg, Treurenbergbay, Lovéns berg, Ryp- 
ön, Low Island, Brandewijnebay. 


Hypothecium fuscum; paraphyses gelatinoso-concreta, tubulis modo indicate subtilibus, apicem versus 
fuliginese; asci inflato-subeylindrici; spora 8:nze, ellipsoidex, 0,011—14 mm. longe et 0,006—38 mm. lata. Jodo 
precedente levissima et fugacissima coerulescentia vinose rubet fulvescitve. 


24. RINODINA (AcH.) Mass. 
1. RB. turfacea (WwBG.). — Lich. Arct. p. 126. 

Supra muscos frequens; specimina examinavimus ex Hornsund, Magdalenabay, Kob- 
bebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Redbay, Wijdebay, Treurenbergbay, Waij- 
gats öar, Fosters öar, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). Interdum 
ligna fabrefacta etiam incolit v. c. ad Hornsund, Bel Sound, Magdalenabay (J. VAHL), 
Kobbebay, Moffen, Treurenbergbay, Fosters öar, Low Island, Brandewijnebay, neque 


LICHENES SPITSBERGENSES. 25 


pA 


saxagque omnino fugit, ut probant specimina ex Hornsund et Kobbebay reportata !). — 
Forma primaria precipue occurrit, rarius fp. depauperata Tu. FR. ?). Var. roscida (SmreT.) 
tantummodo rarissime in Lovéns berg est imventa; forma huic accedens (disco nudo 
plano, margine albopulverulento) ad Treurenbergbay supra terram saxaque calcarea est 
visa (var. leucomelas nob.). 


Thallus in speciminibus saxicolis optime est evolutus atque interdum apothecis destitutus. — Hypothe- 
cium incoloratum; paraphyses filiformes, laxe "coherentes, apice fuscescentes; asci inflato- 1. saccato-clavati; sporae 
8:n&e, ellipsoidea 1. oblonge, medio interdum paullum constricte, rectae 1. curvule, nigricantes, 0,018—34 mm. 
longae et 0,010—12 mm. late. Thecium jodo coerulescit. Spermatia recta, cylindrica, 0,004—5 mm. longa. 


2. R. mniarea (AcH.) — Lich. Arct. p. 127. 


Vix dubie admodum rara; pauca modo specimina observata in Lovéns berg. 


Hypothecium plus minus fuscidulum 1. fuscescens; paraphyses filiformes, coherentes, apice fuscae; asci 
clavati; spore 8:ne, ellipsoidex 1. oblonga, vulgö utringue obtuse, nigricantes, 0,028—36 mm. longe et 0,011 
—14 mm. late. Jodo coerulescit. 


6. (2) caleigena: crusta crassiuscula, pallide badia 1. dispersa, tenui, dealbata; 
apotheciis primum immersis, dein elevatis planis, demum convexis, subimmarginatis, 
nigricantibus, humidis obscure fuscis. 

Ad saxa calcarea circa Treurenbergbay et Wahlenbergsbay paucissima specimina 
manca lecta. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses capillares, laxe cohaerentes, apice fusce; asci inflato- 1. ventricoso- 
clavati; spora 8:ne, breviter ellipsoidexe, utringue obtuse, 0,018—22 mm. longe et 0,010—14 mm. late. Jodo 
coerulescit. 


25. CALOPLACA Tu. Fr. 
1. €. cerina (HEpw.). — Lich. Arct. p. 118. i 
Supra muscos, lichenes emortuos, ligna atque ossa vetusta e. s. p. parcius lecta 
ad Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Smeerenburg, Moffen, Treurenbergbay, Fosters öar, 
Waijgats öar, Lovéns berg, Stenön, Shoal Point, Low Island. 


Hypothecium 1incoloratum; paraphyses laxe cohaerentes, apice fulvescente-lutes; asci imnflato-clavati; spore 
8:n&, ovoidere I. ellipsoide&, polari-dyblasta, 0,012—16 mm. longe et 0,007—10 mm. late. Jodo circa ascos 


intense coerulescit; K adhibito, paraphysum apices violascunt. 
2. €. pyracea (AcH.). — C. luteoalba Lich. Arct. p: 120. 

Ad ligna vetusta in Depotön; minus bona supra muscos in Waijgats öar. Minuta 
quedam ac juvenilia apothecia supra muscos, herbarum cespites etc. sparsa huc forsan 
sint quoque referenda. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses et asci prioris similes; spore 8:ne, ellipsoidexe, 0,011—13 mm. 
- longa et 0,007--8 late. K et jodum idem ac apud priorem agunt. 


3. O, jungermannix (VanrL). — Lich. Arct. p. 121. 
Forma hujus speciei primaria parcissime modo obvia fuit e loco non speciatim 


indicato; cui accedentia specimina adsunt e Kobbebay et Treurenbergbay. Vulgaris 
vero est forma recedens, cui tribuendum est nomen: 


1) Forsan huc quoque ducenda nonnulla apothecia saxicola, solitaria 1. vulgo nonnulla aggregata, ad saxa grani- 
tica circa Treurenbergbay et loco quodam ora occid. (NORDENSKJ.) fortuito accepta. 

”) Rinodina exigua, quse in Lich. Arct. p. 129 ex ins. Spitsb. affertur, tutius ad hanc varietatem est referenda. 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 2. 4 


20 TH. M. FRIES, 


>< subolivacea N. sUBSP.: crusta indistincta; apotheciis minutis (diam. vix ultra 0,7 
mm., vulgo minoribus), disco subochraceo in olivaceum abiente, subplano, margine in- 
tegro, tenui, subpersistente, aurantiaco vel (rarius) demum obscurato. 

Supra muscos, herbarum ceespites mortuos. (v. c. Saxifrage oppositifolice), ligna 
vetusta e. s. p. lecta ad Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Kobbebay, Moffen, Wijdebay, 
Treurenbergbay, Fosters öar, Waijgats öar, Depotön, Rypön, Lovéns berg, Stenön 
(CHYypD.), Shoal Point, Low Island, Brandewijnebay. 


Color apotheciorum admodum varians, unde habitum sat singularem pre se fert; vix tamen desunt in 
veram C. jungermannie transitus. — Utriusque forma hypothecium incoloratum; paraphyses laxe cohaerentes, fili- 
formes, apice lutese; asci saccato- 1. inflato-subelavati; sporse 8:ne, plus minus late ellipsoidea, polari-dyblastae, 
0,012—14 mm. longe et 0,007—8 mm. late (apud a) vel 0,013—16 mm. longae et 0,007—10 mm. lata 


(apud subspeciem). Jodo precipue circa ascos et in horum parte superiore coerulescit. - K colorem paraphysum 
luteum in pulchre violaceo-roseum vertit. 


4. O. ferruginea (Hups.). — Lich. Arct. p. 123. 


Numerosas his locis obvias formas ad duos greges (species forsan distincetas) ducere 
lcete 


A. Sporis ellipsoideis 1. ovoideis. 
p. ammiospila (WNBG.). 
Supra muscos et ligna vetusta parcius, ex. gr. ad Treurenbergbay insulasque ad- 
jacentes, Lovéns berg, Low Island. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, laxe coheerentes, apice fulve; asci inflato-cylindrico-clavati; 
sporae 8:ne, 0,014—16 mm. longe et 0,007—38 mm. late. K et jodum idem agunt ac apud priorem. 


y. cxsiorufa (ACH.). 
Ad saxa parcius ex. gr. ad Kobbebay et Waijgats öar, ut etiam aliquem locum 
litoris occid. (NORDENSKJ.). 


Priori, partes internas si respicias, haud dissimilis, preterquam quod paraphysum apices, quo obscuriora 
sunt apothecia, eo magis fuliginej vel subsmaragdula apparent, epithecio fulvescente tenui tecti. Quod epithe- 


cium guum K addito roseo tingatur colore et paraphyses preterea immutate maneant, necesse est, hanc coloris 
mutationem, quo obscuriora sint apothecia, eominus esse evidentem. 


7. melanocarpa: crusta tenuissima, apotheciis nigris. 

Supra saxa, muscos plantarumque cespites parce lecta ad Treurenbergbay et in 
Lovéns berg. i 

Partibus interioribus a priore vix recedit, nisi quod epithecium, quo teguntur paraphyses veg fuligineze, 
adeo est tenue, ut levissima modo vel vix ulla coloris mutatio K addito provocetur. 


B. Sporis angustis, oblongis. 

d. cinnamomea Tur. FR. 

Supra ligna vetusta et parcius supra muscos (apotheciis minoribus: var. hypno- 
plula) ad Hornsund (NORDENSKJI.), Bel Sound et Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, 
Moffen, Treurenbergbay, Fosters öar, Rypön, Stenön, Shoal Point, Low Island et Bran- 
dewijnebay. 

Hypothecium et paraphyses ut ad 8. ammiospilam; asci angustiores, subcylindrico-clavati; sporee 8:nae, 
oblongae, 0,012—15 mm. longae et 0,005—6 mm. late. Adhibito K vel jodo, non differt. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 2 


Z 


&. fraudans: apotheciis subaurantiacis 1. fulvo-rufis, margine pallidiore cinctis. 

Ad saxa quarzosa in Danskön, atque ad ligna vetusta in Moffen, Fosters öar, 
Depotön, Rypön, Shoal Point, Low Island et Brandewijnebay. HEadem in Finmarkia. 

Ad C. aurantiacam habitu et colore adeo accedit, ut pro hujus forma facile habenda esset, nisi sporis 


ceterisque partibus cum priore ommnino congrueret. 
I 


5. OC. oligospora (REM). 
Supra muscos ad Treurenbergbay insulasque adjacentes, Waijgats öar et Lovéns 
berg. Etiam in alpibus Scandinavie lecta. 


Species eximia, sporarum numero et mole facile distimeta. — Hypothecium incoloratum; paraphyses fili- 
formes, laxe coharentes, epithecio fulvescente teétae; asci inflato-clavati; spore 4:nee, ellipsoidese 1. oblonga, 0,024 
—34 mm. longe et 0,012—16 mm. late. Jodo circa ascos intense: coerulescit, ceterum non mutatur. Epithe- 


cium K roseo tingitur colore. 


26. HYMENELIA KRMPLH. 
1. H Prevostii (FrR.). 


Paucissima hujus speciei apothecia, Lecothecii asperelli socia, in lapide calcareo e 
litore occident. reportato (NORDENSKJ.) observavimus. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses coneretze, imcolorata; asci anguste clavati; spor nondum maturae. 
Gelatina hymen. jodo precedente levissima fugacissimaque coerulescentia intense vinose rubet. 


B. Homocarpi. 


Fam. 7. Stereocaulei. 
27. STEREOCAULON Scurzez. 
1. St. paschale (L.). — Lich. Arct. p. 143. ; 


Sterile modo minusque evolutum lectum in Stans Foreland (KEILH.), Bel Sound 

(J. VAnL), Magdalenabay, Kobbebay, Amsterdamön, Smeerenburg, Wijdebay, Treu- 
renbergbay, Lovéns berg, Fosters öar, Low Island, Sju öarne (NORDENSKJ.). Num ”St. 
« paschale” e Little Table Island et Ross's Islet (PArry) huic an cuidam sequentium ad- -: 
numerandum sit, in medium relinquimus. 


Ingenue fatemur, formas adeo mutilatas his locis nasci, ut nullos certos limites inter hoc et subsequens 
invenire liceat. K addito, hujus sequentiumque thallus lutescit ; CaCl nil agit. 


2. St. tomentosum Fr. P. alpinum (LAvRrR.). — Lich. Arct. p. 144. 

Frequens et satis varians. Reportatum e Stans Foreland (KrirE.), Magdalenabay, 
Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Whales Point, Lovéns berg, Wahlenbergsbay, 
Low Island. Optime evolutum atque fructiferum e Waijgats öar, Lovéns berg et Wah- 
lenbergsbay atque tum a St. fastigiato ANZz. Lich. Langob. rar. n. 16 et St. tomentoso 
p. botryoso NYL. vix diversum. 

Apothecia, proacipue juvenilia, vulgo lecanorina. — Hypothecium crassum incoloratum; paraphyses fili- 


formes, cohaerentes, apice fuscescente-imerassatee; asci clavati; spore S:nee, fusiformi-aciculares, tetrablastae, 0,022 
—26 mm. longa et 0,004 mm. late. Gelatina hymen. jodo coerulescit. 


28 TH. M. FRIES, 


3. St. denudatum Fr. 6. pulvinatum (ScHzar.). — Lich. Arct. p. 143. 

Rupibus adnascitur ad Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, 
Wahlenbergsbay, Low Island, Sju öarne (NORDENSKJ.) et forsan Brandewijnebay (CHyp.). 
E Stans Foreland indicat Smret. Semper sterile. 


Specimina Spitsbergensia fere omnia adeo sunt recedentia (phyllocladiis normaliter evolutis modo per- 
paucis), ut tantum collatis speciminibus Finmarkicis et experientia in alpibus nostris accepta fulti illa potueri- 
mus determinare. 


Fam. 8. Cladoniei. 


28. CLADONIA (Hur) HoFrw. 


1. CL pyxidata (L.). — Lich. Arct. p. 146. 

Forma primaria visa est e Beeren Island, Stans Foreland et Sydkap (KurH.), Bel 
Sound (NORDENSKJ.), Magdalenabay, Kobbebay, Wijdebay, Treurenbergbay, Fosters öar, 
Low Island (CaHYp.), Brandewijnebay (forma pusilla). ; 


6. pocillmm (AcCH.) forma cervina NYL. 
Kobbebay, Treurenbergbay, Fosters öar, Lovéns berg, Rypön, Wahlenbergsbay, 
Stenön, Brandewijnebay (CHYD). 


y. chlorophaea (FLK.). 
Tantummodo ad Magdalenabay. Nulla forma apothecia evoluta profert. 


Neque K nec CaCl, sola vel conjunceta, colorem ullo modo mutant. — Forma phyllocladiis densis, mag- 
nis Ol. macrophylle haud dissimilis, sed distinete pyxidata e. s. p. adest e Fosters öar. Indicatur quoque 


hec species e Little Table Island et Ross's Islet (PARRY). 


2. CI macrophylla (Scar). — Cl. coralloidea Lich. Arct. p. 147. — Cl. decorticata 
Nyr. 
Sterilis, podetia tamen edens, inventa in Kobbebay, Low Island (Qvartz Rock: 
CHYD.) et Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Reagentiis solitis adhibitis, non mutatur. 


3. CI degenerans (Frrz.). — Lich. Arct. p. 148. 
Parcissime lecta ad Magdalenabay (minus bona, minuta), Treurenbergbay (bene 
evoluta, etsi apoth. nimis juvenil.) et Sju öarne (NORDENSKJ.). 


K solum vel cum CaCl junctum stratum corticale non tingit; solum CaCl, ut apud omnes Cladonias, 
nil valet. 


> (I lepidota (AcH.). 
Sterilis lecta ad Amsterdam Island, Smeerenburg, Waijgats öar, Fosters öar (dense 
cespitosa), Low Island, Whales Point. 


Phyllocladia basalia interdum sat magna, ceespitosa. E Fosters öar adest quoque forma cornuta, sim- 
plex, robusta aliaque similiter simplex, cornuta, sed gracilis pusilla. — Haud pauca specimina reportata deal- 
bata sunt, mortua 1. semimortua. Gonidiorum contentus tum sceepe rufo-fulvescens. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 29 


K adhibito, nunce intense, nune obsoletius luteo tingitur colore, nunc fere ommnino non coloratur !); CaCl 
adjuncto, non aliter sese habet. 


4. (I gracilis (L.). — Lich. Arct. p. 149. 

Vulgaris species, sub diversissimis formis, quas seorsim proponere taedet, lecta ad 
Hornsund, Bel Sound, Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, 
Redbay, Treurenbergbay, Waijgats öar, Fosters öar, Low Island, Brandewijnebay, Sju 
öarne (NORDENSKJ.). Forma admodum gracilis, cespitosa ad Smeerenburg et Redbay. 
E Little Table et Walden Island nec non Ross's Islet (PARRY). 


Scyphos interdum, apothecia numquam profert. K, solum vel cum CaCl junectum, nullum colorem muta- 
tum provocat vel dilute fuscescentem lutescentemve. — Cl. ecmocyna his regionibus non est observata. Specimina 


in SCHAR. exs. n. 65 et 271 a Cel. LEIGHTON huc relata, in nostro saltem exemplar., K addito colorem nullo 
modo mutant. 


+ 


5. CI bellidiflora (AcH.) var. — Lich. Arct. p. 154. 


Sterilis obviam venit ad Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Redbay, ins. extra 
Treurenbergbay orient. versus, Brandewijnebay. 


K thallum insigniori modo non tingit; adhibito deinde CaCl distinete lutescit. Est igitur Cl. vestita 
So - -. S 4 . . . . . . So . 
(AcH.) LEGHT., sed toto habitu ommnibusque notis cum vulgari OC. bellidiflora congruit, ut vix, nisi repugnante 
natura, possit specifice distingui. 


6. OL deformis (L.). — Lich. Arct. p. 155. 


Sterilis sepeque valde mutilata inventa est ad Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, 
insulas extra Treurenbergbay orient. versus. 


K addito, non vel leviter modo fuscidulo-lutescit; adhibito dein CaCIl, imtense lutescit. 


1) Perbene scimus, variis-auctoribus displiciturum fore, nos ad species hujus generis limitandas colori ope K 
caustici provocato vim exclusivam non tribuere. Ne nimis acriter judicent, quzesumus. Concedimus, nos 
adhuc, quod hanc rem attinet, esse scepticos. Visa quidem persape est insignis coloris mutatio, quae 
vix dubie bonum interdum praebet adminiculum ad species vicinas distinguendas, sed species hac sola nota, 
nondum undique probata affirmataque, nixas proponere, vix ratum videtur. Singulare sane apparet, series 
adesse ommnino parallelas formarum, habitu notisque preterea fere omnino congruentium, vi modo, quam 
in illis agit K, diversarum, v. c. 


K luteo tincte colore .K non colorata 
Cl. endiviefolia Cl. alcicornis 

» Ccervicornis » verticillata 
» cariosa » pygidata 

» lepidota 3 » degenerans 
» ecmocyna » gracilis 

» pungens » furcata 

» delicata var. subsquamosa » squamosa 

» macilenta » bacillaris 

» rhangiferina » Ssilvatica 


Accedit, quod exempla non omnino desunt, ubi color provocatus adeo est ambiguus, ut num luteus 
sit an fuscescens non tute possit discerhi. OCujus characteris defensores interdum nullam illius habere ra- 
tionem, suadet, ni fallimur, illos ipsos de vi atque pretio illius nondum totos esse convictos; cfr. ex. gr. 
Cl. furcatam var. racemosam et spinosam (LEIGHT. Ölad. p. 9)! Color luteus ex acido usneico pendere 
dicitur; e chemia vegetabili compertum habemus, varia corpora chemica nunc omnino posse desiderari, 
nunc ab als substitui. Quis v. c. nescit, apud Amygdalum communem &. deesse, apud p. amaram inve- 
niri insigne illud ”amygdalin”; in junioribus Cinchonarum plantis alcaloida illa frustra queeri, qua adultis 
his arboribus summum tribuant pretium; in variis plantis posse K pro Na, manganum pro ferro, magne- 
siam pro ealce, acidum citrieum pro acid. malico adesse, innumeras alias ut taceamus res? Que 
similiaque si perpendant auctores, ignoscant speramus, nos nondum dubiis ommnino esse liberos. 


30 TH. M: FRIES) 


7. CI. cornucopioides (L.). — Lich. Arct. p. 153. 

Sat vulgaris videtur, apothecia passim edens. Examinata specimina sunt lecta 
ad Beeren Island (KerzE.), Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Smeerenburg, Treuren- 
bergbay insulasque vicinas, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 

Interdum adeo abnormis, ut phyllocladia basalia crustam fere forment. Thallus, K imbutus, colorem 
non mutat, nisi nonnihil fuscescit: CaCIl, si deinde additur, colorem luteum provocat !). — Hypothecium incolo- 
ratum; paraphyses concrete, apice rubentes; asci sporeque non mature. Jodo gelatina hymen. coerulescit. K 
additum nil agit. nisi guod colorans paraphysum materia rubens in frustulis dissolvitur paraphysesque libera 
evadunt.  CaCl paraphyses, apicibus exceptis, colore intense luteo tingit. 


8. CI squamosa (HorFm.). — Lich. Arct. p. 158. 
”Spitzbergen (Parry) sec. LEIGHTON (Ann. et Mag. of Nat. Hist. 1867 p. 116). 


= CI. deliceata (FrK.) 2. subsquamosa Nyl. = = 
”Spitzbergen (PArRryr)” sec. LeiGErt. 1. c. p. 109. 


9. CI. rhangiferina (L.). — Lich. Arct. p. 158. 


Rara sine dubie species! Unicum tantummodo sterileque specimen ex Hornsund 
nobis obvium fuit. 


K si adhibitur, thallo tribuit colorem luteum. qui addito CaCl disparet. 


> CI. silvatiea (Horrm.). — CI. rhangiferina Pp. Lich. Arct. 1. c. 

Priore quidem vulgatior, sed tamen, teste MALMGREN, sat rara nullibique copiosa. 
Vidimus e Beeren Island et Sydkap (KerrE.), Hornsund, Magdalenabay, Kobbebay, Am- 
sterdamön, Low Island. Quam ad Hecla Cove invenit Parry ”Cl. rhangiferinam”, vix 
dubie huc pertinet. — E Smeerenburg adest denique forma morbosa, obscurata, priori 
haud absimilis. Ubique sterilis. 


Color thali K solo non mutatur; addito deinde CaCl, lutescit. — Forma alpestris AcH. nullibi est 
observata. 


10. CI. uncialis (L.). — Lich. Arct. p. 159. 

p. amauroerea (FLE.). — Cl. amaurocrea 1. c. p- 152. 

Affirmante Amic. MALMGREN, hec est hujus generis species his regionibus fre- 
quentissime obvia. Specimina visa ex Hornsund, Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, 
Amsterdamön, Smeerenburg, Redbay, Low Island, Brandewijnebay. 

In regionibus meridionalibus si interdum difficile est formas hic in unam speciem conjunctas distinguere, 
in his regionibus hyperboreis, ubi neque apothecia nec scyphos proferunt, ommnino frustranei evadunt conatus. 


Axille nunc clause. nunc pervie in uno eodemque specimine observantur. Quz quum ita sint, Cel. NYLANDRUM 
et LEIGHTON ”) sequimur hac conjungentes. Przecipue videtur amaurocrea obviam venire: optima uncialis adest 


1) Celare tamen nolumus, e Kobbebay, Danskön, Low Island et Brandewijnebay adesse quogque specimina 
(podetiis sulphureo-pulverulentis), que Ke adsperso colorem sat distincte luteum vel fuscescente-luteum prae- 
beant. Addito CaCl hic color luteus etiam intensior evadit. A Cl. cornucopioide haec specimina non au- 
demus segregare. 

>?) In ultimo opusculo (Ann. & Mag. of Nat. Hist. 1867 Febr. p. 99—124) has species iterum distinguit Cel. 

LeIGHTON. Sola autem nota quum sitat ”a very slight and scarcely observable yellow reaction” (apud 


(CC. amauroeream) et ”no reaction at all” (apud C. uncialem). nullam videmus sufficientem rationem mutandi 
sententiam supra allatam. 


LICHENES SPITSBERGENSES. äl 


& Hornsund et Amsterdamön. Solum K ad mutandum thalli colorem nil valet: addito postea CaCl, thal- 
lus lutescit. 


11. CI (?) vermicularis (Sw.). — Lich. Arct. p. 161. 

Supra terram nudam interque muscos ad Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Mag- 
dalenabay, Kobbebay, Amsterdamön, Redbay, Treurenbergbay, Lovéns berg, Lommebay, 
Wahlenbergsbay, Murchisonsbay. In Low Island (PARRY). 


Spermogonia haud rara proferens, sterigmata includentia multiarticulata et spermatia tenella, cylindrica, 


recta, 0,004—53 mm. longa. — K addito, thallus intense lutescit, qui color, addito deinde CaCIl, persistit. 
Ad Kobbebay lecta quoque est forma taurica, caespitosa beneque evoluta. 


Fam. 9. Umbilieariei. 
29. GYROPHORA AcH. 


1. 6. antbracina (WuLF.) Pp. reticulata SCHER. 

Ad rupes circa Kobbebay, in Danskön, Amsterdamön, (thallo magis cinera- 
scente), Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Lovéns berg, Lommebay, Wahlen- 
bergsbay, Low Island, Brandewijnebay. Allata quoque e Walden Island et Ross's 
Islet (PARRY). 


Unicum specimen e Brandewijnebay fructiferum. Apothecia adnata vel adpressa, non elevata stipitatave. 
Discus primo obtutu non lzevis, sed rugulosus apparet; vitro augente accuratius examinatus compositus sese pre- 
bet, quamquam minus distinete quam ceterarum Gyrophorarum !). Quamvis igitur ad alteram generis sectio- 
uem nec ad sect. G. anthracineé referenda esset, pro specie propria non videtur esse habenda, sed pro forma 
has sectiones connectente. 

Hypothecium fuscescens; paraphyses filiformes, laxe coheerentes, sordide; asci clavati, sporas nondum 
maturas includentes. Jodo gelatina hymen. sordide coerulescit. — K et CaCl thalli internas partes non tingunt. 


+ GQ. discolor N. suBsP.: thallo crasso, rigido, usque ad 2—3 unc. diam. lato, su- 
perne costis rugisque elevatis valde in&e&equali scrobiculatoque, toto areolato-rimuloso 1. 
verruculoso, cinereo, subtus aterrimo, fuligineo-pulverulento (rarius centro 1. margine 
pallidiore); apotheciis elevatis, simplicibus, margine cinctis. 

Optima, quamquam sterilis, ad Hornsund et Kobbebay. Dua specimina minora, 
alterum fructiferum, aliunde e litor. occid. reportavit NORDENSKJÖLD. 


Primo obtutu species distincta apparet; accuratius examinata, affinitatem cum G. anthracina ostendit, 


precipue cum B. tessellata. — CaCl nunc distinctius, nunce obsoletius stratum gonidiale (vel hujus partes spar- 
sas) rubrefacit, qui color mox disparet. — Partes apothecii interne congenerum similes; sporae oblonga, 0.009 
—16 mm. longe et 0,0045—60 mm. late. "Jodo dilute coerulescit, dein sordide decoloratur. 


2. &G. vellea (L.). — Lich. Arct. p. 167 (excel. P-.). 
- Rara his regionibus species, etsi bene evoluta. Sterilem vidimus e Magdalenabay 
(J. VAHL) et Amsterdamön. ' Sec. SMRFT. etiam in Stans Foreland (KEILE.). 


”G. vellea”, cujus anatomiam exponit Amic. ScHWENDENER, verisimiliter est G. spodochroa nec presens. 
— Undique corticata. Stratum corticale minute confuseque cellulosum, epithallo crassiusculo incolorato amorpho 


!) Specimina in Herb. Crypt. Ital. n. 125 unaquaque ratione, etiam apotheciis, congruunt. — Thalli structura 
omnino, qualem describit Amic. SCHWENDENER. 


SZ / TH. M. FRIES, 


tectum. — K colorem parum mutat; color fuscescens lateris superioris decoloratur, inferioris nigrescens persistit. 
CaCl limites strati gonimici utrasque (nec medullam) rubescente tingit colore. 


3. G. cylindriea (L.). — Lich. Arct. p. 166. 


Frequens, ni fallimur. Vidimus ex Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Magdalena- 
bay (alt. 2300 ped. non fugientem), Kobbebay, Redbay, Waijgats öar, Fosters öar, Low 
Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). Undique fertilis. 


Stratum  corticale distinctius parenchymatosum quam prioris. CaCl nil agit; K strati corticalis colores 
obscuras fere omnino decolorat. Å 


Hypothecium fuscescens; paraphyses filiformes, laxe coheerentes; asci clavati; sporae 8mne, ellipsoidex, 
limbatae, 0,012—16 mm. longa et 0,007—8 mm. late. Jodo circa ascos primo sordide coerulescit, dein vinose 
rubet; spore fulvescunt. 


5. simplex: thallo unciali (vel paullo ultra), cinerascente 1. cinereo-fusco, elevato- 
costato, subtus (precipue centro) pallido, umbilicato-affixo (non stipitato), cinerascente- 
1. fusconigricante-hirsuto; apotheciis simplicibus, adnatis 1. adpressis, margine tenui ele- 
vato cinctis. 


Perpauca specimina lecta sunt ad Magdalenabay (J. VaAHL), Lovéns berg, Fo- 
sters öar et Low Island; etiam loco speciatim non adnotato litoris occidentalis. 

Externa facie paullum differt a G. cylindrica, quacum mixta occurrit atque vix dubie confluit, etsi ad 
diversam generis sectionem, apothecia si respicias, esset referenda. In duobus autem speciminibus ab Amic. 
NORDENSKJÖLD lectis adsunt apothecia alia omnino simplicia, alia centro papillata, alia unicam lirellam in medio 


disco praebentia, alia plures lirellas breves, paullum elevatas ideoque faciem rugosam disco tribuentes. Analoga 
omnino est G. anthracine pp. tessellate. — Ex excipulo progrediuntur interdum rhizinzae. 


Partes apothecii interna ab illis forma primarie non differunt, nisi sporis paullo minoribus (0,009—11 
mm. longis, 0,0055—70 mm. latis). 


4. G. proboscidea (L.). — Lich. Arct. p. 166. 


Sec. Amic. MALMGREN copiosa ad Kobbebay, totum latus alpinum ommino fere 
obtegens; preterea sparsa atque rara. Specimina reportata pauca e Treurenbergbay, 
Lovéns berg, Wahlenbergsbay. Etiam in litor. occid., loco speciali non adnotato, legit 
NORDENSKIJ. — In Fosters öar verisimiliterque quoque in monte ad Brandewijnebay 
(CHYD.) lecta sunt nonnulla specimina, huc evidenter pertinentia, que thallo subtus ver- 
sus marginem fibrillis plus minus obsito recedunt. 

Stratum  corticale quam prioris minus distincte cellulosum. CaCl stratum gonidiale rubrefacit, quod 


videtur esse nota constans inter hanc et priorem. — Partes apoth. interna prioris; spore oblonga 1. ellipsoi- 
deze, 0,011—14 mm. longae et 0,005—6 mm. late. Jodo primum coerulescit, dein sordide decoloratur. 


5. G. arctica Ach. — Lich. Arct. p. 165. 


Inter congeneres certe vulgatissima, utpote undique fere reportata, scil. e Beeren- 
Island et Stans Foreland (KemH.), Hornsund (magna), Bel Sound, Magdalenabay, Kob- 
bebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Redbay, Wijdebay, Waijgats öar, Fosters 
öar, Lovéns berg, Depotön, Low Island, Brandewijnebay et Sju öarne (NORDENSKJI.). Ni 
fallimur, »Gyrophora deusta» a PArry in Ross's Islet lecta hujus est loci. 

Magnitudine, crassitie, colore sat varians; fructus vulgo edens. <Rarius tota subtus atra; interdum 


macula centralis nigra fere evanescens. — Stratum corticale lateris superioris parenchymatosum. CaCl in pro- 
tuberantis thalli stratum gonidiale rubro tingit colore. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 39 


Partes apothecii intern&e ab priorum vix diserepant. Spore ellipsoidexe, 0,010—14 mm. longe et 0,006 
mm. late. Jodo vinose rubet, precedente coerulescentia. — Spermatia tenella, cylindrica, recta, circ. 0,004 
mm. longa. 


6. GG, hyperborea Ack. — Lich. Arct. p. 164. 

Priore, ut apparet, multo rarior. Visa e Danskön, Amsterdamön, Treurenbergbay, 
Fosters öar, Wahlenbergsbay, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJ.). In 
Beeren Island (KEIH. sec. SMRFT.). Ubique fertilis. 


Im his regionibus minus distincta atque evoluta quam in subalpinis Scandinavie; ingenue fatemur, nos 
fo I 3 D 2 
interdum inter hanc et priorem nullos certos invenisse limites. — Stratum corticale indistincte parenchymatosum. 


CaCl adhibito, in thalli protuberantiis circa gonidiorum acervulos prodit color roseus, mox evanescens. — Partes 
apothecii interne nulla ratione ab illis prioris speciei recedunt, nisi quod color coeruleus, jodo provocatus diu- 
tius persistit. Spore 0,011—12 mm. longa et 0,005-—6 mm. lata 


7. 6G, erosa (WEB.). — Lich. Arct. p. 164. 

Parcius videtur adesse v. c. in Stans Foreland (KrrE.), Hornsund, Bel Sound 
(J. Vanr), Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Wahlenbergsbay, Low Island, Bran- 
dewijnebay et Sju öarne (NORDENSKJ.). Undique fertilis. In Little Table Island 
(PARRY). 


Stratum corticale indistincte cellulosum. CaCl nullum alium colorem provocat. Partes apothecii interna 
priorum simillime; spore modo minores, vix limbatae, 0,008—10 mm. longae et 0,005—6 mm. latex. Jodo 
primo sordide coerulescit, dein vinose rubet. — Spermatia cylindracea, recta, tenella, circ. 0,003 mm. longa. 


Fam. 10. Lecideinei. 
Iben I IPSORGL 
30. PSORA (FaALL.) MAss. 
1. Ps. rubiformis (WnBc.). — Lich. Arct. p. 169. 


Ad terram nudam ad Wijdebay, Treurenbergbay et Lovéns berg lecta. 

Hypothecium fuscidulum; paraphyses concrete, apicem versus rufescentes; spor&e in ascis clavatis 8:n2e, 
ellipsoide&e 1. oblonga, 0,012—17 mm. longe et 0,005—7 mm. late. Gelatina hymen. jodo dilute coerulescit. 
2. Ps. decipiens (ErrH.). — Lich. Arct. p. 171. 

Tantummodo ad Lommebay observata. 


Hypothecium subincoloratum, fuscidulum; paraphyses concrete, apicem versus fuscee; asci elavati; sporae 
8:n&, ovoider, oblongea 1. subfusiformes, 0,012—16 mm. long et 0,005—6 mm. late. Gelatina hymen. jodo 
coerulescit. 


2. Ps. atrorufa (DicKs.). — Lich. Arct. p. 171. 


Supra terram nudam lecta ad Bel Sound (J. VAHL), Magdalenabay, Kobbebay, 
Danskön, Low Island (monstrosa, sterilis), Sju öarne (NORDENSKJ.). 

Hypothecium incoloratum; paraphyses concretze, apicem versus fusce; spor in ascis clavatis 8:ne, 
oblonga 1. subellipsoidex, 0,015—16 mm. longa et 0,005—6 mm. late. Jodo coerulescit. 


31. TONINIA (Mass.) TH. FR. 
1. T. candida (WzEB.). — Thalloidima Lich. Arct. p. 173. 


Forma dispersa, arenicola lecta est ad Treurenbergbay et Lommebay. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7 N:o 2. 


[0 


34 TH. M.I ERIES), 


Hypothecium fuscescens; paraphyses concretze, sat valide, apicem versus fuliginee; asci clavati; sporsae 
8:ne, fusiformes, utringue acute, dyblastre, 0,016—21 mm. longe et 0,003—4 mm. late. Jodo hymenium 
coerulescit, dein sordide decoloratur. 


2. T. conjungens n. sp.: thallo bullato-verrucoso, sordide cinereo; apotheciis adnatis, 
majusculis (magnit. T. vesicularis), planis, constanter tenuiter marginatis, demum varie 
flexuosis auriculatisque, nigris, nudis; hypothecio fusco-nigro; paraphysibus filiformibus, 
laxe coherentibus, apice fuligineo-capitatis; sporis in ascis clavatis 8:nis, utringue ob- 
tusis, preterea valde variantibus, nunc oblongis 1. ellipsoideis, dyblastis, 0,008—16 mm. 
longis et 0,005—6 mm. latis, nunce elongatis 1. subceylindricis, tetrablatis, 0,0144—16 mm. 
longis et 0,004—5 mm. latis. 

Ad rupes calcareas, verisimiliter irriguas, ad Treurenbergbay, Lecotheci aspe- 
relli socia. 


Genera Massalongiana Thalloidima et Toniniam ommnino conjungit; diverse sporarum forma in eodem 
apothecio haud raro observantur. A 7. vesiculari sporis, paraphysibus etc. differt, a sequente thallo, apothecio, 
paraphysibus etc. — Gelatina hymen. precedente coerulescentia levi vinose rubet. 


3. T. fusispora (Herr). — Rhapliospora KBR. Pg. p. 237. 


Unico Helvetie loco antea lecta species, nunc supra arenam nudam ad Treuren- 
bergbay et Lommebay inventa. (Etiam nonnullis Scandinavie locis obyvia). 
SD y 


Hypothecium fuscum; paraphyses conglutinate, hyalinge, apice smaragdula; asci clavati; spore 8:nee, 
recte, cylindrice 1. subfusiformes, utringue obtusze, tetrablastae, 0,016—25 mm. longe et 0,003—4 mm. late. 
Jodo primo coerulescit, dein violascit 1. subvinose rubet. 

Descriptio Koerberiana omnino congruit. Thallus primo verrucosus, deim explanatus margine repando 
crenatoque, albidus. Apothecia (vel eorum margo) interdum rore albido tecta. — Valde affinis est Lecidea 
pennina ScHzar. (HEPP exs. n. 238), cujus gonidia abunde docent, illam non ad Lecothecia posse referri, ut 
vult Cel. KörBErR. MHujus hypothecium incoloratum. 


Ing  INRNENIOTGN 
32. LOPADIUM KBR. 


1. I. pezizoidenum (AcH.). — Lich. Arct. p. 201. 

Supra muscos ad Kobbebay, Wijdebay, Treurenbergbay insulasque adjacentes, 
Waijgats öar, Fosters öar, Lovéns bay, Murchisonsbay, Low Island (CHYpD.). Vulgo 
sterile !). 

Hypothecium dilute fuscescens; paraphyses laxe coheerentes, apice capitulo conico 1. elongato nigricante 
terminatze; asci ventricoso-clavati; sporse singule, ellipsoidea 1. oblonga, murales, luteole 1. dilute fuscescentes, 


0,068—120 mm. longe et 0,032—46 mm. longe. Jodo paraphyses sporeque lutescunt, asci rufescunt vel 
subyinose rubent. 


33. BACIDIA (DNrrs.) TE. Fr. 


1. B. viridescens (Mass.). — Secoliga pezizoidea f. viridescens STIzENB. 


Supra terram parce lecta ad Treurenbergbay, Lovéns berg, Stenön (CHYp.). 

Hypothecium fuscescens; paraphyses conglutinatsee, apicem versus fuligineo-smaragdulee; spore in ascis 
clavatis 8:n&e, aciculares, recta, obsolete plejoblasta (8- 1. ultra), 0,034—46 mm. longa, 0,002 mm. late. Jodo 
primo coerulescit, dein mox vinose rubet. 


1) Supra hujus thallum interdum adest parasitiea Leptospheria: perithecio conoideo, adnato, integro; paraphy- 
ERNER E . FRE YA TSREA ANS fr IEEE 
sibus indistinctis; ascis amguste clavatis; sporis 8:nis, elongato-fusiformibus, 4—pluri-locularibus, hyalinie. 
0,026—38 mm. longis et 0,004—5 mm. latis; jodo fulvescit. Vidimus e Kobbebay et Low Island. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 35 


2. B. subfuscula (Nyr. in Flora 1865 p. 604). — B. frigida TH. Fr. in litt. 

Supra terram turfaceam, ligna corticesque vetusta in msulis Moffen et Stenön 
atque circa Treurenbergbay parcissime lecta. Etiam in Grönlandia (Nennese: J. VAHL) 
observata. 


Specimine originali a mnobis non viso, brevem addere liceat descriptionem : crusta crassiuscula, Vverrucu- 
loso-conglobata, cinerascente-albida 1.-flavida, rarius (ad ligna) tenui, disperse verrucosa; apotheciis (diam. 0,4—5 
mm.) tenuibus, adpressis 1. adnatis (margine thallode interdum quasi cinctis), dein planis margineque tenui 
cinctis, demum interdum leviter convexis subimmarginatisque, atropurpureis, humidis lzetius coloratis; hypothecio 
incolorato, paraphysibus conglutinatis, apice fuligineis; sporis in ascis anguste clavatis 8:nis, anguste fusiformi- 
bus, 4- (rarissime 6-) blastis, 0,020--26 mm. longis et 0,003—4 mm. latis. Jodo hymenium precedente 
coerulescentia violaceo-rubet. Habitus fere Biatore rufofuscae ANZI. 


+ B. venusta (Herr herb. sec. STIZENB.). 

Ad muscos lignaque vetusta prope Hornsund, Treurenbergbay inque insulis ei 
adjacentibus et Low Island. Ad ossa vetusta in litor. oceid. a NORDENSKJ. nonnulla 
apothecia lecta. 


A priore tantummodo crusta obsoleta, apotheciis mox convexis, obscurioribus paullogue minoribus 
distincta; partes interna ommnino similes. Neque transitus nobis visi sunt deesse. : 


34. BILIMBIA DNrTrs. 


1. B. syncomista (FrE.) [non KBr.]|. — Lich. Aret. p. 185. 

Supra muscos terramque nudam ad Hornsund, Wijdebay, Treurenbergbay, Waij- 
gats öar, Fosters öar, Lovéns berg, Lommebay, Rypön et Wahlenbergsbay. E Fosters 
öar adsunt quoque nonnulla apothecia, sec. Amic. STIZENBERGER ad var. holomelam 
Nyr. pertinentia. 

Hypothecium fusconigrum; paraphyses coneretie, apice smaragduls; sporse in ascis clavatis 8:ne, forma 
et magnitudine admodum varize, ellipsoideze, ovoides, oblongee 1. fusiformes, dy — tetrablastae, 0,014—24 mm. 
longe et 0,006—8 mm. late. Jodo coerulescit. 


2. B. mierocarpa TH. Fr. — B. obscurata P? microcarpa Lich. Arct. p. 183. 

Frustula nonnulla muscicola reportata sunt e loco non omnino certe cognito. 
Verisimiliter e Brandewijnebay (CHYD.). 

Hypothecium subincoloratum; paraphyses conglutinato-concretae, apicem versus passim fuliginea; asci 


inflato-clavati; spore 8mne, fusiformes, utringue attenuatre, tetrablastae, 0,022—28 mm. longa et 0,005—56 mm. 
late. Jodo hymenium primo intense coerulescit, dem subvinose violascit. 


35. BIATORINA Mass. 


1. B. fraudans HerrB. in Vet. Ak. Förh. 1865 p. 462. 

Supra muscos in Lovéns berg nonnulla speciminula inventa, quorum plurimorum 
apothecia filamentis »Torulce» cujusdam erant destructa. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses coneretae, summo apice fuscescentes; asci inflato clavati; sporee 
3:nee (?), ellipsoidea 1. suboblongee, dyblastae, medio interdum leviter constrictre, incolorata, 0,019—27 mm. 
longa et 0,010—12 mm. late. Gelatina hym. jodo intense coerulescit. 
2. B. cumulata (Smrrt.). — Lich. Arct. p. 187. 


Ab J. Vamr inventa ad Bel Sound. Num specimina emortua, dealbata, semipu- 
trida e Low Island huc pertineant, in dubium potest vocari. 


36 TH. M. FRIES, 


3. B. globulosa (FrKEz.) £- polytrichina: crusta tenui, alba; apotheciis depresso-globosis, 
immargmatis, nigricantibus vel lividis, rore tenuissimo haud raro superfusis. 
Unicum specimen supra folia Polytrichi cujusdam in Fosters öar est inventum. 


Preeter opinionem sane hanc speciem his e regionibus invenimus, neque tamen prsesentem plantam speci- 
fice distinguere ausi sumus. — Hypothecium incoloratum; paraphyses concretz, hyalinae 1. sordidulg, apicem 
versus subfuliginese; asci clavati; sporse 8:na, oblonge, elongate 1. subcylindrice, simplices modo vise, 0,010 
—13 mm. long&e et 0,0035—45 mm. late. Jodo coerulescit, dem plus minus sordide vinose rubet. 


4. B. tuberculosa TH. Fr. — Lich. Arct. p. 188. 


Supra thallum Solorine saccate in Lovéns berg observata. 


Hypothecium fuscidulum; paraphyses concrete, sordidulze, apicem versus dilute fuliginexe; asci clavati; 
spor 8:nee, oblongae, vulgo cuneate, utringue obtusse, dyblastae, 0,011—14 mm. longa et 0,004—5 mm. lat. 
Jodo vinose rubet, precedente levi coerulescentia circa ascos. 


5. B. Stereocaulorum TE. Fr. — Lich. Arct. p. 188. 


Supra thallum Stereocauli alpimi in Lovéns berg ”?), supra hujus ac Sterec. denu- 
dati ad Wahblenbergsbay visa. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses validiuscule, laxe cohaerentes, apice distincte fuscescente-capitatee; 
asci clavati; sporae 8:ne, oblonge, dyblaste, 0,015—16 mm. longae et 0,004—5 mm. late. Jodo addito, circa 
ascos coerulescit, dem violascit vel colorem coeruleum servat. 


36. BIATORA (Fr) TH. Fr. 
1. B. cuprea (SmrFTt.). -— Lich. Aret. p. 193 (pr. p.). 


Pauca eademque mutilata specimina e Treurenbergbay sunt reportata. Preterea 
fragmentum miserum verisimiliter e Brandewijnebay (CHYD.). 


Hypothecium fuscescens; paraphyses concrete, tot dilnte fuscidula; asci clavati; spore oblongee 1. 
oblongo-ellipsoidea, 0,010—16 mm. long&e et 0,004—5 mm. late. Jodo circa ascos vinose rubet, precedente 
coerulescentia levissima fugacissimaque. 


2. B. vernalis (L.). — Lich. Arct. p. 191. 
Parcissime lecta supra muscos in Lovéns berg atque Waijgats öar. 


Hypothecium fuscescens; paraphyses concrete, hyalinge 1. plus minus sordide fuscidulae, apicem versus 
non aliter coloratse; asci clavati; spor 8:ne, oblonge 1. ellipsoideo-oblongee, tenuiter limbata, 0,010—13 mm. 
longe et 0,004 mm. late. Jodo vinose rubet vel fulvescit, praecedente vulgo coerulescentia levissima fugacis- 
simaque; apices ascorum coerulei persistunt. 


3. B. miscella (AcE.?) (SmrFt.) Fr. — Lich. Arct. p. 194. 


Supra muscos in Edlundsberg prope Storfjorden parce inventa. 


Hypothecium  fuligineum; paraphyses conglutinatse, apice fuscescente-fuligineo-incrassate; asci cylindrico- 
clavati; sporre 8:na, oblonga 1. ovoidea, 0,011—13 mm. longe et 0,0040—45 mm. late. Jodo vinose rubet. 


4. B. collodea n. sp.: crusta tenui, subgelatinosa, cinerascente; apotheciis adnatis, car- 
tilagineis, convexis, dein subglobosis 1. varie tuberculatis, siccis nigricantibus, 
humidis obscure cinnamomeis, quasi pellucidis, nitidulis: hypothecio incolo- 
rato; paraphysibus concretis, subhyalinis, apice fuscis 1. fuscidulis; sporis in 

1) In specimine e Lovéns berg adest quoque Spheeriw species peritheciis globosis, adnatis 1. semiimmersis; 

ascis subcylindricis; sporis A4:nis, elongatis 1. elongato-oblongis, utringue obtusis, septis transversalibus 
3—>59 atque uno alterove longitudinali divisis, nigricantibus, 0,028—40 mm. longis et 0,008—10 mm. 
latis. Jodo fulvescit 


LICHENES SPITSBERGENSES. öl 


ascis anguste clavatis 8:nis, oblongis, simplicibus, 0,010—14 mm. longis et 0,003 
—4 mm. latis. 
Speciminula lecta sunt ad Magdalenabay, Wijdebay, Treurenbergbay et Low 
Island (CHYyp.). Passim in alpinis Scandinavie obvia. 


Apotheciorum insigni habitu facile distincta species. — Jodo circa ascos dilute coerulescit, preeterea sor- 
dide lutescit. 


5. B. Lulensis (HreriB.). — Lecidea HerirB. in Vet. Ak. Förh. 1865 p. 463. 


Supra rupes duriores ad Smeerenburg, Kobbebay, Treurenbergbay, Wahlenbergs- 
bay et Low Island. 


Variat cerusta tenui et crassa, verrucoso-conglomerata, virescente, cinerascente et fuscescente. Apothecia 
nunc nigricantia, nunc in badium vergentia; locis magis absconditis rufescentia 1. livido-fusca evadunt et tum 
affinitatem forsan nimiam cum B. panceola FR. indicant. — Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinatee, 
apice fuligine&e (vel subolivacea); asci subinflato-clavati; spore 8:ne, ellipsoidere, 0,009-—12 mm. longe et 
0,005—6 mm. late. Jodo precedente coerulescentia sordide decoloratur: asci violascunt, cetera vulgo sordide 
fulvescunt. 


6. B. Tornoönsis (Nyr.). — Lich. Arct. p. 196. 


Inter congeneres his regionibus heec species speciminum numero principatum 
tenet, nunc crusta instructa evidente, nigricante 1. fuscescente, granulosa, nunc omnino 
acrustacea. Muscos, cespites plantarum atque lichenes precipue diligit; lecta fuit ad 
Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Smeerenburg, Redbay, Wijdebay, 
Treurenbergbay, Low Island, Brandewijnebay. Ad ligna fabrefacta ad Magdalenabay 
(NORDENSKJ.), Brandewijnebay. E Danskön speciminulum saxicolum adest. 


Hypothecium subincoloratum; paraphyses concrete, sordide fuscidula, apicem versus intensius coloratae; 
spora in ascis inflato- 1. saccato-clavatis S:nee, dupliciter limbatee, ellipsoidese 1. globoso-ellipsoideae, 0,016—22 mm. 
longe et 0,012—14 mm. late. Solutione jodi totum hymenium (leviter etiam episporium) coerulescit vel sordide 
violascit coerulescitque. 


7. B. curvescens (Mupp). 
Supra muscos terramque nudam in Lovéns berg, Low Island (CEHYD.) et Sju öarne 
(NORDENSKJ.). 


Hypothecium incoloratum; paraphyses conglutinata, apice fulvescente-fuscescentes; ascl inflato-clavati; 
spore $S:ne, fusiformes, recte 1. curvulae, 0,024—29 mm. longe et 0,006 mm. lata. Jodo primum leviter 
coerulescit, dein mox vinose rubet vel violascit. 


8. B. rupestris (Scor.). — Lich. Arct. p. 191. 

In rupibus calcareis circa Treurenbergbay, Lommebay et, nisi error est commis- 
sus, Brandewiimebay (crusta crassiuscula, alba, apotheciis elevatis). Etiam in lapidi- 
bus arenariis in lit. occident. legit NORDENSKJÖLD. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses crassiuscula, coharentes, apicem versus e granulis minutis copiosis 
lute&; spore in ascis clavatis 8:ne, ellipsoidere 1. subgloboss, 0,009—10 mm. longe et 0,006 mm. late vel 


diam. 0,008 mm. Jodo circa ascos coerulescit, ceterum non mutatur. Color luteus paraphysum addito K in 
pulchre violaceum abit. 


9. B. terricola (Anzi). — B. rupestris 5 terricola ANz. Oat. Lich. Sondr. p. 78. 


Supra terram nudam rarissime lecta ad Bel Sound (J. VAL), Lovéns berg (apo- 
thec. obscurior.) et Wahlenbergsbay. 


38 TH. M. FRIES, 


Hypothecium  dilute fuscidulum; paraphyses concrete, inter et supra quas numerosa adsunt granula 


fulvescentia, que addito K colorem violaceum 1. purpureum obtinent. Asci clavati; sporee non evolute. Jodo 
circa ascos coerulescit, dein nonnihil decoloratur. 


Falso omnino in Lich. Aret. hanc plantam B. cupree adscripsimus, qua differt apotheciorum colore, 


gelatina hym. jodo primo coerulescente, dein vinose rubente, nulla ope K coloris mutatione e. s. p. Ad B. 
rupestrem sese habet, ut B. cuprea ad B. vernalem. 


INN Bo IBTGliG 
31. ARTHROÖORHAPHIS Tu. FR. 


1. ÅA. flavovirescens (DicKs.). — Lich. Arct. p. 203. 


Supra terram nudam sterilis lecta est ad Bel Sound (J. VAuL), Wijdebay, Treu- 
renbergbay et Lovéns berg. 


Thallus, K adsperso, non tingitur. 


38. RHEXOPHIALE TE. FR. 
1. Rh. coronata Tr. Fr. — Lich. Arct. p. 205. 


Supra muscos terramque nudam in Lovéns berg et Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Hypothecium fusco-nigrum; paraphyses validiuscula, coharentes, apice fusceX; asci anguste clavati; sporae 
S:ne, fusiformes, tetrablaste, 0,016—20 mm. longae et 0,005—6 mm. late. Jodo hymenium leviter coerulescit. 


39. LECIDEA (AcE.) Mass. 
1. LI. rhatiea Hepr. — Lich. Arct. p. 209. 


In rupibus circa Hinlopen Strait (forma areolis sparsis). 


Thalli stratum medullare, solutione jodi addita, non coloratur !). — Hypothecium crassum nigrum ?); 
paraphyses arcte conglutinata, apicem versus coerulescentes; asci anguste clavati; spore 8:nee, ellipsoidere 1. 
ovoider, 0,016—20 mm. Ionge et 0,008 mm. late. Jodo intense coerulescit. — Apothecia haud raro prolifera. 


2. I. confiuens (WBB.). — Lich. Arct. p. 208. 
Ad saxa in Walijgats öar et Fostersöar atque circa Treurenbergbay parcius. 


Stratum medullare solutione jodi intense coerulescit. — Hypothecium obscure fuscum; paraphyses sat 
valide, cohaerentes, apice fuligineo-nigricantes; asei clavati; spore 8:ne, ellipsoider 1. globoso-ellipsoideze, 0,008 
—10 mm. long2 et 0,005—7 mm. late. Jodo hymenium intense coerulescit. 


3. I. contigua (HorrmM.) Pp. flavicunda (AcH.). — Lich. Arct. p. 208. 
Ad rupes duriores circa Hornsund, Bel Sound (J. VAHL), Smeerenburg, Redbay, 


Treurenbergbay et Low Island. Variis quoque locis non adnotatis ad oram occid. legit 
NORDENSKJ. Persepe sterilis. 


Stratum medullare jodo omnino non coloratur. — Hypothecium fuscescente-nigrum; paraphyses conglu- 
tinatae 1. cohaerentes, apice fuligineo-nigricantes; asci clavati; sporae 8:nee, ellipsoider, 0,013—14 mm. longe et 
0,007—9 mm. late. Jodo intensissime coerulescit. — Spermatia acicularia, recta, 0,010 mm. longa. 


1 Hanc notam accuratis lichenologorum studiis enixe commendamus. Nondum quidem illam undique satis 
examinavimus, ut de illius vi atque preetio certi aliquid audeamus preedicare; verisimile vero nobis visum 
est, adminiculum haud minimi ponderis hanc notam preebere ad species affines dignoscendas. OCfr. etiam 
quee infra de Spherophoris afferuntur. K et CaCl quoque apud omnes Lecideas h. 1. allatas adhibuimus, 
sed (excepta AL. tenebrosa) nullam insigniorem coloris mutationem effeceruut. 

2) Cel. KOERBER huic speciel tribuit »hypothecium pallidum»; in ÅRN. exs. n. 117 a illo citatis adest vero, 
ut in ommibus aliis a nobis examinatis speciminibus, nigrum. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 39 


4. L. spilota FR. — Lich. Arct. p. 210. 


In Danskön, Treurenbergbay, Brandewijnebay et loco expressis verbis non indicato 
litoris occident. (NORDENSKJI.). Ad nostram var. polarem pertinet vel accedit. 


Stratum medullare jodo intense coerulescit. — Hypothecium subincoloratum; paraphyses concrete, apice 
fuliginee; asci clavati; spore 8:na, ellipsoidex, 0,009—10 mm. longe et 0,005—6 mm. late. Jodo coe- 
rulescit. 


5. I. polycarpa KeBr. 1!) — Lich. Aret. p. 212. 

Vulgatissima harum regionum Lecidec species, in rupibus durioribus verisimiliter 
ubique obvia. Specimina examinavimus ex Hornsund, Bel Sound (J. VaurL), Magdale- 
nabay, Danskön, Kobbebay, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Fosters öar, Waij- 
gats öar, Rypön, Lovéns berg, Lommebay, Wahlenbergsbay, Stenön, Low Island, Bran- 
dewijnebay. — Forma ochracea e Treurenbergbay. 


Stratum medullare jodo intense coerulescit. — Hypothecium incoloratum, sordidum vel fuscescens in 
eodem specimine observare licet; paraphyses coherentes, validiusculee, apice fuligimea 1. fuligineo-smaragdulze; 
asci clavati; spor 8:ne, ellipsoidexe, 0,009—13 mm. longae et 0,004—6 mm. late. Jodo coerulescit, dein in 
sordide violaceum abit. 


pg. elavigera: crusta obsoleta; apotheciis persistenter subplanis, margine tenui 
cinctis, nigris; paraphysibus validis, laxe coherentibus, apice clava sat longa nigricante 
instructis; sporis minoribus (0,006—8 mm. longis, 0,003—+ (vix) mm. latis). 

Unicum specimen e Wahlenbergsbay reportatum. 


Plura si adfuissent specimina, hanc pro distimeta specie forsan declarassemus; adeo enim singularis 
visa est paraphysum indoles. In alpibus nostris sedulo est inquirenda. 


6. I. aurieulata TH. Fr. — Lich. Aret. p. 213. 


Ad rupes litorales circa Treurenbergbay inventa. 


p. paupera: crusta fere nulla. 


Supra saxa duriora in Danskön, Treurenbergbay, Lovéns berg, Low Island. Ve- 
risimiliter quoque in Brandewijnebay (CHYD.). 


Stratum medullare jodo leviter violascit. — Hypothecium paraphysumque basis plus minus intense 
fuscescens; paraphyses validiusculse, conglutinatse, apice capitato-incrassata et fuliginer 1. smaragdulo-fuliginer; 
ascl rari, anguste clavati; sporsae 8:ne, subeylindricee 1. elongato-oblongae, 0,007—11 mm. longae et 0,0025—35 
mm. lata. Jodo coerulescit. 


7. I. alpestris (Smrrt.). — Lich. Arct. p. 213. 


Supra terram nudam muscosque ad Smeerenburg, Treurenbergbay, Lovéns berg, 
Wahlenbergs bay et Brandewijnebay parcissime lecta. E Kobbebay adest quoque spe-. 
cimen saxicolum, crusta tenui habituque alieno (fere L. aggeratee Mupp) nonnihil rece- 
dens, sed ad hanc speciem vix dubie referendum (var. ignobilis, si placet). 


Stratum medullare solutione jodi non coerulescit. — Hypothecium plus minus intense fuscum; para- 
physes concrete, apicem versus coerulescentes, preeterea hyalinse; spora in ascis clavatis 8:ne, oblonge 1. fusi- 


formi-elongata, 0,010—18 mm. longs2e, 0,003—4 mm. lats; haud raro dyblastae apparent. Jodo primo coeru- 
lescit, dein vinose rubet. 


1) Ne novum fingamus nomen, hoc servavimus inviti. Lecidea polycarpa FLIK. sec. specimen orig. ex herb. 
SMrerT. ad L. lithophilam Ack. (apotheciis humidis rufescentibus) aperte pertinet. Aliud certum nomen in 
scriptis lichenologorum non invenimus, vix vero deest, quum haec planta inter vulgatiores (saltem in alpinis) sit 
censenda. I. variegata FR. (L. su. n. 387) sporis majoribus recedit; forsan tamen cum presente confluat. 


40 TH. M. FRIES, 
8. I. arctica Smret. — Lich. Arct. p. 214. 


Paucissima modo apothecia observata sunt supra muscos ex Hornsund, Magda- 
lenabay et verisimiliter Lommebay. 


Hypothecium leviter fuscidulum, fere incoloratum; paraphyses concreta, apicem versus dilute sordidegue 
smaragdulae; asci clavati; sporse 8:ne, oblonge 1. ellipsoides, 0,014—18 mm. longe et 0,006—7 mm. late. 
Jodo circa ascos coerulescit, ceterum vix mutatur. — Stratum medullare jodo alium non obtinet colorem. 


9. IL. ramulosa TH. Fr. in Bot. Not. 1866 p. 14. 


Supra terram mnudam muscosque in Lovéns berg, Rypön, Wahlenbergsbay, Mur- 
chisonsbay et Shoal Point; verisimiliter quoque ad Lommebay. Unicum apothecium 
idemque nimis juvenile est visum, preterea sterilis. 


Stratum medullare jodo nullo modo tingitur. — Hypothecium fuscescens; paraphyses concrete, sordide 
fuscidulo-hyalinge, apice fuscescente-nigricantes. Asci sporaeque non mature. Jodo sordide coerulescit. 


10. I. enteroleucea Act. 6. latypea (AcH.) Nyr. — £L. sabuletorum Lich. Aret. p. 214. 


Saxa incolit ad Hornsund, Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Treurenbergbay 
(thallo destituta), Rypön, Lommebay, Wahlenbergsbay, Stenön, Low Island, Brande- 
wijnebay; e variis locis litoris occid. reportavit NORDENSKJÖLD. Å forma saxicola vix 
recedunt specimina lignicola e Moffen, Treurenbergbay, Fosters öar, Depotön, Low Is- 
land; forma mutilata e Waijgats öar. 


pg. muscorum (WuLrF.). — L. c. p. 215. 


Supra muscos passim obvia v. c. ad Wijdebay, Treurenbergbay et imsulas adja- 
centes, Waijgats öar, Lovéns berg, Murchisonsbay, Sju öarne (NORDENSKJ.). 


Variat thallo crasso, tenui, nullo, albido, cinerascente, virescente. — Stratum medullare jodo non muta- 
tur. — Hypothecium incoloratum (vel leviter fuscidulum); paraphyses laxe coherentes, filiformes, apicem versus 
smaragdula 1. fuliginex et imcrassato-clavatae; asci plus minus inflato-clavati, membrana apice valde incrassata; 
sporse 8:ne, ellipsoidex, tenuiter limbata, 0,012—18 mm. longe et 0,006—10 mm. late. Jodo primo coeru- 
lescit; asci deimde mox intense vinose rubent. 


11. LI. pullulans n. sp.: crusta tenui, rimosa, cinerascente; apotheciis minutissimis (diam. 
0,2—5 mm.), numerosis, primo urceolatis, dein planis leviterque convexis, margi- 
ne tenui demum evanescente, nigris; hypothecio incolorato; paraphysibus apicem 
versus coerulescente-smaragdulis, filamenta in gelatina copiosa referentibus; 
sporis in ascis clavatis 8:nis, oblongis, 0,011-—13 mm. longis et 0,005 mm. latis. 

Ad rupes micaceas circa Treurenbergbay et locum ore occidentalis non adnotatum. 


Habitus characteresque cogunt hanc pro distincta habere specie; inter species antea descriptas nullam 
invenimus, ad guam referri possit. — Stratum medullare jodo non vel passim dilutissime violascit, hymenium 
vero coeruleo tingitur colore. 


12. I. armeniaca (Drc.) £. melaleuca (SmrFt.). — Lich. Arct. p. 220. 


Ad rupes circa Bel Sound et Magdalenabay (J. VAHL) nec non Wijdebay et Treu- 
renbergbay. Etiam NORDENSKJÖLD hanc plantam ad oram occident. legit. 


Hypothecium subincoloratum; paraphyses concrete, apicem versus subsmaragdula; asci inflato-clavati; 
spore 8:ne, oblonge 1. subellipsoidexe, 0,009—11 mm. longe et 0,004-—5 mm. late. Jodo sordide coeru- 
lescit. — Stratum medullare jodo colorem non mutat. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 41 


13. LI. aglea Smrrt. — Lich. Arct. p. 219. 


His regionibus vix dubie rarissima nec nisi a NORDENSKJÖLD ad oram occidenta- 
lem lecta. 


Jodo non mutatur strati medullaris color. — Hypothecium incoloratum; paraphyses concrete, sordidee, 
apicem versus smaragdulo-nigricantes; asci anguste clavati; spor S:ne, ellipsoidea 1. oblongaee, 0,012—16 mm. 
longe et 0,006—7 mm. late. Jodo intense coerulescit. 


14. LI. elata ScHxr. — Lich. Arct. p. 221. 
Ad rupes circa Bel Sound (J. VAHL), Kobbebay, Treurenbergbay, Wahlenbergsbay 


et Brandewijnebay, ut etiam in Lovéns berg. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses concretze, apicem versus fuligineo-smaragdulzee; asci clavati; spore 
8:n&e, ellipsoidex, 0,010—12 mm. longe et 0,005—7 mm. late. Jodo hymenium coerulescit, dein sordide 
vinose rubet. — Stratum medullare jodo imbutum servat colorem. 


<< L. serobiculata n. subsp.: crusta crassa (usque ad. 5 mm.), varie rimosa, ver- 
rucis vulgo tenuiter rimulosis, sordide argillacea; apothecius varie flexuosis tubercula- 
tisque, primo planiusculis et marginatis, dein subglobosis immargmatisque; sporis glo- 
bosis 1. globoso-ellipsoideis. 

Supra rupes in Lovéns berg et ad Lommebay. 


Habitu a precedente adeo recedit, ut primo obtutu pro distineta specie haberes; accuratius examinatae 
nexum perspicere tamen crediderimus cum AL. elata, ad quam sese habet, ut Sporastatia tenwirimata (quacum 
mixta occurrit) ad Sp. Morionem. Thalli verrucis elevatis interdum adnascuntur apothecia, ut quasi podicellata 
appareant. Partes apothecii interne cum prioris congruunt, preterquam quod spora vulgo sunt globosa, diam. 
0,005—6 mm., immixtis aliis 0,007—9 mm. longis et 0,0055—560 mm. latis. — Spermatia acicularia, recta (1. 
leviter curvata), 0,012—14 mm. longa. 


15. I. sulphurella TE. Fr. — Lich. Arct. p. 220. 


Parcissime circa Treurenbergbay ad saxa inventa; nonnulla apothecia adsunt 
quoque in lapide, quem e litore occidentale reportavit NORDENSKJÖLD. 


Neque K nec jodo thalli color ullo modo mutatur. — Hypothecium incoloratum; paraphyses arcte con- 
natae, apicem versus smaragdulo-fuliginea; asci subclavati; sporee 8:nie, ellipsoidex, 0,009—12 mm. longe et 
0,005—6 mm. late. Jodo primum coerulescit, dein sordide decoloratur (obscure lutescit vel subvinose rubet). 
— Spermatia acicularia, arcuata. 


16. I. atrobrunnea (RaAm.). — Lich. Arct. p. 218. 


Ad rupes ad Bel Sound (alt. 1000 ped.: NORDENSKJÖLD), Magdalenabay (J. VAHL), 
Kobbebay, Smeerenburg, Moffen (areolis dispersis), Treurenbergbay, Fosters öar, De- 
potön (thallo dealbato, cinerascente, ambitu tantum et areolarum apicibus normaliter 
coloratis), Lovéns berg, Low Island et Brandewijnebay. 


Mmterdum personam AL. fuscoatre, quae his locis deesse videtur, adeo fert, ut, nisi accuratissime exami- 
netur, error facile possit oriri. Ad notas distinctivas confirmandas invenimus, stratum ÅL. atrobrunnem jodo intense 
coerulescere, L. fuscoatre nmullo modo mutari. — Hypothecium fuscescens; paraphyses conglutinatree, apicem 
versus smaragdulae; asci anguste clavati; sporse S:ne, ellipsoidex, 0,008—12 mm. longae et 0,004—6 mm. 


late. Jodo primum coerulescit, dein sordide decoloratur (obscure lutescit vel subvinose rubet). — Spermatia 
acicularia, arcuata. 


17. IL. tenebrosa Fw. 


Tantummodo ad rupes circa Hornsund inventa. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7, N:o 2 6 


42 TH. M. ERIES, 


Addito CaCl internee thalli partes passim rubent; jodo stratum medullare violascit. — Hypothecium 
incoloratum 1. fuscidulum; paraphyses capillares, vix coheerentes; asci sporeque non matursg; jodo vel totum 
hymenium coerulescit vel saltem circa ascos coerulescente-violascit. 


18. IL. impavida n. sp.: thallo minute verrucoso, nigricante vel obscure badio, subnitido, 
hypothallo nigro; apotheciis minutis (diam. vix ultra 0,7 mm., vulgo infra), 
persistenter subplanis et margine elevato cinctis, nigris, nudis; hypothecio ob- 
scure fusco; paraphysibus ommnino concretis, indistinctis, apice fuscis; ascis 
inflato-clavatis; sporis $8:nis, ellipsoideis 1. globoso-ellipsoideis, 0,008—11 mm. 
longis et 0,006—7 mm. latis; gelatima hymen. precedente coerulescentia levi 
(circa ascos intensiore) fulvescente. 

Rupes inhabitat ad Hornsund, Kobbebay, Danskön, Smeerenburg, Treuren- 


og 
bergbay. 

Tam externis quam internis notis facillime distincta species, que etiam in alpibus Scandinavicis minime 
videtur rara. Apud nos hactenus falso omnino pro LL. Mosigii habita est. — Jodo thallus non tingitur, prae- 


terquam quod membrane gonidiorum plus minus distinete violascunt; idem apud ommnes Lecideas observatum. 


19. I. vitellinaria Nyr. — Lich. Arct. p. 222. 
Supra crustam Gyalolechice vitellince rarissima; tantummodo ad Hornsund et forsan 
alium quoque locum or2e occidentalis a NORDENSKJÖLD inventa. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses gelatinoso-concretzee, apicem versus coerulescente-smaragdulee; asci 
inflato-clavati; sporae 8:ne, ellipsoidex, 0,009—11 mm. longa et 0,006 mm. late. Jodo coerulescit. 


20. I. associata n. sp.: parasitica, thallo proprio nullo; apotheciis minutis (diam. vix 
ultra 0,5 mm.), primo innatis prorumpentibusque, concavis, dein adpressis, 
planis, margine obsoleto 1. -pertenui, disco ruguloso, atro, nudo; hypothecio 
incolorato; paraphysibus validiusculis, articulatis, gelatina copiosa inbutis, apice 
fuscescentibus; sporis in ascis clavato-cylindricis 8:nis, una serie dispositis, 
breviter ellipsoideis (0,007-—9 mm. longis et 0,006—7 mm. latis) 1. subglobosis 
(diam. 0,007—8 mm.); gelatina hymen. jodo vix mutata. 

Supra thallum Lecanorce tartaree parcissime lecta in Danskön et Low Island. 


Statione, apotheciis, ascis sporisque ab omnibus facillime dignota. Ad fungos facile rejicienda. 


40. SPORASTATIA Mass. 


1. Sp. Morio (RAm.) £. coracina (SmrFT.). — Lich. Arct. p. 224. 

Ad rupes duriores ad Kobbebay, Danskön, Wijdebay, Treurenbergbay, Waijgats 
öar, Wahlenbergsbay, Low Island, Brandewijnebay (?) observata. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses sat valida, coheerentes, apicem versus nigricantes; asci ventricosi; 
spore numerosissimee, ellipsoides 1. globoso-ellipsoides, 0,003—4 mm. longae et 0,002 mm. late. Jodo gela- 
tina hymen. coerulescit. 

> Sp. tenuirimata n. subsp.: thallo pallidiore, ferrugineo- 1. flavo-cinereo, protothallo 
nigro inter areolas distincto; areolis tenuissime rimulosis. 

Ad rupes circa Lommebay. 


Habitum diversissimum atque valde insignem pre se fert neque dubitaremus pro distincta specie eam 
ennuntiare, nisi in ambitu radiante passim adessent areolse lzvigate. Ad Hornsun dlegit quoque NORDENSKJÖLD 
specimen, has formas aperte jungens. Partes interne non discrepant. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 43 


2. Sp. cinerea (SCHzER.). 
Ad rupes circa Kobbebay et Treurenbergbay atque in Sju öarne (NORDENSKJ.). 
Etiam aliquo loco ad litus occidentale (idem). 


6. haplocarpa: apotheciis sat magnis, demum elevatis convexisque, simplicibus. 
Cirea Bel Sound (J. VAHL) et Kobbebay lecta. 


Hypothecium fuscescens; paraphyses capillares, coheerentes, apicem versus fusco-fuliginee; asci ventri- 
cosi; spora globosa, diam. 0,0025—40 mm. Jodo coerulescit. 
3. Sp. Spitsbergensis TH. Fr. — Lich. Aret. p. 224. 

Im rupibus ad oram occidental. parcissime legit amic. NORDENSKJÖLD. Forma fere 
acrustacea ad Treurenbergbay. 


Sequenti generi forsan melius sit adnumeranda. — Hypothecium incoloratum; paraphyses capillares, laxe 
(apice conglutinato-) coheerentes, apice fuscidulse; asci ventricosi; sporae numerosissimae, oblonga 1. elongatee, 
reete 1. paullum curvule, 0,004 mm. longe et circ. 0,0010—15 mm. late. Jodo praecedente coerulescentia 


vinose rubet. 


41. SARCOGYNE (Fw.) Mass. 


1. S. privigna (AcH.). — Lich. Aret. p. 225. 
Rarissima. Pauca apothecia inter alios lichenes inspersa observata sunt e Kob- 
bebay et verisimiliter quoque Brandewijnebay (CHYD.). 


Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, coharentes, apice fuscescentes; asci ventricosi; sporae 
innumere, ellipsoidex, 0,004 mm. longe et 0,0015 mm. late. Jodo circa ascos coerulescit, dein sordide 
decoloratur !'). 


42... BUELLIA (DNTrs.) TH. Fr. 


1. B. insignis (N2ac.). — Lich. Arct. p. 227. 

Supra muscos ad Treurenbergbay insulasque adjacentes, Waijgats öar, Lovéns 
berg, Wahlenbergs bay. Supra saxa ad Smeerenburg; crusta crassa lutescente ad ligna 
vetusta prope Bel Sound et Magdalenabay ab J. VAHL lecta (in Lich. Arct. p. 227 ad 
B. parasemam Yy. sepincolam erronee ducta). 


6. papillata (SMrFTt.). 
Muscos inhabitans ad Hornsund (NORDENSKJÖLD), Bel Sound (J. VAHL), Lovéns 
berg et Murchisonsbay. 


y. geophila (SMRFT.). 
Ad Hornsund (NOrRDEnNskJÖLD), Bel Sound (J. VAL), Treurenbergbay. Forma 
intermedia sporis dy-, tri- et tetrablastis mixtis verisimiliter lecta ad Brandewijnebay 


(CHYD.). 


d. albocineta Tu. FR. 
Tantummodo ad Treurenbergbay observata. 


Hypothecium fuscescente-nigrum; paraphyses conglutinate, apice fusce; asci clavati 1. subeylindrici; 
spor 8:nee, subellipsoidex, medio interdum nonnihil constricta, nigricantes, 0,018—32 mm. longe et 0,011 
—12 mm. late. Jodo coerulescit. 


!) Formas huic speciei adscriptas studiis lichenologorum commendamus. Jodo si tractantur earum hymenia, 
diverso modo colorantur. 


44 TH. M. FRIES, 


2. B. vilis n. sp.: crusta tenuissima, cinerascente 1. nulla; apothecius tenuibus, medio- 
cribus (diam. vix ultra 1 mm.), persistenter planis et margime tenui cinctis, 
nigris, nudis; hypothecio incolorato; paraphysibus capillaribus, conglutinatis, 
fuligineo-capitatis; sporis in ascis clavatis 8:nis, dyblastis, plus minus late 
ellipsoideis, utrinque obtusis, fusco-nigricantibus, 0,014-—18 mm. longis et 0,008 
—10 mm. latis. 


Ad saxa in litore occidentali parce legit NORDENSKJÖLD. 

Habitu ignobilis, facile preetervisa, quare in Lich. Arct. tacite preterita. Apotheciis planis, sporis ma- 
joribus, hypothecio incolorato a sequentis var. stigmatea diversa; a B. leptocline, cui maxime affinis, omnibusque 
aliis Buelliis nobis cognitis hypothecio diversa. — Apothecia nunc sparsa, nunc conferta mutuaque pressione 
vario modo angulosa. Jodo hymenio addito, primum coerulescit, dem sordide decoloratur, ascis rubentibus; pars 
eorum superior tamen haud raro coeruleum servat colorem. 


3. B. punetata (FLK.). — B. punctata et B. stigmatea Lich. Arct. p. 229—230. 


Precipue in lignis vetustis haud infrequens v. ce. ad Bel Sound et Magdalenabay 
(J. VAL), Moffen, Treurenbergbay, Fosters öar, Waijgats öar, Depotön, Rypön, Stenön, 
Shoal Point, Low Island, Brandewijnebay. Parcius supra muscos adest e Treurenberg- 
bay, Waijgats öar, Wahlenbergsbay, Low Island (CHyp.) et loco non indicato litoris 
occident. (NORDENSKJ.); rarissima ad saxa in ora occidentali (idem), ad Treurenbergbay 
et verisimiliter Brandewijnebay (CHYp.). 


Hypothecium fusco-nigrum; paraphyses laxe coheerentes, apice fuligineo-capitate; asci clavati; sporse 
8:n&, ellipsoidex 1. oblongo-ellipsoides, medio haud raro paullum constricte, dyblastae, fusco-nigricantes, 0,010 
2 P d Pp Er É [oJ 2 2 
—14 mm. longa et 0,005—7 mm. late. Jodo hymenium coerulescit. 


4. B. atroalba (Ack.) Fw. — Lich. Arct. p. 230. 

Sub variis formis ad rupes viget circa Hornsund (etiam sporis incoloratis), Kob- 
bebay, Danskön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Low Island, Brandewijnebay 
(CHYD.)?, Sju öarne (NORDENSKJ.). 

Hypothecium nigro-fuscum; paraphyses gelatinoso-conglutinatae, apice fuligineo-nigre; asci inflato-clavati; 
sporae 8:na, oblonga 1. ellipsoideo-oblonga, utringue obtusa, medio constricte, dyblastae, primo hyalinge, halone 


haud raro circumdata, dein olivacex, demum nigricantes, 0,022—26 mm. longe et 0,008—11 mm. lata 
(halone non respecto). Jodo intense coerulescit. — Spermatia acicularia, rectiuscula, circ. 0,010—12 mm. longa. 


5. B. coeruleo-alba (KrmerH.). — Rehmia Lich. F1. Bay p. 211. 


Unicum specimen ad saxa arenaria in litore occidentali legit NORDENSKJÖLD !); 
alia deinde prope Treurenbergbay et Wahlenbergsbay invenit MALMGREN. 


Hypothecium nigro-fuscum; paraphyses conglutinate, apice subviolaceo- 1. coerulescente-fuligines; asci 
venticoso-clavati; sporee 8:na, subellipsoidexe (loculo inferiore haud raro angustiore), medio sape paullum con- 
strict, halone plus minus crasso hyalino circumdatea, diu incolorate, demum leviter obscuratse, 0,014—20 mm. 
longe et 0,007—10 mm. lata, halonem si negligimus. Jodo coerulescit, dein sordide decoloratur. 


6. Bb. Rittokensis Herre. in Vet. Ak. Förh. 1865 p. 463. 


Tantummodo ad rupes circa Hornsund reperta. 
Hypothecium crassum nigrum; paraphyses apice fuligines, sat crassae, conglutinata; asci sporaeque non 
maturi; gelatina hym. jodo coerulescens. 


7. B. coracina (Horrm.) ?). — Lich. Arct. p. 231. 


3 Quod specimen, quum sporas paucissimas neque rite evolutas foveat, in Lich, Arct. erronee ad subsimile 
Ehizocarpon calcareum retulimus. 

”) Admodum dubium nobis videtur, num jure nomen Hoffmannianum huic ab auctoribus tribuatur. Gyalecta 
atrata AcH., quod nomen huc relatum vidimus, ex speciminibus origin. omnino alia est stirps; est enim 
Lecanore Dicksom forma thallo nondum rite evoluto, nigricante. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 45 


Inventa est ad Hornsund, Magdalenabay (altit. 2300 ped. supra mare), Kobbebay, 
Wijdebay, Treurenbergbay. 


Hypothecium fuscum; paraphyses laxe coheerentes, apicem versus subsmaragdulae; asci inflato-clavati; 
spore 8:ne, ellipsoidex 1. breviter ellipsoidesxe (interdum globose), utringue obtusa, dyblaste vel haud 
raro simplices, primo subolivacea, dein nigrofuscee, 0,011—16 mm. longa et 0,006—10 mm. late. Jodo 
coerulescit. h 


8. B. coniops (WnBG.). — Lich. Aret. p. 231. 
Ad scopulos marinos ad Kobbebay, Smeerenburg, Moffen, Treurenbergbay, Fo- 


sters öar, Depotön, Rypön, Brandewijnebay. Ad ligna vestuta in Fosters öar. 
Hypothecium fuscescens; paraphyses distinct, sat arcte coheerentes, apice fusca; asci ventricoso- 1. 
inflato-clavati; spore 8:ne, ellipsoidea, utringue obtusa, interdum medio leviter constrictre, dyblastre, nigro-fuscee, 
0,013—16 mm. longe et 0,008—10 mm. late. Jodo intense coerulescit. Spermatia acicularia, arcuata; ste- 
rigmata simplicia. 
9. B. alpicola (WnBG. pr. p.). 
Vulgaris, ni fallimur. Vidimus ex Hornsund, Magalenabay (alt. 2300 ped. supra 
mare), Danskön, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Brandewijnebay (?). i 


Hypothecium fuscescente-nigrum; paraphyses hyaline, apice fuligineo-nigre, arcte conglutinatee; asci cla- 
vati; spore 8:ne, ellipsoidex; utringue obtuse, medio sepe paullum constrictae, dyblaste, nigricantes, 0,018— 
26 mm. longae et 0,009—14 mm. lats, halonem plus minus latum si negligis. Forma microspora, verisimi- 
liter e Brandewijnebay, sporas habet 0,011—16 mm. longas et 0,007—10 mm. latas. Jodo imtensissime 
coerulescit. 


10. B. urceolata TB. Fr. — Lich. Arct. p. 233. 


Supra thallum Lopadit pezizoidei aliumque sterilem non determinandum ad Treu- 
renbergbay, Lovéns berg, Fosters öar, Murchisonsbay et Brandewijnebay(?) lecta. 


Plantula his locis obvia recedit apotheciis solito majoribus, unde nominanda var. majuscula. — Hypothe- 
cium nigrescens; paraphyses conglutingate, sordide diluteque fuscidula, apicem versus fuliginese; asci clavati; 
sporee 8:nae, elongato-oblongae, utringue obtusr, rectae, 4—8-blasta, nigricantes, 0,014—-22 mm. longee et 0,005 
—7 mm. late. Jodo coerulescit. 


11. B. convexa TH. Fr. — Lich. Arct. p. 234. 


Supra thallum emortuum  Physcie cesie et obscurw, Xanthorie elegantis atque 
Åcarospore chlorophane ad Danskön, Treurenbergbay, Fosters öar, msulam parvam 
prope Stenön et Low Island, ubique parcissime. 


Hypothecium nigricanti-fuscescens; paraphyses capillares, laxe cohserentes, apice nigricanti-capitatse; asci 
inflato-clavati; sporae 8:ne, forma et magnitudine admodum variz, vulgo rectae, oblonga, utringue obtusa, septo 
uno alterove longitudinali nonnumquam divisee, nigricantes, 0,013—24 mm. long&e et 0,007—9 mm. late. Jodo 
gelatina hym., precipue circa ascos, coerulescit. 


43. RHIZOCARPON (Ram) TH. FR. 


1. Rh. geminatum (Fw.). — Lich. Arct. p. 234. 


Supra rupes duriores lectum ad Hornsund (NORDENSKJÖLD), Danskön, Kobbebay, 
Moffen, Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg, Lommebay, Wahlenbergs bay, Low 


Island, Brandewijnebay, Sju öarne (NORDENSKJÖLD). 

Hypothecium nigro-fuscum; paraphyses filamentis in gelatina copiosa nidulantibus similes, apice fuligineze; 
asci inflato- 1. ventricoso-clavati; sporae bina !), primo hyalinge, dein nigricantes, murales, ellipsoideze 1. oblongo- 
ellipsoideze, 0,060—72 mm. long&e et 0,030—34 mm. late. Jodo intense coerulescit. 


1) In specimine ad Brandewijnebay lecto sporas singulas et binas in eodem apothecio observavimus. 


46 TH. M. FRIES, 


2. Rh. petrxum (WurF.). — Lich. Arct. p. 235. 


Sub variis formis inventum ad Magdalenabay (altitudinem 2300 ped. non en) 
Kobbebay, Smeerenburg, Wijdebay, Treurenbergbay, Fosters öar, Low Island, Bran- 
dewijnebay. 


Hypothecium fuscum; paraphyses vix discrete, gelatinoso-conglutinate, apice fuligineo-nigricantes; asci 
ventricoso-clavati; spore 8:ne (interdum abortu 5—6:nee), ellipsoideee 1. oblonge, murales, demum nigro-fusce, 
0,032—42 mm. long2 et 0,017—20 mm. late. Jodo intense -coerulescit. 


3. Rh. geographicum (L.). — Lich. Arct. p. 236. 

Ad rupes minime rarum. Reportatum e Bel Sound (alt. 1000 ped.: NORDENSKJ.), 
Magdalenabay, Danskön, Smeerenburg, Treurenbergbay, Fosters öar (etiam var. pulveru- 
lentum SCHzR.), Lovéns berg, Lommebay (etiam forma epithallo tenuissime rimuloso), 
Wahlenbergsbay, Brandewijnebay. 


Hypothecium nigro-fuscum; paraphyses gelatinoso-conglutinate, apice fuliginexe; asci ventricoso-clavati; 
spore 8:na, admodum varia, murales (blastidiis haud numerosis), plus minus (breviter 1. oblongo-) ellipsoideze, 


0,022—26 mm. longae et 0,011—16 mm. late. Jodo intense coerulescit. - Thallus K adhibito colorem 
non mutat. 


Fam. 11. Graphidei. 
Trib. Arthoniei. 


44. ARTHONIA (AcH.). 
1. AA. (Coniangium) fusca Mass. 


Ad rupes recentioris formationis ad Lommebay et Brandewijnebay. 
Preeter opinionem sane his regionibus inventa; a forma meridionali vix ullo modo insigniore diversa. 

Crusta distincta, dispersa, sordide cimerascente 1 fuscidula; apothecia sicca nigra, humectata in rufo-fusceum 

paullum vergentia, convexa. Hypothecium fuscescens; paraphyses concreta, apice fuligineo-fuscae; asci ventricoso- 

1. inflato-clavati (pyriformes); sporae 8:ne, ovoidegr l. oblongo-ovoideze, loculo inferiore angustiore, utringue obtusze, 

dyblastze, incolorate, 0,012—15 mm. longe et 0,003—6 mm. late. Jodo vinose rubet. 

2. ÅA. (Coniangium) excentrica n. sp.: thallo crasso, e verruciis contexto verruculosis 1. 
farinaceo-dehiscentibus, albo; apothecis minutis (circe. 0,25--35 mm. diam.), 
adnatis, primo orbicularibus leviterque convexis, dein nonnihil angulosis et 
planiusculis, scabriusculis, nigricantibus; hypothecio rufidulo-fusco; ascis pyri- 
formibus; paraphysibus gelatinoso-confluxis, sordide fuscidulis, apice fuligineis; 
sporis 8:nis, cuneato-oblongis, utrinque obtusis, dyblastis, hyalinis, 0,011-—13 
mm. longis et 0,004—5 mm. latis; gelatina hymen. jodo intense rubente. 

Supra muscos parce lecta in Lovéns berg et verisimiter quoque ad Brandewijne- 
bay (CHYD.). 

Crusta crassa, quee re vera non aliena videtur, facile distineta species; apotheciorum interna structura, 
excepto paraphysum colore, cum ÅA. circinata TH. FR. satis congruit. 

3. AA (Phacopsis) elemens (Tur.). 

Nonnulla apothecia supra Placodium chrysoleucum e Treurenbergbay sunt observata. 


Hypothecium fuscescens; paraphyses concretse, subhyalinge, apice fuligineo-nigricante-capitatae; asci (in- 
flato-) clavati; spore 8:nae, oblongae 1. elongato-oblonga, loculo inferiore angustiore, incolorato, 0,012—16 mm- 
longe et 0,004—5 mm. late. Jodo vinose rubet. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 47 


C. Coniocarpi. 
Fam. 12. Spherophorei. 
45. SPH/EROPHORUS PErs. 


1. Sph. coralloides Pers. — Lich. Arct. p. 244. 

Frequens, ut videtur. Vidimus e Beeren Island et Stans-Foreland (KrirE.), Horn- 
sund, Bel Sound (J. VAHL), Magdalenabay, Kobbebay, Danskön, Amsterdamön, Redbay, 
Treurenbergbay, Waijgats öar, Low Island, Brandewijnebay, Sju öarne. Ex Hornsund 
locoque non adnotato paucissima adsunt specimina fertilia; preterea sterilis. 


Variat major et minor, laxe et densissime intricateque caspitosus. — Ad hunc sequentemque disjungen- 
dos invenimus notam, ut visum fuit, constantem: adhibito KJ +J praesentis stratum medullare colore violaceo vel 
intense coeruleo tingitur, quum sequentis tantummodo leviter lutescit. — Spore in ascis cylindricis, mox fati- 


scentibus 8:n&e, una serie disposita, globosa, primo coerulescentes, dein nigricantes, diam. 0,008—12 mm. 


2. Sph. fragilis (L.). — Lich. Aret. p. 244. 

Sterilis passim copiose adest v. c. ad Magdalenabay, Kobbebay, Amsterdamön, 
Treurenbergbay, Low Island (CHyp.), Brandewijnebay. Num »Sph. fragilis» in Walden 
Island et Ross's Islet a PArry lectus ad hunce vel priorem pertineat, in dubium potest 


vocari. 


Fam. 13. Caliciei. 
46. CONIOCYBE Ac. 


1. C€. forfuracea (L.). — Lich. Arct. p. 252. 
Rarissime ad Kobbebay lecta. 


Spore globosa, incoloratae, diam. 0,0025—30 mm. late. 


D. Pyrenocarpi. 


Fam. 14. Endocarpei. 
47. DERMATOCARPON EscHw. 


1. D. cinereum (PErs.). — Lich. Arct. p. 256. 
Supra terram nudam ad Treurenbergbay perpauca fragmenta misera lecta. 


Asci clavati, in gelatina copiosa inclusi; spora 8:ne, oblonge 1. subellipsoidea, 0,013—--21 mm. longae 
et 0,005—8 mm. late. Gelatina hymen. jodo vinose rubet. 


48. ENDOCARPON HEDW. 


1. E. pulvinatum TE. Fr. — Lich. Arct. p. 257. 
Rupibus adnascitur ad litus septentr. insul&e Stenön (CHyp.) atque in Low Island. 


Paraphyses in gelatinam mutate; gonidia hymen. copiosa, viridia, subeylindrica; asci inflato-clavati; 
spora binee, obtuse ellipsoides, murales, primo incoloratxe, demum fusco-nigricantes, 0,044—56 mm. longe et 
0,020—28 mm. late. Gelatina jodo coerulescit, contentus ascorum fuscescit vel brunnescit. 


48 TH. M. FRIES, 


Fam. 15. Verrucariei. 


49. MICROGLENA (KörB.) LÖNNR. 
1. MM. sphinetrinoides (Nyr.). — Lich. Arct. p. 261. 


Supra muscos paucissima apothecia ad Brandewijnebay fortuito lecta. Itidem 


ad Kobbebay. 


Paraphyses capillares, liberge; asci subeylindrici; spor 4:nae—6:nzae, subfusiformes 1. fusiformi-oblongee, 
murales, incolorate, 0,034—47 mm. longe et 0,011—15 mm. late. Jodo circa ascos color violascens 1. leviter 
coerulescens provocatur; apices ascorum intense coerulescunt, spor fulvescunt. 


50. STAUROTHELE Norm. 
1. St. elopima (WnBe.). — Lich. Arct. p. 263. : 
Ad rupes circa Hornsund, Kobbebay (umbone dilatato: var. mammäilligera, si pla- 
cet), Treurenbergbay, Waijgats öar, Lommebay, Depotön. 


Partes intern&e ndocarpi pulvinati subsimiles; gonidia hymen. breviter cylindrica 1. subquadrata (quod 
tamen variationi est subjectum); sporre 0,034—46 mm. longae et 0,014—21 mm. late; jodo gelatina hym. 
dilute vinose rubet, precedente levissima coerulescentia, spore ascorumque contentus fulvescunt. 


51. POLYBLASTIA (Mass.) TH. FR. 
1. P. theleodes (Smrrt.). — Sporodictyon Lich. Arct. p. 264. 


Ad rupes rarissima ex. gr. in Lovéns berg (CnHYyp.) et Wahlenbergsbay; etiam ad 
litus occid. legit NORDENSKJÖLD. 


6. Schereriana (Mass.). 


Paucissima specimina lecta ad Treurenbergbay verisimiliterque quoque a def. 
CHYDENIO ad Brandewijnebay. 

Paraphyses in gelatinam diffluxe, in qua sparsa observantur filamenta tenuia; asci ventricoso-clavati; sporae 
8:n&e, normaliter ellipsoidexe (preterea vario modo ludentes), murales, fusco-nigre, 0,056—74 mm. longa et 
0,032—42 mm. late; in var. £. vise 0,060—86 mm. longe et 0,040—50 mm. late. Jodo vinose rubet, 
precedente levissimo et fugacissimo coeruleo colore. 

Proeter rationes in Lich. Arct. p. 256 allatas, cur nomen verrucoso-areolata SCcHaR. non sit adhibitum, 
afferre lubet, illum nunce hoc nomen, nunc ”areolato-verrucosa” usurpasse. 


2. P. gothica Tu. Fr. — Bot. Not. 1865 p. 112. 


Duo modo speciminula supra muscos destructos in Low Island (CHYyp.) lecta in 
collectionibus adsunt. 

Sporz in ascis inflatis 8:ne, ellipsoidere, parce grosseque cellulose, nigricantes, 0,016—22 mm. long 
et 0,008—10 mm. late. Gelatina hymen. jodo dilute vinose rubet. 


Ut 1. c. adnotavimus, hec forsan sit eadem ac Verr. nigritella NYL., quae tamen recedit sporis nonnihil 
majoribus. Hujus autem synonymon videtur esse Polyblastia epigea Mass. 


3. P. helvetica TH. FR. Bot. Not. 1865 p. 112. — Verrucaria gelatinosa NYL., non 
ACHE. 
Paucissima apothecia supra muscos in Lovéns berg reperta. 


Paraphyses in gelatinam diffluxze; asci ventricoso-clavati; sporse binee, oblonge 1. ellipsoidesx, multilo- 
culares, luteolze, 0,086—124 mm, long&e et 0,0027—48 mm. late. Jodo gelatina hym. vinose rubet, sporae 
fulvescunt. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 49 


4. P. hyperborea TH. FR. — Lich. Arct. p. 266. 

Ad saxa calcarea parcissime ad Treurenbergbay et in Low Island; aliud specimen 
ad Brandewijnebay (CHyp.) probabiliter lectum. Ad terram arenariam ad Lommebay. 
Etiam in lapillis arenar. in lit. occid. a NORDENSKJ. inventa. 


Verisimiliter a P. intercedente (NYL.) non distinceta species. — Asci ventricoso-clavati; paraphyses gela- 
tinoso-diffluxee; spore 8:ne, ellipsoidexe, 0,019—34 mm. longe et 0,013—18 mm. late. Jodo gelatina vinose 
rubet. — In specimine ad Treurenbergbay supra saxum graniticum lecto spora minores, 0,015—19 mm. longee 


et 0,010—11 mm. lata (var. cthioboloides NYL.). 


5. P. bryophila LÖnnsr. — Lich. Arct. p. 265. 
Muscos incrustans in Fosters öar, Lovéns berg, Lommebay, Rypön. Parcis- 
sime lecta. 


In nonnullis specimimibus observantur apothecia distinete mammillata. — Spore in ascis ventricoso-clavatis 
8:ne, ellipsoidexe, incolorate, 0,030—40 mm. longa et 0,016—21 mm. lata. Gelatina hym. jodo vinose rubet 
pracedente toerulescentia levi. 


6. P. gelatinosa AcH. (sec. spec. orig.). 

Muscos vetustos tegens in Lovéns berg (CHyp.) et Wahlenbergsbay; parce modo 
obvia. 

Crusta mnigricans vix normalis, quare species suspecta. — Asci ventricoso-clavati; spore 8:ne, ellipsoi- 
dez&, incolorata, 0,029—36 mm. long&e et 0,016—22 mm. late. Jodo gelatina vinose rubet. 
7. P. sepulta Mass.? 

Paucissima apothecia in saxo caleareo immersa visa sunt e litore septentr. insule 
Stenön (CHYyp.). Habitus externus omnino hujus speciei, quacum reactione jodi intense 
coerulea congruit; nulle tamen spore invente. 


52. THELIDIUM Mass. 


1. Th. pyrenophorum (AcH.). — Th. galbanum KRMPLH. 
Unicum specimen e rupibus caleareis circa Treurenbergbay in collectionibus 
invenimus. 


Spore in ascis inflato-clavatis 8:n&e, constanter dyblaste, incolorate, ellipsoidea 1. oblongo-ellipsoideze, 
utringue obtuse, 0,022—26 mm. longe et 0,010—12 mm. late. Jodo gelatina vinose rubet, spore intense 
flavescunt. 


r 


53. VERRUCARIA (Prrs.) Mass. Rich. 


1. V. margacea WwnBG. — Lich. Arct. p. 269. 
Supra rupes interdum irrigatas parcius. Pulchra lecta est ad Kobbebay atque 
in Fosters öar. 


Asci inflato-clavati; spore ellipsoides 1. suboblonge, 8:nae, 0,016—26 mm. longe et 0,009—12 mm. 
lata. Gelatina hym. jodo vinose rubet. 


2. V. maura WnBG. — Lich. Arct. p. 268. 


In scopulis marinis vix desideratur atque a J. VAHL indicatur ad Bel Sound vel 
Magdalenabay lecta. ÅA nobis tamen non visa, nisi: 
K. Vet. Akad. Handl. B, 7. N:o 2. 7T 


30 TH. M. FRIES, 


6. evoluta: crusta crassa, diffracto-areolata, minus 2quali, nigrescente et in 
fuscum abeunte; apotheciis in thalli verrucis immersis, elevatis, ostiolo haud raro pro- 
minente et umbilicato-depresso; sporis paullo minoribus. 


Ad saxa arenaria circa Treurenbergbay. 


Spore in ascis infato-clavatis 8:nze, ellipsoidex, 0,011—13 mm. longe et 0,006—8 mm. late. Jodo 
vinose rubet. 


3. V. extrema N. sP.: crusta crassa, mequali, rimoso-areolata, areolis e granulis mi- 

nutis congestis contextis, fuliginea 1. obscure fusca 1. nigricante; apotheciis 

(cire. 0,5 mm. diam. metientibus), semi- 1. subliberis, majoribus interdum le- 

viter papillatis 1. umbilicatis, perithecio nigro; sporis in ascis subceylindrico- 

clavatis 8:nis, oblongis 1. fusiformibus, 0,018—22 mm. longis et 0,007—8 mm. 
latis. 

In saxis graniticis ad Kobbebay, Fosters öar et minuta vestigia in Sju öarne 
(NORDENSKJ.). 


Optime distincta species, thallum si respicis, Buelliam coniopem sat referens; obiter inspecta Staurothelen 
clopimam in memoriam quoque revocat. Gonidia parva. In perithecio sub microscopio vulgo observatur magna 
guttarum oleosarum copia. Jodo gelatina hym. jodo dilute rubet, sporzee fulvescunt. 


4. V, ceuthocarpa WnBG. — Lich. Arct. p. 269. 


In scopulis marinis ad Smeerenburg; etiam ex aliquo loco litoris occident. repor- 
tavit NORDENSKJÖLD. 


Spore in ascis clavatis 8:ne, ellipsoidex 1. globoso-ellipsoidex, 0,008—10 mm. longe et 0,005—8 mm. 
late. Jodo vinose rubet. Gonidia maxima. 


5. V. rejecta N. sP.: crusta tenui, effusa 1. maculas minutas formante, inequali, e ver- 
rucis minutissimis contexta, sordide nigricante 1. cinereo-fusca, hypothallo sor- 
dide cinereo-nigricante; apotheciis minutis (vix umquam ultra 0,3 mm.), glo- 
bosis, semiliberis 1. adnatis, perithecio nigro; sporis in ascis inflato-clavatis 
3:nis, ellipsoideis, 0,014—18 mm. longis et 0,007—9 mm. latis. 

In rupibus calcareis ad Treurenbergbay et in Low Island. 


Inviti sane hanc novam speciem, habitu ignobilem, proponimus; frustra autem cum aliqua hactenus nobis 
cognita conjungere conati sumus. Neque in Finmark. orient. (circa Mortensnees) deest; dubitantes specimina 
ibi lecta in Lich. Arct. ad V. nigrescentem retulimus. — Crusta vulgo formatur ex hypothallo ambitu nonnihil 
radiante et granulis minutis dispersis, obscurius coloratis; ubi paullo crassior, insuper tenuiter rimosa conspici- 
tur.  Gelatina hym. jodo vinose rubet. 


6. V. striatula WyBc. — Lich. Arct. p. 267. 
; m scopulis tam graniticis quam calcareis in Waijgats öar, Depotön, Rypön (copi- 
ose) et Stenön. 
Asci breves, inflato-clavati, gelatina jodo rubente cincti; sporee 8:nee, ovoidezr 1 ellipsoidea, 0,010—12 
mm. longae et 0,005 mm. lata. 
7. V. rupestris ScHrap. 6. integra Nyr. 


Unicum specimen in saxo calcareo ad Lommebay lectum. 


Spore in ascis magnis ventricosis 8:nee, ellipsoidez 1. suboblonga, 0,024—30 mm. longa et 0,012—14 
mm. late. Gelatina jodo vinose rubet. 


LICHENES SPITSBERGENSES. Di 


54. ARTHOPYRENIA Mass. 


1. Å. conspureans N. SP.: parasitica, thallo proprio nullo; apotheciis minutis, puncti- 
formibus, adnatis, conico-globosis, atris; ascis ventricosis, paraphysibus gela- 
tinoso-diffluxis; sporis 8:nis, cuneatis, utrinque obtusis, dyblastis, incoloratis, 
0,012—14 mm. longis et 0,0040—45 mm. latis. 

Supra squamas Psorc rubiformis ad Wijdebay et Treurenbergbay. 


Jodo ascorum contentus fulvescit, ceterum non mutatur. 


55. ENDOCOCCUS Nr. 


1. E. gemmifer (TAyr.). — Lich. Arct. p. 275. 
Supra thallum variarum ÅLecanorarum et Lecidearum, Sporastatic cinerew e. s. p- 
Adnotata ex Hornsund, Kobbebay, Treurenbergbay et Wahlenbergsbay. 


Spore in ascis imflato-clavatis 8:nze, ellipsoidex, utringue obtusa, dyblastae, nigricautes, 0,012—16 mm. 
longae et 0,008 mm. late. Jodo leviter vinose rubet, precedente nonnumquam levissima coerulescentia. 


2. HE. pygmaus (KBR.). — Lich. Arct. p. 275. 

Priore multo frequentior atque thallum apotheciaque infestans non solum vario- 
rum lichenum crustaceorum (Lecanorcw polytrope, Lecidearum plurimarum, BRhizocarpi 
geographici, Biatore rupestris), sed etiam NXanthoriw elegantis et Placodii fulgentis. Ob- 
servata e Magdalenabay (J. VAHL), Kobbebay, Smeerenburg, Treurenbergbay, Waijgats 
öar alioque loco ad fretum Hinlopen, Lommebay (CHyp.), Lovéns berg, Rypön, Bran- 
dewijnebay- 


Spore in ascis imflatis ventricosisve numerosissime, ellipsoidexe, dyblaste, nigricantes, 0,006—58 im. 
longae et 0,003—4 mm. late. Gelatina hym. jodo leviter vinose rubet. 


Flomolichenes. 


Fam. 16. Collemaecei. 
56. COLLEMA HoFrrmM. emend. 


1. C€. pulposum Berne. — Lich. Arct. p. 277. 
Supra muscos terramque nudam ad Hornsund, Isfjorden, Treurenbergbay, Rypön, 
Murchisonsbay et Whales Point lectum. 


Specimina fertilia ex Hornsund et Whales Point ad £. crispum (L.) pertinent; cetera sterilia num ad 
hanc varietatem an formam primariam sint referenda, non posse dijudicari per se patet. — Hypothecium in- 
coloratum; paraphyses filiformes, cohceerentes, totae hyalinge; asci inflato-subeylindrici; spore 8:ne, ellipsoidez 1. 
subfusiformes, septis tribus transversalibus distinctis nonnullisque longitudinalibus magis obsoletis divisae, 0,028 
—32 mm. long&e et 0,010—12 mm. late. Jodo circa ascos intense coerulescit, preterea fulvescit. 


2. 0. melenum Ack. 6. polycarpon (ScHer.). — Lich. Arct. p. 277. 
Ad rupes circa Hornsund et Murchisonsbay. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses velut filamenta pulpam percurrentia, apice fuscescentes; sporae in 
ascis clavatis 8:nee, oblonga 1. fusiformi-ellipsoides, demum tetrablastae, 0,018—21 mm. longa et 0,006—7 
mm. late. Jodo hymenium intense coerulescit. 


52 TH. M. FRIES. 


3. OC. ceranoides (Borr.) Mupp. — C. ceraniscum NYL. 
Inter muscos et supra terram ad Treurenbergbay, Waijgats öar, Lovéns berg et 
Rypön. Vestigia misera in ligno vetusto prope Hornsund. 


Hypothecium luteolum; paraphyses conglutinate, apice fuscescentes; asci subcecylindrici; spore 4:ne, una 
serie ordinate, truncato-ellipsoidea 1. subquadratae, murales, 0,023—24 mm. longe et 0,016—18 mm. late. 
Jodo addito, precipue ascorum apices partesque his vicin&e coerulescunt. 


4. C. flaccidum Ach. — Synechoblastus Lich. Arcet. p. 281. 


Sterile supra muscos terramque nudam ad Treurenbergbay lectum. 


Thallus paullo crassior quam speciminum e regionibus meridionalibus. Interdum subtus albotomentosus 
apparet, ut pro Leptog. saturnino facile haberes; quod tamen tomentum accuratius examinatum ut filamenta 
mycelii cujusdam mucedinis sese prebet. — Memorandum sane nobis videtur, membranas gonidiorum majorum, 


in aliorum serie dispersorum, hujus variarumque (forte omnium) Collematis specierum, J + KJ et S si tractantur, 
evidenter tingi violaceo colore, ommino ut gonidia aliorum lichenum chlorophyllo repleta. 


57. LEPTOGIUM Fr. emend. 


1. I. scotinum (AcH.). — Lich. Arct. p. 283. 
Ad Lommebay parcissime lectum. 


Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, conglutinatae, apicem versus fuscescentes; asci inflato- 1. 
ventricoso-clavati; spore S:ne, ellipsoidexe, murales, 0,023—34 mm. longe et 0,014—18 mm. late. Jodo circa 
ascos coerulescit, spor fulvescunt. 


2. I. lacerum (Sw.) = tenuissimum (ACH.). 
Admodum rarum supra muscos ad Treurenbergbay, Rypön, Isfjorden et Whales 
Point. Vulgo sterile. 


Specimina Spitsbergensia ad var. obscuratam (thallo minus fimbriato, modo dentato, obscure fusco) per- 
tinent, in Finmarkia pluribus locis repertam. 

Hypothecium incoloratum; paraphyses filiformes, distincta, rufescente-capitatae; asci inflato-clavati; sporae 
8:ne, ellipsoidex, murales, 0,028—32 mm. longe et 0,013—18 mm. late. Asci jodo coerulescunt, cetera 
fulvescunt. 


58. LECIOPHYSMA TH. FR. 
1. I. Finmarkicum TH. Fr. in Bot. Not. 1865 p. 102. 
Paucissima specimina lecta in Lovéns berg; verisimiliter quoque ad Brandewijne- 
bay (CHYD.). 


Hypothecium sordide luteolum; paraphyses conglutinate, apice fuligines 1. nigricantes; asci subcylin- 
drici, sporas una serie vulgo dispositas foventes; spore simplices, limbata, ellipsoidea, 0,014—18 mm. longa 
et 0,009—10 mm. late vel globose diam. 0,011—12 mm. Jodo hymenium intense coerulescit, demum sor- 
dide violascit. 


Fam. 17. Pyrenopsidei. 


59. PYRENOPSIS NyrL. emend. 


1. P. granatina (Smret.). — Pannaria Lich. Arct. p. 77 (excl. P.). 


Misera thalli apotheciorumque minutorum vestigia, attamen certa, in lapide e 
Kobbebay observavimus. 


LICHENES SPITSBERGENSES. 53 


SPECIES AB AUCTORIBUS ALLAT/E, VERISIMILITER OMNINO EXCLUDENDZ. 


1. Iemadophila 2eruginosa (ScorP.). A SortaAnp. (Pureres Voyage Append. p. 203) enu- 
meratur ”Lichen ericetorum IL.”; qui gquum synonymon censeatur JIcm. ceru- 
ginoscee, hec planta deinde a LinpBLom Flore Spitsbergensi est adscripta. Ve- 
risimiliter SOLANDER LÅLec. tartare formam ante oculos habuit. 

Urceolaria seruposa (L.), a VAL (Bot. Not. 1839 p. 157) allata, forsan melius ad 
Lecanoram gibbosam sit referenda. 

3. Stereocaulon tomentosum FRr., ab eodem indicatum, in formis St. paschalis vel St. 

toment. P. alpini tutius est querendum. 

4. Cladonia cornuta (L.), fide Soranprr (1. ce.) recepta, vix dubie est Cl. gracilis var. 

macroceras. 

5. CI. aleicornis (LiGETF.), quam autumat Cel. Hooxer in Walden et Little Table Is- 

lands esse lectam (PArryY's Narrat. of an Attempt. etc. App: p. 217), certe 
hic non adest. Num forma Cl. macrophylle (SCHzR.)? 


bo 


6. CI fimbriata (L.), a Vautr (1. c.) enumerata, numquam nobis fuit obvia. Cl. pyzi- 
date var.? 

7. CI. macilenta (EtrEH.), ab eodem auctore in Floram nostram introducta, certe non 
adest. Forsan Cl. bellidiflorce forma pro hac est habita. 

8. CI fareata (SCHREB.), a SMRFT. e Stans Foreland et Vest-Spetsbergen indicata, sec. 
spec. mancum in ipsius herbario est forma OC. gracilis. 

9. Gyrophora polyrrhizos (L.), de qua SozLANnDER (1. c.) mentionem facit, vix dubie ad 
G. cylindricam pertinet. 

10. G. hirsuta AcH., quam perhibet RoB. Brown (SCcOoRBasBY Acc. of the Arct. Reg. 
App. p- 76) his regionibus esse lectam, certe deest. Num G. vellee minuta 
forma illustrissimum auctorem seduxit? 

11. Biatora decolorans (HorrmM.), a VAHL determinata, forsan re vera sit Biatorina cu- 
nulata. k 

12. B. uliginosa (ScHraAD.), etiam a VAHL recepta, est, ni fallimur, Lopadium pezi- 
zordeum. 

13. B. Ehrhartiana (Acn.) (”Parmelia varia parasitica”) certissime non adest. Quam hoc 
nomine respicit VAHL, vix dubie est Lecanorc polytropae forma lignicola. 

14. Lecidea geophila Frxz., e Stans Foreland a SMrFT7. allata, verisimiliter inter formas 
Buellie insigms guerenda est. 

15. ”Lecidex contigux var.”, de qua in Stans Foreland lecta idem auctor loguitur, 
forsan sit Lec. polycarpa. i 

16. I. albocoerulescens (WuLrF.), ex eodem loco a SMRFT. indicata, nobis omnino est 
dubia. Forsan ad £L. spilotam pertineat. 

Alixe nonnull& species suis locis sunt receptee. 


Skr ANP Färsk 
! WRAS INR I 


ER rö fu ME fe aj Dida gr ': 


EVA CK SÅ AND WE 


| Vag LE 


; bd vd Br RE FS > Ne MA ÅL 
SAR ra SAR (1 SITS RS få AR gör sinsk 
der dé0 om ort RIND SveniaNd Je) ARA 
CNG | 
| LÖRPR ITE! l SAARER Alnde 052 Nr 
NE LSE | ND Kväve Suledt 
- Fo & | FÅ ; i 
; NS ; iv sad dv Kö Mönok vil; ur 2 Mt) tea ee Söp ab ik (Le roxitbrartog 
JR | ; sände Fö KRA er ef NR UNS 
fog got AM lt 10 SN FR aga, OR ri RT Kr CN =. 
SM 4 eV. mv ans åa st kon DåRD aMduorne SS qq 
5 PAL Siden. tror fe [IE 
a To sjäs NEAR IR CM lo FEN SRA SUHAV lir (no) saswloash: asötelll Hl ; 
Ne oR för INET - ud Mr IE de b LE ANSSI 


RR äh Sad KE suailtad oden gotan LE Ila a rdr Mkt 
i = AANMANNOE 

- out an desk sonia (ätandet. RN Mm) mais 8 
EA a ankor Hess tar vå dyeites aft odvekdan IRS sökt ER RR 
fr ke TNT = AR EMM i biabyod RET a Su ida EA 
4 | Sd PR VÄRNA KÖ ; 
+ 4 ) AN Autiupol: öm anbi Md bike autleNEe sb äRD ADA Sas uiee. mabisad" 
ar HAR, NGM Har URETOR 
des odilara Butoh nd FLSA Hang AN CROWN) engarsiuvsosodle SÖ 
Me. ” gr esdlÅgn and än RING NDSORa öl tgaro BUN 

: Misvpe kl MTRL 9 00 fen fee Bil gig Batangg. Hg 


BT SA FIS ; 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 7. N:o 3. 


ANTECKNINGAR OM DJURLIFVET I ISHAFVET 


MELLAN 


SPETSBERGEN OCH GRÖNLAND. 


AF 
AUG. QUENNERSTEDT. 
MED TRE TAFLOR. 


TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 13 JULI 1867. 


STOCKHOLM, 1868. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER 
KONGL. BOKTRYCKARRE. 


nedre 


Bs 


Kr ET SEE cl I oe ODEN BSPUE LEO TE NET 
Å 4 co i ; H 


Å d $ 3 i CE SM 
| | . GSR NJUREN ALE LAM METE AG NI 


I SN IL än äng I ÖRAUD 
TRUE 4 ; FIEF a ANGER 
BIN TNE. 


KL YPIELGE 


fd 


) 


Pleerföljande anteckningar grunda sig på iakttagelser gjorda under den resa jag i 
Mars—Juni 1863 företog till Ishafvet 1 grannskapet af ön Jan Mayen. «Såsom bekant 
bedrifves derstädes under dessa månader från Norge, sedan ett tjugotal af år tillbaka, 
sälfångst 1 ganska stor skala med ett antal fartyg, utrustade från landets sydligare de- 
lar. På en af dessa Ishafsfarare, briggen Jan Mayen från Kristiania, fick jag, på för- 
anledande af Professor O. TORELL, genom den utmärkta liberaliteten hos dess redare, 
tillfälle att kostnadsfritt medfölja såsom passagerare. Det bref, som marinlöjtnant H. 
VAN KErRVEL, hos hvilken jag härvid särskildt står i förbindelse, i början af året till- 
skref mig härom, kom mig emellertid först 1 medlet af Februari tillhanda, och då far- 
tyget skulle afgå redan i slutet af samma månad, blef den tid, som återstod mig för 
träffande af de nödiga förberedelserna alltför knapp för utfyllandet af bristerna i min 
utrustning, synnerligast som en god del af denna tid måste åtgå för att under en års- 
tid, då ångbåtskommunikationerna, afstannat, uppnå Fredriksvärn, det ställe hvarifrån 
fartyget skulle afgå. Ehuru jag naturligtvis icke kunde förbise det menliga inflytandet 
häraf på det vetenskapliga utbytet af min resa, trodde jag mig likväl icke böra för- 
saka tillfället att göra mig bekant med delar af Ishafvet, om hvilka endast sparsamma 
och ofullständiga uppgifter förefinnas. Särskildt hoppades jag, då det var mig bekant, 
att sälfångarne ej sällan närma sig ön Jan Mayen, att ett tillfälle till landning der- 
städes skulle erbjuda sig, hvilket 1 rikligt mått borde ersätta, hvad som på andra håll 
kunde komma att brista i iakttagelsernas rikhaltighet och omfattning. 

En kort skildring af min resa är under utgifning, såsom ett bihang till berättelsen 
om den år 1864 företagna Spetsbergs-expeditionen. I Nordisk Universitetstidskrift 1866 
(Lundahäftet) har jag dessutom under titel ”Bilder från Ishafvet omkring ön Jan Mayen” 
publicerat en mera populärt hållen allmän skildring af förhållandena häruppe. Jag har 
emellertid trott att efterföljande anteckningar, hvilka mera specielt hafva det högre 
djurlifvet i dessa delar af Ishafvet till föremål, huru ofullständiga de än må vara, lik- 
väl kunde hafva något intresse, såsom anslutande sig till de vid Spetsbergen gjorda 
iakttagelserna. 

Öfver sjelfva resan vill jag här endast anföra följande, närmast för angifvande af 
det område, inom hvilket den inskränkte sig. Den 28 Februari afseglade vi från Fredriks- 
värn och kommo redan d. 9 Mars på 71948 N. B., 494' V. Long. fr. Gr. i närheten 
af de ismassor, som åtminstone under denna tidigare del af året träffas hopade i N. 
och NO. om Jan Mayen, och på hvilka sälen i otalig myckenhet går upp för att yngla. 


4 AUG. QUENNERSTEDT, 


Till den 30 Maj, då vi åter lemnade isen och afseglade mot hemmet, uppehöllo vi oss 
nästan beständigt inom densamma — stundom fullkomligt inneslutne och redlöst föl- 
jande isens drift -— och genomkorsade härunder i olika riktningar ett område emellan 
ungefär 719—749 N. B. och 739 V.—5? O. Long. från Greenwich. Blott en enda gång, 
den 2 Maj, närmade vi oss ön på några få mils afstånd, men det dåliga utbyte, som 
fångsten hade lemnat, tillät icke att uppoffra tiden på försök att framtränga till den- 
samma. 

Äfven i ett annat afseende fann jag de förhoppningar jag fästat vid denna resa 
i viss mån svikna. Då vi nemligen helt och hållet gingo miste om fångsten af de späda 
ungarna — utbytet i sin helhet uppgick till något öfver 1,700, dels äldre djur, dels 
och förnämligast ungar efter fällningen, ett i förhållande till de stora omkostnaderna 
för en sådan expedition ganska dåligt resultat — gick jag äfven härigenom förlustig 
den mest gynnsamma lägenheten till iakttagelsers anställande, under en tidpunkt, då 
sälungen ej ännu går 1 vattnet och modren ständigt uppehåller sig 1 dess närhet. 

En öfversigtlig framställning af drifisens läge och beskaffenhet, temperaturförhållan- 
den o. s. v. inom det af mig befarna området, för så vidt en sådan efter en flygtigare 
bekantskap kunnat lemnas, finner man i de förut anförda uppsatserna. Fastän således 
hvad jag härom har att anföra i hufvudsaken endast innebär ett återupprepande af det 
på annat ställe sagda, har jag likväl trott mig böra äfven 1 detta sammanhang lemna 
en kort skildring deraf, såsom ett nödigt underlag för uppsatsens specielt zoologiska del. 

Från Cap Farewell tager, såsom bekant, randen af den breda isbarriere, som till- 
stänger Grönländska Ostkusten, en i NO. mot Island och Jan Mayen löpande riktning, 
hvilken den äfven ofvanom sistnämnda, inom drifisens område belägna ö, ännu en sträcka 
bibehåller, för att derpå, efter en böjning mot vester, insiå ett mera nordligt förlopp. 
På detta sätt kommer ismassan att NO. om Jan Mayen bilda en mer eller mindre långt 
1 öster utskjutande halfö, hvars ostliga spets är den af sälfångarne så ofta omtalade 
”udden”, vid hvilken de i vanliga fall räkna på att anträffa sälen. Man uppgaf att 
denna udde vid svårare isår träffades på 730—749 N. B. och omkring 49 O. Long., 
hvilket öfverensstämde med isens läge under det år jag besökte ishafvet; andra år åter 
låg den sydligare och vestligare, på ung. 729 N. B. och 3? V. L., någon gång fanns 
till och med ingen sådan utskjutande udde. Norr om densamma träffar man en tem- 
ligen djupt inlöpande bugt eller öppning i isen, den af sälfångarne s. k. ”bugten” eller 
”bayisbugten”, hvalfångarnes ”Whalers-Bight”, hvars utsträckning i norr och söder upp- 
gafs till omkring 40—50 sjömil. — I ”Account of the arctic regions” I p. 265—066 har 
SCORESBY beskrifvit israndens sedvanliga förlopp i grannskapet af Jan Mayen i fullkom- 
lig öfverensstämmelse med den skildring sälfångarne gåfvo mig deraf, blott att udden, 


”the promontory” — 1 hvilken gränslinien emellan ”the east or whaling, and west or 

sealing ice” säges mfalla — af honom förlägges ostligare, i vanliga fall på 5—69 OQO. 
1 . FR c ae! CALAD 

Long., stundom ända till 8—109.1) Ar 1863 hade udden — hvars läge under början 


af fångsttiden ofvanför är omtaladt — i slutet af Maj ryckt tillbaka på ung. 1? O. Long. 
Sträcker sig från denna s. k. vestis ett band i östlig riktning mot Beeren-lIsland, vid 


!) På den MAnBys resa åtföljande karta (G. W. MaAnBY Esq. Reise nach Grönland 1821, aus dem Engl.) finner 
man äfven ett liknande läge af drifisen angifvet. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 5 


hvilken ö man under uppseglingen till Spetsbergen städse möter drifis, så har man hvad 
hvalfångarne kalla ”a close season”. Huruvida ifrågavarande år var en sådan är mig 
obekant, då vi aldrig kommo så nordligt eller östligt. 


Att denna kolossala drifismassa, från norra Spetsbergens latitud nedåt upptagande 
en sträckning af omkring 20 breddgrader, betecknar området af en 1 SV. riktning ga- 
ende kall ström, med hvilken den långsamt föres söderut, är sedan hvalfångstens äldre 
dagar bekant. Sälfångarne känna också väl till denna ström. Att Jan Mayen är be- 
lägen inom densamma, framgår redan af de massor af drifved, bestående af nordiska 
barrträd och björkar, som ScoresBY och VoGTt sågo uppstaplade på dess strand. Äfven 
i hafvet häromkring skall man efter sälfångarnes uppgift ej sällan se drifved; sjelf såg 
jag endast en gång ett vrakstycke af ett fartyg, efter förmodan tillhörande någon för- 
list Spetsbergsjakt. 

Öfver den allmänna beskaffenheten af den i det föregående omtalta isbarriére 
kan hänvisas till SCcoresBys arbeten. — Några iakttagelser öfver utseendet af den is, 
som anträffades i grannskapet af Jan Mayen, skall jag här tillåta mig att anföra, be- 
ledsagade af några på ort och ställe gjorda teckningar, hvilka torde hafva något in- 
tresse såsom upplysande för det sätt hvarpå hafsisen bildas. Den ganska utbildade, 
polarisen beträffande terminologi, som man finner i reseskildringar från de arktiska 
hafven, är i de flesta fall uppgjord med afseende på den större eller mindre segelbar- 
heten, eller, der detta icke är händelsen, saknar man merendels en närmare redogörelse 
för den genom benämningen antydda särskilda beskaffenheten deraf. 


Efter länge ihållande sydliga eller ostliga vindar bildar isen en så tätt packad 
massa att fångstfartygen endast med svårighet kunna intränga i densamma. Nordvest- 
liga och nordliga vindar anses såsom de fördelaktigaste, alldenstund de sprida isen, så 
att den kommer att ligga 1 långa ”strimlor” eller band, emellan hvilka fartyget utan 
svårighet finner en väg. Större ”klaror” eller fria vattenytor uppstå äfven efter så- 
dana vindar inom isen. i 

Man kan i afseende på denna hufvudsakligen skilja emellan tvenne slag: yngre 
is, som bildats på dessa breddgrader, och äldre, sannolikt hitförd från aflägsna, kallare 
delar af polarhafvet. 

Denna sednare utgjordes af flata snöbetäckta fält med vanligen brant afskurna 
kanter och af en eller annan, någongång ända till trenne alnars höjd öfver vattenytan. 
Tjockleken måste således i det hela varit ganska betydlig. I trovärdiga reseskildringar 
omtalas sådana isstycken af ofantlig, stundom  milslång, utsträckning; de största 
jag sjelf sett öfverstego dock näppeligen särdeles 100 alnar i diameter och höllo van- 
ligen, efter ögonmått att döma, knappast hälften. Storleken är naturligtvis beroende af 
det för hafvets inverkan mer eller mindre skyddade läget och de anförda dimensions- 
förhållandena hafva således, såsom uttryck för något tillfälligt, ingen annan betydelse, 
än att i allmänhet angifva hvad som i dessa delar af Ishafvet var det vanliga och hvad 
som af sälfångarne blef ansedt såsom stor is. RINK anmärker också att den drifis, som 
från ostsidan af Grönland drifver upp mot vestkusten och som der får namn af stor- 
isen eller Spetsbergsisen, består af stycken på 10—20, sällan 50 alnars längd och om- 
kring 6 alnars tjocklek. Stycken på 1000 alnar äro en stor sällsynthet. 


6 AUG. QUENNERSTEDT, 


Att dessa isflak en gång bildat ett sammanhängande täcke af betydligare ut- 
sträckning lider intet tvifvel, likasåväl som att ett sådant på dessa breddgrader under 
ingen årstid kan på ett öppet haf uppnå en sådan mäktighet, hvartill flera års med- 
verkan måhända varit af nöden. Äfven under vårmånaderna eger visserligen nybildning 
af is ständigt rum häruppe, och denna kan under skyddade lägen måhända samman- 
vexa till ett täcke af någon utsträckning, men af sjögången brytes dock detta snart i 
smärre stycken, som aldrig uppnå någon betydligare tjocklek. Från Ost-Grönlands 
fjordar kan denna stora is icke hafva sin upprinnelse, då, enligt GrasH, det är en stor 
sällsynthet att landisen der, efter starka aflandsvindar, drifver så långt till sjös som 
3—4 mil, att förtiga att sådant ej skulle stå i öfverensstämmelse med strömmens rikt- 
ning. Polarhafvet norr om Spetsbergen torde väl snarare få anses såsom dess bildnings- 
härd, såvida den ej, 1 likhet med hvad som kan antagas om den jökelis, som man mö- 
ter härstädes, härrör från detta lands egna fjordar. 

Till någon betydligare myckenhet såg jag icke sådan stor is. Endast undantags- 
vis passerades packor, som uteslutande utgjordes af sådan. Brottytorna hade här icke 
blifvit afspolade och flaken hade ofta bibehållit de skarpa vinklar, i hvilka de blifvit 
brutna från hvarandra. De betäcktes af ett tjockt och jemnt snölager, hvars bländande 
hvithet angrep ögat. — Vanligare anträffades sådana flak spridda bland den mindre 
isen. De hade då merendels en afrundad form och buro spår af att hafva varit ut- 
satta för vattnets inverkan. Deras yta var vanligen öfversållad af en mängd små is- 
stycken, och kanten uppbar en understundom till flere alnars höjd uppskrufvad vall af 
flata och skarpkantade block. 

Vanligare än denna is var en annan af samma allmänna utseende, men af mindre 


storlek. Flakens längd öfversteg i allmänhet icke 6—10 alnar och öfver vattnet reste 
den sig endast en eller annan fot. Man uppgaf att sälen företrädesvis söker sådan is. 
På den större har han förmodligen alltför stor svårighet att komma upp. 

Sannolikt utgjordes packisen längre in hufvudsakligen af större is; i kanterna af 
densamma anträffades emellertid mestadels is af vida yngre datum. Under namnet bay- 
is sammanfatta sälfångarne all sådan nybildad is, vare sig att den ännu är helt tunn 
eller tjockare och mera snörik. Ett särskildt intresse erbjuder denna bayis derigenom, 
att den gifver oss en inblick i sättet för polarisens uppkomst och tillåter oss att följa 
de särskilda utvecklingsstadierna af densamma. De bifogade teckningarna skola bättre 
än beskrifningarna ställa detta för ögat. 

Ofta var hafvet, så långt man från däck kunde öfverse det, fullkomligt betäckt 
af smärre aflånga isflak af 1—2 alnars diameter och ett par tums tjocklek. Deras färg 
var gråaktig. Nästan alltid voro de försedda med en något upphöjd ljusare kant, för- 
modligen uppkommen genom den ömsesidiga af dyningen förorsakade nötningen. Denna 
isform tyckes vara hvalfångarnes ”pancake-ice” (Tafl. I, fig. 1).!) Der den var tunnare 
kunde man spåra att den uppstått genom hopfrysning af ännu mindre isstycken, och i 
sjelfva verket fick man i kanterna af isfältet, der vattnets rörelse var starkare, ofta se 
en myckenhet små runda isskifvor af några tums längd, hvilka jag, der de lågo tätt 
packade, i min dagbok jemfört med stenläggningen på en gata. Likasom pankaksisen 


1 Möjligen tillhör denna benämning rättare den straxt nedanför omtalade mindre tallriksisen. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. T 


voro de af gråaktig eller svartaktig färg och omgifna af en mycket smal ljus kant (Taf. 
I vid a). 

Under kalla och lugna nätter egde nybildning af sådan bayis rum, såväl under 
Mars och April, som äfven, ehuru mindre ofta, under Maj månad. Stundom seglade 
vi flere timmar genom is, hvars tunnhet och mörka färg visade, att den blifvit bildad 
under föregående natt. Den hastighet med hvilken isskifvorna under gynnande om- 
Sardieleter sammanfröso till ett täcke af tillräcklig styrka och seghet att fullkomligt 
uppehålla ett seglande fartyg, hade jag sjelf tillfälle att iakttaga. 

Der bayisen var af något äldre datum utgjordes den af större flata stycken, stund- 
om uppgående till 10—12 alnar, ehuru vanligen icke af halfva denna storlek. Tjock- 
leken öfversteg icke några få tum. Färgen var gråaktig eller gråblå. och formen än 
mera oregelbunden med framstående skarpa hörn, såsom om isen nyligen blifvit bräckt, 
än mera aflång och genom nötningen afrundad. Upphöjda snöränder omgåfvo kanterna 
och drogo sig derjemte här och der, afstickande mot isens mörkare färg, fram öfver 
ytan. Ofta kunde man tydligt se, huru denna is uppkommit genom hopfrysning af 
mindre stycken, liknande den nyss omtalta pankaksisen, och hvilkas upphöjda kanter 
gjorde dess yta ojemn (fig. 2). Efter starkare snöfall blef detta naturligtvis mindre 
märkbart. 

I packor af ännu äldre bayis hade denna uppnått en tjocklek af ända till 1—13 
aln. Vid inträffande töväder kunde man dock äfven på denna spåra ett liknande upp- 
komstsätt. 

Först efter hemkomsten från min resa fick jag kännedom om Prof. EDLUNDS upp- 
satser om isbildningen i hafvet och de uti dessa från olika punkter af våra kuster 
samlade uppgifter om en på djupet försiggående isbildning. Liknande uppgifter hade 
jag i sjelfva verket fått redan häruppe, ehuru jag då ej skänkte dem den uppmärksam- 
het, jag sedan fann dem i så hög grad förtjena. Äfven oafsedt dessa, måste emellertid 
den fullständiga öfverensstämmelsen emellan de små runda istaflor, hvilka jag ofta såg 
i sådan myckenhet häruppe, och de af EDpLuNnp såsom bottenis karakteriserade bildnin- 
garne blifva iögonfallande och göra det i hög grad sannolikt, att en sådan isbildning från 
djupet äfven i shafvet i största utsträckning försigsar Det blir derigenom begripligt, 
huru sådana massor af ny is oupphörligen kunna bildas på ett öppet och under denna 
årstid mestadels oroligt haf. 

Inom större ”klaror” passerade man stundom långa strömmar eller band af en 
lös massa, utgörande ett mellanting emellan is och snö, — ett utseende, som botten- 
isen äfven stundom skall antaga. Då denna issörja emellertid, såvidt jag nu kan erinra 
mig, alltid visade sig efter snöfall, torde man här snarast få änka på en, genom den i 
det afkylda vattnet tdfallande snön inledd isbildning på ytan. 

Möjligen hänvisar den hos GRrRaAaH'!') för skömiman dé uppgiften om ”från grunden 
uppskjutande is” på phenomen af samma natur som de här antydda, ehuru det af 
sammanhanget snarare synes vara fråga om större is, än om bildningar, liknande den 
nyss omtalade tafvelisen. Sådana isformer (pankaksis och bayis) omnämnas deremot sär- 
skildt af James Ross från hans resa till sydpolarhafvet; de från ett inskränktare om- 


1) Undersögelse-Reise til Östkysten af Grönland, p. 83. 


8 AUG. QUENNERSTEDT, 


råde hemtade iakttagelserna kunna härigenom ställas 1 ett ännu vidsträcktare, om också 
ännu på blotta sannolikheter sig stödjande sammanhang. 

Uti hela det af mig befarna drifisområdet hade vattnet, sedt genom roderöppnin- 
gen, ständigt den djupa blå färg, hvilken man annars sett tillskrifvas de varma hafs- 
strömmarnes vatten. Först sedan vi lemnat isen bakom oss, antog vattnet en grön- 
aktig färgton. Näbbhvalar och delphiner började nu visa sig. 

Öfver temperaturförhållandena hänvisar jag till den i slutet af uppsatsen bifogade 
tabell, som dock ingalunda kan göra anspråk på någon fullständighet, då observatio- 
nerna, till följe af utflygter från fartyget eller af andra orsaker, stundom kommo att 
utfalla. Den högsta observerade köldgraden under den kallaste månaden uppgick, så- 
som man häraf ser, icke till mer än — 12,59 R. Sälfångarne förklarade dock, att detta 
år varit utmärkt af en jemförelsevis blid väderlek, likasom äfven af mindre stormande 
väder än annars häruppe plägar vara händelsen. Norrskenen voro få och obetydande. 

Djurlifvet i denna del af Grönlandshafvet är, om också endast representeradt af 
ett fåtal arter, genom massan af individer af en förvånande rikedom. <Ofantliga säl- 
hjordar samlas här, såsom redan blifvit nämndt, vid vårens början, upplifvande de 
oöfverskådliga ismarkerna. Den betydelse, de i detta afseende ega, lider emellertid för 
såvidt en inskränkning, som de merendels hålla sig samlade inom jemförelsevis in- 
skränkta områden, och man kan segla dagar eller veckor genom isen, utan att varse- 
blifva mer än några få, från flockarna tillfälligtvis afskilda individer. 

Den högnordiska fogelverlden erbjuder, om man bortser från några genom sin 
fåtalighet eller obetydande storlek mindre märkbara former, hufvudsakligen tvenne, från 
hvarandra ganska afvikande formtyper, båda bildande olika hufvudgrupper inom sim- 
foglarnes ordning. Med nägra få arter ur hvardera af dessa är det som naturen har 
befolkat den arktiska zonen, ersättande för sin ekonomi genom individernas talrikhet, 
hvad som brister i mångfaldighet. 

Ute på öppna hafvet eller bland de kringdrifvande ismassorna är det nästan ute- 
slutande de till måsarnas familj hörande foglar, sälstimmarnes och hvaldjurens ständiga 
beledsagare, som möta ögat, följande seglaren eller under högljudt skri samlande sig 
kring de blodiga valplatserna. Deras blekt färgade eller hvita drägter harmoniera med 
de färgtoner, som förherrska 1 landskapet. Det fordras ett väpnadt öga för att på 
något afstånd urskilja ismåsen från den snötäckta is, på hvilken han hvilar. Det är 
således företrädesvis genom sin rörlighet, betingad genom en högt utvecklad flygförmåga, 
som de ådraga sig uppmärksamheten. Stormfogleu, oafbrutet sväfvande öfver seglarens 
kölvatten, är en för hvarje resande 1 dessa nejder välbekant företeelse. Närmar man 
sig åter kusterna, så är det de till alkornas grupp hörande foglar, som blifva de domine- 
rande, eller — då lokala förhållanden härvid kunna inverka modifierande — åtminstone 
talrikt uppträda jemte de förutnämnda. Bekant är hvilket rörligt hf de utveckla i de 
nordiska fogelbergen. På längre afstånd från land ser man dem, åtminstone under 
våren och sommaren, endast ensliga eller i smärre, med snabb flygt, på föga höjd öfver 
vattnet, förbiilande flockar. TI habitus och lefnadssätt olika måsfoglarna, så mycket som 
tvenne grupper, bundna vid likartade lifsvilkor, kunna vara det, framträda de, så att 
säga, bestämdare än dessa redan genom sin starkare färgning, ett mot hvartannat skarpt 
afstickande svart och hvitt, af hvilka det förra är det förherrskande. Endast sällan 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 9 


och då hafvet är lugnt ser man måsarna hvila på vattnet, i hvilket alkorna deremot 
dykande och simmande oftast uppehålla sig. 

Den arktiska fogelfaunan har knappast — såsom fallet är med däggdjursfaunan 
— att uppvisa några för denna zon egendomliga former.!) På sin höjd visar sig de 
klimatiska förhållandenas inflytande i framkallandet af några mindre betydande form- 
varieteter (t. ex. bland Uria och Larus). Spetsbergens och Grönlands fogelfjell fram- 
visa intet skiljaktigt från Norges, Islands eller Färöarnes. De flesta arterna häcka tem- 
ligen långt ned inom den tempererade zonen, och de ofta återkommande benämningar- 
na: glacialis, arcticus o. s. v. hafva i afseende på arternas förekomst ingen utmärkande 
betydelse, utan äro snarare vilseledande. 

Den följande förteckningen på de under resan träffade vertebrerade djur upp- 
tager naturligtvis endast ett fåtal arter. Under sälarna har jag gått utom fältet för 
mina egna iakttagelser och sökt sammanföra de i resebeskrifningar och uppsatser rö- 
rande den högsta nordens fauna spridda uppgifter rörande dessa djurs geografiska ut- 
bredning, en afsigt, hvilken jag dock, då ett och annat af de vigtigare reseverken ej 
stått mig till buds, icke varit i tillfälle att efter önskan genomföra. Vanligen äro 
dessutom uppgifterna rörande specielt denna djurgrupp aldra mest ofullständiga och 
osäkra. 


Dägg djur. 


Ursus maritimus Lin. Hvidbjörn, Jan Mayensfar. 

På de stora fångstplatserna saknar man sällan isbjörnen, och sälfångarne skjuta 
här årligen flera af dessa djur, hvilka inom drifisgebitet företaga de vidsträcktaste van- 
dringar, under hvilka de ofta träffas på betydligt afstånd från land. Sjelf såg jag 
blott en enda, hvilken på ett par skotthåll helt sakta passerade fartyget. Vi befunno 
oss då åtminstone 40—50 geograf. mil N.O. om Jan Mayen. Enligt de sju Holländarne 
äro om vintern björnarne talrika på denna ö. 


Canis lagopus Lin. 

Den 28 Mars, då vi befunno oss på ung. 720 N. B. 19 V. L., berättade man sig 
hafva sett efter utseendet ganska färska räfspår på några snötäckta isflak. : SCORESBY 
säger sig äfven hafva sett räfspår på isen. Föga troligt är att de under en årstid, då 
snöfall äro så vanliga, skulle kunnat bibehålla sig under driften från ett aflägset land. 
Dertill påstods uttryckligen, att fjällräfven åtskilliga gånger blifvit sedd ute på isen. 
WRANGEL såg honom, under sina slädfärder på det Nordsibiriska Ishafvet, troget följa 


1) Larus eburneus och Mergulus alle äro de enda fogelarter, hvilka förmodligen ingenstädes egentligen öfver- 


skrida drifisens region. 
2 


pA 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 3. 


10 AUG. QUENNERSITEDI, 


isbjörnens spår. Det synes sålunda, som om hungern nödgade äfven honom att före- 
taga vidsträckta isvandringar. VoGTt och ScoresBYy träffade honom på Jan Mayen. 


Odobenus rosmarus. LIN. 

I början af Maj hade man från ett annat fartyg sett en ensam hvalross, hvilken ' 
annars, enligt sälfångarnes utsago, nästan aldrig träffas på Jan Mayens-isen, lika så 
litet som den finnes vid sjelfva ön; öfverhufvud synes den 1 denna del af Grönlands- 
hafvet vara sällsynt. — Till Island kommer den med drifisen, enligt ÖLAFSEN, någon 
enda gång; 1708 skall dock ett större antal hafva visat sig vid Östfjordarna. På norra 
delen af Grönländska Ostkusten fann ScoresBY visserligen vid de öfvergifna Eskimå- 
hyddorna talrika lemningar af detta djur, men såg inga lefvande. 


Phoca barbata, FABRiCIUS, Skrivter af Naturhist. Selskab. 1790 I, 2. p. 139; THir- 
NEMANN, Naturhistorische Bemerkungen I. p. 25, Tab. I—IV; Ph. leporina, LBPRcHIN; 
Act. Petropolitana 1777 1. 1. p. 264, Tab. VIII—IX. Ph. nautica(?) & albigena PALLAS 
Zoographia Rosso-Asiatica I, p. 108. 

Denna sälart var ingenstädes synlig på isen och ingår således icke i den här- 
städes bedrifna fångst. Men under VoGts resa blef ett individ skjutet vid Jan Mayen 
(Nordfahrt p. 282) och flere sälhundar sågos, förmodligen likaledes tillhörande denna art. 


Haferten är circumpolär. Man känner den från Boothia felix !), V. och Ö. Grön- 
land >), Jan Mayen, Island ?), Spetsbergen +), Nova Zembla ?), Hvita hafvet"), Tajmur- 
landet (?) "), Behringssund, Oschotska hafvet och Kamtschatka >). Emellertid äro endast 
några hufvudpunkter inom dess förbredningszon härmed angifna, och vi kunna i sjelfvs 
verket lika litet för ifrågavarande art, som för någon af de öfriga högnordiska sälarter- 
na, uppdraga en noggrannare begränsning af denna. Inom Stilla Oceanen angifver 
PALLAS området för sim Ph. nautica till trakterna norr om 559? N. B., och han skulle 
således här ga längre i söder än inom Atlanterhafvet, åtminstone på dettas östliga eller 
Europeiska sida. ?) Finmarken ligger här redan söder om hans egentliga zon och han 


JaMmgEs Ross: Appendix to the narrative of a second voyage in search of a N.W. passage. Under titel: 
Zool. Result. von John Ross 2 Nordpol-Reise i Wiegmanns Archiv. II, 1. p. 183. Se vidare: PETERSEN 
”Den sidste Franklin Exp.” p. 123 och 128, der han är anförd under det Grönländska namnet: Usuk. 

”) Utom FaBr. 1. c., Cranz, Grönl. Hist. I, p. 164; Risk, Grönland och REINHARDS tillägg dertill; GRAM, 
Undersögelse-Reise til Östkysten af Grönland, p. 74: 


THIENEMANN 1. c. 


ToreLnL, Bidrag till Spetsbergens Molluskfauna, p. 39; MALMGREN, laktt. och anteck. till FPinmarkens och 
Spetsbergens däggdjursfauna, Vet. Akad. Öfversigt 1863, p. 135. 

v. Baer, Schild. d. thierisceher Lebens auf N. Z.; Bull. se. de VAcad. de St. Petersb. III, Wiegmanus 
Archie HEnpiri6 05 : 

LEPBCMIN, PALDAS di C. 


MIDDENDORFYF, Bericht iber die Exped. in d. N.O. Siberien, Bull. phys,-matem. de VAcad. de St. Petersb. 


III, p. 19. Eudast gissningsvis. 

PALLAS I. ce — Kireiresg, Denkw. eimer Reise u. d. Russ. Amerika u. durch Kamtschatka, under namnet 

Lachtak (Ph. nautica PALL), I; p. 358, IL, p. 404. 

1) Vid Amerikanska sidan skulle han dock, ifall uppgiften är rigtig, gå ända ned till New Foundland, JUKES. 
Ann. Nat. Hist. X, p. 357, enligt SUNDEVALL, Årsberätt. 1840—42, p. 139. 


DJUVRTTE VEN I ISH ARVET. [di 


förekommer derstädes mycket sällan. Deremot skall han reguliert visa sig vid Shet- 
landsöarne. !) Om några större luckor i dess utbredning förefinnas, liknande dem som 
ega rum i hvalrossens, är ännu omöjligt att afgöra. Nästan från hela den Sibiriska 
 kuststräckningen ända till Behrmgssund saknas underrättelser om de derstädes före- 
kommande Phocaceer, och blott de af PArras anförda benämningarna på dessa djur i 
flere af de härstädes boende folkstammarnes språk, kunna härvid gifva någon, ehuru osäker 
ledning. Allt hvad vi i detta afseende genom WRANGELS resa få veta, är att sälarne 
likasom hvalarne blifva allt sällsyntare ju mer man från Behringssundet och ön Koliut- 
schin aflägsnar sig mot vester, och att de vester om Kap Schelagskoj (omkring 170" 0. 
Long. Gr.) nästan alldeles upphöra. Artbestämningar saknas fullkomligt. Likaså spar- 
samma äro munderrättelserna från större delen af den Nord-Amerikanska Ishafskusten, 
åtminstone är det mig obekant, huruvida några hithörande uppgifter blifvit publicerade 
från de senare Franklins-expeditionerna. RICHARDSONS Fauna boreali-americana upptager 
inga Phocaceer. 

Haferten tyckes, såvidt man af de ofullständiga notiserna får döma, gå längre 
mot norden än följande art. Atminstone träffade honom KaAnrE vid vestkusten af Grön- 
land ända upp vid Renselaer-Harbour på 7850 N. B. (Arctic explorations, London 1861, 
p- 154) 

Mera än Grönlandssälen eller klapmytsen är denna art bunden vid kusternas 
granskap och företager ej, såsom de, långväga hafsvandringar, om han också efter 
årstiderna eller det olika läget af drifisen, hvars närhet han älskar, drager sig från en 
del af kusten till en annan. Enligt Ross närmar han sig endast under sommaren ku- 
sterna af Boothia; vid samma tid besöker han, enligt LEPEcHin, Hvita hafvet, hvarifrån 
han äfven skall uppgå 1 floderna. Vid Islands V. och N. kuster uppehålla sig, enligt 
THIENEMANN, året om endast de yngre; de gamla träffas vid land endast under vintern, 
Vid Spetsbergens vestkust är han, jemte Ph. foetida, den enda om sommaren förekom- 
mande sälart. Uppgiften att han med isen skulle alldeles försvinna derifrån, kan jag 
efter egen erfarenhet ej obetingadt bekräfta. Exemplar deraf skötos under hela den 
tid vi uppehöllo oss vid vestkusten. 

Enligt MALMGREN skall haferten hålla sig öppna vakar i den fasta isen. KANE säger 
deremot uttryckligen, att den icke bildar sig några ”atluks” eller andhål, utan är be- 
roende af tillfälliga öppningar i isen. Utom det intresse frågan kan hafva för känne- 
domen om arternas lefnadssätt, får den äfven någon vigt derigenom, att den kan blifva 
afgörande för deras förekomst inom de olika lokaliteterna och sättas i samband med 
de efter årstiderna företagna flyttningar. 

Ensligt lefvande har denna sälart för de till Ishafvet företagna fångst-expeditio- 
nerna ingen nämnvärd betydelse, i jemförelse med sina sällskapligt lefvande slägtför- 
vandter. >?) . Äfven för polarzonens egna innebyggare är den såsom subsistensmedel ej 


1) Se SUNDEVALL LÅ. cC. 
” 


>) På Nowa Zembla intager han. såsom föremål för fångst, först tredje rummet efter hvalross och hvitfisk (v. BAER). 
Vid Spetsbergen torde han visserligen vara den under fångsttiden talrikast förekommande sälart, men hval- 


rossfangsten har äfven här alltid varit hufvudsak, och på sälfångsten ensam kunna i denna del af Ishafvet 
inga större företag grundas. 


12 AUG. QUENNERSTEDT, 


på långt när af den vigt som dessa. Vid Grönländska vestkusten uppgår årliga fång- 
sten endast till 4—600 (ReEmnHARDT). Vid Behringssundet fångas han deremot, en- 
ligt PArras, såvidt uppgiften verkligen kan hänföras till ifrågavarande art, i mängd, 
och skinnen användas företrädesvis till öfverdrag på de der begagnade båtar, Bayda- 
rerna, likasom äfven Grönländaren med dess skinn helst bekläder sin Umiak eller 
Quinnobåt. 

Ventrikeln fann jag, 1 likhet med hvad MALMGREN uppgifver, innehålla en massa 
krustaceer af olika slag, äfvensom mindre fiskar. 

Den teckning jag bifogat är tagen vid Spetsbergen 1858 efter ett nyss skjutet 
exemplar. - 


Phoca groenlandica, GMEL., Mörr., FABrRicIus, Skrivt. af Naturh. Selsk., I. 1. p. 87; 
THIENEMANN, Naturh. Bemerk. I. p. 104, Tab. XIV—XXI; Ph. oceanica LEPECHIN, Åcta 
Retrop. bag, fps 209 RAA VILSE Rydorsata,r HALENS 4400 om-fucsp 2 FER 
vitulina, SCORESBY, Account of the arctic regions, I. p. 511. 

Suulryg: Spetsbergsfararne; Salesäl: Jan Mayensfararne. 

Under Mars—Maj i ofantliga skaror på Jan Mayens-isen. 


Mått efter olika åldrar (Sv. decimalmått). 


1. Gammal 3, skjuten d. 25 April. 
[Pan od man most SVansspetsen ss. Less de AN EA ERAN RNE Rn a 
Omkrets bakom framfötterna... mm... FANNS NE RN SNR EIRn ASS STAR. ädel og A dog 3 
Omkrets framom bakfötterna 
Framfoten i främre kanten 
” 1 bakre » 
Bakfotens längd 
INO Sen skbre del alko MER ONT SINE ARA AR re RR Er 
Hufvudets bredd öfver öronöppningen 
Emellan ögonen 
Från nos till öga 


e2 


? 


Från öga till öra 


ov VN 


Syvansen......... 


— 
BE MONIA NHE IA 0 NN OR 


En annan gammal < höll från nosen till svanspetsen 5 8”. 


Anm. NILsSon och Brasivs uppgifva det fullvuxna djurets längd alltför lågt, till 4—5 
fot. Totallängden af ett sådant kan antagas till omkring 6 fot. Jmfr de upp- 
gifter, som förekomma hos LEPECHIN, FABRICIUS och THIENEMANN, hvilka meddela 
utförliga mått af äldre och yngre individer. 


Hvit; nosen, pannan och hufvudets sidor svarta; på hvardera kroppsidan en stor 
svart, halfmånformig och oregelbundet begränsad fläck, som bakåt sträcker sig ända till 
svansroten och framtill löper tillsammans öfver ryggen. Svansen med en aflång svart 
fläck. — Utbredningen och formen af den stora sidofläcken temligen varierande. Hos 
somliga var kroppen dessutom beströdd med en mängd smärre svarta fläckar. 


DJUREIFVET I ISHAFVET. 13 


2. Ung 9 i andra året (”Tisbe”) s. d. 


Längd till svansspetsen.......... södern en RR FEINSTEIN SER RESAS VER AIR 
(ÖTikrets tb alkomt ramföbttermars ee TOR RE OT RESAS AS 
ÖV rmere SKA OT bak UCE KIA sn AE RENEE EUR ET BORA TA ARE AA SA KARA AS TEN AT TT a IS 
Framfoten framtill........oooocoo. BY SENEEISI ERE ERS RT ERT GTENRSNR AN REN BEAR ET ING SN PIYPENEREN ör 

» 5 alksCiU IA ESEREG SR EB IANSURET a EAS NE SKEN SERENA UR BS BRESARESS TAS [ LER FYLLDA SK 
IE kate 70 SAN äro GUNRREs SSTEARASA RE RDR BYNS RAS ERRKAON 0 GAVIA BADA SERA TKKSI EN RAKET ASYg ON LA 
Från nos. Fil ÖN soda RNA ARR RANE SMI 
Iran Öga Cl Öre T NE rN NNA ÄN kor år nd MEM 
Nosens Fbrgdd bakom Mörrharen "BS8LOKNANGKTES VERYE OPUAMILIAR: OUSEIP TA BEUESEM" HRRINGENS NA NBREID SAG SURFA 
NEKLINNVALN GE ESPN OLE TERO AUT SRA 09: SALE EASTERN AR AS BAR 54 SY CASE TREA 6 HER FAN USER UTEN BRIAN ESV ESA ANGE 
Emellan ögonen... ...... SUIS BUN ENN ERA FAR ET VA ARN SPETS re ARSEES SRA SE Ky h TOK 
(SIS TES & TIS RR ALENA REA EE SIA TA RRNN SI RNE SP HADE VASER 3” FaR AA SEN GVIMLIA BORN FRIN aa SS 


Gråaktig, undertill ljusare, beströdd med smärre glesa svarta fläckar. 


3. Ungar födda under Mars eller första dagarne af April. 
1 2 d. 23 April. 2 Sd. 11 Maj. 
3 


am Str llESVaTSSpetsens sms. spad Ae ANnh brosek re SMS NRO 
Omkrets Issocsc ; ASSA SIE ETTER ale ned bäbeedt SMOK ON DENA os 
(ÖrmkanejtS 9020 NN a Lung srt USA too Lo Aa sniglar Mt US 
Framfoten framtill ooo Bosses ål nl dte berott. Ir > 64 
Föra n00 STD Akt eV orakel SO ASTON 
[Salen ehe BIS LEARN ER EE TT RANA mr Er sa rar 8". » oo» 
rann OSA tIlRG SAL se ert rerna TS DIM 
(ÖGA UKöra Rb ltt te sen menade skrot Hags) i I 
iN'osens, bredd bakom morrhårel ses 2 IRS 
IlifvudetstÖkverröra bes ess ee. kolbita helare. 4", AB 
nl ängö SOM ED: Ne gra bean feel ennen er hsa » oo» 
SVANnSenn ou. dass Fet OERSER dss le å on tft AV TAN. ALA 3 RA 


Ex. I hade ännu ej fällt den hvita fosterullen. Det förvaras uppstoppadt på 
Lunds Zool. Museum. 

Af de många mått jag, så ofta tillfälle erbjöd sig, tog för att utröna hastigheten 
1 deras tillväxt, men hvilka i detta afseende blefvo föga upplysande, då åldersskillnaden 
ej kunde närmare bestämmas, hafva här endast de mest divergerande blifvit anförda. 

En noggrann redogörelse för de färgförändringar, vilka denna sälart genomgår 
efter olika diar. och Hulla. genomgripande art afspeglas i de många Sia benäm- 
ningar, hvarunder den förekommer hos de vid polarhafvets kuster bosatta folkstammar, 
saknas ännu i vår zoologiska literatur !), och de äro i sjelfva verket endast till det all- 
männa af sitt förlopp bekanta, under det att, i afseende på öfvergångarne från en drägt 
till annan och dessas hänförande till bestämda åldrar, ännu åtskilligt återstår att utreda. 
På RA Prego oftast blott skinnen förda ombord, Och) dessa voro dessutom 


1) Äfven THIENEMANN lemnar här åtskilligt öfrigt att önska och hans färgbestämmningar äro ofta mindre väl 
träffade. 


14 AUG. QUENNERSTEDT, 


alltför mycket smutsade af späck och blod för att färgerna skulle kunnat tydligt fram- 
träda. 

Att den nyfödda ungen är beklädd med en mjuk, gulhvit ull — och att fällnin- 
gen således ej, såsom NILSSON förmodar, försiggår före födelsen — omtalar redan ÖCRANZ 
i sin Grönlands Historia. De stora fångster, som verkställas på Jan Mayens-isen, utgöras 
hufvudsakligen af just sådana hvitulliga ungar. Håren i denna ulldrägt äro fina, vågiga 
och hafva på ryggen och sidorna en längd af omkring 30—40 m.m. Ulldrägten aflägges 
inom förloppet af ungefär 3 veckor eller högst en månad. Sälen ynglar nämligen i 
slutet af Mars, och dagarna efter den 20 April fingo vi många ungar, som ännu ej fällt 
fullständigt, utan hade den hvita ullen qgvarsittande i lösa tappar på sidorna och på 
buken. På ett och annat exemplar var fällningen till och med knappast börjad. Sanno- 
likt voro dock dessa födda något senare, ty de flesta voro vid denna tid utfällda. Huf- 
vudet, fötterna och svansen blifva först bara; från ryggen fortgår derpå fällningen nedåt 
sidorna. 

Efter fällningen äro ungarna på alla öfre kroppsdelar grå, efter olika belysning 
mörkare eller skiftande i silfverglans, undertill hvitaktiga. I de flesta zoologiska hand- 
böcker beskrifvas de såsom ofläckade '); emellertid är detta fullkomligt oriktigt. Öfver hela 
kroppen äro de beströdda med svarta fläckar. Betydande variationer förekomma dock 
härvid, i det att fläckarna hos somliga äro mycket små och glesa, hos andra åter äro 
de talrika, stora och skarpt tecknade. Störst, och ofta sammanflytande med hvarandra, 
äro de på sidorna och på buken, glesare på öfre kroppsdelarna. Bottenfärgen genom- 
löper äfven hos olika individer olika nyanceringar, från ljusare till mörkare grått. Man 
kunde vara frestad att tro, att fläckigheten, i motsats till de vanliga uppgifterna, med 
de första drägtombytena vore 1 aftagande, ty ungar i andra året eller äldre, af hvilka 
jag dock aldrig kom i tillfälle att undersöka många, visade sig icke så fläckiga, som 
flertalet af ärsungarna. 

Grönlandssälen har en lika vidsträckt utbredning, som föregående art, och är 
funnen på samma platser som denna. >?) Emellertid är det endast under vissa tider af 
året han anträffas vid kusterna och han är 1 sjelfva verket mera pelagisk än någon af 
sina samslägtingar. Hans egentliga område är de drifisfyllda trakterna af Ishafvet, inom 
de kalla hafsströmmarna, och der han — icke blott sporadiskt — förekommer på 
sydligare breddgrader, är det förmodligen endast vid kusttrakter, belägna 1 närheten 
eller riktningen af dessa. 

Det synes emellertid icke, som om Grönlandssälen inom Ishafvet skulle gå upp 
på särdeles nordliga breddgrader, och han öfverträffas härutinnan af sälarter, som an- 
nars hafva en mycket sydligare utbredning. Vid Grönlands vestkust är han, enligt 
Risk, långt talrikare i de södra delarna än i de norra; vid Smiths-sund blef han icke 
observerad af KANE, icke heller omtalas han af ScorrsBY från ostkustens nordligare 


') Ninss. Fauna I. p. 290; Brastus Wirb. Deutschl. I. p. 254; GIEBEL, Säugethiere; PALLAS beskrifver dock 
ungarna (catuli) säsom ”toto corpore cano-argentati, nitidi, notis aliquot fuscis liturati.”  LEPFECHIN likaså, 
men den sistnämnde har den oriktiga uppgift, att denna drägt äfven är det ofödda fostrets. Ungarna af 
Ph. leporina beskrifvas deremot så (”eatuli recens nati albissimi sunt et villosi”'), att man kunde vara frestad 
att tro, att en förvexling här egt rum med de späda ungarna af Pb. groenlandica. 

?) I afseende på de särskilda lokaliteterna se de under Ph. barbata citerade arbeten. 


DJUREPTEVBIN TI PSH ARVET: 13 


trakter. Det är på 720—73? N. B., som Jan Mayensfångsten bedrifves, och på vestisen 
finner man, enligt ZORGDRAGER, norr om 78" N. B., icke längre några sälar. Ph. hispida 
såg PARRY norr om Spetsbergen ännu på närmare 83? N. B. 

Inom den Amerikanska polar-arkipelagen finner man Grönlandssälen omtalad en- 
dast söder om Lancastersundet. På vestsidan af Isthmus Boothix förekommer han, en- 
ligt Ross, talrikt, deremot icke på ostsidan eller i Prince Regents-Inlet. I sin Voyage 
to Hudsons Bay 1746—47 omnämner ELris på några ställen i förbigående de här före- 
kommande sälarna, hvilka sägas icke träffas "härstädes i någon mängd nedanför 60? 
N. B. — Fastän de ingenstädes med ett ord beskrifvas, så kan man dock af den om- 
ständigheten, att der talas om ofantliga skaror på isen, såväl som deraf, att på en af 
tabellerna en svartsida finnes aftecknad, sluta, att det är denna art, som företrädesvis 
blifvit afsedd. Vid ostkusten af Grönland såg GrRasaH honom i stora flockar i medlet 
af Juli på omkring 64? N. B. — Vid vestkusten af Spetsbergen träffades han icke 
1858, lika så litet omtalas han derifrån af 1861 års expedition, deremot såg MALMGREN 
några flockar i Hinlopen Strait i medlet af Augusti (1. c.). Från Hvita hafvet och 
Nowa Zembla omtalas han såsom allmän; från hela den Nord-Siberiska kuststräckningen 
saknas uppgifter. Förhåller det sig så som FABrRICIuS uppgifver, att Grönlandssälen 
företrädesvis uppehåller sig på djupt vatten, så skulle man ej vänta att finna honom 
vid Amerikanska fastlandets eller Siberiens grunda kustvatten. De sälar, hvilka WRANGEL 
på sina isfärder någon gång träffade liggande vid sina lufthål, tillhörde antagligen 
icke denna sälkapsligt lefvande art, hvilken icke skall bilda sig sådana vakar i isen, och 
derföre endast lägger sig upp på den lösa drifisen, men icke på fast obruten is, hvar- 
före den vid Grönland, när fjordarne om vintern isbeläggas, drager sig längre ut mot 
öppna sjön, endast berörande de yttersta kustlinierna. I Kamtschatkahafvet finnes han, 
enligt PALLras, talrikast i granskapet af Olutora (Oljutorsk). Från de sydligare delarne 
af Kamtschatka omtalas han icke af Kitrrirz; de få i hans resa förekommande upp- 
gifter om sälarna gälla blott Ph. nautica och equestris Parr. Det ryska namnet Kry- 
latka (= alata), hvilket af PArrzas och LEPECHIN tillskrifvas Grönlandssälen, tilldelas af 
Krirterrz Ph. equestris. 

Inom Atlanterhafvet infaller södra gränsen för denna sälart med New-Foundland 
och Island. Vid sistnämnde ö förekommer den under vintern och en del af vären 1 de 
nordvestra och nordliga delarna, såsom 1 Patriks-, Ise- och Arnefjordarna, samt i Skage- 
och Öfjord. :) Att den der är talrik ser man af THIENEMANNS uppgift, att på en dag 
flere hundra blifvit dödade, hvilket måste förutsätta skaror af mänga tusenuden. Någon 
gång hafva äfven norska fartyg gjort fångster helt nära intill Island. 

Längre i söder, såsom till New-York, Shetlandsöarne, Englands och norra Frank- 
rikes kuster, förirra sig endast någon gång yngre individer. Vid Finmarken hafva säå- 
dana oftare (måhända regelbundet?) visat sig (NILSSON, MALMGREN). 

Såsom bekant aflägsnar sig Grönlandssälen från kusttrakterna inom sitt gebiet på 
regelmässiga tider för fortplantningens skull. Han går då 1 skaror upp pa driftisen, 
merendels på långt afstånd från land. Från Grönländska vestkusten försvinna de första 
gängen 1 Mars månad och återvända i slutet af Maj, efter att hafva kastat sina ungar. 


1) ÖLAFSEN, Reise til Island. 


16 AUG. QUENNERSTEDT, 


Hvarthän denna utvandring företages är obekant. Blott så mycket vet man, att flockarna 
vid sin bortgång draga norrut och komma tillbaka söderifrån, ett faktum, som ÖRANZ, 
med kännedomen om den stora sälfångst, som sedan länge bedrifvits i Spetsbergshafvet, 
ville förklara dermed, att de genom någon obekant öppning 1 norr skulle passera rundt 
omkring Grönland. RInK antager, att de begifva sig öfver mot vestsidan af Davisstraitet, 
hvarest de på de hos hvalfångarne under namn af middle-ice, middlepack, bekanta is- 
massor, som af strömmen föras ned mot Atlanterhafvet, skulle finna passande yngel- 
platser. !) Den sälfångst, som från New-Foundland företages på drifisen, gäller också 
förmodligen dessa från vestra Grönland kommande skaror, ehuru jag ej någonstädes sett 
något närmare angifvet om denna fångst eller på hvilka breddgrader den plägar be- 
drifvas. — FABRICIUS anmärker att den omständigheten, att en del honor efter några 
dagars förlopp komma tillbaka igen efter att hafva ynglat, kunde gifva anledning till 
den förmodan, att deras vandring ej sträcker sig särdeles långt; emellertid äro de för- 
modligen endast sådana, som blifvit skilda från de större flockarna. 


Från Island bortgår Grönlandssälen likaledes i Mars. Från Hvita hafvet, hvarest 
han visar sig endast med drifisen, skall han, enligt LEPECHIN, aflägsna sig med denna 
först i slutet af April (gl. st., således närmare medlet af Maj), efter att derstädes hafva födt 
och däggat sina ungar, hvilka qvarstanna till dess strandisen går upp, då äfven de för- 
svinna. Denna utvandring skulle således icke hafva samma betydelse, som de förut- 
nämnda, utan vara betingad af drifisens bortgång, 

Den i det föregående omtalta isudden i Jan Mayens granskap, har en särskild 
märkvärdighet, såsom varande den plats, på hvilken Grönlandssälen vid vårdagsjemnin- 
gen i otalig mängd församlar sig för att kasta sina ungar. I ringare antal går äfven 
klapmytsen upp härstädes. Antagligen samla sig dessa skaror från alla delar af det 
omgifvande Grönlandshafvet; sälfångarne förmena dock att de hufvudsakligen skulle 
komma från trakterna af Nowa Zembla och taga kosan förbi Beeren-Island. Från norr 
kommer, enligt deras påstående, i hvarje fall hufvudmassan. Emellan 72—73" N. B. och 
omkring meridianen af Greenwich har man funnit, att sälen vanligen går upp på isen. 
Förmodligen betingas detta af isens beskaffenhet längre norrut. Sälen uppsöker nem- 
ligen helst äldre bayis eller låg packis, och då den någongång först lägger sig upp så 
långt i söder, som på 68—699 N. B., finner man vid vårdagjemningstiden nordligare 
endast svår packis. Norr om 74” N. B., om ens någonsin så nordligt, har, så vidt jag 
vet, ingen ungfångst blifvit gjord. Sälen stannar icke vid ismassans kanter, utan upp- 
söker snörik is längre in i udden, och blott i den händelse att sträng köld inträffar, så 
att isen der börjar frysa samman, går han, om han hinner det, ut mot kanterna och 
lägger sig till och med på den tunnare bayisen. Icke heller sprider han sig öfver isen, 
utan håller sig samlad på några få punkter, i skaror af många tusenden, hvilket för- 
klarar hvarföre några fartyg kunna göra betydande fångster, under det andra, som icke 
lyckats finna dessa platser, så godt som helt och hållet gå miste om fångsten. Ett 


!) I PETERSENS berättelse om sin resa med Fox, hvilket fartyg under den tid, då Grönlandssälens första ut- 
vandring inträffar, just befann sig i drift med denna ”middle-ice”, finner man visserligen ingenting taladt 
om några större mängder af säl på isen. Detta gör dock ej något särdeles intrång på sannolikheten af det 
anförda antagandet, då fartyg äfven i Jan Mayens-isen kunna ligga inneslutna, utan att få någon säl i sigte. 


DJURLIFVET I ISHAEVET. IUZ 


begrepp om det oerhörda individantalet i dessa skaror kan hemtas deraf, att skeppet 
Eliezer från Tönsberg 1858 på 5 dagar intog en laddning af 16,400 st. !) — Man träffar 
här samlade icke blott de drägtiga honorna och äldre hanarne, utan äfven yngre honor, 
som icke yngla härstädes. Måhända para de sig här för första gången eller ryckas de 
blott med af den allmänna strömmen, utan att hafva något bestämdt ändamål att fylla. 

De sista dagarne i Mars eller i början af April, på hvilken tid nästan alla nor- 
diska Phocaceers fortplantning synes infalla, föder sälen, på isen, enda unge, hvilken 
ej går i vattnet förr än han fällt den hvita fosterullen. Den första hvita unge sågs 
från vårt fartyg den 10 April; denne var visserligen blott ett par dagar gammal, men 
i allmänhet ansågos ungarne vid denna tid vara omkring 14 dagar. I slutet af April 
ser man dem, efter till det mesta fullbordad fällning, i stora flockar komma ut mot 
kanterna af ismassan och lägga sig på de lösa isstrimlorna eller isbanden. Man träffar 
nu i allmänhet ej bland dem några gamla djur, utan dessa bilda under Maj månad 
särskilda flockar.?) Det tyckes sålunda, som om ungen ej skulle däggas längre än un- 
gefär en månad. (THIENEMANN ”omkring 14 dagar”.) 

Ingen skildring förmår gifva en tillräcklig föreställning om anblicken af en af 
dessa oerhörda sälhjordar, hvilande på isen och 1 bokstaflig mening betäckande den- 
samma «På ett större isflak kunna ofta 40—50 individer ligga samlade. Längre bort 
sammanflyter allt i en enda mörk massa, hvilken först för det väpnade ögat upplöser 
sig i tusenden af svarta punkter. 

Sälfångarne hafva velat iakttaga, att hjorden har en särskild utpost och att om 
denne skrämd kastar sig i vattnet, de öfriga genast följa honom efter. ?) Af egen iakt- 
tagelse har jag intet att anföra till bestyrkande af en så strängt betonad sammanhåll- 
ning. Den förnödna vaksamheten saknas 1 alla händelser icke, såsom man ser deraf, 
att de hvilande oupphörligen lyfta hufvudet i vädret. Alltjemt vexla de derjemte lägen, 
höja bakfötterna, utbreda dem solfjäderformigt och svänga dem åt sidorna. Knallen af 
skottet skrämmer dem icke; de upplyfta på sin höjd hufvudet dervid. Blir den träffade 
blott dödsskjuten på stället, så tyckas äfven de närmast liggande ej ana någon fara, 
vältrar han sig deremot i dödskampen vrålande omkring, så störta de sig ögonblickligt 
i vattnet. Skytten bör emellertid så mycket som möjligt begagna sig af isskrufningar, 
block och dylikt för att dölja sig. Hafva de ofta blifvit jagade, så äro de så skygga, 
att man endast med svårighet kommer inom tillräckligt håll. Äfven bland flockar på 


1) Skillingsmagaziv, FABRITIVUS, Kristiania 1861, N:o 1 och 3. Tillägget ”beregnede säl” innebär förmodligen 
att de äldre blifvit tagna med 1 räkningen såsom ett motsvarande antal ungar; men den inskränkning, som 
härigenom i sådant fall göres, blir dock förmodligen ej betydlig. 

>) De rätt betydliga flockar, som jag såg den 25 April, bestodo visserligen af både gamla och ungar, men 

den fångst, som gjordes den 29 s. m., uppgående till öfver 600 st., utgjordes uteslutande af ungar. Den 

6 Maj fångades något öfver 200 st., hvaraf blott några få ungar, för öfrigt gammal säl. De ofantliga 

skaror, som vi sågo den 15 Maj, bestodo sannolikt af endast gamla djur; bland de 50—060 st., som från 

vårt fartyg erhöllos, fanns, åtminstone så vidt jag erinrar mig, ingen enda unge. 

Isländarne hafva iakttagit, att denna sälart, som af dem kallas Havsäl eller Vadesäl (af Vada = simmande 

flock), alltid bibehåller en viss ordning under det den i tättsluten flock simmar i vattnet. Vaden bildar 

nemligen en triangelformig figur och i spetsen går en gammal säl, den s. k. sälkungen, hvars rörelser de 

öfriga ögonblickligen följa. ÖLAFSEN p. 531 och 696. 

K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 3. 3 


NN 


18 AUG. QUENNERSTEDT, 


tusendetal kunna 6—7 öfvade skyttar mot slutet af fångsttiden knappast göra ett ut- 
byte af 50—100 innan hela skaran blifvit nedjagad. På väderlekens beskaffenhet beror 
derjemte mycket huru hårdt de ligga. På lugna, soliga dagar lyckas fångsten bäst. 
Äfven sedan ungarna börjat gå i vattnet, kunna de då vara så litet skygga, att man 
kan slå dem till flere hundradetal 
med ishackan, ett redskap, hvars ut- 
seende bäst åskådliggöres af bifogade 
teckning. Med de hvita ungarna har 
fångsten ingen svårighet, då de ej kunna undfly, och bland dessa göra ishackorna, 
förda af 40—50 man, fångstfartygens vanliga besättning, förfärliga nederlag. Nu kan 
detta vapen äfven begagnas mot modren, som ofta söker försvata sin unge. Äfven denne 
hugger, bragt i trångmål, efter det framsträckta mordvapnet. 

Sannolikt är väl att ungarne i sällskap med de gamla företaga återvandringen.") 
Tiden, då dessa oerhörda massor åter börja sprida sig öfver Ishafvets olika delar in- 
faller förmodligen under slutet af Maj eller början af Juni. ?) Inom utgången af Maj 
pläga sälfångarne begifva sig på hemvägen, då den gamla sälen vid denna tid hunnit 
blifvit ytterst skygg och essän genom sin tilltagande magerhet är af mindre värde. 
Skinnen äro nu der emte ofta Mycket såriga och Sprickiga Efter medlet af Maj månad 
såg jag ofta stora sälstimmar 1 vattnet, de gingo dock icke i någon bestämd riktning, 
och dessa ströftåg torde måhända snarare blifvit föranledda genom den af de beständiga 
jagterna förorsakade oron, än af någon särskildt då verkande starkare vandringsdrift. 
De flockar af Grönlandssäl, hvilka vi den 9 Juni 1858 träffade bland drifisen på höjden 
af Beeren-Island, voro förmodligen då stadde på återväg. De utgjordes mest af yngre 
individer. Att spridda flockar äfven under sommarmånaderna fortfarande anträffas på 
vestisen, och att således icke alla vid denna tid återvända till kusternas närhet, kan 
ses af MANBYS resa och af hvad ZORGDRAGER berättar om sälfångsten i Grönlandshafvet 


från äldre tider. 

Hvaraf sälen under sina vandringar föder sig har jag icke kunnat förskaffa mig 
någon visshet om. Redan MARTENS och ZORGDRAGER anmärka, att man aldrig funnit 
något innehåll 1 sälmagarna. Samma iakttagelse gjorde jag under Spetsbergsresan med 
de bland drifisen anträffade Grönlandssälarne — omkring 15 individer blefvo fälda och 
undersökta — under det att det icke är någon ovanlighet, att finna ventrikeln hos de 
under kusterna lefvande arter uppfyld af erustaceer och fiskar. Vid Grönlands och 
Islands kuster skall Grönlandssälen företrädesvis förfölja stimmarne af loddan (Mallotus 
arcticus). — Så ofta det var mig möjligt undersökte jag magarna af såväl äldre som 
yngre, men fann bland magslemmet aldrig det minsta, som kunnat leda till uppspårande 
af beskaffenheten af deras föda. Sälfångarne påstå sig heller aldrig hafva funnit något; 


!) PABRICIUS och ÖLAFSEN säga att svartsidan återvänder jemte sina ungar. THIENEMANN säger deremot, att de 
gamla vid sin ankomst under land ej hade ungarne med sig (Reise, p. 166); men detta synes endast gälla 
om de tidigast ankommande. 

”) THIENEMANN uppgifver visserligen (1. c.), att de första Grönlandssälarne voro synliga vid Island den 8 April, 
men af det följande framgår det, att hufvudmassan ej infann sig förr än i medlet eller slutet af Maj, till 
hvilken månad äfven ÖLAFPSEN sätter deras återkomst. De i ”Nat. Bemerkung.” förekommande uppgifter om 
sälens vandringstider, äro således mindre noggranna. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 19 


förmodligen gifva de sig dock sällan tid till sådana undersökningar. Utgjordes sälarnes 
hufvudsakliga näring häruppe af fisk, så skulle, huru hastigt än digestionen hos dessa 
djur må verka, bland de mångfaldiga exemplar jag undersökte, dock någon gång rester 
af sådan anträffats; till och med erustaceerna borde, trots tunnskaligheten hos de i 
vattenytan lefvande arterna, hafva efterlemnat några spår. Man kunde härvid invända, 
att då de städse fångas hvilande på isen, hvilken de ej gerna lemna, digestionen alltför 
väl kan hafva hunnit afslutas under den — måhända rätt betydliga — tid, som för- 
flutit sedan de lagt sig upp, emellertid lemnar detta väl endast en nödhjelpsförklaring 
af det anförda faktum. Atminstone under förra delen af fångsttiden äro sälarna vid 
särdeles godt hull, hvaraf man kunde sluta, att de här hafva riklig tillgång på föda. 
ZORGDRAGER menar att denna hufvudsakligen är af samma beskaffenhet som hvalarnes 
och utgöres af det s. k. ”Wallfiseh-Aas” — hvarmed han, efter beskrifningen derpå att 
döma, synes förstå de massor af Clione, Limacina o. s. v., som anträffas i de nordiska 
hafven — hvilket förhållande han anser bestyrkt deraf, att hvalarne äro sällsynta på 
de platser, hvarest många sälar uppehålla sig. — Då man hos STELLER läser, att sjö- 
björnarne i månader ligga på stränderna utan att söka föda, kunde man vara frestad 
att tro, att ett liknande förhållande egde rum med sälarne sedan de lagt sig upp på 
isen; men om detta också kunde antagas för de gamla, så kan det dock svårligen göras 
gällande för de så hastigt växande ungarna. Dessa tillbringa åtminstone en månad här- 
uppe efter det de upphört att dia. En sälunge, som ett par dagar hades lefvande om- 
bord, kastade sig med mycken hunger öfver en skjuten stormfogel, hvaraf han förtärde 
alla inelfvorna. 

De utvandringar från kusttrakterna, hvilka Grönlandssälen för öfrigt under årets 
olika tider företager, stå utan tvifvel i samband dels med ismassornas drift, dels med 
tillgången af föda. Det skulle emellertid erfordras en noggrann och omfattande känne- 
dom af naturförhållandena 1 dessa trakter, för att öfver allt kunna uppvisa detta sam- 
band. Utvandringen från Hvita hafvet kring medlet af Maj är redan förut omnämnd. 
Från Island bortgår han, enligt THIENEMANN, ånyo i Maj(?) och återvänder i Septem- 
ber. !) Från Grönland aflägsnar han sig deremot först i slutet af Juli för andra gån- 
gen från kusterna, för att återvända likaledes i September. Hvar han under mellan- 
tiden uppehåller sig är obekant; likasom första gången komma emellertid äfven nu 
flockarna ifrån söder. Man har satt denna sista utvandring 1 förbindelse med parnin- 
gen. I medlet af Oktober påträffade THIENEMANN embryo af, såsom han förmenar, ung. 
6 veckor. FABRICIUS säger att honorna, vid sin ankomst under land i September, äro 
drägtiga med en unge af ”en Muses Störrelse”. Tiden för parningen utsättes derföre af 
båda till slutet af Augusti. Emellertid har jag hört flere Jan Mayensfarare försäkra, 
att sälen parar sig under våren, och Löjtnant VAN KErRvEL, hvilken i några år sjelf 
förde sitt fartyg häruppe, har i bref meddelat mig samma uppgift, hvilken jag tager 
mig friheten att här anföra. ”Kort efter at Selynglen er kastet”, heter det, ”bar jeg 
mangfoldige Gange seet Selen parre sig, og har jeg med mange andre der have faret 
paa Mishavet den Formening, at den Szelart der fanges under Jan Mayensfisket yngler 
to Gange om Aaret. — Mig forekommer det utroligt, at den, da Ungen i löbet af tre 


!) I sin Reise im Norden, II. p. 63 säger han dock ”erst Mitte Oktober”. 


20 AUG. QUENNERSTEDT, 


Uger voxer saa forbausende, skulde bere paa sit Foster i et helt Aar. At forestille sig 
Parring mellem tusinder af Sel uden Resultat, er vel neppe tenkeligt.” — Parningen 
skall förrättas i vattnet, och hanen stryker och smeker dervid honan med framfötterna. 

Egna iakttagelser har jag visserligen ej här att anföra; faktum, bestyrkt af tro- 
värdiga personer, kan emellertid icke förnekas. De vanliga uppgifterna om Grönlands- 
sälens parningstid grunda sig, såvidt jag vet, icke på direkta iakttagelser, endast på en 
förmodan, hvars riktighet redan af andra omständigheter kunde sättas 1 fråga. Att 
sälen vid sin återkomst till Grönlandskusten i slutet af Maj är mycket afmagrad, i Sep- 
tember deremot aldra fetast — ett förhållande, hvilket icke plägar stå i öfverensstäm- 
melse med den af parningsdriften framkallade störning i djurets vanliga ekonomi — 
anmärkes uttryckligen. Att parningen skulle infalla så mycket tidigare än de öfriga 
sälarternas, kan ej väcka särdeles betänklighet, synnerligast då man ser huru osäkra 
och motsägande uppgifterna äro beträffande äfven dessa. Att conception lättast eger 
rum någon tid efter partus, är bekant. Beträffande åter den långa drägtighetstiden — 
hvilken efter ofvanstående skulle uppgå till omkring 11 månader — kunde hänvisas till 
det stillestånd i det befruktade äggets utveckling, hvarpå man hos andra djurarter (rå- 
djuret) ej saknar bevis, likasom äfven till den fullt ut lika så långvariga drägtigheten 
hos hvalrosshonan. !) 


Sälfångarnes förmenande att sälen skulle yngla tvenne gånger årligen — en me- 
ning, som de feste af dem vidhöllo — är tydligen alldeles grundlöst. Dels skulle detta 


stå fullkomligt enstaka, då ingenting sådant eger rum hos öfriga Phocaceer, dels vet 
man från Grönland eller andra ställen, hvarest svartsidan uppehåller sig under höst och 
vinter, ej af att den ynglar derstädes, hvilket naturligtvis i så fall borde vara händel- 
sen. De årsgamla ungarne anses af många Jan Mayensfarare för sådana under före- 
gående höst framfide ungar. Årets ungar uppnå, efter deras påstående, samma stor- 
lek som dessa redan i slutet af Juni. Enligt hvad Hr KervEL meddelat mig, blef till 
och med för några år sedan, 1 följd af ofvannämnde antagande, ett fartyg med provi- 
sioner för ett helt år utrustadt, för att under hösten anställa undersökningar i hafvet 
emellan Spetsbergen och Nowa Zembla. Sydost om förstnämnda land anträffades vid 
denna tid massor af Grönlandssäl, men till följe af storm och tjocka kunde ej några 
undersökningar anställas, och genom bland besättningen utbruten skörbjugg tvingades 
fartyget att Lätetvandas utan att något resultat blifvit uppnådt Man omtalade visser- 
ligen för mig en fångst af hvita ungar, som Ryssarne om hösten skulle bedrifva vid 
Nowa Zembla, men detta berodde utan tvifvel på en förvexling med den ungfångst, 
som under vårtiden eger rum (vid sistnämnde ö (?) och) i mynningen af Hvita hafvet, 
om hvilken straxt nedan mera. 

För polarländernas innebyggare äro, har man träffande sagt, sälarna detsamma 
som brödfruktträdet och cocospalmen för söderhafsländernas. Det torde väl, vid den 
ofullständiga kännedomen om dessa djurs utbredning och mer eller mindre talrika före- 
komst vid de särskilda kusttrakterna, vara svårt att säga hvilken art, som i det hela 
härvid är af största betydelse. Finge man emellertid af de förhållanden, som ega rum 
vid Grönland, draga en allmän slutsats, så skulle Grönlandssälen härvid utan tvifvel 


1!) MALMGREN Vet. Akad. Öfvers. 1863, p- 132. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. QI 


komma att intaga främsta rummet. Årliga fångsten af denna art uppgår der vid vest- 
kusten, enligt REmIHARDT, till omkring 30—36,000. 1) Detta är blott hvad som fångas 
på Davisstraitets östra strand; måhända uppgår fångsten vid den gentemot liggande 
och vid kusterna af Hudsons Bay till samma eller ännu större antal. 

Icke mindre betydelse har denna sälart för de till Ishafvet utrustade fångstexpe- 
ditionerna, hvilkas förnämsta föremål han är. Den hvalrossfångst, som ännu bedrifves 
i Spetsbergens och Nowa Zemblas farvatten, försvinner i jemförelse härmed till en ren 
obetydlighet. Ett på tillförlitliga uppgifter grundadt öfverslag af de massor af denna 
sälart, som årligen fångas 1 polarhafvet emellan Amerika och Europa, skulle vara af 
högsta intresse och slående framställa ej mindre den stora vigt detta djur eger äfven i 
kommersielt afseende, än det i en viss mening så otroligt rika djurlifvet inom polar- 
zonen, och hvarpå de nordiska fogelbergen med sina milliontals innebyggare annars 
pläga anföras Såsom det mest talande exempel. Tyvärr saknas mig så godt som alla 
materialier härtill; de få bidrag jag i detta afseende kunnat hopsamla gälla endast det 
af de Norska fartygen vunna utbyte, och äro dessutom alltför ofullständiga, för att ens 
för dessas räkning medgifva annat än en blott ungefärlig uppskattning. 

Om Grönlandssälen inom Stilla Oceanen förekommer i något antal tillräckligt att 
derpå grunda liknande fångstföretag, är ej bekant. Aretocephalus och Otaria intaga 
der i betydelse för fångsten 1 viss mån dess ställe. Inom norra Atlantiska Oceanen 
och Ishafvet är det, såsom redan 1 det föregående blifvit nämndt, på trenne, från hvar- 
andra ganska aflägsna punkter, hvarest Grönlandssälen, under den tid då ungarna fram- 
födas, blir föremål för fångst, nemligen vid New-Foundland, Jan Mayen och i Hvita 
hafvet, ehuru den på sistnämnde ställe bedrifna, förmodligen ej har på långt när den 
vigt, som fångsten vid de förstnämnda. 

I berättelsen om sin resa längs kusten af Ishafvet och Hvita hafvet (se Bull. 
scientif. de TAcad Imp. des scienc. de St. Petersb. T. VII [1840] p. 202) omtalar BörTt- 
LINGK, att då drifisen i Februari och Mars hopar sig vid det trängaste stället af Hvita 
hafvet, dess ”hals”, infinna sig sälhundar i oerhörda skaror för att yngla på isen. Från 
alla håll strömma nu Ryssar och Lappar till för att slå dessa. Fångsttiden varar 8—14 
dagar och hvarje jägare kan derunder göra en vinst af 3—400 rubel b:ko, några förtjena 
till och med ända till 1,000 rubel. BöHTLINGKS korta meddelande innehåller visserligen 
ingen uppgift på hvilken art denna fångst gäller, men då man dermed sammanställer 
uppgifterna hos Parras och LEPECHIN, synes det knappast vara något tvifvel under- 
kastadt, att det är Ph. groenlandica hvarom här är fråga. Den förstnämnde säger un- 
der sin Ph. dorsata: ”frequens in mari albo et oceano Lapponiam alluente capitur.” 
LEPECHINS uppgift om att Grönlandssälen ynglar i Hvita hafvet, — och hvilken härvid 
företrädesvis är af vigt —, har redan i det föregående blifvit anförd. 

Fångsten vid New-Foundland omtalas endast i förbigående af RInK, som sätter 
svartsidans aftagande vid Grönland dermed i samband. För öfrigt har jag endast i 


1) Af Ph. foetida och vitulina fångas väl, enligt REINHARDT, tillsammans 50—70,000, men man får dervid 
taga i betraktande dessa arters mindre storlek. I det afseende, att de under hela året uppehålla sig vid 
kusterna, kunna dessa deremot i viss mening sägas vara af större vigt. RINKs egen beräkning af fångsten 
vid Syd-Grönland angifver fångsten af svartsidan i medeltal till omkring 15,000 och af de båda andra till 
24,000. Kanske inbegripas under dessa mindre sälhundar äfven ungar af den sistnämnde? 


22 AUG. QUENNERSTEDT, 


WAGNERS Buch der Reisen I. p. 59 sett något derom anfördt. Under Mars—Maj ma- 


nader skulle, enligt hvad här berättas, omkring 300 fartyg, — om deras storlek, be- 
sättning o. s. v. finnes imgenting anmärkt, — vara sysselsatta med denna fångst, och 


ända till 300,000 sälar under denna tid blifva dödade. Äro dessa uppgifter verkligen 
tillförlitliga, så måste fångsten här bedrifvas i ännu större skala än vid Jan Mayen. 
Förmodligen är den för öfrigt, likasom Jan Mayensfångsten, numera stadd i aftagande. 

Öfver sälfångsten vid Jan Mayen och det sätt hvarpå den bedrifves, har jag i 
de båda tidigare uppsatserna meddelat de upplysningar, jag under min resa varit i till- 
fälle att insamla. Hänvisande till dessa, vill jag, då jag ej har något väsendtligt att 
tillägga, här inskränka mig till några få anmärkningar, beträffande Norrmännens del- 
tagande deri. 

Ar 1846 afgick den första expeditionen från Norge, bestående af trenne fartyg. 
Det ena af dessa, briggen Haabet från Tönsberg, utrustades och fördes af Hr Sven 
Föijen, hvilken haft största förtjensten i utvecklingen af denna förvärfsgren. Fångsten 
misslyckades emellertid denna gång alldeles — Haabet erhöll endast omkring 900 st. 
— hvarföre påföljande år Föijen var den ende, som fortsatte försöket. Den lycka, som 
sedermera följde hans företag, föranledde dock inom kort utrustandet af flera fartyg. 
1852 omtalas utom Haabet tvenne andra fartyg, såsom utgångna ifrån Tönsberg, och 
1853 utrustades såväl derifrån som från andra orter ännu flera. Tönsberg har seder- 
mera blifvit hufvudsätet för dessa företag. 1855 uppgifves antalet af de Norska far- 
tygen till 12-—13 och kring 1861 hade det stigit ända till 22, det största antal, som 
på en gång varit ute. Tvenne af dessa voro dock Holländsk egendom, ehuru med 
Norsk besättning. De dåliga resultater, som fångsten började lemna för flertalet af 
rederierna, förorsakade dock straxt derpå ett nedgående, och 1863 funnos endast 18 
Norska fartyg häruppe, ett antal, som under de senaste åren förmodligen ytterligare 
förminskats. Den öfvertygelse har börjat göra sig gällande, att bedriften är på väg 
att alldeles förlora sin betydelse, åtminstone såvidt den skall, såsom hittills varit fallet, 
utföras med endast segelfartyg. Först under de aldra senaste åren hafva några få af 
de Norska fartygen blifvit försedda med ångmaschin, en fördel, hvaraf flertalet af de 
Engelska sälfångarne länge varit i besittning. Innevarande år har fångsten, efter hvad 
de Norska tidningarne uppgifvit, i allmänhet utfallit ganska lyckligt. Om också sådana 
gynnsamma år kunna bidraga till att för en tid hålla fartygens antal uppe, ligger 
det emellertid redan i arten af sådana företag och i det skoningslösa sätt, hvarpå de 


alltid måste bedrifvas — man behöfver blott hänvisa på det förskräckliga slagtandet 
af de späda ungarne — att deras varaktighet ej kan blifva annat än kortlifvad, detta 


äfven i samma mån, som ökade hjelpmedel för ögonblicket göra utbytet rikligare, d. v. s. 
för djurartens bestånd alltmer hotande. Sälfångsten häruppe går visserligen så långt 
tillbaka som till 1600-talet, men bedrefs i äldre tider endast mera tillfälligtvis; sin nu- 
varande utsträckning daterar den sannolikt först från en senare tid. 

Utom Norrmännen färdas här äfven andra nationer, företrädesvis Engelsmän. 
SCORESBY omtalar att på hans tid — Account of the arctic regions utgafs 1820 -— en- 
dast ett eller två Engelska fartyg blifvit utrustade särskildt för sälfängsten, men att 
hvalfångarne äfven bedrefvo denna såsom en bifångst. Från Elbe- och Weserhamnarne 
utgingo deremot äfven vid denna tid ett antal sälfångare. Fångster på 4—5,000 st. 


DIVERITE TEVE SET ACE VORIID: 2 


anföras såsom någon gång uppnådda. Likasom nu var det ungarne, som företrädesvis 
eftersattes. Längre tillbaka, vid år 1774, voro från icke-Engelska hamnar 54 fartyg, 
företrädesvis Hamburgare, utrustade uteslutande för sälfångsten. "') 

Någon säker uppgift på antalet af de fremmande fartyg, som för närvarande 
drifva sälfångst häruppe, har jag icke varit i tillfälle att förskaffa mig; i Norska tid- 
ningar uppgifves det för 1846 sammanlagdt till omkring 100, förmodligen till större 
delen tillika hvalfångare, och under år 1855 sägas åtminstone 70 Engelska fartyg hafva 
varit på fångst häruppe. Aro dessa siffror ej för höga, så måste det aftagande, i hvil- 
ket Norrmännens fångst under senaste år varit stadd, i ännu högre grad träffat de 
öfriga, åtminstone om jag får döma efter det antal Engelsmän, Tyskar o. s. v., som 
jag var i tillfälle att se under min resa. 

Jag bifogar här en tabell öfver de Norska fartygens fångst sedan år 1856 ”), upp- 
satt efter de i Norska tidningar befintliga uppgifter, och hvilken jag, trots dess ofull- 
ständighet, trott böra vara af intresse i flere afseenden. Någon säkrare ledning för 
beräkningen kan den icke lemna, då den dels icke — särdeles torde detta vara fallet 
i de främre kolumnerna — utvisar huru många fartyg, som för hvarje år varit ute, 
dels på många ställen icke upptager verkliga utbytet vid fångsttidens slut, utan inne- 
håller sådana uppgifter, som af de först hemvändande fartygen lemnats om de qvar- 
varande. Siffrorna äro således ferestädes sannolikt för låga, ehuru då det här före- 
trädesvis gäller senaste delen af fångsttiden eller den s. k. gammalfångsten, vid hvil- 
ken åtskilliga mindre gynnsamma omständigheter, såsom ofta inträffande tjocka, djurens 
tilltagande skygghet o. s. v., måste tagas med i beräkning, den förmodade tillökningen 
i de festa fall ej torde få alltför högt uppskattas. Antalet af ungar och gamla djur 
har hvar för sig blifvit upptaget, då sådant särskildt funnits angifvet. Der underrät- 
telser om fartygens fångst saknas, ehuru de särskildt blifvit nämnda bland de för året 
utevarande har sådant anmärkts med tecknet ». De 6 -—7 sist uppförda fartygen hafva, 
sävidt jag vet, icke varit utrustade efter 1862. 

Anmärkningsvärdt nog har ifrån Norge, åtminstone såvidt mig är bekant, intet 
blifvit publiceradt om denna fångst — om man undantager den förut citerade upp- 
satsen i ”Skillings-Magazin”, hvilken dessutom ej innehåller många faktiska upplysningar 
— ehuru den synes 1 lika hög grad böra fästa naturforskarens uppmärksamhet som 
statsekonomens. Noggrannare och mera omfattande uppgifter derom, än de jag varit 
i stånd att lemna, borde härifrån, hvarest man vore i tillfälle att från rederierna och 
fartygens förare imhemta nödiga upplysningar, lätt kunna åvägabringas. Allt hvad som 
kan bidraga att öka vår kännedom om djurarter af sådan vigt för ett helt stort jord- 
område — och äfven blotta siffrorna hafva här sin betydelse får förmodligen icke 
anses som oväsendtligt eller uppmärksamheten ovärdigt. 


1) Till sälfångstens historia från äldre tider sakna vi nästan alla bidrag, under det att den vigtigare hvalfång- 
sten blifvit med stor utförlighet behandlad af flere författare. Utom det ringa ScoreEsBY anför, finner man 
äfven nägra kortare notiser i: MARTENS Spitzbergische Reise-Beschreibung 1671, p. 76; KUHNsS erste und 
Zweite Reise nach Spitzbergen 1720 och 22 (tryckt i ADELUNGS Gesch. d. nordostlichen Schiffahrten, p- 
430—52, 36); ZORGDRAGER, alte u. neue Grönländische Fischerei 1723, p. 241—43; ANDERSON, Nachrichten 
von Island, Grönland u. d. Strasse Davis, 1746, p. 234. 

För 1864 har jag ej varit i tillfälle att meddela några uppgifter. 


NNERSTEDT, 


QUE 


AUG. 


'668'< 
"GPL'L9 
”C98I 
("4987 INdy Ta 'pPerquoxoj 'erqsigwar) uUD|Sjes 'IS TFFAG 490 xoRds 17 OFE wexm 171 0006 geddaxsin gwuesua Sxqsuor ey garuussbursb ess I9pugn 


'916'2 galge 
"9062 'TI6'96 
"98 '€98I 


1: YoBdg 
RE ePppaxago UULSIES IS 


« (CE [00 (008) « (ENS 
| | « « =|= (009) 10007 004'T 1008 | LIG 
IKE (002) (0047) | | 
| | | «1 «| (0002) | 
| | | (008) 00 
| | 008 I = I — | — |6TOT 10987 | (008) 666 T | 268 | — 1008 
009i5 (002fe OCEAN AE (0002) (000'7) 10088 | 008'g 
OCT (00GiG I EE (009) (0025-0091 sn ROOT Sö AESS EN Så Eat a 
299 |928 100T I00FTI| <oI << 1-(008) 008T | — |000T |009'6 | (00TT) —1098T1068 10008) — |A4EG |009T 
(CaamE00SK 00 EE 0 a 0 | | = 
: 00T | OGP 1006 |00GT 19868 | — (008'T) VÄNR (0002) | 
(TT8) SATT |00RT | = | — 1008 1009 1008T)] = I = = (092) (009) (007'€) SEN 
«upper 1080 1006 | 00500 |0S8 |OSO'T|OLET | 009 | — |e8L FOT) — | — |599Tl68 (009'8) | FESC | SOL 
— 10087! (0097) 1006 1088 1000 1|000'8/0088TI = IE fjol oe = | = ÖS nr Nee 
208 1008 |00TT|OPL'ö |OLT |006T OSP |009'T [004 1009 1OBGTI = of fö jr | 
[OG [OO RAT I EE 100655] (006500 [0075 [090065 EE « (0002) =S 
009'T | 9EL'P | 00F'T | 00F'€ | — | — 1008 |0048|09€'T 098 |896 |AOTT) = | — 1005 | = |OBBT|) = I = | | 
AB] (000 Er (0085 1100075 (002501 | [9 GHT MCS RE (000165 
666 |€8e |098 10008) = | — 1006 10008 1004 | = | = - 1968 | — 10049 OSTI (0009) 10098) — 
— 1049 |008T 0068 | 058 | 006 | 000'T | 006'T | 000T |00ET |) — | = (000'T) (0002) = | — | 0098 0807 
EN fö (02€'T) — |00P |009'T | 009'T | 00T'2 | 0005 008 | — | — |00TT | 00€'T | (OCD = 1 = |0EP'8 | 084 | 
— I — |000T 068 | — 1008 1096 |0068/000'T| — |088T| — (008 T— ET) RS (I | 
I I | 
«ppt ng 10088 | 0009 | 009 | 0058 | 00€'T | 0078 |OS9B | — | = | — | « « (000"€) äl ER RA 
= 0 «1008 10076 |029'T | 00T'8 | 0008 | 008 10086 [0046] = I = (00897) 10008 |00TT | — |OGE'E] 
; | 
ND | an | Ueg | Ban |ben | 20 |A Ban | eb | 200 | Hep, | a | avg | Arn | Up | 200 | Hep | 20 | ken | 20 | 
I 
9987 'C98I '€98I 'z981 ”T98I :098T 6581 '8G8T "LS8I oss | 


:2310N ey upIp uppstojgn apsolän 17 apurljog Ipun 


'668T PeIsSnuUN (x 


(oswoxJ) uÄvgr UDP 


(BrameT) UP 
0. rr rss PR Uuagund.v 


UIPUNYIDS 
RQp.oN 


(uvru BUMrS 
PUPsUDYYsSUwYD 


Je Uuapeds) 
EN SE (PULT[OH) 200 MT 
"= (Proljapues) Lappoyu»Dis 


UFIULILISPLON 


(pre 
UDPULILISLDIOT 


-SYLIPaLT) 
(uwawmrig) NYLON 


UPPLON 


"(Brqsuog,) 229v7H 
see (u9wunturi) DPINYS 


29QDYST 


Labupg 
OL) PpuwuatT 
ESSENS fe AE SS 0719 
"(FI2QSUOL) 2PUOT IYSLONT 
:--(emensuqg) uakvnr uvp 


(B19qsuo,) uauLoOlQST 


-[9H I u9?23uttreH) 0dp.coAr 
UNPYUDLT UYOf US 


(B19qsuOL' LAZY 


HE VRT I 


339 
39 


ddays 
DILIG 


ddays 


ddaqxs 
ddays 
ddays 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 25 


Cystophora cristata ERXL. NILSssSon. Phoca leonina, Fabric. Fauna groenland., Ph. 
ceristata, Fabric. Skrivter af Naturhist. Selskabet I. 2. p. 120. 


Under våren visar sig äfven denna art på Jan Mayens-isen, ehuru långt ifrån i 
en med föregående jemförlig mängd. Sjelf såg jag endast helt få gamla klapmytsar; 
af ungar skötos från vårt fartyg omkring 40—50 stycken. MALMGREN har (1. c.) redan 
rättat den i Skandinavisk Fauna förekommande felaktiga uppgift, att det är klapmytsen, 
som är föremål för den i norra Ishafvet af ”Robbenslagarne” bedrifna fångst. Emeller- 
tid torde man dock icke med MALMGREN få säga, att han endast ”undantagsvis” an- 
träffas derstädes, tvärtom äro hans vandringar till drifisen lika regelmässiga som före- 
gående arts. Han synes dock ej vara så sällskaplig som denna, utan sprider sig mera 
öfver isen. Och ehuru vår klapmytsfångst blef mycket obetydlig, så lärer det ej vara 
utan exempel, att man kunnat få ett par hundra gamla djur på ett enda fartyg; natur- 
ligtvis på det hela ett mycket obetydande antal i jemförelse med det utbyte jagten 
efter Grönlandssälen lemnar. Sannolikt är väl att klapmytsen långt mera kontribuerar 
till den från New-Foundland bedrifna fångst än förhållandet är vid Jan Mayensfångsten, 
som eger rum på platser, aflägsnare från centrum för hans utbredning. 


1. Mått af gammal S, den 31 Mars. 


TE OGMEDE TT masse gr Forss ba NS SET NA RA SE TRE SE a na pa AS ra ag SK 
TN SVERSJOC ESD HS oogocka bero a pund so ar UD SK RR SR ER RESAN 0 SDR RAMARNA LER G Ra (ES 
TE Perm O te ee SER orre Sd TS IRAN RE a STR SR AN RI BR CR NA RS SL NS RANA MERTADA 
Ian kojen DN akt. (RN SSD SEN SÄNT ARTS I NS JO NEF SE VAR & 
Balmfoten” 1 YTRO SEAN TAN esse kd ör äs ASTA RA SN Ls SOS NE SSR NAS 
ÖVERST oo bosse eo de SA EFS ARE LL RASA N SNR AS AA r rs IS LL ÄRR AR SS EA OEI (RR NON ARE AA NG ED 
IBunelan ÖGREN cor TN RES KR AL FSA EE SER SE REN NA ANTAG 
lemnelllera ÖEob, OCh PR gås Ar het RARE AE a BRN SA dal EN RASA 200 
Iömnelllan DASOORTREA RSA re oo Gers är er RE ORELE Ens dh Re ERE ARE oc 25 

» » TAC (ACT AE RR sd 0 RARE SRA SS (ON AN hn SE ÖR RR EA pa Ae OM 
Hl La Va Un GT TAG EA LIG AR SR Tr År rå ÖN ÄN a NSD SR No: INS 
(0050 fö TO NE SEE EA RA ERS RE OG a Te BOT a GR RR SE fe 6 RÖR TA Er ep 3-4. 

2. Gammal 2, den 8 Maj. 
Längd till svansspetsen ........ 2 SOSESAIPO BTG TESLA ADA LUISE STOR ST IA fett, OROR 
ömkckötsA bakom framtötternetsse mn. G0M4 HERO TB FYREN R TR TA obe TRAa IKON 
Öm kretskkmsam'omyb altöbtte rn ee. ess OM BETE ART RN RN MONO 
lälervudlets NängölkssssasgsNNSANRAEe NS I Nee RR re RER Är MRS Ne 
» lörnedlal ÖTTEE RAR gr sne NS AA ANN nat SERA USS RARE Ed SRS SORSELE CCD 
INOSenskbr Eddy arom nor aa lys 8. scn blan prio dagas bop ss ng sb ere AD 
ERO An O Sök (6 ÄR RNE LA Teatrar fl JAN MSN da OR FASER HO Fa AN or AE vr SMS 
ITS TAm 2Ö 2 Oe TN ARE IGM ba re. Om TORA Stor, Seed sn da. re 
FITA OO ELAN AHO ENE a 1 RO NOSA VANA STARR NANNE Ore 000) 7 ams Ol” ra neteerga tDleN TON 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7, N:o 3. 4 


26 AUG. QUENNERSTEDT, 


EF raäambenet us anntulpaU. se ee HARE HEM done ARA lr BRL ANSE SPE DEREN 163 
» Ib a ksbulls res ARS stole erste Laos (RR 
SM ATI STE TNG SEN so sd N EG ba FBR AR HI NE AO SFL et i mA SS RAS SK RR LS LE Bla Bg SAT SÄ SS RR Hå. 


a) Den 20 Mars. —b) Den 28 April. 


[an o dECIIFSVanS spetsen ee Aer ANS UR brer eve Tee Kra 3) All SKI 
Omkretse VAS Bri MOOG NEN BOGSTA Ford SLET SRA MD PS 
Omaikretskon ua oden. MARIS IN TERS (Su AR ROMA NE TE 1698 
Eranmtoten tramtillka kB ESR I NEN TER MUR era DUO TA 

IF amfö tent akt AE EEE EI ER IATA SUR KA HR EUT RE SD -— AA 
Bakfot! sy ttre kanten eka OCR Ore Oe Fe TE me rer 8". HET 
Fuifvardetst an sd at IS er een DA 

Nosens bredd bakomimorrharen sc HÖRT NET 208 
IFiöfvn dets bored MOLVSR ORM ESS rer AI ee —- LE 
Bran onosktoulk örats Ret BE SHARE SNORRES MS 4 
Emellan ö sonen -StHhu Ta (AM MOT EU DT ET Rene SEE ON 
SV ILS CIA bre kr TS EE FÄR va Er ANS GAA VIE SE SELENE TI RS Då AN 


a) Tagen lefvande på isen; blott ett par dagar gammal; en del af nafvelsträngen 
ännu qvarsittande. 

Färgen var hos den gamle hanen ofvan och ned på sidorna ganska ljust askegrå, 
hos honan ännu ljusare, nästan hvitaktig, med stora oregelbundna svarta fläckar (då 
de nyss kommit ur vattnet synes bottenfärgen mycket mörkare, skiffergrå eller gråblå); 
undertill hvitgulaktig med glesare och mindre skarpt begränsade fläckar. Hanens egen- 
domliga s. k. mössa, hvars betydelse väl ännu ej blifvit ställd på det rena”), har, så- 
vidt jag genom kikare kunde varseblifva, då den blåses upp ingalunda det utseende 
man vanligen gifver den på teckningar, utan bildar framtill nästan ett slags kort sna- 
bel, som, då mössan är slapp, blir ännu märkbarare, och hufvudet erinrar då påfallande 
om teckningar af dess slägtförvandt i södra polarhafvet, Cyst. proboscidea. 

Ungen, hvilken genom sin breda och tjocka nos vid första anblicken skiljes från 
ungen af föregående art, var ofvan och ned på sidorna enfärgadt grå, af längre silfver- 
gråa hår och kortare svartaktig bottenfäll; nosen och framdelen af hufvudet under 
ögonen mörkare; öfverläppen och hela buksidan hvitaktig, färggränsen ej skarp; klorna 
hvitgulaktiga; morrhåren i 6 rader perlbandslika, platta, vid roten bruna, i spetsarne 
hvita. Iris brun. Genom pupillen synes, såsom hos öfriga sälarter, en stor, i grönt 
och blått skimrande tapetum. Kring ögonen hos ungarne, såväl af denna som före- 
gående, fann jag ett pediculusartadt djur — möjligen tvenne olika species. 


1) Se deröfver RAPP: iber d. ausdehnbaren Anhang auf d. Kopfe d. Klappmitzen-Seehundes, mit Kupfertaf.; 
i MECKELS Arch. f. Anat. 1829, p. 237—40. Åberopande FaBRrIcIL uppgift, att klapmytsen förmår uppe- 
hålla sig längre under vatten än öfriga Phocaceer förklarar RAPP mössan för en luftreservoir. Oafsedt de 
inkast, som för öfrigt kunde göras mot en sådan uppfattning, kan man ej inse huru ett luftförråd, som ju 
redan en gång passerat lungorna, kan möjliggöra ett förlängdt uppehåll under vattnet. Att klapmytsen 
retad eller skrämd blåser upp mössan har jag iakttagit. En teleologisk förklaring af denna egendomliga 
bildning torde öfverhufvud vara alltför mycken vansklighet underkastad; de företeelser, som med densamma 
stå i samband, dragas måhända rättare inom den psykiska lifssferen än inom fysiologien. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 20 


Aldrig såg jag ens den mycket späda ungen beklädd med något, som kunde jem- 
föras med sälungarnes mjuka ulldrägt. De klapmytsungar, som fångades längre fram, 
hade visserligen en något olika färgnyans och syntes liksom mera stickelhåriga; men 
detta var också hela skilnaden. Möjligen äro ungarna redan från början klädda med 
styfvare hår, liksom hos hvalrossen, eller försiggår en ullfällning i moderlifvet, såsom 
förhållandet är hos Ph. vitulina. — Ungar i andra året såg jag ingen gång. 

Späcklagret hos den gamle hanen var 1 snittet på buksidan två tum, på bröstet 
något tjockare. En fullvuxen hane anses gifva omkring en tunna späck. En mycket 
stor klapmyts värderas till omkring 20 specier. Späcklagret var hos den späda ungen 
ungefär tumstjockt. 

Klapmytsen har en mycket inskränktare utbredning än de båda föregående och 
förekommer endast inom Norra Atlantens isregion och i dennas sydligare delar. Vester 
om Barrow Straitet finner man honom icke omtalad och vestsidan af Davis Straitet 
torde få anses såsom hans gräns åt detta håll. I sin Voyage to Hudsons Bay har ELLis 
lemnat en teckning af klapmytsen; i texten finnes han dock icke med ett ord omnämnd. 
Vid vestkusten af Grönland förekommer han temligen talrikt i de sydliga delarne, så- 
som vid Julianehaabs distrikt — den årliga fångsten anslås till 2—3,000 stycken — i 
Nord-Grönland är han deremot sällsynt. Från ostkusten omtalas han af Graan. Här 
infinna sig om sommaren Grönländarne vid ön Alluk (ungefär 60? N. B.) för att fånga 
klapmyts. Straxt ofvanför denna ö såg GRrRAAH i slutet af April en del ”neitsersoakker” 
på isen. Vid Spetsbergen har han icke blifvit funnen under någon af de Svenska ex- 
peditionerna (en unge blef under den första skjuten på drifisen vid Beeren-Island bland 
Ph. groenlandica). MARTENS omtalar honom icke heller härifrån; deremot säger Sco- 
RESBY (Account, I. p. 511) att klapmytsen, ”the hooded seal”, är allmän vid Spets- 
bergen; en uppgift, som jag måste föreställa mig såsom beroende på en felskrifning, 
såvidt man icke får förstå den så, att drifisen vester om Spetsbergen dermed blifvit 
afsedd; en tydning, hvilken de ord, som straxt ofvanför yttras om sälarnes förekomst, 
dock knappast synes medgifva. Jag tror icke att man får taga verkningarne af Jan 
Mayensfångsten härvid särdeles i anslag; man skulle annars kunna föreställa sig att, 
fastän t. ex. Grönlandssälen numera icke visar sig vid Spetsbergens vestkust — åtmin- 
stone under sommaren — den fordom der varit talrik, hvilket dock, efter hvad MAR- 
TENS och ZORGDRAGER gifva vid handen, icke varit händelsen. Vid Nowa Zembla an- 
träffades icke klapmytsen af Vv. BAER; deremot fick han underrättelse om att en sälart 
med en mössa öfver ansigtet och hos Ryssarne känd under namnet Tewjak någon gång 
visar sig vid Timaniska kusten och i mynningen af Hvita hafvet. Hvarken PALLaAs eller 
LEPECHIN omtala honom derifrån. Ju längre mot öster och norr desto sällsyntare 
blifver således denna art och förlorar sig här, emellan 60-—70? O. Long., alldeles. Vid 
Finmarken, hvarest han är känd under flere olika namn, visar han sig endast sällan.!) 
Hans södra gräns torde ungefärligen sammanfalla med föregåendes och han visar sig 
endast sporadisk söder om New-Foundland och Island. Redan kring sistnämnde ö, 
hvarest han är känd under namn af Blaudru-Selur (Blere-Säl), är han mycket sällsynt. ?) 


1) NiLsson, MALMGREN. 
2) OLAFSEN, I. p. 532. 


28 AUG. QUENNERSTEDT, 


Under namnet Ph. leucopla har THIErNEMANN beskrifvit och afbildat (Tab. XIII) en unge 
derifrån, dödad bland flockar af Ph. groenlandica. — Amerikanska sidan af norra At- 
lanten kan således anses såsom hans egentliga hemvist. 


Äfven klapmytsen är en pelagisk och sällskapligt lefvande sälart. Den lägger 
sig helst på drifisen; emellertid synes det, som om den äfven anträffades på bugternas 
obrutna is och derstädes danade sig särskilda andhål. GRAAH säger nemligen, att han 
anträffade klapmytsar ”adspredte ved deres Tishuller i en temmelig dyb Bugt med 13 
fod tyk Lagiis” (1. c. p. 70). Likasom Grönlandssälen försvinner den på regelmässiga 
tider från kusternas närhet och dessa utvandringar företagas också ungefärligen sam- 
tidigt. I sjelfva verket synes det som om ett visst samhällighetsband förefunnes emellan 
dessa båda djurarter, åtminstone anse sälfångarne vid Jan Mayen klapmytsens anträffan- 
de såsom ett tecken på att sälen ej är långt borta. Sannolikt beror klapmytsens före- 
komst långt på sidan af dess egentliga zon derpå, att spridda individer åtföljt de van- 
drande sälflockarne. 


Klapmytsens första utvandring gäller, likasom Grönlandssälens, drifisen, på hvilken 
den, i Mars månad"), föder sina ungar. Den första klapmytsungen såg jag den 14 Mars, 
och de följande dagarne syntes ännu flera; klapmytsen synes således yngla något tidigare 
än Grönlandssälen. Efter ingången af Maj månad anträffades sällan några klapmytsar; 
förmodligen hade de till största delen vid denna tid redan börjat anträda sitt återtåg. 
Att GrasH fann den vid kusten i slutet af April har redan blifvit nämndt. Från 
denna tid?) till början af Juli visa de sig och gå in i fjordarne vid Grönländska vest- 
kusten; i sistnämnde månad försvinna de åter tills i Augusti, då de mycket afmagrade 
återvända. FABRICIUS omnämner ej denna sista flyttning, utan säger blott, att klap- 
mytsen på andra tider än under April-—-Juni sällan eller aldrig ses under land. — Om 
tiden för parningen har jag ej fått några underrättelser. Möjligen gäller här detsamma 
som ofvanför blifvit sagdt om sälens parningstid. Hanen säges samla flera honor om- 
kring sig och lefva i polygami. ?) De få gånger jag såg gamla klapmytsar åtföljdes 
hanen emellertid städse af en enda hona. 


Delplunus delphis Lin. LirseBorG, Skand. Hvaldjur, p. 6. 

Den 31 Maj, kort efter det vi lemnat drifisen — vi befunno oss denna dag på 
ungefär 719: N. B. och 1—29 O. L. — såg jag en stor flock ”springare”, hvilka i en 
rad efter hvarandra sprungo högt upp öfver den lugna vattenspegeln. De tillhörde 
sannolikt denna art (Delph. albirostris eller Delph. acutus Gray, kunde det efter färg- 
fördelningen att döma ej vara); kroppslängden tycktes vara omkring tre alnar; ryggfenan 
temligen hög, belägen ungefär vid kroppens midt; färgen, ofvantill svart, under hvit; 
ett svart band på sidan, gående bakåt mot stjertfenan. Kroppsformen öfverensstämde 
äfven med beskrifningen af Delph. delphis; hufvudets form tillät mig dock icke af- 
ståndet att noggrant urskilja. Den upptages icke af REINHARDT för Baffinsbugten, och 


1) FABrRICIUS: ”sidst i April el. först i Maj”. 

?) Så heter det i REINHARDTS tillägg till RInKs arbete.  RINK säger dock sjelf att klapmytsfångsten i södra 
delen af Julianehaabs distrikt först tager sin början från den 20 Maj. 

?) PENNANT, Arctic Zoology, I. p. 162. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 29 


det är mig obekant, huruvida den förut blifvit iakttagen så långt nordligt i denna del 
af Atlanterhafvet. 


Hyperoodon rostratus?  LirJeB., Skand. Hvaldjur, p. 34. 

Samma dag blefvo fem andra hvaldjur synliga tätt invid fartyget, hvilka efter stor- 
leken, ryggfenans form o. s. v. att döma, tillhörde denna art. Blott den brant af- 
fallande pannan, men icke nosen, var synlig öfver vattnet. 


Monodon monoceros Lin. 

Den 30 April syntes bland drifisen en flock narhvalar. Enligt SCORESBY är nar- 
hvalen talrik vid de af honom besökta delarne af Grönländska ostkusten. Vid Spets- 
bergens vestkust visar han sig icke, åtminstone så länge denna är isfri. 


De större hvaldjur, hvilka jag understundom såg häruppe, kunde jag, då de van- 
ligen endast visade sig på betydligt afstånd, icke hänföra till bestämda arter, hvarföre 
de här måste förbigås. Möjligen förekom bland dessa äfven Grönlandshvalen, hvilken 
längre norrut i dessa farvatten ännu är föremål för fångst. 


Foglar, 


iakttagna ute på hafvet emellan 71—74? N. B. och 739 V.—5? O. Löng. under Mars— 
Maj månader. 


Emberiza mvalis LiN.; Isfugl. 

Den 6 April, då vi lågo inneslutna af drifisen på ungefär 73! 30 N. L., 1920 0. 
Long., såg jag ett par snösparfvar qvittrande hoppa omkring på isen, flitigt genom- 
sökande de från fartyget utkastade afskräden. Under loppet af några dagar delade de 
sina besök mellan oss och ett par i vårt granskap instängda fartyg. — ÅAfven sedan 
hördes några gånger på soliga dagar snösparfvens sång muntert ljuda från isfälten. 
Nästan alltid sågs den parvis. 3 


Larus eburneus GMEL. Ismaage, Fangstmaage. 3 


Talrik bland isen, deremot aldrig synlig i öppna sjön. Flockar af 20 eller flere 
sågos ofta om aftnarne, hvilande på något isflak. ; 


Larus glaucus BRUENN. 

Mindre talrik än föregående saknades den dock aldrig vid fångstplatserna, hvarest 
dess klagande skri ljöd högt öfver de öfrigas. Oftast såg man den stående enslig eller 
parvis på toppen af de några alnar höga isklumpar, som blifvit uppskrufvade på de 
flata isfälten. Den var då ej lätt att komma inom håll. Flygten är högre än de andra 
måsarnas.  Stormfoglarna, som, sins emellan i förbittrad kamp, i stora svärmar samlat 
sig kring de afspäckade sälkropparna, förjagade han ofta från deras måltid. 


30 AUG. QUENNERSTEDT, 


Drägt af ett äldre individ i slutet af April: Hufvud, hals och undre kroppsdelar 
hvita med ljust brunaktiga, på magen starkast färgade fläckar; öfver halsryggen ett 
brunaktigt band; rygg och vingar ljust gråblå; vingtäckarne med starkare, vingpennorna 
af andra ordningen och lillvingen med svagare, brunaktig anstrykning; vingpennorna af 
första ordningen hvita; öfvergumpen hvit; stjertpennorna på hvit botten vattrade med brunt; 
näbben gulaktig, i spetsen hornbrun; iris ljust sandgul; ögonlockskanten och fötterna 
blekt köttfärgade; klorna brunaktiga. De hårlika fjädrarne framför ögat bilda en liten 


brunaktig fläck. Längd 2 fot 5 decimaltum, mellan vingspetsarna något öfver 5 fot. 


Möjligt är att Larus leucopterus FABER, en fogel hvilken jag aldrig haft tillfälle 
att i naturen iakttaga, och hvilken på afstånd väl skulle kunna förvexlas med L. glaucus, 
äfven förekommer härstädes, eftersom den tillhör Grönlands (men icke Spetsbergens) 
fauna. 


Larus tridactylus Tis. 

Under seglats i öppen sjö svärmade denna måsart gerna omkring på fartygets 
läsida — de båda föregående såg jag aldrig åtfölja fartyget — men träffades mindre 
ofta ibland den tätaste isen. Vid lugn sjö sågs den stundom flocktals simma på vatt- 
net; L. glaucus erinrar jag mig någon gång hafva sett simmande, L. eburneus deremot 
aldrig. 

Lestris parasitica Lin. 

Endast en eller tvenne gånger syntes ett ensligt individ af denna fogel i slutet 


af Maj månad. Under föregående år berättade man sig oftare hafva sett den, förmod- 
ligen i närheten af ön, hvarest den efter all sannolikhet kläcker. 


Procellaria glacialis Tis. Hayvhest, Mallemuck. 


Talrik på öppna hafvet och bland glesare drifis; inom packisen förekom den 
mestadels endast närmare kanterna. De gråaktiga individerna (yngre) talrikare än de 
med hvit undersida. — Vid Jan Mayen famn VoGt honom i utomordentlig mängd. De 
mot hafvet brant stupande klippväggarnes afsatser voro betäckta af dessa foglar; ett 
förhållande, som står i samklang med det fullkomligt isolerade läget af denna ö. 

På det anmärkningsvärda uti att man under häcktiden alltjemt anträffar ett så 
stort antal måsar och stormfoglar på så betydande afstånd från land, att dervid ej tanke 
kan uppstå på tillfälligtvis derifrån företagna utflygter, har jag redan på annat ställe 
(Bilder från Ishafvet) häntydt. Yngre och äldre individer finnas blandade med hvar- 
andra, om än de förras antal torde vara det öfvervägande. Enligt FABER närmar sig 
stormfogeln redan 1 Mars till sina häckplatser, och lägger ägg i medlet af Maj. Jag 
kan ej föreställa mig att häckningstiden kan på Jan Mayen infalla mycket senare. Äfven 
om så vore händelsen, ser man af hvalfångarnes berättelser hvilken mängd af foglar, 
som under hela sommaren anträffas vid fångstplatserna. 


Somateria mollissima Lin. 
I början af Maj, då vi närmat oss ön, voro några få ejdergäss synliga. VoGT 


uppgifver att han på Jan Mayen i slutet af Augusti såg en flock andfoglar, hvilka före- 
föllo honom vara hanar af denna art. 


DJUREIEVET I ISHAFVET. al 


Uria Briimnmichui SABINE. 
Enslig, dykande bland isen, eller någon gång i stora mot öppet vatten flygande 


flockar. 
Mergulus alle RAY. 


Likasom föregående. De exemplar, som skötos, hade magen fullproppad med 
smärre crustaceer. VoGTt erhöll den på Jan Mayen, men omtalar icke några fogelfjell 
hvarken af denna eller föregående art. Sannolikt finnas dock sådana på de obesökta 
sidorna af ön. 


Mormon arcticus ILLiG. 

Ett enda individ var synligt i slutet af Maj. På SV. sidan af Jan Mayen såg 
ManBY den i temligt antal och erhöll äfven exemplar deraf. 

Vid några af de 1 förteckningen upptagna foglar har deras förekomst på Jan 
Mayen särskildt blifvit anmärkt. Utan tvifvel tillhöra de alla dess fauna, hvars hufvud- 
sakliga öfverensstämmelse med Spetsbergens redan genom de klimatiska förhållandenas 
likformighet är gifven. Till följe af Jan Mayens obetydande omfång och fullkomligt 
isolerade läge är det väl sannolikt att den är något artfattigare. De zoologiska noti- 
serna från denna ö äro för öfrigt högst torftiga. Utom de anmärkta omtalar VoGr 
äfven ”Strandläufer” (Tringa maritima?) och fotspår af en större fogel, som med en 
föga lycklig gissning tillskrifvas en ”Reiher”. SCORESBY, som i sin Account I. p. 154 
—69 redogjort för sitt besök på ostkusten af ön, uppräknar endast: burgomasters (Larus 
glaucus), fulmars (Proc. glacialis), puffins (Morm. arcticus), guillemots (Uria Bränn. & grylle), 
little Auks (Mergulus alle), kittywakes (Lar. tridactylus), terns (Sterna arctica). Han 
tillägger, att foglarna icke voro så talrika, som han föreställt sig. Af de sju Hollän- 
darnes dagbok synes att måsarne icke lemna ön under vintern, utan hafva nästen i 
klipporna, hvarifrån de vid mildt väder 1 stort antal komma ned till stranden för att 
söka sin föda. (BEEcHEY, Voyage of discov. towards the North Pole, p. 175.) 


Jag begagnar här tillfället att inskjuta en anmärkning rörande Spetsbergens or- 
nithologi. I sina ”Nya anteckningar till Spetsbergens fogelfauna” (Vet. Akad. Öfy. 1864 
p- 395) anmärker MALMGREN under Bernicla leucopsis Bechst., att han endast med tve- 
kan och på grund af TOrRELLS och NORDENSKIÖLDS auctoritet uppför denna art bland Spets- 
bergens foglar. På Lunds Zoologiska Museum förvaras emellertid ett exemplar af denna 
fogel, skjutet vid Bellsound 1858. Då den för öfrigt icke blifvit iakttagen derstädes 
torde dess förekomst emellertid vara att betrakta såsom mera tillfällig. 


d2 AUG. QUENNERSTEDT, 


Fiskar. 


Fiskfaunan 1 denna del af Ishafvet är så godt som fullkomligt okänd, och vi 
kunna på sin höjd af det från andra punkter af Ishafvet bekanta draga några allmänna 
slutsatser. Haakjeringen var den enda fisk jag såg häruppe, den enda också, som var 
Ishafsfararne bekant. Det negativa resultat, som undersökningen af sälmagarna lem- 
nade, är redan omnämndt. ScoresBY omtalar, att han utan framgång försökt fiske i 
närheten af ön. 

Scymnus borealis Cuv. Squalus borealis, SCORESBY, Account I. p. 538, Plate XV. 

Trenne exemplar blefvo harpunerade och ännu flere sågos bland isen i slutet af 
Maj månad. 

Jag bifogar här detaljerade mått af det största exemplaret: 

Längd från nosen till spetsen af öfre stjertfliken 129"; till bröstfenans rot 3 9"; 
till bakre kanten af 1:sta ryggfenan vid roten 6 6”; härifrån till främre kanten af 2:dra 
2 9'; härifrån till stjertfenan 2; från nosen till spruthålet 1 5”; till ögat 1 1”; till 1:sta 
gälöppningen 2 7"; till 5:te 3 5; till munöppningen 1 1"; bröstfenan i yttre kanten 
1' 7"; 1:sta ryggfenans höjd 53"; längd till spetsen 1 7”; 2:dra ryggfenans längd 1'3'; 
stjertfenan i öfre kanten 2 1"; i undre 1 6"; tvärsöfver i bakre brädden 2'7", ögat 23"; 
spruthålet 1”; 1:sta gälöppningen 33; munnen tvärsöfver sluten ce. 1' 1”. 

Bottenfärgen var ljust gråröd, der den skymtade igenom det bruna slemlager, 
som betäckte kroppen. Hos en annan var den mera askgråaktig med svartbruna fläckar 
och skuggningar. Pupillen smaragdgrön, iris blåaktig. 

Analöppningen belägen emellan bukfenornas bakre kant, således längre fram än 


på SCORESBYS för öfrigt mindre goda figur. — Lefvern stor, utgörande en god half tunna. 
Magen af det ena exemplaret innehöll tvenne sälungar med hull och hår den 
ene af dem hvitullig — tillika med ett stycke späck jemte dithörande hudbit, synbar- 


ligen af en hval. Berättelserna om haakjeringens rofgirighet funno således äfven här 
sin bekräftelse. Man påstod sig någon gång hafva sett honom sträcka sig ur vattnet 
efter sälkadaver, som legat vid kanten af ett isstycke. Då, såsom bekant, sälungen ej 
går 1 vattnet förr än efter fällningen är det sannolikt att den omtalta ungen blifvit på 
detta sätt nedryckt från isen. 

En ytterlig tröghet och okänslighet äro egna för detta djur. En af dessa hajar 
fångades under det han stod och skubbade nosen emot rodret, hvarmed han fortfor 
äfven sedan han blifvit träffad af harpunen. Under upphissningen på däck, hvarest 
han qvarlåg större delen af dagen, gjorde han endast då och då några föga kraftiga 
svängningar med stjerten. Äfven sedan han blifvit uppskuren och lefvern uttagen fort- 
for han att länge visa tecken till lif. Hjertats contractioner fortgingo ännu en stund 
i spritburken. Ett lösskuret stycke, som på en krok blifvit nedsänkt i vattnet vred och 
vände sig bokstafligen deri. Matroserna förmenade att han först kunde dö med solens 
nedgång; en egenskap, hvilken folktron, såsom bekant, tillskrifver flera andra djur med 
seg lifskraft. 

-Haakjzeringen är ej häruppe föremål för någon; fångst, utan harpuneras endast 
tillfälligtvis. 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 


BIHANG. 


33 


Tabell öfver de under resan verkstälda meteorologiska observationer. 
Temperatur angifven efter Réaumurs therm. 


Månad. 


Mars 


April 


Sf m. 


So 


KO 
An 


> 
LJ 
An 


ARA ARHHH OO 0 0 OVE NM 
[ w 
RA (HG 


HH 
ND 
B 


IE 

Alam 
co 
S 


I 


I 
Or vB OO NN NO 


> 
[SN 
S 


| 


= 
I 
eS 


ut or 
eS 


— 8,50 


Ittttttt+tt+t tt ll 
NN FNB NNE ENA 

-— 

a 


I 
[iaRa—a 
Sue a 
SS SS 


= (0 
= YI 


KE. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 3. 


vu 
o 
B 


o 


| 
BOR OO AN 0 NIO ON 
-— 
o 


- 
So 
eS 


Sem Lat. Long. 
— 7246] — 
T252)] — 
SA VEONE O 
— [7326 | — 
— [7313 | 384 0. 
= | VRT VAN Ve 
— TV47 | —— 
= TRES NEP 
7231] —- 
+0,50 | 7241 1” 31' O. 
=! AR 
—0,50 | 73221 | — 
00 
+0,50 | 73341” 20' O. 
=0 0 EA 
= | — | — 
+0,75 == 
=Z 73255 138 OO. 
5 fs 
=2)0 | =S = 
—1 ET SES 
108) = == 
—9 20 rena 
—7T SS SS 
=E 


snö. OQO. 


klart... NNV. 
ngt snö. 

ngt snö. 
tjocka, snö. V. 
tjocka. 

snö. 


snö. SSV. 


SV. 
ngt snö, regn. SV—S. 
snö. S. 
tjocka. 
snö. SO till S. 
SO. 
tjocka, snö. SO—ONO. 
tjocka. V. 
tjocka. S till V. 
VSv. 
SV. 


| tjocka. 


stark tjocka. SO-S—-SV. 
tjocka, snö. VSV-V—NV. 
tjocka, snö. NO. 
tjocka. ONO. 

ngt snö. NO. 


34 


AUG. QUENNERSTEDT, 


Månad. 


April 


Maj 


Dag. 


22 
23 


12 m. 


6 e. m 8 e. m. Lat. Long 

FF) SAR SN sö NO, 

= == | == Vela  NNV. 

—6 = klart. 

—4 —4,50 | 71”53 | 45 V. klart. 0O—SO0. 
—1,50 | —2 — | — SO. 

—2,50 | —3,50 | 72236 | — | klart. SO—0. 
—2,50 | —3 72151) — mulet. SV. 
BT RR EP N. 
NA I 5 lagt sat (OS0 
—6 —6 — Isnö. O—NNO. 
SB (RIS AN Va N 

=6 =6) = 1 == ngt sö No 
— | —-6,50 | — | —  |klart. N. 

—3,50 | —3,50 | 7214 | — Isnö. NO—ONO. 
—2 —2 —— | — Isnö. OQO. i; 
—2,50 | —3 7240 | —  Isnö. ONO. 

=2 —=2,50 | 72226 | — snö. NO. 

-2 -2 — =  öjode, NO 

—- 1,50 | —1,50 = ujocdka. NO 
—0,30 | —1,50 | 72229 1135" OQO. NO. 
—1,25 | —2 — | — klart. NO. 

—2,50 | —2,50 ol — N-NO. 
—2,50 | —3,50 | 7312 | — NNO. 

—4 =4,25 |] — | —  Isnö. NO. 

-3 —3,50 = Jagt mö NO, 
—4,50 | —4,50 | 7252 | — NO. 
—2,50 | —-3,50 | — | — 

IL30 | AN RA 

+0,50 | 1,25 | — | — 

+3 —0 — | — 

12 | 125 = I ngt snö. OS0: 
—0,50 | —0,50 | 73814) — SO. till OQO. 
—0 —1 oo SO. 

— 1 —-0)25 (7828 Bl —— O-—ONO. 
+0,25 | —1 STO MN ONO. 
+0,25 | —1 — | — [stark tjocka. ONO. 
—0,50 | —0,50 — tjocka, snö. OQO. 
+1 +0,50 | 72220] —  JItjocka. 0. 

+1 +0,50 | 7145 | —  Istark tjocka. V—VSV. 
= | Pål Re [OCKkA: 


Fig. 


o 


DJURLIFVET I ISHAFVET. 


TAFLOR 


läs IB 


Phoca groenlandica Gm. 
Phoca barbata FABR. 


Cystophora cristata ERXL. 


Tafl. II. 


Unge 1 fällning. 


Unge. 


Cystophora cristata Erxz. Hona. 


Pannkak-is. 
Bay-is. 


Tafl. III. 


30 


1027 PIRATEN Pr I 
TOMT TE BIE dIvq es OY d 6 


Sumgpe 


J 
wa) COPULIUIOTT Po 


I! 


a 
FRUN AEA J 


ja Ad mn CEN HA IRS uj ur fe pe SUN 


DO UMPH 


: (Pug) Pest Ba0oydorskg vy 


k MCM jeu 


I TPT DARUST 10AJt ml postumt) MW : oe IN HA es utpurg PENV HSUNHIN NY 


X 3 
RN ö 
SE 
N r 
Y 
/ 


| "ST- ARG Zz 


VO UNT t 


LV 


IL 300 09AfeysT rjaAjtm(g IpojsTounnt i HA P5 Utpure HpeNy ASO N 


S 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Bender Lt NGr de 


BIDRAG TILL KÄNNEDOM 


AF 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD, 


AF 
ARE NVEEEES ME ARTE SME 
MED TVÅ TAFLOR. 


TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNADE DEN 8 SEPTEMBER 1867. 


STOCKHOLM, 1868. 
P. AA NORSTEDT & SÖNER 


KONGL. BOETRYCKARE. 


TMA 


SÖS. 
d HA NIGSR $ (NNE dd 


IAN 
AS EPN 


U: ett, år 1864, i Köpenhamn tryckt arbete!) med titel ”Om Skjevheden hos 
HFlynderne og mnavnlig om Vandringen af det övre Öie fra Blindsiden til Öiesiden tvers 
igjennem Hovedet, m. m., Bidrag til rigtigere Opfattelse af Flyndernes Bygning, af J. 
JAPETUS SM. STEENSTRUP, har den berömde naturforskaren lemnat åtskilliga intressanta 
bidrag till pleuronektoidernas naturalhistoria, äfven sedan de uppnått sitt till det yttre 
allt för väl bekanta utvecklingsstadium eller hunnit den grad af utbildning, att ögonen 
ligga på den efter regeln färgade sidan. Såsom redan af titeln för nämnda arbete sy- 
nes, har Prof. STEENSTRUP genom sina undersökningar kommit till det resultat, att 
pleuronektoidens ena öga, ifrån att likasom det andra i ett tidigare stadium hafva haft 
ett läge såsom hos fiskar i allmänhet, intager sin plats på kroppens färgade sida der- 
igenom, att det förstnämnda ”Öiet virkelig gaaer fra den ene Side tvers op igjennem 
”Hovedet over paa den anden Side, eller med andre Ord: att den symmetriske Fisk 
”efterhaanden skeler sit Öie ind i og op igjennem Hovedet ud paa den anden Side 
”og til sidst skeler sig til fuldstendig Flynder” >). ÅA sidan 14 (156) heter det: ”Öie- 
”gruben — orbita — for dette Öie er udgravet midt i selve Pandebenspartiet”, och sid. 
15 (157): Öiet har ikke kunnet antage det Leie, det har paa den anden Side af Hovedet, 
uden at gaae i en skraa Retning ind og op igjennem Hovedet og komme ud paa den an- 
den Side.” 

Efter undersökningar af en särdeles ung Rhombus vulgaris YARR., äfvensom af 
kraniets byggnad hos utbildade individer af samma art, hade jag ?) i en föregående af- 
handling kommit till ett annat resultat, eller att det ena ögats omflyttning hos dessa fiskar 
försiggår genom en vridning åt ena sidan, utan att detta till fiskens färgade sida öfver- 
gående öga lemnar sitt läge å hufvudets yta. 

Då det lilla material, som vid det tillfället stod mig till buds, efter bästa förmåga 
begagnades, och ej ringaste anledning var att misstänka, att ju icke den då erhållne 
lille — total-längden 193 millim. — ungen af Rhombus vulgaris Cuv.”) befann sig i 
ett normalt utvecklingsstadium, kunde jag ej antaga, hvad STEENSTRUP med bestämdhet 
sökte visa: att det var en monstrositet, ett missfoster, som hade fallit i mina händer, 

!) Särskilt aftryck af Oversigt over d. K. D. Vid. Selsk. Forhandl. i Nov. 1863. 
?) Se Professor STEENSTRUPS nämnda arbete, sid. 21 (163). 


3) ”De flundreartade fiskarnes kroppsbyggnad är mera skenbart än verkligt osymmetrisk”, Öfversigt af K. Ve- 
tenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1854, p. 173. 


?) Detta namn vill STEENSTRUP, 1. c. sid. 26 (168), utbyta mot det äldre Rhombus barbatus Coca. 


4 A. W. MALM, 


och icke ett regelmässigt utvecklingsstadium i Släthvarens utveckling !). Sedan STEEN- 
STRUP kommit till en sådan åsigt, enligt hvilken den af mig beskrifna Rhombus-ungen af 
honom hänförts till samma kategori som YARRELLS BRhombus vulgaris med ”a malformed 
head” ?) och den af mig, 1. c. sid. 180, beskrifna och med YARRELLS nämnda Bril lika 
gestaltade, 145 millim. långa Rhombus maximus, samt åtskilliga dylika monstrositeter, 
finner STEENSTRUP intet hinder att, efter en lika omfattande forskning i hithörande 
litteratur som granskning af flera pleuronektoid-slägtens kraniebyggnad m. m., afgifva 
ofvannämnda förklaring öfver det sätt, hvarpå det ena ögats omflyttning enligt hans 
åsigt försiggår ej blott hos det af honom iakttagna och med utmärkta figurer belysta 
Plagusice-ynglet, utan hos alla pleuronektoider. 

Efter offentliggörandet af min citerade uppsats, har jag, förutom den derstädes 
beskrifna Rhombus-ungen varit i tillfälle att iakttaga ett tidigare utvecklingsstadium 
äfven af Solea vulgaris, samt ett ändå tidigare af Pleuronectes limanda, således yngel 
tillhörande flera genera, och derjemte, år 1856, observerat och beskrifvit de aldra första 
utvecklingsstadierna af Pleuronectes flesus, och vid alla dessa tillfällen funnit min för- 
klaring af fenomenet fullständigt bekräftad, hvarom jag äfven lemnade några under- 
rättelser vid naturforskaremötet 1 Stockholm, år 1863, vid zoologiska sektionens sam- 
mankomst den 10 Juli. S 

Professor STEENSTRUPS yttrande, sid. 21 (163), ”at Fremgangsmaaden” (ena ögats gång 
”tvers igjennem Hovedet”) ”for de tvende Öines Anbringelse paa den ene Side af Krop- 
pen maa vere den samme hos alle Flynderne”, eller densamma, som STEENSTRUP upp- 
gifvit den vara hos hans särdeles intressanta Plagusice-ungar, måste således i högsta 
grad modifieras. Det måste till och med inskränkas ensamt till samma Plagusice, hvilket 
likväl skulle stå i rak strid mot all analogi, likasom mot den i grunden öfverensstämmande 
byggnaden äfven af kranierna hos alla de olika pleuronektoid-formerna, hvarföre det med 
skäl kan antagas, att till och med STEENSTRUPS Plagusic utveckla sig på samma sätt som 
alla andra pleuronektoider, på sådant sätt, som det af mig blifvit angifvet. För ett sådant 
utvecklingssätt talar ock ett kranium af ett exemplar af LISNÉEs Pleuronectes lineatus, 
således en med genus Plagusia BRown nära beslägtad fiskform, hvilket jag helt nyss 
kommit i besittning af, och hvilket kranium jag, i samband med sådana af skandinaviska 
arter, i det följande särskilt skall beskrifva. Denna pleuronektoid hör ex.p. till La Cz- 
PEDES genus Åc/urus, som till det yttre skiljer sig från Plagusia derigenom, att arterna 
af detta sednare genus äro sinistrors&e samt ha rygg- och anal-fenan förenade med 
stjertfenan. Dessa genera förhålla sig således till hvarandra i det närmaste så, som 
Solea förhåller sig till Rhombus; men då dessa, såsom jag funnit, utveckla sig på samma 
sätt, är det högst sannolikt att Plagusicw ej derutinnan göra ett undantag. CUVIERS ge- 
nus Monoclurus står så nära Solea, att dessa ej generiskt borde åtskiljas. Jag har iakt- 
tagit utvecklingen af det sednare; det förra måste på samma sätt utveckla sig. Det är 
en afsaknad att ej ega tillgång på en representant af genus Plagusia. En granskning 
af ett dithörande kranium är ensam tillfyllestgörande för att afgöra utvecklings-sättet 
af arterna äfven inom detta genus. 


1) STEENSTRUP, 1. c., sid. 28 (170). 
2) British Fishes, second edit., Vol. 2, pag. 333. 


r 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. I 


Prof. STEENSTRUP har väl användt de rigtiga benämningarna för de tre olika pa- 
ren utaf pannben och rättat de fel jag i detta hänseende begått; men han har sjelf 
gjort sig skyldig till en missuppfattning af såväl främre som de egentliga pannbenens 
formförhållanden, framför allt hvad angår båda benens af hvardera paret motsvarigheter 
vid jemförelse med hvarandra; men detta har ock i hög grad, såsom jag trott mig finna, 
gifvit anledning till hans uppfattning af saken, eller att det öfra ögat vandrar från 
blindsidan till ögonsidan tvärs igenom hufvudet, ej blott hos Plagusia, utan äfven hos 
pleuronektoider i allmänhet. Det är emellertid ganska sannolikt, att den förklaring, 
STEENSTRUP afgifvit, öfver det ena ögats flyttning hos Plagusia, ej är fullt rigtig. Jag 
skall på sin plats längre ned försöka att lemna en annan, hvilken, ifall den är rigtig, 
skall visa att han äfven blifvit vilseledd af nämnda Plagusic. 

Professor VAN BENEDEN hade redan ett år före mig kommit till samma resultat som 
jag med afseende på ena ögats öfvergång på pleuronektoidens efter regeln färgade sida. 
Han föredrog sin afhandling i Bruxelles den 5:te November år 1853, men den kom mig 
tillhanda först året efter att min citerade afhandling offentliggjorts. Att VAN BE- 
NEDEN äfven på grund af sima undersökningar med bestämdhet förklarat, att pleuro- 
nektoiderna i sina tidigare utvecklingsstadier måste vara symmetriska, synes af hans 
yttrande: ”Si I'on devait juger la question par les principes, nul doute, les pleuronectes 
”doivent d'abord étre des poissons symétriques; mais le fait demandait aussi a étre con- 
”staté par Tobservation directe, et c'est ce que nous avons eu Foccasion de faire” 1). 
Att VAN BENEDENS ”Turbot” möjligtvis skulle kunna vara en ung Gunnellus ?) eller en 
med denna beslägtad fisk, och icke någon pleuronektoid, hvilket STEENSTRUP är böjd för 
att antaga, derom är min mening till VAN BENEDENS fördel. Men att nämnda unge ej 
är någon ”Turbot”, det finner man genast; och detta har STEENSTRUP ock visat. Det 
hade emellertid varit af intresse, om VAN BENEDEN anfört något om nämnda unges 
storlek. 

Professor STEENSTRUPS utgifna forskningar 1 ämnet gåfvo emellertid anledning till, 
att jag, redan sommaren efter att han godhetsfullt sändt mig sitt arbete, återigen upp- 
tog denna lika intressanta som för vetenskapen vigtiga fråga. Jag var då äfven så 
lycklig att af Bhombus vulgaris finna sviter af både mindre och något större ungar än 


1) Bulletins de VAcadémie Royale des sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique. Tome XX. — TII:e 
Partie. Bruxelles 1853, pag. 206. 

>) Bland anteckningar från en vistelse i Bohusläns skärgård år 1861 eger jag följande, som här kan vara på 
sin plats. Det angår den minsta unge af Gumnellus vulgaris, hvilken jag hittills iakttagit, och hvilken höll 
endast 314 millim. i totallängd, 3 millim. i största höjd och 2 millim. i bredd straxt bakom bröstfe- 
norna Jag eger en kolorerad afbildning af exemplaret såsom lefvande; men då formen i aldra högsta grad 
öfverensstämmer med densamma hos Gunnellus såsom utbildad, en form, hvilken denna unge säkert haft i 
ännu tidigare stadium af sin utveckling, kan man inskränka sig till meddelande af följande beskrifning, 
hvilken likaledes är antecknad efter exemplaret medan det ännu lefde, eller den 27:de Juli: Ryggfenan bör- 
jar midt öfver roten af bröstfenan; analfenan en ögondiameter bakom midten af ryggfenans längdsträckning. 
Färgen brunröd, hvilken färg äfven sträcker sig ut på de vertikala fenorna, likväl så på rygg- och analfenan, 
att en rad utaf nästan färglösa fläckar uppkommer utefter hvardera fenans hela längdsträckning och tydligast 
på amalfenan, som har 16 sådana fläckar. <Stjertfenan af kroppens grundfärg, men, särdeles utåt, något 
ljusare.  Bröst- och bukfenorna rödhvitaktiga. Midt under ögat finnes ett vertikalt, brunrödt streck, tvärs 
öfver den hvita, något i rödt dragande kinden. Käkspetsarna rödlätta. Iris i grunden gulröd, men så 
skuggad med brunt, särdeles aldra innerst, att endast en ytterst smal ring af grundfärgen återstår närmast 
den runda, svarta pupillen. Kroppssidorna tecknade med små, gröna punkter. 


6 IAS WE AMA ME 


den, jag 1. ce. år 1854 beskrifvit och i förstoring afbildat. För dessa skall jag i det 

följande redogöra, sedan jag sökt att visa det felaktiga i Prof. STEENSTRUPS uppfattning 
af de två främre pannbenparen; och anmärkes här på förhand, att de ben, hvilka jag 

år 1854 betecknade som ”bakre pannbenen”, i det följande få de rätta namnen, eller: 

egentliga pannbenen, ossa frontalia propria. 

I och för mina studier af ämnet har jag undersökt kraniets byggnad hos elfva 
arter af våra 1 Kattegat förekommande pleuronektoider, tillhörande fyra slägten, nem- 
ligen Pleuronectes, Hippoglossus, Solea och Rhombus, men ej funnit några väsentliga 
skiljaktigheter de olika arterna emellan, ej heller emellan genera, hvarföre jag för und- 
vikande af alltför stor vidlyftighet, här inskränker mig till en närmare skärskådning 
och, så vidt jag förmår, utredning af nämnda två par pannbens byggnad och läge 
i kraniet af en enda art inom denna familj, eller af den medelstora form af Pleuronectes 
platessa, som förekommer utanför Bohuslänska kusten. Vid den framställning, som här 
följer, får jag hänvisa till de afbildningar, hvilka åtfölja denna min afhandling. För 
jemförelse emellan kraniet af nyssnämnda pleuronektoid, hvilket är afbildadt å taflan 
1, fig. 1, har jag å samma tafla, fig. 2, gifvit en teckning af kraniet hos en gadin, 
eller Raniceps raninus. Båda äro sedda ofvanifrån och i naturlig storlek afbildade 
samt öfverallt signerade med korresponderande bokstäfver och siffror å de partier, 
hvilka efter min uppfattning motsvara hvarandra. En kort beskrifning af ifrågavarande 
Ramiceps-kranium vill jag emellertid anföra här, jemte en liten anmärkning af, som jag 
antager, ganska stort intresse, rörande kranium af denna fiskart. 

Det å taflan 1, fig. 2 afbildade kraniet af Raniceps raninus håller i totallängd 
från framkanten af vomer till slutet af os occipitis basilare, 393 millim. Dess största 
bredd utgör 323; bredden öfver ossa frontalia anteriora, 165; bredden öfver ossa fron- 
talia propria, framtill 113, baktill 20; bredden öfver ossa frontalia posteriora, 283 millim. 

I trots af den stora likhet, som finnes å ömse sidor om kraniets längdlinier, för- 
tjenar det likväl anföras, att det venstra frontale proprium, f!', med inre kanten ej obe- 
tydligt längst framtill, men ändå märkbarare å dess bakre hälft åt höger till, öfver- 
skjuter nämnda längdlinia, hvilket allt kan synas å nämnda figur; och till benets hela 
utsträckning ligger det med nämnda kant ofvanpd det motsvarande eller högra benets, 
f, inkant, så att den snedt ned åt venster gående suturen emellan dessa båda ben bil- 
dar emot kraniets tväraxel mindre än en half rät vinkel, hvaraf man finner, att un- 
dre inkanten af f inskjuter under öfre inkanten af f'. Tvenne andra kranier af samma 
fiskart, hvilka jag äfven nu har till hands, förete samma egendomliga bildning, som 
troligen derföre är allmänt förekommande hos denna fiskart, och utan tvifvel förefinnes 
hos många andra både arter och slägten, ithy att ett kranium af Molva vulgaris, hvil- 
ket likaledes föreligger, företer enahanda förhållande, med undantag af att här är det 
det högra benet, som något skjuter in ofvanpå det venstra. Skulle denna företeelse 
befinnas hafva en större utbredning framförallt bland slägten och arter med rudimentär 
eller ock endast föga utbildad så kallad simblåsa. och vara mest utpräglad hos fiskar 
med reducerade bakre extremiteter, framgår det tydligt, att denna företeelse gifver an- 
ledning till reflektioner af intressantare art, enär fenomenet väl då är likartadt med 
det, som förekommer hos pleuronektoiderna, men hos dem i så hög grad utbildadt. 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. T 


Å taflan 1, fig. 1, har jag försökt att, för så vidt sådant låter sig utföra, då 
man, vid kraniets läge med os supraoccipitale (s) rakt uppåtvändt, ser ögontraktens 
ben delvis från olika sidor, medelst korresponderande bokstäfver och siffror antyda alla 
i ett sådant läge synliga motsvarigheter hos de två främre pannbenparen. Men, äfven 
derföre, att främre delarne af frontalia propria (f och f!) hos flundrans kranium då 
visa helt olika facer, nemligen den venstra sin utsida (f! 11) och den högra sin insida 
(f o—o0o""), är det angeläget att något utförligare redogöra för ett sådant kranium, och 
derjemte belysa nämnda figur. 

Skådar man kranium af Pleuronectes platessa framifrån, så, enär samma kraniums 
snedhet der är mindre 1 jemförelse med partiet midför ögonen, finna vi genast, att den 
sida utaf hvardera af frontalia anteriora, som är fästad vid os ethmoideum !) (således sidan 
I å a' och 2 å a), å det ena benet i grunden har största likhet med motsvarande sida 
hos det andra, både i anseende till utsträckning, begränsning och form i öfrigt. Men 
ethmoideum är emellertid ock ganska skeft; likväl har dess centrala parti ett mer hän- 
emot högra frontale anterius riktadt läge, samt en intill insidan af det bakifrån framskju- 
tande högra frontale proprium bakåtrigtad lob, utanför hvilken venstra frontale proprium 
skulle passerat för att uppnå venstra frontale anterius, i fall ej det förra utaf de två sist- 
nämnda hos Pleur. platessa likasom hos Pl. flesus, Pl. limanda och Pl. limandoides med 
sin främre extremitet (f! o!) hos dessa arter stadnat vid slutet af venstra orbitans bakre 
tredjedel, räknadt bakifrån. Hos Pl. saxicola når venstra frontale proprium mer än half- 
vägs emot venstra frontale anterius. Hos Pl. microcephalus, likasom hos Solea vulgaris, 
Hippoglossus mazimus, Rhombus maximus, Rh. vulgaris och Rh. hirtus nå båda frontalia 
propria deremot så långt fram, att hvardera sammanträffar med sitt framomliggande 
frontale anterius. Hos Pl. microcephalus och Hippogl. maximus är ifrågavarande del af 
frontale proprium särdeles tunn, 1 jemförelse med den utaf det högra; hos Solea vulgaris 
är den fullt hälften så stark som den högra, och hos de nämnda Rhombi, hvarest det 
venstra benets ifrågavarande parti är mera utbildadt än det högras, är det förra lik- 
väl ej fullt 13 gång stort som det sednare. 


OSSA FRONTALIA ANTERIORA: 
a och a!. 


Framkanten af högra frontale anterius är på yttre sidan af v, som utgör anhäft- 
ningsstället med vomer, hos en utbildad Pleuronectes platessa, inåt försedd med en 
bugt (a 4), som är vid pass dubbelt så stor som en motsvarande (a! 3) dylik uti det 
venstra benet. Utanför denna bugt i det högra benet, vid a 6, finnes ledytan eller an- 
häftningsplatsen för det främsta, högra os infraorbitale, h. e. lacrymale. En motsva- 
rande, men mindre dylik, finnes å det venstra benet, vid a! 5. Det högra lacrymale är 
emellertid mer än dubbelt så stort som det venstra, hvilket sednare är väl utbildadt 
och medelst iakttagande af nödig försigtighet är lätt att framställa hos ifrågavarande 


1) Os ethmoideum, = the nasal Owen, har jag ej ansett mig böra afbilda å hvarken fig. 1 eller fig. 2. Fi- 
gurerna, åtminstone 1, skulle om sådant skett helt säkert blifvit mindre tydliga. 


8 ÅA. W. MALM, 


art. Bakom nämnda ledyta å högra benet utskjuter en tresidig, trubbig apophys, hvars 
främre sida, a 8, har sin motsvarighet å det venstra benet vid a' 7; extremiteten af 
högra apophysen eller dess mellersta sida y bidrager jemte det vid 6 belägna lacry- 
male till bildningen af den å denna (högra) sidan nedtill (å höger-sidan om figur 1) 
vidöppna orbita; och apophysens baksida (å figuren utsidan) a 10 utgör samma orbitas 
öfre begränsning framtill. ay har sin motsvarighet 1 a'x å det högra benet, men a! z 
förenar sig med venstra frontale propr., hvarigenom den venstra orbita blir hvad jag 
kallar en sluten sådan. «a 10 å högra benet är lika med a! 9 å det venstra, hvarest 
sidan a! 9 äfvenledes utgör orbitas öfre begränsning framtill. Ethmoideum, som vid a 2 
och a! 1 sluter sig till ifrågavarande ben, får emellertid äfven bidraga till denna orbitans 
begränsning 1 kranium hos de arter, der ej båda de framåtgående midtpartierna af frontalia 
propria uppnå hvardera sitt framtill-liggande frontale anterius; men ej hos Pl. microce- 
phalus, Solea vulgaris, Hippoglossus mazimus och ofvannämnda trenne Rhombus-arter. Hvad 
Rhombus vulgaris angår, så kan förhållandet synas å tafl. 2, fig. 12 och 13, f o", som 
utgör den främre extremiteten af högra frontale proprium. f'! ot (se tafl. 1, fig. 1), som 
utgör främre kanten af venstra frontale proprium, hör således till at 2. fo", som utgör 
främre kanten af högra frontale proprium, hör till och uppnår a z, som likaledes är bak- 
kanten af högra frontale anterius. Inåt sammanträffar högra frontale proprium med eth- 
moideum; och den till höger om spetsen utaf o'liggande kanten af venstra frontale proprium 
är inre framkanten af samma ben, hvilken således skulle hafva lagt sig intill nämnda del 
af ethmoideum, som hos Rhombus vulgaris och några flera af våra nämnda arter af 
detta slägte i kranium bidrager till bildningen af venstra orbita, hvilket allt kan synas 
vid ett betraktande af och jemförelse emellan fig. 1 å tafl. I och fig. 12 och 13 å tafl. 2. 


OSSA FRONTALIA PROPRIA: 
OM je 


o 


Infattningslinien af dessa ben, f och f!' å öfra sidan af kranium hos Pleuronectes 
platessa, samt emot os supraoccipitale (s), således linie-delarne 1 och 2, likasom emot 
ossa parietalia (op och op'!), således linie-delarne 3 och 4, och emot ossa frontalia po- 
steriora (p och p'), således linie-delarne 5 och 6, är å ömse sidor om suturen emellan 
de båda frontalia propria i grunden af samma utseende. Men kölen (c) å os supraocci- 
pitale fortlöper såsom en starkt åt höger lutande list äfven på högra sidan af venstra 
frontale proprium, samt fram emot den venstra orbita. Rätlinigheten hos denna list är 
betingad af och af vigt för de å ömse sidor af densamma fästade och bakåtgående stora 
muskler. Men på högra sidan af denna list å venstra frontale proprium, gå benets strålar 
i riktning emot kraniets mediana linea, eller den sutur, som bakom orbit2e finnes emellan 
de båda frontalia propria, och hvilken sutur framåt fortlöper så långt som det venstra fron- 
tale proprium (obs. att här endast är tal om skelettet) framskjuter emellan orbit2e, eller 
från s och midt emellan 9 o allt intill f'o!', således hos ifrågavarande eller Pleur. platessa 
och närbeslägtade arter, hvilket redan i det föregående är omnämndt, ej fullt halfvägs 
emot det framåt längsta frontalis propru främre extremitet: men hos andra likaledes 
förut nämnda arter, eller Pleur. nucrocephalus, Hippoglossus maximus, Solea vulgaris och 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 2) 


de anförda tre Rhombus-arterna, till och med, som sig bör, allt fram till det framom- 
liggande mediana partiet af ethmoideum. Båda de nämnda emellan orbite liggande 
delarne af frontalia propria äro, just derföre att de ligga emellan ögonen, fortsättning af 
dessa pannbens mediana partier, i trots af sin ringa utsträckning på bredden, då de i 
stället äro starkt hoptryckta (compresse), hvilken hoptryckning emellertid uppkommit 
genom det ena ögats (hos ifrågavarande art det venstras) pressning intill ifrågavarande 
bens emellan ögonen liggande mediana partier, vid det sistnämnda ögats passage in 
på den hos den utbildade pleuronektoiden mot ljuset vända och efter regeln enda 
färgade sidan. f! 11 är den utåt eller mot den venstra orbita vända sidan af venstra 
Oo J 
frontalis proprii till o! framåt fortlöpande mediana parti; / 12 är den utåt eller mot den 
högra orbita vända sidan af högra frontalis proprii ända till o" framtill fortlöpande me- 
diana parti af detta ben eller f. — Det återstår nu endast att söka påvisa motsvarig- 
heten till delar af det högra frontale proprium hos de delar utaf venstra frontale pro- 
prium, som bidraga till att bilda den af STEENSTRUP så kallade ”Beenbroen over Öiet”; och 
äfven härutinnan möta inga svårigheter, i trots af den likaledes här stora olikheten i 
utveckling af dessa båda ben. f! 7 är venstra frontalis proprii-längst bak utåt sidan af 
kranium likasom fritt liggande parti, hvilket har sin motsvarighet å högra frontale proprium 
(la | 2 Oo Oo FE 
vid f 8. f! c är det venstra benets straxt framom liggande parti, som längst fram- 
till möter det venstra frontale anterius; f y' är det motsvarande partiet å det högra 
frontale proprium, och f! 9 är venstra frontalis proprii bakom ögat liggande parti, som 
å högra benet har sin motsvarighet vid f 10. 
ör att emellertid få klart för sig det symmetriska i anordningen af äfven de 
För att Hertid få klart för sig det trisk dning f äfven d 
ben, som bilda de båda orbite, behöfver man endast kasta en blick på våra afbildnin- 
gar, å tall. 1, af kranier utaf Ramiceps rammnus och Pleuronectes platessa. Man tänke sig 
å, på kranium af Pleur. platessa, venstra sidans frontale anterius och frontale proprium 
då, på k f Pleur. platessa, tra sidans frontale ant h frontal ; 
så pass som + venster-orbite-längd-diameter, åtskilda vid z—z! och på samma gång 
motsvarande pannben å högra sidan lika mycket närmade till hvarandra med partierna 
vid y—y!', hvarvid de mediana partierna emellan ögonen få större utsträckning, äfven 


till bredd, och dertill likformighet, på samma gång som de motsvarande benen å ömse 
sidor bringas till likformighet: så framträder detta kranium i grunden likt kranium 
af Ramiceps, till och med hvad angår de hos detta likformigt gestaltade orbite. Hvad 
dessa beträffar hos kranium af Pleuronectes 1 dess utbildade tillstånd, eller sådant, som 
vår fig. I framställer detsamma, så är detta kranium då försedt med en sluten (den venstra) 
och en vidöppen (den högra) orbita; men då dessa båda orbite äro begränsade af hvar- 
andra motsvarande ben och motsvarande partier utaf dessa, finnes ej skäl för att ej 
tilidela dem båda samma namn, som användes för t. ex. Raniceps, eller orbita. 

Då vridningen mest träffat pleuronektoid-hufvudets midt för ögonen belägna de- 
lar, samt der förorsakat den betydligaste omgestaltningen, hvad dervarande ben angår, 
och denna här tillräckligt, med afseende på dessa ben, lärer vara framhållen för att 
detaljeradt visa det symmetriska 1 anordningen, förbigå vi alla andra delars å ömse si- 
dor om kroppens längdaxel större eller mindre olikheter, såväl hvad angår kranium, 
som hela kroppen 1 öfrigt, såväl beträffande skelettet för öfrigt, som kroppens mjuka 
beståndsdelar, enär alla öfriga olikheter äro mindre i ögonen fallande och således för 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 4. 2 


10 ÅA. W. MALM, 


saken — det symmetriska 1 anordningen — af för ringa betydelse, att här särskildt be- 
höfva framhållas. 

På grund af det föregående torde min 1. c. sid. 173 uttalade sats, eller att ”de 
”flundreartade fiskarnas kroppsbyggnad är mera skenbart än verkligt osymmetrisk” ej 
befinnas vara origtig; ty pleuronektoiderna hafva under hela sitt lif sina ögon på ömse 
sidor om kroppens längdaxel, som fortlöper emellan pannbenens mediana partier. Man 
kan väl säga, att en pleuronektoid har en ögonsida och en blindsida, då fråga endast 
är om den sida, som fisken har i förra fallet upp- och i sednare nedåt-vänd; men ana- 
tomiskt taladt har hvarje af mig undersökt pleuronektoid ingendera af sidorna om 
kroppsaxeln blind, utan, såsom andra vertebrater, ett högra och ett venstra öga. Ögo- 
nen sitta rigtigt, just derför att de vända sina öfre kanter emot hvarandra och emot 
hvardera sitt ofvanför framåtskjutande mediana parti af frontalia propria, emellan hvilka 
den verkliga rygglinien fortlöper. Det öfversta ögats nedre kant är derför ej vänd 
uppåt emot fiskens anatomiska rygglinia, utan nedåt ifrån denna, såsom vanligt hos 
andra fiskar; men STEENSTRUP har ansett den hos många pleuronektoider äfven med 
ryggfena försedda kanten fram förbi ögonen för den verkliga rygglinien, hvilket den 
likväl ej är; den är endast skenbart en sådan; den har tillkommit bland annat äfven 
derigenom, att ryggfenan hos en del arter inom pleuronektoidernas grupp omsider jemte 
sina omgifningar rycker ända fram emot nosspetsen, och aldra längst framåt med den 
spetsiga vinkel, som i så fall slutligen uppkommer af det främsta interspinalbenet och 
dithörande fenstråle. Äfven det främsta interspinalbenet har emellertid, i trots af sitt 
framskjutna läge, sin rigtning emot den anatomiska längdaxeln, hvadan sjelfva rygg- 
fenans i nämnda fall framskjutna främre del äfvenledes endast skenbart tycks ligga 
utanför det med sluten orbita omgifna ögat. 

Prof. SrtBEnstRUP har i sitt citerade arbete, sid. 28 (170), anfört följande, som 
jag här oafkortadt får återgifva och beledsaga med några korta anmärkningar, hvar- 
efter jag vill fortsätta att meddela det vigtigaste af mina gjorda iakttagelser, hvilka, i 
förening med hvad jag förut meddelat, ej lemna rum för det ringaste tvifvel om håll- 
barheten af mina af STEENSTRUP i det följande särskildt påpekade trenne och dertill, 
hvad sjelfva saken angår, aldra vigtigaste satser. Det heter nemligen der: 

”Saalenge vi kun have denne ene") Iagttagelse for os, vil det let skjonnes, at vi 
”ved at folge Hr Marms Slutningar gaae ud fra trende Forutsetninger, der hver for 
”sig ere ubeviste og alle tre vid noiere Betragtning tabe deres Sandsynlighed; det skal 
”ogsaa snart vise sig, at de neppe kunne vere rigtige. Den iovrigt meget skarptoiede 
”Iagttager har nemlig uden videre anseet det for utvivlsomt, at han havde for sig et 
”sedvanligt Trin i Slethvarrens Udvikling, og at hans lille Fisk under den fortsatte 
”Vext vilde gaae over i den for Arten sedvanlige Flynderform, fornemmelig ved en 
”Dreining af Hovedet paa Kroppens Axe og en derved bevirket Nedrykning af det ovre 
”Mie fra Rygkanten af Hovedet ned paa Oiesiden, hvorefter Rygfinnen skulde forlenge 
”sig fremad forbi Viet henimod Kjabebenene; samtidig med at Fisken paa saadan Maade 
”inhentede de den manglende Egenskaber, vilde den kastes helt om paa Blindsiden, og 
”Bevegelsen herefter kun skee paa denne. Men om alt dette tie alle positive Iagtta- 


1) Min, 1854, af en unge till Rhombus vulgaris. 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 2 NL 


”gelser; det. er kun en Formodning, at Viet under Fiskens Vext vilde have forandret 
”sin Plats og rykket laxngere ned paa Siden, ligesom det kun er en blot og bar For- 
”modning, at Viet var kommet i dets nuverende Stilling paa Hovedets Hoikant ved en 
”Dreining af Hovedet fra Blindsiden over imod fÖiesiden; og ikke bedre forholder det 
”sig med Rygfinnens Fremrykken, der bliver dobbelt problematisk, naar hensees til den 
”Maade, hvorpaa Finnedannelsen gaaer for sig.” 

”Der kan for mig ikke vere den ringeste Tvivl om, at om Fisken endogsaa havde 
”levet nok saa lenge, vilde dog ingen af disse tre Ting have fundet Sted. Det er 
”nemlig en Monstrositet, et Misfoster, der er faldet i Hr Marms Hender, og ikke noget 
”regelmessigt Udviklingsstadium i Slethvarrens Udvikling”. Samt, sid. 30 (172): ”Under 
”Vexten vilde Marms Unge sikkerligt ikke vere bleven til Hvarre af normal Udseende.” 

Mina iakttagelser år 1854 gjordes visserligen på ett föga omfattande material, 
hvilket af då förhanden varande till största delen rent mekaniska sysselsättningar 
vid naturhistoriska museum i Göteborg, måste begränsas till det för sakens utredning 
aldra nödvändigaste; och utaf pleuronektoid=ungar hade jag, som sagdt, ej tillgång till 
mer än en enda liten Rhombus; men den studerades omsorgsfullt, innan jag öfversände 
min afhandling till en så berömd anatom som A. Retzius, med anhållan om att han 
ville inför Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien föredraga samma afhandling. Och 
hvad särskildt beträffar min iakttagelse på det enda unga individet af nämnda Rhombus, 
så var likväl, oaktadt jag endast hade tillgång till blott en enda sådan unge, iakt- 
tagelsen intet annat än positiv. STEENSTRUP hade säkerligen ej tviflat på detta, 1 fall 
han erinrat sig mitt anförande vid naturforskaremötet i Stockholm, år 1863, uti hvars 
från trycket utkomna ”Förhandlingar” mitt nämnda anförande ock i korthet är refere- 
radt på sätt, som följer: ”I sammanhang härmed framläggas här teckningar öfver utveck- 
”lingen af Pleur. platessa ") i ägget. Med tillhjelp af artificiel befruktning har jag gjort 
”iakttagelserna redan år 1857 >) och funnit bekräftadt, hvad jag som en förmodan uttalat 
nt Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1854, sid. 173, eller att flundran är 
"symmetrisk under sitt tidigare utvecklingsstadium, hvilket framgår, dels af dessa teck- 
”ningar ”) och dels af nu förevisade ungar af Pleur. limanda, hvilka äro af omkring en 
”half tums längd och ännu hafva ögonen som fiskar i allmänhet, eller det venstra åt- 
”minstone endast obetydligt snedt stäldt” >). i; 

Men dessa mina positiva iakttagelser hafva sedan den tiden blifvit tillökade med 
en serie just dylika å Rhombus vulgaris, hvarom allt längre nedanföre, och äfven af 
dessa finner man, att den af mig år 1854 iakttagne Rhombus-ungen ej hör till samma 
kategori som YArrRELLS ”Brill with a malformed head” och den af mig i den citerade 
uppsatsen beskrifna lika gestaltade 145 millim. långa Rhombus maximus, för hvilka 
båda sednare jag med STRENSTRUP. behåller benämningen ”Misfoster”, hvarför de ock i min 
citerade uppsats blifvit utgifna. Atskilliga mer eller mindre motsvarande hafva omsorgs- 
fullt af STEENSTRUP blifvit uppsökta i den äldre litteraturen; men huruvida DONOVANS 


1) Är ett skriffel eller tryckfel, som jag här måste rätta till Pleur. flesus! 
>) Likaledes felaktigt; ty det var 1856. 
>) Först i detta, föreliggande arbete är jag i tillfälle att publicera nämnda teckningar jemte beskrifningar. 


3) Förhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes nionde möte i Stockholm från den 8 till den 15 Juli 
1863. Stockholm 1865. Sid. 409. 


12 A. W. MALM, 


Pleuronectes cyclops äfven skall hänföras till samma kategori, hvilket STEENSTRUP gjort, 
derpå finnes väl kanske någon anledning att tvifla, då man tager i betraktande den 
uppgifna ringa storleken af densamma, eller, totallängd 1: tum. KRhombus maximus 
har kanhända ett sådant utseende vid den längden. Jag kan emellertid ej härom be- 
stämdt yttra mig. Det har ej heller för den fråga, hvarmed vi här sysselsätta oss, nå- 
gon betydelse af vigt. Redan min fastän med fel behäftade lilla framställning år 1854 
af kraniets byggnad hos Bhombus vulgaris, förutsatt att STEENSTRUP i allt rigtigare upp- 
fattat det faktiska i anordningen af de två främre pannben-paren, hade varit tillräck- 
lig, för att han skulle kommit till öfvertygelse om, att äfven denna min iakttagelse var 
positiv; och att högra ögat hade kommit, hos nämnda lille af mig iakttagne Rhombus- 
unge, till sin dåvarande plats, likasom att det än vidare skulle ryckt in på fiskens fär- 
gade sida, endast ”ved en Dreining af Hovedet fra Blindsiden over imod Oiesiden”. 
Och att det jemväl var en slutledning, som jag grundade på äfven en positiv iaktta- 
gelse vid fråga om ryggfenans framryckande, derom borde väl ett närmare betraktande 
af ett pleuronektoid-skelett lemnat någon upplysning; STEENSTRUP hade emellertid ej 
tviflat ens på detta förhållande, i fall han ansett min nämnda Rhombus-unge för, hvad 
den verkligen är, nemligen ”et sedvanligt Trin i Slethvarrens Udvikling”, hvilket väl 
åtminstone, efter hvad ytterligare härom kommer att afhandlas, ej vidare skall kunna 
förnekas. 

Beträffande den lärorika framställningen om ”Vrangsidethed”, ”Albinisme” och 
”Melanose” och framförallt det i och för sig äfven särskildt intressanta meddelandet om 
kroppsbyggnaden w. m. af den högnordiska Hippoglossus pinguis (FABR.)"'), så torde 
detta vara af vigt för att visa arters utveckling från redan förut existerande. Men 
Hippoglossus pinguis blir för mitt sätt att se saken äfven af särskildt intresse derföre, 
att denna pleuronektoid-art under hela sitt lif normalt har ”Kroppens tvende sider fyl- 
”dige och ens” och derjemte ”begge morkfarvede, om endog Blindsiden er noget min- 
”dre mork end Oiesiden” samt slutligen ”ovre Oie liggende saa heoit op imod Hovedets 
”Kant, at det nesten ligger i Midtlinien”, hvartill jag ville lägga, att den till hela sin 
byggnad är isynnerhet framtill jemförelsevis låg, genom hvilket allt denna art, enligt 
min uppfattning, till sin hela habitus sammanfaller med pleuronektoidernas i allmänhet 
tidigare utvecklingsstadier och således, äfven såsom utbildad, utgör en den vackraste 
öfvergång till Gadini. 


Till det, som nyss anfördes vid beskrifningen af vissa delars af kraniet byggnad 
hos Pleur. platessa”), meddelas slutligen äfven följande iakttagelser på kranier af några 
andra pleuronektoid-arter och slägten; men för att undvika onödig vidlyftighet, begagna 


1) STEENSTRUP 1. c. sid. 44 (186). 

2) För att ej gifva anledning till missförstånd, anför jag här storleken å de kranier, hvilka nu särskilt ligga 
framför mig. Längden är uppmätt från framkanten af vomer till bakkanten af os occipitis basilare. Pleuro- 
nectes platessa, 43; PI. flesus, 50; Pl. limanda, 42; Pl. limandoides, 41; Pl. sazicola, 48; Pl. microce- 
phalus, 36; Hippoglossus maximus, 40; Solea vulgaris, 41; Bhombus maximus, 47; Rh. vulgaris, 72 och 
Rh. hirtus, 30 millimeter. 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. ia 


vi oss äfven här af de bokstäfver och siffror, hvarmed olika ben och dessas särskilda 
partier äro betecknade å vår figur öfver kraniet af Pleur. platessa. 

Hvad ifrågavarande partiers form och gestaltning i öfrigt angår, så finnes en stor 
likhet å kranierna af Pleur. platessa, flesus, limanda och limandoides; men de två först- 
nämnda stå, likasom de två sistnämnda, ändå närmare hvarandra derigenom, att det 
med o betecknade partiet å f! hos de förra är nästan fullkomligt horisontalt, hos de 
sednare deremot nästan vertikalt. 8y10 utaf a är ganska långt utdraget hos de två 
förstnämnda; hos de sistnämnda deremot nästan jemnlångt med a6. De utaf a' och f! 
vid x och sx! sammanstötande delarna äro 1 förhållande till kraniet bredast hos Pl. li- 
mandoides och flesus; smalast hos Pl. limanda. Det öfriga kan såsom 1 grunden föga 
afvikande dessa arter emellan här förbigås; men vi vilja omnämna, att ett, såsom all- 
männast, åt höger vridet kranium af Pl. flesus har fullkomligaste likhet med ett venster- 
vridet, utom det att andra längdserier af ben i de olika fallen fått vidkännas omge- 
staltningen. 

Förutom hvad redan i det föregående blifvit nämndt om kraniet hos Hippoglossus 
maximus vid fråga om extremiteten o', af f!' 11, hvilket hos denna art uppnår a! vid 
2!, är ett 40 millim. långt kranium af ett litet (totallängd 260 millim.) exemplar af 
denna art i hög grad likt ett föga längre kranium af Pl. limandoides; men partiet o af 
f!' hos det förra har mer likhet med samma parti hos Pl. platessa. Af ett anförande 
hos OWEN, synes det tydligt, att han ej åtskilt frontalia propria hos ifrågavarande art, 
eller Hippogl. maximus, ifrån hvarandra, utan gjort sin beskrifning efter ett ej förut 
söndertaget kranium. Dervid har han ej heller observerat det mediana partiet 11 af 
ff, hvilket om än smalt och spensligt hos ”the Halibut”, likväl uppnår et! å an Detta 
framgår ej blott deraf, att han om Pleuronectoide 1 allmänhet säger, ”the midfrontal is 
single”, och ej omnämner nämnda mediana parti, utan äfven af hans slutliga yttrande: 
”a median crest, a continuation of that upon the superoccipital, divides the two sides”). 

Kranium af Pl. sazicola är anmärkningsvärdt för den mer än vanligt spongiöst- 
lamellösa beskaffenheten af f!' 7 och £f 8, hvilken isymnerhet å f' 7 formerar ett par 
stora, fria och fina bågar. Att det framåt ytterst fina mediana partiet 11 utaf f! når 
öfver halfvägs emot 2! å a!', är redan omtaladt i det föregående. Vid x«' har partiet 
derstädes en ovanligt stor bredd, eller + af kraniets totallängd. 

Kranium af Pl. microcephalus är jemförelsevis kort i förhållande till sin stora 
bredd och höjd. Partiet 12 utaf f är dubbelt bredare (rättast högre!) än partiet vid 
ce fl Il är å midten af sim utsträckning trådfint, men tilltager i bredd (höjd!) 
framåt, så att denna der, vid extremitetens o! anslutning till a! 2!, är tre gånger större 
än å midten. | 

Hos Solea vulgaris är f' fullt hälften så stort som det motsvarande mediana par- 
tiet f. « utaf f! når ej längre fram än till slutet af näst-bakre fjerdedelen af den 
slutna eller venstra orbita; hvaremot den främre (till utseende yttre) loben af x sträcker 
sig bakåt till midtför främre mediana hörnet af supraoccipitale. Att o' uppnår 2! är 
redan förut omtaladt. På grund af omnämnda med flera förhållanden hos denna art 
framträder vid första betraktandet den symmetriska anordningen särdeles tydligt. 


1) RICHARD ÖWEN, on the anatomy of vertebrates, vol. 1, Fishes and Reptiles. London 1866, pag. 112. 


14 AA. W: MALM, 


Beträffande de tre arter af slägtet Rhombus, hvilkas kranier jag undersökt, så har 
jag redan i det föregående omtalat den i jemförelse med de flesta af ofvannämnda 
pleuronektoider grofva byggnaden af partiet utaf det frontale proprium, som ligger öfver 
(till utseendet under) det på fiskens färgade sida inkomna ögat, likasom att samma 
parti med sin främre extremitet kos dessa arter, eller Rh. maximus, vulgaris och hirtus 
uppnår det på samma sida om kranium belägna frontale anterius; och bakre sidoloberna 
af ethmoideum sluta sig till de främre extremiteterna eller rättare mediana framkanterna 
af frontalia propria, detta sednare likväl tydligast hos de två förstnämnda arterna. Det 
symmetriska 1 anordningen är således äfven här i högsta grad iögonenfallande. Kra- 
nierna af Rh. maximus och vulgaris hafva stor likhet med hvarandra; och likna äfven i 
grunden det af hirtus, derigenom att föreningsstället af högra frontale anterius med högra 
frontale proprium är så särdeles smalt, genom den hos denna art på venstra sidan af 
nämnda föreningspunkt isynnerhet bak- och fram-till mer utvidgade, men för öfrigt och 
jemförelsevis djupare nedåt (till utseendet uppåt) gående sinus, att bredden af nämnda 
föreningsställe endast utgör +; af kraniets längd, räknadt, som allestädes vid kraniernas 
beskrifning härstädes, från framkanten af vomer till bakkanten af os occipitis basilare. 
Venstra os lacrymale är äfven hos denna art jemförelsevis något längre, eller fullt ut så 
långt som halfya längden af den slutna orbita. 

Ett 21 millim. långt kranium af en 98 millim. lång Rh. vulgaris, hvilket jemte 
flera kranier af medelstora och stora individer af denna art nu ligger framför mig, 
företer inga väsentligare afvikelser, än hvad som kan vara att vänta hos ett yngre in- 
divid, hvilket, långt förr än det uppnådde denna storlek, inträdt i det stadium, som är 
karakteristiskt för den utbildade Rhombus-typen. 

Hos alla här anförda arter af slägtet Pleuronectes (hos Pl. sazicola likväl en hårs- 
mån) likasom hos Hippoglossus maximus öfverskjuter den utbildade kölen å os supraocci- 
pitale £j den midt framför liggande punkten af det ena utaf frontalia propria. Hos 
Solea vulgaris finnes denna köl så att säga endast på bakre delen af os supraoccipitale; 
hvaremot densamme, hos här anförda trenne Rhombus-arter, långt framåt öfverskjuter 
den framomliggande punkten af frontale proprium och når helt nära midten af högra 
eller den hos detta genus typiskt slutna orbita. Samma köl eller crista är hos Rhombi, 
isynnerhet baktill, försedd med en längsgående ränna för mottagande af interspinal- 
benen, hvilken ränna likväl hos Rh. MMrtus når ända fram och har 15 ganska djupa 
försänkningar för nyssnämnda ändamål, hvarigenom rännan hos denna art får utseende 
af att vara sågtandad. 

Det i det föregående omnämnda kraniet af den exotiske Achirus lineatus (LINNE)”), 
Syst. nat., ed. X, pag. 268, har, hvad angår ifrågavarande delar, följande utseende. 
Längden utgör 25 millim.; längden af den slutna orbita 7; höjden af densamma 3: 
millim. 


1) Det exemplar, af hvilket nämnda kranium uttogs och hvilket nu förvaras uti naturhistoriska museum i Göte- 
borg, men utan angifven fyndort, har följande utseende: totallängd 150; höjd 102 millim. Ryggfenan 60; 
analfenan 43; bukfenan 5: stjertfenan rundad, med 21 strålar, af hvilka de öfre och de nedre äro korta. 
Hufvudets venstra sida med luddlika bihang. Sidolinien rät. Fjällen på båda sidor cilierade. Färg: högra 
sidan ljusbrun med som det synes två hvitaktiga band tvärs öfver kroppens midt. Rygg- och anal-fenan 
med mörkare, otydliga småfläckar; samt från hufvudet till stjertfenroten med 7 hårfina, mörkbruna linier, 
tvärs öfver kroppen. Venstra sidan hvitaktig. ; 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 13 


Detta kranium liknar till habitus mycket ett sådant af t. ex. Pleuronectes liman- 
doides; men ethmoideum har ofvantill ett horisontalt läge, samt öfverskjuter ej obetyd- 
ligt åt sidan det högra os frontale anterius. Det sänder äfven bakåt samt nedåt en 
fin lob öfver en del af venstra sidan af det främre mediana partiet utaf högra frontale 
proprium. Högra frontale proprium är, som vanligt hos Pleuronectoide dextrorse, utåt 
temligen reduceradt; men det venstra sänder två grenar vid r, hvilka icke, såsom hos de 
förut beskrifna formerna, förena sig med hvarandra, ganska långt bakåt, hvarest de möta 
två framåtspringande delar x' af venstra frontale proprium; men derigenom uppkommer 
en uti förenings-partiet längsgående öppning af 33 millim:s längd och 1 millim:s bredd. De 
bakre partierna af frontalia propria äro, likasom hos Solea, i hög grad likformiga; men 
det främre mediana partiet af f', således 11, har i grunden samma utseende som hos 
nämnda Pleuronectes-art, eller ock Pl. platessa. Kölen å os supraoccipitale är mycket 
låg, men sträcker sig fram till midtspetsen af samma ben. Upptill har den, likasom 
Rhombi, en ränna för emottagning af interspinalbenens rötter. 

Ett 13 millim. långt kranium af Monochirus linguatula (L.) från Medelhafvet, 
Algier, är till byggnad i grunden så likt ett kranium af Solea vulgaris, att en närmare 
beskrifning här är öfverflödig. <Crista å os supraoccipitale är hos det förra reducerad 
på samma sätt som hos det sednare och utgöres endast af en längsställd, knöllik an- 
svällning, belägen bakåt, då kranium ses ofvanifrån; men f 11 är jemförelsevis mycket 
bredare eller rättast högre hos denna Monochirus-art, än hos nämnda Solea. 

Ryggfenans framryckande kommer att afhandlas 1 det följande, då tal blir om de 
tidigare utvecklingsstadierna af pleuronektoiderna, hvilka af mig blifvit iakttagna, och 
till hvilka vi pu vilja öfvergå. 


Om några af de första stadierna af utvecklingen af Pleuronectes flesus: 


Då det, på grund af några yttranden i min citerade afhandling af år 1854, för 
mig hade ett särskildt intresse att få iakttaga en pleuronektoids första utvecklings- 
stadier, och jag året derpå, 1 trots af flera anställda försök med fisk, som införes till 
staden Göteborg, ej kunde uppnå detta mål, afreste jag år 1856, den 23:dje April, eller 
under nämnda fiskarts lektid, till Styrsö i Göteborgs skärgård, hvarest jag då kunde 
uppehålla mig några dagar. På talrika, utlagda skäddegarn erhöllos redan följande 
dag, eller den 24:de, både hanar och honor af denna art, hvilka voro mogna för lek. 
Vid begagnandet af ett par utaf de med vid lindrigaste tryck rinnande rom och mjölke, 
anställdes sistnämnda dag, kl. 3 e. m., en så kallad artificiel befruktning i hafsvatten, 
hvilket vid tillfället i det fria höll +10" Celsius. Glaskärlet med sitt innehåll af be- 
fruktad rom ställdes i ett rum med i det aldra närmaste samma temperatur. På grund 
af mellankomna göromål i det fria, hindrades jag ifrån att anställa observationer förr, 
än nio timmar efter äggens befruktning. Men då, eller vid midnattstid, granskades 
några ägg, hvarvid ett sådant som det, hvilket är framstäldt å tafl. 1, fig. 3, afteck- 
nades och, på sätt som här följer, beskrefs. 


16 A. W. MALM, 


Aggen, som hafva vid pass en millim. i diameter, äro klara och snart sagdt 
lika färglösa som vattnet. Omröres detta endast lindrigt, hålla de sig länge uppe i det- 
samma. 

Det å nämnda figur afbildade ägget hade redan inkommit i det utvecklingssta- 
dium, då den höjda fröfläcken (area germinativa) delat sig i 8 delar, af hvilka likväl 
blott fyra kunnat visas å nämnda figur, då denna är tagen rakt ifrån sidan. Den yttre 
ringen å figuren är äggets yttre tunica; a är gulans (vitellus) tunica och det, som sy- 
nes emellan dem båda, således b, är det vattenklara rummet. Den kortare, mera ansvällda 
extremiteten c antyder väl påtagligen anlaget till embryots blifvande hufvud; det mer 
utdragna vid d, anlaget till bakparten eller stjerten. 

- Fig. 4 är afbildad den 25:te, kl. 11 e. m., eller 23 timmar efter att första ob- 
servationen gjordes. Den höjda fröfläcken, likasom dess fortsättning omkring vitellus, 
är delad i otaliga celler; och vi vilja endast anmärka, att de motsvarande partierna äro 
betecknade med samma bokstäfver å alla fyra hithörande figurer å tafl. 1. 

Den 27:de, kl. 1 e. m., gjordes tredje observationen, således 13 dygn efter den 
andra, men äggen hade under tiden förvarats i ett rum med +16" temperatur, och det 
var i sanning för mig-lika glädjande som väntadt att i detta stadium finna pleuronek- 
toiden fullkomligt symmetrisk, eller sådan som den är afbildad å fig. 5 och 6. ÅA fig. 
6 visar den sig sedd rakt från högra sidan. Vid d' synes ögat med pupill; z äro oto- 
lither. A fig. 5 synes embryo rakt underifrån. Första anläggningen till columna ver- 
tebralis m. m. hafva vi här äfven afbildat. Vid e se vi olika lober af hjernan. Såsom 
fig. 6 utvisade, befinner sig embryo i det stadium, då det ännu icke hvarken med fram- 
eller bak-parten frigjort sig från eller rättare lyftat sig öfver gulans cirklade yta. 

Mot aftonen hade utvecklingen väl framryckt något längre, men då dogo samtliga 
äggen. Följande dag återvände jag till hemmet, glad öfver att hafva funnit, hvad jag 
sökte. ; 
Först vid naturforskaremötet i Stockholm framlade jag, som nämndt, desse fyra 
figurer, beledsagade af en kort redogörelse, samt, på samma gång de unga pleuronek- 
toider, hvilka vi nu gå att behandla. 


Om yngel af Pleuronectes Umanda: 


I slutet af April 1858 var jag stadd på en resa genom Bohusläns hela skärgård 
för att anställa undersökningar rörande sillen, som vid den tiden i mer än vanlig mängd 
ock till och fångades i länets norra skärgårdar. Vid återvändandet från Strömstad, 
den 27:de i nämnda månad, samt under färden förbi den söder om Strömstad-bugten 
belägna Styrsön, observerades under den vindstilla och solklara vårdagen samt vid pass 
en half fot under det spegelblanka vattenbrynet och ändå längre nedåt åtskilliga af 
de småfiskar vi nu skola beskrifva. De voro visserligen klara och till färgen föga af- 
vikande ifrån vattnets; men de mörka ögonen förrådde dem, likasom deras lifliga, om 
ej just särdeles snabba sätt att röra sig. Jag uppfångade tio stycken medelst en fin 
håf; men numera återstå endast sex. En måste uppoffras för undersökningar. Tre har 
jag bortgifvit åt fackmän. Dessa ungar, hvilka alla i det närmaste voro lika stora, 
summo merendels som fiskar 1 allmänhet; men rätt ofta något litet på sned eller med 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. id 


kroppens höjdaxel i den rigtning, som pilen vid fig. 10 å tafl. 2 utvisar, hvilken figur 
är en bild af en utaf dessa ungar, sedd rakt framifrån. 
höllo sig, låg fullt femhundra alnar från närmaste land och hade ett djup af omkring sex 
fammnar. Insläppta i hafsvatten uti ett medtaget glaskärl, lefde de flera timmar och rörde 
sig så, som vi nyss beskrifvit, men nedsänktes efter kortare eller längre mellantider till 


Stället, hvarest ungarna uppe- 


bottnen, hvarest de uthvilade sig på sin venstra sida, eller den, på hvilken de i följd 
af kroppens bredd och natur i öfrigt nedföllo. Under det att de så lågo, höllo 
de oftast venstra ögat mer än vanligt vridet åt höger, eller uppåt mot ljuset, ej 


obetydligt mera än under simning. Man kunde äfven då, således under deras hvila, 
tydligt förmärka, att pannan emellan ögonen något litet minskades till sin bredd, hvil- 
ket likväl återgick, då fisken drog samma öga nedåt. Den lilla pigmentering eller an- 
tydning till färg, som fanns på kroppen, var endast högst obetydligt mindre förhanden 
på den venstra, under hvilan från ljuset vända sidan, än på den högra. 

En utaf de medelstora ungarna, hvilken legat till grund för figurerna 10, 10 a 
och 10 b å tafl. 2, höll 143 millim. i totallängd. Den befanns vid under mikroskopet 
anställd granskning hafva 78 strålar i rygg- och 57 i analfenan, hvilket, i förening med 
formförhållandena, gjort att jag hänfört dessa ungar till Pl. limanda. Kroppsformen 
är för öfrigt mera långsträckt, än hos denna såsom utbildad, och påminner mera om 
Pl. limandoides; men den rundade stjertfenan och det mindre antalet strålar i först- 
nämnda fenor göra, att dessa ungar ej kunna tillhöra sistnämnda art. Ej helier kan 
jag hänföra dem till Pleur. platessa, som har ett mindre antal strålar, än ifrågavarande 
ungar. Med andra utaf våra till detta slägte hörande arter kunna de, med ledning 
Slo af fenstrålarnes antal, ej förvexlas. 

För att visa de något olika utvecklingsstadierna, har jag antecknat följande: 


Det minsta exemplaret: 
Rota RR NT 1235 millim. 
Stönstavanoj dissen. Sen stan EA SED 

Hvadan ock detta har en smärtare 
kroppsform och relativt är lägre. 

Chorda dorsalis böjer sig först uppåt 
i höjd med stjernfenrotens öfverkant och 
sedan rätlinigt bakåt och uppåt. Nedanför 
spetsen af chorda d. finnas 18 utbildade 
strålar i stjertfenan; men denna fena sam- 
manhänger med rygg- och anal-fenorna 
förmedelst den primitiva hudfenan. 


Afståndet emellan ryggfenan och bak- 
kanten af venstra ögat är lika med en hel 
ögondiameter. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 4. 


Det största exemplaret: 
INNERST | odasbssssevasosasssssae 00s0dsasa ke 
SHINE NOEL 000 sosvasorespspasansn srocvastr Å 


15 millim. 
5) » 


Chorda dorsalis böjer sig uppåt i höjd 
med stjernfenrotens öfverkant och slutar 
något bakåtböjd midt för stjertfenans öf- 
versta stråle; men nedanför spetsen af ch. 
d. tycks den hafva en större gren rigtad 
emot stjertfenans näst-öfversta stråle, samt 
ett utskjutande knä midtför den femte, 
uppifrån räknadt. Den primitiva hudfenan 
finnes emellan stjertfenan och ryggfenan 
samt stjertfenan och analfenan. 

Afståndet emellan ryggfenan och bak- 
kanten af venstra ögat är lika med en half 
pupilldiameter. Ryggfenan nedskjuter köl- 


lik mot bakkanten af venstra ögat. 
3 


18 A. W. MALM, 


Det minsta exemplaret: 

Främsta interspinalbenet 1 ryggfenan 
formerar med främsta strålen en trubbig 
vinkel. 

Från högra sidan sedt synes venstra 
ögat endast till + af sin höjd öfver pann- 
kanten emellan ögonen, och denna har en 
bredd lika med ögats höjddiameter. 

Venstra ögat ligger nästan omärkligt 
bakom det högra. 

Från venstra sidan sedt ligger venstra 
ögats öfverkant en pupilldiameter under den 
vinkel, som bildas af ryggfenans främsta 
stråle och interspinalben. 

Konnexionen å iris nedtill synes tyd- 
ligt och ligger tvärs öfver eller vinkelrätt 
emot kroppens längdaxel. 


Ofvanifrån sedt är hufvudet bakom 
ögonen vackert kullrigt och bredt; endast 
baktill med någon ringa höjning å venstra 
sidan. 

Framifrån sedt visar sig munnen hafva 
en ringa och föga märklig snedhet; och 
ryggfenans främre extremitet är endast 
ytterst litet rigtad åt fiskens venstra sida. 

Processus spinosi, interspinalben och 
fenstrålar kortare, hvadan kroppen synes 
fyllig i förhållande till sin höjd. 


Stjertfenan har hos hvardera 20 strålar. 


Det största exemplaret: 

Främsta interspinalbenet i ryggfenan 
formerar med främsta strålen en spetsig 
vinkel. 

Från högra sidan sedt synes venstra 
ögat fullt + af sin höjd öfver pannkanten 
emellan ögonen, och denna har en bredd 
lika med ; af ögats höjddiameter. 

Venstra ögat ligger tydligt bakom det 
högra. 

Från venstra sidan sedt ligger venstra 
pupillens öfverkant i höjd med den vinkel, 
som bildas af ryggfenans främsta stråle och 
interspinalben. 

Konnexionen å iris nedtill är mindre 
tydlig och visar sig som en tvärs öfver iris 
och vinkelrätt emot kroppens längdaxel 
gående svartaktig strimma. 

Ofvanifrån sedt är hufvudet baktill 
försedt med en köl, som fortlöper ned till 
bakkanten af venstra ögat. 


Framifrån sedt visar sig munnen mer 
tydligt sned; och ryggfenans främre extre- 
mitet är starkt rigtad åt fiskens venstra 
sida, hvilken den nästan fullt uppnår. 

Processus spinosi, interspinalben och 
fenstrålar både absolut och relativt längre, 
hvadan kroppen i förhållande till sin höjd 
är mera tillplattad. 


Bröst- och bukfenor äro likaledes väl 


utbildade samt försedda med strålar, hvilka jag likväl ej ansett det nödigt att räkna. 


Figurerna å tafl. 2 äro efter lefvande exemplar, 10 visar en medelstor unge sedd 


rakt framifrån, 10 a: samma från högra och 10 b från venstra sidan. 


Storing. 


Alla äro i för- 


Om en unge af Solea vulgaris: 


Den 14 Juli 1856 fångade jag med en fin håf det lilla exemplar, som här kom- 


mer att beskrifvas. 


Det träffades öster om Stora Känsö i Göteborgs skärgård, på ett 


med Zostera marina beväxt ställe med sandbotten och något öfver en fammns djup. Un- 
gen sam lifligt, men med ringa hastighet, omkring en half fot under vattenbrynet. Han 
förde sin kropps höjdaxel i vid pass en rät vinkel emot vattenytan, eller det horison- 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 19 


tala planet. Den lilla 12 millim. långa och 43 millim. höga ungen var då klar och 
genomskinlig samt något färgad på båda sidor, men vid pass dubbelt starkare på den 
högra. Så nära intill min uppehållsort under nämnda sommar, då jag ett par månader 
vistades på denne ö, var jag i tillfälle att genast under mikroskop studera individet 
och, medan det var lefvande, taga den afbildning, som i förstoring finnes utförd å taf. 
2, fig. 11. Figurerna 11 a, 11 b och 11 c återgifva främre delen af samma exemplar, 
men dessa figurer gjordes efter individet, sedan det legat ett par dagar 1 svag (två- 
gradig) sprit. 

Chorda dorsalis böjer sig uppåt, mot slutet något framåt, men sist uppåt, med 
någon lutning med sjelfva spetsen bakåt mot stjertfenans tredje stråle. Något nedanföre 
tycks den hafva en mycket fin gren i rigtning mot roten af femte strålen, allt uppifrån 
räknadt. Nedom denna finnas 16 strålar, således tillsammans 21 uti stjertfenan. Rygg- 
och analfenorna, som sluta ett litet stycke framom stjertfenroten, äro förenade med 
stjertfenan genom den primitiva hudfenan. Ryggfenan, som med vinkeln emellan främ- 
sta interspinalbenet och dess stråle sträcker sig 1 rigtning snedt till venster om och 
intill bakkanten af venstra ögat, har 81 strålar; analfenan 65; och denna unges hela 
habitus visar för öfrigt genast, att den hör till den enda hos oss hittills funna arten 
af slägtet Solea. 

Sedd från högra sidan, men sedan exemplaret legat i sprit ett par dagar: Pig- 
mentpunkterna äro ordnade i omkring tio oftast oregelbundna tvärband, men synas endast 
med tillhjelp af en lup. Venstra ögat, som ligger något framom det högra, synes från 
sidan och ligger i sjelfva den uppåtvända kanten af fiskens hufvud. Pannans bredd 
emellan ögonen är lika med ögats längddiameter. Bakom trakten emellan ögonen är 
hufvudet ej obetydligt ansväldt. — Sedd från venstra sidan: Pigmentpunkteringen så- 
som nyss nämndes, men vida sparsammare. Venstra ögat visar sig lika, som då 
det ses från högra sidan. Sedd ofvanifrån: Ryggfenan, som snedt böjd åt venster 
framskjuter till venstra ögats nedre (till utseendet yttre) kant baktill, öfvergår omärk- 
ligt i den hudfåll, som köllik ligger bakom och nedom venstra ögat. De för Solea vul- 
garis jemte annat så karakteristiska, trådlika bihangen å hufvudet synas ej ännu. Bröst- 
och bukfenor äro väl utbildade och äfven de sednare försedda med strålar. | 


Anmärkning vid hithörande figurer: Fig. 11 är, som sagdt, tagen efter det lef- 
vande exemplaret och är en ej fulländad skitsering, utom hvad angår de delar, hvarom 
här är fråga. En detaljerad redogörelse för densamma kan derför här förbigås. Man 
ser emellertid genast, att hudvecket emellan x—y ej har den stora böjning under ven- 
stra ögat, som visar sig å fig. 11 a eller 11 c, men hvilken å 11 b undanskymmes af 
samma venstra öga. Detta mjuka parti, som betecknar den väg, hvilken ryggfenan i 
en mer framskriden utveckling har att framskjuta, lade sig hos den lefvande fisken 
plant på glaset under mikroskopet. Men samma parti gaf äfven då efter och trycktes 
nedåt venstra sidan, då fisken förde sitt venstra öga dit nedåt. Då han kom uti sprit, 
antog detta parti genom utdragning af vatten den gestalt, hvari det visar sig å figu- 
rerna 11 a och 11 c; och kan följaktligen ej synas å fig. 11 b. 11 z är en utaf hjer- 
nans lober, men hvilken genom venstra ögats vridning åt höger och högra ögats mot- 
stånd slutligen och just genom denna pressning skjutes alltmer bakåt. 


20 A. W. MALM, 


Om ungar af Rhombus vulgaris: 


Vid midsommartiden år 1865 företog jag en resa till Bohusläns nordligare skär- 
gård, med hufvudsaklig afsigt att studera den djupa Koster-fjordens fauna, samt valde 
som hufvudstation staden Strömstad. Det var klart, att hvarje tillfälle, som erbjöds, 
ej försummades för efterforskning af pleuronektoid-yngel. Straxt norr om staden in- 
skjuter en lång, smal och grund vik, som invid land är rikligt beväxt med Zostera 
marina, Chorda filum m. m., allt ut till ett par famnars djup och derutöfver. Nära 
intill denna viks öfvergång i Strömstads-bugten samt på samma sida, å hvilken Ström- 
stad är beläget, ett litet stycke utanför den likaledes vid samma vik och å samma 
strand belägna helsobrunnen, finnes ett skeppsvarf. Jag utvisar stället mycket noga, 
på det att äfven andra på sjelfva platsen, hvarest varfvet är beläget, derstädes skola, 
såsom jag antager, under samma årstid och förhållande, kunna förse sig med Rhombus- 
yngel. Detta lärer likväl annars ej hafva sig så lätt, då jag under de tjugu år jag 
vistats vid och i Bohusläns skärgårdar ej förut lyckats finna mera än en enda sådan, 
eller den jag ertappade vid Fiskebäckskil den 11:te Juli år 1854. 

Vid nämnda varf och uti det nästan alltid lugna vattnet innanför eller tillfälligt- 
vis straxt invid och alltid i lä om ett par vid tillfället derstädes under reparation lig- 
gande större fartyg fanns, framförallt tidigt om morgnarna, straxt efter soluppgången, 
en ej obetydlig mängd af fiskyngel utaf åtskilliga arter och genera; men bland pleuro- 
nektoider blott af Rhombus vulgaris. Från den 8:de till den 18:de Juli lyckades jag 
också der fånga 29 stycken större eller mindre Rhombus-ungar af 12—24 millim:s total- 
längd, hvilka alla, med undantag af två, togos straxt efter soluppgången. 


Under trägen postering, fastän flera morgnar förgäfves, i fall en sådan var mulen, 
blåsig eller kall, fick jag tid efter annan se dessa ungar 1 de ställningar, som tecknin- 
garna en face ä tafl. 1, figg. 7, 8 och 9 angifva, under liflig fastän ej snabb simning rätt 
ofta uppkomma till sjelfva vattenbrynet, hvarest de då, med venstra sidan uppåtvänd, 
oftast dröjde en eller annan minut bland der vid tillfället flytande, från bottnen lös- 
ryckta delar af växter. Vid sådana tillfällen voro de särdeles lätta att fånga, enär de 
då snart sagdt uppehöllo sig på en och samma plats, å hvilken de, som nämndt, i plan 
ställning, svängde sig än hit och än dit och, såsom det syntes, uppfångade de talrikt 
förhandenvarande mikroskopiska varelser, som dels funnos på nämnda växtdelar och 
dels fritt rörde sig i vattnet. Någon gång, men då under vattenbrynet, såg jag dem 
äfven simma 1 fullkomligt vertikal ställning, hvilket jag, 1 parenthes sagdt, äfven någon 
gång sett vara fallet med fullvuxna exemplar antagligen af Pleur. flesus, då den helt 
plötsligt blifvit uppskrämd från sitt läger på ringare djup. Men vid fråga om denna 
har jag ej ens observerat, om exemplaren haft den för arten allmännast förekommande 
ögon-ställningen. ; 

Sedan jag försett mig med några individer för att 1 hemmet observera lefvande, 
preparerades några på stället, eller vid nämnda varf, på följande sätt samt för särskilta 
ändamål. 

Då en sådan unge fångats, lades den uti källvatten, hvari han inom kort dog. 
Derefter upplades han på en för ändamålet skuren glasskifva, hvarvid fenorna utbreddes 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 21 


med  tillhjelp af en fin pensel. Föremålet ställdes sedan på ett dragfullt, skuggigt 
ställe för att hastigt kunna torka. Så snart detta skett, öfverpenslades preparatet med 
hastigt torkande kopalfernissa. Sålunda behandladt är det färdigt och lemnar tillfälle 
för åtskilliga iakttagelser, som ej gerna med säkerhet kunna göras på uti sprit eller 
glycerin förvarade exemplar. Färgen bibehåller sig bättre än på uti sprit inlagda exem- 
plar. Man kan ock med stor tydlighet åtskilja flera af äfven kraniets ben, då hela 
preparatet är genomskinligt; men det är klart, att man för sådana eller andra studier 
äfven bör förse sig med uti fluida förvarade exemplar. 

Jag framställde af en dylik 18 millim. lång unge ett ganska vackert skelett 
på det sätt, att hud, muskler m. m. aflägsnades med två fina penslar, under det att 
exemplaret låg 1 vatten, som blifvit tillsatt med något litet ättiksyra. Sedan skelettet derpå 
legat några minuter i destilleradt vatten, lades det på en glasskifva och utpenslades. 
Det fick nu torka och fernissades straxt derpå. Figuren 13 å tafl. 2 är i förstoring ut- 
förd efter ett sådant skelett, hvilket såsom torrt håller 173 millim. i totallängd. 

De exemplar, hvilka jag uti hemmet en längre tid hade lefvande, och på hvilka 
nedanstående observationer gjordes, behandlades på följande sätt. Uti låga, vida glas- 
kärl af 10—18 kubiktums rymd insläpptes i hvardera kärlet en unge uti förut ditslaget 
nyss intaget hafsvatten, samt något litet af bottensats från nämnda vik jemte ett par 
små ulvaceer och några likaledes å stället tagna entomostraca, likasom ett litet stycke 
af ett Zostera-blad med påsittande Laomedew. Kärlet slöts derefter med en vanlig kork. 
Jag hade flera sådana ungar på mitt arbetsbord under en längre tid. I ett af dessa kärl 
lefde ungen elfva dagar. Förutom det, som i det föregående är nämndt om sättet att 
simma, gjordes å dessa ungar, framförallt å den sistnämnda, följande iakttagelser med 
afseende på ögontraktens vridning åt venster. Jag iakttog, att en dylik unge, som 
den å tafl. 1, fig. 8 afbildade, förmår höja och sänka sitt högra öga, eller det som håller 
på att öfvergå till venstra sidan, med en skilnad af omkring 70 grader. Under simning 
för en Rhombus-unge sina ögon vanligen så, som figg. 7, 8 och 9 å tafl. 1 utvisa. Då 
han tröttnar eller annars med högra sidan lägger sig på bottnen, höjer han esomoftast 
det högra ögat uppåt mot ljuset. Dessa ögats rörelser utföras med både hastighet och 
kraft, hvarvid det pressas nära och hårdt intill pannpartiet emellan ögonen. Under 
sådana förhållanden ser man honom ofta hålla högra ögat orörligt stilla. I samma mån, 
som kroppen tilltager i höjd, blir fiskens läge mer horisontalt och det högra ögat pressas 
i samma mån allt längre in emot det venstra, under det att ryggfenan ständigt rycker 
allt mera framåt. Färgen på den från ljuset vända kroppssidan aftager i intensitet, på 
samma gång som den på högra sidan blifver allt mörkare, samt der, allt nedåt analfenan, 
är snart sagdt fullkomligt lik färgen uppåt ryggfenan. På de ungar, hvilka jag aldra 
längst hade lefvande, såg jag allt detta, likasom att panntraktens bredd emellan ögonen 
så småningom minskades i förhållande till ögats diameter; ehuruväl under så kort tid 
alltsammans inskränkte sig till mindre betydliga skiljaktigheter. 

Då jag i den citerade afhandlingen af år 1854 temligen omständligt beskrifvit 
pigmentets fördelning, vill jag här endast tillägga något litet om färgen i öfrigt efter 
lefvande exemplar. 

Ifrågavarande ungar af Rh. vulgaris hafva i grunden samma färg; men de minsta 


52 
(12 millim.) afvika obetydligt i färg och pigmentering på de båda kroppssidorna. De 


22 A. W. MALM, 


större deremot vida mera; men ännu hos det största (24 millim.) exemplaret är pigmen- 
teringen till och med på den högra sidan så pass förhanden, att man äfven å den ser 
åtminstone ett och annat af de för dessa ungar så karakteristiska och år 1854 af mig 
beskrifna tvärbanden. 

Hos de små är den ljusare grundfärgen gröngul; hos de större sluligen blågrön. 
De små hafva hvitaktiga fläckar å ömse sidor af kroppen, samt föga ljusare å den högra 
än å den venstra sidan. Hos de större äro dessa fläckar nästan endast förhanden å 
venstra sidan, men der äro de krithvita och med någon rödaktig anstrykning hos 
fläckserierna å interspinal-trakten upptill likasom å ryggfenan. Dessa hvita fläckar ligga 
emellan de af pigment bestående tvärbanden. De två motsvarande serierna å nedra 
interspinal-trakten och analfenan utgöras af något mindre fläckar. På kroppens mellan- 
liggande parti finnas äfven dylika, men af vida mindre storlek. A gällocket, likasom 
midt för bukkaviteten, genomlyser en köttfärgadt rosenröd färg. Iris ofvan och under- 
till grönaktigt blå, närmast intill pupillen rödgul; men för öfrigt lik silfver. 

Hos de små är pupillen rund, men får slutligen hos de större, upptill (inåt pan- 
nan) å hvardera ögat en inböjning från iris, hvilket allt kan synas å tafl. 1, figg. 9 b 
och 7 Db. 

Hos de små synes endast öfre kanten af högra ögat, då fisken ses från den ven- 
stra sidan; hos de större synes endast samma ögas nedre kant, då han betraktas från 
högra sidan. 

Hos de små är pannan, uppifrån sedd, bakom ögonen ganska ansvälld och ofvan- 
till rundad. Den + ögondiameter bakom öfverkanten af högra ögat upphörande rygg- 
fenan har, framom sig, i rigtning mot högra ögats midt baktill, en något bakom detta 
sig slutligen förlorande köllik upphöjning. De främre mediana delarna af frontalia pro- 
pria synas äfven (hos i sprit förvarade exemplar) tydligt derigenom, att huden midt 
emellan dem något infallit, hvarigenom en längdstrimma uppkommit, som ligger något 
närmare intill det venstra än det högra ögat. Straxt bakom högra ögats framkant 
möta frontalia propria frontalia anteriora, hvilket ofvantill äfven kan iakttagas med till- 
hjelp af en lup. Utvändigt är högra sidans frontale proprium ännu åtskildt från samma 
sidas frontale anterius, hvadan äfven den högra orbita nedtill är öppen. Hos ett sådant 
12 millim. långt individ är den anatomiska rygglinean emellan ögonen ännu så föga 
böjd åt venster, att nämnda linea ligger blott en pupilldiameter till venster om en linea, 
som drages emellan nosspetsen och roten af ryggfenans 14:de stråle. Hos de största 
ligger undre kanten af högra ögats pupill midt för nämnda linea. Ryggfenan fram- 
skjuter till höger om högra ögat och till nära midtför pupillen, samt (NB. spetsen af 
främsta interspinalbenet) formerar med huden nedom samma öga en bakåt gående till- 
spetsad sinus (se tafl. 1, fig. 7 a). De minsta exemplaren äro, framifrån sedda, mera 
fylliga och, sedda från sidan, mera långsträckta; de största äro tunnare och i allmänhet 
från sidan sedda af en mera rundad form. Hos de minsta, framifrån sedda, visar sig 
munnen snart sagdt fullkomligt liksidig; de största förete deremot en nästan omärklig 
snedhet. 

Hos nedanstående sju exemplar har jag räknat strålarna i rygg-, anal- och stjert- 
fenan; men änskönt alla hade med strålar försedda bröst- och bukfenor, har jag ej an- 


sett mig behöfva närmare granska dessa. Det synes at denna tabell, att hvarje exem- 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. - 23 


plar har lika stort antal strålar, som utbildade exemplar af arten. Detta var ock fallet 
med den år 1854 af mig beskrifna lilla ungen. 


Totallängd. Ryggfenan. Analfenan. Stjertfenan. 


a. 1)  millim. 121. 74. 56. 19. 
b. » 143. 80. 51. 20. 
Ch » 15. T1. 56. NO 
LD AG 79. 58. 19. 
e. » ig (Då 51. 19. 
É > oISR 80. 56. 19. 
RÖNEN ED 78. 6. 19. 


Hvarjemte vi för jemförelses skuld räknat strålarna i samma fenor hos ett till- 
hands varande större exemplar af 690 millim:s längd. Detta hade: ryggfenan 81; anal- 
fenan 58; stjertfenan 19. 


Om ryggfenans framryckande: 


Vid betraktande af förestående tabell och med erindring af hvad i det föregåen- 
de är yttradt skulle någon närmare redogörelse för bygserene framryckande målande 
här vara öfverflödig; med då frågan utgör en utaf de af STEENSTRUP emot min citerade 
afhandling särskilt uttalade trenne satser, bör jag väl äfven särskilt upptaga denna, lik- 
väl med inskränkning till meddelandet af mina iakttagelser härutinnan på Rhombus vul- 
garis. Utaf denna pleuronektoid eger jag ock det fullständigaste materialet. Jag be- 
höfver likväl endast anmärka följande: c 

Å tafl. 2, fig. 12 har jag i förminskning lemnat en bild af hithörande partier utat 
ett skelett af 600 millim:s längd, således af ett större exemplar och ett bland de ES 
som här i Bohuslän erhållas. AÅ samma tafla, fig. 13, finnas samma partier af ett 173 
millim. långt skelett, således i betydlig förstörine och utförda med tillhjelp af NG 
skopet. 

Hos det lilla skelettet äro alla processus spinosi superiores, från sidan sedda, rät- 
liniga; men från och med 11:te kotan, från hvilken 1:sta proc. sp. infer. utgår, hafva 
de framomliggande pr. sp. super. någon lutning framåt, och de främre mest. Endast 
3:dje till och med 5:te hafva derjemte en svag bågböjning, med extremiteterna framåt 

Hos det stora eller 35 gånger längre skelettet äro samma processus ej blott mera 
framåtrigtade; de hafva derjemte, isynnerhet de närmast bakom den andra belägna, en 
starkare böjning framåt, isynnerhet med öfre extremiteten. 

Hos det lilla finnas 13 interspinalben framom första kotans processus spinosus. 
Roten af det första ligger något bakom bakre kanten af den högra ännu öppna orbita. 


1) Afbildad å tafl. 1, fig. 9, 9 9 
2) » » 33 0 83 
SES ; dd ed 


b. 
b. 


El 


24 A. W. MALM, 


Det sista eller 13:de har sin rot rigtad emot framkanten af första kotans processus spi- 
nosus. Framförallt de främre interspinalbenen äro jemförelsevis korta och beskrifva 
längst framtill i förening med motsittande fenstrålar trubbiga vinklar. 

Hos det stora finnas likaledes 13 interspinalben framom första kotans processus 
spinosus; men roten af det första ligger endast obetydligt bakom främre kanten af den 
högra, slutna orbita. Det sista sluter sig till framkanten af första kotans processus 
spinosus. De främsta beskrifva med sina fenstrålar spetsiga vinklar. 

Hos det minsta kan jag ej se spår till höjningen af kölen å os supraoccipitale 
utom 1 nacktrakten. 

Hos det största framskjuter supraoccipital-benets köl eller crista i förening med 
dithörande interspinalben ända framom bakkanten af den högra orbita; och om än det 
främsta interspinalbenet ligger med + af sin längd framom den slutna orbita, så har 
äfven detta ben sitt läge så, att det är rigtadt emot framkanten af den framom slutet 
af samma orbita framskjutande cristan å os supraoccipitale. Hos våra arter af slägtet 
Pleuronectes är rigtningen enahanda, oaktadt ryggfenan hos dem endast når till eller 
något framom midten af den slutna orbita. 

Vid beskrifningen af de små Rhombus-ungarna, likasom å afbildningarna 7 och 9, 
tafl. 1, har jag visat, dels individer, hos hvilka ryggfenan varit lägre och dels sådana, 
hos hvilka den varit mindre framryckt än hos det exemplar, som varit begagnadt vid 
förestående beskrifning; och detta fenomen är så tydligt, att vi gerna nu kunna lemna 
detsamma. 


Försök till förklaring af det sällsamma fenomenet, att pleuronektoiden tillbringar 
sitt lif på ena kroppssidan: 


Uti min citerade afhandling har jag framkastat den tanken, att ljuset är en yttre 
orsak till att pleuronektoidens ena öga slutligen helt och hållet öfvergår på fiskens 
färgade sida, likasom att den färg, som ursprungligen fanns på den motsatta sidan, re- 
dan tidigt der försvinner af brist på ljus; och jag tror att detta förklaringssätt i grun- 
den är riktigt. Det är emellertid klart, att äfven inre, det är inom djuret liggande 
orsaker måste förefinnas till framkallandet af det sällsamma fenomenet; och det är 
dessa vi 1 det följande skola försöka att påpeka. 

Såsom sådana inre orsaker eller kanske rättast följder af dessa fiskars existens- 
förhållanden, bör man väl anse, ej blott den hos pleuronektoiderna förekommande, i 
jemförelse med fiskar i allmänhet, stora kroppshöjden, inberäknadt de till sin utsträck- 
ning väldiga rygg- och analfenorna, utan äfven de föga utvecklade horisontala fenorna, 
bröst- och framförallt bukfenorna, hvartill jag ock vill lägga den hos hithörande fiskar 
snart sagdt till intet reducerade simblåsan. Örthagoriscus är i flera af dessa hän- 
seenden af en liknande organisation; men han har förmåga att utspänna sig medelst 
uti sesophagus, intagen luft, och på så sätt göra sig specifikt lättare än vattnet. Han 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 25 


håller i ett sådant tillstånd, såsom jag förmodar, buken uppåtvänd, men bibehåller sin 
kroppsform i likhet med de flesta andra fiskar, eller den liksidiga. Raje, Lopluus m. fl. 
vid bottnen likasom pleuronektoiderna sig uppehållande fiskar, bibehålla sin liksidiga 
organisation, troligen bland annat 1 följd af de hos dem i högsta grad utvecklade bröst- 
fenorna och ganska mycket åtskilda bukfenorna, på hvilka alla fenor dessa äfvenledes 
med ej utvecklad simblåsa försedda fiskar stadigt hvila med buken nedåtvänd. Den hos 
pleuronektoiden i förhållande till längden höga, men hos Raje och Loplhius breda kropps- 
formen, gifver väl alla dessa med flera dylika fiskar äfven en mindre grad af uthållighets- 
förmåga, vid fråga om simning. 

Pleuronektoiden blir, i följd af den redan tidigt och hastigt tilltagande kroppshöj- 
den, oförmögen att hålla ryggen uppåtvänd, då fisken hvilar på bottnen, eller ock, hvilket 
jag äfven sett, på under nedsjunkandet tillfälligtvis förhandenvarande, kringflytande 
eller växande blad af Zostera och Alger. Att hans nedsjunkande är en följd dels af 
kroppens större specifika tyngd än vattnet och dels af den trötthet, som efter längre 
eller kortare mellantider inträder, ser man tydligt, då han, fullkomligt passiv, sjunker 
till botten, eller åtminstone ett större eller mindre stycke ditåt. Då han hvilar på ett 
plan sträfvar redan från och med hans tidigare tillvaro det nedåtrigtade ögat att draga 
sig öfver på den mot ljuset vända sidan; och detta öga tar då med sig de omgifvande 
delarne af hufvudet, hvilket allt försiggår med lätthet, emedan kranium ännu befinner 
sig i kartilaginöst tillstånd. 

En sådan sträfvan ser man ock hos nykläckt yngel af t. ex. Perca fluviatilis, Clu- 
pea harengus, Leuciscus rutilus och idus, Salmo salar och alpinus, Coregonus oxyrhynchus 
m. fl., hvilkas utveckling jag varit i tillfälle att iakttaga. Äfven. dessa fiskar ligga så- 
som små, då de hvila, på den ena sidan af kroppen. Det då nedåtvända ögat föres 
derunder ofta samt med kraft uppåt ljuset och verkar med sådant eftertryck på det 
emellan ögonen liggande pannpartiet, att det ej är ovanligt att få se någon snedhet i 
nämnda parti, framförallt sedan sådana fiskungar blifvit dödade med t. ex. svag sprit. 
Så snart de deremot konsumerat gulans innehåll och samtidigt erhållit en för simning, 
likasom för att under hvila kunna hålla ryggen uppåtvänd, mera fulländad organisation, 
försvinner en sådan snedhet, så att den, åtminstone vid ett flygtigt betraktande, ej lå- 
ter iakttaga sig. Den snedhet, som fisken kan hafva ärft från sitt spirala läge 1 ägget, 
torde tilläfventyrs vara af annan natur. 


Bland utbildade fiskar skall, enligt NiLsson'), Trachypterus arcticus, likasom pleu- 
ronektoiden, då den håller sig stilla å bottnen, alltid ligga på den venstra sidan. Han 
skall ock under simning föra den ena sidan snedt uppåt. Kroppens båda sidor be- 
skrifvas något olika till utseende, såväl med afseende på ögonens storlek m. m. som 
färgen. Jag är emellertid böjd för att tro, att denna fiskart under hvila i det 
närmaste håller sin kropp så som Gunnellus vulgaris, hvilken då ligger bågböjd 
och med pannan uppåtrigtad, men med ena sidan af stjerten mer eller mindre platt å 
bottnen. 


1) S. NILsson, Skandinavisk fauna, Fiskarne, Lund, 1855, sid. 167—168. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 4, 4 


ND 
(op 


A. W. MALM, 


Utaf Lepidopus argyreus från Medelhafvet har jag tillhands, förutom ett uppstop- 
padt och ett i sprit förvaradt exemplar, äfven ett omsorgsfullt tillvarataget kranium. 
Det högra frontale proprium är, åtminstone midtför ögonen, något bredare än det ven- 
stra; och skådas kranium framifrån, så visar sig detta, å nämnda ställe, något högre å 
den högra än å den venstra sidan. Kanske detta är imdividuelt; men då jag i det före- 
gående har omtalat den olikhet, som jag sett hos pannbenen å några kranier af Ram- 
ceps raninus och Molva vulgaris, är det ej otroligt att något större afvikelser normalt 
förekomma hos en sd organiserad fisk som Lepidopus. Skulle det visa sig att en sådan 
snedhet i kranium, framförallt hos sådana benfiskar, som uppehålla sig vid bottnen, 
mera allmänt förekommer, så, om man dertill lägger den äfven af STBEENSTRUP !) ofta 
iakttagna snedheten i ögonställningen hos spädt fiskyngel, stå pleuronektoiderna långt 
ifrån ensamma, hvad fenomenet angår; men hos dem är det mest utbildadt, derföre att 
de, på grund af sin organisation, redan från den spädare åldern alltid under hvila 
måste ligga på den ena kroppssidan. 


Om STEENSTRUPS Plagusice-yngel: 


Jag har i det föregående öfverallt, i likhet med STBEENSTRUP, behållit namnet Pla- 
gusia för det af honom beskrifna, högst intressanta ynglet. Onekligen visa ock afbild- 
ningarna hos honom en habitus i aldra högsta grad påminnande om dessa pleuronek- 
toider; men figurerna visa utbildade bröstfenor å kroppens båda sidor, likasom hos släg- 
tet Phombus, dit jag derför ändå heldre skulle vilja hänföra dessa ungar, än. till Achi- 
ridernas grupp, hvars arter, såsom bekant, ”absolument sont dépourvues de nageoires 
pectorales” ?). Vare emellertid härmed hur som helst, så tycker jag mig af figu- 
rerna 1, 2 och 3 hos STEENSTRUP finna, att det högra ögat, eller det som hos 1 A och 
2 ÅA är på väg att öfvergå på den venstra sidan, ej har sin undre (till utseendet öfre) 
kant under något parti af pannbenen; utan med nämnda kant ligger intill interspinal- 
benen. Är det så, då kan det af honom omtalade lilla knapphålsformiga hålet 1 det 
stadium, som är afbildadt i fig. 1 ÅA, hafva uppkommit derigenom, att ryggfenans fram- 
ryckande tidigare inträffat, än högra ögats fullständiga öfvergång på fiskens venstra 
sida; och fenomenet, sådant det är afbildadt å STRENSTRUPS fig. I AÅ och 2 Å, har då 
tydligt sitt motstycke å min pl. 1, fig. 7 b, oaktadt högra ögat hos Rhombus wvul- 
garis kommer hastigare in på venstra kroppssidan, än ryggfenan hinner passera fram 
förbi ögat, hvadan det ögat omgifvande hudvecket håller sig till utseendet öppet hos 
Rhombus äfven i detta stadium, då högra ögat hos STEENSTRUPS Plagusia i nämnda 
stadium endast likasom genom sitt fortsatta påträngande kan hålla den lilla knapphåls- 
lika springan öppen och till sist framkomma i densamma, såsom det visar sig å STEEN- 
STRUPS fig. 2 Å, och ändå fullständigare å fig. 3 Å. 


Mabe St 25 (CN 
”) G. Cuvier, Le Regne Animal, 3:ieme édit., Tome 1:ier, Bruxelles 1836, pag. 571. 


PLEURONEKTOIDERNAS UTVECKLING OCH BYGGNAD. 27 


Skulle denna min förklaring af fenomenet hos STEENSTRUPS Plagusicw befinnas vara 
origtig, hvarom han helt säkert inom kort skall underrätta oss, så återtager jag hvad 
jag derom nyss yttrat. Jag kunde emellertid ej gerna underlåta att uttala min åsigti 
denna fråga, då pleuronektoidens ena öga hos alla de former och arter, hvilka jag un- 
dersökt, öfvergår på den utbildade fiskens mot ljuset vända och derföre efter regeln 
enda färgade sida, på så sätt, som jag år 1854 sökt att visa; men hvarföre jag nu, 
mest till följe af Prof. STEENSTRUPS 1 så många hänseenden lärorika arbete, i denna min 
afhandling sökt lemna en närmare redogörelse. 


Förklaring öfver taflorna. 


Tafl. 1, fig. 1: kranium af Pleuronectes platessa L. Naturlig storlek. 

DI DID AE HG af Raniceps raninus (MuzrLr.). Naturlig storlek. 

» » » 3, 4, 5 och 6: några utaf de första utvecklingsstadierna af Pleuronectes flesus 

ooL. Stark förstoring. 

» oo» figg. 7,8 och I äro ungar af Rhombus vulgaris, sedda en face; 7 a, 8 a och 9 a 
äro hufvuden af dessa ungar, sedda från högra sidan; 7 b, 8 b och 9 b, från 
den venstra. Förstorade. 

Tafl. 2, fig. 10: är en unge af Pleuronectes imanda L., sedd en face; 10 a, framparten 
af samma från högra sidan; 10 b, samma unge från venstra sidan. Förstorade. 

» » fig. 11: är en unge af Solea vulgaris QVENSEL, sedd från högra sidan samt af- 
bildad efter ett lefvande exemplar; 11 a, samma unge en face, men efter att den 
legat ett par dagar i sprit; 11 b, framparten af samma, men sedd från högra, 
och 11 c från venstra sidan. Alla i förstoring. 

» » fig. 12: är ögontrakten af kranium och närbelägna delar utaf ett stort exemplar 
af Rhombus vulgaris, sedd från venstra sidan. Förminskad. wv: vomer; e: eth- 
moideum; no: utgångs-stället för venstra nervus olfactorius; a högra och a' ven- 
stra os frontale anterius; f högra och f' venstra frontale proprium; f oM främre 
extremiteten af högra och f! o!' af venstra frontale proprium; or högra och or! 
venstra ögats plats. i o: lacrymale; at: atlas; y och y'!: de sammanstötande 
partierna af högra frontale anter. och frontale propr.; £ och !: de slutligen från 
hvarandra allt mer aflägsnade partierna af venstra frontale anter. och frontale propr. 

» » fig. 13: är ögontrakten af kranium och närbelägna delar utaf en liten unge af 
Rhombus vulgaris, sedd från venstra sidan. Betydligt förstorad. Signerad i lik- 
het med fig. 12. 

Anm.: En mera detaljerad förklaring af samtliga figurerna finnes i sjelfva af- 
handlingen. 


28 A. W. MALM. 


Wall la eg 


Sedan förestående afhandling inlemnats till Kongl. Vetenskaps-Akademien, har jag 


erhållit kännedom om en för kort tid sedan offentliggjord, värderik afhandling ') öfver 
hithörande ämnen. Författaren, TRAQUAIR, har deri framlagt en genomförd och af tal- 
rika afbildningar illustrerad undersökning af nämnda pleuronektoidformers anatomi i 
allmänhet, särskilt hvad angår hufvudets byggnad såväl till skelett med dithörande 
brosk, som slemkanaler, och dervid kommit till den åsigt, att ena ögats omflyttning 
måste ske genom en vridning omkring kroppens längdaxel. TRAQUAIR yttrar likväl, sid. 
289: ”But M. STEENSTRUP'S strange specimens certainly open up the question whether 
there be any group of flatfishes in which, in the normal course of development, the 
dorsal fin extends forwards, and bridges over the upper eye before it has completed 
or even commenced its turn. But, before a conclusive answer can be given to that 
question, much more extensive observations on Pleuronectidean embryology are necessary 

TRAQUAIR har emellertid funnit något väsendtligt osymmetriskt hos pleuronektoi- 
derna åtminstone derutinnan, att (se min tafla 1, fig. 1) partiet 7 x 9 af frontale 
anterius och partiet 7 z' 9 af frontale proprium ej har något motsvarigt hvarken hos 
en gadin eller å pleuronektoidens å andra sidan af kraniet motsvarande pannben. Han 
anser derföre hvart och ett af nämnda partier för (se 1. ce. p. 272) ”an additional pro- 
cess”, som på grund deraf tilldelas ett eget namn, eller ”external angular”. Att min 
uppfattning af nämnda processer är väsendtligt olika, finner man af denna min afhand- 
ling; och jag kan ej se annat, än att TRAQUAIRS åsigt om ifrågavarande förhållanden är 
helt och hållet afvikande från den sanning, hvarom i kranium föreliggande fakta tyd- 
ligt synas bära ett ojäfaktigt vittnesbörd, allt ifrån den tid, då pleuronektoidens kra- 
nium, likasom kroppen i öfrigt, har största likhet med en gadin, således under den 
spädare åldern, intill den alltför väl bekanta, men på samma gång enligt min uppfatt- 
ning endast skenbart osymmetriska kroppsformen, såsom utbildad pleuronektoid. 


2” 
. 


1) On the Asymetry of the Pleuronectide, as elucidated by an Examination of the Skeleton in the Turbot, 
Halibut and Plaice. By Ramsay H. TraQuvarr, M. D., Demonstrator of Anatomy in the University of Edin- 
burgh. Read June 15th, 1865. «Transactions of the Linnean Society of London; Volume XXV, part the 
second. London 1865, p. 263. 


K. Vetensk. Akad. Handl. Bad. 7. N24 


Fig.5. 


Efter naturen, tecknadt af författaren 


r 


1, Kranium af Pleuronectes platessa. 2 Kranium af Raniceps raninus. 3,4, 5 och 6, ut 

tessa. 7,8 och 9, yngel af Rhombus vulgaris, en face. 7a, 8a och 9 a,framparter af 
S 5 

8b och I b, desamme sedda fran venstra sidan. 


ssiadier af Pleuronectes pla= 


sedda från högra sidan. 71 


NE vo AT NR fria NU GON SG 
SYM skill oa byt AYNER 


UN ÖR NE NHR ER 


(0 äre Lärn 


etvaglvd ALE ut 0 


4 SARS AN 


KONGL. SVI 


ENSKA VETENSKAPS-AKADEMTII 


ENS HANDLINGAR. 


Bandet 


ic 


N:o 


BESKRIFNING PÅ EN APPARAT 


REGISTRERING AF OBSERVATIONER PÅ LUFTENS TEMPERATUR, 


FUKTIGHETSGRAD 


AF 


OCH PRESSION 


AR GE TELE ÖRIE TE 


MED 2 TAFLOR. 


TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 13 NOVEMBER 1867. 


STOCKHOLM 


P5 Av NORSTEDT 
KONGL. BOKTRYC 


, 1868. 
& SÖNER 


J. 


[ 


FaR arte et 


- 
Dvs 


" Or E U & 
- & 
Ei - 4 
é , , 
- - SAN PV 
KÅå - 
NE 
' UI kx 
Ad 
Nä , 3 
: Ö Ki | 
| Cr 
s 
| ” 
vu 


'' 


ds mera meteorologien utvecklats, och sedan denna vetenskap börjat studeras med 
allt mera ifver, har äfven behofvet af fullständigare meteorologiska observationer börjat 
göra sig gällande, än dem hvarmed man förr lät sig nöja. På vissa ställen, såsom t. ex. 
vid universiteten i Upsala, Christiania och Helsingforss, har man derföre inrättat, hela 
dygnet fortgående timobservationer, och har på detta sätt redan under flera år samlat 
ett särdeles värderikt material af meteorologiska observationer af alla de slag, som hit- 
tills i allmänhet varit brukliga, nemligen på luftens temperatur, fuktighetsgrad och 
tryck, på vindens rigtning och hastighet, på nederbördens storlek o. s. v. 

Som emellertid timobservationer på detta sätt kunna utföras endast der för- 
hållandena äro särdeles gynnsamma såsom vid ofvannämnda universitet, der en del af 
de studerande åtagit sig dem, men äfven der icke kunna skötas utan betydlig upp- 
offring af tid och arbetskraft, så har man redan länge varit betänkt på att söka göra 
detta arbete genom imstrumenter. 

För vissa af de ifrågavarande observationerna, t. ex. på vindens rigtning och 
hastighet, erbjuder detta problem icke några särdeles svårigheter, och man har äfven 
redan åtskilliga registringsapparater för sådana observationer, af hvilka en del ganska 
väl uppfylla sitt ändamål. Bland dessa förtjenar särskildt nämnas den registrerings- 
apparat för vindrigtningen, som begagnas på Upsala observatorium, och som tillfreds- 
ställer alla rimliga fordringar. 

Då fråga är om barometer-, thermometer- och psychrometer-observationer blir 
problemet deremot betydligt svårare, och för dess lösande hafva flera mer och mindre 
praktiska förslag varit framställda och försökta med olika framgång, utan att någon af 
de hittills offentliggjorda konstruktionerna ansetts lemna sådana resultat, att hon blifvit 
mera allmänt antagen. Den på flera ställen i England brukliga methoden att fotografera 
qvicksilfverpelaren i thermometern och barometern säges väl gifva en tillräcklig nog- 
grannhet, men skall vara förenad med så mycket besvär och kostnad, att hon knappast 
kan få någon vidsträcktare användning, åtminstone 1 sitt nuvarande skick. För baro- 
meterobservationerna särskildt har man en större mångfald apparater, och för dem 
förefaller problemet äfven lättare. Den s. k. vigtsbarometern bör kunna ge en ganska 
tillförlitlig registrering. 

För registrering af thermometerobservationer har man begagnat dels vanliga qvick- 
silfverthermometrar dels s. k. metallthermometrar. 

I det senare fallet sker registreringen temligen lätt, vare sig man till thermometer 
begagnar en af två olika metaller sammanlagd spiralfjeder såsom Winp eller, såsom 


4 A. G. THEORELL, 


SECCHI och andra, en metalltråd. Mot Winps apparat särskildt kan dock anmärkas, att 
han väl svårligen låter använda sig i ett hårdare klimat, då hans ömtåligare delar 
tyckas vara för litet skyddade, i det det rum, der apparaten befinner sig, genom en 
temligen stor springa kommunicerar med den yttre luften. Mot användande af metall- 
thermometrar i allmänhet till meteorologiska observationer har man med skäl gjort den 
invändningen, att deras temperatur ej beror endast af lufttemperaturen, såsom fallet 
åtminstone i det närmaste är med qvicksilfverthermometrarne, utan äfven af det strål- 
ningsvärme, för hvilket de kunna vara utsatta. En thermometer af metall kan ej heller 
användas såsom psychrometer. 

Af dessa skäl är det som man ansett önskvärdt att till registreringsapparater 
kunna använda vanliga qvicksilfverthermometrar, och man har utom den förutnämnda 
fotograferingsmethoden föreslagit tvenne sätt att kunna komma till målet. Mot det 
ena förslaget, nemligen att hafva thermometern upphängd på eggar såsom en vanlig 
vågbalans och af förändringen i hans lutning till följe af tyngdpunktens flyttning, då 
qvicksilfverpelaren varierar, sluta till temperaturen, kan anmärkas, först att denna me- 
thod svårligen kan användas annat än på orter med mycket mildt klimat, ty hela me- 
"kanismen måste vara ute och följaktligen vara utsatt för inflytelser, som inverka men- 
ligt på hans bestånd, och för det andra, att hon ej egnar sig för psychrometrien, då 
man omöjligen alltid kan bibehålla samma grad af befuktning på kulan, och en olikhet 
häri nödvändigt måste förändra kulans tyngd. Det andra förslaget går ut på att till 
registreringen använda elektriska strömmar, som slutas genom kontakt mellan qvick- 
silfret i thermometern och en tråd af stål eller platina, som nedgår 1 röret. 

Den förste, som sökt realisera denna idé är WHBEATSTONE, ehuru han tyckes hafva 
stannat vid ett, visserligen detaljeradt, förslag till konstruktion, som aldrig blifvit ut- 
fördt. En ofullkomlighet hos hans konstruktion tyckes emellertid vara, att de platina- 
trådar, som nedgå i thermometerrören, mellan observationerna till en del äro nedsänkta 
i qvicksilfret och att det är strömmens öppnande, då tråden uppdrages, som begagnas 
till registreringen. Utom att den dervid alstrade gnistan förmodligen skulle medföra 
betydlig oxidation af qvicksilfret med deraf följande olägenheter, så skulle helt säkert 
markeringen ske mindre skarpt, ty det är bekant, att en elektrisk ström ej kan afbrytas 
ögonblickligen, utan att vid afbrytandet strömmens intensitet småningom minskas tills 
han alldeles upphör, då ledarne kommit på ett visst afstånd från hvarandra. 

En thermometerregistrering af detta slag, som verkligen blifvit utförd, är den af 
Pater Srocni i Rom, hvars konstruktion dock lider af samma olägenhet som den WHBAT- 
STONESKA. Vid hvarje observation löper nemligen platinatråden hela thermometerskalan 
utefter, först ned i qvicksilfret och sedan åter upp, och både slutandet och öppnandet 
af strömmen begagnas till registreringen. Genom denna method kommer äfven qvick- 
silfverpelaren 1 röret för hvarje observation i en rörelse, som ej torde vara fördelaktig 
för thermometerns bestånd. ÖOlägenheter tillfölje af dessa omständigheter lära äfven 
ha visat sig på SEccHIS thermometrar. 

Vid våren år 1864 erhöll jag af Professor EDLUND vid Vetenskaps-Akademien i 
Stockholm i uppdrag att för Akademiens räkning konstruera en registreringsapparat 
för thermometer- och barometerobservationer, byggd på samma grunder som den WHBAT- 
STONESKA, med den förändring, att slutandet af strömmen i stället för dess öppnande 


- 


APPARAT FÖR REGISTRERING. 5 


borde begagnas till registrermgen, för att undvika här ofvan omnämnda olägenheter af 
den WHEATSTONESKA konstruktionen. Den ledningstråd, som åstadkomme slutandet af 
strömmen, borde ej heller nedgå i qvicksilfret, utan stanna, så snart han nått detta, och 
sedan åter uppdragas. 

Dessa vilkor gjorde en helt och hållet annan konstruktion nödvändig än den 
WHBATSTONE föreslagit, och under vintern 1864—065 utfördes äfven af mig ett instru- 
ment efter denna princip, apteradt för så väl thermometer, som psychrometer och baro- 
meter, ehuru någon barometer aldrig kom att insättas 1 apparaten. Detta instrument, 
arbetadt af Herr LytH, uppsattes på Stockholms Observatorium och hölls der i gång, 
tills det genom nyfiknas okynne kom i olag. 

Sedermera utfördes ett nytt exemplar, dock med betydliga förändringar, för In- 
dustri-expositionen i Stockholm 1866. Den uppmärksamhet detta ådrog sig af den 
danska ledamoten i juryn för bedömande af fysikaliska instrumenter, Professor &C. 
Horten i Köpenhamn, blef anledning till en beställning för Vetenskapssälskapets i Kö- 
penhamn räkning, och det är den apparat, som blifvit under denna sommar förfärdigad 
för detta sälskaps räkning, på hvilken här lemnas en beskrifning. Han skiljer sig från 
de båda föregående, utom i mycket annat, äfven deruti, att han är försedd både med 
barometer och thermometrar. Arbetet är utfördt af Vetenskaps-Akademiens Instrument- 
makare Herr P. M. SÖRENSEN och lemnar i afseende på korrekthet och elegance intet 
öfrigt att önska. Thermometrarne och barometern äro af Vetenskaps-Akademiens me- 
teorologiske Instrumentmakare Herr C. ÅADERMAN, och för öfvervimnandet af de stora 
svårigheter, deras åstadkommande erbjudit, har man Herr ÅDERMANS öfverlägsna skick- 
lighet att tacka. De äro arbetade med stor noggrannhet, och thermometrarne medgifva 
ej blott afläsning af tjugondedels grader, utan äro äfven säkra inom tjugondedels grad. 

Såsom redan är nämndt, är denna apparat afsedd för observationer på thermometer, 
psyehrometer och barometer. Fig. IV föreställer honom i sin helhet och figurerna I, 
II, III olika sidor af den del af honom, som är inomhus. 

Markeringen af observationerna sker genom elektromagneter, en för hvarje in- 
strument, vid hvilkas ankaren äro fästade stift, som trycka märken i ett papper, och 
den elektriska ström, som åstadkommer magnetiserimgen, slutes derigenom, att en stål- 
tråd bringas i kontakt med qvicksilfret i det instrument, som skall observeras. = Stål- 
träden stannar, så snart han nått qvicksilfret, och skiljer sig sedan åter från detta, se- 
dan likväl strömmen först öppnats på ett annat ställe i ledningen till förekommande 
af gnista vid qvicksilfret i instrumentet. FElektromagneten står 1 sådan förbindelse med 
ståltråden att hans ställning, då han trycker sitt märke, beror af qvicksilfverpelarens 
höjd 1 instrumentet, så att man af de intryckta märkenas lägen till hvarandra kan be- 
stämma instrumentets variation. Hvarje fjerdedels timme markeras en observation af 
hvarje instrument. 

De af mig begagnade thermometrarnes rör äro för möjliggörande af dessa rörelser 
hos ståltråden öppna och cylindriska samt af tillräckligt stor kaliber, för att ståltrådarne 
skola kunna röra sig ledigt och ändock ej behöfva vara så fina, att de sakna behörig 
stadga. Som ändock hvarje thermometergrad har en längd af omkring en decimallinea, 
få thermometerkulorna härigenom en ovanlig volym, men då de ha form af en tem- 
ligen utdragen cylinder, ha dock dessa thermometrar vid komparation med de som be- 


6 A. G. THEORELL, 


gagnas vid det meteorologiska Observatoriet i Upsala, visat sig följa dessas variationer 
utan märkbar skilnad, äfven då luftens temperatur varierat som mest. De äro för öfrigt 
ar den nu mest brukliga konstruktionen, med ett yttre rör, som är fastlöddt vid kulan 
och omsluter skalan och thermometerröret. De äro med sina öfre ändar lufttätt in- 
fattade i ett skåp af zink D (fig. IV), hvilket man lyckats konstruera så lufttätt, att 
det tål flera millimeters öfvertryck. I skåpet insättas glasskålar med chlorcaleium och 
kaustikt kali, så att luften derinne blir fullkomligt befriad från både fuktighet och kol- 
syra, hvarigenom ståltrådarne fullständigt skyddas för rost, och man finner, att på detta 
sätt qvicksilfret 1 thermometrarne likaledes är skyddadt för såväl dam som fuktighet. Baro- 
metern är en sifonbarometer af vanlig konstruktion, och den tillhörande ståltråden ned- 
går i den nedre öppna ändan af röret. Han är utmärkt med F på fig. IV. På såväl 
barometern som thermometrarne äro i glaset insmälta platimatrådar, som åstadkomma 
kontakt mellan qvicksilfret och den galvaniska stapelns ena pol. Den andra polen är 
vid observationen 1 kontakt med ståltråden. Det är en och samma stapel, som begagnas 
till alla tre instrumenten. 

Skåpet D är såsom fig. IV visar ämnadt att fastskrufvas i väggen af det hus, der 
apparaten uppsättes. Thermometrarne äro mfattade ungefär vid p, så att rören nedgå 
i den vertikala förlängningen G, och kulorna komma att sitta inom plåtjalousien Z. 
Kulorna äro härigenom skyddade för regn och snö, på samma gång de sitta så fritt, 
att luften omkring dem ej kan komma att stagnera. För afläsning af thermometrarne 
är en lucka vid främre sidan af förlängningen G. Naturligtvis bör skåpet sättas på 
norra sidan af huset och genom skärmar eller jalousier vara skyddadt för morgon- 
och qvällsol. Hela den öfriga delen af apparaten är imom hus och kommer dess- 
utom att fullständigt täckas af ett glasskåp och sålunda skyddas för dam och fukt. 
Det är uppsatt på ett mycket stadigt stativ H af tackjern, hvilket hvilar på tre ställ- 
skrufvar och är ämnadt att uppsättas på en stenfot, så att det är väl skyddadt för skakning, 

Det papper, 1 hvilket de ofvannämnda elektromagneterna trycka sina märken, är 
uppspändt på en vertikal cylinder af zink A (f£gg. III och IV) försedd med ett öfverdrag af 
kläde. Utefter denna äro elektromagneterna (de äro på fig. III utmärkta med 1, 2 och 
3) rörliga 1 vertikal led på ståltrådsledare, hvilka äro uppspända på en ram B. - Cy- 
lindern kringvrides af ett ur (figg. II och IV), så att den efterföljande observationen 
kommer ungefär en decimallinea på sidan om den föregående, och på detta sätt upp- 
tecknas på samma papper observationer under 24 timmar. En gång hvarje dygn måste 
nytt papper uppsättas, och till den ändan finnes ännu en alldeles dylik eylinder. Hvarje 
gång ombyte sker, bör den cylinder som uttages afläsas, och nytt papper uppspännas, 
så att detta åter är torrt, då cylindern ånyo skall insättas. 

De elektromagneter, som höra till thermometrarne, kommunicera med de stäl- 
trådar, som nedgå 1 dessa, förmedelst de båda häfstängerna m och n (fig. IV), hvilka 
röra sig i lufttäta horizontela lager i den bakre väggen af skåpet D. På den ända af 
hvar och en af dessa häfstänger, som ingår 1 skåpet, är den hållare upphängd, vid 
hvilken ståltråden är fästad, och upphängningen är åstadkommen genom ett horizontelt 
stift på hållaren, hvilket hvilar på ett mot detta och likaledes mot stångens längdriktning 
vinkelrätt horizontelt stift på stångens ända. Hållarens tyngd väger ned denna ända af 
stången, och den andra hvilar mot elektromagneten på det sätt, att ett alldeles dylikt 


APPARAT FÖR REGISTRERING. 7 


horizontelt stift, som på den andra ändan, hvilar mot ett mot detta vinkelrätt hori- 
zontelt stift på elektromagneten. Som nu både det förra och det senare parets 
stift alltid måste ligga an mot hvarandra, måste häfstången, och med den ståltråden, 
komma i rörelse, så ofta elektromagneten rör sig. Ståltrådarnes hållare gå likasom elek- 
tromagneternes mellan vertikala ståltrådsledare, som äro uppspända på en ram. Eme- 
dan således såväl elektromagneten som hållaren endast kan ha vertikal rörelse, och 
häfstångsarmarne äro lika och 1 samma räta linea, måste, då elektromagneten rör sig 
uppåt, ståltråden komma att röra sig ett lika stort stycke nedåt och tvertom. 

Kommunikationen mellan den ståltråd, som nedgår 1 barometerröret, och den till- 
hörande elektromagneten är åstadkommen på ungefär samma sätt. Egentliga skilnaden 
är, att häfstångsarmarne här stå 1 det förhållande till hvarandra, att elektromagnetens 
rörelse blir 4 gånger så stor som ståltrådens, och att de båda röra sig i samma led. 
För öfrigt äro vid konstruktionen af denna häfstång särskilda försigtighetsmått vidtagna, 
för att med så stor noggrannhet som möjligt bibehålla detta förhållande mellan elektro- 
magnetens och ståltrådens rörelse i de olika ställningarne hos häfstången, då här en 
ändå större noggrannhet är nödvändig än vid thermometerobservationerna. (Denna 
häfstång är utmärkt med &£ på fig. IV. Der synes äfven hållaren för ståltråden.) 

Under tiden mellan observationerna befinner sig nedre ändan af ståltråden i hvarje 
instrument alltid ett stycke ofvanom qvicksilfret och observationerna tillgå på det sätt, 
att hvarje femtonde minut elektromagneten kommer 1 rörelse och det så, att ståltråden 
rör sig nedåt tills han når qvicksilfret, då den elektriska strömmen slutes. Detta har 
till följd, att denna rörelse stannar, och att elektromagneten intrycker sitt märke i pap- 
peret. Strömmen upphör genast åter, hvarefter elektromagneten går tillbaka ett be- 
stämdt stycke. Ståltrådens nedre ända kommer således efter observationen åter ofvan- 
för qvicksilfret, och detta alltid lika mycket. För den ståltråd, som hör till barome- 
tern, utgör detta ungefär 6 m.m. och för dem, som höra till thermometrarne, motsvarar 
det vid lag 4 grader. Den ställning, tråden då intager, bibehåller han till tiden för 
nästa observation. 

Emedan, såsom vi sett; de ståltrådar, som höra till thermometrarne, alltid flytta sig 
lika långt som de tillhörande elektromagneterna, så följer att höjdskilnaden mellan 
två märken, som någon af dessa elektromagneter tryckt i papperet, alltid är densamma 
som höjdskillnaden hos qvicksilfverpelaren i thermometern, då dessa märken trycktes, och 
att det således är tillräckligt att känna thermometerståndet, då den första observationen 
markerades, för att kunna bestämma det vid hvilken annan observation som hälst. Härtill 
tjenar en lineal, på hvilken thermometerskalan är graderad. Då apparaten varit i gång 
ett dygn, uttages cylindern och upplägges på en för detta ändamål afsedd bock, hvar- 
efter linealen uppsättes mellan ett par ställskrufvar, så att han med sin graderade kant 
ligger an mot cylinderns sida, och inställes med ställskrufvarne, så att det första märket 
på cylindern faller in på den grad på skalan, som observerades, då denna första ob- 
servation markerades. Man har äfven observerat tiden för denna första observation, 
och kan deraf bestämma tiden för hvar och enaf de följande. Man kringyrider cylindern 
och afläser dervid på skalan hvart och ett af de följande märkena. Skalan är graderad 
i femtedels grader, och man uppskattar med stor lätthet tjugondedelar. Afläsningen af 
de markerade barometerstånden tillgår på samma sätt, endast att det på linealen lika- 


8 SIG: TH PORT, 


som på den skala, som sitter på barometern, finnes en nonie för att möjliggöra en noggrann 
afläsning. Barometerröret har vid båda nivåerna noga samma kaliber, och man har så- 
ledes halfva variationen vid den nedre nivån. Som det är den nedre nivåns variation, 
som observeras, och elektromagnetens rörelse är fyra gånger ståltrådens, så är det dubbla 
variationen 1 barometerståndet, som är markerad på cylindern. Barometerskalan på 
linealen har derföre dubbelt så stora indelningar, som den på sjelfva barometern, och 
afläsningen sker med stor lätthet. 

Jag går nu att beskrifva den mekanism, som tjenar att ge elektromagneterna 
deras här förut omtalade rörelser. 

Elektromagneterna 1, 2 och 3 äro förmedelst senor och motvigter upphängda 
öfver hvar sitt af de tre hjulen a,, a., a, (figg. I och III). Dessa hjul sitta på hvar sin tapp. 
Tapparne äro genomborrade, och genom dem alla går axeln b, till hvilken de kunna 
kopplas förmedelst de tre muffhjulen c,, ce, och c,. Af dessa äro alltid två frånkopplade, 
men det tredje är tillkoppladt, och af hjulen a,,a,, a, äro således alltid två fria från 
axeln b, men det återstående måste vrida sig med axeln, dennes rörelse må ske i hvil- 
ken led som hälst, och då något af hjulen a,, a,,a, vrider sig, så måste den tillhörande 
elektromagneten komma att röra sig. Man ser således, att det är genom denna axels 
vridning, som de förut omtalade rörelserna hos elektromagneterna åstadkommas. 

Denna axels vridning återigen verkas af de båda löpverken B£ och C (fig. D, af 
hvilka det första alltid är vidkoppladt axeln, men det andra endast då det är i gång. 
Till detta löpverks till- och frånkoppling tjena muffhjulen d. Båda löpverken äro för- 
sedda med stoppare vid vindfången. Det första eller B ger ståltråden sin nedgående 
rörelse och det andra C den uppgående. 

Till att reglera dessa löpverks rörelser tjena den horizontela häfstången f, som 
är rörlig omkring en vertikal axel vid g, och en elektromagnet, som befinner sig ofvan- 
på löpverket B och på fig. I är utmärkt med e. Dennas ledningstråd är alltid inne i 
den elektriska ledningen, så ofta denna är sluten. 

Mellan observationerna är häfstången medelst en liten hake i; (fig. II) upphäktad 
vid kanten af urtaflan, och denna hake afhäktas af urets minutvisare. Som denna visare 
har fyra mot hvarandra vinkelräta armar, sker detta en gång hvar 15:e minut. En 
fjeder sätter då häfstången f i rörelse, och vid denna fattar häfstången i stopparen till 
löpverket £ och häktar upp honom på ankaret till elektromagneten e. Löpverket £ 
kommer således i rörelse och måste röra sig, så länge ankaret bibehåller sin ställning. 
Muffhjulet c, är då vidkoppladt, och elektromagneten 1 måste således deltaga i denna 
löpverkets rörelse, och således äfven ståltråden till barometern. Då denna når qvick- 
silfret, hafva vi sett, att den elektriska strömmen slutes, och efter elektromagnetens e 
ledningstråd är inne i ledningen, magnetiseras således denna magnet och attraherar sitt 
ankare. Vi ha sett, att detta måste ha till följd, att löpverket B stannar. Det är på 
samma gång elektromagneten 1 intrycker sitt märke, och observationen på barometern 
är då gjord. 

Emellertid är vid samma stoppare en inrättning, som gör att strömmen upphör, 
genast ankaret går in. Med stopparen rör sig nemligen en liten balans, vid hvilken är 
fästad en ståltråd, som, då stopparen häktas upp på ankaret, doppar i en kopp med 
qvicksilfver vid sidan af löpverket 5 (denna lilla mekanism synes bäst på fig. II, der 


APPARAT FÖR REGISTRERING. 9 


qvicksilfverkoppen är utmärkt med r). Denna ståltråd och qvicksilfret utgöra delar af 
ledningen. Då stopparen återtar sin ställning, går ståltråden åter upp ur qvicksilfret, 
och ledningen måste således afbrytas, så snart ankaret går in. 

Men utom det att löpverket B stannar, och strömmen åter öppnas, då ankaret 
attraheras till magneten, har detta äfven en annan verkan. Ankaret är nemligen genom 
en metalltråd (se fig. I) förbundet med stopparen till löpverket C, hvarföre denna 
stoppare drages ifrån af ankaret. Han häktas då upp på en liten vertikal ten, och löp- 
verket C kommer i rörelse, och måste röra sig, så länge denna ten bibehåller sin ställning. 

Vi hafva förut sagt, att detta löpverk åstadkommer axelns b vridning i motsatt 
led. Men till den ändan måste det kopplas till axeln, och då dess rörelse slutar, måste 
det åter vara frånkoppladt. Denna till- och frånkoppling utför löpverket C sjelft, hvar- 
efter det äfven stannar sig sjelft, sedan det likväl först satt löpverket B i rörelse och 
ställt om muffhjulen c,, ce, och c;, så att c, blir tillkoppladt och c, frånkoppladt, och 
det således är elektromagneten 2, som denna gång deltar 1 löpverkets B rörelse. 

Till att utföra dessa deplacementer tjena två af axlarne i löpverket C, af hvilka 
den ena går ett tredjedels hvarf, hvarje gång löpverket är i rörelse, och den andra ett 
helt. På den sistnämnda, hvilken lika som den första räcker utom löpverkets botten, 
är nemligen fästad en liten nabb, på hvilken, så ofta löpverket är 1 hvila, muffhjulet 
d är upphäktadt förmedelst häfarmen t (fig. I). Då nu löpverket kommer i rörelse 
och nabben vridit sig en helt liten vinkel, faller detta muffhjul in, och axeln är till- 
kopplad löpverket och deltager i dettas rörelse. 

På den andra af de ofvannämnda axlarne i löpverket C är ett hjul, x, med tre 
horizontela stift. Detta hjul är likaledes utanför löpverkets botten. 

Under löpverkets rörelse fattar ett af dessa stift uti ett vertikalt stift på ändan 
af den förutnämnda häfstången f och häfstången föres åt sidan tills dessa stift släppt 
hvarandra. Då häfstången nu är fri sättes hon 1 rörelse af sin fjeder, likasom då hon 
afhäktades af minutvisaren. Vid denna rörelse fattar hon 1 den ten, på hvilken stop- 
paren till löpverket C var upphäktad. Tenen släpper stopparen och löpverket stannar. 
Innan detta sker har emellertid nabben gjort sitt hvarf och åter upplyftat muffhjulet d 
och äfvenledes genom att gripa i ett tandadt hjul på ändan af den horizontela axeln 
u vridit denna ett femtondedels hvarf, hvilket är tillräckligt för att tre vid axeln fästade 
hjul, V,, V>, V3, Som tjena att reglera muffhjulen c,, c,, c; ,skola koppla af muffhjulet c, och 
koppla till c,. 

Men verkan af häfstångens f rörelse inskränker sig ej till att stanna löpverket C, 
ty likasom då häfstången afhäktades af minutvisaren löser hon äfven nu ut löpverket 
B. Allt är åter i samma skick, som den första gången löpverket B var i gång, med 
den enda skilnad, att det nu är elektromagneten 2, som deltager i rörelsen, och med 
honom ståltråden till en af thermometrarne, och hvilka alldeles samma rörelser med- 
delas som förut elektromagneten 1 och ståltråden i barometern. 

Sedan detsamma upprepats äfven med elektromagneten 3 och ståltråden i den 
andra thermometern, stannar apparaten, hvilket beror derpå, att det af stiften på 
hjulet x, som då verkar, sitter längre ut i kanten och sålades för häfstången f längre 
åt sidan och tillräckligt långt, för att den lilla haken skall häktas upp på sitt stift vid 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:v 5, 2 


10 A. G. THEORELL, 


urtaflans kant, och allt är då i samma skick, som innan denna hake afhäktades af vi- 
saren. Nästa qvart upprepas naturligtvis samma rörelser. 

Emedan uret icke har annan funktion än att vrida cylindern och häkta af haken 
på häfstången f, så finner man, att hvad som behöfves, för att erhålla ett annat antal 
observationer i timmen, endast är en minutvisare med ett annat antal armar. Dock måste 
dessa vara åtminstone två, för att man ej skall behöfva ändra något annat i konstruktionen. 

Apparaten är för öfrigt försedd med en mekanism, som två minuter före hvarje 
observation meddelar barometern en lindrig stöt, i ändamål att förekomma fel till följe 
af qvicksilfrets adhesion till glaset. Denna mekanism synes på figg. II och IV. 

Såsom material för bedömande af den noggrannhet, hvarmed barometer- och 
thermometerobservationer inregistreras af här beskrifna apparat, tager jag mig friheten bi- 
foga följande komparationer. Då dessa gjordes, hade man visserligen ej tillfälle att erhålla 
stora variationer, ty lufttrycket höll sig denna dag (den 7 Nov.) mycket konstant och 
den temperaturvariation, som kunde åstadkommas, var ej heller betydlig. Emellertid 
visa komparationerna, att apparaten är känslig för små variationer och i allmänhet re- 
gistrerar med samma noggrannhet, som det är möjligt att göra okulära observationer. 
Största felet på thermometerobservationen eller 3; grad kan förklaras genom parallax 
vid de direkta observationerna, och största felet på barometerobservationerna eller +, m.m. 
får ej obetingadt tillskrifvas apparaten, då dels det är en viss svårighet att vid direkta 
observationer undvika fel af dessa dimensioner, hälst 1 den generade ställning, i hvilken 
de nu måste ske, dels barometerståndet kunde något varierat mellan tiden för den direkta 
och apparatens observation, dels äfven, då apparaten ej var tillräckligt stadigt uppsatt, en 
ojemnhet i dess gång lätt kunde uppkomma deraf, att flere personer rörde sig i dess närhet. 


-—/— 1Z no ma—..uonos———o———— oo — — oo 


| Barometer. | Thermometer. Psychrometer. 
KL Direkta | Apparatens | — Direkta Apparatens | Direkta Apparatens 
| | observationer. | observationer. | observationer.| observationer. observationer. observationer. 
| | | 
m.m. man. II 
(21:01 (020 ATS al huBsvd oa, PopLGdASFISRsNEE 760,5 760,3 119,8 NOG | 109,05 | 109,05 
(8): 05 YR SENS RR do Se RASA aa 760,3 760,3 119,85 119,85 99.75 OK 
FRE OLNEIFS KISA SEE IPL PN 760,5 760,5 RELLO O FENA Iserda OS EA 99,9 99.9 
ÖT: rADD UTE Fo Oe 760,5 760,55 11985 | visso 1090 109,05 | 
0 0 TT aöeovasesocepoansbpsananere 760,5 760,5 | NAD TA TAR fö ONS 10915. | 
| 20 I RE obgssbasvoosonsödosoonsösa I gö086. I 808457 NT 17 120,75 00 EOS 
LÖR FASPEGTV VETT Ng E 760,6 760,6 ING TGS NOT 109,7 
10 NERE OR TR er BRÖT dad lap tv Son Ls | 760,85 | 760,85 TO ER L200rN LET LO 11,0 
I la LENA ar AR er spa rb odds as OSSE EON NGNDS 761,0 760,9 RNA NAR ING | 11955 
ib BOET 7 obbogegobisosapososengdån 760,95 ZO08s- IGN IE ANING 11,6 
11 USA AR va Pl ar AS beead tl 760;955 I I76T,0 | 206 12",6 dh ÖRLSS 
Ti25- RO TRA RR SG (Hö lLOR oo TGL 119,25 119,25 109,05 | 10915 
| 2 AR I 00osoossaropagnoanopse | 761 | 7611 [EROS 129,20 NINO ANNA 
INNE 0 ÖV FBI MN tonas ANS | 076125 I 7613 (113955 NEVALA 
IE SN AörA Fö so OAS | 761,5 I. ABN | 1896 13056 1110) ING 11”,6 
|ö5 TU BO) NR SES ANS SSR rd Fo ZBILS EES 139,5 TSV Ae 0 
| NERE be TOR SITE ee IERZG EA (RNA SKE OAS AN sr OS EIS TS INN KUL eL0AS 
IRONI ON (EO rbabasod bat lf Id TGL | 14950 149505 | 1292 1 11202 
PESO 000080 3000 HARPDA ACE JON I ON | 149,25 149,25 | 129,35 129,35 
[0 AB IR bosdaqesdiasansrpbandarer 761.0 761,0 HART a TNE 1206 
| ONA () rea GOT 760,8 NAD TAR SEL2065 129,65 


APPARAT FÖR REGISTRERING. i 


Om nu denna noggrannhet framgent är att påräkna är en fråga, som vid denna 
konstruktion helt och hållet beror på möjligheten att bibehålla qvicksilfret rent. Såsom 
man sett äro härför särskilda försigtighetsmått vidtagna, i det man förekommit, att 
någon gnista alstras vid qvicksilfret i instrumenten, och genom att innesluta thermo- 
metrarne i ett lufttätt skåp gjort det möjligt att hålla dem fria från dam och i en 
atmosfer, som är beröfvad fuktighet och kolsyra. Skulle likväl någon oxidation af 
qvicksilfret observeras, och om man misstänker, att denna beror af den elektriska ström- 
men, så återstår den utvägen att genom användande af relä reducera denna strömmens 
verkan till ett minimum. På ställen, der man har trägasverk och således tillgång på 
en för qvicksilfver fullkomligt indifferent gas, är det lätt att fullständigt skydda ther- 
mometrarne, genom att hålla zinkskåpet D alltid fylldt med denna gas. 


i 
; 
4 
| 
4 


; 

i : 
RR 
SST 


3 q 
TINA 


q 
RA 


SA EN 


ckormppuvsv bes åå 
föga följande Koper ash : 
Storg rare Tabayeker kl 
JEN så. joner ara Ar | ; 
/ SK PR är Uaietir Ean va Si 
| kr Sante; Or dt br nh AGP 
3. SURA fr SÅ ske. REA FEN. der PT kit. 
i (0 Re farsa SÄKRAT. SS FR AGLNE vå Waring Söro fet we 
ä sk äl. KISTA SMURES OMR. 23) LES it "Carl LJ Är FÅ og räkan a | 
| dera SM 20 = Md uoonsksnrn 


SJK 


K Vetensk. Akad. Handl. Bd VI N2 5 Theorell, Meteor. Registr. Apparat. Tafl. I 


Theorell. Meteor. Re$ietr. Apparat. Tafl I 
K Vetensk Akad.Handl.BÅVI.N: 5 . . ell. Meteor. Re$ietr. Apparat 


5 LB AE 


ES 


SE 


= 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 7. N:o 6. 


OM NÅGRA DERIVATOR 
DEN GROS'SKA PEATINABASEN. 
FÖRSTA AFDELNINGEN. 


P. TH. CLEVE. 


TILL KONGL. VETENSKAPS AKADEMIEN INLEMNAD DEN 21 NOVEMBER 1867. 


STOCKHOLM, 1868. 
P. A.! NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 


re 


| | | I ÄTKeD maNMaYOR. FE MAG CAVIAR 


— 
Pa 


| - Un BV 
Hiv ET VI yk RR Å va STA 
> VO OK MBRAAE MA OTER NODE 


t 


KEY TEE (mf GB TIER SNSAIR 
(-JEar SR k ETTA TN RTR RT NE 


U: en i Upsala Vetenskaps-Societets Acta år 1866 införd afhandling ”Om Am- 
moniakaliska Platimaföreningar” har jag redogjort för några försökserier att lära 
känna de så mycket omtvistade platimabasernas kemiska konstitution. Mina försök in- 
skränkte sig endast till den så kallade första REISETS'SKA basen och till den GROS'SKA. 
Såsom resultat af mina arbeten trodde jag mig kunna antaga, att de begge baserna i 
hydratform borde skrifvas: 

den REIsSETS'SKA basen Pt, 2NH, 2NH, OHO 
5 0, 2H (0) 
”(2NH, 2NH, O HO 
eller med andra ord att den REiSEtS'skaA basen vore att anse, i hufvudsaklig öfverens- 
stämmelse med BErRzZELM åsigt, såsom en kopplad förening af platina-amid med ammo- 
nium-oxid, hvilken senare ger basen dess karakter af bas samt att den GROS'SKA vore 
en högre oxidationsgrad af radikalen uti den REISETS'SKA basen, dock så, att hälften af 
syret i den GRoS'ska basen är närmast bunden vid platinan. Nästan alla kända fakta 
kunde förklaras med denna hypothes, dock hade jag funnit en reaktion, som tycktes 
strida mot mitt uppfattningssätt af nämnda basers molekular-sammansättning. Det hade 
nemligen lyckats mig erhålla ett sulfat") af den GRoS'skaA basen, hvars empiriska formel 
tycktes utsvisa, att det var ett basiskt salt af nämnde bas. Dess formel befanns nem- 
ligen vara 


den GROS'SKA basen R 


Pt, 4NH, O,, S,, H + 3 aq 


och man kunde, så vida icke en egenskap hos detta salt talade deremot, anse saltets 
beståndsdelar grupperade på följande sätt: 

MORTSEE 
”l2 NH 2NH,0S-—+ 3 ag: 


Dock visade sig att af de trenne eqvivalenter svafvelsyra, hvilka saltet innehåller, en- 
dast en kunde fällas för barytsalter. Om tvenne eqv. svafvelsyra kunde fällas, borde 
formeln ega sin giltighet, ty af de bekanta afvikande reaktionsförhållanden, hvilka salt- 
bildarne visa då de förekomma uti den GROS'ska basens salter bundna direkte vid 
platinan, kunde slutas med stor grad af sannolikhet att den del af svafvelsyran uti ett 
sulfat af den GRrRoS'ska basen, hvilken borde tänkas direkte bunden vid den platina- 


Pt 


!) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 68. 


4 125 AN (OKI, 


oxidul, som enligt ofvan anförda formel är en af basens konstituenter, icke borde fällas 
för barytsalter. De tvenne eqvivalenter svafvelsyra, hvilka saltet dessutom innehåller 
och hvilka, enligt anförde formel, böra anses såsom bundna vid ammonium-oxiden, bor- 
de deremot fällas fullständigt. Detta senare var icke fallet och följaktligen återstod, 
såvida saltet verkligen innehåller den GROS'skaA basen eller såvida den formel jag upp- 
ställt för nämnda bas är riktig, intet annat val än att skrifva saltets rationella formel 


(0, S. 
FE ELO 
i (NEO S—- 3 ag. 


Denna formel medför deremot en stor olägenhet, då den utvisar, att saltet skulle vara 
ett basiskt ammoniumsalt, hvilket strider mot all känd analogi. 

Då mina undersökningar offentliggjordes hade jag icke haft tid att närmare un- 
dersöka dessa förhållanden, men har sedan dess sökt utreda dem och erhålla en till- 
fredsställande förklaring. Jag utber mig få framlägga resultaten af mina arbeten för 
Kongl. Vetenskaps-Akademiens upplysta pröfning. Samtidigt med de undersökningar, 
hvilka nu offentliggöras, hade jag hoppats få meddela en närmare undersökning af de 
produkter, hvilka bildas genom inverkan af ammoniak på de jodhaltiga salterna af den 
GRoS'skaA basen !), och hvilka tycktes lofva vigtiga upplysningar om platinabasernas 
sammansättning. Jag har i sjelfva verket varit länge sysselsatt med en dylik under- 
sökning, men arbetets svårigheter samt de uppoffringar af tid, som erfordras för att 
erhålla af nämnda produkter tillräckliga qvantiteter, hafva förorsakat att jag ännu icke på 
någon tid kan offentliggöra dessa mina försök. Af denna anledning har jag ansett mig 
böra meddela denna gång endast en del af redan vunna fakta, hvilka tillsammans bilda 
ett afslutadt helt, utbedjande mig, att om någon tid få lemna en redogörelse för de 
undersökningar, med hvilka jag för närvarande sysselsätter mig. 

För vinnande af större redighet och klarhet i framställningen af innehållet i denna 
uppsats, anser jag mig böra, innan jag öfvergår till en detaljerad redogörelse för mina 
försök, lemna en kort exposé af gången för mina arbeten. Dessa utgöra trenne serier, 
anställda för besvarandet af följande trenne frågor: hvilka produkter bildas, då baryt- 
salter inverka på sulfatet Pt, 4 N H;, O,, S, H+3 aq? huru förhåller sig bromosulfa- 
tet Pt, 4NH,, Br, O,S, vid behandling med så mycket svafvelsyrad silfveroxid, som 
kan utfälla hälften af dess brom? och slutligen huru förhåller sig sistnämnda bromo- 
sulfat till andra silfversalter än svafvelsyrad silfveroxid? 

För besvarandet af den första frågan behandlades sulfatet med chlorbarium sal- 
petersyrad baryt o. s. v., och det visade sig, att vid de reaktioner, som dessa salter 
åstadkomma, uppstår en serie af salter af den allmänna formeln: 


Pt, 4 NH,, O,$S,, A, OH, 


uti hvilken formel A utmärker vare sig en saltbildare eller en syresyra + syre. Dessa 
salter voro väl karakteriserade kemiska föreningar; de flesta erhöllos kristalliserade, 
och den svafvelsyra (eller elementer dertill), hvilken de innehålla, kunde icke upptäckas 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, pp. 50 och 90. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. 5 


med barytsalter. Dessa salter äro icke basiska och följaktligen tillhöra de icke den 
GROS'SKA basen, utan en ny bas, för hvilken jag föreslår namnet sulfatodiplatinammin 
eller ammoniumoxid, utan att likväl med detta namn vilja uttrycka någon åsigt om 
basens konstitution. Det är endast ett namn, som 1 framtiden måste utbytas mot ett 
mera lämpligt, när basens konstitution blifvit mera klar, än den för ögonblicket är. 
Jag vill ingalunda 1 närvarande stund påstå, att basen innehåller elementerna till svaf- 
velsyra, något som man af namnet möjligen kunde tro sig berättigad antaga; det är 
högst troligt att basen innehåller platinaoxidul, vid hvilken svafvelsyra är direkte för- 
enad och af denna anledning icke fälles för barytsalter. Då af dessa salter visar sig 
att sulfatet Pt, 4 NH,,O,,S, H + 3 aq icke längre innehåller den GROS'SKA basen, för- 
falla helt och hållet de inkast, man af nämnde salts förhållande till barytsalter kunde 
göra mot den uppfattning af platinabasernas konstitution, jag förut offentliggjort. 

Till besvarandet af den andra frågan dekomponerades bromosulfatet Pt, 4NH,, Br, O,S, 
med en eqv. svafvelsyrad silfveroxid. Produkterne af reaktionen voro bromsilfver och 
ett bromosulfat 


: Br OS 
”(2NH, 2NH, OS + ag. 


Detta salt var ett normalt salt af den GRoS'skA basen. Således visar det sig, att 
först då den andra eqv. brom i bromosulfatet aflägsnas med svafvelsyrad silfveroxid, 
uppstår en molekular-omvandling af den GROS'SKA basen. 

För att utreda den tredje frågan behandlades bromosulfatet Pt,, 4N H,, Br,, O, 5, 
med ättiksyrad silfveroxid i tillräcklig mängd. Jag valde med fit det ättiksyrade sal- 
tet, emedan det var att förutse, att i händelse ett mera lättlösligt salt användes, borde 
först bilda sig svafvelsyrad silfveroxid, som skulle göra resultatet inveckladt och oklart 
Det visade sig att genom inverkan af ättiksyrad silfveroxid på bromosulfatet erhålles 
ett salt af formeln 
OM C, H, O,, H 
2NH, 2NH, OS + 3 aq 
hvilken förening är ett normalt salt af den GROS'sKA basen, der svafvelsyran fullstän- 
digt genom inverkan af barytsalter kan aflägsnas och ersättas af andra syror; således 
ett basiskt acetosulfat af den GRos'skaA basen, af hvilket en serie ättiksyrade dubbel- 
salter framställdes. | 


) Pt, 


Föreningar af sulfatodiplatinammin. 


1.  Klorid-Empirisk formel Pt, 4NH,, O, S,, Cl, OH +4 aq. 

Detta väl kristalliserande salt uppstår, då en afvägd mängd af sulfatet 
Pt, 4N H,, O, S, H— 3 aq !) behandlas med en till utfällandet af 3 af saltets svafvel- 
syra tillräcklig mängd klorbarium. Genom den från svafvelsyrad baryt filtrerade färg- 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 68. 


6 123 LANG LÖNEN IN, 


lösa lösningens afdunstning och öfverlemmande till kristallisation erhåller man väl an- 
skjutna och temligen stora, färglösa eller svagt gulaktiga kristaller. Dessa synas vara 
korta, af ett plan tvärt afstympade, fyrsidiga prismer. Saltet löses särdeles lätt af hett 
vatten och är icke svårlösligt i kallt. Vid upphettning afger föreningen kristallvatten, 
svärtas, utvecklar svafvelsyrlighet samt ger, under qvarlemnande af platinasvamp, ett 
hvitt sublimat. 

Det salt, som förbrukades vid följande analytiska försök, blef före analysen endast 
genom pressning mellan sugpapper befriadt från fuktighet. 


Följande analyser utfördes: ”") 

a. 0,4245 gr. förlorade vid torkning i luftbad vid 1009—110? 0,0340 gr. H samt 
gaf 0,1865 gr. Pt och 0,1350 gr. Ag Cl motsvarande 0,0334 gr. Ol 

b. 0,7885 gr. gaf 0,3460 gr. Pt och 0,4045 gr. Ba S, som innehåller 0,1404 gr. 5. 

c. 0,2310 gr. gaf 26,3 OC. C. qväfgas, mätt öfver vatten af + 18 C. och vid 
bar. tr. 761 m.m. (+ 19”), hvilken volym svarar emot 0,03026 gr. N. 

d. 0,6400 gr. gaf vid förbränning 0,2180 gr. H motsvarande 0,0242 gr. H. 


Om dessa data beräknas i procent erhålles: 


a. b. C. ol 
Pt 43,93 43,88 Od — 
GIN — — — 
S = od 5 — 
N — = 13,10 — 
H == — = 3,78 
(0) 5 2 = (13,63) 
Formeln Pt,, 4N H,, O,S,, Cl, OH + >4 aq fordrar: 
Pt 197,88 43,92 
Cl 35,46 7,88 
S 80,00 17,76 
N 56,00 12,44 
H 17,00 3,78 
O 64,00 14,22 


450,34 100,00 
Saltets kristallvattenhalt beräknas till 7,99 proc. och enligt försök a. är funnet 
8,01 proc. 
Till reaktionsmedel förhåller sig kloriden på följande sätt: 
a. Klorvätesyra fäller saltet ur dess vattenlösning oförändradt eller ock möjligen 
utan kristallvatten. ?) Försöket utfördes på följande sätt: en varm, koncentrerad lös- 
ning af kloriden hälldes i ett stort öfverskott rykande saltsyra, hvarvid ögonblickligen 


1) För methoderna vid analysen af de i denna uppsats beskrifna föreningarne, hänvisar jag till min afhandling 
”Om Ammoniakaliska Platinaföreniugar”, p. 22. 

?) Jag har icke afgjort huru det förhåller sig med denna i sjelfva verket obetydliga sak, emedan det salt, som 
fälldes ur en starkt sur moderlut, endast kunde torkas öfver kaustikt kali, hvarvid en saltet tillhörande 
vattenhalt måhända kunde aflägsnats på samma gång som öfverskottet af saltsyra. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. Zu 


utfälldes ett snöhvitt kristallpulver. Detta afskiljdes från den starkt sura moderluten 
och torkades öfver kaustikt kali till konstant vigt. Den sålunda preparerade produkten 
gaf vid analys följande resultat: 

0,4330 gr. gaf 0,2075 gr. Pt och 0,1569 gr. Ag Cl svarande emot 0,0386 gr. 
CI eller i procent 


Pt 47,92 
Grdsn son 

Kloriden utan kristallvatten, således Pt, 4 N H,, O,S,, Cl, OH, fordrar: 
Pt 47,76 
öl > BEG. 


Detta utvisar att gruppen OH, som kloriden innehåller, icke kan utvexlas mot 
saltbildare och att följaktligen saltet icke är basiskt, utan neutralt 

b. Svafvelammonium ger uti kloridens lösning en svartbrun, fockig fällning. 

ec. Kaustikt Natron. Högst koncentrerad natronlut löser kloriden till en färglös 
vätska, som vid kokning icke afgifver ammoniak. Öfvermättas lösningen med klorväte- 
syra, uppstår en fällning af ett kristalliniskt, tungt, hvitgult pulver, under det att mo- 
derluten, vid tillsats af klorbarium, afsätter ymnig fällning af svafvelsyrad baryt. Den 
kristalliniska fällning, som bildades ur natronlösningen vid tillsats af saltsyra, under- 
kastades analys med följande resultat: 

0,1965 gr. gaf 0,0960 gr. Pt och 0,2620 gr. Ag. Cl svarande mot 0,0648 gr. Cl. 
eller i procent: 


Pt 48,85 
Cl 83208 
och formeln på den GROS'sKA basens klorid Pt, 4 NH,, Cl fordrar 
Pt ABS 
0 34,79. 


Oaktadt klorhalten är funnen något lägre än beräknadt, hvarvid man dock icke 
bör lemna ur betraktande den högst ringa mängd material, som användes till försöket, 
torde det häraf vara temligen visst att det undersökta profvet utgjordes af den GROS'SKA 
basens klorid. 

d. Klorbarium ger icke någon fällning i kloridens lösning. 

e. Natrium platinaklorid i koncentrerad lösning satt till kloridens mättade lösning 
ger efter en kort stund orangeröda kristaller af saltet 


25 INTE Oj Sy MIO OS IA 
Häraf är troligt att kloriden innehåller endast en eqv. ammonium, ej såsom sal- 
terna af den GROS'SKA basen tvenne. 
f. Salpetersyrad silfveroxid fäller klorsilfver ögonblickligen. 


g. Öszalsyrad ammoniumoxid ger en hvit fällning af mikroskopiska nålar med 
sammansättningen 


Pig 4 INTEL Oj So OT OTTAR 
h. Neutralt kromsyradt kali ger efter någon tid citrongula kristallnålar af saltet 


PES ANP ORSE, OM OO TS(EF 9 ag) 


8 12, AME (ÖN 


i. Tvdfaldt kromsyradt kali ger en orangeröd fällning af formeln 
Pt, 4 N HL OS, OM OM 

k. Vanligt fosforsyr adt natron ger ingen fällning. = 

2. Klorid-Platinaklorid Emp. formel Pt,, 4 N H,, 0, S,, OH, Cl + Pt, Cl, + 2 aq. 

Erhålles genom sammanblandning af varma och koncentrerade lösningar af klo- 
riden och natrium-platinaklorid. Inom kort afsätta sig små, orangefärgade, tafvellika 
kristaller. Dessa pressades mellan papper och underkastades följande bestämmelser: 

a. 0,6260 gr. förlorade vid upphettning i torkskåp 0,0190 gr. H samt gaf 0,4420 gr. 
Ag Cl motsvarande 0,1093 CI. 

b. 0,6910 gr. gaf 0,0215 gr. vigtförlust vid torkning i luftbad samt 0,3380 gr. Pt. 

ec. 0,5350 gr. gaf 0,2000 gr. Ba S, som innehåller 0,0687 gr. S. 

Detta är i procent: 


a b. C 
Pt = AA 
OVAT 
S ISA 


Formeln fordrar: 
Pt 296,82 49,29 
Cl 106,38 17,66 


S 80,00 13,28 

N 56,00 — 

H 13,00 ot 

Q 32,00 = 

Aq 18,00 2,99 
602,20 


Utur moderluten efter detta salt afsatte sig ytterligare tvenne salter, ett ljusgult 
och opakt samt ett annat 1 genomskinliga nålar. Intetdera erhölls rent eller i tillräck- 
lig mängd för analys. 

3. Bromid-Emp. formel Pt,, 4 N H,, O, S,, O H, Br + 4 aq — Erhölls genom dub- 
bel dekomposition af lika vent brombarium och sulfatet Pts, NIER SOTISENO H, 
OS+3aq. Den från utfälld svafvelsyrad baryt affiltrerade och genom afdunstning 
koncentrerade lösningen afsätter tafvellika, väl utbildade kristaller, som äro färglösa 
eller svagt gula och lättlösliga i vatten. 

Salt pressadt mellan sugpapper gaf vid analytisk undersökning följande resultat: 

a. 0,4065 gr. torkades i Etbads förlusten var 0,0280 gr. aq.; samma qvantitet 
gaf 0,1630 gr. Pt och 0,1905 gr Ba $; som innehåller 0,0654 gr. S. 

b. 0,5670 gr. gaf 0,2260 gr. Pt och 0,2160 gr. Ag Br, som motsvarar 0,0919 gr. Br. 


I procent beräknade utgöra dessa data: 


a. hb. 
Bi 40,10 39,86 
Br — 16,21 
S 16,09 — 


Aq 6,89 a 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 9 


Formeln Pt,, 4 N Hj, O, SK OH, Br + 4 aq fordrar: 


Pt 197,88 39,99 
Br 80,00 16,17 
S 80.00 16,17 
N 56,00 EE 
H 13,00 = 
0) 32,00 r- 
Aq 36,00 7,27 
494,88 


4. Nitrat. Pt, 4N H,, O,S,, OH, ON — erhålles genom dekomposition af sul- 
fatet Pt,, 4 N H,, O, S,, 0 H, OS + 3 aq. med tillräcklig mängd salpetersyrad baryt. Ur 
den kokande hett filtrerade, färglösa lösningen afsätter sig nitratet vid afkylning i 
form af ett hvitt, tungt kristallpulver. Saltet bildar mikroskopiska, färglösa, väl ut- 
bildade kristaller, som likna rhomboäödrar. Det innehöll icke något kristallvatten, som 
kunde aflägsnas genom upphettning till 1009. 

Analyser: 

a. 0,4505 gr. gaf 0,2010 gr. Pt och 0,2335 gr. Ba S innehållande 0,0802 $. 

b. 0,1780 gr. gaf 24,8 C. C. qväfgas, mätt öfver vatten af temp. 179 OC. vid bar. 
tr. 760 m. m. (t. 18"). I vigt motsvarar detta 0,02857 gr. N. 


I procent utgöra dessa värden: 


a. b. 
126 44 62 — 
S 17,80 SR 
N — 16,05 
Formeln Pt,, 4 NH,, 0,8, OH, ON fordrar: 
Pt 197,88 44,88 
SE 30 00 18,11 
N 70,00 15,88 
Jäl 13,00 
0 80,00 
440,88 


För att finna om detta nitrat var neutralt eller basiskt eller med andra ord om 
dess vattenhalt kunde utbytas mot salpetersyra, löstes en qvantitet 1 kokande vatten 
och den erhållna lösningen hälldes uti starkt koncentrerad salpetersyra. Ett hvitt kri- 
stallpulver utföll genast; det upptogs, utpressades och torkades öfver kaustikt kali. 
Analysen gaf följande värden: 

0,4615 gr. gaf 0,2045 gr. Pt och 0,2380 gr. Ba S motsvarande 0,0817 gr. S. 

I procent utgör detta: 

Pt CATS 
SKON 


K. Vet Akad. Handl. B. 7. N:o 6. 2 


10 P. TH. CLEVE, 


Följaktligen var denna fällning oförändradt nitrat och saltets vattenhalt icke ba- 
siskt vatten, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med utgången af det förut beskrifna 
analoga försöket med kloriden och saltsyra. 


5. Sulfat. Pt, 4NH,, O,S, OH, OS + 3 aq. Detta salt är redan förut beskrif- 
vet i min afhandling ”Om Ammoniakaliska Platinaföreningar”, p. 68. Något nytt har 
jag icke att tillägga, utom ett försök öfver inverkan af svafvelsyra i öfverskott på sal- 
tet. Sammanrifves sulfatet med ren koncentrerad svafvelsyra, erhålles en klar, färglös 
vätska, hvilken vid utspädning med vatten afsätter en flockig, snöhvit, fullkomligt amorf 
fällning. Denna tvättades, torkades och underkastades följande analys: 

0,4100 gr. gaf vid upphettning till 1200—130" C. 0,0050 gr. H samt 0,1670 OMS 
Pt och 0,4340 gr. Ba S, motsvarande 0,1490 gr. S. 


I procent utgör detta: 


Fällningen hade följaktligen formeln: 
Pt, 4NH;, O, SS, + (2 aq?) 
som fordrar: 
Pt! 41,59 
SBS 


Skilnaden i den funna och beräknade svafvelsyrehalten är visserligen stor, men 
någon osäkerhet om det stökiometriska förhållandet mellan platina och svafvelsyra fin- 
nes det oaktadt icke. Öfverskottet i svafvelsyra härrör säker af mekaniskt vidhängan- 
de syra. Saltet är påtagligen identiskt med det, som jag förut undersökt och beskrifvit 
såsom neutralt sulfat af GROS'sKA basen ?!). Saltet är olösligt i vatten, hvilket hindrade 
mig undersöka dess reaktionsförhållanden. Af denna orsak kan jag för närvarande icke 
bestämdt afgöra om det antingen är neutralt sulfat af den GRoOS'skaA basen eller surt 
salt af den bas jag här kallat sulfatodiplatinammonium-oxid. Jag har visserligen för- 
sökt koka saltet med brombarium och vatten, i förhoppning att erhålla vare sig bromid 
eller bromosulfat af den GROS'sKA basen, hvilka begge äro imtensivt färgade, men någon 
reaktion tycktes icke ega rum. 

6. Ozalat — Pt,, 4NH,, O,S,, OH, OÖ -F 2 aq — erhålles lätt och ögonblick- 
ligen genom fällning af en het lösning af kloriden med oxalsyrad ammoniumoxid. Sal- 
tet bildar ett snöhvitt kristallpulver. Mellan papper pressadt salt gaf vid analys: 


a. 0,9090 gr. gaf 0,4065 gr. Pt och 0,4810 gr. Ba S, som svarar emot 0,1651 gr. 5. 
b. 0,3980 gr. torkades i luftbad; vigtförminskningen var vid 1509 OC. 0,0175 


gr. aq. 
c. 0,4065 gr. gaf vid förbränning 0,0450 gr. C och 0,1290 gr. H, motsvaran- 
de 0,0123 gr. C och 0,0143 gr. H. 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 60. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. i 


I procent beräknade utgöra dessa bestämmelser: 


a. b. & 
Pt 44,72 a ht 
S > 18,16 BE = 
C — — 3,02 
El = 3,52 
Aq — 4,39 — 
Formeln Pt,, 4NH,, O, S,, OH, OÖ + 2 aq fordrar: 

Pt 197,88 44,88 

S 80,00 18,15 

GD 00 2,72 

N 36,00 = 

H 15,00 3,40 

(0) 50,00 = 

440,88 


En kristallvattenhalt af 2 eqv. fordrar 4,08 proc., enligt försök b. är funnet 4,39. 

7. Neutralt Kromat — Pt, 4NH,, O0,S,, OH, OÖr LF 2 aq. — erhålles genom 
sammanblandning af kloridens lösning med enkelt kromsyradt kali i koncentrerad lös- 
ning. Efter någon tid afsätta sig citrongula kristaller, grupperade i små halfklotformiga 
aggregater, som starkt häfta vid glaset. 

Efter förutgången torkning öfver svafvelsyra, underkastades saltet följande be- 
stämmelser: 

a. 0.6070 gr. gaf 0,2720 gr. Pt och 0,3310 gr. Ba S, som svarar emot 
0,1136 gr. S. 

b. 0,5460 gr. upphettades med svafvelsyra, som sedermera bortdrefs genom upp- 
hettning för gasbläster; återstoden vägde 0,2750 gr. och gaf efter smältning med surt 
svafvelsyradt kali 0,2410 gr. Pt. Af skilnaden i vigt beräknas kromoxidmängden till 
0,0340 gr., som motsvarar 0,0447 gr. Cr. 

I procent: 


a. b. 
Pt 44,82 44,14 
SS I87 22 
Ör = 8,19 


Stökiometriska förhållandet mellan konstituenterna är härefter Pt,: 5: Ör=1: 2,08 : 0,725. 
Saltet var således icke rent, utan innehöll sannolikt något litet klor. I alla händelser 
utvisar analysen att det undersökta profvet till hufvudsaklig mängd bestod af ett kro- 
mat af formeln Pt, 4NH,, O,S,, OH, O Ör + x aq. Den vattenhalt, som svarar emot 
den funna platinahalten, är 2 aq. Då saltet upphettades i torkskop, bortgick vid 100? 
2,10 procent och 2 aq fordrar 4,04. — Formeln kan naturligtvis icke anses såsom säker 
utan förnyad undersökning. 

8. Bikromat — Pt,, 4NH,, 0, S,, OH, OÖr, — erhålles genom fällning af klo- 
riden med en lösning af kalibikromat. Man erhåller ögonblickligen en orangegul fäll- 


12 PP. TH. CIHEVE, 


ning af högst svårlöslig beskaffenhet. Saltet, pressadt mellan papper, förlorade vid 100? 
icke någon anmärkningsvärd vattenhalt. Följande analyser utfördes: ; 
a. 0,4700 gr. gaf 0,1900 gr. Pt och 0,2220 gr. Ba, innehållande 0,0762 gr. S. 
b. 0,2815 gr. lemnade vid glödgning en återstod af 0,1590 gr. Ör + Pt. Med 
tillgodogörande af den i förra försöket funna platinahalten beräknas Ör till 0,0452 gr., 
som motsvarar 0,0594 gr. Or. 


I procent: 


a. 10. 
Pt = 40.43 Sk 
S 16,25 see 
Ör ES 21,06 
Formeln fordrar: 
Pt 197,88 40,60 
S 80,00 16,41 
Or 100,48 20,62 
NH, 68,00 
(0) 32,00 
H 9,00 
487,36 


Att detta bikromat ännu behåller konstituenten H, utvisar ytterligare att de här 
behandlade salterna äro neutrala salter. 


9. Hydrat. För att framställa hydradet kokades noga beräknade och afvägda 
quanta af sulfatet med barythydrat. Ett spår ammoniak bortgick dervid, svafvelsyrad 
baryt afsatte sig och en färglös eller svagt gulaktig lösning erhölls. Sannolikt inne- 
höll denna lösning det sökta hydratet, ty det visade starkt utpräglade basiska egen- 
skaper. Så visade sig en stark absorption af kolsyra, då lösningen lemnades i beröring 
med kolsyregas afstängd öfver qvicksilfver. Rödt lackmuspapper färgades starkt blått 
och gurkmejepapper brunt. Med kopparvitriol erhölls en blå fällning, som löste sig 
till ringa mängd i öfverskott af fällningsmedel med blå färg. Salpetersyrad qvicksilfver- 
oxidul fälldes svart liksom af alkalier. Lösningen innehöll hvarken baryt eller ammo- 
niak. Då lösningen afdunstades i retort, inträffade vid en viss koncentration, att ur 
den kokande vätskan afsatte sig på retortens väggar halfklotformiga grupper af pris- 
matiska kristaller, hvilka starkt häftade vid glaset. De visade sig högst svårlösliga 
äfven uti kokande vatten. 


Dessa kristaller utpressades mellan läskpapper. De visade imgen märklig vigtför- 
minskning hvarken öfver svafvelsyra eller vid upphettning till 1002. 


Följande analytiska försök utfördes med denna produkt: 

a. 0,6390 gr. gaf 0,3205 gr. Pt och 0,3710 gr. BaS, svarande emot 0,1274 gr. S. 

b. 0,2850 gr. gaf 34,6 CO. C. qväfgas mätt öfver vatten af t. 169 C. och under 
bar. tr. 765 m.m. (t. 17"). I vigt utgör denna volum 0,04186 gr. N. 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 13 


I procent beräknade utgöra dessa data: 


a. b. 
Bit 50,16 — 
S 19,94 ar 
N a 14,69 
(OD = (15,21) 


hvaraf utan tvång kan härledas formeln 
Pt,, 4NH,, 0, S, H,. 
Denna formel fordrar nemligen: 
Pt — 197,88 49,98 


S 80.00 20,21 
N 56,00 14,15 
0) 48,00 | 

H Age SE Ree 


395.88 100,00 


Formeln är således alldeles densamma, som man kunnat vänta att hydratet skulle 
ega, dock utvisa föreningens reaktioner, att den ingalunda får betraktas såsom tillhö- 
rande samma serie, som de nyss förut beskrifna salterna. Det visar sig fast mera af 
nedan anförda fakta, att denna produkt tillhör den GrRos'ska basen och bör betraktas 
såsom ett basiskt sulfat af nämnde bas. Saltets svafvelsyrehalt är nemligen fullständigt 
fällbar för klorbarium, såsom följande försök utvisar: 

0,3850 gr. löstes uti kokande vatten med tillhjelp af saltsyra och försattes med 
klorbarium. En fällning af svafvelsyrad baryt samt en platinaförening afskiljde sig ge- 
nast; den glödgades, kokades med kungsvatten, hvarpå den återstående svafvelsyrade 
baryten vägdes. Dess vigt var 0,2120 gr., som motsvarar 0,0727 gr. S. I procent 18,89. 
— Detta är endast något öfver en procent lägre än beräknadt, hvilket sannolikt härrör 
af fel vid analysen. 

En annan omständighet af stor vigt är saltets förhållande till saltsyra. Vore denna 
produkt verkligen hydratet till de uti det föregående beskrifna salterna, borde genom 
inverkan af saltsyra bildas klorid till sulfatodiplatinammin. I stället erhölls med salt- 
syra klorid till GROS'sKA basen. Vid digestion af saltet i fast form erhölls ett gulhvitt 
kristallpulver, hvars sammansättning erfors genom följande analys: 

0,2855 gr. gaf 0.1355 gr. Pt och 0,3820 gr. Ag Cl, som motsvarar 0,0944 gr. Cl 


I procent: 


Pt 47,46 

Cl 33,07 
GROS'SKA basens klorid Pt? 4N H,, Cl, fordrar: 

Pt 48,53 

A 34,79 


Öfverensstämmelsen mellan de funna och beräknade värdena är visserligen icke 
så god, som man kan fordra, men något tvifvel, att det undersökta profvet åtmin- 
stone till största delen utgjordes af den GRoS'skaA basens klorid, kan dock icke af 
denna anledning uppstå. 


14 P. TH. CHEVE, 


Af dessa begge reaktioner framgår tydligt, att det kristalliserade saltets rationella 
formel bör skrifvas | 
Pt, ) 0, a er 
”( 2NEG 2NH, OS 
således analog med det af GERHARDT förut beskrifna nitratet 
(0, H, 
I NH, 2NH, ON, 
hvilket erhölls genom inverkan af ammoniak på nitratet 
OH N 
POS SEE & 
"C2NH,2NH, ON. 
Sammanställas formlerna till alla de uti det föregående beskrifna salterna, visar 
sig följande öfverensstämmelse uti sammansättningen: 
1. Pt, 4 N H,, 0,55, 0 H, Cl--4aq 
Pt, 4 NH,, 0, 5,, O H, Cl + Pt Cl,-+ 2 aq 
Pt, 4 NH,, 0,55, O H, Br + 4 aq 
Pt, 4 NH,, O,5,, OH, ON 
Pt, 4 NH,, 0,5,, OH, 0 S+3 aq 
Pt, 4 NH,, 0, S,, OH, O Ö -+H 2 aq 
Pt, 4 NH,, 0, S,, O H, O Ör + 2 aq? 
8. Pt, 4 NH,, O,S,, OH, 0 Ör, 


nemligen att alla dessa salter innehålla såsom gemensam beståndsdel 
Pt, 4 NH,, 0, S,, OH, 


hvilken skulle kunna möjligen betraktas såsom en sammansatt radikal eller såsom ele- 
menterna till en dylik. Att så skulle vara förhållandet synes dock mindre troligt, då 
svafvelsyran möjligen på något vis utgör den negativa beståndsdelen uti ett salt, hvars 
basis innehåller platina-oxidul, af hvilken anledning svafvelsyran icke fälles af baryt- 
salter. Man kunde vara frestad antaga uti alla dessa föreningar sulfamminsyra, men 
deremot talar åter denna syras stora obeständighet. Huru man bör tänka sig dessa 
elementers gruppering, kan för närvarande icke inses af föreliggande fakta. Så mycket 
torde dock kunna betraktas såsom säkert, att den bas, dessa salter innehålla, hittills 
icke varit bekant och att den innehåller på två eqv. platina endast en eqv. ammonium- 
oxid, vare sig oförändrad eller substituerad. I stället för att här framställa några mer 
eller mindre antagliga förslagsmeningar öfver basens konstitution, vill jag för tillfället 
lemna den helt och hållet oafgjord. 


BO 


NN PP OR 0 NM 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. LS 


Neutralt monobromsulfat af den Gros'ska basen. 


Br OS 
PER a 
"12 NH; 2NH, OS+aq 

Enligt hvad jag anfört uti min afhandling ”Om Ammoniakaliska Platinaföreningar”, 
p- 92, bildas genom inverkan af brom på den REIsSET'SKA basens sulfat ett bromosulfat 
af den GROS'SKA basen af formeln: 

PE — S 
2NEH, 2NE OS. 

Vid behandling af detta salt med svafvelsyrad silfveroxid, erhölls det uti det före- 
gående omnämnda sulfatet af basen ”sulfatodiplatinammoniumoxid”. En omkastning 
utaf den GROS'ska basens konstituenter måste således hafva inträffat vid denna reaktion 
och då framställde sig naturligtvis frågan: inträffar denna omvandling äfven, då endast 
hälften af bromosulfatets brom aflägsnas? För att afgöra denna fråga, behandlades 
nämnda bromosulfat med en eqv. svafvelsyrad silfveroxid och vatten i kokning. Det 
befanns att bromsilfver afskiljdes med lätthet. En ljusgul lösning erhölls, hvilken efter 
afkylning afsatte ett ljusgult, väl kristalliseradt salt. Detta salt upptogs på filtrum, ut- 
pressades mellan papper och torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt. Det sålunda 
preparerade saltet underkastades följande bestämmelser: 

a M2S25- Tr. Ear UJ Et Pb 

b. 0,8455 gr. gaf 0,0245 gr. vigtförlust vid upphettning i luftbad till 150? samt 
0,3345 gr. Pt och 0,5850 gr. Ba S, motsvarande 0,2008 or. S. 

c. = 0,8709 gr. gaf 0,3440 gr. Pt och 0,3190 gr. Ag Br, som innehåller 0,1358 
iP JD 


Om man beräknar dessa värden uti procent, erhåller man följande tal: 


& 
Oo 


a. b. (&c 
Pt 39,47 39,56 39,54 
S 2 23,75 — 
Br = — 16,09 
Aq = 2,89 — 
Häraf formeln: 
(Br OS 


ERNIE NIER OMS ag, 


hvilken fordrar: 


Pt: 197,88 39,67 
3 —N2Y000 24,05 
Bri 3000 16,03 
NE 50100 - 
lä 200 = 
O 24,00 = 
H 92,00 1,80. 


= 498,88 


16 P. TH. CLEVE, 


Detta stämmer ganska väl öfverens med de funna värdena, undantagandes vatten- 
halten, som befunnits vara omkring en procent högre. 

För att lära känna saltets rationella formel, företogos följande försök öfver dess 
förhållande till barytsalter och till bromnatrium. 

En afvägd qvantitet af saltet löstes uti vatten och försattes med salpetersyrad 
baryt. Det visade sig att endast 3 af saltets svafvelsyra kunde utfällas. 

0,7100 gr. gaf 0,3430 gr. Ba 8, som innehåller 0,1178 gr. S 16,59 procent; 3 af 
saltets svafvelsyrehalt är 15,98. 

Af detta experiment synes tydligt att af de trenne eqv. svafvelsyra, hvilka saltet 
innehåller, äro tvenne mindre starkt bundna än den tredje. Detta förhållande bekräftar 
fullkomligt den förut anförda formeln, enligt hvilken saltet innehåller tvenne vid am- 
moniumoxidtermen bundna svafvelsyre-eqvivalenter samt en förenad med platinaoxidul- 
termen. Af det bekanta förhållandet att klor eller brom uti den GROS'sSKA basens sal- 
ter, då de finnas direkte bundna vid platinan, visa ett ovanligt motstånd mot reagentia, 
kan man på förhand sluta till att äfven svafvelsyra, om denna syra finnes uti den 
GROS'SKA basens salter direkte bunden vid platinaoxidultermen, icke så lätt som eljest 
kan aflägsnas genom nämnda syras vanliga fällningsmedel. 

Om monobromsulfatets lösning försättes med öfverskott af bromnatrium, erhålles 
en mörkbrun, kristallinisk fällning. Denna gaf vid analys: 

0,4200 gr. gaf 0,1450 gr. Pt och 0,5270 gr. Ag Br, innehållande 0,2243 gor. Br. 

I procent: 

Pt 34,52 
Br 53,40, 
hvilket utvisar tydligen att saltet var bromiden till den GROS'SKA basen 
Pt. Br, Re 
USENET ONDE Brr) 
som fordrar: 
Pt 33,93 
Br 53,84 

Om monobromsulfatets lösning försättes med klorvätesyra, uppstår en tung, citron- 
gul och olöslig fällning, som synes vara monobromtriklorid af den GRos'skA basen ?). 
Af dessa förhållanden synes, att saltet obestridligen tillhör den GROS'sKA basen och att 
följaktligen först då svafvelsyrad silfveroxid inverkar på den andra bromatomen uti sulfatet 

Br, 
”L2NH2NH, OS 
sker den omkastning i basens konstituenter, jag uti det föregående omnämnt, hvarigenom 
bildas ”sulfatodiplatinammin”. 

Föreningen bildar fina, hopfiltade, mikroskopiska kristallnålar, förenade till kulor 
och bollar af svafvelgul färg. Det löses temligen lätt uti hett vatten. 


Pt 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 48. 
>) d:0o d:0o p. 57. 


DEN GROSSKA PLATINABASEN. i 


Acetosalter af den Gros'ska basen. 


De uti det följande beskrifna salterna hafva erhållits vid försök att låta bromo- 
sulfatet af GROS'sKA basen 
Pts RE 
FR NTERPORNEEROIS 
dekomponeras af ättiksyrad silfveroxid. Vid denna reaktion erhölls ett basiskt aceto- 
sulfat, utur hvilket alla de öfriga salterna blifvit framställda. 


1. Basisk acetoklorid. k 
Os CK EO 
2N EH, 2 NH, Cl+ ag. 

Detta salt erhölls genom dubbel dekomposition af afvägda quanta acetosulfat och 
klorbarium. De begge salterna blandas i fast form med hvarandra och öfvergjutas med 
kokhett vatten. Svafvelsyrad baryt, som dervid utfälles, affiltreras, hvarpå det ofärgade 
filtratet efter behörig koncentration afsätter fina, hvita nålar, hoptofvade till bollar. 
Saltet renas genom omkristallisering. HKloriden är i hög grad lättlöslig i vatten. 

Vid 100? torkadt salt gaf vid analys följande tal: | 

a. 0,4965 gr. gaf 0,2315 gr. Pt och 0,3380 gr. Ag Cl, svarande emot 0,0836 gr. Cl. 

b. 0,3245 gr. gaf vid förbränning 0,1255 gr. H och 0,0775 gr. Ö, hvilket mot- 
svarar 0,0139 gr. H och 0,0211 gr. C. 

e. 0,2455 gr. gaf 28,3 OC. C. qväfgas, mätt öfver vatten af 179 CO. vid bar. tr. 
765 (t. 16"). I vigt utgör denna volym 0,0329 gr. N. 


Häraf följande procentiska sammansättning: 


a. b. CS 
Pt 46,63 20 25 
Cl 16,83 — = 
NAKEN ie 13,41 
Ö = 6,50 = 
HAN re 4,29 Än 
ONA Du (12,34) 
. j 0.C, 3 Os H 
Formeln Pt, DN T NH, Cl + aq fordrar: 
Pt 197,88 46,91 
Cl 70,92 16,81 
N 56,00 13,28 
C 24,00 5,69 
EA 100 4,03 
OREGON 13,28 
421,80 


K. Vet. Akad. Handl. Band. 7. N:o 6. 3 


18 P. TH. CLEVE, 


Ehuru de funna och beräknade värdena stämma noga öfverens, har jag dock nå- 
got tvifvel huruvida saltet verkligen innehåller en eqv. kristallvatten, såsom formeln 
utvisar. Det öfverskott af kol, som analysen utvisar och hvilket dock möjligen kan 
vara ett observationsfel, härrör måhända af en mindre qvantitet ättiksyra i öfverskott. 
Det är således väl möjligt, att kloriden icke innehåller kristallvatten. Frågan är af så 
ringa betydenhet, att jag icke ansett värdt att ännu en gång repetera försöken med 
nytt material, hvars erhållande skulle erfordra icke ringa besvär. 


2. Basisk acetoklorid — Platinaklorid. 
Or Bali Or IE | 
P6 2 NH? N H, Ol (+P: Ol, + 2aq 

Detta högst egendomligt sammansatta dubbelsalt erhålles lätt genom sammanbland- 
ning af koncentrerade och varma lösningar af natriumplatinaklorid och basisk acetoklorid. 
Dubbelsaltet utkristalliserar genast uti orangeröda, glänsande nålar, till färg och utseende 
påminnande om sur kromsyrad ammoniumoxid. Saltet är temligen lättlösligt. 

Föreningen befriades från moderlut genom utpressning mellan sugpapper, och det 
sålunda preparerade materialet underkastades följande bestämmelser: 

a. 0,4680 gr. gaf vid upphettning i luftbad till 100? 0,0140 gr. (aq) förlust samt 
dessutom 0,2330 gr. Pt och 0,4430 gr. Ag Cl, motsvarande 0,1095 gr. CI. 

b. 0,4520 gr. gaf vid förbränning 0,1300 gr. H samt 0,0660 gr. Ö, hvilket svarar 
mot 0,0144 gr. H och 0,0181 gr. C. 

Beräknas dessa värden i procent erhålles: 


åa. b. 
Pt 49,74 a 
Cl 23,39 == 
C = 4,00 
H LB 3,19 
SL0 = 
: 10,0, H, 0, H 
Forme Pite — Pt Cl, + 2 aq fordrar: 
EE 


Pt 296,82 49,42 
Ol 141,84 23,61 


H 18,00 3,00 
C 24,00 3,99 
N 56,00 / 

é AN (008 
O 64,00 | 5 


600,66 100,00 
Saltets kristallvattenhalt beräknas till 3,00 proc. och enligt analys a. är den vatten- 
halt, som bortgår vid upphettning, 2,99 proc. Detta dubbelsalt är till sammansättnin- 
gen högst anmärkningsvärdt, emedan det innehåller endast en eqv. platinaklorid, oaktadt 
formeln anger två eqv. klorammonium. Man hade naturligtvis på grund häraf väntat, 
att saltet borde innehålla två eqv. platinaklorid. Denna egenhet föranledde mig att 
undersöka kloridens förhållande till silfversalt. Om den formel, jag i det föregående 


DEN GROS' SKA PLATINABASEN. 19 


gifvit kloriden är riktig, borde hela dess klorhalt fällas ögonblickligen, enär den är 
närmast bunden vid ammonium. 

0,4235 gr. vid 100? torkad klorid löstes i vatten och fälldes med silfvernitrat. 
Det fällda klorsilfret vägde 0,2830 gr., som motsvarar 0,0700 gr. klor eller i procent 
16,53, hvilket utvisar tillfyllest att hela klorhalten i kloriden är fällbar för silfversalt. 


3. Basiskt acetonitrat. j 

Å 03, C, H, O.,H 5 

(2NH,2NH,ON 

erhålles genom dubel dekomposition af acetosulfatet och en afvägd mängd salpetersyrad 
baryt. Begge salterna upplösas uti kokande vatten, den färglösa lösningen skiljes ge- 
nom filtrering från svafvelsyrad baryt samt lemnas till kristallisation. Vid lösningens 
afsvalning afsätter sig saltet såsom ett tungt, hvitt, kristalliniskt pulver, sammansatt af 
små, men väl utbildade, rhombiska och sexsidiga taflor. Saltet är temligen lättlösligt 
i hett vatten, men svårlösligt i kallt. Vid upphettning fattar det eld och brinner likt krut. 


Pt, 


Följande analytiska försök utfördes: 

a. 0,5400 gr. gaf 0,2280 gr. Pt. ; 

b. 0,3800 gr. gaf 0,0765 gr. Ö och 0,1290 gr. H, hvilket motsvarar 0,0209 gr. 
C och 0,0143 gr. H. 

c. 0,2500 gr. gaf 38 OC. C. qväfgas, mätt öfver vatten af 13" under bar. tr. 756 
m.m. (t. 16"), hvilket är i vigt 0,0484 or. N. 5 

Procentiska sammansättningen är följaktligen: 


a b. & 
Pt 42,22 — — 
C = 5,50 = 
NY ANSE åå 17,79 
H = 3,76 — 
(0) = = (30,73) 
5 0, C, H, OS H 7 5 
och formeln Pt, SN H. 32 N H, ON | fordrar 3 
ROVRLIGSS 42,47 
Ö 24,00 Hold 
N 84,00 18,03 
H 16,00 3,44 
0 144,00 30,91 


465,88 100,00 
Saltet innehåller således icke annat vatten än en eqv. basiskt vatten. 


4. Basiskt acetosulfat. ; 
O,, C,H,O,, H ) 

5 Z on 3 

”L2NH,2 NH, OS nara 

erhålles genom att med vatten upphetta under någon längre tid afvägda quanta ättik- 

syrad silfveroxid och bromosulfat af den GROS'SKA basen: 


Et 


20 P. TH. CLEVE, 


Br, 
”L2NH, 2 NH, OS. 
Bromsilfver fälles fullständigt under det att ättiksyra bortgår med vattenångorna. För 
att aflägsna de sista spåren brom, måste man upprepade gånger afdunsta lösningen och 
i vatten lösa återstoden. Genom filtrering och afdunstning erhåller man slutligen en 
färglös saltmassa, som med lätthet löses uti vatten. Man upplöser den uti en så ringa 
mängd vatten som möjligt och lemnar till kristallisation öfver svafvelsyra. Småningom 
utkristalliserar sulfatet i färglösa, vattenklara, glänsande, väl utbildade kristaller, som 
tyckas vara spetsiga rhomboödrar med afstympade spetsar. Saltet är högst lättlösligt 
såväl i kallt som hett vatten och förändras icke i luften, icke heller bortgår vatten vid 
upphettning till 1002. j 


Pt 


Analysen lemnade följande resultat: 
a. 0,5340 gr. gaf 0,2270 gr. Pt och 0,2630 gr. Ba S, motsvarande 0,0903 gr. 8. 


b. 0,5665 gr. gaf 0,2100 gr. H och 0,1050 gr. Ö, svarande mot 0,2033 gr. H 
och 0,0286 gr. C. 


I procent utgöra dessa värden: 


a. b. 
Pe RDS ir 
S 16,91 = 
C — 53,05 
H SE 4,11 
(NS Oj (31,42) 
0.0, H,0,, H 
Formeln Pt, ÅN HD NH, OS + 3 aq fordrar: 
Pt 197,88 42,56 
S 80.00 17,21 
CE00 5,16 
i 10.00 4,09 
NN. SOON eos 
(0) 38,00 AN 


464,88 100,00 
Hela den mängd svafvelsyra, som detta sulfat innehåller, fälles af barytsalter ögon- 
blickligen, såsom synes af följande försök: 
0,6015 gr. löstes uti vatten och fälldes med klorbarium. Fällningen vägde 0,2950 
gr., hvaraf beräknas 0,1013 gr. S eller i procent 16,84. 
3,2500 gr. behandlades såsom föregående och gaf 1,6510 gr. Ba S, motsvarande 
0,5669 gr. eller 17,53 procent svafvelsyra. 
Märkvärdigt är att bromosulfatet af GROS'sKA basen 
Brz3 
Bet: TE ö 
a CINEEN NGE O!S 
ger med svafvelsyrad och ättiksyrad silfveroxid alldeles olika produkter, nemligen sulfat 


af den bas jag tills vidare benämnt sulfatodiplatinammin och acetosulfat af den GROS'- 
SKA basen. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. 21 


5. Acetobikromat. | 
2 JOE re 
I ONEERSPOENEEN OLEnSt ; 

Detta salt erhålles i form af en orangegul fällning af tunna, platta, sexsidiga taf- 
lor, då en lösning af acetokloriden fälles med en lösning af kalibikromat. Efter press- 
ning mellan sugpapper, underkastades saltet följande bestämmelser: 

a. 0,3790 gr. förlorade i luftbad vid 100? 0,0115 gr. af sin vigt samt gaf 0,1395 
gr. Pt och 0,1020 gr. Cr, motsvarande 0,1342 gr. Or. 

b. 0,4865 gr. gaf 0,0665 gr. C och 0,1280 gr. H, hvilket motsvarar 0,0181 gr. 
C och 0,0142 gr. H. 


I procent: 


a. lös 
ROSA — 
(OP Bot — 
C = DD 
H — 2,92 


Formeln fordrar: 
Pe LOL SAS 


Cr 200,96 34,84 

C 24,00 3,30 

N 56,00 — 

H 18,00 3,12 

O 80,00 — 
576,84 


Enligt försök a. bortgår vid 100 3,03 


procent vatten och två eqvivalenter mot- 
svara 3,12 procent. 


Eget är att saltet, ehuru det innehåller 4 eqvivalenter kromsyra, 
ännu efter torkning vid 100? skulle qvarhålla en eqv. vatten, motsvarande det basiska 
vattnet i de öfriga salterna. Den absoluta mängden af detta vatten är dock i bikro- 
matet så ringa, att man kunde vara frestad betvifla dess verkliga existens samt antaga 
att det vid 100? torkade saltet är vattenfritt. 


De praktiska arbeten, som erfordrats för denna uppsats äro påbörjade i Paris vid 
det under Prof. A. Wäirtz uppsigt ställda laboratoriet vid Ecole Imp. de médicine 
samt afslutade i Stockholm på Kongl. Vet. Akademiens laboratorium. 


jö 4 FITTA 


: BYE TER 


KONGLIGA SVENSKA 


VETENSKAPS-AKADEMIENS 


HANDLINGAR. 


NY FÖLJD. 


SJUNDE BANDET. ANDRA HÄFTET. 


1868. 


| fn 


i TILTAR SOVA TRONS SOA URe 


10. 


11. 


INNEHÅLL 


AF SJUNDE BANDETS ANDRA HÄFTE. 


Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen; andra afdelningen; af P. T. CLEVE...... 


Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger, jemte Tillägg; af J. G. AGARDH. Med 
[VAN OTN ANETTE cr so Bobo sense is rs esp Fäjsck ess SR RA SEE AE ER sö ER SS Ao 


Integration af differentialeqvationen: 
ov d? z d 
(03 + Oy By) ra a (Ch ÖA NOS IEEE IDEER orre RR 
Bestämning af vigtsförhållandet mellan det Svenska skålpundet och den Franska kilo- 
grammen; af E. EDLUND ...... .. SER mA er Sr Se a SR SAND: IR REA SER! SSAANNER BR OAE 


Fabricianska Hemipterarter, efter de i Köpenhamn och Kiel förvarade typexemplaren, 
SrAnSkadesochkbeskrifnar at 6, SdAT, Ful Viecssssre-oserccssikonrses ers cc BIS TEST SERENA 


sid. 


1—23. 
1—49. 
1—538. 
1—31. 
1—1438. 


ft He so stvagD Sen 40 


VäixA Rss RA iso AR yt iG ra äöv 


få ww NE SAR MM RS 


vu 
VE RS ARN 


oolbå slant FA dö siat seknasvit Job ÄMNE Sobsfläsrnilnrr ! 
b 7 ö skans TT FEN ka 8 4 


— oinlqinoxore banavsö bid sloö utmedvsafid i a md 


Ver kite VAA KSL BYS Red und fa 


Vag byar AN UR 


LOSE FANRIA RANA CSE a sb REN NEN AR KA 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 7 


OM NÅGRA DERIVATOR 


AF 


DEN GRONSKA PLATINABASEN. 


ANDRA AFDELNINGEN. 


AF 


P. TH. CLEVE. 


TILL KONGL. VETENSKAPS AKADEMIEN INLEMNAD DEN 3 FEBRUARI 1868. 


STOCKHOLM, 1868. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 


NEON 


[LIG 


SUSAR - 
FT 
3> AN 


ut 


 Havfmaners Ad 


| « f Sr + dy Tf Ke OR 
pr [AO (0 a 
KÖRET FR sög AMI REIN EE Lea AOKOR FA 


(OTO TE 
l gä Ne N IR MOR ATANENDr AR 
- | SY | ARA Sant é 


| = 
Fd Za : ' : 


U ti en nyligen till Akademien inlemnad upptats ”Om några derivator af den GROS'SKA 
Platinabasen” har jag tillkännagifvit, att jag var sysselsatt med undersökning af de pro- 
dukter, hvilka bildas genom inverkan af ammoniak på de jodhaltiga salterna af den 
GROS'sSKA basen. Redan för längre tid sedan hade jag uppgifvit!) att vid inverkan af 
kaustik ammoniak på jodiden eller jodonitratet af den GROoS'sKA basen, bildas jodhaltiga 
salter, för hvilka jag af analysens zifferresultat härledt formlerna Pt, N, H,, I, O och 
Pt, N, H,, I O,, N, dock med anmärkning, att dessa formler, såsom grundade endast på 
analyser, icke kunde anses såsom tillförlitliga, då en eller annan eqv. väte mer eller 
mindre i formlerna influerar så litet på det analytiska resultatet, att olikheterna helt 
och hållet falla inom observationsfelens område. 

De arbeten, hvilka jag nyligen företagit med dessa jodhaltiga föreningar till ut- 
gångspunkt, hafva väl icke ännu blifvit så afslutade, att dessa kroppars och deras de- 
rivators kemiska natur blifvit fullständigt utredd, men hafva dock lemnat några faktiska 
data, hvilka jag anhåller här få meddela. 

Några förnyade analytiska försök med ofvan omnämnda jodhaltiga föreningar har - 
jag icke utfört, enär mina äldre försök icke lemna någon osäkerhet om dessa kroppars 
empiriska formler, annat än så vidt det ankommer vätehalten. Uppenbarligen äro dessa 
begge salter analoga föreningar af en och samma basis, af hvilken anledning de flesta 
af mina försök blifvit utförda med den salpetersyrade produkten. Jodiden Pt, N,H,, OI,(2)) 
behandlades endast med salpetersyra, hvarvid befanns att hälften af joden frigöres och 
att salt af formeln 

(TON 

2)2 NH, 2 (NH, O,N), 
således ett jodonitritonitrat af den GRos'ska basen, bildas. De derivator, hvilka kunna 
framställas af denna förening, +t. ex. genom borttagande af dess jodhalt, hafva ännu 
icke blifvit undersökta. 

Jodonitratet underkastades flerfaldiga försök, hvarigenom visade sig, att det kan 
gifva upphof till ett stort antal hittills icke bekanta ammoniakaliska platinaföreningar. 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar. Upsala Vet. Soc. Acta 1866, p. 50 och 90. 

DÅ -- . . s . ” G . 

”) Denna formel är den jag ursprungligen härledt af mina analyser. Af förhållanden, som i denna uppsats 
komma att anföras, är det mera sannolikt, att den rätta formeln innehåller en eqv. väte mera, hvarföre 


4 PP. TE. CLEVE, 


Till en början försökte jag lära känna förloppet vid inverkan af kaustik ammoniak på 
jodonitratet af den GROS'ska basen, genom att efterse om icke andra platinahaltiga sal- 
ter utom nitratet Pt, N, H,, I O, N'!) bildas vid denna reaktion. Det visade sig att i 
moderluten efter nämnda salt finnes i största mängd den REriSET'SKA basens jodur. 

Jodonitratet Pt, N, H,,IO,N behandlades sedermera: 1) med salpetersyra, 2) 
med salpetersyrad silfveroxid och 3) med svafvelsyrlighet. Vid inverkan af salpeter- 
syra bildades ett väl karakteriseradt orangefärgadt salt af formeln Pt, 4NH,,IO, IN 
således helt enkelt genom addition af en eqv. peter ra. Af detta salt framställdes 
förmedelst dubbel kosmostten salter innehållande i stället för salpetersyra andra 
syror. Äfven försöktes inverkan af brom. 

Vid jodonitratets behandling med salpetersyrad silfveroxid, erhålles ett svårlösligt 
basiskt nitrat, som, torkadt vid 100, hade formeln Pt; 4N H,, 0; HN, Af detta salt 
framställdes neutralt nitrat samt genom dubbel dekomposition flera salter med andra 
syror. Det erhållna basiska nitratet behandlades med fri brom, hvarvid erhölls ett 


bromonitrat, sannolikt analogt med jodonitratet Pt, 4 N H,,IO,N,. Af detta bromo- 
nitrat framställdes några bromhaltiga salter. 

Då jodonitratet Pt, Ny H,,IO,N behandlades med vatten och svafvelsyrlighet, 
löstes det klart och såsom hufvudsaklig produkt erhölls ett hvitt, väl kristalliseradt salt, 
hvars sammansättning synes 1 högsta grad invecklad. 

Detta är i korthet den temligen invecklade gången af de arbeten, för hvilka jag 
nu lemnar en detaljerad redogörelse. 


1. Inverkan af salpetersyra på jodiden Pt, N, H,.I, O. 

Om detta salt behandlas med salpetersyra, utspädd med sin lika volym vatten, 
frigöres jod, som vid blandningens upphettning bortgår i ymniga violetta ångor. Efter 
slutad reaktion erhålles ett brunt kristalliniskt pulver. Detta upplöses i kokande vatten 
och lösningen lemnas till kristallisation. Vid afsvalning afsätta sig väl utbildade, bruna 
kristaller, hvilka under mikroskop visa sig såsom rätvinkliga taflor af guldgul färg. 
Denna kropp är temligen lättlöslig 1 hett vatten, förpuffar vid upphettning likt krut 
under afgifvande af violetta ångor. Saltet innehåller icke kristallvatten och förändras 
icke vid 1009 C. 

Analysen utfördes med material af två beredningar och lemnade följande resultat: 

1) a. 0,3500 gr. gaf 0,1220 gr. Pt. 
b. 0,5440 gaf 0,2280 gr. Ag I = 0,1232 gr. I. 
CRAONAN gaf 26 C. OC. qväfgas, mätt öfver vatten af 15? och under trycket 


IO fa 
Ir 


j-—- 


758 m.m. (t. 15). vigt är detta 0,0303 gr. N. 
d. 0,3850 gr. gaf vid förbränning 0,0770 gr. H = 0,0 085 gr. H. 
2) a. 0,4210 gr. gaf 0,1480 gr. Pt. 
b. 0,5700 gr. gaf 0,2360 gr. Ag I = 0,1276 gr. I. 
cec. 0,2050 gr. sd 200; C. EL, mätt rer vatten af + 8? och under trycket 


768 m.m. (t. 14). I vigt är detta 0,0352 gr. N. 


1) Se föregående anmärkning. 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 5 


d. 0,6885 gr. gaf 0,1370 gr. H = 0,0152 gr. H. 


I Proc DOSER Fä SE BROR 
a. b. & d. a. b. & d. 
Pt 34,86 = = = 35,08 — =— = 
I — 22,74 = = = 22,38 — — 
N sont 28 16,92 40 AR SE ET 20 Bar 
H = — — 2,22 — — — 252 
Medeltalet häraf är: 
Pt 34,47 
FER 
NEREE06 
He 
O 23,70 
i 100.00 
hvaraf formeln Pt,4N H,, I O,, N.N, som fordrar: 
Pt 197,88 35,16 
I TAT.00 22,56 
N 98,00 17,41 
Hör 2,13 
O 128,00 22,74 
362,88 100,00 


Med antagande af att materialet för saltets framställning har formeln Pt,, 4 NH,, I, O 

kan förloppet vid inverkan af salpetersyra åskådliggöras genom equationen: 
Pt,, 4 N H,, I, O-+V 3 N = I-+ Pt,, 4 NH,, I O,, N,N,. 

För att konstatera att detta salt, såsom formeln anger, verkligen tillhör den 
GROS'SKA basen, ansåg jag ändamålsenligast undersöka dess förhållande till jodkalium. 
Man kunde vänta, att vid dessa salters inverkan på hvarandra, borde uppstå jodiden 
till den GRrRoS'sKa basen Pt, 4NH,, I, '), ett salt, som har så karakteristiska egenskaper, 
att det lätt kan igenkännas. Försök bekräftade denna förmodan fullkomligt. Jodkalium 
fäller nemligen ur saltets lösning ett svart, grafithkt kristallpulver, som efter torkning 
vid 100? profvades på platinahalt. 

0,5710 gr. gaf 0,1440 gr. Pt eller 25,22 procent platina. Af formeln Pt, 4NH,,l, 
beräknas 25,56 procent platina. Af detta försök framgår således tydligt, att jodonitrito- 
nitratet verkligen tillhör den GROS'SKA basen. 

Saltets lösning affärgar kameleon, men något qvantitativt försök kunde icke ut- 
föras, då det var omöjligt, i anseende till lösningens mörka färg, tydligt observera när 
kameleon icke vidare reducerades. Saltets lösning har en särdeles intensiv brungul färg, 
hvilken dock aflägsnas fullkomligt genom behandling med metalliskt qvicksilfver. Jod- 
qvicksilfver afskiljes, men hvad som qvarstannar i lösningen har icke ännu blifvit un- 
dersökt. Saltets lösning fälles icke af salpetersyrad silfveroxid i köld; men upphettar 
man till kokning, afskiljes långsamt jodsilfver. Klorvätesyra fäller ur jodonitritonitra- 


3 Om Ammomiakaliska Platinaföreningar. Upsala Vet. Soc. Acta 1866, p. 49. 


6 P. TH. CLEVE, 


tets lösning ett tungt, brunt pulver, och svafvelammonium åstadkommer en brun, flockig 
fällning. 


I. Inverkan af kaustik ammoniak på jodonitratet af den GRoS'SKA basen: 
IP, ALIN TEL: 1 Oj, NV 

Såsom jag förut angifvit!) erhålles, då en kokande koncentrerad lösning af nämnde 
jodonitrat försättes med öfverskott af kaustik ammoniak, en gul eller gulbrun fäll- 
ning af mikroskopiska, oktaöderlika kristaller, hvilkas sammansättning motsvarar farmeln 
Pt, NH, IO,N eller såsom mera sannolikt numera synas Pt,4 NH, IO,N. Moder- 
luten, ur hvilken denna kropp afsatt sig, har svag, gul färg och luktar tydligt af jod. 
Afdunstas den, afsätter sig först en förening i form af starkt glänsande, nästan svarta, 
små dubbelpyramider. Denna kropp erhölls dock icke i tillräcklig mängd för under- 
sökning och var dessutom förorenad af ett gult kristalliniskt ämne. Kort sedan det 
svarta saltet afsatt sig utfaller vid fortsatt afdunstning en gul förening, hvars utseende 
lät mig förmoda, att den utgjordes af den andra REISET'SKA basens jodur Pt,2NH,,[l,. 
Öfver svafvelsyra torkadt preparat gaf vid analys: 

0,5010 gr. gaf 0,2060 Pt =41,12 procent platina och den andra REISET'SKA basens 
jodur fordrar 40,74. 

Till ytterligare kontroll upplöstes det gula saltet i varm ammoniak. Lösningen 
skedde lätt och vid den färglösa solutionens afsvalning utkristalliserades färglösa, ko- 
lesterinlika blad, hvilka lätt löstes i vatten vid uppvärmning. Vid lösningens afdunst- 
ning bortgick ammoniak långsamt samt afsatte sig gula, mikroskopiska nålar. Allt 
detta utvisar, att det gula saltet verkligen var den andra REISET'SKA basens jodur. Ur 
moderluten, utur hvilken först utkristalliserats sistnämnde salt, afsatte sig vid afkylning 
en mängd fettlika kristaller af den första REisET'sKaA basens jodur Pt, 4 NH,, 1. Saltet 
var nämligen lättlösligt i hett vatten och lösningen sönderdelades vid afdunstning i 
ammoniak och gula, mikroskopiska nålar. 

Vid platinabestämning erhölls följande utslag: 

0,4170 gr. vid 100? torkadt salt gaf 0,1590 gr. Pt = 38,13 procent platina. 

Den första RESET'SKA basens jodur fordrar 38,07 procent platina. 

Dessa anförda fyra platinaföreningar äro dock icke de enda produkter, som bildas 
vid ammoniaks inverkan på jodonitratet af den GRos'skA basen. En gång erhölls, då 
jodonitratet i fast form kokades med kaustik ammoniak och lösningen ställdes åsido, 
ett umbrafärgadt salt, i form af temligen stora, halfspheriska mamelloner. Då de un- 
dersöktes för mikroskop, syntes de sammansatta af tunna, bruna, icke bestämdt be- 
gränsade blad. 

Analysen af det öfver svafvelsyra torkade preparatet gaf följande värden: 

a. 0,3200 gr. gaf 0,1170 gr. Pt. 

b. 0,2545 gr. gaf 0,1490 gr. Ag 1= 0,0805 gr. I. 

c. 0,1750 gr. gaf 20,7 OC. OC. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 169 och under 
trycket 766 m.m. (t. 16"). I vigt är detta 0,0242 gr. N. 

d. 0,2700 gr. gaf 0,0625 gr. H = 0,0069 gr. H. 


1 Om Amoniakaliska Platinaföreningar. Ups. Vet. Soc. Acta 1866, p. 90. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. tf 


I procent: 
: a. ös c d 
Pt 36,56 = = 
I — 31,63 == == 
N = (AS 13,84 = 
H = = Ra 20 
O (förlust) — 2 — 15,41 


Det stökiometriska förhållandet mellan beståndsdelarnes mängder är: 
IPto3 I IN 3 tals ÖO= 33 4 33 UND 3 NAD 
hvaraf skulle möjligtvis kunna beräknas den invecklade formeln: 
2 (Pt, 4 N H,, I, O, N,) + Pt, 4 N H,, I, O + 5 H. 


Beräknas denna formel i procent erhålles: 


Pt 593,64 36,94 
I 508,00 31,62 
N 224,00 13,95 
H 41,00 2,55 
O 240,00 14,94 


1606,64 100,00 


Öfverensstämmelsen mellan de funna och beräknade värdena är fullkomligt till- 
fredsställande, men icke desto mindre bör formeln icke anses tillförlitlig, då jag icke 
egt tillräckligt material till en ny undersökning och icke lärt känna denna kropps för- 
hållande till reagentia. 

Af det anförda framgår således, att vid inverkan af ammoniak på jodnitratet af 
den GROS'skA basen, uppstår utom jodonitratet Pt,4 N H,,IO,N äfven joduren till den 
första REISET'SKA basen till en större mängd, ty den jodur af den andra REISET'SKA 
basen, som afskiljde sig vid lösningens afdunstning, bör väl företrädesvis tillskrifvas 
sönderdelning af den första REisEt'sSkaA basens jodur under afdunstningen. 


NL. Inverkan af salpetersyra på jodonitratet Pt, 4 N H;, 10, N. 


$ 1. Uppvärmer man nämnde nitrat med måttligt utspädd salpetersyra, förvandlas 
det utan gasutveckling till ett orangerödt pulver, som är temligen lättlösligt i hett 
"vatten. Vid den i värme mättade lösningens afsvalning erhåller man en kristallisation 
af små, glänsande och väl utbildade kristaller af klar, orangeröd färg. Detta salt inne- 
håller kristallvatten, som" bortgår vid 1009 (3 eller 4 eqv. på 2 eqv. Pt). Till analysen 
användes salt torkadt vid 1002. 
1) a. 0,2700 gr. gaf 0,1020 gr. Pt. 
b. 0,5365 gr. gaf 0,2480 gr. Ag I = 0,1340 gr. I. 
c. 0,2000 gr. gaf 26 C. CO. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 13,5” vid barometer- 
trycket 771 m.m. (t. 149). I vigt är detta 0,0310 gr. N. 
d. 0,3460 gr. gaf 0,0800 gr. H = 0,0089 gr. H. 
2) a. 0,2500 gr. gaf 0,0955 gr. Pt. 
b. 0,2900 gr. gaf 0,1330 gr. Ag I = 0,0719 gr. I. 


8 PTE CIKEV EB, 


c. 0,1540 gr. gaf 20,4 OC. OC. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 109 och vid baro- 
metertrycket 762 m.m. (t. 14"). I vigt är detta 0,':243 gr. N. 
d. 0,6335 gr. gaf 0,1360 gr. H = 0,0151 gr. H. 


I procent: 
a. b. C. d. ASSR CA di 
Rts SAS = — = 38,20 == = — 
I 24,98 = — 24,79 — — 
N = = 15,50 — == = 15,80 = 
H = = = 2 EE = = = 2,38. 
Häraf formeln Pt, 4 NH,, I O, N,, som fordrar: : 
Funnet medeltal. 
Pt 197,88 38,28 37,99 
I 127,00 24,57 24,89 
N 84,00 16,25 15,65 
H 12,00 2.32 2 47 
O 96,00 18,58 19,00 
516,88 100,00 100,00 


Saltet bildas enligt formeln: 


Pt, 4 NH,, IO, N+N = Pt, 4 NH, I O,N,. 


Detta jodonitrat har en färg, som påminner om kalibikromat, det kristalliserar 
väl 1 små, sneda, glänsande, korta prismer, löses svårt 1 kallt vatten med intensiv gul 
färg, är lättlösligt 1 hett vatten samt detonerar lindrigt under utveckling af jodångor 
vid upphettning. Till reagentia förhåller sig saltets lösning på följande vis: 

Salpetersyrad silfverozid fäller i köld icke jodsilfver; genom mycket långvarig upp- 
hettning till kokning, afskiljer sig dock jodsilfver mer trögt och ofullständigt. Pro- 
dukten af reaktionen har icke blifvit närmare undersökt till sammansättningen, men 
utgör ett gulhvitt salt, kristalliserande i mikrospopiska till qvastar och knippen hop- 
bollade nålar, lättlösliga i hett vatten, svårlösliga i kallt. De innehöllo jod: 

Jod inverkar icke märkbart på jodonitratet. 

Brom åstadkommer en högst häftig reaktion, utdrifver jod och ger åtminstone 
trenne skilda föreningar, af hvilka blott en blifvit undersökt närmare. 

Kaustik ammoniak ger en ljusgul kristallfällning af jodonitratet Pt, 4 NH,,I O,N. 

Svafvelammonium ger en rödbrun, flockig fällning. 

Qvicksilfver i metalliskt tillstånd inverkar obetydligt. 

Jodkalium fäller jodiden Pt, 4N H,, kl. 

Klorvätsyra åstadkommer utan utveckling af gas en tung, brun och kristallinisk 
fällning af formeln Pt,4N H,, I Cl, (?) 

Özalsyrad ammonmiumozid, Fosforsyradt natron och Svafvelsyra gifva gula fällnin- 
gar af jodooxalat, jodofosfat och jodosulfat. 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 9 


$ 2. Inverkan af ammoniak på jodonitratet Pt, 4 N H,,1O, NER 

Om en i värme mättad lösning af nämnde nitrat öfvermättas med kaustik am- 
moniak, inträffar ögonblickligen affärgning och efter en kort stund afsätter sig ett ljus- 
gult kristallpulver af mikroskopiska oktaedrar eller dubbelpyramider. Före analysen 
torkades saltet öfver svafvelsyra. Analytiska bestämningarne voro följande: 

a. 0,3035 gr. gaf 0,1300 gr. Pt. : 

b. 0,4955 gr. gaf 0,2500 gr. Ag I = 0,1351 gr. I. 

c. 0,2230 gr. gaf 29,5 CO. C. qväfgas, mätt öfver vatten af 18? och under trycket 
764 m.m. (t. 16"); i vigt är detta 0,0341 gr. N. 

d. 0,4535 gr. gaf 0,1100 gr. H = 0,0122 gr. H. 


I procent utgöra dessa värden: 


a. b. C. d. 
Bt 42,83 = = 
I a 27,27 a SE 
N i SA 15,39 Ren 
H 2 2 st 2,69 
O (förlust) — = — 11,92 


Saltets formel blir häraf: A 
Pt, 4 NH,, I O,N 


som fordrar: 


Pt 197,88 42,75 
I 127,00 27,44 
N 70,00 15,12 
H 12,00 2,59 
O 56,00 12,10 

462,88 100,00 


Detta salt är identiskt med det, som blifvit beskrifvet af mig förut och för hvil- 
ket jag uppgifvit sannolikt oriktigt formeln Pt, N, H,, I O, N'). Vid inverkan af sal- 
petersyra erhålles nitratet Pt, 4N H,, I O,N,. 


Saltet bildas enligt formeln: 


Pt. NIH, TO, Ny IN EL ON H.0 NEHPt 4) N EH, I Oc Ne 


83. Inverkan af brom på jodonitratet Pt, 4 NH,, I 0, N. 


Låter man ren brom i små qvantiteter indrypa i en varm lösning af jodonitratet, 
uppstår en häftig reaktion. Jod bortgår i gasform och man erhåller en röd, af brom 
starkt luktande lösning och ett hvitgult, nästan olösligt salt i fina nålar. Den röda 
lösningen innehåller åtminstone tvenne olika salter, ett kristalliserande i gula kristaller, 
som vid torkning öfver svafvelsyra afgifva lukt af brom, och ett kristalliserande i röda 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar. Ups. Vet. Soc. Acta 1866, p. 90. 


€ 
K. Vet. Akad. Handl. Band. 7. N:o 7. 2 


10 P. TH. CLEVE, 


prismer. Dessa begge salter erhöllos icke i rent tillstånd och 1 allt för små qvantiteter. 
Det i vatten nästan olösliga saltet underkastades efter torkning öfver svafvelsyra följan- 
de bestämmelser: 

a. 0,5120 gr. gaf 0,1690 gr. Pt. 

b. 0,5200 gr. gaf 0,1680 gr. Pt. 

c. 0,4800 gr. gaf 0,4680 gr. Ag Br + Ag I samt 0,0050 gr. Ag. Blandningen 
af brom- och jodsilfver gaf vid upphettning i klorgas 0,3290 gr. Ag CI. Häraf beräknas 
0,1020 gr. I och 0,1228 gr. Br. 

d. 0,1985 gr. gaf 16 C. C. qväfgas, mätt öfver vatten af temp. 11? samt under 
trycket 760 m.m. (t. 17"). I vigt är detta 0,0190 gr. N. 

e. 0,5540 gr. gaf vid förbränning 0,1060 gr. H = 0,0118 gr. H. 


Beräknas dessa värden i procent, erhållas följande tal: 


[01] 


We) 


a. b. C. Gl e. 
Pt 33,01 32,30 2 = = 
I 2 0 21,24 2 AE 
Br a = 25,58 2 
N = = — 9,57 = 
H SE = Hå ar 2,13 
O (förlust) — — = = 
Den enklaste formeln blir följaktligen Pt,,3 N H,,IBr,, ON, som fordrar: 

Pt 197,88 32,93 

ERT00 21,14 

Br 160,00 26,63 

NiLEL56100 9,32 

Hc 12.00 2.00 

O 48,00 7,98 

600,88 100,00 


Den empiriska formeln torde icke vara osäker, då de funna och beräknade vär- 
dena äro tillräckligt öfverensstämmande. En annan fråga är deremot saltets rationella 
formel, hvilken erfordrar en ny undersökning. Antingen är föreningen ett salt af en 
hittills icke bekant fyratomig platinabas eller ock ett dubbelsalt mellan salter af den 
GROS'sKA basen och af den GERHARDTSKA ”platinammin”, kanske enligt formeln 


Pt,, 4 N H,, Br, -+ Pt,, 2 N H,, I, O, N,. 


$ 4. Inverkan af klorvätesyra på jodonitratet Pts, 4 N H,, I O,N,. 

Om jodonitratets lösning försättes med ett stort öfverskott af saltsyra, uppstår, 
utan att någon gasutveckling kan förmärkas, en mörkbrun kristallfällning af små, väl 
utbildade, oktaéderlika kristaller, grupperade till rosetter. Öfver svafvelsyre torkadt 
salt gaf vid analysen: 

1) a. 0,2966 gr. gaf 0,1170 gr. Pt. 

b. 0,3500 gr. gaf 0,4500 gr. Ag Cl + Ag I, som vid upphettning i klorgas 
gaf 0,3860 gr. Ag Cl. Häraf beräknas 0,0706 gr. Cl och 0,0888 gr. I. 

c. 0,4740 gr. gaf 0,1150 gr. H = 0,0127 gr. H. 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 11 


2) a. 0,3270 gr. gaf 0,1305 gr. Pt. 
b. 0,4090 gr. gaf 0,5385 gr. Ag. Cl —+ Ag I, af hvilken blandning 0,5340 gr. gaf 
efter upphettning i klorgas 0,4620 gr. Ag Cl. Häraf beräknas 0,0873 gr. Cl och 
0,1007 gr. I. 


I procent är detta: 


«FLASH dra SEED sånn] 2 
a. b. & 0 
Pt 39,44 2 3 39,91 2 
Cl 2 20,17 = = 21,34 
I == 25,37 = 24,62 
H — = 2,68 -— — 
N (förlust) — — = = 11,91 
Häraf följer sannolikt formeln Pt,, 4 N Hg, I Cl,, som fordrar: 
Pt 197,88 39,63 
Cl 106,38 21,31 
I 127,00 25,44 
N 56,00 11,22 
H 12,00 2,40 
499,26 100,00 


Att döma af formeln bör saltet tillhöra den GRoS'skaA basen och vara dess mono- 
jodtriklorid, men deremot talar dess bildningssätt, ty om det uppstår af jodonitratet 
Pt, 4 NH,, I ON, och klorväte, bör en eqv. väte bortgå. Någon gasutveckling inträffa- 
de icke vid saltets beredning, och dessutom är den funna vätehalten så mycket större 
än den beräknade, att öfverskottet motsvarar en eqv. väte. För utredande af saltets 
rationella formel, erfordras en ny undersökning. Samma förening uppstår genom in- 
verkan af klorammonium på jodonitratet Pt,, 4 NH,,1O, N, under utveckling af am- 
moniak. Ett på detta sätt beredt salt gaf vid analys: 

a. 0,3355 gr. gaf 0,1352 gr. Pt. 

b. 0,3540 gr. gaf 0,4585 gr. Ag Cl—+ AgTI, af hvilken blandning 0,4525 gr. gaf 
efter upphettning i klorgas 0,3940 gr. Ag Cl, hvaraf kan beräknas 0,0757 gr. Cl och 
0,0823 gr. I. 


I procent: 
a. b. 
Pt 40,27 — 
CI — 21,38 
I — 23,25 


Förlusten på jod härrör deraf, att vid saltets dekomposition frigjordes en ringa 
mängd jod. 

Försättes en lösning af jodonitratet Pt, 4 N H,, I O, N, med klornatrium, erhålles 
till en början en fällning af ljusgula nålar, hvilka inom kort förändra färg och blifva 
chokoladbruna. Sannolikt bildas den nyss beskrifna jodokloriden. 


12 P. TH. CLEVE, 


$5. Salter, hvilka uppstå genom dubbel dekomposition af jodonitratet Pt, 4NH,, 10, NS 

1. Jodid Pt,, 4N H,, I, erhålles såsom en sotsvart fällning genom samman- 
blandning af lösningarne af jodkalium och jodonitratet Pt, 4 N H,,I O, N. Efter tork- 
ning i exiccator, underkastades saltet följande analytiska bestämmelser: 

a. 0,2500 gr. gaf 0,0770 gr. Pt. 

b. 0,1640 gr. gaf 0,1800 gr. Ag 1 = 0,0973 gr. I. 


I procent: Formeln fordrar: 
a. b. : 
Bö 30,80 — BtRelESS 30,59 
I Ez 59,33 1 381,00 58,90 
NH, (förlust) — 9,87 NH, 68,00 10,51 


646,88 100,00 

Det är anmärkningsvärdt att jodkalium ger med jodonitratet en ren förening, då 
klornatrium, såsom ofvan blifvit anfördt, åstadkommer en mera invecklad reaktion. 

2. Sulfat Pt, 4N H,,IO,S, uppstår ögonblickligen, då en lösning af jodonitratet 
fälles med svafvelsyrehydrat. Saltet bildar ett voluminöst, kromgult pulver, utan tecken 
till kristallisation samt är mycket svårlösligt, nästan olösligt i vatten. Efter torkning 
vid 100? gaf saltet vid analys: 

0,5020 gr. gaf 0,2020 gr. Pt och 0,2470 gr. Ba S = 0,0848 gr. &. 


I procent: Formeln fordrar: 
Pt 40,24 Pt 197,88 40,48 
S 16,86 S 80,00 16,36 
NH, 68,00 
I 127,00 
(0) 16,00 
488,88 


3. Fosfat Pt,, 4 NH,,IO, Pc H erhålles såsom en voluminös, af fina, hopbollade 
nålar sammansatt fällning, då en lösning af jodonitratet fälles med öfverskott af vanligt 
fosforsyradt natron. Före analysen torkades saltet vid 1002. i 

0,4400 gr. gaf 0,1800 gr. Pt och 0,0965 gr. Mg, P = 0,0617 gr. P. 

I procent: 

Pt 40,91 
P 14,02 

Formeln Pt, 4 N H,,IO,P H fordrar: 

Pt 197,88 40,48 

I 127,00 De 

NL 56:00 2 

HH 1800 = 

RurHd00 14,52 

0 24,00 2 
488,88 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. 118) 


4. Ozalat Pt,, 4 N H,, I, O, Ö, erhålles såsom en kromgul, voluminös fällning af 
jodonitratet och neutral oxalsyrad ammoniumoxid. 


Vid 100? torkadt salt gaf vid analys: 


a. 0,2450 gr. gaf 0,1005 gr. Pt. | 
b. 0,4770 gr. gaf 0,0870 gr. CO ==0,0237 gr. C och 0,1145 gr. H=0,0127 gr. H. 


I procent: 


a. b. 
1256 ANOR = 
C = 4,96 
H — 2,66 


Af formeln beräknas: 
Pt 197,88 41,15 
I 127,00 2 
C 24,00 4,99 
H — 12,00 2,49 


N 56,00 2 
0 64,00 22 
480,88 


IV. Inverkan af salpetersyrad silfverozid på jodonitratet Pt, 4 N H,, 10, N. 


$ 1. Om detta jodonitrat, erhållet genom inverkan af ammoniak på jodonitratet 
af den GROS'SKA basen, kokas med vatten samt en till dekomposition tillräcklig mängd 
salpetersyrad silfveroxid, afskiljes efter långvarig kokning jodsilfver. Ur den kokhett 
filtrerade lösningen utfaller genast vid afsvalning ett snöhvitt pulver af mikroskopiska 
nålar. Man utkokar jodsilfret så länge med vatten, som något löses. Det erhållna salt- 
pulvret tvättas med kallt vatten och renas genom omkristallisering. Den erhållna för- 
eningen bildar ett snöhvitt, tungt och kristalliniskt pulver, den löses högst obetydligt 
1 kallt vatten. Vid upphettning förpuffar den likt krut. 


Salt, som blifvit torkadt öfver svafvelsyra, afgaf vid 1009 4,44 procent vatten, 
hvilket motsvarar på 2 eqv. platina 2 eqv. aq (beräknadt 4,24 procent). Till följande 
analyser användes ett vid 100? torkadt salt: 


a. 0,3800 gr. gaf 0,1835 gr. Pt. 

b. 0,3350 gr. gaf 0,1630 gr. Pt. 

c. 0,1870 gr. gaf 33,6 C. C. qväfgas, mätt öfver vatten af 149 C och under 
trycket 745 m.m. (t. 15"). I vigt utgör detta 0,0386 gr. N. 

d. 0,1830 gr. gaf 32 CO. OC. qväfgas, mätt öfver vatten af 15” och under trycket 
750 (t. 15"). I vigt är detta 0,03685 gr. N. 
0,6050 gr. gaf 0,1800 gr. H = 0,0200 gr. H. 
0,5785 gr. gaf 0,1680 gr. H = 0,0186 gr. H. 
0,6270 gr. gaf 0,1960 gr. H = 0,0218 gr. H. 


[01] 


09 mo 


14 P. TH. CLEVE, 


I procent: 


a. b. C. d. e. f. g. 
Pt 48,28 48,66 2 4 CE ps Rå 
IN: NE Me 20,65 20,14 (88 nal AS 
H = = = == 3,30 3,21 3,47 


Häraf formeln Pt,, 4 NHs, 0; N, H, som fordrar: 


Funnet medeltal. 


Pt 197,88 48,63 48,47 
N 84,00 20,65 20,39 
H 13,00 3,19 3,33 
O 112,00 27,53 27,81 

406,88 100,00 100,00 


Denna förening är ett basiskt nitrat, emedan den genom behandling med salpeter- 
syra kan upptaga ytterligare en eqv. af nämnda syra. Med svafvelsyra eller klorväte- 
syra erhålles motsvarande sulfat och klorid; med jodkalium erhålles en halmgul, icke 
närmare undersökt, kristallinisk fällning; med bromnatrium erhålles en hvit, kristallinisk 
fällning och med oxalsyrad ammoniumoxid en snöhvit, flockig fällning af basiskt oxal- 
syradt salt. 


$ 2. Inverkan af salpetersyra på nitratet Pt, 4 N H,, ON, H. 

Nämnde nitrat kokades i en platinaskål med salpetersyra, utspädd med omkring 
dess halfva volum vatten. Efter en längre tids behandling afhälldes syran från det 
tunga, kristalliniska saltpulver, som afsatt sig på skålens botten och hvilket upptogs 
på filtrum samt torkades i exsiccator öfver svafvelsyra och kaustikt kali. 


Efter fullständig torkning underkastades preparatet följande bestämmelser: 

a. 0,3250 gr. gaf 0,1305 

b. 0,4100 gr. gaf 0,1670 

c. 0,4450 gr. gaf 0,1775 

d. 0,2080 gr. gaf 35 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 15? och under trycket 
772 m.m. (t. 179). I vigt är detta 0,0415 gr. N. 

e. 0,1940 gr. gaf 32,5 C.C. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 6? och under trycket 
767 m.m. (t. 17"). I vigt är detta 0,0398 gr. N. 

f. 0,7840 gr. gaf 0,2220 gr. H = 0,0247 gr. H. 


[01 


Beräknade i procent utgöra dessa tal: 


a. b. C. d. e. fi 
Pt 40,15 40,73 39,89 Ti Ör Gil 
N SM — Ze 19,94 20,54 Ed 
| ARE JE 2 SAGOR VR 3,15 


Häraf följer formeln: 


Pt, ANI 07 N, + 4 aq. 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 135 


Beräknadt Funnet medeltal. 
Pt 197,88 40,56 40,19 
N — 98,00 20,08 20,24 
H 16,00 3,28 3,15 
O 176,00 36,08 36,42 
487,88 100,00 100,00 


Saltets kristallvattenhalt motsvarar 7,38 procent och vid upphettning i torkskåp 
bortgick 7,00 procent af saltets vigt. 

Detta salt är högst obeständigt, enär det icke kan lösas i vatten utan förlust af 
salpetersyra (en eqvivalent), såsom följande analyser på ett en enda gång omkristalli- 
seradt salt utvisa. 

a. 0,3690 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,1690 gr. Pt. 

b. 0,2070 gr. gaf 35 OC. C. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 129 samt under 
trycket 768 m.m. (t. 179). I vigt är detta 0,0418 gr. N. 

c. 0,3900 gr. gaf 0,1185 gr. H = 0,0132 gr. H. 


I procent: 
a. b. [6 
Pt 45,80 kit Le. 
N 2 20,21 Si 
H 2 2e 3,38 
O (förlust) — = 30,61 
Formeln blir häraf Pt, 4 N H,, O, HN, +2 aq, som fordrar: 
Pt 197,88 46,57 
N 34.00 19,77 
HETS, 00 3,53 
O 128,00 30,13 
494,88 100,00 


Saltet är uppenbarligen detsamma, som blifvit beskrifvit i IV, $ 1, och olikheten 
1 sammansättningen är att tillskrifva de olika sätt, på hvilka salterna före analysen 
blifvit torkade. Såsom jag förut anfört innehåller det i IV, $ 1 beskrifna saltet efter 
torkning äfven svafvelsyra två eqv. vatten, hvilka bortgå vid 1002. 


$ 3. Salter, hvilka erhållas genom dubbel dekomposition af nitratet Pt, 4N H,, O,N,H. 

1. Klorid Pt, 4N H,, Cl, O ELS a erhålles såsom en snöhvit, af mikroskopiska 
nålar sammansatt fällning, då en lösning af nitratet fälles med klorvätesyra. I exsic- 
cator torkadt salt förlorade intet i vigt vid upphettning till 100". 

Analyserna voro följande: 

a. 0,3080 gr. gaf 0,1673 gr. Pt och 0,2500 gr. Ag Cl = 0,0618 gr. CI. 

b. 0,2210 gr. gaf 29,5 C. C. qväfgas, mätt öfver vatten af temp. 15" och under 
trycket 745 m.m. (t. 159). I vigt är denna volum 0,0337 gr. N. 


16 P. TH. CLEVE, 
I procent: Formeln fordrar: 
a. b. 
Pt 354,39 SA 197,88 34,54 
Cl 20,06 EE 70,92 19,55 
NO EEG 15,26 56,00 15,43 
H; CA 22 14,00 = 
(RR 2 24,00 = 
80230: 


Denna klorid är högst svårlöslig och dess lösning fälles fullständigt för salpeter- 
syrad silfveroxid. 

0,3460 gr. i vatten löst salt gaf vid tillsats af silfvernitrat 0,2700 gr. Ag Cl = 
19,31 procent CI. 

2. Sulfat Pt, 4 NH, O, HS, +2 aq erhålles genom fällning af nitratets lösning 
med svafvelsyrehydrat. Saltet bildar ett snöhvitt, icke kristalliniskt pulver, som efter 
torkning öfver svafvelsyra icke afger vatten vid upphettning till 1002. 

Analysen gaf: 


a. 0,5000 gr. gaf 0,2490 gr. Pt och 0,3000 gr. Ba S = 0,1030 gr. S. 
b. 0,3025 gr. gaf 0,1040 gr. H = 0,0116 gr. H. 
I procent: Beräknadt: 
a. b. 
Pt 49,80 = 197,88 49,86 
S 20,60 = $0,00 20,15 
N SUR B- 56,00 TE 
H = 3,83 15,00 3,78 
(0) = 48,00 2 
396,88 
3. Fosfat Pt,, 4 NH,, O, Pc H, erhålles såsom en bländande hvit voluminös fäll- 


ning af nitratet och vanligt fosforsyradt natron. Saltet torkades vid 100? före analysen. 


a. 0,5530 gr. gaf 0,2870 gr. Pt och 0,1670 gr. Mg, P = 0,1068 gr. P. 
b. 0,4990 gr. gaf 0,1565 gr. H = 0,0174 gr. H. 
I procent: Formeln fordrar: 
a. b. 
Pt 51,90 2 197,88 52,23 
ENS = 71,00 18,74 
N = — 56,00 -— 
H = 3,49 14,00 3,09 
(0) = — 40,00 — 
378,88 
4. ”Bikromat Pt, 4 NH,, O, Ör,, H erhålles i form af en orangefärgad fällning, 


då lösningen af nitratet fälles med kalibikromat. Ms 
0,8160 gr. vid 100? torkadt salt gaf 0,2190 gr. Pt + Cr i procent 69,30. 


a. 


DEN GROSSKA PIL ATINABASEN. 17 


b. 0,4500 gr. gaf 0,3140 gr. Pt + Ör i procent 69,78. 

Formeln fordrar 70,19 procent Pt + Cr. 

5. Ozalat Pt, 4N H,, O, H Ö, +2 aq erhålles genom nitratets fällning med 
neutral oxalsyrad ammoniumoxid och bildar en snöhvit fällning. Vid 100? torkadt salt 
gaf vid analysen: 

a. 0,5270 gr. gaf 0,2690 gr. Pt. ; 

b. 0,5850 gr. gaf 0,1315 gr. C = 0,0358 gr. C. och 0,1824 gor. H = 0,0203 gr. H. 


I procent: Formeln fordrar: 


åa. b. 
Pt 5104 — 197,88 50,88 
C —- 6,13 24,00 6,17 
N — = 56,00 — 
H — 3,47 15,00 3,86 
O — 900600 = 
388,88 


$ 4. Inverkan af brom på mitratet Pt, 4 N H,, O, HN, 

Om man till en het lösning af nämnda nitrat tillsätter försigtigt brom i droppar, 
uppstår en häftig reaktion, en gas utvecklas och vätskan antager en pomeransgul färg. 
Om lösningen bringas till kristallisation, erhålles ett väl kristalliseradt salt i små, korta, 
starkt glänsande, platta kristaller af ljusgul färg. Moderluten är rödgul och luktar 
starkt af brom. Afdunstas den, erhåller man en seg, rödgul, amorf, tjärlik massa, som 
har en stark till tårar retande lukt. Den kunde icke bringas till kristallisation och 
undersöktes icke vidare. Det kristalliserande saltet renades genom omkristallisering, 
hvarvid erhölls i återstod vid upplösningen en högst obetydlig mängd rödbruna kristaller. 

Det renade saltet gaf vid analys: 

a. 0,6110 gr. gaf 0,2490 gr. Pt och 0,2400 gr. Ag Br = 0,1021 gr. Br. 

b. 0,2330 gr. gaf 34 C. C. qväfgas, mätt vid 761 m.m. barometertryck (t. 18”) 
öfver vatten af 149. I vigt är detta 0,03986 gr. N. 

c. 0,3560 gaf 0,0940 gr. H = 0,0104 gr. H. 


I procent: a. b. & 
Pt 40,75 Er 2 
Br 16,71 = — 
N — 7.0 = 
Elg a 2.92 
(0) = = (22,52) 
Häraf formeln Pt, 4 NH,, Br O, Ny +2 aq, som fordrar: 
Pt 197,88 40,56 
Br — 80,00 16,40 
NN 800 17,22 
H 14,00 2,81 
Ör 11000 2295 
487,88 100,00 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 7. 


oo 


18 P. TH. CLEVE, 


Det analyserade saltet var före analysen torkadt öfver svafvelsyra. Vid upphett- 
ning till 100” undergick det ingen anmärkningsvärd vigtförminskning. 

Detta bromonitrat, hvars sammansättning endast genom en eqv. väte skiljes från 
basiskt monobromnitrat af den GROS'SKA basen, är temligen lättlösligt i hett vatten och 
utkristalliserar vid lösningens afsvalning i starkt glänsande kristaller. Dess lösning fälles 
icke vid vanlig temperatur af silfversalt; svafvelammonium ger en brun, flockig fäll- 
ning. Salpetersyra fäller ur saltets lösning oförändradt salt; saltsyra ger vattenfri bro- 
moklorid Pt, 4 NH,, Br Cl,. Oxalsyra fäller ur lösningen surt bromoxalat i form af 
fina prismer; oxalsyrad ammoniak ger en gelatinös, amorf fällning. Svafvelsyrehydrat 
åstadkommer en mjölkig, amorf fällning af bromosulfat; vanligt fosforsyradt natron ger 
en amorf, hvit fällning, och neutralt kromsyradt kali en amorf, gul fällning. 


Kaustik ammoniak borttager från bromonitratet en eqv. salpetersyra och tre eqv. 
vatten, hvarigenom bildas ett salt af formeln Pt, N, H,,, Br, ON. 


Dessa reaktioner utvisa att de tvenne eqv. vatten, som saltet innehåller; är kristall- 
vatten (kloriden är vattenfri) samt att saltet påtagligen är en bromförening motsvaran- 
de jodonitratet Pt, 4 NH, IO, N, (II, $ 1), hvilket följer af reaktionen med kaustik 
ammoniak samt slutligen, om produkten af nämnde reaktion, såsom sannolikt är, mot- 
svarar jodonitratet Pt, 4 NH,,IO, N (III, $ 2), att detta senare salt innehåller en eqv. 
vatten, som icke tillhör dess konstitution. Produkten af ammoniak och bromonitratet 
har nemligen formeln Pt, N, H,,, Br O N och bör följaktligen jodonitratet hafva formeln 
Pts, Ny En iHO N +ä. Slutligen utvisar förhållandet till silfversalt att bromonitratets 
brom halt, som icke är fällbar för silfversalt, bör anses bunden direkte vid platinan, liksom 
i de bromhaltiga salterna af den GRos'SKA basen, såsom jag förut sökt göra troligt.) 


För att pröfva om detta bromonitrat var neutralt salt, alldenstund de tvenne 
eqv. vatten, som saltet innehåller, möjligen kunde vara O + HO, då annalysen ensamt 
icke kan med bestämdhet afgöra om saltet innehåller en eller annan eqv väte mera 
eller mindre, upplöstes det uti hett vatten, hvarpå lösningen försattes med stort öfver- 
skott af stark salpetersyra. En fällning af glänsande, ljusgula fjäll erhölls genast. Den 
uppsamlades, torkades öfver svafvelsyra och analyserades. 


a. 0,4668 gr. gaf 0,1908 gr. Pt samt 0,1820 gr. Ag Br = 0,0775 gr. Br. 
b. 0,2220 gr. gaf 33 C.C. qväfgas, mätt äfver vatten af t. 13" och under trycket 
0.0 mös ta Les Ivigtrar detta O038Skon. Ni 


c. 0,3770 gr. gaf 0,0970 gr. H = 0,0107 gr. H. 
I procent: 
a. b. C 
Pt 40,87 = — 
Br 16,60 — — 
N — 17,50 — 
S H — 2,84 - 


1) Ups. Vet. Soc. Acta 1866, Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 113. 


DEN GROS SKA PLATINABASEN. 19 


Häraf synes således att saltet icke undergått någon förändring genom inverkan 
af salpetersyra och att det följaktligen är ett neutralt salt. 


85. Inverkan af ammoniak på bromonitratet Pt, 4 NH,, Br O, Nyh 2 aq. 

Om man till en upphettad och koncentrerad lösning af bromonitratet tillsätter 
kaustik ammoniak i öfverskott, uppstår efter några ögonblick en tung, ljusgul, kristal- 
linisk fällning af mikroskopiska kristallkorn. Saltet pressades mellan papper och tor- 
kades öfver svafvelsyra samt underkastades följande analyser: 

a. 0,5194 gr. gaf 0,2515 gr. Pt och 0,2410 gr. Ag Br = 0,1026 gr. Br. 

b. 0,2205 gr. gaf 31,5 C. OC. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 139 och under 
trycket 765 (t. 149). I vigt är detta 0,0375 gr. N. 

c. 0,8030 gr. gaf 0,1850 gr. H = 0,0206 gr. H. 


a. b. C. 
Pt 48,42 = = 
Br 19,75 = — 
N — 16,99 = 
H — — 2,56 
(0) — -— (12,28) 


Häraf formeln Pt, N, H,,, Br, ON, som fordrar: 


Pt 197,88 48,64 
Br 80,00 19,67 
N 70,00 17,20 
H 11,00 2,70 
O 48,00 11,79 

406,88 100,00 


Saltet bildas enligt egquationen: 
Pt,, 4 NH,, Br O,N,, aq, + NH, = Pt, N, H,, BrON-+LNH, O, N + 2 H. 
Behandlas saltet med utspädd salpetersyra, upplöses det och dervid bildas sanno- 
likt bromonitratet Pt, 4N H,, Br O, N+2 aq. 


$ 6. Salter, hvilka kunna erhållas af bromonitratet Pt, 4 NH,, Br O, N, genom 
dubbel dekomposition. 

1. Klorid Pt, 4N H,, Br Cl, erhålles såsom en hvitgul fällning af mikroskopiska 
nålar, då en lösning af nitratet fälles med öfverskott af saltsyra. I exsiccator torkadt 
salt förändrades icke vid upphettning till 1009. 


Analys: 

0,3550 gr. gaf 0,1660 gr. Pt och 0,4020 gr. Ag Cl + Ag Br samt 0,0040 gr. Ag. 

Då klor- och bromsilfret upphettades i klorgas erhölls 0,3643 gr. Ag Cl. Häraf 
beräknas 0,0687 gr. Br och 0,0609 gr. CI. 


20 BETRECTC TENS 


I procent: Formeln fordrar: 
Pt 46,16 197,88 47,48 
Cl 17515 70,92 OM 
Br 19,35 30,00 13) 
(NH förlust) 16,74 68,00 16,32 

100,00 416,80 100,00 


2. Sulfat Pt,, 4 NH,, Br O;S, + 2 aq erhålles såsom en hvitgul, voluminös fall- 
ning genom tillsats af svafvelsyra till nitratets lösning. Saltet torkades öfver svafvel- 
syra före analysen. 

Analysen gaf: 

a. 0,4190 gr. förlorade vid upphettning till 100? 0,0170 gr. H samt gaf 0,1790 


Ort > 
; b. 0,6540 gr. gaf 0,2810 gr. Pt och 0,2700 gr. Ag Br = 0,1149 gr. Br. 
ec. 0,4595 gr. gaf 0,2260 gr. Ba S = 0,0776 gr. S. 
I procent: Formeln fordrar: 
a. 1 & 
Et AON 42,95 — NISIS 43,03 
Br = ID — 80,00 UY 
S = — 16,89 80,00 17,39 
Aq 4,06 — = 18,00 SK 
N H, = — — 68,00 = 
(0) -— —= — 600 = 
459,88 


3. Owvalat, surt, Pt, 4 NH,, Br, O, ÖJ, H erhålles i form af en hvit, nästan olös- 
lig fällning af tunna gipslika nålar, då en lösning af nitratet fälles med öfverskott af 
oxalsyrelösning. Efter torkning öfver svafvelsyra underkastades saltet följande analyser: 

a. 0,4275 gr. gaf 0,1755 gr. Pt och 0,1655 gr. Ag Br = 0,0704 gr. Br. 

b. 0,4490 gr. gaf 0,1130 gr. H = 0,0126 gr H och 0,1200 gr C = 0,0327 gr. C. 


I procent utgöra dessa värden: 


a. b. 
Pt AN05 — 
Bra el6 Ad — 
C == 7,26 
H = 2,80 


Formeln fordrar: 
Pt 197,88 AI 
Br 80,00 16,70 


Ö 3800 7,52 
HS:00 2,71 
N 56,00 2 
0 96,00 ch 


478,88 


DEN GROS'SKA PLATINABASEN. 21 


V. Inverkan af svafvelsyrlighet på jodonitratet Pt, Ny H,,, ION + H. 1) 
Nämnde nitrat, framställdt af jodonitratet Pt, 4 NH,, I, O, N, och kaustik am- 
moniak, upplöstes genom uppvärmning i vatten, som blifvit mättadt med svafvelsyrlig- 
het. Lösningen skedde lätt; en färglös eller svagt gul lösning erhölls och vid afsval- 
ning utkristalliserade ett snöhvitt salt i ormbunkelika kristallaggregater. Moderluten 
afdunstades i vattenbad, dervid bortgick svafvelsyrlighet och en ringa mängd gula kri- 
staller afsatte sig. Vid starkare koncentrering bortgick jod i violetta ångor och ett 
svart pulver utföll. Den torra återstoden var icke särdeles betydlig. Af dessa pro- 
dukter analyserades endast det hvita saltet, som efter torkning öfver svafvelsyra under- 
kastades följande analyser: 
1) a. 0,6355 gr. gaf 0,3015 gr. Pt och 0,2730 gr. Ba 8 = 0,03875 gr. 8. 
b. 0,4525 gr. gaf 0,1560 gr. Ag IT = 0,0843 gr. I. 
c. 0,8870 gr. gaf 0,2390 gr. H = 0,0265 gr. H. 
d. 0,2300 gr. gaf 26,2 OC. CO. qväfgas, mätt öfver vatten af t. 11? och under 
trycket 772 m.m. (t. 16). I vigt är detta 0,0316 gr. N. 
2) a. 0,8315 gr. gaf 0,2900 gr. Ag I = 0,1567 gr. I. 


SKE 
b. 0,4480 gr. gaf 0,2140 gr. Pt och 0,2055 gr. Ba S = 0,0282 gr. S. 
I procent: 


ie 2 
KO DOP ningar ur fig. är nig) 5. b. 
Bios = -— Sä FR 47,71 
S 5,90 — — — —— 6,29 
I — 18,63 — 18,84 — 
N — — — UEgA = = 
H — — 2,99 = — = 
Medeltal häraf är: 

Pt 47,60 

S 6,09 

RSK 

NESS HA 

H 2,99 

O 10,85 

100,00 


och det stökiometriska förhållandet mellan saltets beståndsdelar är följaktligen: 
176 35 3 8 INS EH 3 O=N 3 070-307 3 0 5 GA 3 VG 
Såsom häraf synes måste saltets formel blifva högligen invecklad och kan svår- 
ligen bestämmas med säkerhet utan en detaljerad undersökning af saltets reaktionsför- 
hållanden. Salpetersyra angriper saltet temligen häftigt vid uppvärmning; röda ångor 
af undersalpetersyra bortgå och man erhåller jodhaltiga, i vatten lösliga bruna kristaller, 
hvilka ännu icke blifvit närmare undersökta. 


1!) Ups. Vet. Soc. Acta 1866, Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, p. 90, och denna uppsats III, $ 2. 


22 j P. TH. CLEVE, 


Närmaste uppgiften för mina arbeten var utredandet af formlerna för de produk- 
ter, som uppstå genom inverkan af kaustik ammoniak på jodiden och jodonitratet af 
den GROS'SKA. basen. '). På grund af dessa produkters reaktionsförhållanden har jag 
ansett mig böra antaga, att i dessa salter ingår en eqv. väte mera är mina först upp- 
ställda formler angifva. | 


Dessa formler blifva således: 

76 Na lil I - 20 
Pt, N, H,,, I ON + aq. 

Under mina arbeten wmed dessa kroppars dekompositionsprodukter lyckades jag 
uppmärksamma en bromförening, som torde böra anses analog med jodonitratet, nem- 
ligen den i IV, $ 5 beskrifna föreningen: 

Pt, NH, Br ON. 

Dessa trenne salter tillhöra tvifvelsutan en ny platinabas, som är två-atomig, t. ex. 

(0) 

N H, NH, 

NH NH, 0 

Genom addition af en eqv. vatten till denna bas uppstår en ny bas, som är tre- 


atomig, nemligen Pt, 4 NH,, O, och hvars rationella formel torde kunna tills vidare 
antagas vara 


Pt. 


Re | SS — a 
"(SIN TER NIER LÖ 
Till denna bas, som sålunda kommer att stå midt emellan den första REISET'SKA 
och den GRoS'skaA basen, höra de festa af de i denna uppsats beskrifna nya ammonia- 
kaliska föreningar. 
De kända föreningarna af denna bas äro följande: 
Haloidsalter. 
1) Neutrala ?): 
II (000 I NN) 
515 OK (NY) 0: INS 
2) Basiskt salt: 
R Cl, OH =F aq (IV, $ 3. 1). 
Syresalter. 
1) Neutrala salter: 
R O,N, + 4 aq (IV, $ 2) 
RO, Pe + 2 aq (IV, $ 3. 3). 
2) Basiska salter: 
R ONS (vs TD 
RONSTEN=F2 rag (PV ISNSl2) 
RO, CH 2 aq (IV) Sv 3 


1) Om Ammoniakaliska Platinaföreningar, pp. 50 och 90. Ups. Vet. Soc. Acta. 
2) Med BR betecknas Pt, 4 N H,. 


DEN GROSSKA PLATINABASEN. 


[NN 
[SG 


Surt salt: 
R 0, Ör, + aq (IV, $ 3. 4). 
Dubbelsalter mellan haloidsalter och syresalter. 

Sura salter: 

R Br O, CH (IV, $Y 6. 3). 

ROT (UI IT 
Neutrala salter: 

R Br O, N, + 2 aq (IV, $ 4) 

R Br OO, SS, + 2 ag (IV, $ 6: 2) 

IRI ON, (MS 1 

RIO, (Mj I3D) 

RÖ MM SA AA 

Jag har här bemödat mig sammanställa resultaten af mina arbeten och sökt upp- 
fatta dem från en gemensam synpunkt, huruvida jag lyckats eller icke, må framtida 
undersökningar utvisa. Ett förhållande, som förefaller anmärkningsvärdt, om den ra- 
tionella formeln för den nya basen är riktig, är att jag icke hittills kunnat genom oxi- 
dation öfverföra. salterna till salter af den GROS'ska basen, som enligt formeln är en 
högre oxidationsgrad af samma radikal, som den nya basen innehåller. En annan om- 
ständighet, som icke bör lemnas ur sigte, är att jag möjligen kunnat misstaga mig på 
antalet väte-eqvivalenter, som basen innehåller. Jag har icke kunnat bestämma vätet 
annorlunda än som vatten och då salterna i allmänhet ega hög eqvivalentvigt är den 
skilnad, som en eqv. väte förorsakar i salternas sammansättning så ringa, att den faller 
inom observationsfelens gränsor. I allmänhet hafva med få undantag vätebestämnin- 
garne häntydt på att basen i salterna imnehåller på 2 eqv. Pt 12 eqv. H, hvilket för- 
hållande jag antagit. 

Utom de ofvan anförda föreningarne har i denna uppsats blifvit beskrifvet ett 
nytt salt af den GROS'sSKA basen, nemligen: 

Pit, AN ER, TON NS Dj 
en förening, af hvilken tvifvelsutan flere hittills icke bekanta ammoniakaliska platina- 
föreningar torde kunna framställas. 

De öfriga i denna uppsats anförda nya ammoniakaliska föreningarne måste ännu 
underkastas förnyad undersökning, för att någon kännedom om deras kemiska natur 
må erhållas. Dessa äro det i II beskrifna jodonitratet, de i III, $ 3 och $ 4 anförda 
föreningarne samt den i V beskrifna produkten af svafvelsyrlighet och jodonitratet 
Pt, Na Bla I ÖN JE 

Denna undersökning är utförd på Kongl. Vetenskaps-Akademiens laboratorium i 
Stockholm. 


= o— Se oo oc 


KN ETS a ke rv 
METTE a VR sh CC 
| Fa Nie är SVEA Ör z 


FR NE läge 


Få 


Ad sus Hae Lå ru ER ; alt TE 


dj Se KSBtRaLtr pda mvgilönr se sd STA TR 
Fy 200007 Burundi st nt egab öbadangi yee 
- - (lord Rivas Bö Sr |; 
Jä = Jaga vänd Hyte ARON. igselal, ensh 
| Se R - ; sn a i: 
fö od FRÖ Ore al AR 
SE VETE SBU I Baku Rlaro aren RT ia dn skall förskott siälled de ; 
NT ER rn 00 Bel Breen nöninb obrat 
Fear "medl mkta Muerto dl RR Vi IA 
") gilt fe inrag. 00, HÄR igt blad El sr 
Na : 
4 a 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 7. N:o 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN 


AF 


SPETSBERGENS ALGER. 


AF 
J. G. AGARDH. 
MED TVÅ TAFLOR. 


TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 5 APRIL 1868. 


STOCKHOLM, 1868. 
P. A NORSTEDT & SÖNER 


KONGL, BOETRYCKARE. 


- INET Me Fuel skr 


- dra BA ORT (03 KA AAA PS IEEE pt br 
z N w 8 
Fd Us SLEM Så 


Fr i 
J 
; je j 
gu 15 7 


| ; lar WinBNaAbore 
NAN Alde oe NYE 


vf KÖN AA = FR SANT 
Ala 


Fe ett år 1862 af mig utgifvet akademiskt program uppräknas de Alger, som jag 
då kände vara funna vid Spetsbergen. Under sistlidet år har jag, efter uppdrag af de 
Svenska Spetsbergs-Expeditionernas medlemmar, undersökt en samling opreparerade 
Alger, som tillfälligtvis icke kommit att medfölja de under den Torellska Expeditionen 
gjorda Algsamlingar, som förut blifvit af mig granskade. Då bland de nu undersökte 
förekomma dels några arter, som förut icke varit upptagna bland Spetsbergens Alger, 
dels ett par obeskrifna arter af stort intresse för Algologien, så tillåter jag mig härmed 
lemna en redogörelse för det som i den nu undersökta samlingen hufvudsakligen synes 
förtjena omnämnande. 

1. Laminaria solidungula (J. AG. msecr.) radice scutata in stipitem breviorem 
teretiusculum solidum abeunte, fronde cuneato-oblonga apice infra ligulam terminalem 
angustiorem constricta. 

Hab. ad Spetsbergen (Exp. Torrrr!). 

Då man ännu i våra dagar anser den hos Laminarierne förekommande  ”radix 
fibrosa” såsom en hela slägtet utmärkande karakter, så måste en Laminaria-art med 
den hos andra Alger vanliga ”radixz scutata” ådraga sig Algologens synnerliga upp- 
märksamhet. I ett arbete öfver Ochotska hafvets Alger anmärker RUPRECHT, att han 
sett ett par der funna exemplar med radix scutata, men han anser detta vara en till- 
fälligtvis förekommande abnorm bildning och hänför således dessa exemplar till en 
form af L. saccharina. Då likväl icke så få exemplar med denna abnorma rot före- 
komma i den nu undersökta samlingen, och då dessa derjemte utmärka sig genom 
andra karakterer, så torde det icke kunna betviflas, att de tillhöra en egen art. 

Sjelfva bladet slutar upptill uti en icke mindre egendomlig tunglik utbredning. 
Med kännedom af det sätt, hvarpå Laminarierne årligen förnya sitt blad — i det från 
spetsen af stjelken ett nytt framkommer, som skjuter småningom upp det gamla, till 
dess detta slutligen likasom förslitet derifrån afsöndras, — kunde man tro, att denna 
tunglika utbredning hos dessa Spetsbergska exemplar icke vore annat än resten af fjor- 
årets ännu qvarsittande lamina. Hos ett par 1 samlingen befintliga fleråriga exemplar 
finnes också en sådan qvarsittande del af denna, som det synes, fjorårets lamina. En 
på denna qvarsittande del befintlig, med temligen bestämda gränser omskrifven fläck 
antyder, som jag vågar tro, den utbredning som den, likväl nu ej befintliga fructifica- 
tionen intagit. Är denna gissning riktig, så torde formen af sorus — på en nästan 
oval fläck nära basen af bladet — utgöra en tredje karakter för arten. På yngre 
exemplar är deremot den tunglika utbredningen tydligen af helt annat ursprung. I 


4 Jo Go AGARDIE 


stället för att den äldre laminan är till formen mera omvändt äggrund, och den tung- 
lika utbredningen nästan som genom en afsnörning skiljd derifrån, så är bladet mera 
lanceettlikt hos yngre exemplar, och spetsen — som sedan blir tungan — omedelbart 
sammanhängande dermed, eller endast genom ett veck på hvardera sidan skiljd derifrån. 
I den mån bladet upptill blir bredare och antager en mera vigglik eller omvändt ägg- 
rund form, får spetsen mera utseendet af en särskilt del, med en slutligen tunglik 
form. Bildandet af detta tungformiga bihang synes således vara en egendomlighet 
för arten. 

I ett monografiskt arbete öfver Laminarierne har LE Joris fästat särskilt upp- 
märksamhet på den anatomiska structuren af stipes, i det han efter olikheten deraf 
vill indela slägtet i två grupper, hvaraf den ena skulle omfatta L. digitata och en 
dermed nära beslägtad art med jemväl mångklufvet blad; den andra åter hufvudsakligen 
arter med odelad lamina — de som närma sig L.-saccharina — till hvilka dock LE Joris 
äfven räknar en af honom uppställd art, L. flezicaulis, hvilken skulle omfatta flera 
former, som af andra blifvit hänförda till L. digitata. Äfven till afgörande af den 
sålunda uppkastade frågan om Laminariernes naturliga gruppering, synes mig den nya 
Spetsbergska arten lemna ett vigtigt bidrag. OÖOaktadt nemligen arten i hela sitt ut- 
seende närmar sig de arter, som stå kring ÅL. saccharina — och detta ända derhän, att 
RUPPRECHT hänförde till L. saccharina de tvenne af honom sedda exemplar, som jag 
vågat gissa tillhöra Lam. solidungula, — så borde arten likväl, med afseende på den 
anatomiska structuren af stipes, hänföras till den andra gruppen. Hos ingen art af 
hela slägtet, så vidt jag haft tillfälle se, förekommer nemligen de slemförande kanaler, 
som skulle karakterisera £L. digitata, så starkt utbildade som hos L. solidungula. 
Knappast torde det kunna anses väl tillfredsställa naturlig förvandtskap, att å ena sidan 
sammanföra L. solidunguwla och L. digitata, å andra L. saccharina och L. flexicaulis. 

Så vidt jag känner har det aldrig blifvit ifrågasatt, att det organ, som man hos 
Laminarierna kallat rot (radiz fibrosa), icke skulle motsvara roten hos andra Alger 
(deras radixr scutata) — eller det ursprungliga häftorganet, hvarmed de fästat sig vid 
klippan. Redan den omständigheten, att hos L. bulbosa sednare framkommer ett eget 
organ — dess med haustorier fullsatta bulbus — hvilken öfvertager den function som de 
hos denna art utvecklade få rotgrenarne förut haft, antyder dock att en olikhet i detta 
afseende kunde förekomma. Undersöker man nogare förhållandet hos Laminaria, skall 
man finna att rottrådarne förhålla sig till det ursprungliga, men föga utvecklade 
haustoriet, ungefär som monocotyledonernes adventiv-rötter till den, här dock icke ut- 
vecklade, egentliga roten — stammens nedre ända. Det ursprungliga haustoriet hos 
Laminarierne är nemligen en liten föga utvecklad skifva — stammens nedre ända; 
ofvanom denna framkomma de vanliga rotgrenarne, den ena cyclen öfver den andra, 
och när dessa med sin nedersta ända börjat utbreda sig till en ny, fästskifva, oblite- 
reras den ursprungliga. Likasom det uppgifves om Pandanus-rötterne, att, när de i en 
fastare jordmån fått en stödjepunkt, de upplyfta stammen på sina öfverjordiska pelare, 
så synas rotgrenarne hos Laminarierne, sträckande sig sedan de fått fäste på klippan, 
skjuta stammen uppåt, så att den ursprungliga stam-ändan lossnar, och hela vexten 
uppbäres på sina nya rotpelare. På hvarje rotgren framkomma nya fibrer, som sträfva 
på samma sätt, att blifva nya fästen för den sig småningom höjande stammen. £L. so- 


SPETSBERGENS ALGER. d 
lidungula skiljer sig således från de öfriga Laminarierne icke derigenom, att de andras 
radix fibrosa här har en annan form — radix scutata; utan fastmera derigenom att hos 
L. solidungula utvecklas och utvidgas det ursprungliga haustoriet, utan att några ra- 
dices suecedanece komma till utveckling; hos öfriga Laminarier oblitereras det ursprung- 
liga haustoriet och ständigt framkommande nya radices succedanec öfvertaga dess 
function. Hos LL. bulbosa utgör dess bulbus med haustorier likasom den tredje ut- 
vecklingsgraden för roten; här oblitereras fibrerne — radices secundaric — när hausto- 
rierne på bulbus börjat fungera"). 

2. Laminaria caperata. Till denna, af DELAPYLAIE redan för längre tid sedan 
beskrifna, men af alla sednare Algologer icke erkända art, torde böra hänföras flera 
olika former, deraf några i afseende på längden och beskaffenheten af stipes samt for- 
men af bladet närma sig Lamin. saccharina, andra genom sin, ett par alnar långa stipes 
och sitt stora, breda, rikt veckade blad komma närmare Lamin. longicruris. Samlingen 
innehåller häraf ett stort antal exemplar, visande, som jag antager, samma art i olika 
utvecklingsstadier. Från LL. saccharina synes denna art vara skiljd genom sin relatift 
tunnare lamina, som 1 sitt mest utbildade tillstånd har hela utseendet af L. longicruris, 
från hvilken sednare den åter skiljes genom sin stipes, som, i stället för att vara ihålig 
och blåsformigt uppsvälld, är i utbildadt tillstånd ofta plattad och vriden. 

DELAPYLAIE sökte karaktererne för sin art uti bladets tjocklek och de oregel- 
bundna rynkor, som på bladytan skulle förekomma. Då man likväl hos L. saccharina 
fann blad af ej mindre tjocklek (hos äldre öfvervintrade exemplar), samt samma slags 
rynkor än förekomma, än saknas; och då exemplar af £L. caperata, som DELAPYLAIE 
sjelf utdelade, icke i nämnde afseenden voro serdeles utmärkta, så hafva väl dessa för- 
hållanden vållat, att man hittills fästat ringa uppmärksamhet vid den af honom upp- 
ställda arten. För att i den Spetsbergska arten 1igenkänna den af DELAPYLAIE åsyftade, 
torde man ock mera böra fästa sig vid den afbildning han lemnat, än vid de karak- 
terer han framhållit. 

Men om samtlige de antydda formerne böra hänföras till en enda art — L. eca- 
perata — så måste det sättas i fråga huruvida icke tvenne andra arter, som blifvit upp- 
tagna såsom vid Spetsbergen förekommande, böra afföras från dess Algflora. An- 
tagandet af L. saccharina såsom Spetsbergsk art grundar sig endast på några yngre 
och ofullständiga exemplar i de samlingar jag förut sett, efter hvilka jag, med ett till- 
satt frågetecken, uppförde arten såsom förekommande vid Spetsbergen. Efter att nu 
hafva sett den Spetsbergska arten i en fullständigare series af exemplar, drar jag icke 
1 betänkande att hänföra de nämnde, som LL. saccharima antagne, exemplaren till L. 
caperata. DL. longicruris är deremot redan i äldre förteckningar på Spetsbergens Alger 


!) Det torde, såsom en praktisk konseqvens af denna distinction, kunna anmärkas, att när LE Jonis hänför 
Laminaria triplicata Post. & RuvPr. till samma slägte som IL. bulbosa, så finnes i rotens beskaffenhet så 
mycket mindre något skäl härför, som den hos L. triplicata utbredda rotskifvan är likasom hos &L£. solidun- 
gula dess ursprungliga rot, under det den hos Saccorhiza förekommande bulbus är det tredje i ordningen 
här framkommande organet, som har till function att utgöra fäste för vexten. JLaminaria triplicata visar 
dessutom andra egendomligheter, som föranleda dess uppställande som eget slägte (Cymathere J. AG.). Den 
hör nemligen likasom Arthrothamnus, Thalassiophyllum, Costaria och Agarwm till en afdelning af Lamina- 
rierne, som utmärka sig derigenom, att bladskifvans båda pagina äro mer eller mindre olika. — Emellan 
bladet hos dessa slägten och hos andra Laminarier förefinnes sålunda en olikhet, som i någon mån erindrar 
om den, som hos de högre vexterne förefinnes mellan blad och phyllodier. 


6 J.' G. AGARDH, 


upptagen såsom säkert bestämd, der förekommande art. Förut funnen både vid New 
Foundland och vid Stilla Oceanens nordligaste kuster (enl. PosTELS och RUPRECHT), har 
den jemväl stundom funnits uppkastad på våra egna stränder; den syntes sålunda väl 
kunna väntas förekomma jemväl vid Spetsbergen. Efter de cxemplar jag förut haft 
tillfälle se, dels utdelade af VaAHL, dels hemförde med den Torellska expeditionen, 
-har det sålunda icke fallit mig in att sätta i fråga, huruvida den gamla bestämningen 
af den Spetsbergska arten vore riktig. Men det stora antal exemplar, som i den nu 
undersökta samlingen förekomma, deraf icke ett enda äger den ihåliga med luft fyllda 
och nästan blåsformigt med elastiska väggar utspända stjelken, som karakteriserar 
L. longicruris, har gifvit mig anledning att återkomma till frågan om den äldre be- 
stämningens tillförlitlighet. 

Efter beskrifningar af de Algologer, som haft tillfälle se L. longicruris vexande 
och i större mängd, synes den utmärka sig dels genom sitt stora, breda, relativt tunna, 
i kanterne rikt veckade, nästan ovala blad, dels genom den nyss antydda karakteren 
af stipes, dels genom den större längden såväl af vexten 1 sin helhet, utgörande stun- 
dom 80 fot (DicKiE, Cumberland Sound Alge in Linn. Soc. Journ. Vol. IX p. 237), 
som särskilt af stipes. I afseende på karaktererne för laminan ser jag visserligen 
ingenting hos de exemplar af den Spetsbergska arten, hvilka jag haft tillfälle se, som 
afviker från AL. longicruris, under antagande dock att denna art i sitt yngre tillstånd 
kan framvisa former som hafva nära utseendet af L. saccharina. Den olikhet i stipes 
som förefinnes kunde måhända tillskrifvas en tillfällighet, eller ett beroende af lokala 
förhållanden, eller af olika ålder, så länge endast några få exemplar af den Spets- 
bergska arten voro kända. Men sedan den nu blifvit observerad i ett stort antal 
exemplar, deraf icke ett enda företer den karakter, som synes hufvudsakligen utmärka 
Lam. longicruris, och då de äldre Spetsbergska exemplar jag haft tillfälle se, hvilka blif- 
vit bestämda såsom ÅL. longicruris, icke heller framvisa nämnde karakter, så synes det 
kanske böra antagas, att man vid bestämmandet af dessa sednare låtit förleda sig af 
vissa för båda arterne gemensamma karakterer, med förbiseende af det, hvari de egent- 
ligen från hvarandra afvika. 

Då L. longicruris och L. caperata i flera afseenden visa en så stor öfverensstäm- 
melse, kunde man måhända vara frestad antaga dem såsom olika former af samma art; 
man kunde tro att den förra, möjligtvis vexande på djupare vatten eller lösryckt sim- 
mande kring på Oceanen, såsom den ofta lär vara funnen, utvecklade sin ihåliga stipes 
för att kunna hålla sig uppe och flytande på vattnet; att den sednare deremot, före- 
kommande i ett ofta isbetäckt haf sökte bottnen och derföre icke utvecklade sin stipes 
på samma sätt. Men häremot förekommer, att vid New-Foundland båda formerne finnas 
jemte hvarandra; att ÅL. longicruris blifvit observerad af utmärkta Algologer, utan att 
någon ifrågasatt att den kunde förekomma med fylld stipes; att denna stipes slutligen, 
om den äfven hos LL. caperata kan förekomma ett par alnar lång, dock synes 
hvarken i och för sig eller i det relativa förhållandet till bladet antaga de dimensioner 
som hos LL. longicruris. Måhända skall fruktifikationens läge lemna ytterligare karak- 
terer för båda arternes åtskiljande. Hos £L. caperata i yngre tillstånd utbreder sig 
sorus såsom ett sammanhängande, nästan lineärt band långs midten af laminan; hos 
äldre exemplar — hvilka för hvarje bladskifte synas uppträda med bredare lamina — 


SPETSBERGENS ALGER. i 


har den nästan alnbreda bladskifvan äfven en bredare sorus, hvilken, i den mån den 
afbördar sig fortplantningsorganerne, synes centrifugalt draga sig från bladets midt till 
dess sidoregioner. Hos L. longicruris är fruktifikationen, så vidt jag känner, ännu icke 
observerad. Hos den vid våra kuster förekommande L. saccharina är sorus relativt 
bredare och till följd af bladets fastare beskaffenhet icke så i ögon fallande som hos 
L. caperata. Hos en annan form (ÅL. Meroglyphica), räknad till L. saccharina, utbildar 
sig fruktifikationen 1 mindre fläckar, hvilka slutligen sammansmälta till en nästan hela 
bladets bredd intagande sorus. 

Det är tillräckligen kändt att Laminarierne årligen utbyta sitt gamla blad mot 
ett nytt, som från öfre delen af stipes framkommer, bärande på sin spets det gamla. 
Detta gamla blad har en vida större fasthet och tjocklek än det nya.” Hos den vid 
våra kuster vanliga L. digitata afkastas det gamla bladat vid början af sommaren och 
visar då, i vissa förhållanden, en stor olikhet med yngre exemplar. I stället för att 
dessa, uppkastade på stranden och der omvexlande utsatta för regn och torka, små- 
ningom urblekas och nästan få utseendet af ett hvitt pergament, så antaga deremot 
fjorårets på stranden uppkastade bladflikar och bladskifvor (till storleken vanligen redan 
förut mycket reducerade) en nästan kastanjebrun färg, som från intensivt brun synes 
blifva mera rödaktig, i den mån den längre varit utsatt för omskiften!). Jag har af 
förhållandet hos våra arter vågat draga den slutsats, att den olikhet i consistens, som 
de Spetsbergska exemplaren i den nu undersökta samlingen visa mot de af DELAPYLAIE 
beskrifna och af honom utdelade exemplaren af L. caperata, härleder sig ifrån en 
liknande orsak. De få exemplar som förekommit i de förut af mig undersökta sam- 
lingarne från den Torellska expeditionen, hafva en större fasthet och framvwvisa till och 
med några af dessa ruge på bladytan, som DELAPYLAIE ansåg nog karakteristiska för 
att derefter uppkalla sin art. När jag således hos L. caperata angifvit bladskifvans 
tunnhet — nästan genomskinlighet — såsom karakteriserande, så har jag endast velat 
antyda dess beskaffenhet i jemförelse med L. saccharina under antagligen samma ål- 
der; i äldre tillstånd blir den lika fast och antager måhända äfven större tjocklek än 
L. saccharina — och det synes af DELAPYLAIES exemplar hafva varit i detta tillstånd 
som arten af honom blifvit beskrifven. 

I sitt bekanta arbete Nereis Boreali Americana uppgifver Harvey ÅL. saccharina så- 
som allmänt förekommande från New-York till Grönland. Deremot omtalar DELAPYLAIE 
i sitt arbete öfver New-Foundlands Alger icke någon ÅL. saccharima. Men L. saccharma 
har varit ansedd såsom en, flera olika former omfattande art; och måhända har HARVEY 
derföre mindre fästat sig vid olikheten af de former, hvari den förekom vid Amerikas 
ostkust. Att HaArveys art imnefattar äfven L. caperata torde således väl vara sannolikt; 
men huruvida £L. saceharina bör alldeles afföras från Amerikas Algflora — såsom man 


) Det är till stor del på denna olikhet som LE Jonis i sitt monografiska arbete öfver Laminaria digitata 
och de arter som dermed blifvit förvexlade uppställer tvenne arter L. Cloustoni och LE. flexicaulis, hvari den 
gamla af Algologerne, som de föreställde sig, väl kända &L. digitata skulle sönderfalla. Enligt min öfver- 
tygelse är olikheten beroende af olika åldrar, som framvisa i någon mån äfven en olikhet 1 structur. Men 
derjemte torde Lr Jonis hafva missförstått och såsom uti sin L. fexicaulis ingående antagit en fullkomligt 
skiljd art AL. Stenophylla Harv. Icke mindre oriktig till sitt resultat torde den af LE Jorrs företagna 
granskningen af synonymien synas hafva utfallit för den, som vill göra sig mödan att följa författaren till 
de af honom citerade arbetena. 


Lö) JE GA FAIGARID EH, 


kunde vara böjd att sluta till, då den icke uppgifves af DErAPYLAIr för Terre-Neuve, 
torde endast af Algologer på stället kunna afgöras. 

3. Laminaria dermatodea Drrar. Sedan denna ursprungligen vid Terre-Neuve 
upptäckta art blifvit funnen såväl vid Ryska Lappmarkens som vid Norges nordligaste 
kuster, var det att förmoda det den jemväl kunde förekomma vid Spetsbergen. I den 
nu undersökta samlingen finnas också ett par fullständiga exemplar deraf, det ena mera 
öfverensstämmande med L. lorea Bory; de andra hafva stipes och lamina abruptare åt- 
skiljde och bladet deladt i lacinier, såsom hos den ursprungliga L. dermatodea DELAPYL. 
Då Harvey i Nereis Boreali Americana på DErAPYLAIRS auktoritet uppgifver arten före- 
komma vid New-Foundland, men icke vid annat ställe af Amerikas Atlantiska kust, 
torde man kunna antaga att arten tillhör den nordligare delen af Atlantiska Oceanen. 
De exemplar från Stilla Oceanen, som jag sett bestämda såsom L. dermatodea, hafva 
tillhört andra arter. 


Aphanarthron (Gen. nov. prope Dictyosiphon). 


Frons filiformis ramosa solida, mitio articulata polysiphonia, dein continua areo- 
lata, strato corticali cellulis minoribus constituto, siphones interiores obducente. Cellulze 
fructifere farete, in ramulis seriate aut per superficiem sparse. 

Frondes sunt ex fulvo fuscescentes, in una specie (nobis typica) Cladostephum, 
in altera, quam congenericam suspicor, Dietyosiphon mire referentes. Ab utroque genere 
Aphanarthron strucetura diversum; frons nimirum est solida, initio quasi articulis bre- 
vibus articulata & extus quasi nodulosa, cellulis articulorum inequaliter proeminenti- 
bus; dein evidentius continua, nempe siphonibus interioribus corticali strato cellularum, 
magis forma inequalium, obductis. Articuli omnes divisione cellul& terminalis — pariete 
oblique horizontali — formati videntur; nove formate parietibus verticalibus sensim 
polysiphonize evadunt. Cellula terminalis ramorum est hemispherica, parum conspicua, 
cum cellulis sphacellatis Sphacelariearum vix comparanda. Cellul& interiores — siphones 
— sensim prolongate, sunt in eodem articulo invicem fere eque longe; exteriores bre- 
viores, & corticales demum magis irregulariter disposite, areolatum adspectum frondi 
adultiori tribuentes. Structura frondis itaque Polysiphonie cujusdam; siphones juveni- 
les nudi, adultiores cortice obducti. Parietes siphonum in utraque specie insigniter 
incrassati, striati, quasi membranis plurimis laxius coherentibus -constituti. 

Genus proprium in specie arctica observata agnoscere credidi, Cladostepho aut 
Sphacel. scoparixe habitu simile, characteribus & affinitate, ni fallor, Dictyosiphoni pro- 
pinquius. Ad idem vero genus suspicor referendam esse plantam, quam pro forma 
Dictyosiphonis hucusque habuerunt, a nonnullis auctoribus seorsim propositam (LYNG- 
BYE, ÅRESCHOUG), ab aliis pretermissam (GREVILLE etc.). Quam quidem structura a 
Dictyosiphone diversam diu cognitam habui, ob miram autem habitus externi similitu- 
dinem separare non ausus sum; hodie vero, alia specie cognita, structura conformi, 
formam istam a Dictyosiphone separandam credidi, speciem propriam novi generis in 
hac suspicans. Si quis Stereocladon Hoorx. & Harv. cum nostro Genere identicum, con- 
sideraret, animadvertere debeo genus istud antarcticum mnonnisi icone data mihi esse 
cognitum; fide iconis vario respectu a nostro structura diversum adparet. A Spbace- 


SPETSBERGENS ALGER. Sj) 


laria arctica HARW., cujus specimen authenticum .comparare mihi nondum licuit, speciem 
typicam generice diversam suspicatus sum. 

Species itaque novi generis mihi sunt: 

4. Aphanarthron Cladostephus (J. AG. mscr.) fronde fasciculato-cespitosa, caulibus 
inferne denudatis, superne rawmis conformibus sparsis ramulisque densissimis vestitis; 
ramulis infimis brevioribus incurvis subverticillatis, superioribus longioribus, plurimis 
simplicibus acuminatis strictiusculis, aliis parce ramosis, apicibus horum inter pila al- 
terna subflexuosis. 

Hab. in algis majoribus parasitica ad Spetsbergen (Exp. Torrrir!). 

Frondes 3—5 pollicares in ce&spitem collecte, alix simpliciuscule, alie ramis 
zonformibus obsite, inferne denudatae setam crassitie superantes, superne dense vestitee 
ramulis fere triplicis forme. Ramuli nempe infimi breves incurvi, sua longitudine dia- 
metrum caulis vix equantes, verticillati quodammodo, sed verticillis parum regularibus 
et vix clausis; dein sequentes ramuli sunt longiores patentes, simpliciusculi et fere 
stricti, acuminati; revera hi quoque irregularius verticillati sint, at ita plerumque densi 
ut dispositionis norma non facile adpareat. Inter hos sparsim denique proveniunt tertii 
generis ramuli, nempe ramosi, ramis infimis sepe truncatis, superioribus longioribus, 
fasciculos minutos inter ramulos simplices formantes; apices horum non stricti, sed 
certis distantiis pilis articulatis instructi, inequales, fere ramos tortuosos spherospori- 
feros Polysiphoni&e referunt. Ramuli isti ramosi novorum ramorum initia videntur. 
Cellul& superficiales sparsim farcte obveniunt, fructus, ut suspicor, Diectyosiphonis si- 
miles foventes; cellul& iste sparse aut plures seriate, nunc in ramis majoribus, seepius 
in ramulis brevioribus obveniunt. Substantia & color Sphacelarie cujusdam majoris. 

Transversali sectione caulis, tubus centralis observatur siphonibus pericentralibus 
7 cinctus. Extra hos cellul&e subceonformes, pluribus seriebus disposite adparent, corti- 
calibus demum parum diametro minoribus. Sectione longitudinali adparet siphones 
interiores esse longiores, diametrum frondis fere sua longitudine 2quantes, invicem 
2que longos & eodem plano horizontali desinentes, articulum formantes.  Cellul& extra 
hos disposite sunt breviores, & extime omnium brevissimee. 

Aphanarthron (?) laxum (J. AG. mser.). 

Alteram hujus generis speciem suspicor in forma illa articulata, quam varietatis 
loco ad Dictyosiphon foeniculaceum retulerunt. In hac vero siphonem centralem non 
vidi, sed centrales cellulas magnitudine ab exterioribus magis distinctas. Structura 
frondis a Dictyosiphonis specie propria ita admodum recedit. 

5. Fucus serratus, var. areticus ala frondis ad ortum segmentorum saepe con- 
stricta, obsoletius dentata, apicibus obtusis emarginatis, eryptostomatibus fere nullis. 

Hab. ad Spetsbergen (Exp. TORrRELL!). 

Fucus serratus har hittills icke blifvit uppräknad bland Spetsbergens Alger. Un- 
der det denna art är en af de vanligaste vid det vestra Europas kuster, saknas den 
vid Foeröarne (LynGB. Hydr. p. 3) och vid Amerikas ostkust, der flera andra af 
Fucus-arterne äro lika ymniga, som vid de Europeiska kusterne (Harv. Ner. Bor. Amer 
p- 32). Den angifves dock förekomma vid Groenland (Lb. I. e.). WAHLENBERG uppgif- 
ver den såsom allmän vid Finnmarkens kuster, och RurPrrcHt utdelade exemplar deraf 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 8. 2 


10 J. G. AGARDH, 


från Ishafvets ryska stränder. Man kunde således hafva anledning antaga, att den 
ifrån de Europeiska kusterne öfvergått till Spetsbergen, i motsats till flera andra Al- 
ger, som synas med golfströmmens vatten hafva nått Spetsbergen och andra Ishafvets 
kuster, hvilka beröras af samma ström-område. Den form af Fucus serratus, som före- 
kommer vid Spetsbergen, är något afvikande från de vanliga Europeiska formerne. 
Ehuru den i samlingen förekommer i ett stort antal exemplar, finnes dock bland dessa 
icke något fructificerande. 

6. Fucus Harveyanus (DroessrE Voy. de la Venus tab. 4). 

Så vidt jag känner, har denna art ännu icke blifvit beskrifven. Den utmärkta 
planchen utkom längesedan, men utan text. I Harveys Nereis Boreali-Americana upp- 
räknas arten, utan någon beskrifning. Man får likväl här den upplysning, att arten 
härstammar från Monterey i Kalifornien. HARVEY säger den stå närmast Fucus Cera- 
nordes, men är icke viss om hvilka karakterer, som skola skilja den från nämnda art. 
Sjelf har jag icke haft tillfälle se något original-exemplar af den nya arten. Jag tvekar 
dock föga att till denna nya art hänföra en Spetsbergsk form, deraf i den nu under- 
sökta samlingen förekommer ett stort antal exemplar. Frånser jag att den Spets- 
bergska arten är i allmänhet smalare, och att segmenterne äro något mera utspärrade, 
hvilket sednare dock torde kunna bero af den primitiva uppläggningen af det af 
DECAISNE afritade exemplaret, så synes mig öfverensstämmelsen vara fullständig. Den 
Spetsbergska arten utmärker sig vid första ögonkastet från de vanliga formerne af 
Fucus wvesiculosus genom sim ljusare färg och tunnare membran, erinrande härigenom, 
likasom genom de laterala receptacula om Fucus Ceranoides. Men då hos denna sed- 
nare receptacula, så vidt kändt är, alltid äro spetsiga och relativt längre, så äro de 
deremot serdeles trubbiga och korta hos Fucus Harveyanus, hvarigenom fruktgrenen 
får, så att säga, ett mindre metamorphoseradt utseende. Hos den Spetsbergska formen 
finnes icke ringaste spår till det slag af vesicul&e (blåslikt uppsvällda stycken af frons), 
som stundom förekomma hos F. Ceranoides. På den Decaisneska planchen deremot, 
om jag förstår den rätt, synas dessa kunna förekomma äfven hos Fucus Harveyanus. 
Får jag således bedöma Fucus Harveyanus efter Spetsbergska exemplar, så synes arten 
komma serdeles nära HF. Ceranoides, men vara skiljd derifrån genom formen af recepta- 
cula, som synes vara constant olika hos båda arterne. 

Är den af mig gjorda bestämningen riktig, så lemnar Fucus Harveyanus ett nytt 
exempel derpå -att samma Alger kunna förekomma vid den Atlantiska och den Stilla 
Oceanens nordliga kuster. Synes det i allmänhet gälla hos Algerne, att artens utbred- 
ning är begränsad inom området af samma hafsström, så kunde möjligen den för många 
större Alger gemensamma förekomsten i den Atlantiska och Stilla Oceanen tyda på en 
genom Ishafvet fortsatt ström, som förde Alger från New-Foundland och Spetsbergen 
till Kamtschatka och det vestra Amerikas nordligaste öar. 

7. Ceramium tenuissimum LB? Ett par exemplar, tillhörande hvad man fordom 
kallade Ceram. diaphanum, finnas i samlingen; men sterila, torde de icke med säkerhet 
kunna bestämmas. 

8. Rhodophyllis veprecula. Äfven af denna art förekomma några få exemplar. 
Den arctiska arten är således numera funnen vid Groenland, Faeröarne, Spetsbergen 
och Kamtschatka. ; 


SPETSBERGENS ALGER. il 


9. Fureellaria fastigiata. Den synes icke hafva varit sällsynt på de lokaler, der 
den nu undersökta samlingen blifvit gjord. Den förekommer nemligen i en stor mängd 
exemplar, men alla genom sina små dimensioner antydande, att den sannolikt här är 
utanföre det område arten egentligen tillhör. 

10. Polysiphonia elongata. De i samlingen befintliga exemplaren tillhöra närmast 
den form, som i Spec. Gen. & Ord. Alg. förekommer såsom P. elongata prolifera. 


Med inberäkning af nu anförda, för Spetsbergen nya arter, uppgår antalet af 
derifrån kände Alger (Diatomeer oräknade) till 50. Dessa derifrån angifne arter äro 
följande: 


1. Protococcus nivalis V.!) 26. Alaria Pylan T. 

Nostoc commune V. 27. Desmarestia aculeata V. T. 
3. Zygnema bipunctatum V. 28. Fucus Harveyanus T. 
4. Conferva hormoides V. 20 TT Serratusi var aretieus. Db. 
3. — — — melagonium V. T. AI = Yesenuosus I. VI Ib 
6. — -— — arcta T. 31. Callithamnion plumula T. 
ds SE polomeeta manna Vv. 32. Ceramium rubrum T. 
3 VISE GRS os Va IN Bö FS  — Vennissnanns do 
0 = lagtvea I 34. Ptilota serrata T. 
10. Enteromorpha clathrata T. 33. — — plumosa S&S. T. 
ll === = — goaervokdes 9 36. Phyllophora Brodizxi? T. 
12. — — — — jintestinalis S. do SS — ninerrevjote, (Cr IN 
13. Ectocarpus littoralis T. 38. Halosaccion ramentaceum V. T. 
14. —— — siliquosus T. 39. Rhodymenia palmata V. T. 
15. Spacelaria plumosa T. 40. Euthora eristata T. 
16. Aphanarthron cladostephus T. 41. Rhophyllis veprecula T. 
17. Chordaria flagelliformis V. T. 42. Gracilaria confervoides T. 
18. Scytosiphon filum T. 43. Furcellaria fastigiata T. 
19. Laminaria solidungula T. 44. Delesseria Baerii T. 
20. — — — (saccharina? T-.) 45. oo — — sinuosa var. S. I. 
21, oo = — lömngiermas I Mo IN 46. Polysiphonia stricta V. 
22. — — — caperata T. 47 RR a ärcetiea I. 
23. — — — digitata T. dj alone IN 
24. — — — dermatodea T. 49. Rhodomela subfusca var. T. 
25. Alaria esculenta V. 50. Odonthalia dentata V. T. 


Bland dessa äro åtminstone 4 (n:is 1—3 samt n:o 8), som icke äro hafs-alger; 
2:ne torde, såsom oriktigt bestämda, (n:is 20, 21) böra afföras; och åtminstone 3:ne 
(n:o 7 = n:o 6; n:o 11 = n:o 10?; n:o 25 = n:o 26; n:o 46 = n:o 47) torde sannolikt 
vara uppräknade under 2:ne namn. Fråndragas dessa 9—10 arter, så återstå kända 
större Spetsbergska hafs-alger 40—41 arter. 


1) Jag har med V. S. och T. utmärkt de arter, som blifvit funna af VAHL, ScoREsBY och under den To- 
rellska expeditionen. G. antyder en af W. N. GRIFFITHS under den Parryska expeditionen funnen art. 


12 J. G. AGARDH, SPETSBERGENS ALGER. 


I de samlingar, som med den Torellska expeditionen blifvit hemförda, saknas 
endast 3:ne af dessa 40 arter; deremot förekomma i dessa samlingar åtminstone 24 
arter, som icke förut varit kända såsom förekommande vid Spetsbergen, och, bland 
dessa, 3 arter nya för vetenskapen; äfvensom 3:ne andra, förut knappt kända, hafva 
kunnat säkrare inregistreras bland de kända arterne. 

Uti den ofvan citerade uppsatsen af DicKirE, har han beräknat att antalet af Al- 
ger, funna i Davis-sund och Baffins-viken, norr om 60? nordlig bredd, skulle utgöra 63. 
Då likväl bland dessa förekomma fere, som dels torde vara mindre säkert bestämde, 
dels, såsom varande mindre, lätt äro förbisedde af samlare som icke särskilt sysselsatt 
sig med Algstudier, så torde vid jemförelse af olika Alg-områden, nämnde antal böra 
minskas till omkring 34 arter, mot de för Spetsbergen här antagne 40. 

Lägger man till detta minimum (34 st.) af bättre kända arter, dels sådane vid 
Europas nordligaste kuster funna, som icke bland de nämnde Amerikanske förekomma, 
af mig beräknade till 12 st., dels motsvarande större arter från Spetsbergen, af mig 
antagne till 9 st., så får man ett antal af 55 arter större Alger förekommande i den 
nordligaste delen af Atlantiska Oceanen. De mindre Algerne äro alltför lätt öfversedde 
och ännu alltför ofullständigt kände, för att kunna läggas till grund för några 
jemförelser. 


Figurernes betydelse: 


Tall. I. Lanminaria solidungula i + af naturlig storlek. 

Fig. 1: 3:ne yngre exemplar utgå ifrån en och samma rotskifva, bildad af deras sam- 
mansmältande radices scutatce. 

Fig. 2: äldre exemplar; nedre afdelningen utgöres af årets, i utveckling stadda, nya 
lamina; den medlersta är den qvarsittande delen af fjorårets blad, derpå den 
skarpt begränsade fläcken torde antyda det ställe, som de nu affallna fructifica- 
tionsdelarne förut intagit. Den i 2 flikar utbredda spetsen torde antyda ett 
föregående års ännu qvarsittande delar af laminan, sedan såväl sidorne ofvan- 
för som den medlersta del, hvarpå sorus varit utbredd, redan blifvit förstörde. 

Tafl. Il.  Aphanarthron Cladostephus. 


Fig. 1. Ex. 1 naturlig storlek. 
» 2. Nedre del af en gren (stam), bärande 2:ne slag af smågrenar. 
» 3. Stam genomskuren på längden. 
IA IDO. 1 WnvEkesabnt 
» 5. Förgrenad smågren, bestämd att utvexa till gren. 
» 6. Öfversta spetsen af en af dess smågrenar. 
». 7. Emkel smågren. 
Fig. 2—7 mer och mindre förstorade. 


Tafl.I 


, 


ens Aléer Taflll. 


Ö 
24 


Ö 


gardh Spetsber 


Ö 
(a 


A 


= 


K Yet. Akad. Handlingar. Bd.VIL. NE 8 


HR a Nar TR. 


vev 


Iith.ochtr hAbr Iundquist &C? 


UTSÖKT 


hh 


ep 


+ 
Sa 
ol 


10 


a 


tanarthron Cl 


ir 


Ap! 


å 


N.0.Björkraan. pinx. 


I SN JAN 
TR Hy 


/ tu Oo 
Å - 


ul Fl 
' 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN 


AF 


SNPETSBERGENS ALGER. 


AF 


J. G. AGARDH. 


TILLÄGG TILL FÖREGÅENDE AFHANDLING, BD. 7, N:O 8. 


MED TAFLAN III. 


EK, Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 8 4 


g 


FB SOM AT a MINOR 


AIK ÅDRNO RRN OPÄRUN. 


FR 


AR FÖRE 0 MATA GM 


Re 


D: under år 1868 en ny expedition till Spetsbergen kunnat företagas och en af de 
medföljande Botanisterne, D:r BERGGREN, haft i uppdrag att fästa någon uppmärksamhet 
på Spetsbergens Alger, har det blifvit möjligt att redan nu göra några tillägg till före- 
gående uppsats. Dels hafva-flera för Spetsbergen nya Alger tillkommit, dels har ett 
ökadt material tillåtit att säkrare bestämma de förut angifna. Vid undersökningen af 
de vid den sista expeditionen hemförda Algerne har det varit en icke ringa fördel, att 
de hitkommit i fullkomligt friskt tillstånd”). — Med den sednaste expeditionen hem- 
fördes ifrån Tromsö och Krogönäs på Norska kusten jemväl en del Alger, deraf några 
synts förtjena omnämnande. En del vid Beeren-Island insamlade gingo deremot genom 
någon tillfällighet förlorade. 

De för Spetsbergen nya arterne äro följande: 

1. Sphacelaria arctica. 


2. Laminaria fissilis. 

3. » nigripes (ny art?). 
4. Dichloria viridis. 

5. Fucodium nodosum. 

6. Fucus evanescens. 

ie » — miclonensis. 

8. » — bursigerus (ny art). 
9. Halymenia rosacea (ny art). 
10. Polysiphonia fastigiata. 


11. » atrorubescens. 

12. Rhodomela Cladostephus (= Aphanartron Cladostephus). | 
Således i allt 12 för Spetsbergen nya arter. Deremot torde bland de förut såsom 
Spetsbergska uppräknade böra ytterligare afföras: 

Fucus vesiculosus (= F. evanescens). 

Aphanartron cladostephus, som visat sig vara en Rhodomela. 


1) Samtlige Algerne nedlades friska i en tunna och öfverströddes med groft salt i mån som de nedlades. Di 
de i December månad af mig upptogos voro de fullkomligt friska, och med fullkomligt bibehållen färg. 
Det torde vid denna conservering vara nödigt att icke något vatten medföljer. 


250 J. G. AGARDH, 


Om således de förut angifna 41 arterne minskas med 2, men i stället ökas med 
12, så fås i allt för Spetsbergen nu kända 51 arter”). 

De arter, som här torde förtjena ytterligare omnämnande, äro följande: 

1. Sphacelaria aretica. Jag har icke haft tillfälle häraf jemföra något af HARVEY 
bestämdt exemplar; men den Spetsbergska Algen öfverensstärmmer med den af DicErie 
från Cumberland-Sound meddelade. Icke påträffad i föregående samlingar, utgör den, 
nu hemförd i fera exemplar, en ny art för den Spetsbergska Algfloran. 

2. Laminaria solidungula. Endast få och ofullständiga exemplar funnos under 
den sednaste expeditionen. Den synes vanligen förekomma fästad vid snäckor, mindre 
stenar o. s. v. och sannolikt vexande på 4—3 fots djup. Den observerades uti Is- 
fjorden vid Green harbour och Advent-bay, vid Charles-forelands östra kust, äfvensom 
1 Kobbe-bay och Smeerenberg-bay — således uteslutande vid Spetsbergens vestra kust. 
Ett uppkastadt fragment sågs vid Spetsbergens Nordkap. 

3. Laminaria caperata; till hvad förut blifvit anfört om denna art kan tilläggas 
att D:r BErGGREN, som under sista expeditionen hade uppmärksamheten riktad på be- 
skaffenheten af stipes, fann denna aldrig ihålig eller blåsformigt uppsvälld. Dess van- 
liga längd var 13—2 alnar hos fullt utbildade exemplar. Att den vid Spetsbergen 
öfverallt allmänna arten icke är L. longicruris synes således vara säkert. Mera tvifvel- 
aktigt kunde vara om den utgör en egen, från L. saccharina bestämdt skiljd art. I 
detta afseende vill jag endast tillägga, att en mängd från Tromsö hemförda exemplar 
af L. saccharina icke synas visa några tydliga öfvergångar ifrån de hos oss vanliga 
formerna till L. caperata, sådan den i utbildadt skick förekommer vid Spetsbergen —- 
med 13—2 alnars lång stipes och med sin breda, ovala, relativt tunna och starkt undu- 
lerade lamina. 

4. Laminaria fissiliss Efter exemplar ifrån Stilla Oceanens nordligaste kuster 
har jag under detta namn beskrifvit en förut till L. digitata hänförd form. Densamma 
har nu blifvit hemförd från Spetsbergen. De Spetsbergska exemplaren äro nära nog 
alla i det tillstånd, då det utvecklade nya bladet nästan är odeladt, bärande på spetsen 
qvar stycken af det gamla; af dessa synes att laminan varit delad i flikar. Vid gränsen 
emellan det gamla och nya bladet utbildas sorus såsom ett nästan sammanhängande 
tvärbälte; ofta synes sorus starkare utbildad på den ena paginan, men den förekommer 
i sjelfva verket på båda; hvilket här anmärkes för att corrigera en förut lemnad 
uppgift. Bladet är i yngre tillstånd mer eller mindre äggformigt — aflångt; äldre blir 


1) Enligt en anteckning af D:r BERGGREN voro de vid Beeren-Island insamlade Algerne följande: 


Conferva arcta. Alaria Pylaii. 
Enteromorpha intestinalis, Desmarestia aculeata. 
Ectocarpus littoralis. Fucodium nodosum. 
Chorda filum. Rhodymenia palmata. 
Laminaria caperata. Odonthalia dentata. 

» digitata. 

» dermatodea. 

Vid Spetsbergens Nordkap, norr om 809 nordl. br., påträffades ännu: 

Laminaria caperata. Delesseria simuosa. 

» digitata. Polysiphonia arctica. 
Alaria Pylaii. (ett på stranden uppkastadt fragm. af Lam. solidungula). 


Desmarestia aculeata. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 29 


det bredare uppåt, sedan flikarne börja stå ut från hvarandra. Det synes tillhöra 
arten att hafva stipes synnerligen kort, endast af några tums längd, något plattad, och 
nästan af svart färg när den är frisk (äfven då den är väl torkad). I förhållande till 
vextens storlek är roten synnerligen starkt utbildad, med hufvudgrenarne åtminstone 
af samma svartaktiga färg som stammen; så att jag på roten har trott mig kunna 
igenkänna äfven ganska unga exemplar af denna art — i motsats till hvad som är för- 
hållandet med de andra Lamimarierna, hvilka 1 yngre tillstånd knapt torde kunna sins- 
emellan åtskiljas. Ett tvärsnitt af laminan visar cellerna i det medlersta lagret rundadt 
— kantiga (ungefär lika breda som långa), och stora i jemförelse så väl med diametren 
af det innersta lagrets trådar som det ytterstas färgade celler. Några vasa mucifera 
har jag icke sett. 

5. Laminaria nigripes (J. Ag. mscr.) Stipite breviore fere piceo, mox supra ra- 
dicem compresso, infra apicem explanato in laminam obscure brunneam (exsiccatione 
atro-virescentem), demum fere reniformem digitato-fissam, laciniis ensiformibus, seni- 
libus sepe linea angusta dilutiore marginatis, soro. . . 

Hab. ad Spetsbergen D:r BERGGREN. 

Plurima habet £L. digitate, forma & magnitudine lamine convenientibus; nec 
longitudine stipitis, ut videtur, diversa. Recens autem adspectum offert admodum 
diversum. Stipes nempe colore nigricante atque superficie nitida, velut lamina obscu- 
rior, statim a vulgari L. digitata diversam indicant. Exsiceatione hi characteres multo 
minus conspicui; Stipes collapsus & corrugatus fit & lamina in colorem atrovirescentem 
abit. Stipes ceterum in recenti flexilior quam in L. digitata & aliquantulum compressus. 

Ad LL. stenophyllam accedit stipite compresso nitido; alio autem respectu ab 
hac specie diversa mihi adparuit. In speciminibus L. stenophylle diverse etatis omnibus, 
que vidi; est radix quasi deplanata, ramis radicalibus brevibus, primariis non teretibus 
sed depressis, extimis parum attenuatis; in L. mygripede (velut in L. saccharimna, L. di- 
gitata etc.) stipes in radice conice elevata sublatus, fbris radicalibus teretibus, extimis 
multo tenuioribus. Stipes in L. migripede bene evoluta habet ambitum et fere struc- 
turam, qualem LIL. stenophylle tribuit Brady (Catal. of Mar. Alg. of Northumberland and 
Durham tab. 1 fig. 1—4); color autem mihi magis nigrescens quam obscure brunneus 
adparuit; nec in pluribus, que vidi, speciminibus Spetsbergensibus — licet, testante 
stipite, adultioribus — prelongi stipitis, quem L. stenophylla evolvere tendit, ulla vidi 
indieia; Stipites L. mygripedis vidi 13—2 pedales. Ipsa lamina in L. nigripede, forma 
& ambitu vulgaris L. digitatce, seepe magis latitudine quam longitudine increscere videtur; 
sepius omnino reniformem vidi, basi amplissimam & fere in plicas longitudinales expan- 
sam (antea quam in lacinias solvitur), nunc fere z2eque latam ac longam, quo respectu a 
L. stenophylla, gualem mihi cognitam habeo, admodum recedit; hujus specimina 3—6 
pedalia vidi, lamina a stipite cuneatim dilatata, ubi latissima vix pedem latitudine 
superantia; nostra autem hujus speciei specimina minora videntur (licet fertilia), 
utpote specimina dicunt aliquando 12—20 pedalia, stipite 8—12 pedes longo. 

Im £L. digitata vidi soros, zonam latam in superiore parte lamina occupantes, 
maculas majores indefinite & late per utramque paginam expansas efficere; in L. 
stenophylla sori, utpote in laciniis plerumque angustioribus obvenientes, sunt minores & 


30 J. G. AGARDH, 


magis ambitu rotundati mihi adparuerunt; ni fallor supremam quoque laciniarum partem 
occupant, & lacinie fertiles, maculis & margine discoloribus variegate, indicare viden- 
tur hane superiorem partem sensim sensimque amissam fore. Ita forsan explicandum 
L. digitatam quasi uno impetu laminam vetustam, jam antea diminutam, dimittere; L. 
stenophyllam sensim sensimque partes superiores perdere, inferiore parte continuo in- 
erescente. — In LL. nigripede soros non vidi; quum LL. digitatae specimina multa a 
Spetsbergen reportata soris onusta vidi, L. mygripedis vero eodem tempore lecta nulla 
fructifera, forsan eredere licet species esse diverso tempore fructificantes. 


Structura quoque ÅL. nigripes a L. stenophylla differre mihi adparuit; cellul&e ni- 
mirum strati intermedii in L. mygripede majores, si lamine sectio transversalis obser- 
vatur, quam in L. stenophylla; rotundato-angulate in illa, angulate et directione lamina 
compress&e in hac, mihi obvenerunt. In £L. stenophylla canales muciferos in lamina 
vidi, nullos in stipite; im L. mygripede canales muciferos in lamina nullos, in stipite 
presentes, attamen minores. Addere lubet me in stipite L. digitatae canales muciferos 
nunc presentes, nunc nullos observasse; in speciebus, que iis instructe sunt, pro etate 
nunc vix conspicui, nune admodum evoluti adparuerunt. His itaque differentiis non 
nimia tribuenda est vis. 

6. Alaria. Två former synas förekomma vid Spetsbergen. Den ena, deraf jag 
endast sett mindre exemplar, af 1—13 alns längd, med laminan af 3—6 tums bredd, 
oftast icke långt nedlöpande på costan, med pinne af högst 4—35 tums längd, de yngre 
nästan runda, fästade med en trådsmal stjelk; äldre mera vigglika, betydligt bredare 
upptill och ändan rundad. Jag har antagit att denna form vore Agarum Pylaii Bory 
Dict. Class. IX. p. 194; hvarvid dock bör erinras, att den af De la Pylaie gifna beskrif- 
ningen på Lammaria Pylav synes antyda en annan form, som af RuUPREcHT blifvit 
kallad Phasganon macropterum. — Den andra Spetsbergska formen uppnår en storlek 
vida -öfverstigande den som vanligen tillskrifves Alaria esculenta. Den förekommer 
nemligen med en stipes af en fingers tjocklek och ända till två alnars längd; laminan 
är kortare (2—3 alnar) i förhållande till sin bredd (af ända till 13 fot) och starkt 
veckad i kanten, vid basen föga nedlöpande på costan; pinne äro nedtill vigglikt af- 
smalnande, sedan nästan jemmnbreda, 3 aln, stundom nära 1 aln långa, vanligen omkring 
1 tum breda, knapt öfverstigande 13—2 tum, der de på stora exemplar äro bredast. 
Sorus intager knapt öfver den nedre hälften af pinnan; den öfre membranösa delen 
torde småningom afslitas, så att det derefter återstående fertila stycket blir vida mindre; 
exemplar af denna form komma synnerligen nära den vid det nordliga Europas kuster 
vanliga Alaria esculenta, och är möjligen den som af VAHL uppgifves för Spetsbergen. 
Huruvida den verkligen är den vanliga arten torde kunna betviflas, enär stipes äfven 
hos yngre exemplar synes hafva en benägenhet att blifva längre än som är vanligt hos 
den Europeiska arten. LIGHTFOOT, som af denna sett exemplar af 4—5 alnars längd 
och af 1 fots bredd, anger dimensionerna för stipes till 6 tum med 3 tums diameter, 
utan att nämna att exemplar med längre stipes förekomma. Äfven hos andra Algologer 
har jag icke sett en på långt när motsvarande längd af stipes uppgifven för den Euro- 


Oo 


peiska arten. Huruvida en af RuerecHtT under namn af Phasganon alatum var. longipes 
i Alg&e Ochotenses p. 353 omnämnd form kan vara samma art vågar jag icke afgöra; 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 31 


beskrifningen på pinne synes rätt väl öfverensstämma, men han hänför till densamma 
några af ERMANN funna exemplar, hvilka synas afvika genom ett smalare, och relativt 
till sin stora längd i sjelfva verket mycket smalt blad (50 fot långt med 2—4 tums 
bredd). Då den först nämnda af de båda Spetsbergsformerna endast blifvit funnen 
relativt ung, så kunde det ifrågasättas om de båda icke tillhörde samma art i olika 


ålder; det bör dock häremot framhållas att icke så få unga exemplar — i den ålder 
att ännu icke några pinne framkommit — finnas, hvilka framför andra synas utmärka 


sig genom en relativt lång stipes (6—8 tum), hvilka väl kunde vara den andra formen 
i ungt tillstånd. 

7. Saccorhiza dermatodea. Såväl den form, som, utan tydlig gräns mellan 
stipes och laminan, blifvit kallad L. lorea, som ock den, der genom en bjertare öfver- 
gång skillnad kan göras emellan blad och stjelk, och som blifvit af DELAPYLAIE kallad 
L. dermatodea, förekomma vid Spetsbergen. Båda äro som yngre tunna och nästan 
genomskinliga; de blifva småningom gelatinöst köttiga, och sluta med att blifva ser- 
deles tjocka, fasta och nästan läderartade och göra då väl skäl för det antagna namnet. 
Färgen, som hos de yngre är mycket ljusbrun, blir mörk, kastanjebrun hos de gamla. 
Sjelfva bladet synes vara i allmänhet skört och afslites så småningom upptill, så att 
mot hösten ofta endast den nedersta delen af bladet qvarsitter vid stjelken. På detta, 
som då är i sig tjockt och läderartadt, utbildas sorus på den nedersta vigglika delen, 
som derigenom blir ännu tjockare. Fructificerande exemplar, som såvidt jag vet hitills 
icke blifvit observerade, hafva nu blifvit hemförda så väl från Spetsbergen som från 
Norrige. Genom förekomsten af sorus på den nedersta delen af laminan, öfverens- 
stämmer arten med den vid Medelhafvets kuster förekommande Saccorliza brevipes. 

8. Dichloria viridis har förut icke blifvit upptagen bland Spetsbergens alger; 
några yngre exemplar, tagna af MALMGREN, hemfördes dock redan under en föregående 
expedition, och den har under den sista blifvit anträffad i större mängd. Några af 
exemplaren närma sig den form, som RurrEcHTt kallat Dichloria media. 

9. Desmarestia aculeata är en af Spetsbergens allmännaste Alger. Den före- 
kommer der i fera variationer, bland hvilka några äro sinsemellan olika så väl i rami- 
fication som 1 de mindre grenarnes form, i det dessa än äro mera trinda, än tveäggade, 
än nästan flata. Analoga former från den Stilla Oceanens nordliga delar hafva af 
RUuPRECHT blifvit uppställda såsom egna arter. Då jag emedlertid icke tilltrott mig 
att emellan de olika Spetsbergsformerne uppdraga några bestämda gränser, har jag 
ansett bäst att upptaga dem såsom former af den allmänna arten. 

10. Fucodium nodosum., Denna art, som från föregående Spetsbergs-expeditioner 
ej blifvit hemförd, har under den sednaste blifvit påträffad på fera ställen. Den upp- 
oifves förekomma på flera lokaler i Isfjorden; synnerligen i Kobbe bay och Smeerenberg 
bay och jemväl i några af fjordarne på norra kusten. 

Om de arctiska arterne af slägtet Fucus. De i den arctiska oceanen förekommande 
Fucus-formerna hafva oftast blifvit ansedde som mer eller mindre afvikande variationer 
af F. vesiculosus. En nogare granskning visar emedlertid att icke blott flera former 
der förekomma, som synas sinsemellan bestämdt åtskiljda, utan äfven att dessa äro mer 
eller mindre afvikande från de vid de europeiska kusterne vanliga. Då det emedlertid 


32 J. G. AGARDH, 


torde mycket strida emot det allmänna föreställningssättet att anse dessa såsom skiljda 
arter, anser jag mig böra anföra de skäl som möjligen torde berättiga en sådan åsigt. 
(Jfr. härom äfven Aresch. i Bot. Not. 1568 n:o 3). 

Redan den omständigheten att äldre författare, som åtminstone med afseende på 
Algerne hade mera benägenhet att sammanslå än att åtskilja, antagit flera arter, 
hvilka nyare ansett vara former af F. vesiculosus, måste utan tvifvel föranleda, att man 
tidigt erhöll den föreställningen att H. vesiculosus vore en i hög grad varierande art. 
Visade det sig, att den vid samma strand, der man hade godt tillfälle att se öfver- 
gångarne, kunde efter localens olikhet uppträda under mycket olika form, så låg det 
ock nära till hands att anse afvikande former från aflägsnare haf jemväl som varia- 
tioner af samma mycket varierande art. Hade man öfvertygat sig att en character, 
t. ex. till- eller frånvaron af vesiculée, vid kusten af England berodde af lokala för- 
hållanden, så låg slutsatsen nära, att anse former från aflägsnare haf utan vesiculze 
jemväl endast som lokala variationer. Fann man nu äfven att förhållandet var ena- 


handa med nästan alla andra characterer, — att receptacula stundom kunde hafva en 
olika form, att frons kunde vara bredare och smalare o. s. v. — så låg det tydligen 


knapt någon gräns för de variationer, som man antog arten kunna erhålla. Från den 
tillfälliga och enstaka afvikelsen i vissa fall drog man slutsats om äfven den konstanta 
och den till många och kanske alla characterer sig sträckande afvikelsen i andra fall. 
Så har Fucus vesiculosus blifvit en benämning, inom hvilken man snarare synes varit 
benägen att sammanföra alla Fucus-arter, med undantag at Fucus serratus, än att åt- 
skilja flera former än de redan antagna. 


Det kan väl i allmänhet synas vara af mindre vigt om en form uppställes såsom 
egen art eller såsom namngifven variation af en annan; dock torde det häremot böra 
anmärkas, att mången för vetenskapen vwvigtig fråga måste få ett olika svar alltefter 
som arterna olika begränsas. Har t. ex. Fucus vesiculosus en så vidsträckt formkrets, 
som man vanligen deråt ger, så får en sådan form som HF. balticus knapt någon annan 
eller högre betydelse än att framvisa den yttersta gränsen för artens många variationer. 
Kunde man åter, genom en strängare begränsning af formerna, visa dess ursprung från 
en art, som mera uteslutande tillhörde antingen ett nordligare eller ett sydligare haf, 
så kunde F. balticus i sin mån blifva ett bevis för Östersjöns fordna samband med 
detta haf. Så komma väl ock bevisen för de Darwinska lärornes sanning att blifva 
mer eller mindre giltiga alltefter som arterne uppfattas på det ena eller andra sättet. 
Så svårt och otacksamt göromål det ock må vara att söka åtskilja och definiera de 
sinsemellan mycket lika Fucus-arterne, så torde dock väl finnas skäl för ett sådant 
bemödande och jag har således ansett mig böra våga ett försök i sådan riktning. 

Man antager vanligen en form icke såsom art såvida man icke för densamma 
kan finna bindande characterer: olikheter af den beskaffenhet, att med ledning af dem 
ett mer eller mindre fullständigt exemplar i herbariet kan hänföras till sin art. Det 
torde dock kunna ifrågasättas om ett sådant förfaringssätt bör godkännas af vetten- 
skapen; man torde nemligen hafva svårt att finna något skäl hvarföre art-olikhet icke 
äfven kunde grundas på hvad man stundom kallat ”biologiska” förhållanden; ja till 
och med på hvad man kunde kalla arternas olika utvecklingsförmåga, 1 det den ena 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 33 


stundom synes kunna antaga former och förändringar, hvilka hos en närstående icke 
torde förekomma, äfven då de lokala förhållandena syntes dertill böra föranleda. 


Till dessa åsigter torde man lätt nog komma då man från arctiska haf har för 
sig ett stort antal exemplar af hvad man vanligen ansett för Fucus vesiculosus, och 
jemför dessa, sådana de i olika former der förekomma, med vår egna vanliga art. Det 
är visserligen möjligt att man kunde uppsöka vissa exemplar, som man torde hafva 
svårt att åtskilja från vår; men ser man på hela serien af exemplar, så visar sig, som 
jag tror, tydligt nog, att de arctiska arterna förete en 1 viss mån olika formkrets — 
gestalta sig under förändrade lokala förhållanden på annat sätt än den vanliga Fucus 
vesiculosus. Så finnes bland samtliga Spetsbergska exemplar icke ett enda med de hos vår 
art vanliga, både till form och plats så bestämda vesiculx. Äfven RUPREcHt fäster 
uppmärksamhet dervid, att F. vesiculosus fr. Ochotska hafvet ständigt förekommer utan 
vesicule. Exemplar från andra ställen i den arctiska oceanen visa detsamma, under 
det t. ex. talrika exemplar hemförda med” den sednaste expeditionen från Norges 
nordliga atlantiska kuster visa den vanliga HH. vesiculosus. Deremot förekomma hos 
många af de från Spetsbergen hemförda exemplaren blåslika uppsvällningar, som san- 
nolikt hafva enahanda function med vesicul&e, men som äro af en annan, mera lång- 
sträckt form, och hafva en annan plats än dessa, vanligen på de öfra segmentens 
ena sida. Man känner att dylika uppsvälda partier förekomma äfven hos andra arter 
som sakna vesicule (F. serratus, F. ceranoides), och de torde således väl kunna anses 
hos sådana arter till funetionen motsvara dessa. Den allmänna Spetsbergska arten och 
den hos oss förekommande F. vesiculosus öfverensstämma således deruti, att de båda 
kunna vara utan vesicule; men på lokaler, der sådana behöfvas och utbildas, blifva 
blåsorna till form och läge olika. Hos F. vesiculosus synas vesicule saknas endast under 
vissa förhållanden; den har en tydlig benägenhet att utveckla dem; den arctiska formen 
deremot att vara dem förutan. Det kunde visserligen häremot anmärkas att om I. 
vesiculosus äfven på andra ställen, t. ex. 1 adriatiska hafvet, ständigt förekommer utan 
vesicul&e, så torde detta bevisa, att utbildningen af dessa organ måste vara beroende 
af lokala förhållanden. Men det torde blifva svårt att uppgifva hvilka för norra Is- 
hafvet, i hela dess utsträckning, och för adriatiska hafvet gemensamma omständigheter 
skulle föranleda, att F. vesiculosus, då den der förekommer på sådana lokaler, som vid 
vestra Europas kuster föranleda att den får vesicule, ändock blir utan dessa organ 
i Adriatiska hafvet, men får dem under en olika form hos den 1 arctiska oceanen före- 
kommande. Komma nu dertill andra, fastän mindre framstående olikheter, så synes 
mig den slutsatsen vara berättigad, att dessa hvarandra mycket liknande former snarare 
äro att anse såsom olika arter än som modifikationer af samma mångformiga art. 


Det gifves andra Fucus-arter (F. distichus m. £.), der vesiculxe icke någonsin 
synas kunna förekomma, likasom det gifves Fucodier (F. canaliculatum) som sakna dem, 
och andra som oftast äga dem (F. nodosum). Fucus-arterna synas således öfverens- 
stämma deruti, att de alla kunna vara utan vesicule; de skilja sig åter deruti, att några 
aldrig utveckla vesiculx, att andra utveckla dem sällan och endast under en mindre 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 8. d 


34 J. G. AGARDH, 


fullkomlig form; att några slutligen oftast utveckla dem, och när helst de synas 
behöfliga ”). 

Den bestämda bristen hos vissa arter synes mig böra få anses såsom en qvali- 
fikation för arten; denna erkännes visserligen lättare om derjemte andra olikheter (t. ex. 
i form) förekomma, d. v. s. om arterna äro sinsemellan längre åtskiljda; men icke kan 
väl egenskapen af karakter förloras derföre, att andra karakterer äro mindre synbara, 
d. v. s. att arterna stå hvarandra närmare. Och har man sålunda öfvertygat sig att dessa 
nämnda former böra betraktas såsom olika arter, så ligger den frågan nära, om icke äfven 
andra former, som vanligen hänföras till F. vesiculosus, derifrån böra skiljas. Jag har 
nedanför sökt angifva hvilka former snarast torde böra som skiljda arter upptagas. 

Med ännu mera tvekan torde man såsom karakter böra begagna den mera ym- 
niga tillvaron eller nästan frånvaron af de så kallade cryptostomata (”pori muciflui). 
Hos några former synas de vara 1 frons mera nedsänkta håligheter och till en början 
nästan slutna, sedan mera öppna med en framstående mynning (cryptostoma), derifrån 
en gles pensel af hår stundom ses framkomma; hos andra synas de vara mera upp- 
höjda, från början med vidare öppning, och denna slutligen mera framskjutande, äf- 
vensom den från inre väggen utgående hårtofsen är tätare och längre persisterande. 
Der dessa cryptostomata äro mindre, synes färgen på frons vara mörkare och ofta 
likasom visande en glaucescent yta. Dessa olikheter bidraga i icke ringa mån att åt 
olika former gifva en olika habitus. Hos HF. balticus äro dessa organer serdeles stora 
och förekomma i sjelfva kanten, som derigenom blir ojemn; den öfverensstämmer i 
detta afseende med en vid södra Europas kuster förekommande art (F. azillaris), som 
varit ansedd såsom en afart af F. vesiculosus, men som utan tvifvel står F. ceranoides 
vida närmare. Skulle man af denna öfverensstämmelse våga draga den slutsats, att 
F. balticus snarare är en afart af F. ceranoides eller F. azillaris, eller kanske af den 
arctiska F. Harveyanus? Men vågar man icke skilja former af F. vesiculosus, som i af- 
seende på ceryptostomata sinsemellan äro olika; så måste det följa, att man äfven med 
mycken tvekan på andra arter måste använda härifrån hemtade karakterer, åtminstone 
innan man har någon närmare kännedom om dessa organs betydelse. 

Det bör slutligen icke heller förbises att när man håller sig till vissa, 1 andra 
afseenden mera bestämda former (arter), så visa sig äfven receptacula hafva en be- 
stämdare, ehuru mer eller mindre inom vissa gränser varierande form. Vill man så- 
ledes komma ifrån den visserligen beqvämare, men som jag tror mindre riktiga, eller 
åtminstone till en början mindre gagneliga åsigten om den snart sagdt obegränsade 
förmågan att variera hos F'. vesiculosus, så får man också taga form och läge af recep- 
tacula 1 noga betraktande. De förekomma på likasom särskilt modifierade laterala 
grenar hos HF. ceramoides; de fructificerande grenarne hos den vanliga HF. vesiculosus 
äro också i allmänhet laterala, hvarigenom frons synes i någon mån pinnat-förgrenad; 


1) Äfven hos PF. vesiculosus förekommer frons stundom uppsväld och enligt TURNER hufvudsakligen om våren 
och på mindre kraftiga exemplar. Dessa uppsvälda delar synas här vara af ännu mera tillfällig beskaffenhet 
än hos den arctiska arten. Då F. vesiculosus är ett mångtydigt namn och dessa uppsvälda partier må- 
hända förhålla sig olika hos de olika formerna, har jag helst undvikit att med afseende på dessa jemföra 
F. vesiculosus. Uppsvälda partier synas här stundom uppstå genom en degeneration af vesiculze, stundom 
genom fleras förening o. s. Vv. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 35 


hos den adriatiska arten (F. Sherardi awuct.) utan vesiculx förekomma de på ändseg- 
menten af den flabelliformt-dichotoma frons; hos den atlantiska HF. platycarpus, som 
äfven är utan vesicule, äro de åter laterala, och af annan form än hos den adriatiska. 
Man finner således vissa olikheter hos de olika organen, men öfverallt af mindre framstående 
beskaffenhet; och det visar sig att Fucus-arternas diagnoser kunna icke läggas uti en eller 
annan karakter, utan uti en samling af karakterer, som kombineras olika hos olika arter. 

11. Fucus evanescens. Af redan antydda skäl anser jag de former från arctiska 
oceanen, hvilka man vanligen hänfört till F. vesiculosus, tillhöra derifrån skiljda arter. 
Den allmännaste af dessa, och den som närmast kan anses analog med F. vesiculosus, 
torde böra benämnas F. evanescens, enär den äldre, under detta namn beskrifna, endast 
torde vara en form af den allmänna arctiska arten. Jag har i den nedanför lemnade 
beskrifningen sökt angifva dess karakterer. Likasom det gifves arter, der costan in- 
tager nästan hela bredden af frons och är serdeles starkt utbildad, så att frons rätte- 
ligen här kan sägas vara anceps, så synes H. evanescens framställa den andra ytterlig- 
heten, der bladet är relativt bredt och costan så ringa framstående, att den i det tor- 
kade exemplaret blir föga märkbar och stundom synes nästan försvinnande mot spet- 
sarne. Sjelfva bladet blir derföre likasom mjukare och möjligen skörare; det synes 
nemligen mycket ofta från kanten upprispadt eller från axillen klufvet i flera lacinier, 
så att af den här ofta plattade nerven en afsöndrad sträng blir medelnerv i hvarje. 
Nära intill F. evanescens kommer en annan arctisk art, F. furcatus, deraf jag ännu 
icke sett exemplar från Spetsbergen; den har stundom flera tum långa, smala och 
jemnbreda receptacula, under det dessa hos F. evanescens äro korta, nästan äggformiga, 
spetsade, likasom mera obestämdt förekommande här och hvar på de terminala seg- 
menten, två och två förenade, sessila, med frånvända spetsar. 

12. Fucus miclonensis är en annan, med den sednaste Spetsbergs-expeditionen hem- 
förd art. Den beskrefs efter exemplar ifrån New-Foundland af DE ta PyYLrAIE. Under 
namn af Fucus furcatus utdelades den från Vancouvers ö, bland de alger som af LYALL 
blifvit insamlade under expeditionen till det vestra arctiska Amerika. Jag har exem- 
plar deraf från Grönland. Den synes således vara en i den arctiska oceanen allmän- 
nare utbredd art. Jag har på ett annat ställe anmärkt (Sp. Alg. I. p. 211), att en i 
Bohuslänska skärgården förekommande form (F. vesiculosus, chondriformis) möjligen 
torde böra hänföras till F. nuclonensis; sådan den här förekommer, motsvarar den F. 
balticus, vanligen, som jag tror, liggande lös i instängda vikar (hamnar, der afskräden 
utkastas), på sandbotten. Den får hos oss sannolikt derföre inga receptacula, medel- 
nerven blir mera otydlig och grenarne mera oregelbundet utspärrade. 

13. Fucus bursigerus synes mig vara en ny, alldeles egen art, såvida icke F. 
microphyllus DE zA PYL. skulle kunna vara samma art, oaktadt beskrifningen föga öfverens- 
stämmer. Endast ett enda exemplar har deraf blifvit hemfördt. Detta kan icke gerna 
hänföras till någon af de förut kända arterna. Torkadt kunde det vid första ögon- 
kastet nästan misstagas för en Gigartina mamillosa med bredare ändflikar; friskt visade 
det sig genast vara en Fucusart, utmärkt genom de blåslikt uppsvälda receptacula, af 
annan form än hos de flesta. Fructificerande är den nog gelatinös att fästa starkt 
vid papper. Hela vexten är blott ett par tum hög. Om man endast hade beskrif- 


326 JGA GARDIE, 


ningar att jemföra, kunde man lätt frestas att tro det denna form vore den rätta FP. 
evanescens, eftersom medelnerven synes vara alldeles borta under receptacula; men 
jemföras original-exemplaren, så visar sig Fucus evanescens vara en helt annan art. — 
När WAHLENBERG (i Hl. Suec.) såsom synonym till F. ceranoides citerar F. excisus Hl. 
Dan. (F. canaliculatus) och förklarar den framställa frukten i moget tillstånd af sin 
EF. ceranoides, som vanligen anses såsom den rätta F. distichus TURN; så kunde man 
nästan vara frestad misstänka att WAHLENBERGS art möjligen kunde vara F. bursigerus. 


Ibland de från det nordligare Norge (Krogönäs) med den sednaste expeditionen 
hemförda arterna förekomma två Fucusformer, som tydligen komma ganska nära PF. 
distichus. Olyckligtvis äro båda sterila och kunna derföre icke med full säkerhet be- 
stämmas, i fall, såsom det är möjligt, flera arter sammanblandas under benämningen 
F. distichus. I den härhos bifogade uppställningen af Fucus-arterna har jag sökt skilja 
dera olika former, som upptagas af algologerne under namn af HF. distichus. Till den 
ena, som af DE LA PYLAIE blifvit ansedd som HF. distichus, ehuru han sjelf kallar den 
F. filtformis, och som af KurtzinG blifvit framställd såsom FF” linearis, hänför jag utan 
synnerlig tvekan den ena af de vid Krogönäs funna formerne. Jag har densamma 
ifrån flera lokaler på norska kusten, äfvensom från Terre-Neuve. Den utmärker sig 
genom sin nästan öfverallt jemnbreda frons, nedtill afsmalnande i en trådsmal stipes. 
Frukterne äro ofta synnerligen långa, ända till I tum, med scaphidierne sinsemellan 
mera åtskiljda, nästan spridda, och starkt utstående. — Den andra formen från Krogönäs 
förmodar jag vara identisk med en i Flora Danica under namn af FF. linearis tab. 351 
afbildad form, som Algologerne hänfört än till Fucus distichus, än till F. vesiculosus, 
alltid med erkännande att den icke passade väl till någondera. I yngre tillstånd — 
såsom den nu blifvit hemförd — skiljes den med svårighet från den nyss nämda pF. 
distichus, eller kanske rättare HF. filiformis. Väl utbildad visar den sig vara en vida 
gröfre vext än denna sednare, med en vida tjockare trind stjelk och merendels igen- 
känd derpå, att den mellersta delen af frons är (ofta dubbelt) bredare än de öfra 
segmenten. Den hufvudsakliga karakteren synes mig dock ligga i receptacula, som 
äro skidlika, mera jemna, med flera, tätare och mindre framstående scaphidier än hos 
den nämnda F. distichus. — Då de hufvudsakliga karaktererne för dessa båda former 
torde ligga i receptacula, så är det naturligt att de i sterilt tillstånd hemförda exem- 
plaren med mycken tvekan blifvit bestämda. Den till F. linearis, såsom ännu mycket 
ung, hänförda formen kommer utan tvifvel den andra, såsom HF. filifornis bestämda, 
mycket nära, och kunde lätt antagas vara deraf en bredbladigare form; men det är 
på grund af fructificerande exemplar ifrån andra lokaler på norska kusten som jag 
anser F. linearis vara en fr. F. distichus väl skiljd art. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. Hå 


Species Fuci disponantur: i 
I. Fronde jlabelliforniter dichotoma, evesiculosa aut raro sparsim indefinite 
inflata, receptaculis segmenta suprema frondis occupantibus. 
+ Species fronde angustiore subancipite; nervo crassiore, margine tenwiore 
cineto, deorsum inerassato stiputem formante, superne evanescente aut vix 
distinguendo. 
1. F. anceps Wood. & Harv. 
Stipite fortiore, axillis fissis, aliisque ad F. linearem accedere videtur; costa autem 
multo crassior, lamina angustissima cingitur; in inferiore parte, ob costam incrassatam, 
obsolescit lamina & stipes admodum firmus formatur; in superiore parte nervus fere 


nullus, quia in segmentis superioribus — compressis potius quam planis — inter nervum 
& laminam vix discernatur; ceterum segmentis ultimis ensiformibus et receptaculis 
dignoscenda; mihi vero speciminibus paucis et nimium juvenilibus tantum cognita. 

2. FE. distichus L., Turn, & Auct. partim. 

Nomine F. distichi, que in collectionibus adhuc rara species, varie obveniunt 
forme, caute dignoscende: F. disticho vero essentiale, monente Turnero, videtur quod 
nervus admodum inconspicuus; obsolescit nempe in inferiore parte, quia frons incras- 
sata tota, ut ita dicam, in costam abeat; in superiore, contra, quia limite certo ab ipsa 
lamina nervus vix eminet. In specie contra, quam infra nomine PF. filiformis retinui, 
est nervus quasi certa linea limitatus; extra hanc obliteratur lamina in parte inferiore, 
& stipes oritur filiformis, quasi ab ipso nervo formatus; in superiore parte nervus a 
tenuiore lamina plerumque dignoscendus. Stipes hoc modo multo firmior in HF. disticho 
quam in FF. filiformi; dicere fere liceret stipitem in F. disticho esse ipsam frondem 
incrassatam, in F. filiformi esse nervum denudatum. 

Ipsius vero F. distichi duz& obveniunt forme: 

a. robustior fronde firmiore, segmentis supra axillas patentioribus fabelliformiter 
expansis, receptaculis lanceolatis. 

F. distichus Lyngb. Hydr. sec. spec. huc pertinet; HF. distichus Kitz. Tab. Phycol. 
X. tab. 13 fig. d. hane quoque formam spectare videtur. Facilius apparet collatis spe- 
ciminibus hujus forme, frondem esse inferne & in media parte omnino ancipitem, quod 
de sequente forma, ut in collectionibus obveniat, vix quidam diceret. 

b. tenuior fronde debiliore & minus stricta, segmentis erectioribus, receptaculis 
nunc brevioribus elliptico-lanceolatis. i 

F. distichus Turn. Hist. Fuc. tab. 4 hanc eximie refert. Pars superior frondis 
omnino plana adpareat, nervo fere nullo. Inferior pars nervo latiore instructa & exem- 
plaria form&e robustioris frondem esse revera ancipitem docent, superne vero expla- 
natam. Turner, qui stipitem teretem esse notam maximi in specie diseriminanda pon- 
deris judicavit, hunc haud conspicue tenuiorem quam ipsam superiorem frondem pinxit; 
qua nota a F. filiformi, qualem mihi cognitum habeo, admodum recedit. 

3. F. Fueci De la Pyl. Terr. Neuv. p. 87. fronde angusta elata, inferne ancipite, 
sursum planata evesiculosa coriacea, per totam longitudinem lineari, stipite inerassato 
firmo, receptaculis lanceolato-linearibus planis siliqueformibus minute verrucosis, seg- 
mento angustiore sterili pedunculatis. 


38 J. G. AGARDH, 


Specimina originalia e€ Terra Nova vidi; sterilia e Norvegia. Est quasi F. di- 
stichi forma wmaxime robusta. Nervus in inferiore parte dimidiam frondis latitudinem 
& ultra occupat, margimes versus nullo certo limite explanatus; superne segmenta sunt 
plana et nervus obsolescit. Stipes validus, incerassato nervo ancipite formatus. Recep- 
tacula ultra pollicaria summam speciei affinitatem cum HF. lineari demonstrant. Nec 
utramque distinxissem, nisi & juvenilis & fructifera planta certo respectu diversa mihi 
obvenisset. HF. Fueci habet ancipitem frondem & ubicumque linearem; HI. linearis vero 
frondem planam, mediam latiorem. 

== Species fronde plana angustiore, nervo distinctiore prominulo; receptaculis 
simplicibus sub-definitis, parte sterilt quasi pedunculatis. ÖCryptostomata immersa 
scepe mnumerosa, plurima du elausa, alia stomate parum prominente aperta & 
pemicillo filorum tenuiore munita. 

4. PF. filiformis Gm. & auct. 

Differentias, quibus a FH. disticho -dignoscatur, de hoc loquens exhibui; an spe- 
ciem propriam separare valeant, ulterius inquirendum. Mihi varia diversitatem suadent. 
Receptacula in F. disticho non inflata vidi; in H. filiformu sepissime indata, juvenilia, 
ni fallor, tenuiora & fere solida, adultiora inflata; scaphidia subdistantia. HF. filiformis 
bene evolutus est planus, nervo conspicuo at angustiore & stipite filiformi a F. disticho 
F&roensi admodum diversus. De hoc dixit LYNGBYE esse speciem a rupibus preruptis 
dependentem; de forma, quam ad HF. filiformem referendam credidi, WAHLENBERG monuit 
esse in secrobiculis crescentem & erectiusculam. Huic (F. ceranoides Wahlenberg in 
Fl. Lapponica pag. 490) frondem subenervem, apicesque tuberculiferos tumidos lan- 
ceolatos acuminatos, subpedunculatos ob frondem sub ipsis angustatam, (et ”imanes, uti 
eos -descripsit Linné”) expresse tribuit. In Flora Suecica male quidem addidit synonymon 
F. ezeisi Fl. Dan. tab. 214; qui est F. canaliculatus, suo loco ab eodem memoratus. 
Vix autem receptacula HH. canaliculatt maturos fructus sue& speciei habuisset, si hec 
verum FF. distichum ”Turneri sisteret. Due preterea forme HF. filiformis adsunt, quas, 
ne diversa confundantur, sejungere placet: 

a. Gmelim latior ceryptostomatibus magis distinctis & prominulis, receptaculis 
sepe Iinfatis lanceolato-oblongis. 

F. fillformis Gm. Hist. Fuc. p. 72 tab. 1. Fig. 1, qui a Turnero non sine dubio 
ad pF. distichum referebatur, hane potissimum sistere putarem. Frondem nimirum la- 
tiorem & costam admodum distinetam pinxit, & receptacula (apices ramorum) inflata 
descripsit. Eandem quoque spectant que in Spec. Algar. C. Agardh p. 94 de ”altera 
forma” dicta sunt. Denique cum hac convenire videntur specimina, que magna copia 
e Norvegia superiore retulit BEreGrREN. Heec sterilia quidem & eam ob causam diffi- 
cilius determinanda. Sin cum speciminibus sterilibus aliarum formarum comparantur, 
vario respectu diversa adparent. Specimina Berggreniana saltem duplo latiora gquam 
que e Måsö Finmarkie attulit TA. Fries. OCryptostomata in his vix conspicua, in 
Berggrenianis prominula, duplici serie disposita. An huc quoque pertineat I. micro- 
phyllus De la Pyl. Fl Terr. Neuv. p. 95? 

b. Pylaiser angustior, cryptostomatibus vix conspicuis, receptaculis elongatis, lance- 
olato-linearibus. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 39 


F. filiformis De la Pyl. Fl. Terr. Neuv. p. I7 & certius quidem ea forma, quam 
longifructum denominavit, cujus specimen ab ipso datum habeo, huc pertinet. F. line- 
aris Kirtez. Tab. Phyc. X. tab. 15 ita quoque in nostram quadrat ut de identitate du- 
bitare non liceat. MHujus denique forme plurima specimina e Norvegia, ad Måsö in 
Finmarkia lecta, distribuit ARESCHoUG in Ålg. Scand. V. n:o 201! Que si comparantur 
cum speciminibus Fuci distichi, & forma latiore F. fillformis supra memorata, species 
plures confusas fuisse facile quis erederet. Ut itaque ”Fucum distichum” Herbariorum 
accuratius hoc respectu observarent, formas sejungere optimum duxi. OÖOmnes a se- 
quente caute quoque distinguantur. 

5. IF. linearis (Oed. Fl. Dan. tab. 351) fronde angusta evesiculosa coriacea, media 
latiore, stipite demum firmo denudato segmentisque supremis evidenter angustioribus, 
receptaculis elongatis siliqugeformibus dense et minute verrucosis erectiusculis. 

Specimina vidi e Norvegia superiore. 

Stipes demum firmus ut in HF. vesiculoso, sensim lamina denudatus & teretiusculus. 
Segmenta media evidenter latiora, & in his junioribus cryptas plurimas clausas vidi, 
pauceas stomate parum conspicuo apertas. Axille inter segmenta erectiuscula angustee, 
deorsum sepe rima exigua fisse, gquasi externa vi. Receptacula pollicaria et ultra, vix 
inflata, densius quam in plurimis et minute verrucosa, quasi proprio pedunculo angu- 
stiore fulta, lanceolato-linearia, erectiuscula. Exsiccatione nigrescit. Recens olivacea. 
Iuvenilem exsiccatam quasi rore glaucescentem vidi. 

F. Ulinearem FI. Dan. nostrum referre vix dubito. Iconem, plurimis dubiam, alii 
F. distichum, ali formam F. vesiculosi habuerunt. TURNER F. linearem Fl. Dan. ad 
EF. distichum; F. linearem Fl. Angl. vero ad F. vesiculosi varietatem linearem duxit, ad 
quam FH. distichum Lightf. & F. ceranoidem Esp. preterea retulit. Mihi haud liquet 
cur FF. distichus Lightf. ad speciem ejusdem nominis Turnerianam non pertineret; spe- 
cimem authenticum tamen non vidi. Icon Esperi contra ad aliam omnino plantam 
potius ducerem. HF. vesiculosus var. longifructus C. Ag. huc pertinet. F. Fueci Dela Pyl. 
Fl. Terr. Neuv. p. S7 mihi proxima videtur planta; hec autem omni statu linearis, 
parte media superiorem aut inferiorem partem latitudine vix conspicue superante; pree- 
cipue statu juvenili specimina utriusque visa diversas suadent. pF. distichus Kirtz. Tab. 
Phyc. X. tab. 15. 1 a. eandem denique spectare suspicor; suam enim e Drontheim, a 
Blyttio lectam, memoravit KUETZING, et ab eodem Blyttio nostram Nidarosize lectam habui. 

Magnitudine variat; extrema tenent qualis in F1. Dan. pingitur 5—56 pollicaris, 
segmentis 1—2 lineas latis; & que fuit ÅGARDHIO F. vesiculosus longifructus, planta pedalis 
et ultra, latitudine angustioris F. vesiculosi; sed extrema intermediis connectuntur. Seg- 
mentis mediis evidenter latioribus & receptaculis a proximis dignoscatur. Stipes, qui 
in juvenili planta gracilis est, sensim crassior fit & admodum firmus; in F. disticho 
tenuior, & in HF. filiformi admodum gracilis manet, sec. specimima a me visa. 

6. EF. miclonensis (De la Pyl. Fl. Terr. Neuv. p. 90) fronde angusta evesiculosa co- 
riacea lineari, segmentis supra axillas patentiores distantibus, receptaculis geminis basi 
confluentibus aut subseparatis grosse verrucosis invicem sepe divergentibus. 

Specimina vidi e Groenlandia, Terra Nova, Spetsbergen et ex insula Vancouver 
oceani pacifici eximie congruentia. 


40 J. G. AGARDH, 


Multa habet precedentis, ramis patentioribus & receptaculis diversa. Planta 
preterea humilior, magis latitudine expansa. Fronde angusta evesiculosa a plurimis 
F. vesiculosi formis dignoscatur; exsiccatione eximie plerumque nigrescit. In collectione 
Expeditionis ad oras Americe septentrionalis pacificas, a LYALL facta, nomine HF. fur- 
cati hec distributa fuit. Cum HF. furcato guogue haud parum convenit ramificatione, 
at receptacula alia. ; 

An ad hanc pertineat HF. vesiculosus chondrifornmis J. Ag. Novit. dicere non aude- 
rem. Est nimirum heec, olim a me in sinubus Bahusie lecta forma, supra fundum 
sabulosum demersa degens, pF. baltico quodammodo analoga, egre ad certam speciem 
revocanda. Nervus superne omnino fere evanescit, qua nota ad sequentes magis ten- 
dere videretur; at subsimilis degeneratio in als formis F. baltico analogis, quoque 
obtinet. OCryptostomata, que in F. baltico valde evoluta, sunt in FF. chondriformi vix 
conspicienda. 


Species fronde angustiore aut latiore plana, nervo sursum minus conspicuo; 
receptaculis dwisis, scapludius nempe infra seqgmenta ultima descendentibus. 
Lamina frondis precipuwe in latioribus minus firma videtur, nempe a margine 
scope lacera & in axillis fissa. Öryptostomata sepe numerosa immersa, plurima 
clausa, alia stomate parum prominente aperta & penicillo filorum tenuiore munita. 


7. F. edentatus (De la Pyl. FI. Terr. Neuv. p. 84) fronde angusta elata evesiculosa 
coriacea, stipite firmo longe denudato, segmentis supra axillas sepe fissas erectiusculis, 
receptaculis elongatis in cornua divisis, a sterili parte parum'separatis. 

Specimina e Terra Nova, Insulis Feroarum & Norvegia vidi. 

Norma ramificationis, axillis sepe rima exigua fissis, segmentis angustis et erec- 
tiusculis ad FF. linearem accedit, receptaculis vero ad FF. furcatum. Ob receptacula 
cum FF. serrato a DE LA PYLAIE comparatur; ipse olim cum FH. furcato identicum ceredidi. 
F. vesiculosus var. acutus Turn. Syn. p. 119 hunc potissimum spectare videtur, at suum 
vesiculis instructum memoravit. Specimina 2eque angusta, vesiculis instructa, IF. vesi- 
culosi vidi, at in his receptacula lateralia & vulgaris forme. HF. furcatus videtur alga 
humilior, ramificatione patentiore & segmentis planioribus, costa minus conspicua. 


8. EF. fureatus Ag. Sp. & Icon. 

Plurima habet F. evanescentis; receptacula vero diversa, nempe angusta, sepe 
pluripollicaria, cornubus plus minus divergentibus. Nervus superne sepe ita explanatus, 
ut in ipsam laminam fere abeat. Minime vero cum Rurrrcut (Alg. Ochot. p. 346) 
concedam, nervum esse omnino nullum, & speciem ad Fucodia esse referendam. Caute 
dignoscatur a HH. edentato De la Pyl., cujus habet receptacula; ipse Species Algarum 
scribens utramque identicam habui; monente RuUPrRzEcHTt, hodie diversas posui. 


9. F. evanescens (Ag. Sp. & Icon.) fronde latiore evesiculosa subceoriacea sepe 
a margine deorsum fissa, nervo superne explanato parum prominente, deorsum in sti- 
pitem ancipitem (demum teretiusculum) abeunte, receptaculis geminis basi confluentibus 
ovato-acuminatis sessilibus, segmenta subinordinate terminantibus. 

In Oceano arctico frequens videtur. Specimina vidi ex America Rossica & Ang- 
lica, Kamtschatka, Spetsbergen & Terra Nova. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 41 


Characteribus e&gre circumscribenda, tamen, ut mihi videtur, distincta species. 
Ramificatio flabellatim dichotoma, nec subpinnata ut in HF. vesiculoso vero. Frons, ut 
im hac specie, latior aut angustior, caule, ut mihi adparuit, magis ancipite quam tere- 
tiusceulo; rami singuli cuneatim attenuantur in stipitem tenuiorem, nervo superne minus 
prominulo, infra axillas explanato, apices versus quoque evanescente. Ipsa lamina quasi 
minus firma sepe fissa obvenit, tum oblique a margine versus nervum, tum in axillis 
deorsum in lacinias cuneatas, singulis nervi ramis instructas, formas quasdam Zonarie 
flave referentes ramificatione. Vesiculas, quales in F. vesiculoso, numquam vidi, speci- 
minibus plurimis observatis; frondes vero aliquando inflate adparent, sepius segmen- 
torum superiorum ” externo latere inter nervum & marginem, inflata parte oblonga & 
ambitu subindefinita. Receptacula in segmentis terminalibus (nec lateralibus priva) 
evoluta, sparsiora (nec omnia aut plurima segmenta occupantia), quasi sessilia, oblongo- 
ovata, nunc inflata, bicornia, geminis nempe basi coherentibus, apieibus plus minus di- 
vergentibus, sepe acuminata, grosse tuberculata. OCryptostomata nunc fere nulla con- 
spicua, nunc presentia at parum elevata & raro penicillum filorum conspicuum emit- 
tentia. FExsiccatione obscure brunneus aut nigrescens. — Ad hunc revocande plu- 
rime ex Öceano arctico, nomine HF. vesiculost inseripte forme. HF. bicornis (De la Pyl. 
Fl. Terr. Neuv.) sec. descriptionem huc pertinet; specimen vero nullum hodie mihi 
licuit comparare. Sub nomine HF. inflati L., (PF. vesiculosus var. inflatus Turnero & sequ. 
auct.), fronde versus apices vesiculoso-inflata dignoscendi, forsan etiam forme T. evane- 
scentis comprehense fuerunt. Omnis enim forma evesiculosa tumores ejusmodi ali- 
quando proferat; nec tamen ex eo concludendum omnes formas his instructas ad unam 
speciem pertinere. 

"xx Species relative minores cryptostomatibus conspicuis, nempe ostiolo hiante 
apertis, penicillum filorum densum scepe emittentibus. j 


10. Fucus bursigerus (J. Ag. mscr.) fronde minuta fabelliformiter dichotoma 
coriacea evesiculosa, cryptostomatibus ostiolo elevato eminentibus sparsim instructa, 
segmentis cuneato-linearibus -margine integerrimis, receptaculis terminalibus segmento 
subenervi insidentibus obovato-inflatis divisis, cornubus divergentibus. — Tab. III. 

Hab. ad Spetsbergen, Berggren! 


Alga minuta 2-—3 pollicaris, stipite brevi ancipite mox in frondem fabelliformiter 
subdivisam abeunte, nervo apice, precipue in segmentis fertilibus evanescente. Seg- 
menta ob brevitatem cuneato-linearia, terminalia sterilia truncata, apice quasi callosa, 
ut hoc in Fuco ubi desinit nervus norma est. Receptacula pro magnitudine planta 
magna, fere tertiam partem totius constituentia, a segmentis terminalibus transformata, 
hine plus minus divisa, obovato-bi-tri-cornia, scaphidiis segmenta ultima & penultima 
occupantibus, deorsum vix definita nisi quod eximie imflata, nervo infra inflatam par- 
tem evidentius -quam in ulla alia specie evanescente. Color olivaceus, exsiccatione 
obscurior. 


Species, me judice, distinetissima, exsiccata Gigartinam mamillosam quandam 
apicibus dilatatis referens, magnitudine frondis & eryptostomatibus a HE. evanescente 
K. Vet. Akad. Handl. Bd 7. N:o 8 6 


42 JG AG ARDEN 


diversa; ad HF. virsoidem inter omnes maxime accedit, cujus vero receptacula diversa, 
velut a loco natali 'diversissimo proveniat. Specimen unicum lectum. 

11. HFucus virsoides (Donati; F. vesiculosus var. Sherardi partim Auct.) fronde 
flabelliformiter dichotoma coriacea evesiculosa, cryptostomatibus ostiolo elevato eminen- 
tibus spårsim instructa, segmentis limearibus margine integerrimis, receptaculis termi- 
nalibus ovato-lanceolatis geminis distinctis aut invicem basi coherentibus. 

In adriatico frequens. 

Jam monente Wulfenio omnis HFucus wvesiculosus ex adriatico mari proveniens 
defectu vesicularum ab atlantico differt. Adest vero in atlantico quoque vesiculis 
carens forma, quam plerumque F. Sherardi denominaverunt. Hec vero & ramificatione 
& receptaculis dignoscatur. HF. Sherardi, prima vice a Stackhousio denominatus, ori- 
gine incertus; nec a deseriptione certe determinandus, quare nomen evitandum putavi. 

IH. Fronde subpinnatim dichotoma, evesiculosa aut scepe vesiculis ambitu definitis 
& certo loco provemientibus inflata; receptaculis segmenta lateralia precipue 
occupantibus. 

"xxx Species fronde magis coriacea, cryptostomatibus scepe eximie eminentibus, 

nunc minus conspicuis instructa. 

12. F. platyearpus (Thur.; LeJolis Alg. Cherb; Aresch. Bot. Not. (nec Ålg. exsicc.) 
F. vesiculosus var. grandifrons Ag. F. vesiculosus var. Sherardi partim auct. FE. vesicu- 
losus v. evesiculosus ÖCrowan). | 

Specimina ex oris Europe & Americe vidi. 

Receptacula gemina Fuci vesiculosi in Fuco platycarpo sepe conjuneta manent & 
emarginatura terminali tantum indicata, nunc sejuneta. Hoc modo speciebus illis supra 
memoratis analoga, in quibus scaphidia non tantum segmenta ultima sed et penultima 
occupant. Cel. Thuret F. platycarpum hermaphroditum, HF. vesiculosum vero dioicum 
descripsit, & illum sero autumno aut hiemali tempore fructiferum, qua nota ab omni- 
bus -formis F. wvesiculosi quoque discerneretur. Equidem Fucum vesiculosum nostrum 
quoque hermaphroditum vidi, & utramque speciem eodem mense (Septembris) fructi- 
feram lectam habeo; sed eundem Fucum vesiculosum dioicum quoque et alio tempore 
fertilem! — Nomine F. Sherardi hec species una cum aliis evesiculosis olim compre- 
hendebatur; in speciebus Algarum Agardhi sub allato nomine jam rite distincta fuit; 
nomen vero aptissimum Thuretii conservandum putavi. 

13. P. vesienlosus. 

Pro diversitate loci natalis variat: 

in rupibus ipsius limitis: angustior, sepe evesiculosus, receptaculis lanceolatis. 

in sinubus, a lapidibus Adésthdenst latior, eximie vesiculosus, receptaculis magis 

ovalibus. 

in scrobiculis: minor & varie defiguratus. 

in mari baltico & sinu codano: colore dilutiore & ceryptostomatibus eximie 

evolutis. 

in oceano: obscurior & cryptostomatibus minus conspicuis. 

Nonnullze ceterum, que hujus forma antea existimate fuerunt, ad allen species 
vix dubie pertinent; alles manent ulterius observande. 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 43 


Inter varietates speciei memoratas seorsim nominanda forma illa maxime insignis, 
quam Fuci baltiei nomine primus designavit C. Agardh. Que quidem forma in sinu- 
bus demersa, sine radice supra lutum degens, est evidenter alterius speciei forma de- 
generata, inferiore parte sensim emoriente, superiore inerescente. Diversarum specierum 
formas analogas, idem vite genus gerentes, cognitas habemus. Ita F. scorpioides Fl. 
Dan. est Fucodiu nodost ejusmodi forma. MHalidrys siliquosa aliam generat, omnino 
analogam. I. vesiculosus chondriformis J. Ag. est forsan Fuci miclonensis aut F. furcati 
subsimilis forma. pF". vesiculost analogam formam, Fuco baltico simillimam existere puto; 
verum autem HF. balticum aut ad F. ceranioidem, aut ad F. azillarem J. Ag. referendum 
fere conjicio. HF. vesiculosus var. filiformis magis adhuc dubius origine mihi adparuit; 
hune F. Mackaji Turn. formam esse nanam facile quis crederet, at structura certe dif- 
ferunt. Cellul& interiores in F. Mackaji anastomosantes ut in F. nodoso; in HF. vesi- 
culoso filiformi cellul&e interiores elongate contiguee. 

kanna Species fronde tenuiore submembranacea, cryptostomatibus eximie conspi- 
cuwis nunc ipsum marginem, hince incequalem, occupantibus. 

14. Fucus ceranoides. 

A Nidarosia Norvegie usque ad Galliam inferiorem provenit. 

A formis nonnullis Fuci vesiculost caute dignoscatur species jure, sine dubio, dis- 
tineta. Caulis, quum. denudatus ob veniat in F. ceranoide, magis filiformis; costa ob 
tenuitatem frondis magis fere prominet. Pars sterilis frondis, que supra ramos fertiles 
laterales -eminet, segmentis patentioribus & minus regulariter dichotomis insignis, si 
nominis speciei ansam quandam dedisse non censeatur, tamen nomen minus ineptum 
demonstret. Vesicul&e proprie desiderantur; frondes autem hic illic inflate, inflata 
parte ambitu, fere indefinita & utroque latere coste certo loco vix proveniente. 

15. FE. Marveyanus (Decsne; J. Ag. supra). 

Specimina plante arctict tantum e Spetsbergen vidi. 

Receptaculis oblongis, geminis invicem subdistinctis, deorsum subindefinitis a F. 
ceranoide differt. Specimen depietum Decaisnei, quod a Monterey Californie (sec Harv. 
Ner. Bor. Am.) ortum, nostra plauta majus; ceterum, si iconem rite intelligo, specimen 
depietum partim inflatum fuisse videtur. Receptacula alia pedunculata et subinflata, 
alia deorsum minus definita pinguntur; in nostris scaphidia quasi indefinite descendunt; 
pars fertilis fere linea recta a sterili separatur & receptaculum margme plano cingitur. 

16. Fucus axillaris (J. Ag. mser) fronde tenuiore membranacea, margine sepe 
crassiore cryptostomatibusque inequali, segmentis supra axillarem vesiculam sepissime 
presentem subdivergentibus elongatis evesiculosis aut vesiculas simgulas binasve oblongas 
gerentibus, receptaculis in segmentis lateralibus oblongis evidentius pedunculatis. 

Variat modo Fuco vesiculosi: 

a) latior fere evesiculosa. Heec caute distinguenda. 

b) divaricata brevior, segmentis patentissimis, vesiculis axillaribus singulis bi- 
nisque in segmentorum intermedia parte nunc prasentibus. 
PF. vesiculosus 4 tricystus C. Ag. Sp. Alqg. p. Il. 

c) spiralis elongata angusta, segmentis linearibus spiraliter tortis. 
PL. vesiculosus x monocystus C. Ag. Sp. Alg. p. 91. å 


44 J. Av AGARDH, 


EF. lutarius Kitz. Tab. Phycol. X. tab. 17 (fragmentum)! 
d?) subecostatus fronde nana, segmentorum margine cryptostomatibus prominen- 
tibus inequali. 
F. vesiculosus var. subecostatus Ag. Sp. p. Il. 
F. Balticus Ag. & Auct. 


F. lutarius Chauv. partim. 


Species, ut mihi cognita, australis, ad oras Lusitanie & Hispanie frequens; oras 
Scotix meridionalis usdue attingeret, si var. d huc pertineat. 

Ob vesiculas ad pF. vesiculosum hec relata fuit, a quo differt tenuitate stipitis, 
substantia membranacea, situ cryptostomatum, nec non ipsis vesiculis & situ & forma 
quantulumeunque diversis. Vesicule nempe sunt magis fortuito axillares in F. vesicu- 
loso & rotundatr; normaliter vero axillares in F. azillari, & forma fere obturbinatee, 
quasi triangulis sphericis circumscripte; im Fuco vesiculoso alixe, ad segmenta geminate, 
normaliter obveniunt & in utraque pagina 2xeque prominentes; fortuito magis adsunt 
geminate in HF. axzillari, sepe non regulariter opposite, latiore basi insidentes, oblique 
in alteruteram paginam prominentes. Cum FH. ceranoide, me judice, magis convenit 
substantia membranacea, tenuitate caulis denudati & eryptostomatibus; ab hac specie 
vero differt presentia fere constante axillaris vesiculx, cujus numquam vestigium in 
F. ceranoide vero vidi, nec non vesiculis geminatis aliquando presentibus. OCryptosto- 
mata eximie prominent; plurima sepe marginalia margimem reddunt quasi minutis tu- 
berculis inequalem! Receptacula in lateralibus ramis evoluta, lineari-oblonga, simplicia 
at geminata, singula evidentius pedunculata. 


Formam, quam primam posui, tantum juvenilem vidi; hanc in limite maris 
crescentem suspicor, analogam Fuci vesiculost forma evesiculose; cryptostomata hujus 
numerosa, in margine vero minus conspicua. Caute itaque hec distinguatur, axillari 
vesicnla jam inchoante. Formam elongatam nomine H. spiralis sepe inscriptam vidi, 
& ante omnes alias que hoc nomine inscriberetur certe digna; nomen autem nimium 
ambiguum evitandum putavi. : 


Si characteribus tantum fides habenda esset, ad £. axillarem proxime accedere 
videretur forma illa insignis, que HFuci baltict nomine jamdudum descripta fuit. For- 
manm esse alterius speciei, vite genere degeneratam, vix dubium; cujusnam vero sit, dif- 
ficile diectu. An plures species, consimili modo degenerate, in subsimiles formas abeant, 
quas F. baltiei aut F. lutarii nomine conjungunt? Ramificatio irregularis, ramis diver- 
gentibus, qualis in nonnullis formis HF. baltici obvenit, non bene cum F. vesiculoso, 
melius convenit cum pH. ceranoride aut huic proximo F. Harveyano et F. axillari, qua- 
rum partes medie supra-eminentes steriles adspectum ceranoidem aliquando imduuntur. 
Substantia membranacea & margines incrassati idem suadent; potissimum vero eryp- 
tostomata marginalia HF. awillarem revocant. Ad hec ipsius rei argumenta addere lubet 
formas transitorias obvenire; ejusmodi vidi tum 'e mari atlantico superiore provenientes, 
tum in prolificationibus Fuci axillaris, in Tago flumine lecti, observandos. Denique me- 
minere decet PF. axillarem & F. ceranoidem esse species subsalsa adamantes; £. balti- 
cum ejusmodi locis quoque obvenire constat. JH. wvesiculosus vero bene evolutus in 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 45 


mari baltico superiore, multo minus salso, adhuc adest; F. ceranoidem aut F. axillarem 
in mari baltico lectos nondum adnotarunt; specimina tamen ad alteruteram referenda 
e Blekingia habeo (F. vesiculosus u angustifolius Ag. Sp.), que potissimwn nostri Fuci 
baltiei formam quasi originariam sistere videantur; hec habent segmenta terminalia 
eryptostomatibus marginalibus instructa. Que vero quoque sterilia, haud certo deter- 
minanda; vesiculis destituta ad F. ceranoidem potissimum referenda viderentur. 

Ut Fucum azxillarem intelligo, est e tribu FH. ceranoidis species quasi perfectissima, 
Fuco vesiculoso analoga, haud vero ei proxime adfinis. 

II. Fronde subpinnatim dichotoma evesiculosa aut raro inordinate inflata, mar- 
gine serrato. 

15. FE. serratus. 

Species ad oras Europe frequentissima; ab America nondum cognita, nec ex oceano 
pacifico superiore; ad Spetsbergen obvenit forma: 

F. serratus arcticus J. Ag. supra; hec nondum fertilis observata. 

Licet JF. serratus sit species, que ex mente Algologorum ante alias defectu ve- 
sicularum constante distingueretur, tamen et hec fronde ad apices inflata aliquando ob- 
venit; quin immo fragmenta quedam vidi, vesiculis geminatis instructa, que ad HF. 
serratum arcticum pertinere mihi adparuerunt. 

17. Malymenia rosacea (J. Ag. mser.) fronde carnoso-membranacea plana sub- 
irereoulariter lobata, lobis orbiculatis amplissime undulatis margineque minute erenulatis, 
favellis minutis per superficiem dense sparsis. 

Hab. ad Spetsbergen (Green Harbour, Liefde bay), una cum Delesseria sinuosa 
& Phyllophora interrupta a profundiori (5—10 orgyar.) protracta. 

Specimina plurima collecta, eximie convenientia; recentia ita lobis amplissimis 
invicem undique superpositis convoluta ut globos rotundatos at depressos efficiant, Ro- 
sam quandam eximie plenam suo modo referentia, supra fundum 5—10 orgyarum pro- 
funditate degentia, aliis Algis ut putarem initio adfixa, facillime, ut videtur, liberata. 
Expansa frondes nunc majores 4—06 pollicares, nunc et sepissime minores 1—2 polli- 
cares constituunt. A lamina adultiore margines in lobos juniores amplissime undulatos 
exuberant; his demum nimium amplis & super se convolutis globos referunt, phyllis 
quogquoversum prominentibus undulato-crispis constitutos, & hoc stadio a margime fron- 
dis vetuste sine dubio facilius liberatos. Lobi sunt omnino plani subcearnosi, adultiores 
fere magis membranacei, juniores magis lubrici, ambitu rotundati, nunc magis renifor- 
miter expansi, adeo vero marginibus sursum deorsumque fexis undulati & erispi ut 
non nisi externa vi explanati propriam formam exhibeant. Margines sunt sepe crenu- 
lati, erenulis in lobos sensim excrescentibus. Chart&e arctius adheret. Color obscure 
roseus. | 

Dissecta monstrat structuram Halymenie, nempe stratum internum filis parcio- 
ribus tenuibus articulatis constitutum; intermedium magis evolutum cellulis rotundatis 
laxius adproximatis; externum cellulis minutis intensius coloratis subsingula serie dis- 
positis. Favellx, que per totam frondem sparse obveniunt, infra stratum externum 
& inter cellulas strati medii fere nidulantes, peridermate hyalino cinctrx, nucleum mi- 


46 J. A. AGARDH, 


nutum simplicem, gemmidia -plurima sine adparente ordine conglobata foventem, revera 
vero ramo filorum, qua internum stratum efficiunt, adfixum, & ad hujus apicem, vicibus 
placente fungentem, evolutum offerunt. Spherospore certis locis magis dens, rotun- 
date, eruciatim divise — nunce partes fere subtriangule, ut in spherosporis rotundatis 
cruciatim divisis quandoquidem adpareant. Siwepe obtinet ut nuclei spheerosporis onusti 
verrucose emineant, favellidium Kallymenie&e fere referentes, verrucis pluribus preterea 
adproximatis; partes iste a superficie, ut putarem, solvuntur & denudata pars, strato 
superficiali novo obtecta, iterum spherosporis onusta obvenit. Spheå&rospore, ut vide- 
tur, normales hoc modo & infra & supra eruptum nucleum evolute adparent. Ne 
hunce totum adparatum fructum capsularem habeas! 

Species distinctissima videretur & Halymenie generis genuina, licet fronde lata 
plana, lobis prolificantibus ramosa, certo respectu ab aliis speciebus generis abludens 
adpareat. Revera autem Halymenma ligulata, gquando latissima obvenit, eque plana & 
prolificationibus ramosa; ut autem ipsa primaria frons in hac specie est elongata, pro- 
lificationes quoque eandem formam assumunt, unde adspectum offert frondis pinnatee. 
Cexterum inter Halymenias fronde magis carnosa crassiore eminet; quod majore evolu- 
tione strati intermedii pendet. Hoce modo & ramificationis norma & structura cum 
speciebus Kallymeni&e fere melius conveniret; cognita quoque est species, ad Kallyme- 
nias relata, que ante omnes alias nostre propingua videretur. Que quidem, nomine 
K. Pennyt Harv. distineta, incola quoque est maris glacialis; fide speciminis observati, 
est forma. frondis alia, lobi marginales parum conspicui, substantia frondis firmior & 
fila strati interni multo densiora. Que vero omnes diversitates ejusmodi sunt ut ab 
etate & vite genere mutato pendere facile viderentur. Credere liceret plantam Har- 
veyanum esse senilem & diversitate loci natalis forma diversam; nostram juniorem, a 
fixura arreptam, in globos exuberante evolutione, ut contra undarum vim frondem car- 
nosam infirmem sustineat, mutatam. Fructus vero, qui sunt favellx omnino Halymenie, 
ad Kallymeniam nostram referre vetant. Speciei Harveyan&e specimen, quod vidi, est 
sterile. Sit igitur ut in Kallymenia Pennyi fruetus sunt Kallymenie, & speciem Har- 
veyanam a nostra generice esse distinetam. HKallymemia ornata Post. & Rupr., cujus 
affinitates mihi obscure, quoque cum nostra comparanda; que vero adhuc longius distare 
mihi visa est. 

Utan tvifvel är denna art, bland dem som med sednaste expeditionen blifvit hem- 
förda, den som i första rummet ådrager sig algologens uppmärksamhet. Den är, som 
jag i den lemnade beskrifningen anmärkt, en alldeles egendomlig form. Den enda mig 
kända art, med hvilken den kunde jemföras, är Kallymenia Pennyi Harv., hemförd med 
den Mac-Klintockska expeditionen. Men denna art har 


enligt det enda exemplar jag sett 
— en mycket afvikande form, som dock kunde förklaras af förekomst på olika lokaler. 
Den Spetsbergska arten upptogs nemligen i stor mängd på 5—10 famnars djup jemte 
andra alger (Delesseria sinuosa, Conferva melagonium och Phyllophora interrupta). Med 
säkerhet kan jag icke uppgifva att något enda exemplar bland de många hemförda var 
fästadt vid någon annan alg; den tycktes under form af något flattryckta bollar hafva 
legat lös på bottnen, eller kanske snarast hafva först suttit fast vid bitar af en äldre, 
kanske fjorårig frons, ifrån hvars kant den prolifierat; i mån som den unga prolifice- 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 47 


rande delen tilltagit i volym har den utan tvifvel lätt lossnat från sitt svaga fäste. 
Många af de samtidigt upptagna exemplaren af Phyllophora interrupta antydde jemväl 
att de legat längre tid, utan att hafva egt något fäste. Det kunde tänkas att Halym. 
rosacea, då den som starkt utvecklad prolification lösryckes från kanten af det åldriga 
bladet, har liksom flera andra alger (Conferva Sauteri, C. cegagropila m. 1.) en benä- 
genhet att antaga form af runda bollar. Den olika structur, som förefinnes emellan 
Kallymenia Pennyi och Halymenia rosacea i så måtto, att det inre af trådar bestående 
lagret är vida starkare utveckladt hos den förra än hos den sednare, kunde möjligen 
bero af olika ålder. Men å andra sidan, och emot båda arternas identitet, kan anföras 
att kapselfrukten hos den Spetsbergska arten alldeles bestämdt visar, att den bör hän- 
föras till Halymenia, under det att Harvey hänfört den andra till Kallymemia. Och då 
hos algerne det ofta förekommer att hvarandra till utseendet mycket liknande arter 
tillhöra olika, genom inre struktur och olika fruktifikation åtskiljda slägten, så är det 
ganska möjligt att K. Pennyi har kapselfrukt af en Kallymenia. Det bör dock i detta 
sednare afseende anmärkas att hos den Spetsbergska arten spherosporerna (åtminstone 
ofta) förekomma på ett sätt, att de lätt kunde misstagas för kapselfrukten af en Kal- 
lymenia. De förekomma nemligen i små runda upphöjningar tätt sammanpackade; 
stundom synes under upphöjningen ett tomrum, likasom efter en utfallen inre nucleus; 
och under tomrummet har jag trott mig se begynnelsen till andra spherosporer. Jag 
har ansett mig kunna tyda detta sålunda, att sedan ett parti af det yttre lagret af- 
söndrats och det blottade cellul-lagret antagit natur af epidermislager, hafva kanterne 
af såret åter sammanvuxit. Der uppstår på detta sätt likasom ett dubbelt spherospor- 
förande lager. 


15. Phyllophora interrupta. Denna art, af hvilken under föregående expeditioner 
endast några få exemplar blifvit funna, har under den sista blifvit påträffad dels i ”Green 
Harbour” dels i ”Liefde bay” och här i stor mängd förekommande på 3—10 famnars 
djup tillhopa med Delesseria sinuosa och Halymenia rosacea. Många af de hemförda 
exemplaren syntes med sin nedre del vara i ett upplösnings-tillstånd, under det den öfre 
var fullkomligt frisk. Endast några få funnos med rot, fastsittande vid mindre stenar. 
Dessa förhållanden torde antyda att exemplaren legat lösa, och småningom blifvit förda 
till den lokal, der de i stor mängd funnits samlade; att de här fortlefva, småningom 
ruttnande bort med sin nedre del, under det den öfre genom nya prolificationer allt- 
jemt tillväxer. Man känner att äfven andra alger (Sargassum baceiferum) kunna under 
längre tid utveckla sig på analogt sätt. — De med nedre delen vid rotskifva fastsit- 
tande exemplaren visa att denna alg icke är en under sådana, mera egendomliga för- 
hållanden uppkommen missbildning af någon af de andra kända arterna af slägtet. I 
afseende på formen af de nästan perlbandslikt radade småbladen synes arten kunna 
betydligt variera — ifrån rundade till vigglika eller nästan lineära — utan att man 
dock torde hafva någon större svårighet att skilja den från närstående arter. 


16. Polysiphonia fastigiata är en under den sista expeditionen funnen, för Spets- 
bergen ny art. Den fanns på Fucodium nodosum, hvarpå den äfven å andra ställen 
sällan saknas. 


48 JA VALA G AFRIDIEL, 


17. Polysiphonia atrorubescens. Denna art, af hvilken några exemplar blifvit hem- 
förda från Krogönäs på norska kusten, förekommer jemväl på Spetsbergen; dock kan 
endast ett tillfälligtvis -bland de andra Spetsbergs-algerna påträffadt exemplar såsom 
bevis härför åberopas. 

18. Rhodomela eladostephus. 

Sterilis ex fulvo fuscescens: ÅAphanartlwon cladostephus J. Ag. supra; fertilis colore 
& fructu speciem Rhodomelze prodit. 

Frondes fructifersze multo densius & longius ramulosze, pilis elongatis sepe obsitee. 
Keramidia in ramulis subcorymboso-ramosis plurima, lateraliter in ramellis sessilia, 
juvenilia tuberculum laterale fere mentientia, adulta fere globosa sessilia aut stipite vix 
distinguendo instructa, carpostomio rotundato, superficie pericarpii vix conspicue arti- 
culato, cellulis seriatis a basi versus apicem, latioribus quam longis, oblongis potius 
quam qguadraticis. Spherospore in ramis longius ramulosis & in ramulis dense ramosis 
generate; ramuli fertiles toruloso-inzequales modo Polysiphonize, at spherospora, utin 
Rhodomela norma est, in singulis articulis plures, in inferioribus plerumque du, utrinque 
prominul&e & quasi opposite, in superioribus sepe singule. 

Species admodum polymorpha, qualis mihi hodie cognita ad Rhodomelam lyco- 
podioidem admodum accedens, et huic forsan nimium propinqua. Utraque species 
status omnino analogos offert, qui in eadem specie magis diversi adparent, quam con- 
simili evolutionis stadio forme diversarum specierum. Omnis £Rh. lycopodioides mihi 
cognita exsiccatione nigrescit; Rh. cladostephus sepissime olivaceo-fusca, nunc obscure 
purpurea. Hanc minorem et omni stadio charte adherentem; illam sepe multo majo- 
rem, semper firmiorem, vix nisi a charta liberam vidi. Statu sterili rami utriusque speciei 
ramulis densis obtecti; ramuli in £h. lycopodioide minus invicem dissimiles; in Rh. 
cladostepho minuti incurvi, qui in inferiore parte ramorum obveniunt, magis a supe- 
rioribus distincti. Ramuli fructiferi in utraque specie prolongati & ramosi ramellis, in 
Rh. lycopoioide densioribus & magis erectis, in altera specie magis patentibus, ramis 
fructiferis in inferiore parte longius denudatis. Precipua differentia in ramulis sphee- 
rosporiferis forsan querenda; im KB. lycopodioide rami breviores & dense ab ima basi 
decompositi, stichidia magis zxemulantes spherosporas fovent; in Rh. cladostepho sunt 
rami spheerosporiferi elongati, basi longius nudi, superne fasciculatim ramosi ramulis 
torulosis longe acuminatis fere ramulos spherosporiferos Polysiphonie magis emulantes. 
Stichidia Bh. lycopodioidis tantum in planta hycmali observarunt; specimina RB. cla- 
dosteplu fructifera estate ad Spetsbergen lecta. 

Enligt de exemplar, som från Spetsbergen först hemfördes med en föregående 
expedition, förleddes jag att anse denna alg snarare beslägtad med Dictyosiphon eller 
Sphacelaria än med Rhodomela eller Polysiphonia, med hvars structur jag dock angaf 
den öfverensstämma. Färgen var i sjelfva verket på dessa först sedda exemplar så 
fullkomligt afvikande från Florideernas, att jag icke gerna kunde misstänka det den 
borde hänföras till dessa. Flera med den sista expeditionen hemförda exemplar, som 
dels visade andra färg-nyanceringar, dels voro försedde med frukt, ådagalade genast det 
ojorda misstaget. Närmare jemförd med Eh. lycopoioides visar den härmed en så stor 
öfverensstäåmmelse, att det till och med är svårt att finna karakterer för deras åtskil- 


SPETSBERGENS ALGER. TILLÄGG. 49 


jande. Båda arterna visa analoga utvecklingsstadier och båda hafva i olika tillstånd ett 
mycket olika utseende. Jemför jag de båda arterna 1 hvardera af dessa stadier, så finner 
jag visserligen små olikheter, men hvilka det är rätt svårt att närmare bestämma. Den 
mest framstående karakteren har jag trott mig finna 1 stichidiernes olikhet; men äf- 
ven denna kunde bero af den period, under hvilken de förekomma; hos Rh. lycopo- 
dioides hafva de nemligen, så vidt jag känner, endast blifvit funna på exemplar i vin- 
terdrägt; hos £h. cladostephus äro de utvecklade på exemplar som äro tagna under 
sommaren. Sjelfva den yttre habitus är deremot så olika hos båda arterne, att jag 
icke kan antaga dem vara former af en och samma art. 


Figurens betydelse: 


Tafl. III. Fucus bursigerus J. G. ÅGARDE. 


NN 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 8 


VS 


K 5 Sj RAR äperee + a 
; talk (öl ) 4 
HELE NEO TITEL UTE OSA. IDE på äg AA 
F S 
; ER våt rer ONS Sn N 3 
in 
Pr EN SKR 
ÅA RANE tr INGEN Å FETVEN i; 
utt a Ret SAT FRA NE Weg Nr er "nyord Å 
| ; + ; , ) q vw ÖV 5 JR RE ; 
RN AL SS eg MI Sr OK ; CPL TSEK DR 
FRAN ÖRAT OMG JO MA RNE SN 
' LEA Vr We b NÖT dr ig 3 v METE. Z FAL 
v AST i Är ger Mg 
| s JR Nn 
TEA NN 
ol 
| 2 ÅS 
É I 3 É 
Lä Cu et få 
u 
Hä K 
+ j KAN 
MA 
i NES ST 
é 
YI 
Häl 


KVet Akad Handlm$ar BdVILN2 8. ; A$ardh,5p etsbergens Alger. Tenn 


I 


= = ER 
B er$&ren punz. TitK.o.tr.h.0.6 Höglind 


Fucus bursig erUS JAG. 


"d ö + 
j A 
v ' 
j 
N 
X 
Y 
3 
SN 
- 
. 
13 
— 
. 
I) AG 
> 
[ 
/ 
Å 
ul 


är LV 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 7. N:o 9 


SUR I INTEGRATION DE L'ÉQUATION DIFFÉRENTIELLE 


> Fn (UED d 
(ar + bax + OT) E (av big) + aovy = 0 


PAR 


HJ. HOLMGREN. 


MEMOIRE PRESENTE A L'ACADEMIE ROYALE DES SCIENCES, LE 13 MAI 1868. 


OO ve «<< e I 


STOCKHOLM, 1869. 


P. A NORSTEDT & SÖNER 
KONGL. BOETRYCKARE 


»AGBL TAM EL SI .BUTAETDS: ENA UILLOR AIMKEKDA IA SVARADE 


Integration de Téquation diffeérentielle 


NN CE £ 
(a: bag + 025) ggr + (0 F bi) gr + avy=0. 


(CC équation, qui se présente assez souvent dans des questions dAstronomie et de 
Physique mathématique, a été Fobjet d'un trés-grand nombre de recherches. EULER 
s'en est occupé le premier dans ses Institutiones Calculi Integralis, et c'est en traitant 
des équations particuliéres de cette espéce, quil a posé les fondements de la plupart 
de nos méthodes ordinaires dintégration. Aprés lui, parmi les savants qui ont contribué 
au progrés du calcul intégral, il en est a peine un qui ne se soit occupé quelquefois 
de Tintégratvion de tel cas particulier de cette équation. M. LIouVILLE a le premier 
aborde la question dans toute sa genéralité. La méthode ingénieuse dont il s'est servi, 
était fondée sur son célebre ”Calcul différentiel å indices quelconques.” Cependant, par 
suite d'une certaine indétermination attachée encore au calcul nouveau, les intégrales 
données par M. LIoUuvILLE ne pouvaient étre considérées comme la solution définitive 
du probleme, quoiqu'elles donnent les indications suffisantes pour la trouver par les 
méthodes ordinaires. Plusieurs savants se sont occupés de ce travail complémentaire; 
il faut avant tous nommer M. SPItzER, qui a consacré a cette étude plusieurs 
mémoires dont les résultats les plus remarquables sont réunis dans son ouvrage: 
Studien ber die Integration lUinearer Differential-Gleichungen, Erste Fortsetzung, Wien 
1861. Nous renvoyons å cet ouvrage pour des détails sur VT'historique du sujet, ainsi 
que pour lFexposé des méthodes d'intégration jusqu'ici employées. On y trouve une 
analyse approfondie et consciencieuse de la question, qui nous a souvent guidé dans 
nos recherches. 

Mais malgré ces travaux, il n'a pas encore été donné d'intégrales satisfaisantes 
a tous les rapports. Celles de M. SPITzER exigent souvent que la variable indépen- 
dante soit censée comprise entre certaines limites. Parfois aussi, les formules proposées 
ne donnent qu'une intégrale particuliere. Une méthode générale d'intégration åa I'abri 
de toute objéction a été du reste toujours å désirer. Le but principal du présent 
mémoire est, en prenant pour point de départ les travaux de M. LIiouvILLE, den 
proposer une et de trouver, å son aide, des intégrales complétes qui ne soient assujetties 
a aucune restriction relativement å la valeur de la variable indépendante. 


4 HJ. HOLMGREN, 


Sj 
Méthode d'intégration. 


Dans FPéquation dont il s'agit 


(a = bath Ce )YrSE (0 I BLO)Y AE do ee FT (CD 


nous posons, pour abréger, 


da + bax + cox” = Å;s 


Oy = Älg f 
elle prend alors la forme 
220) SALON SS Al = (0) nog oss rates NEAR RR AASE = (DB): 


ou les indices des coefficients indiquent en méme temps leur degré. 


La méthode dont nous faisons usage pour intégrer cette équation, est, au fond, 
la méme que celle de M. LIoUVILLE, mais avec certaines modifications liées aå la 
forme plus déterminée que nous avons trouvé avantageux de donner au ”Calcul 
différentiel å indices quelconques”, et que nous avons proposées dans un précédent 
mémoire. +) 


Nous posons avec M. LIioUVILLE 
d'ou ; y = 


AX LÖ . , XY LJ O u P 2, Lå Oo 
Quant å la dérivée å indice quelconque D” . f(x), nous PFavons définie dans le 
> Lo 


mémoire mentionné par la formule 
fö 
MB 1 m mM—uUu—1 
DET (CS ena |(e—2)""="fde 


1 


fa — wu" fav (e—a)udu KISS (5), 


0 


Ad) 1 m ( jaa 
= FOR W) — Dä) far 0 


f 
v 


ou par m on peut entendre un nombre quelconque entier et positif ou zéro, pourvu 


') Om Differentialkalkylen med indices af hvilken natur som helst (Calcul différentiel å indices quelconques) 
af HJ. HOLMGREN. K. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Bd. 5. N:o 11. 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 5 


quil soit plus grand que la partie réelle de u. A cette condition, la valeur proposée 
DE HG devient en effet indépendante de m.”) 


Remarquons du reste, quant a la foncetion I, qu'il importe dans le calcul diffé- 
rentiel a indices quelconques, de la défimir comme Pa fait M. LiIoUVILLE. Ainsi, pour 


=0 + Pi 


quand «> 0, on pose comme aå Fordinaire 


oo 


(4) = (eb) RR ARNES SR SKAR a tt (OR) 


et 


0 
mais du reste on définit cette fonction de telle sorte que méme pour des valeurs Zz 0 
de &, elle satisfasse a la propriete fondamentale 


FP (CEST PAS es RN SA (7). 


Donc F(4), toujours bien déterminée, ne devient évidemment infinie que pour des va- 
leurs de 4 entieres et négatives ou zéro. 
Nous avons donné, dans le mémoire cité, I'exposé des propriétés les plus re- 
. . ROLE u P , . . 
marquables dont jouissent ces dérivées DEG définies par la formule (5). Parmi 
> 70 
les formules que Ton y trouve démontrées, il en est principalement deux FF) dont nous 


avons besoin pour la transformation de FTéquation (3). 


La premiere est celle-ci: 
i=n 


=2( Ö) 6 
ple)D” (0) =E (1), u. DÅ (8 (STD Eran (8), 
ou 
plx) = av + dr + ar + rst ant". 
w(x) est une fonction quelconque et wu; désigne le coefficient al Pe, 


La Seconde formule dont nous ferons usage est la suivante: 


ER He 


DEDE 3 SD (fö) osnnnnnnrnnnn (9), 


i= 


qui exige bon que 


fa, FD, FDA 


soient des fonctions continues et finies dans de xv, a £. 


”) Pour s'en convaincre, il suffit de remplacer dans la formule (5), m par m+p, p désignant un nombre entier 
et positif quelconque. Alors, supposant m—u>0 quant å la partie réelle, nous avons 


mp SER u=— ls I Pp mt+tp-u— NIE 
a Sö fe fejd = T(m-+p—u) DO AD? ar 2) f(2)dz 


Lo 


mMm— 


— (mp u—1) (m-p—u—2). > Om) De 


= 
P(m+p—-u) KC). 


TND DI fe 


Zz 2 


"I 1 ce. les formules (34) et (14). 


6 HJ. HOLMGREN, 


Revenons maintenant aå la valeur (4) de y; par sa substitution dans F'équ. (3) il 
viendra d'abord 


ut2 uti u 
ÅA, DAR z2t ÅA, Din z-tF4,D,,2=0 BOT. DRA (10); 


et il s'agit de déterminer la fonetion z et les constantes u et x, en sorte que cette équa- 
tion soit identiquement satisfaite. 
En ayant égard aux valeurs (2) de 4, et de A;, on trouve par la formule (8) 


ANDE DEAD (fel AD CRED 


u+il uti flög Al 
AID nara =" är (CA 2 a (later 1),D (4,2) 
ou, pour abréger, les indices x,zx, sont omis. L'équation (10) se transforme alors en 


DT (A,)+D""(A,—(u+2), 4.)2+D"(4,—(ut+1)4,-+(u-+2), 45)2=0 .. AD. 
Maintenant, en vertu de la formule (9) on a 


(Cm 2) ins 


EET (4.2) 


DE (CRED DD (AE 


= , 
L=X9 


åa la condition que Az soit continue et finie dans Fintervalle de z, a z. Ensuite la 
méme formule donne 


DEED(ARD NA, — (+ 2), 43) =D YD(452) t (4 (ket 2), ANA 


(x Ta AD 7 


= DDR FD(A (4 NN SEEDA PAS 


pourvu que DEAR Na soit finie et continue depuis x, jusqu'a x. 


Faisant successivement usage de ces deux résultats pour la transformation de 
FTéquation (11), on arrive aisément a la transformée 


DÅ |D (442) + DA, —(4e-2),45)2 [40 — (= 14) (02) AN) 


Zz, Lol 


(g=2) 


EC DE 0 (1) 


3 SCEN) 
Cette formule exige seulement que les expressions 
4,2 et D(4A,2) IE (4, —(u-F2),4;)2 


soient finies et continues dans Yintervalle de x, a x. Alors les premiers membres des 
équations (12) et (10) deviennent identiquement égaux. Chaque valeur de z qui satis- 
fait a T'équ. (12), conjointement avec certaines valeurs des constantes wu et z,, donne 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. T 


par conséquent, en vertu de la formule (4), une intégrale particuliere de la forme 
u 

=D z 
AM 07 c Zz RR 
åa Téquation (3) ou (1). 

Parmi les diverses manieres de satisfaire ä F'équation (12), nous choisissons celle 
, 

de prendre pour z une integrale particuliere de Téquation 


D'(4:2) + D(41— (4-2) 4) 2 + 40 — (0-1) 4 (ut 2)04)2=0, 
et de chercher ensuite a déterminer les constantes u et xo en sorte que, pour v= , 


1 
TE Rp Tree ="0) 
et 

1 


rmD(4:2) +(4:— (uu +2)4)2)=0; 


nous arrivons ainsi au 


Théeoreéme 1. 


Entre les intégrales y et z des deux eéquations differentielles lingaires du second ordre 


EE BO TSE a ra = 0 RESA TER SES TR ANA AS SAN (13) 
D' (422) + D( 41 — (te + 245) (40— (tet 1),42 + (+ 2)45)J2 =0 nn (14), 
AA; =a + ESA 


et 


FAN E PN TES DG SAN NA BEAR AA ISS RESET IE SARA (15), 
Av do | 
existe la relation 
y= SS ETS OR ONE AR SUN ser RR (16), 


et 
ro o(D(40) +H(4—(ut+?2)4)2) 2 BETR RE (18), 


lesquelles expressions doiwvent de plus rester finies et continues dans lWintervalle de äx ä x. 


Remarquons que dans les cas ou u est un nombre entier positif ou zéro, les 
équations de condition (17) et (18) sont satisfaites par suite des valeurs infinies des 


fonetions TT. La constante x, devient alors arbitraire et DE se réduit en effet å 
OC) 


une derivée ordinaire indépendante de x,. 


8 HJ. HOLMGREN, 


Puisque, en vertu de (13), 
Ah =O Al Or AT Mo 
sont des constantes, on peut déterminer la constante u par F'équation 
4, — (ut 1) 4i-H(u-+ 2) 42 = 0, : 


du moins quand 4; et A: ne sont pas nulles a la fois. D'aprés cela, pour trouver une 
intégrale particuliere z de Téquation (14), on na qu'a poser 


D(A:z) F(A,— (u—+ 2) 4:)z =0 
2= AGE es dos 
ce qui satisfait en méme temps a la condition (18). Ainsi nous sommes conduits au 
théoreéme suivant. 


Théoréme 2, 


Pourvu que les constantes A:=2>22c: et As; =b, ne soient pas nulles simultanément, 
VPexpression 


2 


DE ALENA ade let MERA TES TENN (19) 


est une intégrale particuliere de Véquation différentielle 


AS ar År AGM AS ford ESR (20), 
ou 
As = Aa HF bat + Ca” | 
Ao MF NEG NR ÄN VE NE SE NÖD a EB RÄT Ra frn re a (21), 
4, = av | 


st pour u on prend une racine de Vequation 


| > EDET 
AN (re VA NR (22), 
et st en outre on peut deéterminer x, par la condition que 


1 1 [Br a / 
SOFFA GT I CE kargt BREES JES SN RAS OSS Auc (23) 
sevanouit pour x=2, en restant de plus finie et continue de x ä x. 


Ces deux théoremes serviront de base å I'intégration de Féquation (1). 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 1) 


$ 2. 
Cas général de c.20, by —4a,c,Z0, 


Nous commencons par le cas général de Feéquation (1), ou les deux racines de 
Féquation 
= A> + box + Ca = (0) 
sont finies et inégales; ce qui suppose que c=0 et en méme temps bi — 4a.c. = 0. 


Alors on peut poser dans F'équ. (1) 


a» + bax + cox2 = Cala —— «) (v— Pp) 


ö == q 
TER KFSTE RESET AS ND EN ST (24), 
ÖA 

ay 

DE) 

C2 


- ce qui la réduit å la forme 


(20) (G=) I (2 0 IE Pi = (Marosecaoaaoscsossors 1noasksgsossores (25). 


A cette équation nous appliquons le Théoréme 2 du $ précédent. Comme, en posant 


putY pet 


EE =O) 0 200509 08Y000EL ÖVYSNINNLSSONHILIISGINNTNNORJGHGESNANNNE (26), 
on a 
dar = SAS £) = = (0—0) (a—f 
il s'ensuit que 
0 6 Uu—aA —Db 3 
Ule DS (arter, (C- SB) natnorfeghobniirltee (27) 


est une intégrale particuliere de F'équ. (25), si Ton prend pour u une racine de Féqu. 


(ar DUR Ear Dar 20 


c.-a.-d. si pour u« on prend Yune ou PFautre des valeurs 


fe PES EN OD | 
RR MT SR FOTA RE LON (28), 
pf 2 TT )—47 =p—3—M 2 | 
de méme que pour x, une racine de V'équ. 
1 —a+ =b+ 
f(x) re) eo = (PR SIRENEN Rn (29). 


Il faut de plus que f(x) soit finie et continue de x, å x; car autrement la valeur (27) 
de y deviendrait infinie. 
K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 9. ; 2 


10 ( HJ. HOLMGREN, 


Quand les parties réelles de u—a—+2 et de u—b-F2 sont en méme temps 
>0, on peut satisfaire a Téqu. (29) tant par zv=2,=02, que par 2=2,=6, pourvu 
que f(z) reste toujours finie et continue. On obtient par conséquent deux intégrales 
particulieres de T'équ. (25). Supposé que le rapport de ces deux intégrales ne se réduise 
pas å une constante, question que nous examinerons dans le $ suivant, Fintégrale 
générale de notre équation sera 


SÅR AD = 0 + BD” (60 TE (ESR 


BB 


4 et B désignant des constantes arbitraires. 
Afin d'assigner les cas ou les parties réelles de u—a—+ 2 et de u—b + 2 sont 
simultanément > 0, prenons d'abord pour wu la premiere valeur w en (28); on aura 


5; ENE petg — 14+V(2-1-4r  pletB)+24 
FR ER er Kö sa D AGE) 208) | 3 


Maintenant, si I'on suppose que toutes les constantes de T'équ. (1) sont réelles, 
il y aura de méme, suivant (24), des constantes p, q, r en (25). Quant å « et £, elles 
seront ou des quantités réelles ou des imaginaires conjuguées. Cela étant, les formules 
(31) montrent immédiatement que les parties réelles de w—a—+2 et de u —b + 2, 
deviennent égales et 23, lorsque & et 6 sont des imaginaires conjuguées. Donc la 
formule (30) est toujours irréprochable dans ce cas, les deux intégrales particuliéres 
étant finies pour u=w. 

Si, au contraire, & et P sont réelles, il peut arriver, suivant (31), que la partie 
réelle de IT'une des quantités w—at+2 et w—b+2 soit < 0; mais celle de Fautre 
devient alors nécessairement > 1, car la somme des deux est 


uw—a+2+tu—b+2=1-+V(p- 1) —4r, 


dont la partie réelle est 21. 
Quant a autre valeur w" de u, il suit de la relation (28) 


uw'=atFb—3—uw 
que 


w—a+2=1—(w —b— 2) 
rg — (0-2) 


Concluons donc: 

1) Quand les parties réelles de w—a-+F2 et w—b+2 sont en méme temps 
>1, les parties réelles de w'—a+2 et uw'—b+2 seront toutes les deux 
<0, et reéciprogquement. 

2) Quand les parties réelles de w—a+2 et w—b+2 sont >0 mais <1 å 

la fois, il en sera de méme des parties réelles de u'—a—+F2 et de u'—b+2, 
et réciprogquement. 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. sö 


3) Lorsqu'il arrive que, des parties réelles de w—a—+2 et w—b-+2, F'une, celle 
de w—a—++2, p. ex., est 21, tandis que celle de u—b+2 <0, on aura aussi 
la partie réelle de w'—a—+H2 21, et celle de w—b-F-2 <0. 

Donc les deux intégrales particuliéres en (30) obtiennent des valeurs finies et 
déterminées dans le cas 1) pour u=w, et dans le cas 2) tant pour u=u' que pour 
u=u", quelle que soit du reste la valeur de x, réelle ou imaginaire. 

I ren est pas de méme dans le cas 3), p. ex. lorsque 

uw—a+2 21, mais w—b-+F2 <0, 
quant aux parties réelles. Néanmoins, on peut satisfaire a Téquation de condition (29) 
par s=a,=02 tant pour u=Mw que pour u=u". Mais, en vertu de la condition que 
f(x) doit étre finie et continue de 2, å x, il faudrait alors supposer de telles valeurs de x 
que £ ne se trouvåt pas comprise dans Yintervalle de «& å £; par conséquent, les 
intégrales n'auraient pas toute la généralité désirable. Parfois, c.-å.-d. lorsque la partie 
réelle et négative de w—b-F2 est numériquement supérieure å celle de u—a—+2, 
on peut aussi satisfaire å la condition (29) par z=-+&. Cependant les intégrales 


correspondantes ne seraient non plus finies qu'en supposant x comprise entre certaines 
limites. Sans nous arréter a de telles formes d'intégrale, nous allons en chercher d'autres 
de la forme (30) qui ne soient assujetties a aucune restriction relativement åa la variable 
indépendante x. Avant de nous en occuper, il importe d'examiner les conditions pour 
que la formule (30) donne en réalité l'intégrale générale de Téquation (25). 


$ 3. 
Recherche sur la formule (380). 


Dans le $ précédent, nous avons désigné par a, b, w et u" les quantites 


far 
Rå 
portra | 3 LAG FOND NB ba Ny AR BRLLJUNGYSLL GNT JAN BULNENOLBBELBBLTLJEJ BORN BUENE (33 
D= BR 
ft AN EDET | 
ETERN FUN O a VA 00) DI ra NR SR (RS RE a a (34). 
ESV (ENE : 


Reciproquement on a 
p=a+b | 
lt rr 0 Cr ANSER on Est b bg ET an ÄN få sne os (85). 
EN 


ou pour u on peut prendre å volonté w ou ww"; puisque la valeur de r n'en chan 
Maintenant, si dans T'équ. (25) 


(2— &«) (2—B)y" + (pet DY AE NES soba (36) 


ge pas. 


2 HJ. HOLMGREN, 


on substitue les constantes a,b, wu aux constantes p, qg,r, on peut la proposer sous 
une ou Fautre des deux formes 


(z— 2) (z—6)y" + (alz—B) =E b(2—2))y' Fl LD DY nen (37) 
(v — 0) (2—B)y" + (a(z—B) + ble —2))y + (u-+1) (a-Fb—u— 2)y =0..... (38), 


en prenant pour ju I'une quelconque des quantités w, w' en (34). Cest sous I'une ou 
Fautre de ces formes que nous proposerons désormais notre équation. 
Une intégrale de cette équation est, suivant la formule (30), 


ou 


ST "(2 ÖNA RA (39), 


AD er är JRR ände 


expression finie et déterminée quelle que soit z, pourvu que les parties réelles de 
u—a+?2 et de u—b-F-2 soient >0 simultanément au moins pour u=w. Cette condi- 
tion n'est pas nécessaire pour des valeurs entieres et positives de u. 

Il reste cependant a savoir si les intégrales données par cette formule dans 
lesquelles entrent deux constantes arbitraires, sont en effet les intégrales générales. 
I faut et il suffit pour cela, comme nous le savons, que le rapport des deux intégrales 
particulieres ne soit pas constant. Nous allons maintenant examiner cette question. 

Il s'agit de trouver si un rapport de la forme 


uw uw—a+1 u—b+1 
ID) (20) (= 
2,0 
R=— FS SN RR a rei (40), 
D, s(r—2) (2—5) 
> Bb 


ou u, a, b sont quelconques, peut étre indépendant de x. Nous supposons, bien entendu, 
que lorsque wu nest pas un entier positif ou zéro, les parties réelles de u—a—+> et 
u—b+2 sont > 0. 

En vertu de la définition (5), on a 


BUY 


ST —1 (6 LE ay" —a+1 ( SS BY" —b-++1 Je D” g(x) | 


CL 

u u—a u—b 1 7 
BO te 
Ät « (41); 


x 
uu 


= u—Db fc —Uu— u— 6 — q 
DÅ (2 AR a) + GD Dh +1 dl fa D | (« ZE | (er 0) + GM RA 2 D”y(z) 


B 


ou, pour abréger, nous avons posé 


z 
a il 
plx)= a 
[14 


oz 


br) sö =E NTE ERE 20: MEG ENE (ef a 


B 


AT — (Ge Cd 2 TT iG EEE b+ de =D (e CM a" —a+ (eb 1 


L, 0 


. (492). 


B 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. if 


Par m on doit entendre un nombre entier et positif gquelconque, pourvu qu'il 
sot plus grand que la partie réelle de ju. 
Il g'agit done de trouver si le rapport (40) ou, comme on peut I'écrire maintenant, 


Om oo ftrerteseeeeseneererteerererereseren rr nern seen en nes ren ne rent na É (43), 
D w(x) 
peut se réduire a une constante. Cela revient a examiner si P'équation 
mM m 
AD gl(x)-F BD v(r) =0 
ou Féquivalente 
i=mM—1 
Aglc) F Byle)= Ci(x a) Sf cn ÄR SERA SR RENT (44) 
G==0 


peut avoir lieu en déterminant convenablement les constantes A, £ et les Ci. 
Nous prouverons d'abord que cette équation ne peut pas subsister, si I'on suppose 
nulles toutes les constantes C;, c.-å.-d. nous prouverons que Féqu. 


5 (& B 
Aplx) fe By(r)=0 ou RE - (25) 


est impossible. A cet effet, en substituant dans Texpression (42) de g(x) 
2=0 + (2 
2=P + (2— P)u, 


eu, 
et dans celle de w(x) 


on aura 
1 


(p=0) PT M—-u—1 u—a+Fl1 u—b+1 5 
plx) = ED) fa wu) u (0 —B + (2 MM sosssna (46) 
0 
et 
pa DERE Ar TERS TN a ESA 3 
vår) = e OR ÅK wu)” ET (EG J Eg KORA en (47) 


Les parties réelles de m—u, u—a+2 et u—b++2, sont >0 par I'hypothése, et par 
conséquent aussi celles de m—a—+2 et dem— b—+ 2. Mais nous convenons de supposer 
qu' aussi les parties réelles de m-—-a-+1 et de m—b+1 sont > 0, ce qui est permis, 
puisque m peut étre choisi aussi grand que Ton veut, sans que les valeurs de D”g(x) 
et D”y(z) en (41) en soient altérées. 

Cela posé, la formule (46) donne en tous cas pour rv= 


plc) =0 


Pour x=46, on a, par la méme formule, 


1 
0 CRM BY NE as) 
plB)= de (AE OT Hg fa AV DN RR a+ SD S 


F(m— u) 
0 


14 HJ. HOLMGREN, 


or cette expression ne peut devenir nulle, puisque nous supposons « et 6 inégales et 
la partie réelle de m—wu > 0; donc 


pp) differe toujours de zéro. 
Par un raisonnement analogue pour la formule (47), on trouve que 


w(e) différente de zéro. 


mais 


Concluons donc que le rapport 
(2) 


ww) 


est essentiellement une quantité variable avec x, sa valeur étant zero pour x=0 et Iinfini 
pour v=6 tout en restant continue dans Fintervalle. Donc F'équation (45) est inadmissible. 

Pour satisfaire, sil est possible, a Féquation (44), il faut donc supposer qu'une 
au moins des constantes C; differe de zéro. Or, observant que Y'on peut écrire les 
valeurs (42) de f(x) et y(x) sous la forme 


plx) = Dy (a a a)” (Mar (CO GE —Mm—(b—m)-+H1 


(2) Na DG ST a" —m—(a—m) + (a ha By" —m—(b—m)-+1 


xp , 


il s'ensuit, vu la formule (30), que 


== AKP (2) EB (Ar are (48), 


ou 4 et £ sont des constantes arbitraires, est une intégrale de Féqu. 


(v —2) (2—P)y" + ((a—m) (v—£) + (b—m) (z— Py 
ar (ls RA 0) (GAO 2) FEN öd adasaosastibagssnnar 609590 s0s0906900k (49). 


- 2 RS SR A + Mrfg SAS 2 FU. el) 
La formule (48) représente méme Jlintégrale générale de Téqu. (49), le rapport "G 
n'étant pas une constante, d'aprés ce qui précéde. Donc le premier membre de (44) 


A plx) + By) 

peut représenter chaque intégrale particuliere de Féqu. (49), en choisissant convenable- 
ment les constantes A et B. Par conséquent, pour que T'équ. (44) puisse avoir lieu 
sans supposer nulles toutes les constantes C;, il faut et il suffit que Téqu. (49) admette 
une intégrale particuliere algébrique et entiére, differente de zéro et d'un degré in- 
férieur å m. 

Nous sommes donc conduits å chercher les conditions auxquelles une équation 
de la forme 


(z2—0e) (2 — B)y" + (alz—B) + ble — 2))y' + (2 +1) (u'tHlly=0 ooo (50), 
(ou uU'=a+t+b— wu'--3) 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 15 
a une intégrale particuliere algébrique et entiere 
i=k 
Hj == 2 (Oi (CBrr7 MM) ecsdosjosvaatspökkrorosnrn sr RR Isar a ÖDE > (DM); 
i=0 
ou nous devons considérer C; =0, & étant du reste un entier positif quelconque ou zéro.' 


Substituons TIexpression (51) en (50): il viendra d'abord, en ordonnant suivant 
les puissances de z£—2«, 


i=k U==l(6, 
SIE) (u'H1)-+H(a++Hbi+Hili—1)] Cil(x — 2) + (e—B) de +Fi—1) Clz— a)! =0, 


ou, puisque 


ds 0 fe ur 3, 
Z(u+i+ 1) (u”-F fd 1) C(z=— 2) + (0 BE eri Ty Cilz==2)== 0: 
Pour identifier cette équ., il faut d'abord poser 
(EST fe Ne dgr NRA NN UR (Gb), 
(w-Fi+1) (w'tHi++H1) Ce (CSF ID (OR Car onserascesatosconsa (53), 


depuis 2=0 jusqwa i=k—1. 


puls 


Puisque nous devons supposer C, =0, la condition (52) exige que 


(a as SM Idel SN 06 AA EE (54), 


c.-å.-d. que FI'une ou lautre des quantités w et wu" soit un nombre entier négatif (<0). 
Cest une condition nécessaire pour que F'équ. (50) ait une intégrale particuliere de la 
forme (51). Nous allons montrer que cette condition est aussi suffisante, ce qui revient 
a faire voir que I'on peut toujours satisfaire a la condition restante (53). En effet, 
de (53) résulte 


Et 2-0 (e-F 1G-EL) rn bel(arkö)l(a- kick)... (a-kkbo 1) 
C, ST (6- &) (u'-Fi+tlD(u'+Hit+2)... (u' +). (u'HFitl)(u'+Hitt2)... l(u +) ; C, SERA (55), 


laquelle valeur de C; satisfait par conséquent å (53) depuis i=0 jusqu'å i=&—1, pourvu 
qu'elle ne devienne pas infinie pour: certaines valeurs de i. Or cela ne peut arriver 
que lorsque w et wu" sont å la fois des nombres entiers négatifs, dont I'un numérique- 
ment <k. Il faut done distinguer les deux cas suivants. 


1. Une seule des quantités w et w' est un nombre entier <0, p. ex. 
2 


== (mtr LD); 
ou m est un entier positif ou zéro. Alors, pour satisfaire å la condition (54), il faut 
prendre k=m, aprés quoi la formule (55) fournit des valeurs finies et déterminées 
aux constantes C;, dont C, seule reste arbitraire. L'équation (50) a par conséquent 
une seule inteégrale algébrique et entiere du degré m. 


16 HJ. HOLMGREN. 


2. On a simultanément 


= — (öar LD), u'=—(n—+ 1), 
m et n étant des nombres entiers positifs ou zéro et 


m <n. 


Si, pour satisfaire a (54), on prend £k=m, la formule (55) donne des valeurs finies 
et déterminées pour toutes les constantes C;; C, reste arbitraire et Fequ. (50) a tou- 
jours, comme précédemment, une imtégrale algébrique du degre m. 

Si Fon prend au contraire k=n lorsque n>m, le dénominateur dans V'expression 
(55) de C; s'annulle pour i=0, 1, 2...m. II faut alors remonter åa Téqu. (53). En y 
posant. successivement 1=0, 1, 2...m—1, les constantes Ch), Ci, ....Cna Sexpriment 
comme précédemment en C,,, qui reste arbitraire; car, en contimuant de prendre i=m, 
on arrive åa la condition 


(GAS) Crn = 0, 
OM , då . . . Y c a . 2 . , a , 
indépendante de C,, mais qui exige C,,1=0, a moins que atm ne soit égal åa zéro. 
Si cela n'a pas lieu, il faut prendre C,+1= 0, et la formule (53) exige pour i = m—+1, que 
(atTm+t+1) Car2= 0; 
donc il fallait aussi prendre C,,+2=0, å moins que I'on nait atm-t1=0, et ainsi de 
suite. D'ou nous coneluons qu'il fallait prendre 


Chr Car AR Sr C.=0; 


c.-a.-d. que nous retomberions sur PFintégrale déja trouvée du degré m, a moins que 
Flon nait 


OS 
en désignant par r un entier compris entre m et n—1. Dans ce cas, au contraire, on 


peut aussi satisfaire å la condition (53) en prenant d'abord 


Can ng so Ö0 


aprés quoi les constantes C,,, Ci: :: Cia Sexpriment par des valeurs finies en C, qui 


reste arbitraire. LT'équation (50) a par conséquent deux intégrales particulieres, algé- 
briques et entiéres, dont nous pouvons considérer I'une du degré m, et Vautre du degré n. 

Remarquons au reste que dans ce dernier cas, la quantité b dans T'équ. (50) est, 
comme a=—r, un entier négatif compris entre —m et — (n—1), en vertu de la rela- 
tion h=uw-Fuw'—a+3=—m—- n+tr+1. D'ou il suit que la condition relativement å 
a et a b peut étre remplacée par cette autre, que u —a+t+F1=r—m et w—bt+F1=n—1—r 
soient des nombres entiers positifs ou zéro. Nous pouvons donc résumer le résultat 
obtenu dans le théoreme suivant. 


Théoreéme 3. 


La condition nécessaire et suffisante pour que Véquation 
(a—e) (2— By" + (alz— 6) + ble —e))y' + (w++1) (u'+Ny=0 
| (ou w'=atIb—uw —3) 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. il 


art une intégrale particuliere algébrique et entisre (diférente de zero), est que l'une ou Vautre 
des quantites w et uw' soit un nombre entier <0. Lorsque lune seulement des quantités w et 
”" 


w' est de cette forme, p. ex. w=—(m-F1), ou am est un entier positif ou zero, Vequa- 
ton a une seule intégrale algébrique et entiore, qui est alors du degré am; lorsquvon a 


ä la fors 
PE (an DEREN 
et mEn, Vequation a toujours une integrale du degré am; elle en a aussi une autre du 
degré 22, si de plus w—a—+1 et uw—b--1 sont des nombres entiers positifs ou zero. 
Revenons maintenant å YFéqu. (49). - La condition nécessaire et suffisante pour 
qu' elle admette une intégrale particuliere de la forme 


t=M—1 


Aglr)-F Bylz)= 3 Cl(v—0) d 


v=0 


c.-a.-d. algébrique et entiere d'un degré inférieur ä ar, cest, d'aprés le théoreéme précé- 
dent, que T'une ou lautre des quantités 
u—m et atrbru—3—m=Uu'—m 
soit un nombre entier négatif dont la valeur numérique ne surpasse pas m, ou, ce qui 
revient au méme, que l'une ou PFautre des quantités w et uw' soit un entier positif (ou 
zéro) inférieur å m (comme nous Favons du reste supposé d'avance). Voila donc le 
seul cas ou lF'équ. (44) a lieu, en déterminant convenablement les constantes Å et B. 
Or, lorsque cela arrive, le rapport BR en (43) ou en (40) est réellement une constante. 
Donc, posant en (40) 


0 fu EI 
nous avons démontré, qu'en supposant 
o+t1>0 et T+F1>0 
quant aux parties réelles, le rapport des deux foncetions 
a 


x,0A 


a) (£ —B) et DÅ (x 


LB 


(£ OEEOR 


est constant seulement lorsque 4 ou 4—0o—7T—-1 est un nombre entier positif ou zéro. 


$ 4. 
Intégrale générale de Téquation (1). 


Nous pouvons maintenant former dans tous les cas possibles Fintégrale générale 


de Tequ. | | 
(e= 0) (e= PW” = (jaga IN a TNE 0) soossssssanaeonaosesossososssssenssosee (56). 


Nous la supposons réduite, comme précédemment, åa la forme 


(£—2) (2— by" + (alv — BP) ++ ble —2))y' + (4 +1) (fu + 1l)y=0.oc (57) 
(ou u'=at+b—wuw —3), Å 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 9. 


18 HJ. HOLMGREN, 


ou, ce qui revient au méme, a cette autre 


(EA a Bare a (ra (a ES SON 
en prenant pour u Tune quelconque des valeurs w et w", exprimées, amsi que a et b, 
en p, 4, r par les formules (33) et (34). 

Quand les parties réelles de u—a—-+2 et u—b+2 sont en méme temps > 0 
pour u=w ou u=uw', la formule (30) donne Fintégrale 


YADA (a (AO RED EO TO TNE E 


D'aprés 1e résultat obtenu dans le $ précédent, cette formule contient lintégrale générale, 
toutes les fois qu'aucune des quantités u ou atb—u—3, c.-a.-d. w on w", n'est un 
nombre entier positif ou zéro. 

Dans tout autre cas, on peut faire dépendre Yintégration de Féquation (58) de 
celle d'une autre équation a laquelle la formule (59) est appliquable. On peut y 
arriver par des procédés divers, desquels nous allons considérer d'abord celui de Tin- 
troduction de nouvelles variables. 

Substituons, dans Féqu., (58) 


d'ou 


y=(2—0) "[(€—e0)2+ 22] 
y'=(e—0) [et 24 —0)2 (2-1), 


nous aurons 


(2— 0) (v— B)2" + (v— 2) [(a-+ 24) (z— 6) + bl(z— 2) 
TT [AA a1) (2 BOR (es DIR bs 2 ARE (61). 


Partant de cette équation, on obtient les deux transformations suivantes, em- 
ployées eauparavant par M. SPITZER. 


Premiére transformation. 


Prenant en (60) et (61) 
ZE T- a 


et divisant par z—«, on trouve que l'équ. (58) se transforme, par la substitution 


NE (2— p)2" + [(2— a) (2— 6) dbl(z— )]2-F (u— a 2) (6—w==1)2= 0... (63). 


Cette équation se réduit a la méme forme que F'équ. (58), ou 


(2 —0) (2£— BP)" FH [alr— Bb) + bile —2)]+ (vu tH1) (ar tFbi— ur — 2)2=0, 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 19 


en posant 5 
u—a+ 1 = Uj 
UV=—=0) = AA 
b = bj. 


Un résultat analogue s'obtient évidemment par la substitution en (58) de 


y= e—= z 


Pour indiquer plus commodément cette transformation, désignons Pintégrale générale 


de Téqu. (58) par 


ÖRE LEO ND) pss ESA EN ER oto SE KN AE so FA pA bog; (64); 

ainsi les transformations dont il s'agit maintenant, peuvent s'exprimer par la relation 
Sr 0 1 a 

F(P an =(0—2 2 (pu 20 NSI ör VM rr (65). 


Cette relation a lieu pour l'une ou F'autre des valeurs u=w et u=w" indifféremment; 
car on a évidemment 


Je (VIS GO) = (RE (ND) ASA oe steel a Se (66), 
ou 
(0; a, = Ela 0 UU dd, Örn Sr Seg ME (67), 


Féquation (58) ne changeant pas en remplacant u par a-tFb—u— 3. 
Si I'on veut appliquer de nouveau a Féqu. (63) la transformation 


z=(2x— P) 
ou bien åa T'équ. (58) la transformation 


= (a—02) — (e—M Dö 
on a, par les formules (65) et (67), 


1—0bh 
v, 


7 (GEN 0 EG TRI DE TD) 


=(2— Bb) "F(—(ut1),2—0a, 2—b). 
Substituant ce résultat en (65), on a aussi 
F (4, a, b)=(2— 2)" "(2—B) ”F(—(utl),2—0a,2—b) vn (68), 


ce qui contient la transformation cherchée, et permet, si I'on veut, de former immédiate- 
ment F'équation en v par le changement, en (58), de u,a,b en —(u+1), 2—a, 2—b 
respectivement. 


Seconde transformation. 


Dans Féqu. (61), nous introduisons une nouvelle variable indépendante u, lige a x 
par la relation 


20 


HJ. HOLMGREN, 
d'ou 


(u—a)? de 
SR TR (a— fp)? du 


5 dz (u—ca)t d?2 


L 20u— a)? d2 
de? — (a— BY: du (a —8): du 5 
L'équation (61) se transforme d'abord en 


(u— &) (u Ör F (u—e) [(2--24—a—-b) (u Aa = 
+ [4(4+a—1) (u— 2) + (4(a+b+2—1) + (ut) (a+b—1—2)) (e—6)12=0 
Donc, si nous prenons 


Al(atFb-F4—1) + (u+t+1)(atFb—u—2)=0, 


ce qui revient a prendre pour 4 T'une ou Fautre des valeurs 


2=—(w+1), 


A=— (at b-—mw—2) =S Il)g 
ou bien | 
A=— (uu + ie 
nous arrivons au résultat suivant: 
Féquation 


(0-0) (6 —-BY = (a6—-0-LiB-—Y FR-LNE-E = 2Ny=0 
se transforme, par la substitution 
= | 


U—A 


a—8B) | 
g— A= 
en 


(u—2) (u—B) a + [(2+4—a—b)(u—B)-+b(u—)] 


at lut 1) (u—a- 2)z=0 (71). 


On peut exprimer cette transformation plus simplement, par la formule 


= ) 
Fja(jnka, 5) — (00) TTR (0 Due Ar BN) BR RANE (72), 
> (0—8)? 
ou u—A0=—. 
LA 
De méme, on trouverait 


ou 


(a = (TER 200) 


(74). 
Par les deux transformations que nous venons d'exposer, il deviendra toujours 
possible de faire dépendre Vintégration de Véquation (58) de celle d'une autre équation 
dans laquelle les quantités correspondantes a u—a-F2 et u—b+2 en (58), auront 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. il 


leurs parties réelles >0. La formule (59) fournit alors des intégrales finies et dé- 
terminées. Les mémes transformations permettent d'assigner å ces intégrales des formes 
diverses dont nous nous bornerons a donner celles qui suffiront pour exprimer les 
intégrales générales dans tous les cas possibles. 

ff cet effet, il faut d'abord se rappeler la remarque du $ 2, qu'au moins Pon 
u=Xvw, la partie réelle de I'une des deux quantités 

u—a+?2? et u—b+2, 

est nécessairement >0, supposé toutefois que les constantes p, q,r en (56) soient réelles. 
Du reste, lorsque pour u=Mu les parties réelles de ces quantités sont a la fois >1, 
elles seront <0 pour uw = wu"; lorsqu'elles sont >0 mais <1 pour u= w', il en sera de méme 
pour u=wu"; et enfin, lorsqu'elles sont de signes contraires pour u=w', elles conserveront 
les mémes signes pour uw=u". Il y a donc lieu de distinguer les cas suivants. 


1. Les parties réelles de u-—a—+2 et de u—h+2 sont >0, au moins pour u=uw'. 


Alors, 


notre equation a pour intégrale 


NG 


äg 


NE Fare 


y= DE (0 ST + BD” (ev (05), 


expression finie et déterminée au moins pour u=mw. Daprés le résultat obtenu $ 3, 
cette formule donne (au moins pour u=w) lintéyrale générale, toutes les fois que ni u 
ni a—-Fb-—uw— 3, c.-a.-d. ni w ni w', ne sont des entiers positifs ou zéro. Dans ce cas 
d'exception, les deux intégrales particulieres en (75) se confondent en une seule. 

Jil arrive que FIune ou PF'autre des quantités w et w' soit un entier positif ou 
zéro, on peut faire usage de la transformation (68), qui, a laide de la formule (67), devient 


NEW 


y= E(u, a,b) =A(2— a) (2 —6B) 


(ar 0= = 2), 20; 2=0)- 


Lintégrale (75) peut donc étre remplacée par 
—b( -— )— u—b M=10 
ET NGE OM VAD IE INA me 


G DD —U— u—b UU —A 
FR (76), 


qui est lintéqrale générale au moins pour u=w, pourvu que ni —(a+Hb— wu — 2) 
= —(w' +tH1) ni —(w F+H1) ne soient des entiers positifs ou zéro, c.-å.-d. toutes les fois 
qu aucune des quantités w et u" n'est un entier négatif <0. 

Les deux formules (75) et (76) suffisent donc pour donner YFintégrale générale, 
excepté lorsque ww est un nombre entier positif ou zéro, et en méme temps wu" un 
entier négatif <0. Mais alors on a recours a la transformation (65), ou 


y=E(u, a, b)=(z—8B)  E(udt1,a,2—b), i 
ö F'intégrale de Teéqu. (58) sous la forme 


TÄD G ENG RT +BD' ING oh Gå + == NN (77)- 


| 


22 HJ. HOLMGREN, 


Toutes les fois que —wuw" et w+H+1 sont >0, cette formule donne Vintégrale générale, 
pourvu que ni w—b—+1 ni w'—b+1=-—(w—a-+2) ne soient des entiers positifs ou 
zéro, c.-å.-d., puisque dans notre cas la partie réelle de u—a—F2 est supposée >0, dans 
tous les cas, excepté celui ou wu —b—+1 est un entier positif ou zéro. 

Le seul cas qui reste å traiter est, par conséquent, celui dans lequel en méme temps 


w=m, = Ra a OS 
Mm, n, s étant des nombres entiers, positifs ou zéro. Lorsque cela arrive, on a aussi 
w —a+l=r, 
ou r est un entier positif ou zéro, en vertu de la relation 
MW MW FF Bar vy 
de sorte qu' entre ces nombres existe alors la relation 
m—+tn=r—+Fs. 


4 


2. La partie réelle de u —a—+ 221 et celle de u—b + 2=0. : 
Ces relations ont lieu en méme temps pour u=w et u=w", en vertu de la 
relation w+Fu'=a+b—3, de laquelle résulte 
uw'—at2=1—(u'—b+2) et u'—b-+F2=1—(u'—a—+?2). 


Il faut distinguer les 3 cas suivants: 


a. w+1>0, u”<0 quant aux parties réelles. 


La formule (77), ou 


Ae sa 0) 


présente toujours lintégrale générale, puisque w—b+1 et u'—b--1 sont tous deux 
des quantités négatives. 


b. w-+H1>0 et u'tl1>0 (leurs parties réelles). 


Faisant usage de la transformation (73), ou 


HEM CO (TN (0 Ch AUEL 0==0) ovana os (UM) 
ou 
U—=b= EET ; 


föl 


nous aurons 
—(u+ u u—a+ atbhbu— 
YE (x Pp) v NAD (u — 0) Ä "(u—B) - ä 


U, a 


BD (ur SRK KA INA (80), 


B 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 23 


s 2 (e— 8)? 
ou Un ST 


valeur finie tant pour u=wuw que pour u=w', et donnant lintegrale générale pour telle 
des deux valeurs qui n'est pas un entier positif ou zéro; car nous avons supposé 
u—b-+1<0. 

Si, au contraire, w et u" sont a la fois des entiers positifs (zéro compris), cette 
formule ne donne qu'une intégrale particuliere. Alors, en vertu de la formule (65), on 
peut poser en (79) 


2 (0, a, NOTA 01) = (00) (00 MEN 00) 


=(—) "Pilu—a+1l,2—a, 200+4—a—b), 


LB 


ce qui conduit a la forme dintégrale 


5 —( —(u— 2 u— =AN=0I2 
N=(0 0) — (AD REN AD, (0-3 UP) NE 
u—d Hun) 
SEA AA AA (81), 
VS a (TC=AP 
ou N—b= EA 


Cette formule donne lintégrale générale tant pour u=w que pour u=mu", a moins 
que u—a-F1 ne devienne un nombre entier positif ou zéro. Donc les deux formules 
(80) et (81) suffisent pour exprimer Yintégrale générale, å Vl'exception du cas ou 
simultanément 

w=m, w=n et w—a+t+l=r, ce qui entraine aussi w—b-+tF1=—(s+1), 
en vertu de la relation w'=a-—+Fb—w—3, et de telle sorte qu'entre les nombres 
entiers et positifs m,n,r,s subsiste la relation 


m—+s=n+-r. 


ec. w<0 et w'<0 quant aux parties réelles. 


Dans la formule (72), changeons uw en atb—wu—3. En ayant égard å la 
relation (67), on trouve 


y=Flu,a,b)= Flat+Fb—u— 3, a,b) 
—(a-+b—u— 2) 
= (x—0) Fi(atFb—u—3,a+b— 2u—2, b). 


Or, en vertu de (67), on a aussi 


EN (Cl OR MED) Gar 0 JOE b) = HE (wub 2), (gle Ör 2u—2, b); 
done g 
EP (ja, 0 DYGD ENRIRET (E((SVEER a NOAA (82), 


Ö (0— 8)? 
ou U—0A=———. 
DT 


24 HJ. HOLMGREN, 


Nous pouvons donc proposer Yintégrale de V'équ. (58) sous la forme 


D 2 b+: — —(t 
y=(2— 2) (a+b—u KADE FR a 00) (u++1) 


—(u—b-F2 — an —(4u 
BODE 0 re (UH) MOR HARE AE ejer re SARK (83), 
N (CSA? 
Ou p U—0A=7— 
x—A 


Cette formule représente lintégrale générale pour telle valeur de u qui ne fasse pas de 
u—b-+2 un entier négatif ou zéro. Lorsque au contraire u—b—+ 2 devient un entier 
négatif ou zéro tant pour u=Mw que pour u=ww', on peut se servir de la trans- 
formation suivante: 


Changeant en (82) u en a-tb—wu— 3, ce qui n'altére pas la valeur de y, on a 
y— Einar b)ale—e) ÖRA, Ur 4 a 0, 0) 


or, suivant (65), 


1—0D0 


F(u—a-F1,2u+t4—a—b,b)=(u—£p) Fi(—(atb—u— 2), 2u-tF4—- a—b, 2—>b); 


donc 


ör Fu, d, b) (0 a) DENTA (a Fb pf 2), 2u-F4—a—b, 20). 


ou ASK 


ce qui donne YFintégrale de Véqu. (58) sous la forme 


z —(u—b+2 —b —(a+Fb—-u—?2 —(u NU— 0 
ye 2) (4 FD |A4D (a+b—i Ha 0) (4 ARB 1+l1 


U, a 


—(a+b-u— —(wN) n=G Å 
DITV AR (RE RT AO a esse > (0 
— 8)? 
ou LE De 
bn=03 


Puisque nous supposons u—b+1<0 quant å la partie réelle, cette formule présente 
Vintégrale générale pour telle valeur de w qui ne fasse pas de —(a+tb—mu-—2) un 
entier positif ou zéro, c.-a.-d. en vertu de la relation w'=a+Fb— w—3, toutes les fois 
que w et w' ne sont pas simultanément des entiers négatifs <0. 

Les deux formules (83) et (84) suffisent par conséquent a exprimer F'intégrale 
générale de T'équ. (58), si I'on excepte le cas ou å la fois 


w=—(m-F1), u'=—(n-F1), u—b-F1=—(s+1), 


ce qui entraine aussi w—a-Fl=r, ou, entre les nombres entiers positifs (ou zéro) 
m, n, r,s, subsiste la relation 
mtr =n—+s. 


INTEGRATION D UNE EÉQUATION DIFFÉERENTIELLE. 20 
3 u— at2<0 et u—b-F2>1, quant aux parties réelles. 


Ce cas rentre dans 2:0o) en y permutant a et b, « et Pp. 
Quelques cas treés-particuliers échappent a ces formules. Leur caractére commun 


est que les 4.quantités 

| fl BF ÖO—= 3) P0 OS 
sont en méme temps des nombres entiers positifs, négatifs ou zéro, de telle sorte, toute- 
fois, que lorsque u et atb—u--3 ou, ce qui revient au méme, w et w" sont de mémes 
signes, les deux autres u—a—+1 et u—b-F1 sont de signes contraires et réciproque- 
ment, zéro étant considéré comme valeur positive. Toutes nos formules ne donnent 
alors qu'une méme intégrale particuliére. 

Ces cas offrent cependant un intérét spécial par suite de leur relation avec la 
théorie des fonctions sphériques. Cest pourquoi nous allons considérer en particulier, 
dans le $ suivant, les intégrales qui correspondent åa des valeurs entieres de toutes 
les quantités 


fy OF Ö——8) UPS IL 


I 5 
Quelques cas particuliers remarquables. 


> Suivant le Theéoreéme 3 ($ 3), Véquation 


(2 — 0) (z— By" + (alz— B)+ ble — a))y + (ut 1) (at+d—u—2)y=0 .... (85) 
a toujours une intégrale particuliere algébrique et entiere, lorsque I'une ou Fautre des 
quantites uw et atb—u—3 (w et w') est un entier négatif <0. T'équation peut 
méme avoir deux intégrales différentes de cette espéce aux conditions exposées dans 
Je méme théoreéme. ; 

Maintenant, lF'intégrale générale de Téquation (85) peut étre proposée sous diverses 
formes moyennant les formules (65) et (68), ce qui équivaut åa la transformation de 
Féquation méme en dautres faciles a former par un changement de lettres en (85). 
Alinsi nous avons 


y= Fu, d, b) Få (2—20e) "”Flu—a+1, 2 b) TS (x fp ad, 2—>b) 
= (0) (SA TEE RENA (86), 


ou I'on peut prendre rå volonté u=w ou u=uw", c.-å.-d. changer u en atb—u— 3. 

De ces formules de transformation, on conclut, a F'aide du théoréme cité, que 
Téquation (85) a au moins une intégrale algébrique, toutes les fois que I'une quel- 
conque des quantites 


uu, atb—u— 3, HT a-K1l, jU—B AT rna (87) 


est un entier positif, neégatif ou zero. Par les formules (86), on peut ensuite proposer 
cette intégrale sous diverses formes, parmi lesquelles se trouve celle d'une dérivée å 
indice entier et positif, multipliée par certaines puissances de z—e et de zx—P. 

K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 9. 4 


26 HJ.-HOLMGREN, 


Supposons maintenant que les 4 quantités (87) soient å la fois des nombres entiers. 
Les intégrales générales des equations correspondantes s'obtiennent par les formules du 
$ précédent, a l'exception du cas ou u et atb—u—3 sont de mémes signes, tandis 
que u—a+1 et u—b+t+1 sont de signes contraires, et réciproquement. Nous revien- 
drons cependant a tous ces cas, afin de présenter les intégrales si possible sous la forme 
la plus simple, celle de dérivées a indices entiers et positifs, multipliées par des 


foo 


puissances de z—«e et de x 
Soit donc 


IL w=—(m-F1), u'=—(n+1), uu —a+t+t1l=r, u—bt1=s, 
ou, entre les nombres entiers et positifs (ou zéro) m,n,r,s, existe la relation 


n=m++r+s+t+l 


correspondant a la condition générale w'=a—+b—w —3. 
L'équation åa intégrer est, par conséquent, en eliminant n, 


(2 —0) (2z— Py" —[(m tr) (2—5)-+ (ms) (2 — «)]ly' F mlimtr-tFst+l)y=0.. (88)- 
En vertu du Theoreme 3 ($ 3), cette équation a deux intégrales algébriques et 
entieres du degré m et n=m-tr-+s+1 respectivement. La formule (75) les donne, 
mais sous la forme dintégrales multiples. Pour les proposer sous une forme plus 


commode, nous avons recours aux formules (76) et (77), dont la premiere fournit pour 
u=uw'=—(m—+tr-bs+2) Vintégrale particulieére 


Yi = (x NE NT DA (EO MG 


qui est évidemment une fonetion entiere du degré m. 
La formule (77) donne pour u'=—(m+1) l'autre intégrale particulieére 


y.= (ör ÖT TER) Dice) Bb (Gr JENA 


, 


qui est une fonction entiere du degré m-tr+stl =n, de sorte que Fintégrale 


générale de T'équation (88) est | 


CR (ET ARNE Di(z—2R (er ERA 


RADE (EA (re SENARE (89)- 


22 w=n, W=m, up—atl=s, w—b+t+tl=r, 
, ou, comme tout å I'heure, 
| n=m-+tr+s—+1. 
Téquation å intégrer est, en éliminant n, 
(z— 2) (z—£)2" + [(m tr + 2) (2—£) + (m-ts+ 2) (c++ 2) 
+ (m+1) (mtr tst2)2=0D0Dssmnnnsnsnsnsnnnnmn SINE (90). 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 27 
Appliquant åa cette équation la transformation 
1—4a 1—0D 
z=Flu,ab)=(2—0) (2—B) F(-(utl),2—0a,2—b), 
ce qui revient a y substituer 


, 


z=(20— REN (pg VER 


Téquation transformée en y devient exactement I'équ. (88). TLT'intégrale générale de 
Féqu. (90) est, par conséquent, 


gj ADi(z— AEG ST z 


LG (RRD (en a RE ST (SD fr ERT (91). 


Les deux intégrales particulieres sont des fonctions algébriques et rationelles des dimen- 


sions —(m+1) et —(m+tr+t+st+2)=—(n+1) respectivement. 


2 w=s,w=—(r+1), wu —a+l=n, uw—bt1=—(m+1) et n=m+t+tr+s+l1. 
L'equation a intégrer est, en éliminant n, 


(x— ee) (2— PJ" + [5 (mtr) (2— 6) + (mts+t+2) (v—2)]z —r(st+tl1)2=0.. (92). 


En y appliquant la transformation 


Fu, a,b)= (GEES a (SE il, 0 20), 


qui se réduit, dans le cas présent, a la substitution 


X 


—(m+s+1) 
z=(2z— Pp) UY 
on retombe de nouveau sur F'équ. (88) comme la transformée en y. L'intégrale générale 


de Téqu. (92) est, par conséquent, 


2 = sla) Ne BD (0-0) TE (0 TT i (93). 


x 
Les intégrales particuliéres sont algébriques et rationelles des dimensions —(s+1) et r 
respectivement. Aucune delles n'est une fonction entiere. Nous savons cependant, par 
le Théoreme 3 ($ 3), que Féqu. (92) doit avoir une intégrale algébrique et entiere du 
degré r. Pour VPobtenir, on peut se servir de la formule (76), qui donne, dans le 
cas present, 

(TER (a BEN RR TD (oh AR (a BE ET AEA (94); 


fonction entiére du degré r, pouvant remplacer une des intégrales particuliéres en (93). 
Un résultat analogue s'obtient évidemment dans les cas de 


w=r, uw'=—(s+1), u—a-+tF1=—(m+1), w—b+t+1=n et n=mtr+t+s+t+l; 


on na pour cela quwå permuter dans les formules précédentes r et s, & et PB. 


28 c HJ. HOLMGREN, 


Nous arrivons maintenant aux cas d'exception dans lesquels toutes les formules 
du $ précédent ne donnent quune méme intégrale particuliére. Cela arrive lorsque 
les quantités 


uy a—tb u 3, u- a—Fl1 et lan Ol 
sont des nombres entiers ou zéro, mais de telle sorte que, lorsque u et atb—u— 3 
(w et uw') sont de mémes signes, u—a+1 et u— b+1 sont de signes contraires, et 
réciproquement. Zéro doit étre ici considéré comme valeur positive. 


4, w=m, w=—(n+1), u—a+l=r, u—b+F1=s et mtn=r—+s. 
Eliminant n, Véquation qu'il sagit dintégrer devient 


(G= Oj (=P AF (Rs (KA ms Ne DY 
avec la condition essentielle 


Suivant le Théoreme 3 ($ 3), cette équation ne peut avoir qu une seule intégrale 
algébrique et entiere du degré r-bFs—m=n. Donc toutes les intégrales particuliéres, 
finies et déterminées, que I'on peut obtenir par les formules du $ précédent, quoique 
diverses en apparence, sont au fond les mémes, comme étant toutes des foncetions 
entieres du degré r-+s—m. La formule (75) donne cette intégrale particuliere 


Hy =D (0-0) (G=) srocorpa veto or beoskia svnakosaoorsssorert sr + (ÖT). 


x 


Les autres formes de la méme intégrale s'obtiennent en faisant usage des formules de, 
transformation (86). Ainsi on établit aisément les égalités suivantes: 


= Lr+s—-m+l1) D(z —e«) (2— 8)" = F(r+1) (x HORNEN (a NR 
= (st 1) (CC ENE DE (Vv 3 (GE é 


NNE ERE (98)- 


On doit observer que ces égalités cessent d'exister si I'on suppose r-Fs <m. 
T'autre intégrale particuliere peut toujours, comme on sait, étre proposée sous 


la forme 
dx 


= oja (= TEARS NES SIS SNR (99). 
Zi ya SR 


Il est facile, cependant, d'en trouver une forme plus simple. Cela peut se faire en 
partant de Tune quelconque des valeurs (98) de yi, et en considérant Féquation (95) 
comme limite d'une autre dans laquelle un des nombres entiers m,r,s est remplacé par 
une quantité qui en différe trés-peu. 


INTEGRATION D UNE EÉQUATION DIFFERENTIELLE. 29 


En effet, considérons, au lieu de Véqu. (95), celle qui en differe en ce que m y 
est remplacé par m-Fe, & étant une quantité positive trés-petite. Son intégrale générale 
sera donc, suivant la formule (75), 


= DG 0) (6 +BDIT (ec e) (eo) ; 


Donc 


pl) = DT > (a—2) (a — BB) DE (ar BT (100) 


op 
en est une intégrale RR qui sévanouit avec & De méme, 
£(0 
CE 


est une intégrale de cette équation, quelque petite que soit €. Donc, passant a la limite, 


2 (Öron RA ÄG (101) 


sera une intégrale particuliere de T'équation limite' (95). 
Pour calculer f'(0), observons que, suivant la définition (5), 


DEI (Ge SG DN (G SN GE a ES PR [GE 3 NG Oe) de 


L, Ly iri0ll— x 
Zn 


ce qui permet, en négligeant le facteur de poser, suivant (100), 


ra—9” 


plJ=D""" a 2) (2 — a) (e—BY'dz, 


et, par conséquent, 


y=—p(0)=D""" ra (a NE oi AN dat NGE SN (102) 


A 


sera une intégrale particuliere de Téqu. (95). 

Cette intégrale peut évidemment étre réduite åa des fonctions algébriques et 
logarithmiques, p. ex. en développant (z—e) (2— 6) suivant les puissances de x—z. 
Une telle forme d'intégrale s'obtient du reste immédiatement en composant, des expres- 
sions (98), cette autre forme pour g(e): 


sen EE 


1 


n— m|L— =) 


—F(r+1)(2—8) ”"Di(e—a) "(BY 


Comme cette valeur gp(e) est une intégrale de Féqu. (95), lorsqu'on y change m 
en me, et de plus s'évanouit avec & lorsque r+s2Zm, une intégrale de Téqu. (95) 
sera comme précédemment, en ayant égard aux relations (98), 


30 HJ. HOLMGREN, 
Ya = q'(0) =I(s+t 1) (GA TNE ae j By FE 
fe F(r+1) (2 Bj Dice) TRE (NG 


L—Pp 


— F(r+s—m-+1)12=5 ID (60) (BED ser rss sann (NOS) A 


qui, en vertu de (98), peut aussi étre réduite a la forme 


yr =T(r+s—mt+l1) = D”(z a) (ex BY 


Sä ING) (CER (VO r ASAE ALE a | DICK (CR 


(£— 0) (£—P); 
3 NS—M 229 i— Ö feat 1 si r+s—m m 
al i DG FOG GD 0 


L'intégrale générale de T'équ. (95) est maintenant, par suite des formules (97) 
et (102), | 


y= AD "(z—e) (2—0£) + jan | NEN EO 
rtbs>2Zm. 
Ea seconde intégrale particuliere est de la forme 
, x—0A 
plz) + wi) - fam , 
plx) et wlx) étant des fonctions algébriques et rationelles. 
Pour o=—1, g=—+1, m=r=s=n, l'équation (95) se réduit å 


(2 Hjyrak 22ynl(maFr Ny 0 (106), 


å laquelle satisfont les fonctions sphériques. La formule (105) donne en effet V'intégrale 
générale ; 


ou 


+1 
== AD (£' =) =E BODE fila) (CERRO Re SALA (107). 
—1 


En vertu de la formule (104), on peut remplacer la seconde intégrale particuliére par 


= fe DEN 2 2 SER sn et ij 1 ) 
Fn Zz i=1 


Da 108). 
1 1 (Tr +1) (ve — 1)! (2 ) ( ) 


Xx 


2. w=—(m+1), u'=—(m+r+1), wu —a+l1=n, u—b+1=—(s+1) et n=r+s, 


å cause de la relation générale w -Fu'=a+b—3. 


T'équation å intégrer devient, en éliminant n, 


(2—+) (2 —P)y"—[(m rs) (v2—B) + blmn-—s—1) (2£—2)]y' + mim-tr)y=20.. (109). 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. Al 


Suivant le Théeoreéeme 3 ($ 3), cette équation n'a quune seule intégrale algébrigque 
et entiere du degré m, dont les diverses expressions s'obtiennent par les formules du $ 
précédent et par les transformations (86). 

Pour trouver Tl'intégrale générale, nous nous servirons de la formule (83), qui 
donne d'abord Vintégrale particuliere 


(0 NT D' (u— a) ”(u =) Ta Ain SAR NR 1; SE NNK EA (AO) 
6 (EA 
ou US ÄT Se Son pd ga a RA RR (SE (CIN) 


Par un procédé analogue å celui que nous venons d'employer dans le cas 4, 
on trouve facilement une autre intégrale particuliere. Considérons en effet, au lieu de 
Féquation (109), celle qui en provient par le changement de s en ste et en méme 
temps de r en r—e&. La formule (83), appliquée å cette équation, donne Fintégrale 
particulieére 


ple)=— F(1— 2) (z NER (DF (u — DN DE (u — a) tes (u =D 


(14 


"ou, en vertu de la formule (5), 


le) RT (& ma ä +r—e DT fu Au 2 Gc 2 GG NGE 


Li4 


Cette intégrale sévanouit avec £; done 
ya lim = =— g'(0) = (£— 2)" D 06 GEN Bu (112) 


est une intégrale de Téquation (109), et par conséquent lWintégrale générale en sera 
y=(2—0)" "AD (u—0) "(u—B)" + BDT fina CJ CEN 03 


ou U—A= =S nn Ab Afa ERT bd for MA AE (114). 


Si Pon veut eliminer u, on peut se servir de la formule générale de diffé- 
rentiation +) 


BR (115), 


a tdr (a, b—ab,) 


qui conduit aisément å la forme 


ES (EK GR |AD (a —0) "FEN B) 


+ B(z—20)D" (a—e) (= Fo ED DA (16) 


') Voir: K. Vet. Akad. Handlingar, Bd. 5, N:o 11, formule (72). 


32 HJ. HOLMGREN, 
La seconde intégrale particuliere dans ces formules se réduit å la forme 


ple) + vå) -Uz—6), 


ou går) et wår) sont des fonctions algébriques et rationelles. Cette forme, analogue 
a (103) ou (104), s'obtient aussi en partant d'une combinaison de deux formes diverses 
pour lintégrale (110), que fournissent les formules de transformation (86). 


6. w=m+r, u'=m, w—at+l=n, w—b+t+1=—(s+1) ou n=r—+s. 
II sagit donc de F'intégration de Féqu. 
(2 — 0) (2— p)2" + [(m—s+1) (2 —6) + (mtr s+t+2) (z— 2) 
+ (m+1) (mtr tHl)z2=0 ooo SSR ANSER Ne RNA (GLY): 
En y appliquant la transformation (86) 
2 H(M a, b)-— (0-0 (DV FE (ur 1), 2—a, 2—b), 


ou, ce qui revient au méme, en y substituant 


ee DG RESER a 18) 


la transformée en y sera 


(z— a) (z—= Py" — [(m—=s— 1) (26) -F (m-Fr-ts)(2— AE m(m + r)y = 0. 


Or cette équation coincide avec Féqu. (109), quand on y permute &« et £f; donc YVinté- 
grale générale de Yéquation (117) sera, en vertu des formules (118) et (113), 


2 NGA 1) | AD: (u LH (0) TF 


JD 7 iar=2) (00) (OB) AA örnen vn (119), 
pour vf SLEYET SENS ar IRENE ENA ASIEN AMA RE (120), 


ou bien, suivant (116), 


PE (& HE oe) ”JAD (er kid 3 Ge 20 arfard) 


+ B(e—6)D(e SIE vo" FA —2)" dyl (121). 


LED 
0 


La seconde intégrale particuliére est de la forme 


plx) + wlx) - Uz—0), 


plz) et wlz) étant des fonctions algébriques et rationelles: 


(SG 
(SA 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 
Si fon prend pour point de départ Vintégrale particuliere 
—(m-F1) 7 Me S mtr 
== ID RT 
que fournit la formule (80), on arrive å Fintégrale générale de Véqu. (117) 
1 
m s (rr -+8+1) m+t1, m c—8 mr S ; 
2 AD (z— 2) (rx—£) = Bl(e— 6) D7 (z—P) UV (1—v) dv (122). 


0 


I] serait facile d'en trouver encore d'autres formes. 


$ 6. 
Autres transformations de Téquation (1). 


Dans FPéquation 


(2—0) (0— By" + [ala —£B) + bla — ey + (ut 1) (a+d—u--2)y=0.... (123), 


' 


substituons, comme en (60), 


| (v— 0) (v—6)u' + (2—0) [(a+22) (26) + bla — 0) 
+l20-+a—1) (v—6) + (20-Hu+1) (a+d—4—2) (2—e)]lv = 0... (125), 


ou plus simplement 


(BU bes UAE VIEN SERNER MET ET SATA SR Ra (126), 


en posant, pour abréger, 


Bi=(2—2f(e—B) | 


Ba (z- ala (r= 6) HTF (127). 
FE UN ga NE ENG VY) 
Posons ensuite 
v=D"Wrnsnnns FANER SEN SKER SLM öken SALSA (128), 
n désignant un nombre entier et positif; il viendra d'abord 
IBN AE göEJBAD ET SB DONE ora pe ee (129). 


Or, suivant la formule (8), 
BANNED (By) (ne 2) D (BYE n- 2), Di (Bh) (nt) DE (Bw), 
BD" "w=D"" (Bar) — (n+1), D(Baw)-H(n-+H1D”(Biw), 
B.D'w=D"(Buw)—nD" (Buo); 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 9. 


[ua 


34 HJ. HOLMGREN. 


donc, substituant ces expressions en (129), on aura 


DET (By) SD (BT (a SONE S D (BA (nb NB (gr SONEN 
=D (0 (0-0 NEN oss 2 A80) 
Maintenant, par les valeurs (127), on obtient 
n.Bi— (n—+1)2B2-t (n- 205 85 = n[A(2- a—-Lb-1)-+ (2-1) (ad —u—2) 
= (n-t 1) (22-Fa-ko)-F(n-FT) (2-1 2)1=7(2— n-F) (Ana acto— a 3). 
Cette constante devient nulle, si Ton prend p. ex. 
4=n—(aFb—M— d) ann nnnnnssnsssssssssnsesssans sn AR SNR (131), 
et V'équ. (130) se réduit alors å . 
D”[D'(Bur) +D(B:—(n-+2), Bi)w +(Bi—(n+1) B:+(n+2): Bi] = 0, 
åa laquelle on peut satisfaire en prenant pour w une intégrale de Téquation 
D'(Bzw)-+FD(B2— (n-+ 2): BsJw-+(Bi—(n+1) B2-+(n-+ 2): BiJw =0, 


ou, en développant, 


Bsw"+H(B:2—n Byw (Bin Bie BAND E  oororsnsopsassorsoasors (132). 
Substituons les valeurs (127) en y posant, pour abréger, 
fs DE US 0 BE (O sopocrowosssutmsg sons Aro psnIENdVassoO (133); 


nous aurons - 
(2 de Mute ae we MO Ne se 
+ [e(0—a—+1) (z— 6) + (0(n— d)-F (u-+1) (0 —n--1)) (z— e)]w =0. 
Enfin, substituant dans cette équ. 
20 (dör n CE) BA TRONEN DA KU EANAAA (134), 
on obtiendra la transformée suivante en z: ; : 
RE dre RNA NO NN (1 
ou o=a+b—u— 3. 
La relation entre Tintégrale y de TFéqu. (125) et z s'obtient par les formules (124), 
(128) et (134), å savoir: 
y=(2—0) D'(2—0)'z—=(a--0) EET FDI 


Comparant entre elles les équations (123) et (135), nous arrivons donc au théo- 
reme suivant: 
Théoreme 4. 


Entre les integrales des équations 


(z—2) (z— P)y" + (alz— BP) ++ blz—2))y' + (u-F 1) (a-Fb—u— 2)y=0 (136) 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 30 


et 


(zx—0) (x—P)2" -F(alz—P)-+ (b—n) (x— 2))z' + (u+1)(a-tFb—n-- u— 2)2=0...... (137), 
qui provient de la premiere par le changement de D en O—M, MN cant un nombre entier 
et positif quelconque, existe une relation telle, que 3 stant une inteégrale de la seconde, 


atb—-u—3 


y=(2— RRD (de) SRS rn EA AA (138) 


sera une intégrale de la premigre. 

La relation entre Yintégrale de F'eéqu. (136) et celle de Téquation qui en résulte 
par le changement de a en a—n, s'obtient évidemment de la formule (138) en y 
changeant « en f£. De méme, il est évident que Pon peut remplacer partout u par 
atb—-u—3, puisque FPéqu. (136) n'en est pas changée. Donc, d'aprés la maniére de 
désigner les transformations de TFéqu. (136) dont nous avons souvent fait usage, le 
théoréme précédent équivaut a la transformation 


3 ( n— b—-M— Kl b-u— 
Hu, a,b) = (0 —2) Saper oD (En "Fu, a,b—n) 
2—(a+b—u— 7 ss b-u— 
SEEN fär SD (a a SS ST (aska == ns ÖNS KEE SE (139), 


ou I'on peut changer, si Von veut, u en atb—wu—3, et au reste appliquer toutes 
les transformations (86). Il faut, cependant, remarquer que cette formule de trans- 
formation doit étre entendue dans le sens du théoréme. 

Par le théoreme que nous venons detablir, on peut toujours faire dépendre 
Fintégration de Téqu. (136) ou (1) de celle d'une autre, relativement åa laquelle les 
parties réelles des deux expressions 

w—a+2 et w—b+2 
deviennent >0, et ou par conséquent la formule (30) est appliquable. Les intégrales 
qui en résultent pour F'équ. (136), deviennent cependant dans la plupart de cas plus 
compliquées que celles données dans 1e $ 4. 

Un autre théoréme, en quelque sorte complémentaire du précédent, sen déduit 
par le procédé suivant: 

Par la formule de transformation (65), on a 


Fu, ad, b) TE (6-0 ATEN dy 2—-0=G 0) HD), d, 20: (140); 
puis la formule (139) donne 
20-002 DN ID 


ensuite, par le changement de b en b-Fn, il résulte de la formule (140) que 


F(—(u—a+2), a, 2—b—n)=(a—£)"""Flu, a, b+n); 


donc nous aurons la formule de transformation 


Plu, a, b) OR (CEN fn DA (GE GSE a aj b+n) 
Bj SRA Ke a—+n,b) ..... (141), 


ng (CEN —-a+ 6 DG 


, 


26 HJ. HOLMGREN, 


qui contient le théoréme suivant: 


Théoréme 5, 


Entre les integrales des équations 


a (2£— ee) (£— Py" + (a(z—B) + bla — 2«))y + lut+1) (a+tFb—u— 2)y =0 
(z—e) (z— f)" + (ale—£B) + (b-+n) (2—2))z + (ut 1) (a+d-+Fn—u—2)2=0.. (142), 


qui provient de la précédente par le changement de OD en B-LFMN, RR dant un nombre 
entier et positif quelconque, existe une relation telle, que 3& étant une intégrale de la seconde, 


ER DNNTED(CE BYT DNE NR (Ip) nere SA (143) 


sera une integrale de la premiere. 

En combinant ces deux théoreémes ou les transformations (139) et (141), on peut 
toujours faire dépendre TYintégration de notre équation générale (136) de celle d'une 
autre relativement a laquelle les parties réelles des deux quantités 


u—a=-r2 et u—b-F2 
sont, p. ex., >0 mais 1. Il peut arriver cependant que I'on n'obtient de cette maniére 
qu' une intégrale particuliére. 


sq 
Cas particulier de c.=0, mais b, et b, différentes de zéro. 


Aprés avoir traité le cas général de F'équ. (1), ou les deux racines de Téquation 


az + bax + cax' =0 
sont finies et inégales, ce qui suppose que ni ce ni b:—4a.c> ne sont =0, il nous 
reste a examiner ces deux cas particuliers. 

Quoique les intégrales deja trouvées pussent, par un passage a la limite, fournir 
aussi des intégrales dans ces cas particuliers, nous préferons cependant les traiter 
directement d'une maniére analogue å celle que nous venons d'employer dans 1e cas 
général, puisque les formes intégrales qui en résultent deviennent plus simples. 

Nous commencons par le cas de ce, =0, auquel celui de bi —4a,ce: =0 peut étre 


ramené par une transformation facile. 
L'équation a intégrer est alors 


(az: bax)y" + (av -F bix)y' ++ aoy => 0 E1e.s/I0]s le] s]ol | ala talsl lets] kslelel ste olelel ee] sjlslateNel allel ala (144), 


a laguelle Téquation un peu plus générale 


(az baz)y" HF (ar + biz)y' + (ao bu£)y =0 sunnsnnnnnnnnn AR (145), 


se reduit par la substitution 


INTÉGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. JM 


en prenant pour 4 une racine de F'équ. 
2 
ba4? I di4 + do =0, 
pourvu toutefois que bi, et ba ne soient pas nulles å la fois. 
Cette équation a été T'objet d'un trés-grand nombre de mémoires. L'intégrale en 


a été donnée le plus complétement par M. SPItzER ”); plus tard, M. SCHLÖMILOH "+) en 
a donné un exposé simplifié en partant de la ”forme normale” 


SEF(ptatöFpi=0, 

indiquée par M. WeicerR ""+), a laquelle Féquation (145) peut toujours étre ramenée. 

Quoique il ny ait ainsi peut-étre rien d'essentiel a ajouter quant åa l'intégra- 
tion de cette equation, il y aura cependant quelque interét a comparer les intégrales 
que fournit notre méthode å celles auparavant données, qui en different trés-souvent. 
Nous aurons toujours soin de rejeter toutes les formes qui impliquent quelque 
restrietion relativement å la variable indépendante, et nous ajouterons du reste, comme 
dans le cas genéral, I'examen rigoureux sur la généralité des intégrales proposées. 

Supposons dabord que ni ba ni b, ne soient =0. L'équation (144) peut alors 


s'ecrire | 
| (z—2y'+lpe+tDy+try=0, 


ou q differe de zéro. Posons 


pe g=s 
spp) 


Péquation se réduit a la forme 


(z—2)y" HF [pl2—&) + sly' HF pli Dy =0.mssemuesmn 000 (MAN 


ou nous supposons que p n'est pas nul. Dans tout ce qui va suivre, on peut, du reste, 
considérer a volonté les constantes «&, p,s et u comme réelles ou imaginaires, en ayant 
soin, lorsqu'on les considére comme imaginaires, de rapporter les signes d'inégalité 
> et < aux parties réelles. 

Appliquons maintenant å cette équation le Theéoréme 2 ($ 1). T'équation de 
condition (22) ayant w pour seule racine, il suit que 


2 NEJ a ENDRE SA NERE RAGE (148) 


RODD 
Ae Då 2” ( 


est une intégrale particuliere, si I'on sait déterminer z, de sorte que la fonetion 


f(2) = forn (0 TR re re renen (149) 


s'annule pour v=2,, en restant de plus finie et continue de x, å x. 

Lorsque u est un nombre entier et positif ou zéro, la valeur de T(=—u—1) est 
infinie, ce qui entraine f(r)=0 indépendamment de &x. Alors x, est arbitraire, et 
T'expression (148) devient une dérivée ordinaire. 


”) Studien iber die Integration linearer Differential-Gleichungen von S. SPiItzER. Wien 1860. 
”) Compendium der höheren Analysis von Dr. O. ScHLÖMILCH. 'Zweite Aufl. Braunschweig 1866. 
”"Y. Crelles Journal, Bd. 51. 


38 HJ. HOLMGREN, 


La condition relativement å f(x) est aussi satisfaite indépendamment de x, lorsque 
u=—1, et par conséquent zx, devient arbitraire. La formule (148) fournit en effet 
dans ce cas Fintégrale générale 


o 
y=CDL a (as 2) = cl. e Pi(z—e0). de= dj ar (00 dan (SV) 
bär / 
de F'équation (147) pour u=—1. 

Lorsque uw—s+2>0, f(t) sannule pour £=4, et la formule (184) donne une 
intégrale particuliere finie et déterminée pour z,=&. On pourrait en obtenir une 
autre, en prenant pour 2, la valeur infinie de x qui rend e7"=0; or cette intégrale 
changerait sa limite inférieure, le signe de x venant åa changer, et serait du reste en 
défaut pour des valeurs imaginaires de la forme x=yti (i étant I'unité imaginaire). 
Nous devons donc la rejeter. 

- Si, au contraire, u-—s—+ 20, on n'obtient directement par la formule (148) aucune 
intégrale valable pour une valeur quelconque de az. Néanmoins, Vimtegrale générale 
s'obtient sans difficulté par cette formule dans tous les cas possibles, en ayant recours 
aux trois transformations suivantes. 


1. Substituant, dans Féquation 
(z— 2)y" =E [pl(2— &)-Fsly' FF plutt lys 0. RAN (US 


IS 
Kl = (x —— 0) Ve 5 
nous aurons la transformee 


(2— 0)" + [pl2—0)+2—sle +plu—s+2)2=0. 
En désignant par flu,s,p) Fintégrale générale de Féquation (151), on peut exprimer. 
plus commodément cette transformation par la formule 


ee) ”glu— s+tl1,2-—s, Pp) VETA LR Sad ÄR (152): 


2. Par la substitution en (151) de 


plus, p) =A(z 


gat 
ME>O Zz, 


on arrive å la transformée 


(z— 2)" + [— pl(z=2)-Fsl' = pl(s—u—1)z=0, 


ce qui équivaut a la transformation 


A= (BED) =D) soon oron (153). 
Par la combinaison des deux transformations (152) et (153), on obtient 


alpp,s py (GÖ (UTEN I JD) osar es nns (154). 


3. Substituant, dans Téquation (151), 


Mm 


N=D 2, 


INTEGRATION D'UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 39 
ou m est un nombre entier et positif, on obtient d'abord 


. (2—2) DE + [pl(2—- 2) + sl DTS -+F plu+t+l1) D'2=0.....mmmmmmm (155). 


Or, Sa vertu de la formule (8), on a 
(GENDER DEER (a se) me oNDE a 
[p(e—a)+s]D” 2 =D""Uple—e)+s)z — plmt+1) D”z; 
done F'équation (155) se réduit å 
DD (e— 2) + D(pl(a—t)+s--m- 2) + plu—m)2) =?) 
a laquelle on peut satisfaire par Fintégrale de Téquation 


D(z—0)z + D(p(z—2)-Fs— m— 2)z + plu— m)z = 0, 
ou, en développant, 
(z— &)2" + (plz — 2) + s— m)e' + plu-—m—-+1)z =0. 
Chaque intégrale de cette équation fournit par conséquent une intégrale 
y ah Des 


a Péquation (151), ce qui peut s'exprimer par la formule 'de transformation 


ylu,s,p) = D"glu—m,s—m, (0) EN SSL RR SNS NR (156). 


I faut remarquer, cependant, qu'il arrive, dans certains cas, que le second membre 
de cette formule ne peut représenter qu'une intégrale particuliere de T'équation (151). 

Nous allons montrer maintenant, qu'å Paide de ces trois transformations, la for- 
mule (148) suffit pour donner VF'intégrale générale de Féquation (147) dans la plupart 
des cas. Il en faut distinguer 4. 


1. Cas de ML S0, u—s+t 2>0. 


Une: intégrale particuliere donnée directement par la formule (148) pour x, => est 


CNE u—s-Fi 
200 (00) ; 


Jä | 
La transformation (152) å Faide de la formule (148), fournit cette autre 


u—sSs+1 —px u. 
elr usa länet 


INS 
2 == (= 0) ID 
donc, supposé que le rapport de ces deux expressions ne soit pas une constante, question 
que nous examinerons plus tard, l'intégrale générale de Téqu. (147) sera 


=D GE SE I Ae) DÅ da GE (157). 


L, 4 x, Aa 
Ajoutons que cette formule subsiste encore lorsque I'une ou Tautre des quantités 
u et u—s+tl est un nombre entier positif ou zéro, quelles que soient les valeurs des 
autres quantites. 


40 HJ. HOLMGREN, 
2. Cas de u<0, u—s+1<0. 
La transformation (153) ou 
pli, sp) = "f(-(u—sF2), 5 —P)a 


raméne ce cas au précédent; donc, en vertu de la formule (157), Vintégrale cherchée sera 


YA ADA TT (ej St Bla 2 DE Rare EEE 


l [4 L, 0 


Remarquons que cette formule est aussi valable toutes les fois que Tune ou 
autre des quantités u et u—s+1 est un entier négatif <0. 


5 3. Cas de ut1>0, u—s+t+2<0. 


Faisant successivement usage des formules de transformation (156) et (153), 
nous aurons 


plu,s,p)=D"glu—m,s—m, p)= De ER 2,9—n, — Dp): 
Prenant ici m>wu, la formule (157) devient appliquable pour former la fonction 


g(—(u—s+2),s—m, —p), et nous trouvons Fintégrale de T'équ. (147) 


= NG Bj SD Ne TNE (159). 


I, « L, & 


4, Cas de u<0, u—s+2>0. 


La transformation (152) raméne ce cas au précédent. Par conséquent, en dé- 
signant par n» un nombre entier et positif >u—s—+1, l'intégrale de Téqu. (147) sera, 
en vertu de (159), 


= (G a) HED gen |AD; i ale NG AG 3 —(u—s+2) 
+ Bl(e— a)” +s-1 Då —s+ VAG ar LG Cb 5 RÅNET GER. EES KA (160). 


Pour décider si les intégrales trouvées dans ces 4 cas sont en réalité les intégrales 
générales, nous avons d'abord å considérer le rapport des deux fonctions qui y entrent 
multipliées par des constantes arbitraires. Or, comme toutes ces formules dérivent de 
la formule (157), la forme commune des expressions qui sont multipliées par les con- 
stantes arbitraires, est 


2 OR ; 
AD, se (a— 0) + Bleu)” DÅ ae(a— a). 


La question peut donc étre envisagée sous ce point de vue, qu'étant proposées les 
deux fonctions 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 41 
N 
plz)=D, (0-0) | 


y(z)=(2—- a) ID, ev 0) | 

ou 4+H1>0 et o+t1>0 (quant aux parties réelles), il sagit de trouver les cas ou 
leur rapport puisse étre constant. 
Par la définition (5), on a 


SENS SE Re Serner (INDI 


ke on | 
SF TEN Dj e (a — 2) 72 — ade, 


en désignant par I! un nombre entier plus grand que la partie réelle de 4. Substituant 
z=0+(x—A)u, 


puis exécutant la differentiation, il vient 
ekt 1 ; AN ? 
NV SEE ADR — 2 +0 c(x— C)u,,0 [2 —2—12 
plx) = Di(r— 0) |: ul —-u)T du 


0 


ko 1 


o=0 
ET >UO — 441) (0—-4+1—-1)...(0-24+i+1)- Ha a) 15 [de nea UR Sm 
0 
Multipliant par (2—«)'=?, on a pour x=0 
P P , Pp 
1 


ka : ka 
& RR NA dare Eg ae AX DEE Se AG) DVR ANDE TRANS r(o+1) 
lim [(x— &) ”AOERE (0-4+1) (0—-4+1—-1)... (0 241) Ju (1—u) FU 
0 
Nous avons donc trouvé pour x=« 
Bila Re : ER SL a eTO+) : 
lim [(z— &«)'=" g(2))=lim[(r—-2)' Di ve (TOT a RAN (162). 
Permutant dans cette formule 4 et 0, on aura aussi pour £=c0 
j . ISEE FL EE ng a erTO0+1) : 
lim (w(x)) = lim [(v—«)=" DD, ve CEO RENEE ONE AN CSN (163) 
Par les deux formules, résulte pour z=2 
lim [(x— 0)? =] = AQRED 5 IEEOSED : 
El TOD TO=) 
et par consequent 
(2) T(c I— a 5 
frn CDS AOTN | IEOTPN I föra (DEE 0) er förr ERE ia a BE re RSS (164). 


ve)  TA+1)  r(o-2+1) 
Toutes les fois que o—4 n'est pas un nombre entier positif ou négatif, I'expression 


r(o+1)  F(2-0+1) 
ir(aS) S OAS) 


ne devient ni nulle ni infinie. Done, a cause du facteur lim (x-—0)'”, la formule 


(164) montre qu'a la limite z=+4, la valeur de est zéro lorsque o—4>0, et infinie 
quand au contraire o—4<0. Or, plz) et w(xz) étant des fonctions continues depuis 
2=04, il est évident que le rapport EE ne peut pas conserver cette valeur nulle ou 


infinie lorsque &x croit ou décroit de x=«. Ce rapport est donc variable avec z. 
6 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 9. 


42 HJ. HOLMGREN, 


Le seul cas ou le rapport = pourrait étre constant, est par conséquent lorsque 
o—42 est un nombre entier positif, négatif ou zéro. Pour o—4=0, la formule (164) 
pla 5 3 . ( . 
donne SL C'est en effet, suivant (161), le cas de g(x) = w(r) ou = Mais 
si o—4, tout en étant un entier, différe de zéro, la formule (164) laisse indéterminée 
le) plc) 
la valeur de —— 
Yle) w(z) 
ce rapport est alors réellement une constante. 
En effet, supposons que pour une certaine valeur de 0 (p. ex. o=4) la relation 


et ne décide rien quant au rapport Nous allons prouver que 


IA z; SA 0 
DEE (CE EE DNR (EE ODIN (CEN (165), 
ou f(4,0) désigne une certaine constante, a lieu, nous démontrerons quwelle sera vraie 
aussi quand on y remplace 0 pour o-+1. A cet effet, différentions la formule par 
rapport åa sx, puis multiplions par z—«; il résulte 


2+1 a OT 2 A 0 he 
(z—e) DL ed (x— 0) = (4, 0) [(2— 0)? DS e(ä— a) + (0-4) (v—- a) DÅ ee (e— a]. 


De cette équation, rétranchant Véqu. (165) multipliée par o—4, on aura 


lapa VM 041 
(v— 0) Dy ed (e— 0) — (0-4) D,) e(a— 0) = flå, 0) (v—-0a) TDI ee - 0). (166), 
Or d'aprés la formule (8) on trouve 
pl AED 2 
(£— 0) Dr e(g— a) = De e(a- att ((+1) De (va), 


puis, par la formule (9), 


241. 2 Jå (z—0)— C+D b Här 
kr( . 1 kal» o+1 fx mai 
Di oe (r— 0)! =D DET AN) + HD lim (e""(z— a) 


2=0 
= Dp. D(e""(cv—- a) = kD,. ae'(a — a) + (0+1) DÅ (a 0) 
d'ou 
(rv — 0) Dr e(e —- 0) = kD.. ve (a — a) + (0-4) Då e(x— 0). 
Substituant ce résultat dans le premier membre de (166), nous aurons 
Dp ae(g— At = = (CEST un DE e""(x — a) 
Si I'on pose 


AECET (a ora Te TA pre NO (168), 


la formule précédente n'est que la formule (165) aprés y avoir remplacé 0 par o-+1. 
Or de (168) résulte 
fs, 0) =O", 
ou C est indépendant de 0; et comme la formule (165) exige que pour o=4 
f(2, 0) =f(4, 4) =1, ; 
il s'ensuit que C=7F£', et par conséquent 
=E 


INTEGRATION D UNE ÉQUATION DIFFERENTIELLE. 43 


Coneluons done que si la formule 


[Ul 


Då CR (EN el re (ER DR DE (a SE (169) 
a lieu pour une certaine valeur 9' de 0, elle sera vraie aussi pour o=09'+1. Or comme 
cette formule devient une identité pour 0 =", elle est vraie aussi pour 
(0 /lar Il) bRr ooo 
ou en général quand o—4 est un nombre entier et positif ou zéro. De plus, la formule 


ne change pas en y permutant 0 et 4; elle subsiste donc encore quand 0 
entier négatif. 


2 est un 


ax > , , (z . 
Tout åa I'heure nous avons démontré que le rapport TE des deux fonctions (161) 


ne peut pas étre constant quand o—42 n'est pas un entier. Il s'ensuit done que le 
seul cas dans lequel ce rapport est une constante, c'est lorsque ; 


o—Å est un entier positif, négatif ou zero. 

Revenons maintenant aux 4 formules (157)—(160) qui donnent YFintégrale de 
Féquation (147); nous voyons immédiatement que toutes ne donnent qu'une intégrale 
particuliére lorsque s est un nombre entier positif, négatif ou zéro. 

Lorsque au contraire s n'est pas un entier, les formules (157) et (158) fournissent 
toujours Tintégrale générale. Quant aux formules (159) et (160), il reste encore aå 
examiner si un rapport de la forme 


ou flår) et w(lx) désignent les mémes fonetions qu'en (161), peut se réduire å une 
constante méme lorsque o—4 n'est pas un entier. Cela revient au méme que d'exa- 
miner si I'équation 

AD e'z plx) + BD” ”W(x) =0 
ou Péquivalente 


i=m-—1 


ADD) BUD) ER AA (OA 0 bbsouodsaasssnauosssanossessanerss sonson (170') 
i=0 


est possible en choisissant convenablement les constantes ÅA, B et les C;. 
Or, remarquant qu'en vertu de la formule (157) 
y= Agplx) + Bylz) 
est une intégrale de Féquation 


(2—0)y" + |-kle— 0) + 4— 0+11y' —k(AFlJYSO moss (GLZ ID), 


et méme Fintégrale générale toutes les fois que 4—0 n'est pas un entier, on voit qu il 
sagit de trouver les conditions pour que cette équation ait une intégrale de la forme 


RSS Gi Sryitänyg solen Bo veg Fe (172), 
2=0 
qui differe de zéro. 
Substituant d'abord en (171) 


BOKA 
= CAD) 


44 HJ. HOLMGREN, 


la trausformée en z sera 
(x— 0)" + [klev — 0) + 4—0+1]2 —koz=0 nn. ASSA (IS) 


et la question est réduite å trouver les conditions qui expriment que cette équation 
a une intégrale algébrique et entiére 


différente de zero. A cet effet, substituons la valeur de z en (173), il vient, en ordon- 
nant suivant les puissances de xv—«, 


Filfi+4—0) O(z—-0)'="+k(i—0) O(z—0) =0. 
i=0 Er 


Pour satisfaire a cette condition, quelle que soit x, il faut poser d'abord 


(ERE (REN IN SR SKE (HS 
puis 
(i+1) (E+2—0+1) Cija + kl(i— 0) Cj=  oorsrssrrssanr saraaa snrnansas nan ana (176) 
depuis 2=0 jusqu'a 2=r—1. 
Puisqu'il faut supposer C,=0, la condition (175) exige que 


= 
aprés quoi la relation (176) est toujours satisfaite par la valeur 


(i FD ((+Y..or (Hirt +ior+2...2 
oe LS NA (aa) 


C; C 


LS) 


ou C, reste arbitraire. 

Donc, afin que F'équation (173) ait une intégrale algébrique et entiere du degré 
r, il faut et il suffit que o=r. Or il en résulte nécessairement que I'on peut satisfaire 
a Féquation (170) toutes les fois que o est un entier positif (ou zéro) inférieur a m, 
et par conséquent, c'est alors seulement que le rapport en (170) se réduit å une con- 
stante, méme lorsque o--4 n'est pas un entier. 

Appliquant ce résultat aux formules (159) et (160), on trouve qu'elles ne donnent 
qu'une intégrale particuliere, la premiére lorsque u est un entier positif ou zéro, et la 
seconde lorsque w-—s—+1 a une telle valeur. Pour ces cas on a cependant recours a 
la formule (157), qui fournit alors Yintégrale générale pourvu que s ne soit pas un 
nombre entier. 

Par conséquent, le seul cas qu'il nous reste a traiter, est celui ou s est un nombre 
entier positif, négatif ou zéro. Les deux intégrales particulieres dans chacune des 4 
formules (157)—(160) se confondent alors en une seule, mais on peut toujours en 
obtenir VP'autre intégrale par un passage å la limite, procédé duquel nous avons sou- 
vent fait usage. Cependant les formes de cette intégrale que T'on trouverait ainsi di- 
rectement par les formules générales ne manqueraient pas d'étre assez compliquées. 
Elles se simplifient en partant de Féquation particuliére i; 


(x— 0)y" + [klev — 0) + 1— ey + kl4+1)y =0 


ou & désigne une quantité trés-petite et 0>4>—1. 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFEÉRENTIELLE. 45 
En vertu de la formule (157), cette équation a pour intégrale particuliere 
X —k( mn 2+e SAR —k( m Å 
Y=SPVA BA (O-VTE (C=0R) IN TRET (C-VM 
qu'on peut remplacer, en vertu de la définition (5), par 


y= ple) = fe — 2) DN (2— e)ttde — (2— a | "(0 — 2) EDT (2— a)de 


[14 


TC 


= fre E-a(C-2 -( | ANGE MARIE (178). 


(4 
TZ 


[K 
[4 


RR än . de e SDR >> 
Cette intégrale s'évanouit avec & Or 22 est aussi une intégrale de Féqu. (177) 


gquelque petite que soit €; donc, passant åa la limite, 


CT 


y=lim 22 = 9'(0) = ka "(äv —2) PD (2-0) ERE 2 0) dz 


—A 
[4 
1 


= Rd Kr (ET aa Iul(l—u) (xv— &)|du SINU20T BOL GE (YO) 
sera une intégrale particuliere de Véquation limite 
(CE YR EG NERE OR (180), 
pourvu que 0>4>—1. 
La formule (157) fournit Vautre intégrale particuliere de cette équation, dont 
lintégrale générale est par conséquent 


« 


YE AD; 207 (ä— a) + BJ - 2) PV (2-0)? FEEDS (0128 Ses ER BS (181), 


ou l'on suppose 0>4>— 1; car on peut facilement s'assurer que le rapport des deux 
intégrales n'est pas constant. 
Pour 4 = —1, F'intégrale générale de F'équ. (180) est 


et pour 4=0 
"kx 
ME CNE AAA HOS RK uper (183). 


Maintenant on peut toujours faire dépendre YVintégration de F'équation 
(CEC VER FACES AE (TE EE OR (184) 


de celle d'une autre dans laquelle u et s sont remplacées par tu—m et stn, m et n 
désignant des nombres entiers et positifs quelconques. Cela permet évidemment de 
ramener Yl'équation (184), lorsque s est un entier, å une équation de la forme (180). 
On y arrive par les transformations suivantes. 


46 HJ. HOLMGREN, 


La formule (156) donne directement 


vv = Plus Pp) = D.plu = lj), = Hö JD), sonsssosasssn os keps sat 0ssH abe såen (185), 


et les formules (154) et (156) successivement employées, 
y= pluss p) = "(2-0)" (= (u+1), 2-5 -p) 
=0 (0-0) DE = UND 1705 rf) SARA ARA NUR EEES (186) 


m étant un nombre entier et positif quelconque. 
Par une ou PFautre de ces formules, la transformée de F'équation (184) obtiendra 
la forme 
: (CER) REA (CNE 0 od obe dodesonsbesrosorssnn (187), 


équation dans laguelle la quantité 4 sera comprise entre 0 et —IZ, et s, différera de s 
d'un nömbre entier. ; 

Puis pour transformer une équation de la forme (184) en une autre qui n'en 
differe qu'en ce que la quantite s y est diminuée ou augmentée d'un nombre entier n, 
on a, par les formules (153) et (156), la transformation 


y= pl, 3 p)=e""p(-(u—s+2), 5, —p) =" Dig(- (ju — s+2+n), s—n, —p) 


=O Die” VIE 03) SNS BONE sön a Ab ös bår (1838), 
ainsi que par les formules (152) et (156) cette autre formule de transformation 
y= plus, p)= (2-0) "plu—s+l, 2—s,p)=(z= a)” D.plu —s—-n+1,2—s—n,p) 

= (2-0) D. (x — 2) UT 2 (EON TADS ERS BASE KEN OREA (189). 


I est évident que par ces transformations, qui nimpliquent d'autres opérations 
que des multiplications et des différentiations åa indices entiers et positifs, on peut 
toujours ramener TYintégration de Téquation (184) a celle d'une autre équation dans 
laquelle wu et s se trouvent comprises entre deux nombres entiers successifs quelconques. 
Par conséquent, lorsque s est un entier positif, négatif ou zéro, cas dans lequel les 
formules générales (157)—(160) nm'ont donné qu'une seule intégrale particuliére, on peut 
toujours en former une autre par des multiplications et des différentiations a indices 
entiers et positifs portant sur certaines intégrales d'une équation de la forme (180), 
c.-å.-d. sur Tintégrale multipliée par B£ dans la formule (181), lorsque u n'est pas un 
entier. Lorsque au contraire u est un entier, on se sert de I'une ou l'autre des formules 
(182) et (183). 

A la fin nous allons établir un théoreéme, analogue au Théoreme 4 du $ 6, qui 
aux transformations précédentes en ajoutera une nouvelle de méme espeéce, exprimant 
une nouvelle propriété des fonctions qui servent a intégrer T'équation 


(x — 0)y" + [pl — 0) +sly' + på(u+l)y=0 iv... Sa färs SR RED (190). 
A cet effet, substituons d'abord 


=" (BEA) TOLO IR IDRE BON REN (191), 


INTEGRATION D UNE ÉQUATION DIFFERENTIELLE. 47 
ou m est un nombre entier et positif; la transformée en v sera 
(x—- av" + (v— 02) [pl(e—- 0e)+s+2m—2u]v' + [pl(m+1) (£— 04) + (m— uu) (m-u+s-1)]v =0. 


Ensuite, posons dans cette équation 


en faisant usage de la formule (8), on a 
(2-0) DE = De — a) w — 20(m+2) DH Ä— Aa)w + (m+l1) (m+2) D”w 
(x — &) [pli — ae)+s+2m—2u]| D”"hw = D""H(z— a) [plc —2)+s+2m—2ulw 
— (m+1) D”[2p(z — «e)+s+2m— 2u fw + pml(m+1) D”—'hw 
[ pOm+1) (2-0) + (m— ju) (m— u+s-1)|D”w=D"[plm+1) (2-0) + (m—u) (m—u+s—1)]w 
— pm(m+1) D”—Hw, 
ce qui réduit V'équation en w åa la forme 
DD — a) w+ D(r—a) [plx — a«)+s— 2u—4]w +[-plm+1) (v— a) + (u+1) (u—s+2) hw)=0. 
On peut satisfaire a cette équation en prenant pour w Fintégrale de Véquation 
D(z— a) w+ D(x— 0) | pla — «)+s— 2u— 4 ho +[-plm+1) (z— 04) + (u+l1) (u—s+2)w=0, 
ou, en développant, 


2 


(v— a) w" + (r—-0A x—A)+s— 24 jw +] —pl(m— 1) (£— 24) + ulu—s+1)pw=0. 
PC ; Uv 1 / 


Enfin, substituons dans cette équation 


Féquation en z prendra la forme 
(x— 0)2" + | ple — A)+s]2 + p(w—M+lJZ=00 sussmnsnsnnnsrsnsnnnn (194). 


La relation entre YFintégrale z de cette équation et une intégrale de Féqu. (190) est, 
suivant les formules (191), (192) et (193), 


y=(e—- a)" Di(e—0)"z 


ce qui conduit au théoréme suivant. 


Théoreéme 6. Une intégrale de Vequation 
(2 — e)y" + [plc — 0) +s]y + plu+l)y=0 
sera toujours 
y=(ez—-0)"="Di(x-a)"e, 
quand & est une intégrale de Vequation | 
(2 — 0)" + [pl(e—- a)+sk+p(u—m+1)2=0. 


Ce théoreéme equivaut a la formule de transformation 


ARD) = (6 RID ANNE DN Ar (196). 


48 HJ. HOLMGREN, 


On peut transformer cette formule de diverses maniéres, et ensuite la comparer aux 
resultats des transformations précédentes. Ainsi, on trouve par les formules- (185) 


et (189) 
pl u, ss, p)= D, plu —m, s—m, p) = Di (« (3) One D (2— a) —"qlu-m,s,p), 
d'ou, comparant avec (196) et changeant u en utm, 
D.(« = (BETT D. (« - 2) "pliw, sp) = Cl(z—- a)" D. (2 = 0 MED) ns (197), 


ou C est une certaine constante. 


S 8. 
Cas de c.=b,=0, mais b.=0. 


L'équation dont il s'agit peut alors se mettre sous la forme 


(ETC ARS yin sa") NNE SYNTS ANA NRA RR RA (198). 


Comme nous avons remarqué auparavant, on peut toujours, par la substitution 
de nouvelles variables, ramener cette équation å une autre de la méme forme que 
T'équation (147). 

En effet, introduisons d'abord une nouvelle variable indépendante u liée a x par 
Péquation ; 

z—0=klu— 0), 


ou & est une constante indéterminée; on a 


RE 
q 2k(u— 0) du 
TD 1 dy 1 dy H 


I 0-0 du 4k(u— a)? du? 
et I'équation transformée sera 
Py dy : 
u— 0) = 2s— 1) = + 4kr(u— o)y =0. 
| (u=0) 224 (28—1) 2 + åkr(u — d)y 
Ensuite, substituons 


y = era o 


2) 


Féquation en 2 devient 
(u— 0)2" + [24(u— 0)+28— 112 + [(4 +4kr) (u— 0) + 4(2s—-1)]2 =0. 


Si nous prenons maintenant 


il sensuit que Téquation (198) ou 
(x— ay +sy'+ry=0, 
peut étre transformée, par la substitution 
PA 


a RA en ns (MYM), 


2 
UP ER AA UNB 
4r ( ) 


INTEGRATION D UNE ÉQUATION DIFFERENTIELLE. 49 


en 
(ET VA PA (CE 0) Rs Ner (SEN (200), 
ou la quantité 4 peut étre prise åa volonté. 

Quoique TFintégrale de Téquation (198) puisse donc toujours étre proposée au 
moyen des formules du $ précédent, il sera cependant intéressant de la chercher 
immédiatement par les théoreémes généraux du $ 1, qui la donnent sans l'intermédiaire 
de nouvelles variables. Par le Theoreme 1, nous savons en effet que 

u 
UU TNE ENE BIN TLA Må saa RA NO FN - (201) 
est une intégrale de Véquation (198), si Ton prend pour z une intégrale de F'équ. 


D”(x— a)z + (s-u—2) Dz+rz=0 


ou (2 0) Mr (STL) sken BES EE AAA ERT I TARA a (202), 
et si I'on sait déterminer les constantes u et z, de sorte que pour v=2 
re) 0 | Å 
a (203), 
et PES NGN Nr == US|= 
ET [(£—- 0) + (s-uw-1)2]=0 | 


expressions qui doivent de plus rester finies et continues de xz, åa z. 
Pour satisfaire å ces conditions, substituons en (202) 


2 NE. 


le premier membre de Féquation se réduit a 


Mae Ir4dl — (su 3); 
2V ca 
or cette expression s'annule en prenant 
u=3s—3 
kr Vr; 


donc, si T'on accepte la valeur u=s—>, Fintégrale de Féqu. (202) sera 


JR CND AL Co NEED, 


C, et C; désignant des constantes arbitraires. On doit maintenant déterminer ces con- 
stantes, ainsi que la constante x,, de telle sorte que les conditions (203) soient satisfaites, 
ce qui arrive évidemment pour £=2,=092 et C,=—(5=1. Donc, substituant ces 
valeurs en (201), il suit que 


1 
U—2 AV SSG —6 = 
=D) a [ev 7(x MC 2V r(z a] 
ou bien 


SE Ly LE BEN | 
=D ov Sn V r(z Sa OC) el SR DNM FAR AS a a ÖRA (204), 
est une intégrale particuliere de F'équation 


(2 — 0)y" + sy+ry=0 nn FSE FRAS ESS AA TS AES (205). 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 9. i 


50 HJ. HOLMGREN, 


On obtient une seconde intégrale particuliere de cette équation en y substituant 


ce qui conduit åa la transformée 
(v— 0)" + (2-3) + r2=0, 


qui n'est autre chose que F'équ. (205) lorsqu'on y a remplacé s par 2—5s. Donc une 
valeur de z s'obtient de la formule (204) par le méme changement, et I'on a, en vertu 
de (206), 


= (MM) Da Sin 2 V r(z -— ca) NER YAN 1 Ng Ur dRE SR MA SE LAGS (207) 


pour seconde intégrale particuliere de Téquation (205) ou (198), dont Vintégrale générale 
sera, par conséquent, 


s—1 SAS RN Is SSSK 
y= AD, . Sin 2 V r(a— a) + Bl(e— a)" Dy « Sin 2 V rl(ä— Ad) unnmmmmmmnn (208) 


toutes les fois que le rapport des deux intégrales particuliéres n'est pas constant. 


Il reste å trouver les conditions auxquelles cette formule donne en réalité lin- 
teégrale générale de Yéquation (198). Pour cela, il faut examiner les deux fonctions 


s—T — — 
plx) =D, . Sin2 V r(a— ec) | 
FE SN rd KARE [rn 09000 ågbg deiosda senda (209) 
w(2) =(2z—-0)'"D, . Sin 2 V r(z = | 
dans le but de trouver si quelquefois leur rapport peut étre constant. 
A cet effet, supposons d'abord que 
s 3, 
nous aurons, d'apres la définition (5), 
= 7 1 SE 
p(z)=D, . Sin2 V r(z - Ae) = re | (r— 2) Sin 2 Vr(e — (£)dz2 
ge 
= TS fa —u) "TD Sin 2 V r(ez— a)u du, 
EV of 
et, par suite, 
NG SHOMEGET: 
(Vv) äg (ONE BRN GR SM Ad 
(x— a) plx) ag d u) Vv du, 
0 
d'ou, pour z=2, 
1 
: Ne: : OS = AVE fö om Vr T(3 
Jim (2 — a)! plx) =lim (x— CE DA 2 Sin 2 Vr(z — 2) = ER fe Et du = NV (210). 


Z 


0 


INTEGRATION D UNE ÉQUATION DIFFÉRENTIELLE. 51 


Cette relation ayant lieu quand s<3$, nous prouverons qu'elle est vraie aussi pour une 
valeur quelconque de s. Il suffit évidemment DON cela de deémontrer qu'elle subsiste 
encore pour s=s, —+l1, si elle est vraie pour s=5$. 

2 d'abord que, suivant la förtid (9), 


D, « Sin 2 V r(x— a ED ID . Sin 2 V r(r— 0) =YVr Dy IE ANSE (CINNE 


nous avons donc 
; Cos2 Vr(z — ua) 


(£- a) DI? Sin2 Vila a) =YVr(e- a) Dö 2 — uss06sse0 0808oooee (212) 
Vz—0 
Or, suivant la formule (8), on a 
2 Vr(z— a) T—O0 DAT > T c) 
(x—0)D, ke = Do (Vv Cos 2 V re =) <= (st) DG Pope 26 (2MS) 
TA Er 


et, en vertu de la formule (9), on peut poser 
: DIV e- a  Cos 2 V r(x— a) x CE Då ID(y &— 0 Cos 2YV r(r—a)) 


s—-3 Cos 2 Vr(z—u) 
=S DEE SN DEE & ? gin 2 vVee=0. 
Ve 


Done, substituant ce résultat en (213) et faisant ensuite usage de la formule 
(211), il viendra 


by Vr(z— a) Sr Vr(z— x—() ERA ESS 
=D VETE oe SIVREREVEN Snö Te=0 


Lr, Cl NES z, & 0 
FA Re EE I0Ror— 
AV : Da ; Sin 2YV r(z— 0) — Vr DIETIST 2V r(e— 0). 

ä 


Enfin, substituant cette valeur en (212), nous aurons F'échelle de relation 
(z— a) DV Sin 2 V r(z— 0) = (1-5) (2-0) DI Sin 2 Vr(e- 0) 

—r(e—- 0) DL I Sin 2 V r(x— a) 2 REA PTL TRA TAL OSA TEN SORG AA CON Ga (214). 

Suppesons maintenant que la formule (210) ait lieu pour s et s—1, la formule 


précédente donne alors pour £=2« 


2 se r(3) 2Vr r(3) 


2 2 =S 
lim (x — ee) D'"V Sin 2 V r(av— 0) = (1—5s). 0 TS 


Cest précisement la formule (210) lorsqu'on y Ne s en stl. Nous avons donc 
démontré que, si cette formule a lieu pour s et s—1, elle subsistera encore pour s+l1. 
Or elle est vraie pour s<3; elle a donc lieu généralement. 

Cela étant, remplagons en (210) s par 2—s; il résulte, pour xv=2, 


lim (x— 0) 0 é Sin 2 V r(z— 0) ee) = w(0)= Te HÖ EE Mrs AN a (215). 
Par les deux formules (210) et (215), nous aurons enfin, pour xv=2, 
s—-1 g 
ling =E SADE AT ON fo sanne ntagobeb. oe (216). 


w(z) = FR 


52 HJ. HOLMGREN, 


>; . el) , 
Coneluons donc que lorsque s nest pas un entier, le rapport JG, Pe peut pas 
étre constant; car ce rapport serait alors nul pour z=2 toutes les fois que s<1, et 
f(x) 


— n'est ni nul ni infini. Mais si au contraire 


Ske 3 ( 
infini pour s>1, tandis que, pour £=2, 0 


o ö 216 o AA BR plz) , SN 
s est un entier, la relation (216) laisse indéterminé 1e rapport ul) excepte pour s=1, 
pp Flz) 
cas dans lequel on a-en effet "= — 1. 
N Ö . plx) Å | Ö 
I reste donc åa examiner si le rapport 6 peut étre constant pour d'autres 
valeurs entiéres de s. A cet effet, supposons qu'une relation de la forme 


plx) =f(5) W(x) 


1 


5 


g 2 ERNA ANN 3—s Sa dag 
ou Di. Sin 2 V r(z— a) =f(s) (£= el" Di. Sin 2 V hl2=M) uonnmnnnnsenan (MOE 
ou f(s) est une constante, ait lieu pour une certaine valeur s = s,; nous allons démontrer 


qu'en déterminant convenablement f(s), elle subsistera encore pour s=s, +1. 
Différentions pour cela la formule (217) par rapport å x£; il vient 


DAG Sin 2 V r(x— 0) = -f(s) (v— 2)-AA —s) DE Sin 2 V r(ä— 0) + (v— a) DE Sin 2 V r(z— 0) ) (218). 
Or, d'aprés les formules (8) et (9), on a 


3—s STEEN 5-s -8 
(v—-0)D,) , Sin 2 V r(z—0)= D. « (2-0) Sin 2 V rle— a) + (s—3) D, . Sin 2 V r(v— 0) 


3 
2 


= Do [Sin 2 V r(z — 0) + V r(e— 0) Cos 2 V rla— a) | + (5-3) Doe Sin 2 V r(2— a); 
donc, substituant ce résultat en (218) et appliquant de nouveau la formule (9), on 
aura enfin 


DS Sin 2 V r(w— a) = f(s) (£— a)” DIR | V r(e— 0) Cos 2 V r(x — a) — I Sin 2 V r(e— a) | 


ts PEN 
= —rf(s) (£= 0) "Di. Sin 2 NÄT (al = 00) See SR SN IE ONE LER (219). 
Si on détermine maintenant /(s) par la condition 
fe+1l)=—"7f(5), 


la formule (219) coincidera avec la formule (217) aprés que T'on y aura remplacé s 
par s—+H1. De la relation précédente résulte 


f()=0-(-7), 


ou la constante C doit étre déterminée par la condition que f(s) =1 pour s=1, comme 
Fexige la formule (217), de sorte qu'il faut prendre 


sf) =0(-7)" 
Donc, nous avons démontré que si la relation 
8-0 dl — 9 fd SA 
Di « Sin 2 Vr(e —- 0) =(—- 2)" (c—-a)'"D,  Sin2 NÅR (GEO) (220) 


a lieu pour une certaine valeur s=5s, elle sera vraie aussi pour s=s&+t+1. Ör elle 
n'est quune identité pour s=13; elle subsiste donc tant que s sera un entier =1. 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 53 


Remarquant de plus que la formule (220) mest pas changée lorsqu'on y remplace s 
par 2—s, on voit qu elle subsiste encore quand s est un entier =0. Cette relation a 
donc lieu toutes les fois que s est un nombre entier, positif, négatif ou zéro. 


Revenant maintenant å la formule (208), nous avons prouvé qu'elle présente 
lintégrale générale de Féquation (198), pourvu que s ne soit pas un nombre entier. 
Alors, en effet, les deux intégrales particuliéres se confondent en une seule. Il reste 
done a compléter Fintégrale dans ces cas, dont nous distinguerons ceux de s=1-+n 
et de s=1—n, n étant un nombre entier et positif ou zéro. 

Pour intégrer d'abord Véquation 


(CET 09) inet (GOHREN) HN ny ORSNE EIE HURRA NET RENT ENN RAR (221), 
posons 


la transformée en z sera 
D ie — 0)2" + Z-tral = 0, 
a laquelle on peut satisfaire par lintégrale de Tequ. 
(EL mm nn Of ass SAS SA RER ER (223). 


La formule (208) ne donnant qu'une intégrale particulieére de cette équation, nous 
la considérons comme limite de cette autre 


(0-0) (US) FO ocg successbarsasorsosssronosrnnrorsonsesosn (224), 


ou & désigne une quantité positive tres-petite; son intégrale générale sera, suivant (208), 


Je nn ite = 
2= AD, . Sin 2 V r(v— a) + B(z— 0) D, . Sin 2 V r(v— a) 
ou aussi, d"aprés la formule (211), 


— 16 Om? VGA) 
Filer ARA 


z, (c 


Bea): pit Cos 2 Vr(z— a) 
Väz—a PA V(z—a) é 


En vertu de la définition (5), expression 


(5 1+e Cos 2 Vrlz— 


i 2 Vr — x—0NE 
= lå Se (rv— 2) ( 2 ) le 
5 V(2—0)(z—2) 2—EN | 


de 


1-8 Cos 2 Vr(z2— a) de 
Ve=r 


2-0 | (3 


54 HJ. HOLMGREN, 


est donc aussi une intégrale de YFéquation (224), ainsi 


, quelque petite que 


soit £. Donc, å la limite, 


pc) E=É Cos 2 Vir(z— a) (ÖT Cos 2 Vr(z— c)u é 
=lim === '(0 i j dz ce fi Tz—-0a)(1—u — du... (225 
P ; FVG=0 (z—2) I [( ) Je V ull —u) ( ) 
Ke 0 


est une intégrale de Yéquation limite (223), dont l'intégrale générale est par consé- 
quent trouvée; car on s'assure facilement que le rapport de Fintégrale (225) a celle 
que fournit la formule (208) n'est pas constant. En vertu de la formule (222), Vin- 
tégrale générale de I'€équation (221) est maintenant 


BC 2 Vr(z— ua 6 2Å 2 Vr(z— a)u T-—0 
y=DilAf EE än 4 3 fiera d hona 3 "du | NE (226). 


L'intégration de T'équation 
(GE ENE ASMIVES 0) HN SPL  oapsasberbsnbssäootersse sr Sd NON so otoNsA (227) 
est ramenée aå celle de I'€qu. (221) par la substitution 
[== (= (08) Are ES dR rss re Så SARA REA 1 SST (228), 


qui conduit å la transformée 
(z=0)2 (nl) Örn NER NS IAS IRENE (229), 


dont VFintégrale générale est donnée par la formule (226). 
On voit, du reste, qu'en désignant par g(s) Vintégrale générale de VP'équation 


(= DTE ANS ÖV dsbassssorbossass SENS SPAR (230), 

les deux substitutions (206) et (222) conduisent aux formules de transformation: 
(NE ET NTE 00 (2 TEESE SEA ER FOREST SEE (231) 
et (ED | rr da (232), 


au moyen desquelles on peut toujours faire dépendre Fintégration de F'€quation (230) 
de celle d'une autre équation dans laquelle la quantité correspondant a s sera com- 
prise entre deux nombres entiers successifs quelconques. 


$ 9. 
Cas de c.=b,=0, mais »b,=0. 


L'eéquation (1) peut alors se mettre sous la forme 


ar (DAMN Ar FAN NEO ocgassssdsskobsosbobstesssnsronNbsssrtrreroo (233). 
Par Fintroduction d'une nouvelle variable indépendante u, liée å x par Véquation 
2/0 UI (00 Egil) Ek Ar a cr oas so er RN RE (234), 


Tou JE =M Bl od 


INTEGRATION D UNE EQUATION DIFFERENTIELLE. 55 


Yg= 2u es ar Oo 2 
on obtient I'équation transformée 


" ' ardl Å 
vy" + (pu+S)y + p- = VE ÖRTTE AE SUR RAL ere ad MANA (235), 


dont Fintégrale est donnée $ 7. 
On peut toujours ramener TF'équ. (233) å une autre dans laquelle la quantité 
correspondant åa u est comprise entre deux nombres entiers et successifs quelconques. 
En effet, par la substitution en (233) de 


— (pg) 
Yy == (2 2p . Za 


on arrive å la transformée en z 
2" — (pe+q)2 + pu 2=0, 
ce qui s'exprime, en désignant par glu,p,q) Yintégrale générale de Véquation (233), 
par la formule de transformation 
plus p, 9) = pre PN S((CAI) (2) = 0) g0sssssocosocessorsacksokoneganans (236). 
De plus, si Ton substitue en (233) 


et que lP'on observe que 
(px+q) DE ds D'  (pe+g)e — p(n+1) D'z, 
Féquation transformée sera 
D'(e" + (pe+q)2 + p(u—n+1)2) =0, 


ce qui fournit la formule de transformation 


GA 125 DD) =S 0 (2 =P fy I) s0000do0000s0900408000000000090600600000005 003 (237). 
Maintenant, si nous supposons que 
Fintégrale générale de Tequation (235) sera, suivant la formule (157), 
2 u—1 
NERO ot BV u på OTUR SERTERA SRA T ROR NER (238), 


ou, en vertu de la définition (5) pour m=10, 


url PE LL (AR ; 
y= svaja — puv AE ce do+ Bfer ov : (0) —v) (E+) qv ICAs Ssd NnLLLEA (239). 


0 


L'intégrale générale de FPéquation (233) est donc, en substituant la valeur (234) de u 
et en considérant 0>u>—1, 


"+! 


xx 2 ad e p=2 EH AD 
sager fö ee 200 E+ Te SN TN (1—v) CEN on (240). 


0 


56 HJ. HOLMGREN, 


Pour u=—1, lI'intégrale de F'équ. (233) est 
Ya ALINE a dieses on RESTEN (241), 
et pour u=0 
px + q)? z 20 )? 
är in AT ÅR BlöneA av) VERS ES rör (242). 


Ces formules suffisent pour donner, a Faide des transformations (236) et (237), lin- 
tégrale de Féqu. (233) dans tous les cas possibles. 
En appliquant directement å T'équation (233) Tun ou VFautre des théoremes du 


S 1, on trouve que 
u" — (pe+g)? 


y=D . e 2p 


Eh fr 
20 


en est une intégrale particulieére, si pour zx, ou prend une racine de F'équation 


1 (paa 
—ER pm => 0. 
r(—u—1) 


Quand p>0, on satisfait a cette équation par v= +», ce qui fournit deux in- 
tégrales particuliéres de F'équ. (233), dont Fintégrale générale peut donc étre proposée 
aussi sous la forme i 


MR (POE 


EADS ere BIDR (243), 


0 2 reeereren resor rer rr rskr rr re RR RK KRK 


toutes les fois que le rapport des deux intégrales n'est pas constant, ce qui n'a lien 
que lorsque u est un entier positif ou zéro. 
Le cas de p<0 se raméene aå celui de p>0 par la transformation (236). 


SNIO 
Cas de bi-— 4a,c, = 0. 


T'équation (1) se réduit alors å la forme 


(C=0 000) UY ITNE 0 ooossos00s0s0å00000085svarpssesasse oovos (244). 
Substituons la nouvelle variable indépendante u, lige ä x par Péquation 
1 
(RT (gr Er ka kg RS oso RAS M RS soO ön FÅ bosrRn (245), 
d'ou 
Y. VR (u TN LAN 


y, = (u— A)'Yy, + 200 — 0) Yr; 


Féquation (244) se transforme d'abord en 


(u— ey" + (u—0)|- g(u— 0) + 2 —-ply + ry =0. 
Dans cette équation, posons 


ME (lent CO) MED dets sne ASIEN REA ooco0 (MAG), 


INTÉGRATION DUNE EQUATION DIFFÉRENTIELLE. 57 


nous aurons 
(ww — 0)" + (ua) |- glu> 0) + 2u+4—-p] + [(t+1) (u>p+2)+7-g(u+1) (u—0A)]2=0, 


qui se réduit a 
(u= ee)" +[- g(u =) + 20+4- pe — g(u+l)2=0..... ERNA) 


si on prend pour te une racine de Véquation 
(u+l)(u—p+2)+r=0, 


e.-å.-d. Fune ou autre des deux quantités (28) 


3 NER 
RS 6 14 | 
; z ERA Sr DAR a SN Re as AK UFAR RA: Lb SRA 248). 
n 2-3—-Y(p-1)—-4r a 3 1 ( ) 
We 5 Pp u 
Par la substitution des nouvelles variables 
1 
SAR 5 fra NESS BARD CRS NAR Aa ÄR (249), 


y=(u—-a)""!z 
Féquation (244) se raméne done å Féqu. (247), dont Vintégrale s'obtient toujours par 
les formules du $ 7. 
Si, par les formules (248), on exprime les constantes p et r en w et w", on 
aura, comme dans le $ 3, 
p=UW+Uu"'+3 
r=(w+1) (u"'+1), 


et l'équ. (244) se présente sous la forme 


(2 - ay" + [(u'+u"2 3) (2-0) +qly + Ge +1) Gu lys 0 nn (250). 
L'équation (247) devient de méme, en prenant u=w, 
(u— a)" + [= gl(u= 0) + ww —u'+ 1] —g(W+1)Z=80 sn sn ss (251), 


et la relation entre y et z est exprimée par les formules 


y.=(u — Fre | (25) 
AR KANE LL UGN NN RR de G 


UA 


up = 


I'intégrale générale de F'équ. (251) est donnée dans les divers cas par les for- 
mules (157)—(160), a TFexception de celui ou ww" est un entier ou zéro. Nous savons 
de plus, quwå Faide des formules de transformation exposées $ 7, il suffit de considérer 
le cas ou, p. ex., stl et u'-tF1 se trouvent comprises entre 0 et 1. Dans ce cas, la 
formule (157) donne 


w ” " LC , 
2= AD, et (u— a)" + Bla —- 0)" Di vet (u— a)" 
ou, en vertu de la définition (5) pour m=0n0, 


il 


1 
2= A(u— aj” TH ET VIE DE rdr Bille ou DT 


(KG t 
0 0 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7, N:o 9, S 


58 HJ. HOLMGREN. INTEGRATION D UNE EÉQUATION DIFFÉRENTIELLE. 


d'ou, en vertu des relations (252), Vintégrale générale de T'équation (250) sera 


2 a 


1 
sd ör EDO 0 OR FR (PR 
0 0 - . 

supposé toujours que w' differe de w" et que w—+1, ainsi que w'-+1, sont >0 mais <1. 

Dans le cas de w =w", Vintégrale de T'équ. (251) se trouve par la formule (181). 
Pour les cas trés-particuliers ou Tune ou Fautre de w+1 et u'+l1 est =0 ou =1, 
on a recours en dernier lieu aux formules (182) et (183), si Ton ne préfére pas alors 
d'intégrer T'équ. (250) par une méthode directe. 

Ajoutons, qu'en désignant par glw, wu", q) Tintégrale de Féqu. (250), on arrive 
alsément, par la substitution 

q 


= ert (BEG a TA 
a la formule de transformation 
24 
AP EDS (0-0 (PN 0) sososna 0000c0s (25); 
ainsi que, par la substitution 
Y=Die 


ou n est un nombre entier et positif, a cette autre 


AP ED =" fl = fl" = IN) as00sonassnsnorarnortnnonnsnon sonen (255). - 


Il serait facile d'établir encore d'autres formules de transformation. Elles dériveraient 
cependant toutes des formules du $ 7. 
ans un mémoire prochain, nous nous pr ner un résumé des pro- 
D hain, ous proposons de donner un rés d 0) 
priétés les plus remarquables dont jouissent les fonctions qui ont servi a intégrer 
FTéquation (1). 


ee 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. BANDET 7. N:o 10 


BESTÄMNING 


AF 


VIGTSFÖRHÅLLANDET 


MELLAN 


DET SVENSKA SKÅLPUNDET OCH DEN FRANSKA KILOGRAMMEN. . 


AF 
E. EDLUND. 


TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 6 SEPTEMBER 1868. 


STOCKHOLM, 1869. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER 
KONGL, BOKETRYCKARE. 


je "ÄR irc 


i Re EA a 


(0 st SER i SK 


REN EE LA 


ÅA Å $ Y SÅ 
G VS SA pr TER RA VIA : RKRSEN Faa, 


A s ERAN TESTET EE SEAT 
fFUJORA S j Ne k 

Å 

7 ; MA bt röra 
, : MI. ADA HEP FAVMO & 6 id VAS 
H ; ;U RESO PA DT ry SI ; 4 
Ä NN N 
Y » 2 MA j 
e Ks 


1. Enligt den bestämning, som Herr SELANDER och Herr Friherre WrEDpr år 1837 
utförde öfver svenska skålpundets vigt i franska grammer, är 1 svenskt &=-425,0369 
grammer"). Den kilogramvigt af oförgyld messing, som vid denna jemnförelse begag- 
nades, var förfärdigad af GAMBEY och af dåvarande sekreteraren i Franska Vetenskaps- 
Akademien, ARAGOo, justerad till likhet med Franska rikslikaren, samt hemfördes till 
K. Akademien från Paris under sommaren 1835 af framlidne Friherre BErRzEnuus. Ar 
1844 skedde emellan den svenska och den franska regeringen ett utbyte af de båda 
ländernas normaletalonger för längden och vigten. Mot det af Akademiens framlidne 
ledamot SEFSTRÖM samt Herr SELANDER och Herr Frih. WREDE justerade svenska skål- 
pundet, som sändes till Paris, erhölls i utbyte en kilogramvigt af förgyld messing, 
om hvilken man väl hade allt skäl att antaga, att den så noga som möjligt borde 
öfverensstämma med den lagliga franska normalvigten. Men då denna kilogramvigt 
jemnfördes -med den af Frih. Berzenius förut hemförda, så befanns, att den sednare 
var omkring 2 korn tyngre än den förra. Man var således nu i osäkerhet om, hvilken- 
dera af de båda normalvigterna var riktig, eller om båda voro felaktiga. I K. Aka- 
demiens fysikaliska instrumentsamling förvaras dessutom en kilogramvigt af förgyld 
messing, hvilken, enligt en i vigtlådan befintlig anteckning, blifvit af den för sina nog- 
granna vigtsbestämningar bekante STRmInHr:r i Mönchen justerad till likhet med franska 
normaletalongen >). Om denna vigt jemnföres med de två förstnämnda normalvigterna, 
så befinnes det, att densamma icke öfverensstämmer med någondera af dem. Om man 
på indirekt väg, förmedelst det engelska troy-poundet, söker att bestämma det svenska 
skålpundets vigt i franska grammer, så erhåller man ett resultat, som betydligt skiljer 

"sig från den ofvanföre anförda direkta jemnförelsen. Framlidne Professor RUDBERG 
fann, att 1 engelskt troy-pound =0,8780660 sv. & Lägger man W. WEBERS och 
SCHUMACHERS bestämning af troy-poundets förhållande till den franska vigten till grund 
för beräkningen, så blir på detta sätt 1 sv. =-425,0773 grammer. 

Den svenska vigtsenhetens förhållande till den franska har således hitintills icke 
varit med vetenskaplig noggranhet kändt. Skillnaden mellan de olika bestämningarne 
var till och med så stor, att den icke kunde vara utan allt inflytande i praktiskt hän- 
seende. Det var af denna orsak, som Öfver-Direktören vid Svenska Myntverket Herr 
ÅKERMAN, i anledning af franska regeringens inbjudning till den svenska att del- 


1) Se K. Vet. Akademiens Handl. för år 1837 sid. 201. 
2) Denna vigt har förut tillhört framlidne Ofver-Direktören WALLMARKS instrumentsamling, och kom efter 
hans död i K. Akademiens ägo. 


4 E. EDLUND, 


taga i den myntkonvention, som mellan Frankrike och åtskilliga andra länder redan 
var på väg att upprättas, till K. Akademien: inlemnade en motion derom, att K. Aka- 
demien ville ombesörja, att förhållandet mellan svenska och franska vigten så snart som 
möjligt blefve med önskvärd noggranhet bestämdt. Då erfarenheten redan tillräckligt 
ådagalagt, att ändamålet icke kunde vinnas derigenom, att en fransk normalvigt inför- 
skrefves från Paris, äfven om detta skedde på officiel väg, beslöt K. Akademien att 
genom tvänne af sina ledamöter på ort och ställe öfvervaka justeringen af den för 
hennes räkning beställda kopian af den franska normaletalongen. Härtill utsågos K. 
Akademiens ledamöter Herr ANGSTRÖM, som 1 vetenskapligt ändamål för tillfället redan 
uppehöll sig i Paris, och Herr NORDENSKIÖLD, som dit för deltagande i justeringsarbetet 
skulle afresa. K. Akademien beslöt äfven att på samma gång genom nyssnämnde sina 
ledamöters försorg förskaffa sig en noggrann kopia af franska längdmåttet samt full- 
ständiga kopior af de messingsvigter, som begagnas vid franska myntverket. 

2. Den ursprungliga franska normaletalongen för vigten utgöres af en kilogram- 
vigt af platina i cylindrisk form med plana ändytor och lindrigt afrundade kanter. 
Dess volum vid + 3,5 graders temperatur är 48,7544 kubikcentimeter. Den förvaras i 
archives de TEmpire, och får för komparationer icke begagnas. Af denna ”étalon 
prototype” finnas tre kopior af platina, hvilka förvaras i ”Conservatoire impérial des 
arts et métiers” och äro af samma form och utseende som den förra. Af dessa tre 
kopior äro två direkt komparerade med étalon prototype. Den ena af dessa sednare, 
som betecknas med C' N:o 1, begagnas vid komparationer och för förfärdigande af 
kopior. Enligt den undersökning, som den 12 Februari 1864 anställdes af en för detta 
ändamål tillförordnad komité (protokollet är dateradt den 5 Mars samma år) har denna 
normalvigt (C' N:o 1) vid + 3,5 graders temperatur en volum af 48,6729 kubikcenti- 
meter och är 0,72 milligramm tyngre än étalon prototype des archives. Det är med 
denna platinakilogramm, som den svenska kopian är komparerad. Det vid justeringen 
förda protokollet har följande lydelse:- 


Proces-Verbal de comparaison dun Kilogramme de platine appartenant au 
royaume de Suede. 


Le Gouvernement Suédois a fait exécuter par M. M. Collot freres, Constructeurs 
d'Instruments de précision åa Paris, un kilogramme cylindrique en platine du méme 
volume que le kilogramme des archives de France, conformément aux dispositions 
adoptées pour le kilogramme de platine du Conservatoire Impérial des Arts et Métiers 
destiné a la vérification des étalons. | 

L'Ambassadeur de Suede åa Paris a demandé å Son Excellence 1e Ministre de 
Agriculture, du Commerce et des Travaux publics les autorisations nécessaires pour 
que la vérification en fåt fait an Conservatoire Impérial des Arts et Métiers, et une 
décision en date du 25 Juin 1867 a accordé cette autorisation. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 3 


M. ÅNGSTRÖM, professeur de physique å F'Université d'Upsal, et M. NORDENSKIÖLD, 
professeur de Minéralogie aå T'Académie des sciences de Stockholm, ont été chargés par 
leur gouvernement des soins de cette verification. 

En conséquence, ils se sont mis en relation avec M. le Directeur du Conservatoire, 
et M. TrEsca, sous-Directeur et professeur de Mécanique de cet établissement, a été 
chargé de procéder avec eux a la verification. 

Le volume du kilogramme suédois a été déterminé a Taide du comparateur de 
Gambey (R. e. 6 des collections du Conservatoire), en mesurant: d'une part, le diamétre 
au qgvart de la hauteur, a partir de echacune des bases, et dans des plans diamétraux 
a angle droit I'un par rapport a l'autre; d'autre part, la hauteur en quatre points diffé- 
rents. Les élements de ces déterminations sont fournis par le tableau suivant. 


Détermination de la lecture du contaet ou de la collimation: 


au commencement: 34,375 température 20,6 


34,385 
2 JADE NISSAN 2 I 
34,375 
34,380 
34,380 
PLA INA PN EE FANSEN SSU LR ANA 20058 
34,375 
MOYyennesl mes JAFFA EAA VETI LIA 20,83 
Diaméetre moyen au quart de la hauteur | Hauteur moyenne dans quatre positions 
totale a partir de chaque base. différentes. 
13,925 74,203 
T3,827 74,197 
73,820 174,202 
73,820 74,215 
T3,827 
73,823 
13,823 
73,810 
T3,82187 — 7T4,20425 


La dimension D du diamétre est aimsi: 
ID = 78,82MO1 — FLYG = HAS 
et la valeur H de la hauteur, 
H= 74,20425 = 34378 = 39,82625 
I résulte des ces déterminations que le volume du kilogramme suédois, mesuré 
å la temperature de 20,83, est de 48”,6652. Ce volume présente une trés faible 


difference avec celwi du kilogramme des Archives, dont la mesure est indiquée dans 
procés-verbal officiel du 5 Mars 1864: dont un exemplaire a été annexé au celui-ci. 


6 Et EDLUND, 


La vérification du poids du kilogramme a d'abord été faite a titre provisoire sur 
une balance de Hempel, servant aux travaux ordinaires du bureau des poids et mesures. 
L approximation a paru d"abord suffisante pour arréter la goupille, qui était restée mo- 
bile au centre de la face supérieure du cylindre, et pour apposer sur cette face le 
poingon officiel du Conservatoire, consistant en C majuscule et le numéro 5 pour indi- 
quer que ce kilogramme est le cinquieme en date parmi les kilogrammes de précision 
de méme volume que le kilogramme des Archives. 

La vérification définitive a eté faite sur la balance de Bianchi (R. f. 10 des 
collections du conservatoire), réservée exclusivement pour la vérification des kilogram- 
mes étalons. Une premiere comparaison a été faite le Dimanche 22 Septembre 1867, 
et elle a donné pour résultat que le kilogramme suédois (que nous appellerons doré- 
navant S N:o 5) est approximativement plus lourd que le kilogramme C' N:o 1 du 
conservatoire de 0,41. 

Mais, cette opération ayant duré trop long-temps pour que V'on eåt la certitude 
d'avoir évité toute erreur de température, il a été convenu que la vérification définitive 
aurait lieu le 24 Septembre, et que I'on chercherait a opérer avec plus de rapidité. 

Le 24 Septembre, on a fait deux opérations distinetes a une demi-heure d'inter- 
valle, et chacune delles a consisté a placer dans le plateau de droite de la balance, 
successivement, les kilogrammes S N:o 5, C N:o 1, et S N:o 5, de maniere a comparer 
les deux pesées extrémes a la pesée intermediaire du kilogramme étalon. 

Les lectures ont été faites pendant que la balance oseillait, et les différents 
résultats sont les suivants: 

Oscillations successives. Déviations. Moyennes. 

1:o. Le kilogramme S N:o 5 est dans le plateau de droite —5,8 —+2,8 —1,50 
Le kilogramme en platine, de méme volume, sert = 355 

(SMR NRO ord NS SR Se AA VREDE so00smoksyss) 40 IL =160 

2:o. Le kilogramme C N:o 1 est dans le plateau de droite 0,0 +1,0 —+0, 5 
| FÖ 00 0 5 050 

3:o. Le kilogramme S N:o 5 est dans le plateau de droite —3,7 ++2,8 —0,45 
020 MVA NA 


Ces indications numériques se traduisent par les relations 
T=535 —1",00 T=0C +F0,50 
d'ou 
S=0'+1",50 

Oscillations successives. Déviations. Moyennes. 

4:o0. Le kilogramme S N:o 5 est dans le plateau de droite —1,9 +2,9 —+0,50 
Un kilogramme en platine de méme volume sert +0,50 

CGT GAEO Sr gear nas ar sr AAA RAR a a rr rä ÄRE ENE —1L,1 +2,1 +0,50 

5:0. Le kilogramme C' N:o 1 est dans le plateau de droite —2,0 +5,0 +1,50 
JOSE klan FAS OM 
6:0. Le kilogramme S N:o 5 est dans le plateau de droite —1,8 +0,3 —0,75 AS 
—1,6 +0,1 —0,75 j 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. ( 


d'ou Pon déduit comme précédemment: 
=E 02 i 050 
N S=C +17,62 
La moyenne de ces deux déterminations donne: 
S=0 +H1",56; 
et, pour apprécier cette difference exprimée en divisions de TPFaigille, on a 
ajouté au plateau de gauche un milligramme a la suite de la derniere pesée, 
et I'on a observé, dans ces nouvelles conditions, les déviations suivantes, 
obtenues sams arréter la balance, toujours chargée de deux kilogrammes. 


(08 Oscillations. Déviations. Moyennes. 
108 0 LS : 

En comparant cette déviation moyenne de + 1,15 a celle de la pesée 6, on trouve 
que PFaddition d'un milligramme a produit une déviation de 17,15 + 0”,75 = 1,90; et, 
si on admettait que les déviations fussent proportionelles au surcharges, chaque division 
equivaudrait alors a une surcharge de 1 milligr.: 1,90 =0""53. 

Ce coéfficient, appliqué åa la valeur du kilogramme suédois, conduit å 

S=C +F1156 X 0,53 = 0' + 0""-83, 

Le procés-verbal du 5 Mars 1864 constate que C' N:o 1 est déja trop lourd de 
0,72 milligrammes par rapport an kilogramme prototype des Archives, ce qui conduit 
a attribuer définitivement au kilogramme suédois la valeur 

1",00000155. 


Ce résultat ayant été unanimement adopté par les observateurs, le présent procés- 
verbal a été, sur la minute, signé par M. M. ÅNGSTRÖM, NORDENSKIÖLD et TRESCA. 


Fait a Paris le 24 Septembre 1867. 


Signé: H. TRESCA. = Signé: A. ÄNGSTRÖM. Signe: NORDENSKIÖLD. 


En marge est ecrit 


Vu et approuvé. 
Le Général de Division 
Directeur du Conservatoire Impérial 
des Arts et Métiers. 


Signé: A. MOoRrIn. 


Vu 


Le Directeur 


GT A. MORIN. 


8 E. EDLUND, 


Vid komparationen mellan den af Herrar ÅNGSTRÖM och NORDENSKIÖLD hemförda 
platinakilogrammen och det svenska skålpundet begagnades den kopia af svenska riks- 
likaren, som befinner sig i Kongl. Vetenskaps-Akademiens förvar. Denna kopia, som 
är af platina, har en egentlig vigt af 21,2164 och är 0,0079 korn lättare än den i K. 
Maj:ts och Rikets skattkammare förvarade rikslikaren för vigten!). Den begagnade 
vågen, som är förfärdigad af LITTMANN, är försedd med mikroskop för afläsningen och 
enkelt lyftverk för vågbalkens och skålarnes upphängning. Vågbalkens jemnvigtsläge 
bestämdes derigenom, att de på hvarandra följande utslagen observerades, hvarefter 
först togs medium af det första och tredje utslaget och derpå medium mellan detta 
och det andra utslaget o. s. v. Vägningen verkställdes alltid genom successiv substi- 
tution på en och samma vågskål af de vigter, som jemnfördes med hvarandra. Härvid 
iakttogs alltid, att vägningen af den ena vigten verkställdes tvänne gånger, nemligen 
före och efter vägningen af den eller de vigter, hvarmed den skulle jemnföras, hvar- 
efter af de två nämnda vägningarne togs medium. 

3. I K. Akademiens instrumentsamling finnes en vigtsats, som vid justeringen 
af rikslikare-skålpundets kopior år 1857 undersöktes. Då emellertid denna vigtsats 
sedermera blifvit flera gånger begagnad, ansåg jag det vara nödvändigt att ånyo justera 
densamma. Den består af en vigt på 1 & samt vigter på 40, 30, 20, 10, 4, 3, 2 och 
1 ort äfvensom motsvarande kornvigter. Utom vigten på 1 korn, som är af silfver 
och har form af en mäla, äro de öfriga af förgyld messing. Dessutom begagnades en 
vigt af aluminium 1 trådform, som vägde 0,407 korn. Denna kallas i det följande för 
w. Dessa särskilda vigter jemnfördes sinsemellan på samma sätt, som 1 redogörelsen 
för justeringen af rikslikare-skålpundets kopior finnes meddeladt >). 

Värdet af skaldelarne i mikroskopet för olika belastningar på vågen undersöktes 
flera gånger före, under och efter justeringen på det sätt, att den ofvannämnda vigten 
w lades på 0,1 af vågbalkens längd från vågens midtelaxel och det deraf förorsakade 
utslaget observerades. På detta sätt erhölls, att mot en öfvervigt af 0,1 w svarade 
nedanstående utslag i skaldelar: 

Belastning på hvardera vågskålen af 


1 0 OR 40 Ort. 30 Ort. 10 Ort. 
6,26 skaldelar = 7,75 1,84 8,31 92,00 
6,58 8,32 3,16 8,68 
6,86 7,83 SITE NES NAS 9,04 
6,22 Med. 7,65 Med. 8,11 Med. 8,42 Med. 8,91 
6,26 
Med. 6,46. 
5 Ort. I (ONE 
92,00 9,00 skaldelar 
9,20. 8,94 
! 9,07 9,12 
Med. 9,09 Med. 9,02. 


1) Se K. Vetenskaps-Akademiens handlingar. Ny följd. I Band. sid. 485. 
2) Tbidem. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 9 


För de tre sista belastningarne kan utslaget betraktas såsom konstant; dess me- 
dium är = 9,01; hvilket tal äfven uttrycker utslagets storlek, då vågens belastning un- 
derstiger 1 ort. ; 


I:sta justeringen af vigtsatsen. 


Så snart vågbalken gjort en hel oscillation fram och tillbaka, upplyftades balken 
och skålarne samt nedsläpptes derpå åter. På detta sätt bestämdes vågens jemnvigts- 
läge flera gånger. Det positiva tecknet framför den siffra, som utmärker jemnvigts- 
läget, ger tillkänna, att vigterna på venstra vågskålen hafva öfvervigten. Noll på ska- 
lan utmärker, att vågbalken står horizontelt. 


A: 


Messingsskälpundet på venstra vågskålen. 


Utslag. Jemnvigtsläge. 


0-0 


CE 3,33 
| — 1,5 Si + 3,25. 
40—+ 30 + 20 + 10 Ort -+— 0,3 w på venstra vågskålen. 


03 Aa 1 äg] 


— (05 
— MUlNSTRG R 
2 A+ 1,60 
— 2,0 + 1,65 = medium. 
— 1,5 40 5 
SE 
Ca J 
= NER | c 
? ? RSS 
SR 


Messingsskålpundet på venstra vågskålen. 


— 5,1 | 
— 3,5 = 

a : 4,02. 
— 3,4 i 


Medium för messingsskålp. = + 3,49. 


Häraf följer således, att messingsskålpundet är i vigt == 40 + 30 + 20 + 10 Orts- 
5 3,49 — 1,65 
vigterna —F 0,3 w + react 0,1 w. 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 10. 4 


10 E. EDLUND, 


För korthetens skull upptagas i det följande ej utslagen, utan endast de beräk- 
nade jemnvigtslägena. 


15, (& 
40 + 10 Ort på venstra vågskålen. 40 Ört. 
NR a 250 
05 1 2,88. 
30 + 20 Ort. 30 + 10 Ort + 0,1 w. 
— 2,03] + 0,53) 
I SS Medium -— 1,83. är eld + 0,41. 
30 + 0,40) 
— 1,80] 
40 + 10 Ort. 40 Ort. 
818 LTS 
FA SEGT 
Medium — 3,66. Medium —+ 3,20. 
D. E. 
30 Ort. 10 Ort. 
55 — 210 
+ 1,25 = Ib5Nö, 
20 + 10 Ort — 0,1 w. 4+F3+2—+1 Ort. 
— 0,93] | — 0,95) 
—LIOL 000 = 0.07 
00 SL 
— 0,78] — 1,20] 
30 Öre 10 Ort. 
+ 2,00 9 40 
+ 2,05 i — 200 
Medium —+F 1,71. Medium — 2,15. 
Jil G. 
4-+1 Ort. 4 Ort. 
300 + 6,05 
I 530. 
JL Om IEEN Öre 
= 2,98) i = sl 
— 2,48l — 981 = br. 
— 2,88[ — 20 


— 2.90) — 4,50) 


FÖRHÅLLANDET MELLAN 


4+1 Ort. 
+ 3,25 
2E3 48 


Medium + 3,44. 


H. 

3 Ort. 
230 
Od 

2-—+1 Ort. 

+ 0,68] 
= DAD 
+ 0,45) 

3 Ort. 
— 0,60 
— 0,88 


Medium — 1,01. 


K. 
40 + 10 Korn. 
— 0,60 
= (0.50 
30 + 20 Korn. 
— 0,39 
— 0,451 
— 0,55( 
+ 0,00) 
40 + 10 Korn. 
=033 
SO 


— 0,33. 


Medium — 0,38. 


M. 
30 Korn. 
I 128 
SE 
20 + 10 Korn. 
+ 3,10 
dö Re + 3,22. 


+ 3,23) 


OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 


EO 

+ 5,65 
+ 5,80 

Medium + 5,78. 


I. 
1 Ort. 
+ 1,98 
+ 1,95. 


40 + 30 + 20 + 10 Korn. 


— 4,43] 
— 4,48| 
— 4,50[ 
— 4,50) 
Ort: 
+ 2,40 
+ 2,27 
Medium — 2,15. 


— 4,48. 


Ib 

40 Korn. 
— 1,88 
== [3 

30 + 10 Korn. 
NS 
— 1,55 
— 1.68 
—=NDE 
40 Korn. 
— 225 
— 1,85 

Medium — 1,97. 


= NIO 


N. 

10 Korn. 

+ 0,10 

0 

4+3-+2—+1 Korn. 

+ 3,57) 

+ 3,73 

a SN NS 
IBV 


11 


30 Korn. 
+ 0,75 
LÖS 


Medium —+ 1,05. 


O. 
4-F1 Korn. 
308 
+ 3,80 
3+ 2 Korn. 
+ 3,98] 
IS Ol nR va 
a - + 3,17. 
+ 3,63] 
4 +1 Korn. 
+ 3,60 
ESS 
Medium + 3,72 


Q. 
3 Korn. 
ING 
+ 1,55 
2 +F1 Korn. 
+ 2,35) 
FoB0le 4. 
TR er 
+ 2,40] 
3 Korn. 
CI -V0 
I IL BG. 


Medium —+H 1,66. 


E. 


EDLUND, 


10 Korn. 
+ 0,13 
+ 0,05. 
Medium — 0,02. 


JA, 

4 Korn. 

SEN 

NM, 

3+ 1 Korn. 

—+ 2,00 

+ 2,25 

a 250 + ZAO 
+ 2,13) 

4 Korn. 

+ 1,38 

+ 1,30 

Medium —+F 1,28. 


2:dra justeringen ar vigtsatsen. 


AS 
rg 
+ 1,15 
+ 0,93 


B 


40 + 10 Ort. 


+ 0,88 
+ 1,05. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH ERANSKA VIGTSENHETERNA. 


40 + 30 + 20 + 10 Ort + 0,3 w. 


INS 
Q 
AR + 1,67. 
+ 1,23) 
INGER 
+ 1,85 
+ 1,88 
Medium —F 1,45. 


C. 

40 Ort. 

+ 4,15 

SEN 

30 + 10 Ort + 0,1 w. 

+ 0.80] 

AL0BINE 

5 043 0,64. 
+ 0,70) 

40 Ort. 

+ 3,85 

+ 3,97 

Medium —F 3,94. 


E. 
10 Ort. 
— 2,20 
— 2,42 
4tF3—+2—+1 Ort. 
— 020 
+ 0,22 
+ 0,22( + 0,19. 
+ 0,50) 
10 Ort. 
= DDL 
— 2,27 
Medium — 2,28. 


G. 
4 Ort. 
+ 3,78 
+ 3,90 


30 + 20 Ort. 
+ 3,42] 
+ 3,42 i 
id - JEM 
+ 3,55) 
40 -+— 10 Ort. 
SER 
+ 217. 
Medium —+ 1,57. 


D. 
30 Ort. 
+ 0,90 
+ 1,00 
20 + 10 Ort — 0,1 w. 
mL ÖKSS 


€ 


re fler 1,25 
= 15 SE 
— 1,65) 
30 Ort. 
11.00 
057 

Medium —+ 0,87. 


F. 
4—+1 Ort. 
LL AB3 
SENS 
3—+ 2 Ort. 
= 1,65) 
= 1,851 1.87 
SLF, IBRD 
002) 
4-1 Ort. 
250055 
+ 4,35. 
Medium —+ 4,59. 


H. 
3 Ort. 
— 0,35 
NG. 


13 


3—+ 1 Ort. 
— 55 
— 6,321 
ERE 
— 6,45) 
4 Ort. 
+ 3,98 
2.75 
Medium —F 3,85. 


6,11. 


Il 
1 Ort. 
= 2500 
25 287 


40 -F 30 + 20 + 10 Korn. 


= DOM 
= SN) ; 
OR fö 3,89. 
0) 
1 Ort. 
+ 2,62 
SEO 
Medium —F 2,68. 


bj 

40 Korn. 
— 1,80 
— 20 

30 + 10 Korn. 
0) 
— 205 : 
Aa a EDP 
— 1130 
40 Korn. 
— 2,12 
— 2,62 

Medium — 2,15. 


N. 
10 Korn. 
+ 2,07 
+ 2,13 


2-+F1 Ort. 
+ 1,70) 
SERA 
Sj ed Fäla 
ESO) 
3 Ort. 
— 0,45 
= 008; 
Medium — 0,25. 


18 
40 + 10 Korn. 
= OM 
— 0,65. 
30 + 20 Korn. 
= 1,00] 
= (OA 
2 0.63 0,83. 
— 0,85) 
40 + 10 Korn. 
= (057 
— 0,60. 
Medium — 0,63. 


M. 

30 Korn. 

— 0,40 

= (2 

20-+-10 Korn. 

+ 1,92] 
1,65 

så ft 1,72. 

+ 1,57) 

30 Korn. 

— 0,17 

— 0633 

Medium — 0,37. 
0. 
4+1 Korn. 


ANS 
SE 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 


4t3+2-+1 Korn. 


5,77 
a : 5 ENL 


10 Korn. 
+ 2,45 
+ 2,50 
Medium + 2,29. 


J2 


4 Korn. 
+ 1,88 
+ 1,88 
3 + 1 Korn. 
+ 2,65) 
+ 2,68 I 
34 al IA 
+ 2,48) 
4 Korn. 
+ 1,85 
+ 1,52 
Medium —F 1,78. 


3 + 2 Korn. 


4-+1 Korn. 
IL 
+ 3,95. 
Medium —+H 4,02. 


Q. 


3 Korn. 
+ 0,50 
+ 0,57. 
2—+ 1 Korn. 
—+— 1,23) 
+ 1,05 
je ost + LIA. 
I TG 
3 Korn. 
+ 0,33 


TEN 
Medium — 0,46. 


J:dje justeringen af wvigtsatsen. 


AA. 


1 &. 
+ 0,90 
+ 1,00 


40 + 30 + 20 + 10 Ort + 0,3 w. 


+ 1,57) 
I 020) 
2 ord 0,85. 
I 0,93) 
1 &. 
+ 1,53 
+ 1,00. 
Medium —F 1,11. 


3, 


40 + 10 Ort. 
— 1,13 
— 1,10 
30 + 20 Ort. 
+ 0,53) 
+ 0,30 
1 0.43 + 0,40. 


+ 0,35 
40 + 10 Ort. 
— 1,10 
= NHA00 
Medium — 1,08. 


15 


( 
40 Ort. 
+ 1,80 
+ 1,53 


30 + 10 Ort + 0,1 w. 


Medium + 1,50. 


H. 

10 Ort. 

= DT 

= 23 

4-+F3+2+1 Ort. 

+ 0,20] 

sr OM 
Os + 0,09. 
= (015 

10 Ort. 

E80 

= Hl 

Medium — 3,02. 


Jo 
4-+F1 Ort. 
+ 3,50 
NES 


3—+ 2 Ort. 


3) 
= öl 
2 


E. 


1) Af denna bestämning och den nästföregående 


EDLUND, 


D. 


30 Ort. 
= j0 
— 1,82 


NO Ore Mil vr 
= 3,97) 
= a vd 
SOMNA 
— 3,88) 
30 Ort. 
— 1,85 
= LA 
Medium — 1,75. 


5) 
10 Ort. 
— 2,95 
— 3,00. 


4+3—+2—+1 Ort. 
= 000 
= 0590 
— 0,90f 
= 079) 
10- Ort 
= BD 
== Da 
Medium — 2,97. 


0,80. 


G. 

4 Ort. 
+ 5,03 
+ 5,10. 

3+1 Ort. 

— BA 
— 5,45| 
— 5,27f 
— 5,23) 


5,36. 


togs vid beräkningen medium. 


FÖRHÅLLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 


4—+1 Ort. 
+ 2,90 
+ 3,05. 
Medium + 3,20. 


H. 
3 Ort. 
— 1.20 
— 1,10 


EET Ort. 
=— 007 
0 
PET 0 08. 
ÖNS bi 
+ 0.05) 


3 Ort. 
— 1,20 
=— 1,23. 


Medium —— 1,18. 


K. 
40 +— 10 Korn. 
= INO 
= 2 


50 + 20 Korn. 
el 
TSE 
== 125 
— 1,43 

40 + 10 Korn. 


— 188 
AMG 


Medium — 1,22. 


M. 
30 Korn. 
— 0,50 
— 0,83. 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 10. 


470 
4,73 
+ 4,78. 

Medium —F 4,91. 


sj 
1 Ort. 


—+ 1,60 
+ 1,78. 


40 + 30 + 20 + 10 Korn. 


— 525 


ATL TG. 


40 Korn. 


= DAD 
= 210 
Medium — 2,60. 


N. 
10 Korn. 
— 1,90 
— 1.908. 


20 + 10 Korn. 

JET 

+ 1174 

1,16. 

+ Llaf 
INO 

30 Korn. 

— 088 

053. 


Medium — 0,62. 


(Oå 


4—+1 Korn. 


+ 3,58. 


Medium —F 0,53. 


4-+t3—+ 2—-+1 Korn. 

= 1,30 
ENL 

+ 1,88 TNG 
108 

10 Korn. 

0 

SE 

Medium — 1,86. 


P: 


4 Korn. 
SETS 
ES 
act I Korn. 
= 2,35] 
+ 2,401 Mt 
Nan Fö 
+ 2,43] 
4 Korn. 
I NAS 
Ja IG, 
Medium + 1,42. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 


9 


Om de nu anförda tre justeringsserierna beräknas och resultaterna sammanställas, 
så erhålles följande tabell, hvari x betyder det ännu obekanta felet på messings- 


skålpundet: 


1 skålpundsvigten 


40-ortsvigten 
30 » 

20 » 

10 » 

4 

2 » 
2 


JL » 


40-kornsvigten 


30 » 
20 » 
10 » 
4 » 
3 » 
2 » 
1 » 


För 


återstod ännu att bestämma värdet på w och x. 


1 E+ 


4x 

= 40 ort + I 
dr 

=30 » —+ 30 
22 

= 20 »” AES 10 
R Xx 
= » FE 10 
4x 
10 
dx 
FSS 
= & » FS = 
1 = 

= » = 100 
4x 

= 2010 I 
dr 

FRU 
22 

=) » + 000 
2 [AE 
== 10 PESR 0 
42 

nr 4 Se 10000 
dr 

RET 10000 
20 

RR —+ 10000 
on 

UN = 10000 


1:sta Serien 
— 0,0961 
— 0,1507 
— 0,0017 
— 0,0800 
+ 0,0240 
— 0,0596 
-— 0,0145 
— 0,0287 
— 0,0474 
= VHS 
— 0,0113 
— 0,0044 
+ 0,0093 
+ 0,0102 
+ 0,0086 
-F 0,0090 


2:dra Serien 


w' — 0,0822 


» — 0,1446 
» + 0,0084 
» — 0,07 82 
» + 0,0338 
» — 0,0514 


De OK OLOSTES 


» — 0,0243 
» — 0,0441 
» — 0,0382 
» — 0,0109 
» — 0,0034 
» + 0,0078 
» + 0,0096 
» + 0,0099 
» + 0,0073 


3:dje Serien 


w — 0,0801 
» — 0,1488 
» + 0,0064 
» — 0,0815 
» + 0,0364 
= 000 


» — 0,0109 
» — 0,0274 
» — 0,0454 
= OS 
» — 0,0133 
00 
» + 0,0067 
», + 0,0088 
» ++ 0,0078 
» + 0,0091 


Medium 
w— 0,0861 


» — 0,1480 
» + 0,0044 
» — 0,0799 
» + 0,0314 
» — 0,0538 
NOOMI 
» — 0,0268 
» — 0,0456 
» — 0,0390 
» — 0,0118 
» — 0,0046 
» + 0,0079 
» + 0,0095 
» + 0,0088 
» + 0,0085 


att erhålla kännedom om justeringsfelens storlek hos de särskilda vigterna, 
För bestämmandet af värdet på 1, 


hängdes 1-kornsvigten på ett afstånd af 0,4 af vågbalkens längd från vågens axel, och 
vågens jemnvigtsläge observerades, hvarpå jemnvigtsläget bestämdes, då motsvarande 
vågskål var belastad med w. 


0,4 af 1-kornsvigten. 
— 3,48 
— 3,45 


0,4 af 1-kornsvigten. 


= ID 
— 3,42 


w. 
—1,99) 
— 2,00 
— 11.90 
— 92,15 


- 2,01. 


På detta sätt anställdes följande tre serier: 


= OG 


20 E. EDLUND, 


0,4 af 1-kornsvigten. 0,4 af 1-kornsvigten. w. 
= BD = 2,05 + 1,65 
= DA = ö04- + 1,69. 
Med. — 3,91. Med. — 3,20. Med. + 1,93. 


Vigten ww var således tyngre än 0,4 af 1-kornsvigten; i första serien motsvarar 
öfverskottet 1,32 (= 3,37 — 2,05) skaldelar, i den andra 1,19 och i den tredje 1,04 
skaldelar, således i medeltal 1,18 skaldelar. Enligt det ofvanstående väger 1-korns- 


vigten 1 korn -F 0000 + 0,0085 w. Emedan x, såsom nedanföre skall visas, är mycket 
litet, kan 0,0001 deraf negligeras, och man erhåller på detta sätt: 
0,4 (1 + 0,0085 20) + - 0,1 w=w; hvaraf 
w = 0,407 korn. 


Samma vigt justerades år 1857 och befanns då väga 0,409 korn, således nära 
detsamma som nu"). Den har ock under tiden icke varit begagnad. 

Sedan värdet på 2 blifvit bestämdt, kan man bedömma tillförlitligheten hos de 
ofvan anförda tre justeringsserierna. Den största skillnaden, som förefinnes, äger rum 
mellan den första och tredje serien för 40-ortsvigten, nemligen 0,0016 w = 0,0065 korn 
= 0,277 millieramm. Den största skillnaden dernäst äger rum mellan första och tredje 
serien för 4-ortsvigten, nemligen 0,012 w= 0,0049 korn = 0,208 milligramm. För alla 
de öfriga vigterna äro skillnaderna betydligt mindre, och för flera af dem nästan omärkliga. 

De svenska vigterna hafva sin rätta tyngd, då de vägas i luft, som till hälften 
är mättad med fuktighet, har -F 15 graders temperatur och är under ett baromertryck 
af 25,6 decimaltum (= 760 millimeter). Jemnföras tvänne vigter med hvarandra, hvilka 
hafva olika egentlig vigt, i en luft af annan beskaffenhet, så måste således en korrek- 
tion anbringas för vigternas olika lyftning af luften. Vigten af en kubikfot torr luft 
vid noll graders temperatur och vid det normala barometertrycket utgör på Stockholms 
breddgrad 0,079693 svenska skålpund”). Vattenångans vigt i förhållande till den torra 
luftens vid samma temperatur och under samma tryck är 0,623 och luftens värme- 
utvidgningskoefficient 0,003665. En kubikfot luft, som till hälften är mättad med 
fuktighet, har + 15 graders temperatur och är under ett barometertryck af 25,6 tum, 
blir till följe häraf 0,0753061 svenska &. I förra fallet väger den luft, som undan- 
tränges af platinaskålpundet, 0,6098 korn, och den, som undantränges af messings- 
skålpundet, hvars egentliga vigt är 8,16, väger 1,5855 korn. I luft af sistnämnda 
beskaffenhet väga deremot de undanträngda luftmassorna respective 0,57623 och 
1,49823 korn. 


Jemnförelse mellan messingsskålpundet och platinaskälpundet. 


Den 26 Febr. 1868. Barometerståndet, reduceradt till 0”, var 745,2 millimeter. 
Elasticiteten af luftens fuktighet, uppmätt med psychro- 
metern, 6,9 millimeter. Temp. i vågskåpet + 16,3. 


1 K. Vet. Akademiens Handl. Ny följd. Band. I. Sid. 488. 
2) Tbid. sid. 489. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 21 


Messingsskålpundet på venstra vågskålen 
= I 
= IL30. 
Platinaskålpundet. 
— 2,30) 
=2 TN 
ör Da. 
= 205 ; 
— 2,37 


Messimgsskålpundet. 
-F 1,47 
+ 1,37. 

Medium —F 1,62. 


Platinaskålpundets vigtförlust i luften vid vägningen blir 0,5621 korn, således 
0,0141 korn mindre än 1 luft af den i lag bestämda normala beskaffenheten. - Messings- 
skålpundets vigtförlust blir 1,4615 korn, således 0,0367 korn mindre än i luft af normal 
beskaffenhet. I luft af normal beskaffenhet skulle följaktligen messingsskålpundet hafva 
visat sig 0,0367 — 0,0141 = 0,0226 korn lättare än som nn var händelsen. Man 
får således: 

Posen ER 
hvaraf platina-& = messimgs-8 — 0,0020 korn. 

Men platina-& är 0,0079 korn lättare än rikslikare-skålpundet; följaktligen är messings-4” 
rätta vigt = I &— 0,0059 korn. 


0,0407 korn — 0,0226 korn = messings-&; 


Den 29 Febr. 1868. Barometerståndet, reduceradt till 0”, var 757,1 millimeter. 
Luftens fuktighet 5,3 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 16”,0. 


Messings-&. 
å SO 1.89 
= LOG) TT 
Platina-&. 
= 007 
= 0 
— 0,02( 
— 03) 
Messings-E. 
08 
+ 0,98 
d 25 
jag 
+ 0,95) 
Medium + 1,46. 


Platina-&' vigtförlust = 0,5722 korn, och messings-&' = 1,4876 korn. 
Messings-& blir således = 1 & — 0,0043 korn. 


— 0,17. 


22 ; E. EDLUND, 


Den 3 Mars 1868. Barometerståndet, till 0” reduceradt, 753,9. Luftens fuktighet 
4,8 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 16,7". 


Messings-t. 
+ 2,35 
IL 1 
+ 0,60 
+ 0,95. 


Platina-&. 
=— VAT 
— 0,10] 
— OM | 
=="050id 


— 0,14. 


Messings-a. 
+ 1,00 
+ 0,00 
-F 0,27 
I 030, 
Medium —L 0,84. 


Skillnaden mellan de båda skålpundens vigtförlust i luften 0,9109 korn. TI luft 
af normal beskaffenhet är samma skillnad 0,9220 korn. I luft af sistnämnda beskaf- 
fenhet skulle således messingsskålpundet hafva visat sig 0,0111 korn lättare än som 
nu var fallet. 

Messings-& blir således = 1 & — 0,0128 korn. 


Den 4 Mars 1868. Barometerståndet, till 0” reduceradt, 761,4 millimeter. Luf- 
tens fuktighet 5,6 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 16,5. 


Messings-Et. 
STO 
SEO. 


Platina-&. 
— 0,65) 
— DVDN 
— 0,73( 
— 0,38) 


2054 


Messings-t. 
+ 0,15 
+ 0,40 
+ 0,38. 
Medium + 0,73. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 23 


Skillnaden emellan de båda skålpundens vigtförlust i luften 0,9192 korn, således 
0,0028 korn mindre än i den luft, hvari vigterna hafva sin rätta tyngd. Häraf erhålles: 
Messings-& = 1 & — 0,0027 korn. 


Tages medium af de fyra komparationerna mellan de båda skålpunden, så er- 
hålles såsom slutresultat, att 
messings-& = 1 & — 0,0064 korn. 


Om nu värdena på w och &x insättas i den ofvanstående tabellen, så erhållas 
följande korrektionstal till de olika vigterna i den justerade vigtsatsen: 


40-ortsvigten = 40 ort — 0,0378 korn. 40-kornsvigten = 40 korn — 0,0187 korn. 
30 » =30 » — 0,0626 =» 30 » =00 3 — 000 
20 » = 20 » = 00005» 20 » =20 oo» — 0,0048 = » 
10 » =10 » = 003RA 10 » = WW > = 0000 
4 » = 4» =O 4 » = 40 = 00032 > 
3 » = 3 » =(00Z22  » 3 » = 3 » + 00080 
2 » = 2 » —0,0049 = » 2 » 02 ON 000360 
1 » = I » — 00 >» 1 » = 1» = 00085 


4. Jemnförelse mellan platinakilogrammen och de svenska vigterna. 


Skaldelarnes värde, då vågen var belastad med 1 kilogramm på hvardera vågskålen, 
utröntes genom särskilda försök. Dervid befanns, att mot en öfverbelastning af 0,1 1 
eller 0,0407 korn, gjorde vågen vid olika försök följande utslag: 3,45, 3,48, 3,31 och 
3,24, eller i medeltal 3,37 skaldelar. Då vägningarne voro afslutade, pröfvades vågens 
känslighet, för att se, om hon tagit någon skada af de tunga belastningarne; men detta 
befanns icke vara förhållandet. 


De svenska vigter, som begagnades vid nedanstående fyra vägningar, voro följande: 


« Justeringskorrektioner. 


IRA TINA EE Ena RS RR Sa le se — 0,0079 korn 

IMIGSSTIN OS ok Rosset nte sker bes — 050064 » 

FÖSDANUSHDN s40000sr09193003600968 4000 6-4099059 — 0,0626 =» 
AN Gl Ög ns Res Ene AS = = 0,0126 korn. 
MEESE CE ON f eges snlstas fören SRV Ne, == 00MII 

20-kORaSVIGIGN s07.s00000008-0005089)600-00 30006 — 0;0048  » 
ARENA li: OVÄN (gta a ANA + 0,0032 — » 
&S MO — soc BER 0 a ARR — =F 0,0039 — » 
1-kornsvigten på vågbalkens 

Halva ans + 0,0017 — » 


— 0,0928 korn —+ 0,0214 korn. 


Dessa vigter utgöra således tillsammans, sedan korrektionerna blifvit anbringade, 
2,35274286 &; hvilket för korthetens skull må betecknas med S. 


24 E. EDLUND, 


Enligt de uppgifna dimensionerna på platinakilogrammen (48,6652 kubikcenti- 
meter) är samma vigts egentliga vigt = 20,5486. I torr luft, som har 0 graders tem- 
peratur och är under ett barometerstånd af 760 millimeter, väger den af samma vigt 
undanträngda luftmassan 1,4813 korn. 


Den 17 Mars 1868. Barometerståndet till 0” reduceradt 758,6 millimeter. Luf- 
tens fuktighet 5,8 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 17”,1. 
Platinakilogr. 
ANS 
+ 3,93. 
5 — 0,3 X 0,407 korn. 


— 0,80] 

FR 0,90 
— 087 2 
— 1,35 
Platinakilogr. 


+ 4,75 

+ 4,35. 

Medium —+ 4,29. 
Utan hänsyn till alla luftkorrektioner, blir således: 


Platinakilogr. = 5 — 0,1221 korn + - :.0,0407 korn = 2,35273692 =. 


De svenska vigterna hafva sin rätta tyngd i luft, som till hälften är mättad med 
fuktighet, har 15 graders temperatur och är under ett barometertryck af 760 milli- 
meter; hvaremot de franska vigterna enligt gällande lag hafva sin rätta tyngd i luft- 
tomt rum. De svenska messingsvigterna (1,3527 &) voro enligt beräkning 0,0190 korn 
tyngre än de skulle hafva visat sig, i fall luften haft den nämnda lagliga beskaffen- 
heten, och af samma skäl var platinaskålpundet 0,0053 korn för tungt, således tillsam- 
mans 0,0243 korn för tunga. Platinakilogrammens lyftning af luften utgör 1,3873 korn. 
Platinakilogrammens lagliga vigt, uttryckt i svenska skålpund, erhålles således, om sum- 
man af dessa korrektionstal adderas till den svenska vigten. Man får på detta sätt, att 

; platinakilogrammen = 2,3528781 sv. &. 
Den 18 Mars 1868. Barometerståndet till 0? reduceradt, 758,5 millimeter. Luf- 
tens fuktighet 5,9 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 15,25. 
S + 0,2 X 0,407 korn. 

— 0,50 
— NIO 

Platinakilogrammen + 0,4 X 0,407 korn. 
- 0,85) 
+ 0,85 ; 
0 = 070; 


+ 0,68 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 25 


S + 0,2 X 0,407 korn. 
05 
+ 0,08. 
Medium — 0,23. 


Utan någon korrektion för luften får man således: 
Platinakilogrammen = 2,35273584 sv. I. 
Korrektionen för de svenska vigterna gör tillsammans 0,0076 korn, och för pla- 
tinakilogrammen till lufttomt rum 1,3960 korn. Man erhåller på detta sätt, att 


Platimakilogrammen = 2,3528762 sv. &. 


Den 19 Mars 1868. Barometerståndet, till 0” reduceradt, 760,6 millimeter. Luf- 
tens fuktighet 6,5. Temperaturen i vågskåpet + 16",6. 
Platinakilogrammen —+ 0,4 X 0,407 korn. 
SNS 
DTE 
S + 0,2 X 0,407 korn. 
=E 1,10 
+ 0,851 
Hju IS + 1,20. 
= 1,10) 


Platinakilogrammen —+— 0,4 X 0,407 korn. 
153-00 
Ir By 
Medium — 3,20. 


Häraf får man, att 
-platinakilogrammen = 2,35273714 sv. &, då intet afseende fästes vid korrektionen 
för vigternas lyftning af luften. 


Korrektionen för messingsvigterna gör 0,0100 korn. 


D:o platinaskålpundet 0,0028 —» 
D:o platinakilogr. 1,3930 — » 


1,4058 korn. 
Lägges detta till det ofvanstående talet, så erhålles, att 


platinakilogrammen = 2,3528777 sv. &. 


Den 19 Mars 1868. Barometerståndet, till 0? reduceradt, 760,7 millimeter. Luf- 
tens fuktighet 6,6 millimeter. Temperaturen i vågskåpet + 17,3. 
Platinakilogrammen + 0,4 X 0,407 korn. 
+ 4,47 
+ 4,37. 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 7. N:o 10. 4 


26 E: EDLUND, , 


S + 0,2 X 0,407 korn. 


Platinakilogrammen + 0,4 X 0,407 korn. 
sr DO 

+ 4,10. 

Medium + 4,16. 


Utan korrektion för luftens lyftning erhålles häraf, att 
platinakilogrammen = 2,35273728 sv. t. 


Korrektionen för luftens lyftning gör för messingsvigterna = 0,014 korn. 
D:o d:0o platinaskålpundet 0,004 — » 
D:o d:0o platinakilogrammen 1,390 — » 


1,408 korn. 


Om denna korrektion lägges till ofvanstående tal, så erhålles slutligen, att 
platimakilogrammen = 2,3528781 sv. &. 


De fyra vägningarne hafva således gifvet, att 
; platinakilogrammen = 2,3528781 sv. &. 
= 2,3528762 >» 
SPANA 
= 2,3528781  » 3; 
hvaraf medium blir = 2,3528775 sv. &. 


Men platinakilogrammen är enligt det ofvanföre intagna justeringsprotokollet 1,55 
milligrammer = 0,036 korn tyngre än den franska rikslikaren för vigten. Om denna 
korrektion anbringas, så erhålles såsom slutresultat, att det lagliga förhållandet mellan 
den svenska och den franska wvigtsenheten är, att 

1 kilogramm = 2,39328739 skålpund, eller 

1 skaälpund = 0,42501215 kilogram. 
då kilogrammen wväges i lufttomt rum, och de svenska vigterna 1 luft, som till hälften är 
mättad med fuktighet, är vid + 15 graders temperatur och under ett barometertryck af 
25,6 tum qvicksufver. 


5. Den franska lagbestämmelsen, att vigterna äga sim rätta tyngd i lufttomt 
rum, har i theoretiskt hänseende vissa fördelar, men för praktiskt bruk är den aldeles 
olämplig. Vigterna blifva naturligtvis lättare, då de begagnas i luftfyldt rum, och skill- 
naden är så betydlig, att den vid noggranna vägningar icke borde kunna negligeras. 
Helt annat är förhållandet, om vigterna, såsom 1 Sverige är genom lag bestämdt, hafva 
sin rätta tyngd, då de vägas i luft af den beskaffenhet, som vanligast förekommer, i 
hvilket fall korrektionerna blifva så små, att man endast vid de aldra noggrannaste 
vägningar derpå behöfver fästa något afseende. De vigter, som i daglig handel och 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 20 


rörelse begagnas i Frankrike, äro af jern, koppar eller messing '). Frågan blir nu, huru 
äro dessa vigter komparerade med franska rikslikaren? Har man dervid gått till väga 
på det sätt, att dessa vigter, vägda i luft af en viss beskaffenhet, hafva samma tyngd 
som rikslikaren i lufttomt rum? Då de vigter, som i allmänna rörelsen förekomma, 
alltid begagnas vid vägning 1 luftfyldt rum, så blefve behofvet af korrektioner genom 
detta komparasionssätt till största delen afhjelpt. Eller jemnförer man i Frankrike den 
vigt, som i allmänna rörelsen skall begagnas, med rikslikaren på det sätt, att de ju- 
steras till likhet med hvarandra, då de båda äro i luftfyldt rum? Slutligen skulle man 
ock "kunna verkställa justerimgen så, att båda, rikslikaren och den vigt, som skall an- 
vändas i dagligt bruk, göras lika tunga vid vägning i lufttomt rum, hvarefter vigten 
för dagligt bruk begagnas, utan att något afseende fästes vid vigtens lyftning af luften. 
I detta fall kommer det fel, som uppstår genom luftens lyftning, att verka med hela 
sin storlek. Hvilket af dessa förfaringssätt det är, som i Frankrike verkligen användes 
vid vigters justering, ehuru det icke synes vara genom lag stadgadt, skall ådagaläggas 
genom efterföljande vigtsbestämningar. 


Såsom ofvanföre blifvit omnämndt, äger K. Akademien två kilogramvigter af 
messing, hvilka direkt hitkommit från Frankrike: den ena genom franska regeringens 
försorg 1 utbyte mot ett justeradt svenskt skålpund; den andra kilogrammen är justerad 
af ARrRAGOo och hemfördes af Brrzenivs. Dessutom hemförde Akademiens komiterade, 
Herrar ÅNGSTRÖM och NORDENSKIÖLD, en sats messingsvigter, hvilka äro justerade till 
likhet med dem, som begagnas vid Franska myntverket. Herrar komiterade upplyste 
derjemte, att dessa vigter i Frankrike begagnas utan korrektioner för luftens lyftning. 
Utom ofvannämnda kilogramvigter har Herr ANGsTRÖM haft godheten att ställa till min 
disposition en kilogramvigt af förgyld messing, hvilken af honom beställdes i Paris för 
fysikaliska instrumentsamlingens 1 Upsala räkning. Dessa kilogramvigter, äfvensom den 
förut omnämnda, af STEINHEIL i Mäönchen justerade, har jag jemnfört med platinakilo- 
grammen. Dessa vägningar verkställdes omedelbart efter hvarandra, så att luftens tryck, 
temperatur och fuktighetsgrad kunna anses vara lika vid dem alla. Det reducerade 
barometerståndet var 751,3 millimeter; luftens fuktighet 5,9 millimeter, och medel- 
temperaturen i vågskåpet + 15,7 


a) Jemnförelse mellan platinakilogrammen och den kilogramvigt af förgyld mes- 
sing, som af franska regeringen öfversändes år 1844. | 
Platinakilogr. -— 0,4 X 0,407 korn 
= BIG 
+ 3,60. 
Messingskilogr. +— 2 korn -F 0,6 X 0,407 korn 

+ 0,33) 

+ 0,931 2 
22 + 0,56. 

+ 0,70 
+ 0,27) 


1) Ordonnance du Roi af den 16 Juni 1839. 


28 E. EDLUND, 


Platinakilogr. -F 0,4 X 0,407 korn 
= 3,20 
= BDNo 
Medium —+F 3,37. 
Utan korrektion för luftens lyftnimg erhålles häraf, med iakttagande att 2-korn- 
vigten är 0,0036 korn för tung, att 
platinakilogr. = messingskilogr. + 2,1189 korn; 
och, emedan platinakilogr. är 0,036 korn för tung, är 
messingskilogr. =1 kilogr. — 2,083 korn. 


b). Jemnförelsen mellan platinakilogrammen och den messingskilogramm, som ju- 
sterats till likhet med franska myntets vigter. 
Platinakilogr. + 0,4 X 0,407 korn 
+ 2,23 
-F 2,50. 
Messingskilogr. + 2 korn —F 0,7 X 0,407 korn 
+ 2,68) 
= SÅ 2 16 
+ 333 + 3,12. 
+ 3,05) 
Platinakilogr. + 0,4 X 0,407 korn 
+ 2,55 
+ 3,25. 
Medium — 2,63. 
Utan korrektion för luften erhålles häraf, att 
messingskilogr. =1 kilogr. — 2,083 korn. 


c). Jemnförelse mellan platinakilogrammen och den förgylda messingskilogramm, 
som +tillhör fysikaliska instrumentsamlingen i Upsala. 
Platinakilogr. + 0,4 X 0,407 korn 
+ LG 


22 
— 2,23. 


Messingskilogr. +— 2 korn + 0,6 X 0,407 korn 
I + 0,55] 
= 0,30 
== (DE 
038 
Platinakilogr. -F 0,4 X 0,407 korn 
+ 2,55 
I 2,43: 
Medium + 2,27. 
Utan korrektion för luften ger denna vägning, att 
messimgskilogr. =1 kilogr. — 2,076 korn. 


+ 0,04. 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 29 


De tre messingskilogrammerna öfverensstämma således nästan fullständigt med 
hvarandra. "Den luft, som af platinakilogrammen vid dessa vägningar undanträngdes, 
väger 1,3807 korn. Antager man, att kilogrammernas specifika vigt är lika stor som 
den svenska vigtsatsens eller 8,16, så väger den af messingskilogrammerna undanträngda 
luften 3,4769 korn. Hade således vägningen skett i lufttomt rum, så skulle messings- 
kilogrammen visat sig väga 3,4769 — 1,3807 =2,096 korn mera än som nu var fallet. 
Men detta tal (2,096) öfverensstämmer så nära med de ofvanföre funna 2,083 och 2,076, 
att man måste betrakta dem såsom lika. I lufttomt rum väga således dessa messings- 
vigter 1 kilogramm. Häraf följer således, att de messingsvigter, som i Frankrike i daglig 
handel och rörelse begagnas, äro i lufttomt rum justerade till likhet med franska riks- 
likaren. i 


d) Jemnförelse mellan platinakilogrammen och den af ARAGO justerade och af 
BERZELIUS år 1835 hemförda kilogramvigten af messing. 
Platinakilogr. -F 0,4 X 0,407 korn 
+ 1,20 
INA 
Messingskilogr. == 0,6 X 0,407 korn 
0105) 
SA 2 
SÅ 052 
= (VD 
— 0,25) 
Platinakilogr. + 0,4 X 0,407 korn 
+ 2,02 
SER 
Medium —+ 1,71. 
Om afseende ej göres på luftens lyftning erhålles häraf, att 
messingskilogrammen =1 kilogr, — 0,072 korn. 


Denna messingskilogramm befanns således vara nära lika med rikslikaren, då väg- 
ningen skedde i luftfullt rum. Hade temperaturen i vågskåpet varit + 26 grader i 
stället för —- 15,7, och lufttrycket och fuktigheten oförändrade, så skulle de hafva visat 
sig fullkomligt lika tunga. ARAGO hade alltså under sommaren år 18335 justerat denna 
kilogramvigt till likhet med franska rikslikaren i luftfyldt rum. Vid den tid, då denna 
justering verkställdes, synes man således hafva följt en annan princip för tillverkandet 
af kopior af rikslikaren än den, som sedermera gjort sig gällande; ty man måste an- 
taga, att ARAGO följt det förfarimgssätt vid justeringen af den svenska kopian, som då 
för tiden ansågs vara det riktiga"). Detta ombyte af principer torde hafva sin grund i: 
den förändring i franska lagstiftningen för mått och vigt, som under tiden inträffat. 


förvarats i Vetenskaps-Akademiens instrumentsamling, kan man se deraf, att dess nuvarande värde i svenska 
vigter i det närmaste öfverensstämmer med det, som Hr Friherre WRrEpE och Hr SELANDER funno vid sin 


undersökning år 1837. 


30 E. EDLUND. 


Det metriska systemet införde för mått och vigt nya enheter, hvilka icke stodo i något 
enkelt och rationelt förhållande till de enheter, som förut varit begagnade. Detta med- 
förde så stora svårigheter vid tillämpningen, att det nya systemet, oaktadt dess för- 
träfflighet i flera hänseenden, icke förmådde göra sig gällande, och nan såg sig år 
1812 föranlåten att betydligt modifiera detsamma och, man skulle kunna säga, på visst 
sätt återgå till det gamla. Enligt ett Kejserligt dekret af den 12 Februari sistnämnde 
år förordnades, att toisen skulle blifva enhet för längdmåttet, dock till längden så 
mycket förändrad, att den jemnt motsvarade 2 meter. Den nya toisen indelades, såsom 
förut varit fallet med den gamla, 1 6 fot och denna 1 12 tum. Man hade således nu 
återfått den gamla Pariser-foten med dess underafdelningar, ehuru något förändrad. 
Den gamla foten var nemligen 324,8 och den nya blef 333,3 millimeter. Genom samma 
dekret bestämdes livren till enhet för vigten, men förändrades dervid så mycket, att 
den jemnt utgjorde en half kilogramm. Dess äldre värde var 0,4895 kilogram. Den nya 
livren indelades, såsom förut varit brukligt, i 16 onces. Detta system för mått och 
vigt var gällande i Frankrike ända till den 1 Januari 1840, sedan genom en Kongl. 
förordning af den 4 Juli 1837 blifvit stadgadt, att det metriska systemet i hela sin 
utsträckning med nämnde dag skulle i landet införas. Då ARAGO justerade den mera- 
nämnda messingskilogrammen var således det metriska systemet icke gällande i Frank- 
rike, men detta var deremot fallet, då den kopia af franska rikslikaren förfärdigades, 
som K. Akademien erhöll år 1844. 


e). Jemnförelse mellan platinakilogrammen och den kilogramm af förgyld messing, 
som enligt uppgift blifvit justerad af STEINHEIL i Mäönchen. 
Platinakilogrammen + 0,4 X 0,407 korn 
+ 92,48 
= NV 
Messingskilogrammen + 2 korn + 0,6 af 1-kornsvigten 
= NO 
as 
= 20 
= HD 
Platinakilogrammen —+— 0,4 X 0,407 korn 
+ 133 
TS 
Medium —+ 1,87. 


Utan korrektion för luftens lyftning erhålles häraf, att 

messingskilogrammen =1 kilogr. — 2,463 korn. 

Denna olikhet kan icke på något sätt förklaras och måste således härröra från 
ett fel vid justeringen. 

Af det föregående följer, att man noga måste skilja mellan franska vigter, sådana 
som de i lag definieras, och sådana som de 1 daglig handel och rörelse begagnas. De 
sednare äro nemligen betydligt lättare än de förra. Då skillnaden kommer deraf, att 
de franska vigterna hafva sin rätta tyngd i lufttomt rum, men begagnas vid verkliga 


FÖRHÅLLANDET MELLAN SVENSKA OCH FRANSKA VIGTSENHETERNA. 31 


vägningar i luftfyldt rum utan korrektion för luftens lyftning, så måste nämnde skill- 
nads storlek bero af specifika vigten hos det ämne, hvaraf vigten är gjord. Dessutom 
beror naturligtvis skillnaden på värmegraden, fuktigheten och trycket hos den luft, i 
hvilken vägningen sker. I luft som har + 15 graders temperatur, är till hälften mättad 
med fuktighet och är under ett barometertryck af 760 millimeter, förlorar en kilogram- 
vigt af messing, hvars specifika vigt är 8,16 (=med den vid justeringen begagnade 
svenska vigtsatsens), 3,5249 korn af sin tyngd genom luftens lyftning. Häraf följer 
säledes, att mellan svenska vigter och franska messingsvigter, hvilkas sednares specifika 
vigt är 8,16, det förhållande äger rum, att, om vägningen sker i luft af nyssnämnda 
beskaffenhet, 
1 kilogramm = 2,3325214 svenska skalpund; 
eller att 1 sv. £=425,0756 franska grammer. 


Om de svenska vigter, som vid vägningen begagnas, äfvenledes hafva. en specifik 
vigt af 8,16, så är det lätt att inse, att nyssnämnda talförhållande äger rum alldeles 
oberoende af luftens tryck, fuktighetsgrad och temperatur, förutsatt att ingen korrek- 
tion på de svenska vigterna anbringas derför, att den luft, hvari vägningen sker, icke 
har den i lag föreskrifna normala beskaffenheten. Det är naturligtvis förhållandet 
mellan de svenska vigterna och de franska, sådana som dessa vid verkliga vägningar 
begagnas, eller de nu sednast anförda reduktionstalen, som böra användas, då en upp- 
gifven fransk vigtsbestämning skall förvandlas till en svensk eller tvärtom. 


0 ee :e-& re 


NEN TANT 
Fran ARR vB 
SÅ Sapen RR TR RE VR 

deKN fögserk 


Er ARE Re ARME OR RR den RA 
AG Söp Ylang RBU övstadeis hanar ARA KF 
sv la Humour Skarp pe "Elit anfbesvaö Une SN (Leter 
i | EL ae ENrGL FS YTLE vv RAVE iF rg am av fl FA dre Helen ] 
ERS LA ST VEANSSSRR AR Ls pint NN vit funk UPVEORE FI tr Nasnod a ; 25 
a JR FEREN i JR JA LR LG font R 
vd 


; i | i X ; ; g d U 1 A 0 £ 


2 - I | å 
Red) at Eke KR 
= - SG ,r fr Y 
t R 6 3 
2 

VRT D 

| 

- 

hå. 

k SR TR bg al fo RS ÄR ja) 

- a | ; male EA SIENA äg sh sn Br 
; KA RR ARNE 
byg 
| 4 LES 
SR jer. M | 
SES TRIE a 
"6 4 
NÅ å 
2 Y 
; od 
Eracl 

4 fc 


KONGL. SVENSKA Vi 


(Fa) 


TENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. BANDET 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


FABRICIANSKA HEMIPTERARTER, 


EFTER DE I KÖPENHAMN OCH KIEL FÖRVARADE TYPEXEMPLAREN 
GRANSKADE OCH BESKRIFNE 


AF 


C. STÅL. 


TILL K. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 9 SEPTEMBER 1868. 


1. 


STOCKHOLM, 1868. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER 
KONGL. BOETRYCEKARE. 


Annre 


1 Nn lr pg LE 


20 AIPLARATTIMOE AHO 
ET än Artenosn Wdka Avon tort HO ja 


FE mede 00 tkr 


SV X 


= JA [ ; 
| | 
å ; 5 , gå 

| S NF et 

; - ör 
- ; Å 7 j v 

AVEL JUND ; É ; | 

Y 1 4 | i 

2 ANT | 

Md ” 4 iv / SR 

) [| rå å ; 
Cd i 4 SR I 4 i NG 3 


JE DBT AAA AE Ardre RASA a da 


4 P | - | 
sr 
C 4 | 
Ål SA p id å [T 
£ a gå - ” 
[ - 1 - Ka TA gu 
a äv / - IF Xx vd 
dd ee i ERE MUREN ER 
| 3 KÖK OT ER SR RLM, ch ov ; 
i LAND VER pe. 
A i & 
E 
i Lä JAN - kh | Ä 


D. entomologer, hvilka gjort de intressanta, men dock i så hög grad försummade 
Hemiptererna till. föremål för sina undersökningar, hafva säkerligen lagt märke till 
det stora antal af Ling, Dr Grrr, FABRICIUS och flera äldre författare beskrifna arter, 
som omöjligen kunnat tydas, vare sig att de saknas i nuvarande samlingar, eller att de 
äro så ofullständigt beskrifna eller dåligt och förvillande afbildade, att man ej en gång 
gissningsvis kan bestämma den familj eller grupp, än mindre det slägte, till hvilka de 
böra hänföras. 

Det är bekant, att dessa äldre författare kände en jemförelsevis stor mängd exo- 
tiska arter, som numera aldrig eller ytterst sällan föras till Europa och hvilka der- 
före antingen äro högst sällsynta eller rent af saknas 1 våra samlingar. Denna af- 
handling, som har till föremål en granskning af de flesta Fabricianska Hemipter- 
arter, af hvilka ännu typexemplar finnas 1 behåll, skall lemna ett ytterligare bevis 
på nämnde förhållande. De festa af de talrika sydamerikanska arter, som FABRI- 
crus besktifvit och för hvilka en viss SMIDT anföres såsom samlaren, finnas endast i 
Köpenhamns Museum — TöÖnNDER LUNDS och SEHESTEDTS bekanta samlingar, — äfvensom 
till en ringa del i FABRIOH egen samling, numera tillhörig universitetet i Kiel. Enligt 
uppgift, benäget meddelad af Professor ScHsöptTE, besökte SmiptT — eller SCHMIDT, såsom 
hans namn skrifves i Köpenhamns Museum och af TÖNDER LUND — utom åtskilliga af 
Vestindiska öarna, äfven vissa punkter af Sydamerikas fastland, såsom Essequibo och 
Demerara i det nuvarande Britiska Guiana; alla de sydamerikanska arter, hvilka upp- 
gifvas vara samlade af SmiDT, kunna derföre med säkerhet anses härstamma från sist- 
nämnde landområde, och för en kännare af Amerikas Hemipterer och formernas ut- 
bredning inom denna verldsdel är detta genast i ögonen fallande. Enahanda förhållande, 
som med nyssnämnde sydamerikanska arter, gäller om en del af DALDOoreF i Östindien, 
hufvudsakligen vid Tranquebar, af IserT och MEYER i Guinea samlade arter, äfvensom om 
de arter från Cayenne och Vestindien, hvilka erhöllos af PrruG och Romr, eller från 
Söderhafvets öar af BILLARDIERE; de torde vill icke ringa del finnas endast i Köpen- 
hamns Museum eller Fabrieii samling. 

Denna omständighet, tillika med FaBricn ofullständiga beskrifningar och osäkra 
systematik, har varit orsaken, att ett så ovanligt stort antal af hans Hemipterarter omöj- 
ligen kunnat utredas. 

Sedan flera år tillbaka sysselsatt med förarbeten till en systematisk förteckning 
öfver alla kända Hemipterer, ämnad att upptaga deras fullständiga synonymi, m. m., 


och i betraktande af den stora mängd Fabricianska arter, som icke kunnat införas i 


4 (ö5 SNIA 


mina förteckningar, har företagandet af en resa till Köpenhamn och Kiel, der största 
delen af FABRICII typer förvaras, för mig varit en länge hyst önskan, som först under 
loppet af sistlidne sommar kunnat förverkligas. 

I Köpenhamn fann jag nästan alla de talrika arter, som af FABRICIUS beskrefvos 
ur de på sin tid välbekanta Lundska och Sehestedtska samlingarne; de flesta exempla- 
ren voro äfven, för att vara samlade i förra århundradet, särdeles väl bibehållne. I 
Kiel, der FaABricH egen, till en del alldeles förstörda, samling förvaras, fann jag ett 
större antal arter förhanden, än jag hade väntat, dessa likväl ofta i ett tillstånd, som 
var långt ifrån tillfredsställande; dock, af spillrorna erhöllos en stor mängd högst värde- 
fulla och intressanta upplysningar. Ett ringa fåtal, ännu i godt skick befintliga, små 
europeiska Cicadarier, nödgades jag lemna utan afseende, af brist på tillgång dels till 
nödig litteratur, dels till en samling af närstående arter; och mina kortfattade anteck- 
ningar har jag icke ansett nog upplysande och vigtiga, för att upptagas i detta arbete. 

För en del arter, såsom Homoeocerus graminis, Brachyrhynchus membranaceus, 
m. fd, har jag någon gång anfört ett annat hemland, än det af FABRIoIuS uppgifna. 
Detta har skett, då jag 1 Köpenhamns Museum funnit sjelfva typexemplaren betecknade 
med en annan, men tydligen riktigare fyndort, än den af FABricIus anförda. 

Att jag här och der begagnat tillfället att lemna öfversigter af slägten inom vissa 
grupper, eller fullständiggjort dylika, förut i andra arbeten framställde, eller att jag 
lemnat kortfattade sammanställningar af alla mig kända arter af vissa slägten, torde 
ej kunna anses alldeles öfverflödigt eller främmande för denna afhandling, då dessa 
öfversigter i festa fall äro ämnade att visa min uppfattning af just de slägten, till 
hvilka en del här behandlade Fabricianska arter blifvit förde, eller att närmare be- 
stämma dessa arters förhållande till sina ofta svårskilda eller misskända samslägtingar. 

Slutligen får jag uttrycka min stora tacksamhet mot Herr Professor J. CO. SCHJÖDTE 
i Köpenhamn och Herr Professor K. MöBiuvs i Kiel, hvilka på det mest förekommande 
sätt och med den förtroendefullaste liberalitet lemnat mig tillträde till de under deras 
vård stående samlingar. Äfven min förbindligaste tacksägelse till Herr Stud. Mag. 
J. L. Lunp, hvilken under Professor SCcHJÖDTES bortovaro på det välvilligaste gick mig 
till handa. N 


HEMIPTERA FABRRICIANA. 5 


HEMIPTERA HETEROPTERA Larz. 


Fam. Arthropterida Frez. 
BRACHYPLATYS Boisp. 


1. B. flavipes FABR. 


Subzeneo-nigra, nitida, subtiliter punctulata, punctis in thorace obsoletissimis, in 
scutello distinetioribus; capite, thoracis limbo laterali antico lineaque undata, intra 
margines anticum et laterales anticos currente, prope oculos margmerr ipsum tangente, 
lineolis duabus disei valde distantibus ante medium positis, nec non linea oblique lon- 
gitudinali, utrimque prope latera sita, margines laterales posticos tangente, anterius ab- 
breviata, scutelli maculis transversis quattuor basalibus limboque lato, ventris limbo, in 
seomentum singulum ramos duos breves triangulares, anteriorem longiorem, introrsum 
emittente, nec non pedibus flavescentibus; scutelli limbo flavescente intra marginem 
angustum elevatum fortiter nigro-punctato. &F. Long. 43, Lat. 23 mill. 

Cimez jflavipes FABR. Syst. Ent. p. 700. 17. (1775); Spec. mms. II. p. 343. 27. 
(1781)3 Marnt, tas. Uj. 250 . (NYSNS Brann Se INT SR HÖ (ITA 

Tetyra flavipes FABrR. Syst. Rhyng. p. 142. 67. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tieksske, IVT ja. S04 25 (ISA 

Patria: Nova Hollandia. (Mus. Havn.) 


Exemplum a FABRICIO communicatum descripsi. 


2. B. silphoides FABR. 


/Enescente-nigra, distinetissime et sat dense punctata, capite subrugoso; maculis 
quattuor parvis capitis, limea submarginali laterali lineaque ab angulis lateralibus oblique 
versus oculorum partem interiorem ducta et hic cum linea intramarginali confluente, nec 
non maculis duabus parvis ante medium sitis et valde distantibus, scutelli margine ele- 
vato lineaque intramarginali nec non maculis parvis quattuor basalibus flavo-testaceis; 
limbo ventris in singulo segmento radios duos breviusculos, anteriorem macula parva nigra 
notatum, emittente, nec non pedibus flavescentibus. S. 9. Long. 6—8, Lat. 5—6 mill. 


Cimex silphoides FABR. Ent. syst. IV. p. 86. 24. (1794). 


Tetyra silphoides FABR. Syst. Rhyng. p. 141. 62. (1803); ScHJöptE in KROYER, 
Nat. Tidsskr. IV. p. 301. 20. (1842). excl. syn. BuURM. 


Patria: India orientalis. (Mus. LUND.) 


Punctura thoracis et scutelli in hac specie multo fortior quam in congenericis mihi cognitis. 


6 (ös SVA 
COPTOSOMA Lar. 


1. €. eribrarium FABR. z 
Cimex cribrartus FABR. FEmnt. syst. Suppl. p. 531. 44-45. (1798). 
Tetyra eribraria FABR. Syst. Rhyng. p. 143. 72. (1803); SCHJÖDTE in KRAOYER, 
Nat. Tidsskr. IV. p. 300. 24. (1842): 
Coptosoma eribrarium DAL. List of Hem. I. p. 67. 18. (1851). 
Patria: India orientalis. (Mus. SBEHESTEDT.) 


Fam. Cydnida Svår. 


CYDNUS FABR. 


1. €. aterrimus FORrsT. 

Cydnus aterrimus STAL, Hem. afr. I. p. 19. 1. (1864). 

Var. b.— Antennis limbogque basali thoracis flavo-castaneis. S. Long. 12, Lat. 
61 mill. 

Cydnus sangumcollis FABR. Syst. Rhyng. p. 185. 4. (1803). 

Var. c.— Antennis, corio clavoque flavo-castaneis, his basi infuscatis. &. Long. 
Ole ann 

Cydnus brunnipenmis FABR. Syst. Rhyng. p. 185. 6. (1803). 

Patria: Tanger. (Mus. LUND. et SBEHESTEDT.) 


AETHUS DArL. 


1. Å, varlans FABR. 

Nigro-piceus vel piceus, margine basali thoracis pedibusque pallidioribus; mem- 
brana sordide albida; tarsis piceo-albidis; capite anterius subtilissime remoteque pun- 
ctulato; thorace hemelytrisque distimete punctatis. &&. 9. Long. 4, Lat. 25 mill. 

Cydnus varians FABR. Syst. Rhyng. p. 187. 16. (1803). 

Patria: Bengalia. (Mus. SEHESTEDT.) 


Specimina duo typica mutila et denudata. ÅA. indico statura similis, sed multo minor, capite obtusiore, an- 
terius obsoletissime remoteque punctulato, tylo antrorsum levissime angustato, antennis multo brevioribus, ocellis 
propius ad oculos sitis, thorace antrorsum magis angustato, punctura thoracis, scutelli et hemelytrorum subtiliore, 
tibiis anticis spinis paucioribus, sed, uti videtur, longioribus armatis ventreque punctulis subtilibus obsoletis re- 
mote consperso differt. 


MACROSCYTUS FriEB. 


1. M brunneus FABR. 
Cydnus brunneus FABR. Syst. Rhyng. p. 185. 5. (1803). 
Macroscytus brunneus FieB. Eur. Hem. p. 362. 1. (1861) excl. syn. Cydnus brun- 
mpennmis FABR., que ad Cydnum atterrimum pertimet. 


Patria: Tanger. (Mus. LUND.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 7 
PANGAEUS STÅL. 
1. P. athiops FABR. 

Ovalis, nigro-piceus, nitidus, margine basali thoracis, hemelytris, rostro pedibusque 
dilutius piceis; antennis tarsisque flavo-piceis; capite thoraceque setis remotis longis 
ciliatis, levigatis, hoc in medio impressione transversa lineari punctata instructo, pone, 
impressionem punctis distinctis rarissimis consperso; scutello parce distincteque pun- 
ctato; clavo ad suturam serie puncetulorum distmetorum instructo; corio punctis sparsis 
obsoletissimis et paucissimis et prope suturam clavi serie punctulorum instructo, lineis 
tribus longitudinalibus, una recta percurrente ad suturam clavi, duabus versus margi- 
nem costalem sitis, magnam ad partem cum hoc parallelis, sed basin versus ad hunc 
valde appropinquatis, exteriore percurrente, apice leviter curvata, interiore utrimque 
abbreviata, margine costali elevato; membrana sordide albido-hyalina; ventre impun- 
etato. S. Long. 8, Lat. 43 mill. 

Cimez "ethkiops "PABR "Mant. ins. II. op: 296. 173. (1787); Ent. syst. IV. p. 124. 
174 (1794): 

Cydnus cethiops FABR. Syst. Rhyng. p. 186. 9. (1803). — 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIH.) 


CEPHALOCTEUS L. Duzr. 


1. C. searabaoides FABR. 
Cydnus scarabceoides FABR. Syst. Rhyng. p. 186. 11. (1803). 
Cephalocteus listeroides Fiera. Eur. Hem. p. 362. 1. (1861). 
Patria: Tanger. (Mus. SBEHESTEDT.) 


LEGNOTUS SCcHJODTE. 
KrovrEr,. Nat. Tidsskr. Ser. 2. II p. 464. (1849) ad partem. 

Corpus subovale, depressiusculum, lateribus parallelis. Caput parvum, fere 2que 
longum ac inter oculos latum, ante oculos rotundato-angustatum, apice obtuse rotun- 
datum, planum, parte anteoculari transversa, brevi, tylo et jugis xque longis; bucculis 
admodum elevatis, percurrentibus. Oculi sat prominuli, sessiles. Rostrum pone coxas 
anticas vix extensum, articulo primo bucculis paullo breviore, articulis tertio et quarto 
longitudine subequalibus, secundo paullo brevioribus. Antenne breves, articulo primo 
apicem capitis paullo superante, tertio secundo nonnihil longiore, reliquis articulis mutilis 
in exemplo typico. Thorax transversus, multo latior quam longior, capite cum oculis fere 
triplo latior, basi truncatus; marginibus lateralibus carinatis, parallelis, antice subito 
rotundatis, angulis anticis rotundatis, margine antico pone caput sat profunde sinuato. 
Scutellum parvum, triangulare, paullo latius quam longius, angulo apicali acutiusculo, 
haud producto, marginibus lateralibus rectis. Hemelytra parallela, abdomine breviora, 
pone medium corii paullo angustata, parte coriacea brevi, scutello paullo longiore, 
apice oblique sinuato-truncata. Prostethium imtra margines laterales explanatos impres- 
sum, prosterno haud impresso, carina subtili instructo. Mesosternum leviter tuberculato- 


8 (Os STAT, 


elevatum, posterius inter coxas intermedias leviter sulcatum. Abdomen subtus, pr2e- 
sertim lateribus, valde convexum, marginibus imis lateralibus leviter explanatis, angulis 
apicalibus segmentorum in spinulam parvam prominulis. Pedes breviusculi; femoribus 
posticis apice subtus denticulis nonnullis obtusiusculis obsoletis armatis; tibus anticis 
teretibus, apicem versus paullo ampliatis et triquetris, in latere posteriore utrimque 
spinis remotis armatis, apice in latere anteriore superiore longitrorsum distinctissime 
impressis; tibiis posterioribus spinulosis; articulo ultimo tarsorum articulis duobus ba- 
salibus ad unum vix breviore, apicem versus sensim leviter incrassato. 

Genus lateribus corporis parallelis, thoracis lateribus longe ultra medium rectis, 
parallelis, apice subito rotundatis, fovea longitudinali apicali tibiarum anticarum distin- 
ctissima, ventre presertim latera versus valde convexo et presertim scutello brevi, sub- 
transverso, a reliquis Sehiridibus divergens. 

1. LIL. brevipennis FABR. 

Niger, nitidus, supra subtusque densissime distineteque punctatus; articulo primo 
antennarum rostroque dilute piceis; tarsis pallide flavo-piceis. &. Long. 43, Lat. 2 mill. 

Cimex brevipenmis FaABrR. Ent. syst. Suppl. p. 536. 174-5. (1798). 

Cydnus brevipenmis FABR. Syst. Rhyng. p. 187. 13. (1803). 

Patria: India orientalis, Tranquebar. (Mus. SBHESTEDT.) 


Tylus basin versus remote punctatus, ante medium impunctatus, transversim rugosus. Thorax medio 
capite fere duplo longior, latera versus convexus, pone medium et antice transversim leviter depressus, ante me- 
dium convexiusculus, parte hac convexa medio mnonnihil impressa, anterius nonnihil declivi. Clavus seriebus 
punctorum duabus instructus. Corium in parte interiore pone medium punctis in series quattuor dispositis in- 


structum, basin versus et in parte exteriore sparsim punctatum. Membrana fusca, in exemplo typico magnam 
ad partem mutila. 


THYREOCORIS SCHRANCE. 


1. TT. Smidtii FABR. 

Eneo-niger, nitidus; antennis, macula majuscula subbasali corii maculisque parvis 
marginalibus ventris tarsisque sordide albidis vel favo-albidis; pedibus fusco-piceis. 9. 
Long. 33, Lat. 23 mill. å 

Tetyra Smidtii FaABr. Syst. Rhyng. p. 143. 75. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 309. 26. (1842). 

Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. LUND.) 


T. basali H. S. (Wanz. Ins. fig. 486) valde affinis vel cum eodem identicus; a 7. Smidti H. S. (1. c. 
fig. 483) diversus. Inter minores generis. Ovalis. Caput obtusissime rotundato-subtriangulare, distincte et sat 
dense punctulatum, basi laeve. Thorax remote subtilissimeque, lateribus densius et distincte punctulatus. Scu- 
tellum remote punctulatum, corio paullo longius, capiti thoracique ad unum longitudine aequale, parte fere quarta 
basali retrorsum distinete angustatum, def leviter angustatum, apice late fökundatninn. Corium apice sinuato- 
truncatum. Venter distincte Dunstulstns, medio leviusculus. 


2. T. Daldorfti FABR. 


Tetyra Daldorfii FaABrR. Syst. Rhyng. p. 144. 76. (1803); ScHJöÖpDtTE in KRoOYER, 
Nat. Tidsskr. IV. p. 310. 27. (1842). 


Corimelena Daldorfii DAL. List of Hem. I. p. 60. 13. (1851). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smimt. (Mus. SpHESTEDT.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 9 
3. I. tibialis FABR. 

Subeupreo-niger, nitidus, distinete punctatus; corio, margine tenui exteriore ex- 
cepto, margineque angusto posteriore abdominis stramineis; antennis, tarsis, interdum 
etiam tibiis fusco-albidis. >. 2. Long. 3, Lat. 2 mill. 

Tetyra tibialis FABR. Syst. Rhyng. p. 144. 77. (1802); ScHsöpte in Kroöver, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 310. 28. (1842). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smart. (Mus. LUND.) 


T. laterali H. S. (Wanz. Ins. fig. 473) affinis et simillmus, colore nigro in cupreum vergente, tylo 
parce et subtilissime punctato angulisque lateralibus thoracis minus prominulis preesertim differt. Caput, latera 
thoracis, scutelli et ventris distincte punctata, tylo parce obsoleteque punctulato. Scutellum apicem abdominis 
attingens. Corium apice acutiusculum. Articulus tertius antennarum articulo secundo triplo longior. 


CHL/ENOCORIS BurwM. 


1. CO. impressus FABR. 


Tetyra impressa FABR. Syst. Rhyng. p. 141. 64. (1803); SCcHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 303. 22. (1842). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


Fam. Pentatomida STtåLr. 
Subf. Scutellerida STAL. 
CANTAO A et S. 


1. 0. ocellatus THUNB. 
Cantao ocellatus DAL. List of Hem. I. p. 17. 1. (1851). 
Cimexz dispar FABR. Ent. syst. IV. p. 81. 7. (1794). 
Tetyra dispar FABR. Syst. Rhyng. p. 129. 5. (1803): ScHJöpTtE in Krover, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 281.-2. (1842). 
Patria: China. (Mus. LUND.) 


PHILIA SCHJÖDTE. 
KroyzEr, Nat. Tidsskr. IV. p. 284. (1842). 
Plhilya Står, Hem. afr. I. p. 33. (1864). 
1. P. Senator Far. 
Tetyra senator FABR. Syst. Rhyng. p. 131. 14. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 284. 6. (1842). 
Callidea senator DaiL. List of Hem. I. p. 22. 1. (1851). 
Scutellera metallica MontrR. Ann. scienc. phys. et nat. Sér. 2. VIL 1. p. 94. (1855). 
Patria: Amboina. (Mus. Havn.) 


( 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 2 


10 (ög SMAD 


Species mihi cognita generis hoc modo sunt disponendee. 
a. Limbo ventris flavescente vel rufescente. 
6. Femoribus totis flavescentibus vel rufescentibus. 


ce. Limbo flavescente vel rufescente ventris intus in segmentis ommibus sinuato. — 1. P. Senator FABR.; 2. P. 
elegans MONTR. 
ec. Limbo flavescente vel rufescente ventris intus integro. — 3. P. ditissima VOoLL. 


bb. Femoribus flavescentibus, apice nigro-violaceis; capite breviore quam apud species divisionis precedentis. — 
> ES l P Pp F 
4. P. leucocyanea MONTR. 
aa. Limbo ventris concolore. — 5. P. Jactator STÅL (= gloriosa Vorr). 


CALLIPHARA GERM. 


1. C€. Billardierii FABR. | 
Tetyra Billardierit FABR. Syst. Rhyng. p. 129. 4. (1803). 
Calliphara Billardierii Står, Berl. Ent. Zeitschr. X. 152. 3. (1866). 
Patria: Nova Cambria. (Mus. FABRICI.) 


2. €. regalis FaBr. 

Flavescens, aureo-nitida; capite, marginibus angustis antico et lateralibus anticis 
maculisque duabus anticis valde distantibus thoracis, maculis duabus scutelli, una basin 
versus, altera prope apicem sita, pectore pedibusque viridi-&neis; vitta capitis discoque 
macularum scutelli violaceis; ventre miniato, limbo angusto aureo-nitido; hemelytris 
maculisque lateralibus parvis ventris obscure violaceis; femoribus basin versus testaceis; 
thorace scutelloque distincete, latera versus obsolete punctulatis; capite parviusculo; an- 
tennarum articulis primo et secundo longitudine subequalibus, tertio secundo duplo et 
dimidio longiore, vix compresso; angulis apicalibus segmentorum ventris quarti, quinti 
et sexti spinula minuta armatis. 9. Long. 17, Lat. 9 mill. 

Cimez regalis FABR. FEnt. syst. IV. p. 80. 5. (1794). 

Tetyra regalis FABR. Syst. Rhyng. p. 128. 2. (1803). 

Calliphara regalis GERm. Zeitschr. för Ent. I. 1. p. 127. 9. (1839). 

Patria: Nova Hollandia. (Mus. FABRICI.) 


Ad divisionem generis dd (Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 153) pertinet et verisimiliter a C. eximia VOLL. 


haud est distinguenda. 
EUCORYSSES A. et S. 
STAT Hlemratrs a ps Sd (USLA 


1. E. atricapillus Gvér. 


In Museo HFabrici hec species sub nomine Tetyrw Drurmi asservatur. 


CHRYSOCORIS Hann. 
STÅL, Hem. afr. I. p..34. (1864). 


1. OC. purpureus WEsTw. 
Callidea purpurea Darr. List of Hem. I. p. 26. 14: (1851). 
Cimexz Stockerus FABrR. Ent. syst. IV. p. 79. 1. (1794) excel. syn. 
Tetyra Stockerus FABR. Syst. Rhyng. p. 131. 12. (1803). 
Patria: China. (Mus. FABRICH.) 


Obs. Secundum exemplum typicum in Museo Upsaliensi asservatum Cimex Stockerus LINN. idem est 
ac Scutellera dilaticollis GUER. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 154 
R 2. 0. patricius FABR. 
Cimex patricius FABR. Ent. syst. Suppl. p. 527. 3-4. (1798). 
Tetyra patricia FABR. Syst. Rhyng. p. 131. 15. (1803); ScHröptTE in KrRovrEr Nat. 


Tidsskr. IV. p. 286. 7. (1842). 


Callidea bengalensis WEestw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 15. (1837); Germ. 


Zetuselnr IL I. ja ING. lä. (ISIN 


Callidea basilica Germ. Zeitschr. I. 1. p. 117. 11. (1839). 
Callidea patricia GERM. Zeitschr. I. 1. p. 121. 21. (1839). 
Patria: Tranquebar. (Mus. Havn.) 


3. CO. Eques FABR. 
Cimex Eques FABR. FEnt. syst. IV. p. 79. 2. (1794). 
Teiyra Eques FABR. Syst. Rhyng. p. 131. 13. (1803); ScHJöptE in KRoOYER, Nat. 


iTidsskr. IVIPp. 2845. (1842): 


Callidea eques Darr. List of Hem. I. p. 28. 25. (1851). 
Callidea Schwaneri Vor. Faun. ent. ind. néerl. Scutell. p. 26. 18. pl. 2. AR do 


(1863). 


ad. 


hh. 


Patria: Tranquebar. (Mus. LUND.) 


Species mihi cognita hujus generis hoc schemate facile dignoscuntur. 
Marginibus lateralibus anticis thoracis totis obtusiusculis, haud reflexis, leviter sinuatis. — 1. OC. Germari 
EscH. (= Consul VOLL.). 
Marginibus lateralibus amticis thoracis rectis vel subrectis, saltem posterius acutiusculis et leviter reflexis, ra- 
rius rotundatis et latiuscule depresso-explanatis. 
Marginibus lateralibus anticis thoracis rectis vel subrectis, saltem ad partem leviter angusteque reflexis. 
Ventre maculis vel pictura quadam flavescente destituto. — 2. C. hypomelaenus VOLL.”) 
Ventre, saltem disco, flavescente. 
Thorace posterius medio macula una nigra notato, marginibus lateralibus anticis totis vel fere totis reflexis. 
Ventris disco flavescente utrimque quadriradiato, radiis longis, apicem segmentorum occupantibus, antice in- 
tus macula transversa nigra, basin segmentorum attingente, a spiraculis nigro-cinctis remota, terminatis. 
Limbo venfris ceruleo vel viridi-eneo; margine postico prostethii et metastethii concolore; femoribus ultra 
medium flavescentibus. 
Thorace maculis decem nigro-ceruleis vel nigris notato. — 3. C. elatus STÅL (= Stockerus GERM.). 
Thorace maculis octo nigris notato, maculis posterioribus tribus mediis magnis, basin attingentibus. — 4. OC. 
Erichsoni GERM. 
Limbo ventris rufescente vel purpureo, raro flavescente et purpureo-induto; margine postico partium pectoris 
flavescente; femoribus ultra medium miniatis. — 5. C. patricius FABR. 
Ventre fere toto vel disco magno flavescente, hoc disco interdum utrimque breviter radiato, radiis antice 
macula nulla nigra terminatis, basin et apicem segmentorum occupantibus. 
Måculis nigris posterioribus thoracis a basi remotis, parviusculis; limbo ventris viridi-zeneo vel ceeruleo vel 
purpureo-violaceo. 
Capite vitta nigra destituto; thorace maculis quinque vel septem nigris notato, macula angulorum lateralium 
minutissima vel deficiente; femoribus ultra medium flavescentibus. — 6. C. purpureus WESTW. 
Capite vitta maculisque duabus nigris notato; thorace maculis nigris octo notato; femoribus nigro-ceeruleis vel 
nigro-geneis. — 7. CO. chrysoprasinus H. S. (= auratus GUPR.). 
Thorace maculis nigris septem vel octo ornato, macula amteriore media interdum (apud exempla dorso ru- 
fescentia) deficiente, maculis posterioribus tribus mediis magnis, basin attingentibus. — 8. O. Stollii WOLFF. 


”) Exemplum Musei Holmiensis thorace maculis octo (3. 5), scutello maculis septem, tribus utrimque laterali- 
bus et una discoidali ante medium sita, limbo basali medio margineque apicali nigris, ut et segmentis ven- 
tris tertio, quarto, quinto et sexto in angulis apicalibus denticulo minuto armatis, gaudet. 


12 Ck (STAD, 


dd. Thorace maculis undecim nigris, et posterius in medio maculis duabus oblongis, notato, marginibus lateralibus 
anticis posterius acutiusculis et paullo reflexis. -— 9. OC. marginellus WEstw.”) 

bb. Marginibus lateralibus anticis thoracis depressis, explanatis, rotundatis. — 10. C. Stockerus TIN. (= dilaticollis 
GuvErR); 11. C. sumatranus VorrL.; 12. C. Eques FABR. 


CRYPTACRUS Marr. 


1. CC. Comes FaABR. 
Tetyra comes FABR. Syst. Rhyng. p. 130. 8. (1803); ScHsöptE in KRrRoyeEr, Nat. 
ilrdsskr. IV. p. 282. 3. (1842); 
Graptocoris Comes STAL, Hem afr. I. p. 38. 1. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


SOLENOSTHEDIUM Spin. 


1. S. Sehestedtii FABr. 
Tetyra Sehestedit FaABrR. Syst. Rhyng. p. 130. 9. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 284. 4. (1842)... 
Coeloglossa Sehestedti STAL, Hem. afr. I. p. 53. 2. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. SBEHESTEDT.) 


EURYGASTER Lap. 


1. FE. maurus FABR. 
Eurygaster maurus FieB. Eur. Hem. p. 370. 3. (1861). 
In Museo FaABRicH sub nomine Tetyrce maurce asservantur specimina pallida Fury- 
gastri mauri et hottentotti F1EB. 
Tetyra picta FABR. varietas est Furygastri mauri FirB. (Mus. FABRICI.) 


2. E. hottentottus FABR. | 
Eurygaster maroccanus FirB. Eur. Hem. p. 369. 1. (1861). 
Var. a. — Pallescens. / 
Cimexz maroccanus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 529. 30—1. (1798). 
Tetyra maroccana FABR. MBSyst. Rhyng. p. 135. 35. (1803). 
Var. b. — Obscurior, ferrugineo-fuscus. 
Cimex hottentotta FABR. Ent. syst. IV. p. 87. 31. (1794). 
Tetyra hottentotta FABR. Syst. Rhyng. p. 136. 37. (1803). 
Patria: Tanger, Oriens. (Mus. FABRICI.) 


Secundum Museum FABrRIcII Tetyra hottentotta varietas est obscura Tetyrce maroccane. In Ent. syst- 
legitur sub Cimice hottentotta »major et latior C. mauro», qui a FABRICIO cum Furygastro hottentotto "FIEB. est 
confusus. 

3. HE, niger FABR. 
Eurygaster hottentottus F1irB. Eur. Hem. p. 369. 2. (1861). 
Var. a. — Pallescens. 


') Cl coelestis STÅL a C. marginello vix differt nisi punctura remotiore, subtiliore, in thorace subtilissima. 


HEMIPTERA FABRICIANA. il 


Tetyra maura FABR. Syst. Rhyng. p. 136. 36. (1803) specim. majora. 
Vär 0 NEG 

Tetyra migra FABR. Syst. Rhyng. p. 136. 39. (1803). 

Patria: Germania. (Mus. FABRICH.) 


TETYRA FABR. 
STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. 


1. IT; arcuata FABR. 
Cimex arcuatus FABR. FEnt. syst. IL p. 83. 12 (1794). 
Tetyra arcuata FABrR. Syst. Rhyng. p. 134. 26 (1803); ScHsöptE in KRrRovyer, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 192. 12 (1842). 
Patria: Insule Americe meridionalis. (Mus. Havn.) 


PACHYCORIS Burw. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. 
1. P. Schousboei FABR. 
Tetyra Schousboei FABR. Syst. Rhyng. p. 132. 18. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, 
Nat. Tidsskr. IV. p. 288. 8. (1842). 
Pachycoris Schousboet DarrL. List of Hem. I. p. 31. 4. (1851). 
Patria: America meridionalis. (Mus. SEHESTEDT). 


ACHATES STÅL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. 


1. ÅA. Wolfii FABR. 


Pallide sordide flavescens, remote, superne obsoletius punctatus; capite distincte 
punctato, in pallide tastaceum vergente; antennis, articulo primo excepto, nigris. 2. 
Long. 113, Lat. thor. 9 mill. 

Tetyra Wolfui FABR. Syst. Rhyng. p. 134. 27. (1803); ScHJÖDpTE in KRrovyer, Nat. 
ING SSkostvERpa 2057-135 (MSLA 

Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SEHESTEDT.) 


ÅA. levilineato, quem comparare nequeo, similis, sed major et, nisi fallor, convexior, capite breviore et 
thorace magis ampliato instructus. Late subquadrato-ovalis, sat convexus. Caput breve, inter oculos transversim 
subimpressum, paullo brevius gquam ante oculos latius, apice late rotundatum, marginibus lateralibus pone me- 
dium levissime sinuatis, ante sinus rotundatis. Articulus tertius antennarum articulo secundo vix duplo longior. 
Thorax ampliatus, latus, capite vix duplo longior, duplo et dimidio latior quam longior, marginibus lateralibus 
anticis marginibus lateralibus posticis nonnihil brevioribus, illis rotundatis, ampliatis, angulis lateralibus rotun- 
datis. Scutellum ultra medium 2aque altum, dein sensim declive. Ostia odorifera sulco brevi, subito abbreviato, 
instructa. Amnguli imi apicales segmentorum abdominis levissime prominuli. In exemplo typico thorax et scu- 
tellum maculis paucis minutis letius flavescentibus sunt adspersa. 


DIOLCUS Marr: 


1. 8. irroratus FABR. 
Cimexz irroratus PABR. Syst. ent. p. 699. 15. (1775); Spec. ins. IL: p. 342. 23. 
(1781); Mant. ins. Ips 282-020. (IST) EntiSysttIVip.: 88034 (1794). 


14 GC: SINA TA 


Tetyra irrorata FABR. Syst. Rhyng. p. 136. 40. (1803); ScHJöprr in Krover, Nat. 
Ios ING D. 200. 1 (SA) 


Patria: Insul&e Americe meridionalis. (Mus. Havn.) 


SYMPHYLUS Dar. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 495. 


1. 3. affinis FABR. 


Obovatus, pallide griseo-flavescens, supra fusco-punctatus et ferrugineo-fusco-tin- 
ctus, linea longitudinali capitis, per thoracem et scutellum obsolete continuata, lineis 
vel vittis angustis sex vel octo thoracis, tribus vel quattuor in utrogue latere, obliquis, 
una leviter arcuata, medium line& longitudinalis medie tangente, ante medium thoracis 
abbreviata, secunda recta, cum illa parallela, tertia ante angulum basalem scutelli in- 
cipiente, ad apicem thoracis versus ocellos obsolete continuata, quarta interdum obso- 
letissima, abbreviata, scutelli maculis tribus, una ovata apicali, una utrimque marginali 
ante medium posita, mtrorsum et antrorsum nonnihil producta, pallidis, minus obscure 
vel pallide punctatis, fuscedine destitutis, sed obscurius fusco-marginatis, macula apicali 
pallida apice macula minuta fusca notata; pectore infuscato, ad coxas et ad marginem 
exteriorem late pallido; ventre pallido, disco plus minus fusco-consperso et utrimque 
fusco-subvittato, lateribus -vitta fuscescente, fusco-punctata ornatis; margine exteriore 
segmentorum abdominis pone medium fusco; pedibus fusco-conspersis, maculis pone me- 
dium femorum confluentibus. 9. Long. 7—38, Lat. 41—53 mill. 

Tetyra affinis FABR. Syst. Rhyng. p. 137. 41. (1803); ScHröptrE in KRoOyYEr, Nat. 
Iickelkr. ING 0 200. LA. (ISA 

Patria: Insule Americ&e meridionalis. (Mus. LuUnp.) America meridionalis, sec. 
FABR. 

Caput vix longius gquam ante oculos latius, marginibus lateralibus pone medium levissime sinuatis. Ar- 
ticulus tertius antennarum articulo secundo subbrevior. Thorax marginibus lateralibus anticis posterims leviter 
rotundatis, margine postico recto. Scutellum marginibus lateralibus fere a basi ultra medium parallelis. Meso- 


sternum et metasternum latiuscule sulcata. Segmentum secundum ventris medio leviter impressum. Anguli 
apicales segmentorum abdominis acute leviter prominuli. 


AUGOCORIS Burr. 


1. ÅA. sexpunetatus FABR. 
Augocoris sexpunctatus Mar, Reise der Freg. Novara. Hemipt. p. 21. (1865). 

Var. a. — Flavo-albidus; vittula discoidali maculisque duabus basalibus capitis, 
maculis parvis duabus mediis distantibus thoracis et duabus paullo ante medium sitis 
valde distantibus scutelli, .nec non macula laterali segmenti secundi ventris violaceo- 
testaceis; articulo secundo antennarum fusco-testaceo. 9. Long. 14, Lat. 8 mill. 

Cimez illustris PABR. Spec.uwms; I; psstox 12.1 (1781); Mant. ms. I ps. 2313 14: 
(1787); Ent. syst. IV. p- 84... 18: (1794). 

Tetyra illustris FABR. Syst. Rhyng. p. 134. 28. (1803). 


HEMIPTERA FABRICIANA. 10 


Patriam Caput bone spel incorrecte indicavit FABRICIUS. Heec species Brasiliam 
inhabitat. 


Exemplum typicum valde est mutilum. 
Figura 166 SToLLIt a FABRICIO ipso ad hanc speciem refertur. 


ODONTOSCELIS Lar. 


1. 0. dorsalis FABR. 
Tetyra dorsalis FABR. Syst. Rhyng. p. 139. 54. (1803); ScHJöpTE in KrRoyEr, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 300. 17. (1842) excel. syn. 
Odontoscelis signatus FieB. Eur. Hem. p. 379. 4. (1851) sec. ex. a FIEBER deter- 
minatum. 


Patria: Mogador. (Mus. LUND.) 


Subf. Ozynotida STÅL. 


OXYNOTUS Ear. 


1. 0. gibbus FABR. 
Tetyra gibba FABR. Syst. Rhyng. p. 141. 63. (1803); ScHJöprE in KROyER, Nat. 
ifrdsskr: Vips 003. 20: (1849): 
Özynotus gibbus DaArrL. List of Hem. I. p. 75. 1. (1851). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smipr. (Mus. LUND.) 


Subf. Asopida STÅL. 
OPLOMUS SPIN. 


1. 0. tripustulatus FABR. 

Niger vel nigro-piceus, mnitidus; macula jugorum, thoracis maculis quattuor ro- 
tundatis parvis, duabus apicalibus unaque utrimque laterali media prope sinum margi- 
num nec non apice imo angulorum lateralium, scutelli limbo lato apicali meulaque ro- 
tundata angulorum basalium, ventris spina basali, macula transversa basali media ma- 
culisque duabus marginalibus, una in segmento secundo, altera in segmentis quarto et 
quinto, croceis. S. Long. 9, Lat. 53 mill. 


Cimex tripustulatus FABR. Syst. Rhyng. p. 172. 91. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. SmiptT. (Mus. SEHESTEDT.) 


Obovatus, remote dislineteque punctatus. Caput apice truncatum., subtiliter et parce punctulatum, po- 
sterius punctis distinctis in series tres acervatis instructum, jugis et tylo xeque longis, marginibus lateralibus 
parallelis, angulis apicalibus rotundatis. Articulus secundus antennarum articulo tertio distimete nonnihil longior. 
Thorax linea media longitudinali subpercurrente, lineis duabus abbreviatis longitudinalibus ante medium fasciaque 
anteriore levigatis, subelevatis, instructus, angulis anticis acutimscule prominulis, angulis lateralibus paullo pro- 
minulis, apice ipso rotundatis, angulis posticis in dentem acutum prominentibus, marginibus lateralibus imis le- 
viter reflexis, ante medium leviter rotundatis, pone medium leviter sinuatis. Scutellum parte apicali latiuscula, 
angulis basalibus distincte impressis. Venter lateribus convexis, angulis imis segmentorum apicalibus levissime 
prominulis, angulis apicalibus segmenti ultimi acutis, leviter productis, spina basali coxas intermedias haud su- 
peramte. Tibia anticae superne sat dilatate, basin versus sensim angustatee. 


16 GESTRA: 


2. 0. tibialis FABR. 

Nigro-piceus, nitidus, remote distineteque punctatus; thorace, scutello, clavo co- 
rioque rufo-testaceis; abdomine dorso nigro-ceruleo, subtus cum maculis connexivi fla- 
vescente; angulis anticis maculisque duabus maximis thoracis, macula magna ante me- 
dium scutelli, annulo maximo, discum cingente, utrimque triramoso, angulis apicalibus 
segmenti ultimi, macula parva media segmentorum tertii et quarti ventris genitalibusque 
nigris; vitta supera femorum posteriorum bucculisque flavescentibus; tibiis anticis su- 
perne sat dilatatis.' 9. Long. 10, Lat. 6 mill. 

imex tibialis FABR. Syst. Rhyng. p. 176. 111. (1803). 

STOLL, Pun. fig. 206. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smmr. (Mus. LUND.) 


O. tripustulato maxime affinis quoad staturam et formam partium, pictura, parte apicali scutelli paullo 
angustiore, ut et thorace vitta unica laevigata instructo differre videtur. 


CIMEX Lin. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 496. 


1. €. (Audinetia) spinidens FABR. 
Cimex. spinidens FABR. Ent. syst. IV. p. 99. 77. (1794); Syst. Rhyng. p. 161. 29. 
(1803). 
Picromerus spinidens Darr. List of Hem. I. p. 95. 1. (1851). 
Patria: Tranquebaria. (Mus. Havn. et FABRICH.) 


2. CC. (Picromerus) nigridens FABR. 
Cimex migridens FABR. Syst. Rhyng. p. 156. 4. (1803). 
Picromerus mygridens F1eB. Eur. Hem. p. 349. 2. (1861). 
Patria: Tanger. (Mus. LunD.) 


PLATYNOPUS A. et S. 
STÅL, Hem afr. I. p. 62 et 69. (1864). 


1. P, splendidulus FABR. 

Viridi-&eneus, in ceruleum leviter vergens, nitidus, corio opaco; antennis nigris, 
articulis secundo et tertio viridi-nigris; membrana eneo-fusca, apice albido-limbata; 
ventris spina basali discoque magno, per segmenta tertium, quartum et quintum ex- 
tenso, utrimque in singulo segmento angulato-ampliato, lutescentibus. 9. Long. 14—15, 
Lat. 55—6+ mill. 

Var. a. — Superne immaculatus. 

Var. b.— Fascia media thoracis, posterius trisinuata, medio interrupta, macula 
utrimgque marginali magna, a basi fere ad medium extensa, nec non apice scutelli et 
corii rufo-testaceis. 


Cimex splendidulus FABR. Syst. Rhyng. p. 163. 40. (1803). 


HEMIPTERA FABRICIANA. Il 


Prope P. innocuum STÅL locanda species pulchra et insignis. Oblongus, sat dense distincteque punctatus, 
disco maximo corii obsolete punctulato, disco ventris leevigato. Caput apice truncatum, marginibus lateralibus 
parallelis, angulis apicalibus rotundatis; bucculis leviter elevatis. Articulus secundus antennarum articulo tertio 
subbrevior. Thorax convexiusculus, vix duplo latior quam longior, intra marginem anticum leviter impressus, 
linea media impunctata, angulis anticis dente obtuso parvo instructis, angulis lateralibus nonnihil prominulis, 
apice rotundatis, marginibus lateralibus anticis ruga subtili instructis, ante medium leviter rotundatis, pone me- 
dium leviter sinuatis. Scutellum impressionibus duabus longitudinalibus, ab apice retrorsum ultra medium ex- 
tensis, dense punctatis, instructum, ruga inter illas impressiones sita lavigata, retrorsum sensim angustata, apice 
semicirculariter rotundato. Carina sternalis distineta, obtusa, anterius latior. Venter spina basali paullo ante 
coxas intermedias extensa; angulis posticis segmentorum secundi, tertii, quarti et quinti spinula armatis, angulis 
segmenti sexti acute productis. 


2. P. rostratus DRUurY. 
Platynopus rostratus STAL, Hem. afr. I. p. 70. 2. (1864). 
Cimex calens FABR. Syst. Rhyng. p. 163. 41. (1803). 
StToLL, Pun. fig. 97. 
Patria: Guinea. (Mus. SEHESTEDT.) 


PODISUS H. S. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867 p. 497. 


1. P. (Troilus) luridus FABR. 
Asopus luridus FieB. Eur. Hem. p. 348. 1. (1861). 


Cimex elector FABR. Ent. syst. IV. p. 98. 74. (1794); Syst. Rhyng. p. 160. 25. 
(1803). 


Patria: Europa. (Mus. FABRICIL.) 


Subf. Discocephalida STÅL. 
DISCOCEPHALA LaP. 


1. D. umbraculata FABR. 
Cydnus umbraculatus FABR. Syst. Rhyng. p. 186. 10. (1803). 
Discocephala umbracuwlata DaArrL. List of Hem. p. 147. 3. (1851). 
Discocephala conspersipes STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 14. 2. (1860). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smmot. (Mus. LUND.) 


Species generis Discocephale mihi cognitas hoc modo dispono. 

a. Parte libera marginis apicalis corii sinuata, prope angulum exteriorem producta; ocellis inter se et ab ocu- 
lis eque longe remotis. 

0. Marginibus lateralibus capitis prope oculos levissime sinuatis; articulo secundo antennarum articulo primo 
dimidio longiore; scutello pone partem basalem haud depresso; angulo apicali corii apice rotundato.— Subg. 
Discocephala Lar. (1. D. marmorea LAP.) 

bb. Capite ante oculos subito valde sinuato-angustato; articulo secundo antennarum articulo primo circiter duplo 
et dimidio longiore; scutello pone partem basalem depresso; angölo apicali corii acuto. — Subg. Colpoca- 
rena STÅL. (2. D. complanata BURM.) 

aa. Parte libera marginis apicalis corii recta vel vix rotundata, integra. 

ec.  Scutello apicem abdominis attingente vel subattingente, parte pone frena sita parte anteriore multo longiore 
et lateribus ante medium parallelis instructa; corio et scutello longitudine subzaqualibus vel zequalibus, mar- 
gine illius exteriore ante medium vix vel levissime ampliato; capite maximo, subsemiorbiculari, ante oculos 


2 
K. Vet.-Ak. Handl. B. 7. N:o 11. d 


18 CHUSKMAT, 


integro; ocellis inter se et ab oculis fere zeque longe distantibus; oculis retrorsum paullo vergentibus. — Subg. 
Ischnopelta Står. (3. D. ovata SIGN., 4. D. scutellata SIGN.) ”) 

ec. Scutello duas tertias partes abdominis longitudine subaequante; frenis medium scutelli attingentibus vel sub- 
superantibus, parte posteriore retrorsum angustata. — Subg. Platycarenus FIEB. 

d. Articulo secundo antennarum brevi, articulo primo multo breviore. (5. D. umbraculata FABR.) 

dd. Articulis primo et secundo antennarum 2eque longis vel hoc illo longiore; thorace antrorsum admodum vel 
valde angustato. 

e. Margine antico thoracis haud elevato; parte capitis oculos ferente retrorsum haud vel vix vergente. (6. D-. 
humilis FIEB., 7. D. notulata STÅL, 8. D. clypeata STAL.) 

ee. Margine antico thoracis, parte laterali excepta, elevata. 

f. Parte capitis oculos ferente retrorsum haud vergente. (9. D. vicina SIGN. = coenosa STÅL.) 

ff. Parte capitis oculos ferente retrorsum distincte vergente. (10. D. polita SIGN.) 


ANTITEUCHUS Dar. 


a. Corpore leviter convexo; articulo primo antennarum articulo secundo longiore. 


1. ÅA. sepuleralis FABR. 
Edessa sepulcralis FABR. Syst. Rhyng. p. 152. 30. (1803). 


Antiteuchus luctuosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 182; Öfv. Vet.-Ak. 
Hörh. 18505 ps 83 I 


Patria: America meridionalis. Dom. Smmr. (Mus. SEHESTEDT). 


Antenna articulo primo secundo fere duplo longiore, articulo tertio articulo secundo plus quadruplo, fere 
quintuplo longiore, articulo ultimo apicem versus flavescente ”). 


2. 4. guttato-punetatus FABR. 


Ovalis, leviter convexus, griseo-flavescens, sat dense distincteque ferrugineo-pun- 
ctatus, ventre obscuriore, densius punctato, disco fusco, levigato; macula parva prope 
angulos basales scutelli lxvigata; macula parva pone medium disci corii antennisque 
fuscis, harum articulis basali toto, secundo et tertio subtus vel extus, nec non quinto, 
basi excepta, griseo-flavescentibus; membrana obscure vinacea, basi infuscata. . Long. 
123 Iben & sn 


Edessa guttato-punctata FABR. Syst. Rhyng. p. 152. 29. (1803). 
Antiteuchus griseus Darr. List of Hem. I. p. 165. 7. (1851). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


'I D. ovata I et D. scutellata P maxime sunt affines, et verisimiliter unam eandemque speciem constituunt; 
illa ab hac vix differt nisi capite paullo longiore et minus obtuse rotundato. Exempla typica examinavi. 
”) In Museo SBEHESTEDTI specimina adsunt, sehedulam typum significantem etiam gerentia, cum vera HE. se- 

pulerali confusa, que ad novam speciem, quam hic describo, sunt referenda. 

A. pallescens STÅL. — Fuscus vel griseo-flavescens, sat dense distinteque nigro- vel fusco-ferrugineo- 
punctatus, punctis in thorace scutelloque vermicellato-congregatis; amtennis mnigris, articulo ultimo flave- 
scente, apicem versus infuscato; subtus piceus vel castaneus, ventris disco pallidiore, minus dense punctato 
macula minutissima corii pallida, levigata. S. 9. Long. 12, Lat. 8 mill. 

Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. Havn.) 

ÅA. sepulerali FABR. simillimus, structura antennarum, harum articulo ultimo basin versus, nec api- 
cem versus flavescente, punctura thoracis scutelliqne vermicellato-acervata, hujus angulis basalibus levissime 
impressis, macula parva pallida corii et magnitudine majore differt. Antenne articulis primo et secundo 
eque longis, articulo tertio articulo secundo circiter duplo longiore. Rostrum apicem segmenti tertii ven- 
tris subattingens. Scutellum inter angulos apicales segmenti quinti abdominis extensum. Margo exterior 
corii sat rotundatus, basin versus nonnihil simuatus. Membrana nonnihil producta. Segmentum anale maris 
maxime profunde guadrato-emarginatum, sinu fundo subrotundato. 


HEMIPTERA FABRICIANA. It) 


Antenna articulo primo articulo secundo duplo longiore, articulo tertio articulo secundo fere quintuplo 
longiore. Thorax levissime convexus, prope marginem anticum levissime impressus, marginibus lateralibus anti- 
cis imis levissime reflexis, rectis, angulis lateralibus haud prominulis, rotundatis. Rostrum fere ad apicem se- 
gmenti tertii ventris extensum. Scutellum thorace plus duplo longius, parte frena gerente parte apicali vix lon- 
giore, hac parte apice semicirculariter rotundata, lateribus parallelis. Corium apud marem angulos apicales se- 
gmenti sexti abdominis subsuperans, apice productum, margine apicali leviter rotundato, margine exteriore mo- 
dice rotundato, basin versus haud sinuato. Membrana maris brevis, pone corium vix extensa. Abdomen ultra 
hemelytra levissime prominens. Segmentum anale maris apice profunde sinuatum, prope apicem transversim im- 
pressum, angulis apicalibus trancatis, emarginatis. 


3. 4 tripterus FABR. 

Ovalis, leviter convexus, pallide sordide flavescens, ferrugineo-punctatus, punctis 
in thorace et versus basin scutelli vermicellato-acervatis et ferrugineo-marginatis, pone 
medium thoracis fusco-ferrugineo- vel nigro-marginatis, ante medium thoracis maculas 
nonnullas irregulares leves relinguentibus; punctis corii in vittas irregulares acervatis; 
segmentis connexivi medio vitta angusta nigra vel fuscescente, punctata, notatis; pe- 
ctore lateribusque ventris ferrugineo-punctatis, illius macula laterali opaca glaucescente, 
hujus segmentis versus angulos apicales acervo punctorum obscuriorum vel nigricantium 
instructis, spiraculis fuscis; antennis nigricantibus, articulis primo et ultimo pallide sor- 
dide flavescentibus, hoc basi fusco vel nigro, articulo primo secundo plus dimidio lon- 
giore, tertio secundo fere quadruplo longiore; femoribus remote fusco-conspersis. 29. 
Long. 11, Lat. 7 mill. 

Cimez tripterus FABR. Mant. ins. II. p. 294. 144. (1787); Ent. syst. IV. p. 116. 
1180. (YO: 

dessa triptera FABR. Syst. Rhyng. p. 153. 36. (1803). 

Cataulaxz apicalis Er. in ScHomB. Reis. in Brit. Guian. III. p. 609. (1848) sec. 
Mus. Berol. É : 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICII) 


Exemplum typicum FABRICII maxime est mutilum; descriptionem feci secundum exemplum Musei Hol- 
miensis cum typis FABRICII et ERICHSONH collatum. 


aa. Corpore sat convexo. 


4. Å. mixtus FABR. 

Pallide sordide flavescens, supra nigro ferrugineoque punctatus et maculatus; la- 
teribus pectoris ventrisque ferrugineo-nigris; pedibus ferrrugineis, femoribus basin ver- 
sus fasciaque tibiarum griseo-flavescentibus; membrana fusca. 9. Long. 14, Lat. 8 mill. 

Cimez mixtus FABR. Mant. ins. IL p. 294. 143. (1787); Ent. syst. IV. p. 115. 
1187. (LYS 

Edessa mizta FABR. Syst. Rhyng. p. 153. 34. (1803). 

STOLL, Pun. fig. 173. 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICII) 


Forma fere ÅA. nigricornis, sed convexior. Caput zeque longum ac basi cum oculo uno latum, ante ocu- 
los sat sinuatum, ante sinus vix ampliatum, apice semicirculariter rotundatum, remote acervatim fusco-ferrugineo- 
punctatum, subtus ad bucculas et pone antennas ferrugineo-vittatum. Rostrum exempli typici mutilum. An- 
tenn&e ferruginea, articulo secundo articulo primo tertia parte breviore, articulo tertio quarto nonnihil longiore, 
illo apice, hoc toto dilute sordide flavescentibus, hoc prope basin infuscato, ultimo mutilo. Thorax remote for- 


20 GC: ISTAL, 


titerque nigro-punctatus, parte plus quam dimidia anteriore nebulis nigris, maculam mediam et lituras nonnullas 
laterales flavescentes relinquentibus, instructa. Scutellum segmentum abdominis dorsale sextum attingens, preser- 
tim basin versus transversim sat convexum, apice in angulum obtusiusculum terminatum, remote distincteque, ante 
medium  fortiter punctatum, punctis subacervatis, fascia subabbreviata anteriore nigra. MHemelytra extus valde 
rotundata, ferrugineo-nigro-punctata, punctis distinctis, in acervos parvos remotos accumulatis, macula marginali 
subbasali aliaque paullo pone medium sita subtransversa fusco-ferrugineis; membrana fusca, angulo basali palli- 
diore. Pectus distincte ferrugineo-nigro-punctatum, regione ampla ostiorum odoriferorum fusco-grisea, impunctata, 
rugosa. Abdomen dorso ferrugineum; connexivo flavescente, segmentis basi et apice nigris, punctatis; ventre 
latera versus parce obsoleteque punctulato, medio sulco lato, posterius obsoleto, instructo, ferrugineo-consperso, 
lateribus ferrugineo-nigris, macula parva margimali media segmentorum flavescente. Pedes ferruginei, femoribus 
basin versus flavescentibus et ferrugineo-conspersis, basi annuloque plus minus distincto tibiarum flavescente. 


DINOCORIS Bury. 


1. D. maculatus Lar. 


Halys variolosa FABR. Syst. Rhyng. p. 182. 7. (1803). 

Dinidor maculatus Lar. Ess. hém. p. 64. pl. 55. fig. 1. (1832); A. et S. Hist. 
des Hém. p. 111. 1. (1843). excl. syn. SToLLi, que ad Antiteuchum miztum pertinet. 

Dinocoris maculatus Burm. MHandb. II. 1. p. 363. 1. (1835). excl. syn. STOLLIL. 


Dinidor variolosus DaALL. List of Hem. I. p. 166. 1. (1851). excel. syn. LInnari et 
DE GEERIL. 


Empicoris maculatus H. S. Wanz. Ins. VIL p. 44. fig. 719. (1844). excel. syn. 
STOLLII. 


Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Exemplum typicum capite apice integro, scutello apice rotundato, integro, annuloque femorum obso- 
leto gaudet. 

Obs. JE. variolosus LIN., DE GEER, (= E. cariosus ER.) capite integro, corio irregulariter acervatim 
nigro-punctato, connexivo punctato, haud vel obsoleto fasciato, scutello basi valde gibbo, femoribus impictis 
gaudet; ad hamc speciem figuram STOLLI 290 refero. 

Figura StoLLrit 185 ad E. peregrinatorem Lin, est referenda. 

E. variolosus HAHN (Wanz. Ins. II. p. 56. fig. 146) speciem distinctam verisimiliter constituit. 


Subf. Pentatomida STÅL. 


CYPTOCORIS BURM. 


1. C. Lundii FABR. 
Tetyra Lundi FABrR. Syst. Rhyng. p. 133. 25. (1803); ScHJÖDTE in KROYER, Nat. 
Tidsskr. IV. p. 292. 11. (1842). 
Cyptocoris Lundii STAL, Hem. afr. I. p. 82. 1. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


TRIGONOSOMA La>r. 

1. T. Desfontainii FABR. 
Cimex Desfontainii FABR. Ent. syst. p. 89. 40. (1794). 
Tetyra Desfontainmii FABrR. Syst. Rhyng. p. 141. 61. (1803). 


HEMIPTERA FABRICIANA. Vil 


Trigonosoma Desfontaini F1eB. Eur. Hem. p. 373. 2. (1861). 
Patria: Barbaria. (Mus. FABRICIIL) 


Exemplum typiecum cornubus thoracis lateralibus longis gaudet. 


— SCOTINOPHARA Stå. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 502 et 523. 


1. S. bispinosa FABR. 

Nigricans, thorace pone medium, scutello, hemelytris et limbo lato ventris fusco- 
flavescentibus, ferrugineo-nigro-punctatis; antennis, rostro, tibiis tarsisque griseo-flave- 
scentibus, articulo ultimo antennarum fusco; spina angulorum anticorum et lateralium 
thoracis magna, nigra, apice pallescente. 92. Long. 8, Lat. 43 mill. 

Cimex bispinosus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 529. 31-2. (1798). 

Tetyra bispinosa FABR. Syst. Rhyng. p. 138. 48. (1803) ad partem. 

Patria: Tranquebar. Dom. Darporrr. (Mus. LUND.) 


Species inter plures affines insignis spinis thoracis magnis, fere zeque longis, apice pallidis, marginibusque 
lateralibus anticis thoracis rectis. Caput jugis et tylo zeque longis, spina anteoculari mediocri. Articulus tertius 
antennarum articulo secundo vix duplo longior. Thorax inter spinas angulorum lateralium transversim leviter 
impressus, angulis anticis spina acuta extrorsum et antrorsum vergente, articulo primo antennarum longitudine 
subequali, armatis, angulis lateralibus spina extrorsum vergente, spinis angulorum anticorum vix breviore, instru- 
ctis, margine antico depresso, marginibus lateralibus anticis rectis, integris, inermibus, pone medium subcallosis. 
Scutellum apicem abdominis attingens, parte circiter quarta basali retrorsum nonnihil angustata, marginibus late- 
ralibus dein subparallelis, posterius rotundatis, apice obtuso, subsinuato. Tuberculum angulorum apicalium se- 
gmentorum ventris distinetum, pallidum. 


2. S. coaretata FABR. 
Cimex coarctatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 530. 44-5. (1798). 
Tetyra bispinosa FABR. Syst. Rhyng. p- 138. 48. (1803). 
Patria: Tranquebar. (Mus. FABRICIL) 


S. bispinose FABR. valde affinis, differt thorace anterius capiteque magis declivibus, illo medio transversim 
vix impresso, dentibus angulorum anticorum et lateralium minutis, magnitudine zxqualibus, marginibus lateralibus 
anticis rectis, anterius leviter rotundatis.. SA. Long. 7, Lat. 4 mill. 

Podops bispinosus H. S. (Wamz. Ins. fig. 496) ad hanc speciem pertinere videtur. 


DYMANTIS SrTåL. 

1. D. plana FABR. 
Halys plana FABR. Syst. Rhyng. p. 183. 12. (1803). 
Dymantis plana Står, Hem. afr. I. p. 110. 1. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


SCIOCORIS Far. 


1. I. cursitans FABR. 


Naucoris cursitans FABRrR. Ent. syst. IV. p. 67. 4. (1794); Syst. Rhyng. p. 111. 
8. (1803). 


Sctocoris terreus FirB. Eur. Hem. p. 361. 18. (1861). 
Patria: Kilie. (Mus. FABRICIH.) 


29 C. STÅL, 
DIPLOXYS A. et S. 


1. D. hastata FABrR. 
Aelia hastata FABR. Syst. Rhyng. p. 189. 4. (1803). 
Diploxys confusa STAL, Hem. afr. I. p. 127. 2. (1864). 
Patria: Senegallia. (Mus. SEHESTEDT.) 


DICHELOCEPHALA Står. 


1. D. lanceolata FABR. 
Aelia lanceolata FABR. Syst. Rhyng. p. 189. 3. (1803). 
Dichelocephala lanceloata Står, Hem. afr. I. p. 131. 1. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


In exemplo typico desunt vittula laterales anteriores punctaque duo appropinquata thoracis, quorum ei 
descriptione mea mentionem feci. Exemplum Musei Holmiensis e Caffraria reportalum exemplo guineensi Musei 
Havniensis majus et latius. 


ATELOCERA LaAP. 


1. ÅA. serrata FABR. 
Halys serrata FABR. Syst. Rhyng. p. 181. 2. (1803). 
Atelocera serrata STÅL, Hem. afr. I. p. 93. 2. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. SEHESTEDT.) 


DALPADA A. et S. 


1. D. oculata FABR. 
Cimezx oculatus FABR. Ent. syst. IV. p. 99. 79. (1794). 
Halys oculata FABR. Syst. Rhyng. p. 181. 4. (1803). 
Dalpada oculata Darr. List of Hem. I. p. 184. 1. (1851). 
Patria: China. (Mus. FABRICH.) 


Species in collectionibus vulgaris, supra fusco-zeneo-nebulosa, macula magna lzxvigata angulorum basalium 

parteque fere tertia apicali scutelli pallide flavescentibus, nec non tibiis anticis sat dilatatis insignis. 
2. D. clavata FABrR. a 

D. versicolori valde affinis, capite paullo longiore, angulis lateralibus thoracis non- 
nihil obtusioribus, magis incrassatis et sursum fexis, scutello in angulis basalibus ma- 
cula majuscula levi destituto, sed basi prope angulos macula parva lxevi notato, pun- 
ctis magis fuscis, minus seneis, differt; pedibus anticis mutilis in exemplo typico. 

Cimez clavatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 532. 66-7. (1798). 

Halys clavata FABrR. Syst. Rbyng. p 181. 3. (1803). 

Dalpada clavata Dar. List of Hem. I. p. 184. 4. (1851). 

Patria: Tranquebar. (Mus. FABRICI.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 23 


ERTHESINA SPIN. 


1. E. guttata FABR. 
Cimexz guttatus FaABR. Ent. syst. IV. p. 108. 109. (1794). 
Edessa guttata FABR. Syst. Rhyng. p. 151. 26. (1803). 
Patria: Siam. (Mus. Havn.) 


Secundum exemplum Musei Havniensis heec species ab Z. Fullone diferre videtur magnitudine majore, 
capite anterius latiore apiceque scutelli pallido, flavo-albido. 


MACROPYGIUM SPIN. 


1. M reticulare FABR. 
Cimex reticularis FABR. Syst. Rhyng. p. 170. 85. (1803). 
Ozyrhinus subsuleatus A. et S. Hist. des Hém. p. 113. 1. pl. 12. fig. 2. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


Exemplum typicum mutilum et abdomine destitutum antennis pedibusque testaceis, his immaculatis, 
illarum articulo tertio articulo secundo triplo longiore gaudet. 
M. atrum diferre videtur articulo tertio antennarum longiore pedibusque nigro-conspersis. 


OCHLERUS SPIN. 


1. 0. marginatus FABR. 
Cimexz marginatus FABR. Syst. Rhyng. p. 171. 86. (1803). 
Ochlerus cinctus SPIN. Ess. hém. p. 295. (1837). 
Cimex flavicinetus H. S. Wanz. Ins. IV. p. 94. fig. 435. (1839). 
Menipha brunnea A. et S. Hist. des Hém. p. 113. 1. pl. 12. fig. 1. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


a CHLOROCORIS Sri. 


1. C€. depressus FABR. 

Ovalis, pallide testaceo-flavescens, superne dense distincteque punctatus; linea 
subtili exteriore articulorum secundi et tertii, apice articulorum secundi et tertii, nec 
non annulo latissimo subapicali articuli quarti antennarum nigris. &S. 9. Long. 20, 
Lat. 113 mill. | 
- Halys depressa FABR. Syst. Rhyng. p. 182. 6. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


C. deplanato H. 5. (Wanz. Ins. fig. 633) similis, sed angustior, articulis secundo et tertio antennarum 
2eque longis, margine capitis margineque postico segmentorum connexivi concoloribus, nec nigris, thoracis mar- 
ginibus lateralibus minus fortiter serratis, spina angulorum lateralium minore, breviore, graciliore, apice imo 
nigro, angulis lateralibus posterius haud nigro-punctatis, differt. 


ONCOCORIS Marr. 


- 1. 0. coelebs FABR. 
Obovatus, pallidissime flavescens, superne fusco-ferrugineo-punctatus et ferrugineo- 
nebulosus; membrana fusca, venis pallidis; articulis tertio et quarto antennarum, basi 


24 C. STÅL, 


excepta, capite subtus, lateribus pectoris, exepto margine laterali prostethii, vitta lata 
laterali ventris, extus ad incisuras ampliata, femoribus pone medinam, basi et apice ti- 
biarum tarsisque ferrugineo-nigricantibus; maculis tribus parvis basalibus apiceque scu- 
telli, nec non marginibus angustis lateralibus anticis thoracis albidis. . Long. 7, 
Lat. 4 mill. 


Cimex coelebs FABR. Ent. syst. IV. p. 111. 119. (1794); Syst. Rhyng. p. 168. 69. 
(1803). 
Patria: Nova Hollandia. (Mus. FABRICIL) 


Articulus ultimus antennarum mutilus in exemplo FABRICIL 


HALYOMORPHA Marr. 


1. I Picus FABR. 


Cimex Picus FaArr. Ent. syst. IV. p. 115. 138. (1794). 

Cimex marmoreus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 534. 140-1. (1798). 

Cimex cinnamomeus WOLFF, Ic. cim. III. p. 99. tab. 10. fig. 93. (1802). 

Edessa Picus FABR. Syst. Rhyng. p. 153. 35. (1803). ' 

Edessa marmorea FABR. Syst. Rhyng. p. 153. 37. (1803). 

Halyomorpha timorensis Mayr, Reise der Freg. Novara. Hemipt. p. 50. (1866). 
Patria: India orientalis. (Mus. LuNnD. et FABRICIL) 


CAURA STÅL. 


1. OC. Pugillator FABR. 
Cimex pugillator FABR. Spec. ins. II p. 348. 61. (1781); Mant. ins. II. p. 285. 
70. (1787); Ent. syst. IV. p. 102. 89. (1794). 
Halys Jaculus FABrR. Syst. Rhyng. p. 181. 5. (1803). 
Pentatoma (Caura) Pugillator Står, Hem. afr. I. p. 168. 46. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


2. 0. azurea FABR. 

Late ovalis, obscure viridi-xenea, opaca, sat dense punctulata; ventre parce pun- 
ctato, disco levi; capite ante medium supra subtusque, articulo primo antennarum, ar- 
ticulis duobus basalibus rostri pedibusque lutescentibus; femoribus annulo lato nigro 
ornatis; ventris vittis duabus latis discoidalibus distantibus, per segmenta secundum, 
tertium, gquartum et quintum extensis, nec non fascia basali media segmentorum quarti 
et quinti flavescentibus, spatio inter vittas illas nec non medio segmenti sexti nigris; 
membrana viridi-nigra. 9. Long. 12, Lat. 8 mill. 

Cimez azureus FABR. Ent. syst. IV. p. 110. 115. (1794); Syst. Rhyng. p. 168. 
64. (1803). 

Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Havn.) 


C. bipartite SIGN. valde affinis. Antenna exempli typici mutilze. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 2 


An 


CARBULA STAL. 
1. €. biguttata FABrrR. 


Obovata, straminea, supra sat dense, subtus remote, distincte ferrugineo-fusco- 
punctata; thoracis marginibus lateralibus anticis favescentibus; macula mediocri callosa 
levi nitida angulorum basalium margineque imo apicali scutelli stramineis; membrana 
sordide hyalina, venis fuscescentibus; angulis lateralibus thoracis, marginibus basali et 
apicali segmentorum connexivi, angulis imis basalibus et apicalibus segmentorum vit- 
taque latissima retrorsum angustata ventris nigris; pedibus subtilissime remoteque nigro- 
conspersis, maculis duabus vel tribus prope apicem femorum posteriorum parvis nigris. 
2 Iben Od Leka rat 

Coreus 2guttatus FABR. FEmnt. syst. IV: p. 129310. (1794). 

Cimexz 2notatus FABR. Syst. Rhyng. p. 165. 51. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. LUND) 


OC. abdominali maxime affinis videtur et juxta hanc speciem locanda. Caput planum, jugis et tylo aque 
longis, illis apice subrotundatis, margimibus lateralibus ante sinum parallelis.  Articuli secundus et tertius amn- 
tennarum 2eque longi. Thorax angulis lateralibus acutissimis, extrorsum modice productis, apice imo obsolete 
pallescentibus, marginibus lateralibus anticis levissime sinuatis, leviter reflexis, anterius obsoletissime crenulatis. 
Anguli apicales segmenti sexti abdominis obtusi. 


ASPAVIA STÅL. 
1. Å. armigera FABR. 

Cimex debellator FABR. Syst Rhyng. p. 165. 53. (1803). 
Pentatoma (Aspavia) armigera STAL, Hem. afr. I. p. 1386. 2. (1864). 
Patria: Guinea. (Mus. SEHESTEDT.) 

2. ÅA. Hastator FABR. 
Coreus hastator FABR. Ent. syst. IV. p. 129. 8. (1794). 
Cimex gladiator FABR. Syst. Rhyng. p. 165. 50. (1803). 
Cimex jaculator FABR. Syst. Rhyng. Index. p. 7. (1803). 
Pentatoma (ÅAspavia) Hastator Står, Hem. afr. I. p. 139. 7. (1864). 
Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Havn.) 


PROXYS SPIN. 


1. P. Vietor FABR. 
Cimez victor FABR. Ent. syst. IV. p. 103. 91. (1794); Syst. Rhyng. p. 164. 44. 
(1803). 
Patria: Americe Insule. (Mus. FABRICH.) 


Exemplum FaBrIcit valde mutilum, nigrum, parce minuteque pallido-conspersum, apice scutelli flavo- 
albido, pedibus sordide pallide flavescentibus, nigro-conspersis, femoribus posticis apice nigris. 


K Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 4 


26 GERSMR ATA 
BERECYNTHUS Står. 
1. B. Delirator FABR. 
Cimez delirator FABR. Ent. syst. IV. p. 103. 92. (1794); Syst. RBhyng. p. 164. 
45. (1803). 
Cimez hastator FABR. FEnt. syst. Suppl p. 5332. 92-3. (1798); Syst. Rhyng. p- 
164. 46. (1803). 
Prooxys crenatus A. et S. Hist. des Hem. p. 140. 3. (1843). 
Patria: Insule Americe. Dom. Smioz. (Mus. Havn.); Cayenna. (Mus. FABRICIL.) 


GALEDANTA A. et 5. 


1. GG. myops FABR. 

Angulis lateralibus productis thoracis sensim angustatis, apicem versus anterius 
leviter rotundatis, posterius leviter sinuatis; callo angulorum basalium scutelli fortiter 
punctato, transversim subrugoso; seomento genitali maris apice obtuse angulato-emar- 
ginato. IS. Long. 18, Lat. 10 mill. 

Cimex myops FABR. Syst. Rhyng. p. 155. 1. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SEBHESTEDT.) 


G. bituberculata A. et S. angulis lateralibus thoracis latioribus, late productis, explanatis, apice oblique 
truncatis, anterius apice obtuse subangulatis, callo angulorum basalium scutelli nitidiore, punctato, a G. myope differt. 


EUSCHISTUS Dar. 


I. BE Heros FABR. 

Pallide flavescens, sat dense fusco-punctatus, hemelytris maculis minutis pallidis 
levigatis conspersis; thorace angulis lateralibus in spinam acutam longam, extrorsum 
et antrorsum vergentem, magnam ad partem nigram, productis; capite angusto, longi- 
usculo, thorace vix breviore; articulo tertio antennarum articulo secundo saltem dimidio 
longiore; pedibus impictis. 2. Long. 103, Lat. 6 mill. 

Cimexz Heros FABR. Ent. syst. Suppl. p. 532. 63-4. (1798). 

Cimex heros FABR. Syst. Rhyng. p. 161. 33. (1803). 

BEuschistus apicalis Dazrr. List of Hem. I. p. 203. 5. (1851). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIL) 


Apex scutelli exempli typiet mutilus. 


2. BE. Crenator FABR. 

Obovatus, griseo-favescens, supra sat dense fusco-ferrugineo-punctatus; thoracis 
angulis lateralibus fusco-marginatis, marginibus lateralibus anticis fusco-serrulatis; scu- 
tello hemelytrisque guttulis parvis impunctatis parce conspersis, illius margine apicali 
anguste flavo-albido, levi; pectore parce fusco-punctato; ventre obsolete, remote dilu- 
teque punctato; angnlis imis basalibus segmentorum ventris maculisque tribus minutis 
laterum pectoris nigris; connexivo fuscescente, segmentis medio pallido-fasciatis; pedi- 


HEMIPTERA FABRICIANA. 217 


bus Sobsoletissime remoteque vix perspicue ferrugineo-conspersis. S. Long. 9, Lat. 
3 mill. 

Cimex erenator FABrR. Ent. syst. IV. p. 101. 87. (1794); Syst. Rhyng. p. 162. 38. 
(1803). : 

Patria: Insule Americ2. Dom. Smior. (Mus. Havn. et FABRICIH.) 

Caput antrorsum sensim sinuato-angustatum, apice rotundatum, jugis et tylo zeque longis. Articulus ter- 
tius antennarum articulo secundo fere dimidio longior. Thorax marginibus lateralibus anticis levissime sinuatis, 
angulis lateralibus acutis, extrorsum nonnihil productis, margine posteriore horum angulorum, uti videtur, bisi- 
nuato. Scutellum angulis basalibus lavigatis, imis impressione parva nigra instructis. Membrana grisea, yvenis 


paullo anastomosantibus, fuscescentibus. Abdomen dorso dilute lutescens. Segmentum anale maris posterius 
rotundatum, apice medio leviter rotundato-sinuatum. 


MORMIDEA A. et S. 
SAD, (Oliv. Me NORR SÖS Ds DY 
I 
1. M. geographica FABR. 

Late obovata, pallide griseo-flavescens, superne subincarnata et fusco-ferrugineo- 
punctata, lineis tribus thoracis retrorsum divergentibus pallidis, minus dense punctatis; 
apice articulorum secundi et tertii dimidioque apicali articuli quarti antennarum nigris; 
pedibus remote nigro-conspersis. 9. Long. 6, Lat. 4 mill. 

Cimex geograplicus FABR. Syst. Rhyng. p. 159. 23. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiotr. (Mus. SEHESTEDT.) 

Species quoad staturam a reliquis Mormideis aberrans, Huschistum smulans. Caput valde declive, ante 
oculos paullo angustatum, lateribus ante medium subparallelis, parte anteoculari 2eque longa ac ad oculos lata, 
jugis apice subrotundatis, tylo vix prominulo. Antenne articulo secundo articulo tertio vix longiore, ultimo in 
exemplo typico mutilo. Thorax sat dense punctatus, margine angusto antico lineisque tribus, ad medium mar- 
ginis apicalis incipientibus, media per scutellum continuata, lateralibus obliquis, minus dense punctatis, et pre 
teria longius latera versus linea obliqua obsoletissima pallidiore imstructus, ante medium valde declivis, margini- 
bus lateralibus anticis sinuatis, obtusissimis, ante medium tramsversim subtiliter subrugosis, ad angulos anticos 
denticulo armatis, angulis lateralibus acutissimis, in spinam graciliusculam extrorsum productis, pone spinam si- 
nuatis. Scutellum in angulis basalibus inpressione minuta instructum, paullo longius gquam latius. Pectus fusco- 
puuctatum. Venter dilute remoteque punctulatus, disco laxvis, angulis apicalibus segmentorum vix prominulis; 
segmentis connexivi in angulis exterioribus fusco-notatis. 

2. MM Ypsilon Lin. 

Mormadea ypsilon DAL. List of Hem. I p: 211. 1. (1851). 

Cimex Ypsilon BABR., Syst. Int. p.:103. 34. (1775); Specs ms. Il ps 346. 49. 
(T781); Mant. ins. IL. p: 2285. 57. (1787); Ent. syst: IV. p. 985:72. (1794); Syst: Rhyng. 
ja LOMI (TIO 

Patria: Surinam. (Mus. FABRICI.) 


OEBALUS SmtaAL. 
1. 0. Typhoeus FABR. 
Cimex typhoeus FABR. Syst. Rhyng. p. 162. 34. (1803). 


Pentatoma augur Sax, New Harm. Ind. 1831. p. 758. 2; Compl. writ. ed. Le 
Conte pa skor LIND): 


28 CER SINA, 


Mormaidea typhoeus Dar. List of Hem. I. p. 216. 16. (1851). excel. syn. H. SCH>F- 
FERI, que ad Durmiam Hoedulam STAL pertinet. 


Patria: Carolina. (Mus. FABRICH.) 


2. 0. Ypsilon griseus DE GEER. 

Anguste obovatus, pallide grisescente-flavescens, dilute ferrugineo-punctatus; ma- 
culis duabus ante medium thoracis levigatis, vitta latiuscula laterali marginali callosa 
levigata ante medium apiceque lexviusculo scutelli nitidis purius pallide favescentibus; 
angulis lateralibus thoracis in spinam acutissimam graciliusculam subferrugineam vel 
fusco-ferrugineam extrorsum productis; vittis tribus ventris maculaque parva basali 
segmentorum connexivi ferrugineis vel nigricantibus, plus minus distinetis; pedibus im- 
pietis; antennis quadriarticulatis, articulis secundo et tertio connatis. I. 9. Long. 
FSD ICA Or ru 

Cimex ypsilon griseus DB Geer, Mem. III. p. 333. 7. pl. 34. fig. 9. (1773). 

Cimezx inscriptus FABR. Syst. Rhyng. p. 159. 22. (1803). 

Patria: Surinam. (Mus. DE GEER.); America meridionalis. Dom. Smmpr. (Mus. 
LUND.) ; 

COSMOPEPLA SråL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 525. 
1. €, earnifex FABR. 

Cimex carmfex FaABR. Ent. syst. Suppl. p. 535. 162-3. (1798); Syst. Rhyng. p- 
Igar (KIND 

Pysarcoris carmfex Dar. List of Hem. I. p. 225. 3. (1851). 


Patria: America borealis. (Mus. FABRICI.) 


PALOMENA Murs. 


1. P. viridissima Pona. 

Palomena viridisstma Murs. Pun. de France. Pentat. p. 277. 1. (1866). 

Cimex prasmus FABR. "Syst. Ent. .p. fll 67. (1775); Spec. ms. II. ps 3564. 96- 
(1781); Mant. ins. II. 292. 123. (1787); Ent. syst. IV. p. 109. 111. (1794); Syst. Rhyng. 
p- 166. 58. (1803). 

Cimex dissimilis FABR. Specs uns (39 OEI SI Mantis sel per 2 
K24GL ST: nt systovÄp: 095 TS (a): Syst Ryno prelöre ISS 

Patria: Europa, Germania. (Mus. FABRICI.) 


PERIBALUS Muis. 


1. P. strictus FABR. 

Exemplis pallidis P. vernalis simillimus et non nisi antennarum articulis quarto 
et quinto rufescentibus vel ultimo tantum anguste fusco-annulato, thoracis marginibus 
lateralibus anticis profundius sinuatis et angulis lateralibus magis prominentibus, apice 
scutelli concolore vel vix pallescente, punctis pectoris ventrisque decoloribus, nec fuscis 


> 


HEMIPTERA FABRICIANA. 20 


nec nigris, pedibus haud fusco-conspersis, diversus; segmento anali maris uti in P. ver- 
RahkrsTe Kong 9, Lat. thor. 6) Lat. hem. 53 mil. 
Cimex strictus FABR. Syst. Rhyng. p. 179. 123. (1803). 
Patria: Tanger. (Mus. LUND.) 
A P. vernali vix distimetus. 
DRYOCORIS Murs. 
1. D. albipes FABR. 
Cimex albipes FaABR. Spec. ins. II p. 345. 42. (1781); Mant. ins. II. p. 284. 50. 
(1787); Emnt. syst. IV. p. 96. 65. (1794); Syst. Rhyng. p. 158. 15. (1803). 
Holcostethus congener F1eB. Eur. Hem. p. 334. 3. (1861). 
Patria: Italia. (Mus. FABRICI.) 


Exemplum typicum subtus est fusco-punctatum. 


CARPOCORIS Kor. 


1. CO. varius FABR. 
Cimex varius FABR. Mant. ins. IL p. 284. 49. (1787); Ent. syst. IV. p. 95. 63. 
(1794); Syst. Rhyng. p. 158. 13. (1803). 
Cimex lunula FaBrR. Ent. syst. IV. p. 96. 64. (1794); Syst. Rhyng. p. 158. 14. 
(1803). 
Carpocoris lunula Murs. Pun. de France. Pentat. p. 250. 4. (1866). 
Patria: Hispania, Barbaria. (Mus. FABRICI.) 


THYANTA STAL. 


1. T. Perditor FABR. 
Cimex perditor FABR. Ent. syst. IV. p. 102. 90. (1794); Syst. Rhyng. p. 163. 42. 
(1803). 
Fuschistus perditor Darr. List of Hem. I. p. 206. 12. (1851): 


Patria: Americe Insule. Dom Prirvc. (Mus. Havn. et FABRICI.) 


2. T. maculata FABR. 

Pallidissime subolivaceo-flavescens; articulis antennarum tribus ultimis, basi ex- 
cepta, subsanguineis; tylo, thoracis maculis oblongis duabus mediis maculaque anteriore 
angulorum lateralium, nec non apice scutelli fusco-subsanguineis; membrana alisque 
decoloribus; angulis imis apicalibus segmentorum ventris nigris; apice tibiarum tarsisque 
in pallidissime rufescentem vergentibus. Long. 9, Lat. 53 mill. 

Cimex macuwlatus FABR. Syst. Ent. p. 704. 40. (1775); Spec. ins. II 347. 56. 
(1781); Mant. ins. II. p. 285. 65. (1787); Ent. syst. IV. p. 100. 82. (1794); Syst. Rhyng. 
p- 161. 31. (1803). 

Patria: America. (Mus. FABRICIL ) 


30 GENSIRA TS 


T. Perditori qgquoad staturam et magnitudinem similis, articulo secundo antennarum tertio nonnihil bre- 
viore, articulis tertio, quarto et quinto seque longis, angulis lateralibus thoracis apice rotundatis, paullo promi- 
nulis, colore picturaque differt. Anus mutilus in exemplo typico. 


AGONOSCELIS SPIN. 
1. Å. versicolor FABR. 
Cimezi versicolor FABR. Emnt. syst. IV. p. 120: 155. (1794); Syst. Bhyng. p. 175. 
101. (1803). 
Agonoscelis versicolor STAL, Hem. afr. I. p. 178. 2. (1864). 


Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Hayvn.) 


EURYDEMA Lar. 


1. E. albomarginella FABR. 

Obscure cerulea vel nigro-&enea, dense distincteque, in thorace fortius et re- 
motius punctata; antennis pedibusque nigris; margine angusto capitis, marginibus an- 
gustis lateralibus anticis lineaque longitudinali thoracis, apice scutelli, margine exteriore 
corii ultra medium margineque laterali abdominis flavo-albidis; pedibus impictis; mem- 
brana fusca, albido-limbata. . Long. 63, Lat. 32 mill. 

Cimex albomarginellus FABrR. Ent. syst. IV. p. 123. 167. (1794); Syst. Rbyng. p- 
STI 0803) 

Patria: Kilie. (Mus. Havn. et FABRICI.) 

An varietas E. oleracec? 

STENOZYGUM Fries. i 
1. S. senegallense FABR. 

Cimex senegallensis FABR. MNSyst. Rhyng. p. 179. 122. (1803). 

Stenozygum gloriosum STAL, Hem. afr. I. p. 185. 5. (1864). 

Patria: Senegallia. (Mus. LUND.); Terra capensis. (Mus. Holm.) 


Exemplum typicum FABRICII pessime est conservatum, scutello destitutum. 


CINXIA | STÅL. 
1. &€ limbata FABR. 
Cimex limbatus FABrR. Syst. Rhyng. p. 176. 110. (1803). 
Sirachia limbata Darr. List of Hem. I. p. 263. 13. (1851). 
Patria: Sumatra. (Mus. SEHESTEDT.) 


RUNIBIA STAL. 


1. RB. discoidea FABR. 

Nigra, supra distincte punctata, limbo latissimo antico et laterali thoracis, limbo 
lato costali corii, pectore, abdomine, rostro femoribusque basin versus dilute flavescen- 
tibus; membrana albido-limbata; rostro apicem segmenti ventris secundi attingente, 
basi articuli primi et articulo quarto toto nigris. I: Long. 103, Lat. 6 mill. 


HEMIPTERA FABRICIANA. ll 


Cimez discoideus FABrR. Mant. ins. II. p. 295. 159. (1787); Ent. syst. IV. p. 119. 
154. (1794); Syst. Rhyng. p. 174. 100. (1803). 

Arocera circumecineta SieN. Ann. ent. Sér. 2. IX. p. 339. 2. pl. 10. fig. 6. (1851). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICI.) 

R. circumducta STÅL diferre videtur colore flavescente in cinnabarinum verso, limbo thoracis hemelytro- 
rumque cinnabarmo angustiore, femoribus nigris, posticis basin versus piceis. 

VULSIREA SPIN. 
1. V. violacea FABRrR. 

Cimez violaceus FABR. Syst. Rhyng. p. 167. 63. (1803); H. S. Wanz. Ins. IV. p- 
89. fig. 425. (1839). 

SOT, IF, NG LAG 


Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


NEZARA AA. et S. 


1. N. viridula Lin. 
Cimex spirans FABR. Ent. syst. Suppl. p. 533. 114-5. (1798); Syst. Rhyng. p. 
167. 62. (1803). 
Nezara wviridula Står, Hem. afr. I. p. 193. 2. (1864). 


Patria: Insule Americe. (Mus. FABrICIH.); Cuba, Texas. (Mus. Holm.) 


ACROSTERNUM FizB. 


1. ÅA. gramineum FABR. 

Supra favo-virescens, subtus cum antennis pedibusque sordide flavo-albidum; an- 
tennarum articulis secundo et tertio longitudine subequalibus; scutello apice utrimque 
macula parva subeallosa albida; angulis imis apicalibus segmentorum abdominis nigris, 
acutiuscule prominulis. S. 2. Long. 9, Lat. 5 mill. 

Cimez gramineus FABR. Manmt. ins. IL p. 295. 161. (1787); Ent. syst. IV. p- 120. 
158. (1794); Syst. Rhyng. p. 175. 106. (1803). 

Cimez seladonius FABR. Ent. syst. IV. p. 114. 132. (1794); Syst. Rhyng. p. 170. 
81. (1803). i; 

Patria: India orientalis. (Mus. Havn. et FABRICIL.) 


ÅA. incerto SIGN. maxime affine, non nisi notis allatis divergens. 
Cimex miliaris KLuG, margine abdominis immaculato insignis, ad hoc genus etiam pertinet. 


PIEZODORUS FresB. 


1. P. lituratus FABR. 
Cimez Uturatus FABR. FEnt. 'syst. IV. p. 114. 134. (1794); Syst. Rhyng. p. 170. 
84. (1803). 
Piezodorus Degeeri F1eB. Eur. Hem. p. 329. 1. (1861). excl. syn. DE GBERU. 
Patria: Italia. (Mus. FABRICI.) 


32 ; GEN SMA 


2. P. rubro-faseiatus FABR. 
Cimex rubrofasciatus FABR. Mant. ins. IL p. 293. 140. (1787); Ent. syst. IV. p. 
114. 131. (1794); Syst. Rhyng. p. 170. 80. (1803). 
Cimex flavescens FABR. Ent. syst. Suppl. p- 134. 116-17. (1798); Syst. Rhyng. p- 
168. 66. (1803). 
Rhaplhigaster virescens A. et S. Hist. des Hém. p. 148. 2. (1843). 
Patria: India orientalis. (Mus. FABRICIL) 


BANASA STÅL. 


1. B. irata FABR. 

Obovata, nitida, pallidissime subolivaceo-flavescens, supra olivacea; capite parteque 
anteriore thoracis olivaceo-flavescentibus, his remote, scutello hemelytrisque densius 
fusco-punctatis; pectore dilute punctato, regione ostiorum odoriferorum levi, opaca; 
ventre impunctato, angulis imis basalibus et apicalibus segmentorum migris, his acute 
paullo prominulis; antennarum articulis quarto et quinto fuscis, apice parteque basali 
albidis; abdomine dorso fusco-violaceo; alis sordide hyalinis, violaceo-nitidis; macula 
parva versus latera mesostethii et metastethii nigra; pedibus impictis; membrana sor- 
dide hyalina, angulo basali obscure vinacea, postice fusco-cineto. 9. Long. 8, Lat. 
53 snmuyl 

Cömexsiratusk WABR. -Mant. uns. psr2925 304780) Bat Syst 0 
(1794); Syst. Rhyng. p. 168. 70. (1803). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICI.) 

Caput nonnihil brevius quam cum oculis latius, punctis pone medium in vittas tres, mediam biseriatam, 
laterales triseriatas, ordinatis. Antenn articulo secundo articulo primo paullo longiore, tertio secundo duplo et 
dimidio longiore, articulis apicalibus duobus seque longis, tertio paullo longioribus. Thorax ad margines late- 
rales anticos levissime depressus, margine antico inter oculos laevi et distincte calloso-elevato. Scutellum con- 
vexiusculum, posterius depressum, margine apicali vix pallescente. Hemelytra pone medium macula oblonga laevi 
notata, subtus subsanguinea, corio ad suturam clavi serie punetorum instructo, prope marginem exteriorem linea 


leviuscula notato. Venter basi medio tuberculo antrorsum subprominulo, acutiusculo, armatus. Tibix superne 
totae, licet basin versus obsoletius, sulcatse. 


PLAUTIA: StåL. 


1. P. fimbriata FAzrr. 


Cimexz fimbriatus FABR. Mant. ins. II. p. 295. 162. (1787); Ent. syst. IV. p. 121. 
159: (17905 Syst. Rhyng. p. teosmog (0803); SS Wan önst VåP 63 fer 
(1839). 

Pentatoma fimbriolatum H. S. Wanz. Ins. VIL p: 95. fig. 505. (1844). 

Pentatoma fimbriatum H. S. Wanz. Ins. VIL p. 102. fig. 768. (1844). 

Patria: China. (Mus. FABRICID). 

Dorsum abdominis variat testaceum, impictum vel late nigro-bivittatum; in exemplo Musei Holmiensis 
chinensi dorsum abdominis fere totum est nigrum vel subviolaceo-nigrum. 


Im P. fimbriata FPABR. et crossota DALL. anguli apicales segmentorum ventris nigri sunt, in P. bruwmmn- 
penni MONTE. et crassula GuERrR. anguli illi sunt concolores. 


HEMIPTERA FABRICIANA. JD 


ZANGIS STAL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 514. 


1. Z. guineensis FABR. 

Obovata, viridis, supra sat dense fusco-punctata, subtus sordide viridi-flavescens. 
pectore punctato; margine imo lineisque duabus longitudinalibus, basin versus latioribus, 
capitis, articulo primo antennarum, maculis thoracis quattuor, duabus transversis mino- 
ribus anterioribus, duabus majoribus subrotundatis pone medium positis, maculis dua- 
bus rotundatis ante medium scutelli, macula oblonga obliqua prope angulos anticos pro- 
stethii, macula parva laterali basali mesostethii, macula angulorum basalium metastethii 
maculisque rotundatis ventris spiracula includentibus, articulis duobus apicalibus rostri 
tarsorumque nigris; membrana fusco-viridi. >. 9. Long. 20, Lat. 11 mill. 

Edessa gumeensis FABrR. Syst. Rhyng. p. 151. 27. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


Antenna mutile in exemplis typicis. Caput prope oculos utrimque distincte sinuatum, ante sinus sub- 
angustatum. Thorax angulis lateralibus levissime prominulis, apice rotundatis, marginibus lateralibus anticis re- 
ctis, leviter reflexis, margine antico inter oculos leviter elevato et sublzevigato. Scutellum ante medium convexi- 
usculum, basi quam ad apicem frenorum circiter triplo latius. Venter aciculatus, angulis imis apicalibus segmen- 
torum prominulis, segmento secundo basi medio in tuberculum obtusum, antrorsum vix prominulum, levissime 
elevatum. Metasternum examinare nequeo. 


2. Z. Beryllus FABR. 

Subovalis, pallide subsordide favescens, nitida, supra minus dense punctulata: 
antennarum articulis primo et secundo pallidissime virescentibus, tertio fusco, basi vi- 
rescente, quarto et quinto testaceis, basi flavo-albidis; capitis margine imo, lineis duabus 
longitudinalibus, ante medium appropinquatis, posterius magis distantibus, parallelis, 
Tineola ante ocellos nec non linea inferiore supra tubercula antennifera, thoracis macu- 
lis minutis quattuor ad marginem anticum, sex in seriem transversam ante medium po- 
sitis, nec non compluribus pone medium in seriem transversam undatam dispositis, scu- 
telli maculis minutis quattuor basalibus, una utrimque marginali ante medium nonnu- 
lisque sparsis posterioribus, maculis lineolisque transversis parvis limbi exterioris corii, 
macula parva prostethii et mesostethii versus coxas sita, litura prostethil in angulis an- 
ticis, macula minuta fere ad medium marginis basalis laterum mesostethii, puncto late- 
rali marginali metastethir, angulis basalibus et apicalibus imis segmentorum ventris. 
fascia angusta subapicali et subbasali segmentorum connexivi nec non apice rostri ni- 
gris; membrana sordide hyalina; marginibus lateralibus anticis thoracis margineque ex- 
teriore coril anterius dilute aurantiacis. 9. Long. 15, Lat. 8 mill. 

Cimex Beryllus FABR. Mant. ins. IL p. 292. 127. (1787). 

Cimex beryllus FABrR. Ent. syst. IV. p. 110. 116. (1794); Syst. Rhyng. p. 168. 65. 
(1803). 

Patria: India orientalis, Tranquebar. (Mus. Havn.) 


Caput ante oculos leviter sinuatum, ante sinus subangustatum, apice rotundatum, parte amteoculari bre- 
viore quam hbasi latiore. Antenne articulo tertio articulo secundo vix duplo longiore. Thorax ante seriem un- 
datam macularum nigrarum remotissime punctatus, pone seriem eandem obscurior, margine antico toto anguste 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 3 


24 ORESBAN 


elevato, marginibus lateralibus anticis imis paullo reflexis, angulis lateralibus vix prominulis. Scutellum basi 
quam ad apicem frenorum fere triplo latius. Pectus remote punctatum, macula magna opaca laterali impunctata. 
Venter subtilissime pumnctatus, disco lavigatus, segmento secundo basi medio convexo-elevato, angulis imis 
apicalibus segmentorum subprominulis. Tibia sulco percurrente instructze. 

Heac species quoad habitum cum speciebus reliquis generis Zangis congruit, divergit segmento secundo 
ventris medio obtuse subtuberculato et hoc charactere ad Plautiam appropinquat. 


ANTESTIA STAL. 


1. ÅA. adspersa FABR. 

Obovata, straminea, superne interdum fusco-virescens, supra sat dense nigro- 
punctata; limbo parteque inferiore capitis, margmibus lateralibus anticis angustis tho- 
racis, macula segmentorum connexivi, marginibus lateralibus prostethii, margine inflexo 
corii rufo-testaceis vel stramineis; pectore apud exempla obscuriora, dorso abdominis, 
macula parva angulorum segmentorum maculisque duabus basalibus mediis segmento- 
rum omnium vel saltem ultimi ventris, nec non maculis duabus parvis pone medium 
femorum nigris; maculis thoracis decem, sex prope apicem et quattuor mediis in seriem 
transversam positis, nec non scutelli maculis tribus parvis basalibus levibus, flavo- 
alot IL K Ikon UL IKE OY van 

Cimexz adspersus FABR. Syst. Rhyng. p. 175. 102. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. SEHESTEDT.) 


ÅA. maculate DaALL. valde affinis. Antenne flavo-virescentes, articulo primo interdum rufescente, articulo 
tertio articulo secundo plus dimidio longiore. Pectus sat distincte punctatum, macula laterali magna mesostethii 
et metastethii opaca, rugulosa. Venter remote punctulatus, disco lavis, margine interdum rufo-testaceo vel cro- 
ceo. Thorax margine antico pone oculos haud elevato, marginibus lateralibus anticis vix rotundatis. 


2. ÅA, IHistrio FABR. 
Cimezn Ivistraom BARR « Mant, mos: ul psr2968 LE (TSK ENE SySsCtIVARp pp 
165. (1794); Syst. Rbyng. p. 178. 117. (1803). 
Raphigaster concinnus Darir. List of Hem. I. p. 285. 34. (1851). 
Patria: Tranquebar. (Mus. Havn. et FABRICII) 


PLACOSTERNUM A. et S. 


1. P. Dama FABR. 

Sordide favo-albidum, ferrugineo-fusco-punctulatum; articulis antennarum primo, 
secundo et tertio nec non dimidio basali articuli quarti fusco-ferrugineo-conspersis, ul- 
timo ferrugineo, basi pallido; membra grisea, fusco-venosa; pedibus ferrugineo-consper- 
sis; thoracis marginibus lateralibus anticis nonnihil sinuatis, obtuse crenulatis, angulis 
lateralibus obtuse productis, apice oblique truncatis et anterius sinuatis; margine api- 
cali corii extus levissime sinuato. &. 9. Long. 16—19, Lat. 10—11 mill. 

SS. Segmento anali apice profunde subsemicirculariter sinuato, angulis apicalibus 
acutIS. 

Cimez dama FABR. Ent. syst. IV. p. 92. 50. (1794). 

dessa dama FABR. Syst. Rhyng. p. 147. 7. (1803) 

Patria: India orientalis. (Mus. LUND.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 23 


P. Tauro valde affine, minus, angulis lateralibus thoracis minus longe et minus late productis, apice 
obliquius truncatis et unisinuatis, marginibus lateralibus anticis ante medium subrectis, vix rotundatis, obsoletius 
et obtusius crenulatis, presertim differt. 


RHYNCHOCORIS Wrstw. 


1. BR. humeralis TAUNB. 
Cimex hamatus Ent. syst. IV. p. 104. 98. (1794). 
Edessa hamata FABR. Syst. Rhyng. p. 147. 4. (1803). 
Bhynechocoris humeralis DArrL. List of Hem. I. p. 302. 2. (1851). 
Patria: India orientalis. Dom. ScHLAnBuscH. (Mus. Havn.) 


EDESSA FABRR. 
1. FB, Vitulus FABR. 


Obscure fusco-castanea; thorace scutelloque minus dense, hemelytris densius pun- 
ctulatis, illis cum capite dilutius castaneis; spina obtusa laterali thoracis pedibusque nigris; 
margine capitis, thoracis maculis duabus parvis anticis marginibusque lateralibus anticis 
ab apice ultra medium, corii macula parva elongata prope basin ad suturam clavi posita, 
vena intracostali anterius abbreviata venaque longitudinali posteriore, fasciis duabus 
prostethii, fascia antica maculaque interiore mesostethii, macula callosa nitida exteriore 
limbogque postico interiore metastethil, sternis, macula marginali, macula ad spiracula 
faseiaque late interrupta media segmentorum ventris flavescentibus; antennis castaneis, 
apicem versus pallidioribus, articulo secundo tertio paullo breviore; abdomine dorso 
alisque subviolaceo-nigricantibus. 9. Long. 25, Exp. corn. thor. 20, Lat. hem. 14 mill. 

Edessa Vitulus FABR. Syst. Rhyng. p. 146. 3. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smm7. (Mus. SEHESTEDT.) 


Hec species Edess&Xe a SToLLIo (in tab. 36. fig. 252) figurate maxime est affinis, distinguitur tantum 
| (>) DH få D 
articulo secundo antennarum articulo tertio nonnihil breviore, nec longiore, cornu angulorum lateralium thoracis 
2 D 3 (o) 
paullo longiore, antrorsum levissime vergente, forma magnitudineque macula antice corii, que elongata et an- 
gusta est, nec rotundata, nec in clavum extensa. 


2. HB. nigridens FABR. 

Obovata, pallide olivaceo-flavescens, nitida; scutello ante medium thoraceque mi- 
nus dense et distinctissime, illo pone medium hemelytrisque densius et subtilius pun- 
ctatis; antennis pallide sordide flavescentibus; parte producta angulorum lateralivm 
thoracis fusco-picea; membrana &neo-fusca; alls infuscatis; abdomine dorso nigro-ceX- 
ruleo; fasciis duabus prostethii fasciolaque interiore mesostethii brunnescentibus; mar- 
gine abdominis anguste pallescente. 9. Long. 19, Exp. corn. thor. 13, Lat. hem. 10 mill. 

Edessa nigridens FABR. Syst. Rhyng. p. 148. 11. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SBEHESTEDT.) 

Caput posterius in medio punctulatum, lateribus ante oculos rugosis, punctulatis. Antenna longe, capite, 
thorace scutelloque ad unum vix breviores, articulo secundo articulo tertio nonnihil breviore. Thorax margin- 
bus lateralibus anticis subrectis, obtusis, imis pallidis, angulis lateralibus in processum brevem', crassiusculum, 


teretem, apicem versus sensim subgracilescentem, apice convexum, extrorsum et leviter retrorsum vergentem. 
productis, hoc processu posterius nonnihil sinuato et margini laterali postico longitudine subaquali. Scutellum 


26 (GSSKNAMN, 


et corium zeque longa, illud pone frena sensim, propius apicem magis angustatum, angulo apicali acuto, parte 
pone frena jacente parte anteriore paullo longiore. Processus metasterni fere ad apicem mesosterni productus, 
cornubus anticis valde curvato-divaricatis. Anguli apicales segmentorum abdominis in denticulum acutum pro- 
minuli, anguli segmenti ultimi acute modice producti. Valvulze laterales genitales femins acute, paullo pone 
angulos segmenti ultimi prominulzse, valvula intermedia breviores, acute. 


3. IE. sexdens FABR. 


Olivaceo-fulvescens, nitida; scutello ante medium thoraceque minus dense, scu- 
tello pone medium hemelytrisque densius nigro-punctulatis; linea subimpressa, punctata, 
intra margines laterales anticos laves thoracis, connexivo, lineis duabus transversis pro- 
stethii, linea transversa mesostethil et metastethil, margine tenui basali, linea abbre- 
viata laterali transversa nec non maculis parvis duabus marginis lateralis segmentorum 
ventris nigris; connexivo dense punctato, fascia media seomentorum angusta, laexvigata, 
pallide flavescente; abdomine dorso testaceo; membrana subcecupreo-fusca; alis infuscatis. 
Z. Long. 16, Lat. thor. 105, Lat. hem. 9 mill. 

Edessa sexdens FABR. Syst. Rhyng. p. 148. 10. (1803). 

Edessa dentata DaArr. List of Hem. I. p. 328. 21. (1851). 

STOLL, Pun. fig. 209. i 

E 

Var. b. -— Obscurior, thorace, scutello prostethiogque nigricantibus. 

Edessa brunmpes FABR. Syst. Rhyng. p. 148. 12. (1803). ad partem. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 

Caput lateribus ante oculos ruguloso-punctulatum, posterius in medio punctulis in series duas longitudi- 
nales acervatis instructum. Antenne graciles, in exemplis typicis ad partem mutile, articulo secundo articulo 
tertio distinete breviore (longiore sec. DALLaAs). Thorax antice laevigatus, intra margines anticum et laterales 
anticos seriatim dense et subfortiter punctatus, his marginibus vix sinuatis, angulis lateralibus extrorsum nonni- 
hil productis, sensim angustatis, apice obtusis, posterius levissime sinuatis, spatio inter angulos posticos et api- 
cem angulorum lateralium margine postico dimidio breviore. Scutellum corio fere longius, parte frena gerente 
parte posteriore paullo breviore, hac parte posteriore sensim, apice magis angustata, apice acuta. Ven heme- 
lytrorum lxeves, obsolete pallescentes. Corium margine apicali leviter rotundato, angulo apicali subrecto, vix 
acuto. Cornua amtica processus metasterni curvato-divaricata. Macula normalis opaca glauca laterum pectoris 
rugulosa. Venter parce aciculatus, remotissime punctulatus, carina obtusissima media levi. Anguli apicales 
segmentorum abdominis in denticulum acutum prominuli, anguli segmenti ultimi acuti, modice producti. Segmen- 


tum anale maris apicem versus ampliatum, apice medio rotundato-sinuatum, angulis posticis acutis, apice ro- 
tundatis. 


4. E. quadridens FABR. 


Obovata, nitida, dilute olivaceo-flavescens vel virescens; thorace remote diluteque, 
scutello densius et obscurius, hemelytris adhuc densius et obscure distinete subferru- 
gineo-fusco-punctatis, scutello apice impunctato; fascia inter angulos laterales thoracis 
margineque exteriore coril basin versus nigris; macula magna pone medium corii fusco- 
castanea; membrana olivaceo-fusca; alis infuscatis; abdomine dorso testaceo; linea trans- 
versa obsoleta prostethii, margine tenui basali lineaque abbreviata laterali segmentorum 
ventris pallide castaneis; macula parva in angulis basalibus et apicalibus segmentorum 
ventris maculaque punctata marginali basali et apicali segmentorum connexivi nigris. 
S. 9. Long. 15—16, Lat. thor. 9J—10, Lat. hem. 8—9 mill. 

Edessa quadridens FABR. Syst. Rhyng. p. 148. 13. (1803). 9. 

STOLL, Pun. fig. 137. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 31 


Var. b.—M omnibus obscurior, antennis, thorace, scutello, prostethio pedibusque 
anterioribus nigricantibus; hemelytris fusco-castaneis, macula nigra. 

Edessa brunnipes FABR. Syst. Rhyng. p. 148. 12. (1803). S. ad partem. 

Statura 2. sexdentis, distinctissima punctura thoracis, forma processus metasterni et segmenti analis ma- 
ris. Caput impunctatum, jugis transversim rugosis. Antenn capiti, thoraci et scutello ad unum longitudine 
subequales, articulo secindo articulo tertio circiter tertia parte longiore. Thorax antice laevis, intra marginem 
anticum linea abbreviata impressa punctata instructus, ad margines laterales impunctatus, sed ibidem ante me- 
dium transversim rugulosus, marginibus lateralibus anticis rectis, angulis lateralibus nonnihil productis, sensim 
angustatis, apice ipso obtusatis, extrorsum vergentibus, margine postico spatio inter angulos basales et apicem 
angulorum lateralium plus duplo longiore. Scutellum et corium 2eque longa, illud pone frena sensim, posterius 
paullo magis angustatum, apice acuto, parte frena gerente et parte posteriore zeque longis. Pectus parce, pro- 
stethium paullo densius punctatum. Cornua antica processus metasterni porrecta, recta, levissime divergentia, 
apice angustata. Venter impunctatus, carina media obtusa distinctissima. Anguli apicales segmentorum abdo- 
minis in spinulam acutam prominuli; anguli apicales segmenti sexti apud marem valde, apud feminam leviter 
producti. Segmentum anale maris apice haud ampliatum, margine apicali utrimque leviter, medio profunde 
sinuatum. Valvule anales laterales feminee acute, pone angulos apicales segmenti sexti abdominis prominulze, 
valvulae intermedix acute, illis breviores. 


5. E, Macula FABR. 

Dilute olivaceo-flavescens, supra obscurior; capite, thorace, scutello, margine ex- 
teriore basali maculaque magna pone medium cori fusco-castaneis vel nigricantibus; 
thoracis limbo laterali paullo pallidiore, angulis lateralibus nigris; membrana olivaceo- 
fusca; alis infuscatis; abdominis dorso fusco-testaceo, violaceo-induto; linea transversa 
prostethii, margine imo basali lineaque laterali segmentorum ventris castaneis; angulis 
apicalibus segmentorum -abdominis tenuiter nigro-marginatis; segmentis connexivi basi 


et apice macula punctata castanea notatis. >. 9. Long. 163, Lat. thor. 11, Lat. hem. 
9 mill. 


Cimex macula FABR. Syst. Rhyng. p. 161. 28. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


E. quadridenti masime affinis, differt angulis lateralibus thoracis paullo magis productis, scutello apice 


distinetius concaviusculo, segmentoque anali maris apice utrimque multo profundius et subquadrato-sinuato. Me- 
tasternum uti in E.; quadridente formatum. 


6. FE. fulvicornis ARR. 


H. eruente maxime affifus, differt magnitudine multo minore, punetura densiore, 
thorace anterius intra marginem impresso, marginibus lateralibus anticis anguste distin- 
teque reflexis, angulis lateralibus haud prominulis, rotundatis, scutelli apice obtusiore, 
rotundato. S. Long. 14, Lat. 8 mill. 


Edessa fulvicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 152. 28. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smor. (Mus. SEHESTEDT.) 


Segmentum anale maris et metasternum uti in E. cruenta. 


7. E. meditabunda FABR. 
Cimez meditabundus FABR. Ent. syst. IV. p. 113. 129. (1794); Syst. Rhyng. p. 
169: 78: (1803); Coe. IM ms. p. 81. tab. 19: fis: 4 (1801). 


Cimex glaucescens FABR. Ent. syst. Suppl. p. 535. 156-7. (1798); Syst. Rhyng. 
p. 175. 104. (1803). 


28 0 SAND, 


Edessa meditabunda H. S. Wamz. Ins. VIL p. 127. fig. 773. (1844). 
Patria: Insule Americe, Cayenna. (Mus. FABRICH.) 


BRACHYSTETHUS La>r. i 


1. B. geniculatus FABR. 

Fusco-ferrugineus, subtus cum pedibus obscurior; marginibus lateralibus tho- 
racis, macula minuta discoidali margineque costali corii basin versus, marginibus late- 
ralibus prostethii limbogue abdominis favescentibus; coxis, trochanteribus, basi femö- 
rum, geniculis apiceque tibiarum testaceis; maculis obsoletissimis magnis lateralibus 
disci ventris in ferrugineum vergentibus; parte elevata metastethil antrorsum haud al- 
tiore, ubique fere 2que alta, ante medium angustata, antice sulcata. >. Long. 16, Lat. 
10 mill. 

Cimez gemiculatus FABR. Mant. ins. II. p. 293. 142. (1787); Ent. syst. IV. p. 115. 
136. (1794). 

Edessa geniculata FABR. Syst. Rhyng. p. 153. 32. (1803). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICH.) 


ASPONGOPUS Lar. 


1. Å. obscurus FABR. 

Flavo-castaneus, subeupreo-nitidus, dense puncetatus; antennis nigris, articulo ul- 
timo favo-testaceo; marginibus thoracis concoloribus; maculis marginalibus superioribus 
et inferioribus abdominis pallide castaneo-flavescentibus; abdomine dorso testaceo; alis 
sordide favis, apice violaceo-fuscis. 9. Long. 17, Lat. 93 mill. 

Cimex obscurus FABR. Ent. syst. p. 107. 106. (1794). 

Edessa obscura FABR. Syst. Rhyng. p. 151. 24. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. LUND.) 


Antenn&e articulo secundo articulo tertio sublongiore, ambobus depressis, aeque latis, illo basin versus 
angustato, articulo quarto depresso, a medio basin et apicem versus paullo angustato. Thorax marginibus late- 
ralibus anticis levissime rotundatis. Margo apicalis corii leviter rotundatus. Femora subtus spinulis minutissimis 
duplici serie positis armata. Tibia postice apud feminam intus fovea maxima oblonga grisea instructa, parti- 
bus duabus tertiis basalibus a latere visis supra subtusque leviter ampliatis. 


MEGYMENUM GvUER. ; 


1. M. brevicorne FABR. 
Cimez brevicornis FABR. Mant. ins. II. p. 294. 152. (1787); Ent. syst. IV. p. 118. 
148. (1794). 
Edessa brevicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 154. 40. (1803). 
Megymenum brevicorne Dair. List of Hem. I. p. 364. 5. (1851). 
Patria: China. (Mus. SBpHESTEDT.) 


M. inermi H. S. (Wanz. Ins. V. p. 62. Taf. 163. fig. G. FL.) maxime affinis, differt antennarum articulis 
secundo et tertio latioribus, illo breviore, hoc longiore, tertio et quarto ad unum secundo longioribus. 


HEMIPTERA FEABRICIANA. 39 


Subf. Acanthosomatida STÅL. 


CYPHOSTETHUS FrtEB. 


1. €. tristriatus FABrR. 
Cimex tristriatus FABR. Mant. ins. IL. p. 293. 135. (1787); Ent. syst. IV. PURE 
125. (1794); Syst. Rhyng. p. 169. 74. (1803). 
Cyphostethus lituratus FirB. Eur. Hem. p. 328. 1. (1861). 
Patria: Ager pedemontanus. (Mus. FABRIOH.) 


ELASMOSTETHUS FIEB., STÅL. 
STÅL, Hem. afr. I. p. 220. (1864). 
Ozydalus Murs. Pun. de France. Pentat. p. 324. (1866). 
1. EB. dentatus DE Grrr. 
Cimex collaris FABR. Syst. Rhyng. p. 170. 83. (1803). 
Elasmostethus dentatus FirB. Eur. Hem. p. 328. 1. (1861). 
Patria: Hafnie. (Mus. LUND.) 


ELASMUCHA Står. 
Hem. afr. I. jo 2203 (IBG 
Elasmostethus F1EB. Eur. Hem. p. 328. (1861). ad partem. 
Sastragala FieB. Eur. Hem. p. 327. (1861). nec A. et S. 
Meadorus Murs. Pun. de France. Pentat. p. 315. (1866). 
1. E. ferrugata FABR. 
Cimexz ferrugatus FABR. Mant. ins. App. p- 382. 39-40. (1787). 
Cimez ferrugator FABR. Ent. syst. IV. p. 101. 86. (1794); Syst. Rhyng. p. 162. 
37. (1803). 
Sastragala ferrugator EeB. Eur. Hem. p. 327.1. (1861). 
Patria: Suecia. (Mus. FABRICIL) 


2. IE. grisea Lin. 
Cimex" agathinus FABR. Ent. syst. IV. p. 114. 133. (1794); Syst. Rhyng. p. 170. 
82. (1803). 
Elasmostethus griseus F1eB. Eur. Hem. p. 329. 2. (1861). 
Patria: Germania. (Mus. FABRICIL) 


3. HE. Fasciator FABR. 

Subanguste obovata, pallide testaceo-flavescens, supra incarnata, nitida, thorace, 
scutello pectoreque remote et fortiter, hemelytris paullo densius et subtilius ferrugineo- 
fusco-punctatis; angulis lateralibus thoracis obscurius carneis; hemelytris obscuris, fa- 
sciola abbreviata subceurvata pone medium corii albida, lxevigata; membrana subvinacea, 
pone medium infuseata, posterius macula decolore notata. 9. Long. 93, Lat. 43 mill. 


40 (05 SÄ 


Cimex fasciator FABR. Syst. Rhyng. p. 166. 54. (1803). 
. Patria: China. (Mus. SEHEsTEDT.) 


Statura fere H. ferrugate. Antenna articulo primo apicem capitis paullo superante, articulis secundo et 
tertio fere seque longis, singulatim articulo primo plus dimidio vel vix duplo longioribus. Caput impunctatum, 
jugis tyloque impressis. Rostrum apicem segmenti tertii ventris vix attingens. Thorax fascia anteriore margi- 
nibusque lateralibus anticis impunctatis, his obtusis, leviter sinuatis, angulis lateralibus extrorsum longe productis, 
acutissimis. Lamina mesosterni paullo ante coxas anticas producta. Venter impunctatus, carina obtusa distin- 
ctissima, spina basali inter coxas intermedias producta. 


Subf. Tessaratomida STAL. 


PIEZOSTERNUM A. et S. 


1. P. calidum FABR. 
CimezmedliduskitABRI Nr Mants ms. uisEpa 202561L285 (IST) FER SySkANAEp SO 
7 ((ly OAS Öv Knas. ja UND OMID) 
Piezosternum calidum Står, Hem. afr. I. p. 228. 1. (1864). 
Patria: Sierra Leona. Dom. Priruvc. (Mus. Havn. et FABRICH.) 


2. P, subulatum THUNB. 
Cimez vacca FABrR. FEnt. syst. IV. p. 92. 51. (1794). 
Cimez gazella FABR. Ent. syst. IV. p. 92. 52. (1794). 
Edessa gazella FABrR. Syst. Rhyng. p. 147. 5. (1803). 
Edessa vacca FABR. Syst. Rhyng. p. 147. 6. (1803). 
Piezosternum subulatum Darr. List of Hem. p. 338. 2. (1851). 
Patria: Ins. Guadeloupe. Dom. BapvIiErR., Ins. Martinique. Dom. Isert. (Mus. Havn.) 


PYCANUM A. et S. 


1. P. rubens FABR. 
Cimex rubens FABR. Ent. syst. IV. p. 107. 104. (1794). 
Edessa amethystina FABR. Syst. Rhyng. p. 150. 20. (1803). 
Edessa rubens FABR. Syst. Rhyng. p. 151. 22. (1803). 
Pycanum amethystinum Darr. List of Hem. I. p. 345. 1. (1851). E 
Patria: India orientalis. (Mus. SrHESTEDT.); Sumatra. Dom. DALDORFF. (Mus. Havn.) 


Subf. Phyllocephalida STAL. 
PHYLLOCEPHALA Lar. 


1. P. (Basieryptus) rugosa FABR. 
Obovata, testaceo-flavescens, supra sat dense et distincte punctulata, thorace, praeser- 
tim pone medium, scutelloque transversim rugosis; antennis apicem versus obscurioribus; 
capite, thorace anterius, margine scutelli, hemelytris, pectore ventreque parce nigro- 


HEMIPTERA FABRICIANA. 41 
conspersis; membrana grisea, fusco-conspersa; margine exteriore corii calloso, multi- 
impresso. 9. Long. 18-20, Lat. hem. 10-11 mill. : 

Cimex rugosus FABR. Syst. Rhyng. p. 158. 16. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


P. gibbose maxime affinis. Caput apice obtuse rotundatum, breve. Antenna capite thoraceque simul 
sumtis paullo breviores, articulis secundo et tertio longitudine zequalibus vel illo hoc paullo longiore. Thorax 
angulis lateralibus obtuse rotundatis, nonnihil prominulis, marginibus lateralibus anticis rectis, ante medium in- 
aequaliter serrulatis, parte apicali haud rugosa, parte posteriore inter rugas subinfuscata, linea inter angulos la- 
terales ducta obscurius fusca. Scutellum apicem versus haud rugosum. Abdomen dorso subtestaceum. Venter 
levissime ruguloso-aciculatus, medio lzevis. Ala infuscate, apicem versus grisescentes. 


2. P. (Dalsira) modesta FABR. 

P. fasciate STAL maxime affinis et similis, differt antennis nigris, basin versus 
fuscis, thoraci et dimidio capiti simul- sumtis longitudine subequalibus, capite paullo 
longiore, marginibus lateralibus anticis thoracis paullo minus ampliatis, vitta nigra intra 
margines illos posita angustiore, ventreque impicto. F. Long. 13, Lat. 7 mill. 

Edessa modesta FABR. Syst. Rhyng. p. 154. 42. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


Dorsum abdominis obscure subsanguineum. Ale fusce. Segmentum anale maris apice late et modice 
profunde sinuatum, in medio sinus plus minus productum. Antennarum articuli tertius et quartus longitudine 
subaquales, singulatim articulo secundo nonnihil longiores. 

P. fasciata antennis thoraci longitudine xqualibus gaudet. 


TETRODA A. et S. 
STtåL, Hem. afr. I. p. 234. (1864). 
1. TT. histeroides FABR. 
Aelia furcata FABR. Syst. Rhyng. p. 188. 2. (1803). 
Tetroda lhisteroides Dair. List of Hem. I. p. 356. 1. (1851). 
Patria: Bengalia. (Mus. LUND.) 


MEGARHYNCHUS Lar. 

1. M. rostratus FABR. 
Åelia rostrata FABR. Syst. Rhyng. p. 188. 1. (1803). 
Megarhyncehus hastatus Dar. List of Hem. p. 361. 1. (1851). 
Patria: Sumatra. (Mus. SEHESTEDT.) 


Fam. Coreida STtår. 


Subf. Meropachydida STAL. 
HIRILCUS STÅL. 


1. H crassipes FABR. 


Elongatus, obscure flavo-testaceus; alis infuscatis; membrana fusca; abdomine 
dorso nigro vel fusco-testaceo, medio pallido-bimaculato, segmento dorsali ultimo sem- 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 6 


42 GÄSTAS 


per nigro, marginibus lateralibus prope apicem interdum anguste pallidis; femoribus 
posticis apice tibisque posticis obscurioribus, his pone medium, marginibus lateralibus 
scutelli venisque hemelytrorum pallescentibus; connexivo margineque ventris a basi ad 


segmentum sextum, interdum etiam hujus margine postico pallide sordide flavescentibus. 
>. Long. 16-17, Lat. 4 mill. 


S. Femoribus posticis rectis, valde inerassatis, fusiformis, tuberculis minutissimis 
obsoletissimis paucis in series duas vel tres dispositis, subtus in latere interiore tuber- 
culis parvis, licet distinctis, quattuor vel quinque, et in latere exteriore apicem versus 
denticulis sex vel septem, duobus reliquis paullo majoribus, armatis, ad basin intus tu- 
berculo parvo valde elevato, sepissime dichotomo vel duplicato, instructis; tibiis posticis 
pone medium leviter curvatis et angustioribus. 


Lygeus crassipes FABR. Syst. Rhyng. p. 214. 44. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smmz. (Mus. LUND.) 


H. gracili Burm. valde similis et cum hac specie quoad colorem, staturam, puncturam, tubercula ster- 
norum et formam abdominis, antennarum pedumque maxime congruens; thorace callis minoribus et rarioribus 
adsperso, collari distinete punctato, angulis lateralibus magis rotundatis, angulis posticis rotundatis, haud produ- 
etis, scutello ante medium utrimque leviter sinuato, pone sinum haud ampliato, sed sensim angustato, ante me- 
dium intra margines laterales anguste distincteque impresso, hemelytris subtiliter punctulatis, tuberculo parvo 
compresso apicali mesosterni inter coxas anticas sito multo minus elevato, in superficiem mesosterni sensim 
transiente, nec posterius subito abbreviato, tuberculogue subbasali interiore femorum posticorum differt. 

Hanc speciem ad Mirilcum retuli propter maximam similitudinem cum H. gracili. Ab Hirilco, uti prius 
hoc genus a me est descriptum, tamen divergit et secundum conspectum generum, quem in Öfv. Vet. Ak. Förh. 
1867. p. 536 dedi, potius ad Peranthum erat refererenda ”). 

Species tres generis MHirilci mihi sunt cognitae. 

a. Angulis posticis thoracis productis. 

hb. Thorace femoribusque posticis, illius etiam marginibus lateralibus, distinctissime granosis vel remote tuber- 
culatis; ventris segmento secundo posterius callis duobus, distantibus, apud marem preeterea inter callos illos 
callis nonnulis minoribus instructo, segmento primo serie transversa callorum parvorum albidorum praedito: 
margine ventris fusco pallidoque wvariegato; angulis posticis thoracis minus productis. — 1. H. variolosus 
BURM. 


") Characteres generum Meropachydi affinium in hoc schemate breviter dispono: 

1(10). Thorace amntice pone collare distinctissimum, latiusculum et subreflexum, distincte constricto; an- 
tennarum articulo primo articulo secundo distincte longiore, articulo quarto articulo primo haud vel 
paullo longiore. 

23). Mososterao basi inter pedes föttemmedfös trituberculato, tubereulo medio sat alto, obtuse subceonico, tu- 
berculis lateralibus parvis. — Meropachys LaAP. 

3(2). Mesosterno basi inter pedes intermedios plus minus distincete elevato et sinuato vel ibidem bituber- 
culato, tuberculis interdum tuberculo majore suffultis. 

4(5). Capite subtus pone bucculas tuberculo destituto. — Phidippus STÅL. 

53(4). Capite subtus pone bucculas plus minus distinete tuberculato. 

6(7). Mesosterno subtus per totam longitudinem medio elevato, ubique fere seque alto, antice tuberculo 
destituto, parte elevata basi latiore, utrimque leviter tuberculata; tuberculo inferiore capitis distinctis- 
simo. — Flavius STÅL. 

7(6). Mesosterno longitrorsum haud elevato, basi plus minus distincte elevato et bituberculato. 

8(9). Metasterno antice distincte bituberculato; capite subtus obtusissime et interdum obsolete tuberculato. 
— Hirilcus STÅL. : 

98). Metasterno antice tuberculis destituto; capite subtus tuberculo altissimo, acuto conico, armato. — 
Peranthus STÅL. 

10(1). Thorace antice pone collare minus distinetum haud constricto; antennarum articulo quarto articulo primo 
multo longiore, articulis primo et secundo longitudine subsequalibus. — Gracchus StåL. (Typus ge- 
neris: Meropachys integer BURM.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. : 43 


6b. Thorace callis rarioribus, minus elevatis, consperso, femoribus posticis superne levigatis; segmentis basalibus 
ventris callis albidis destitutis; limbo ventris concolore. — 2. H. gracilis BURM. 
aa. Angulis posticis thoracis haud productis. — 3. H. crassipes FABR. 


SPATHOPHORA A. et S. 


1. 8. bielavata FABR. 

Antennarum articulo primo apice, parte vix dimidia apicali articuli secundi, parte 
plus quam dimidia articuli tertii nigris, articulo secundo apicem versus subtus levissime 
compresso-subampliato, supra magis dilatato, articulo tertio utrimque valde dilatato, ar- 
ticulo secundo fere duplo latiore, parte tertia basali haud dilatata; angulis lateralibus 
thoracis in dentem parvum subacutum prominulis, nec sensim subobtuse angustatis; 
angulis apicalibus segmentorum abdominis denticulo parvo, in segmento penultimo ma- 
jore, armatis, angulis segmenti sexti inermibus, rectis. 9. Long. 25, Lat. 7 mill. 

9. Femoribus posticis imerassatis, ante medium gracilescentibus, subtus serie spi- 
nularum crassarum armatis; tibis posticis subtus a basi paullo ultra medium sensim 
ampliatis, dein in dentem distinctum prominulis, pone dentem sensim angustatis et den- 
ticulo uno alterove armatis, supra per totam longitudinem leviter dilatatis. 


Lygeus biclavatus FABR. Syst. Rhyng. p. 208. 22. (1803). 
Spathophora biclavata A. et S. Hist. des Hém. p. 195. 1. (1843). 
Pachylis biclavatus H. S. Wanz. Ins. IX. p. 260. fig. 986. (1851). 
Stor, FT De Öl 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SBHESTEDT.) 


Specimen femininum Musei Holmiensis divergit ab exemplo typico articulo secundo antennarum subtus 
vix compresso, articulo tertio paullo minus ampliato, angulis lateralibus thoracis in dentem haud subito angu- 
statis, sed sensim obtuse angulatis, ut et angulis apicalibus segmenti ultimi abdominis denticulo minutissimo 
instructis. 


Subf. Mictidida STAL. 
MYGDONIA STÅL. 
1. M. oblongipes FABR. 
Lygeus oblongipes FABR. Syst. Rhyng. p. 206. 12. (1803). 2. 
Mygdonia levis Står, Hem afr. IL p. 20. 4. (1865). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


MICTIS LEACHE. 


1. MM. Tristator FABR. 
Lygeus tristator FABR. Syst. Rhyng. p. 206. 13. (1803). 
Mictis Tristator STAL, Hem. afr. II p. 35. 11. (1865). t 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 

2. M. grossipes FABR. 
Lygceus grossipes FABR. Syst. Rhyng. p. 205. 11. (1803). 
Lygeus tumidipes FABR. Syst. Rhyng. Index. p. 15. (1803). 


14 CISA, 


Cerbus tumidipes H. S: ”"Wanz. Ins. VI. p. 54. fig. 614. (1842): 
Patria: Sumatra. (Mus. SEHESTEDT.) 


3. M. Pictor FABR. 


Flavo-cinnamomea, flavescente-sericea, supra sat dense punctulata; thorace sub- 
ruguloso, marginibus imis lateralibus parteque posteriore fusco-piceis; hemelytris macu- 
lis minutis levigatis, subelevatis, fusco-piceis conspersis; membrana 2&enescente-fusca; 
alis vinaceis. 9. Long. 30, Lat. thor. 14, Lat. hem. 9 mill. 

9. Abdomine hemelytris paullo latiore; femoribus posticis rectis, apicem Versus 
sensim levissime incrassatis, minutissime granulatis, subtus obsolete subcompressis, prope 
apicem dentibus acutis duobus vel tribus, apice nmigris, apicali minore, armatis. 

Lygeus pictor FABR. Ent. syst. IV. p. 138. 14. (1794); Syst. Rhyng. p. 207. 17. 
(1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. SEHESTEDT.) 

M. acutangule affinis videtur. Antenn graciliuscule, corpore vix breviores, articulo primo scutello duplo 
longiore, articulo secundo tertio nonnihil longiore et primo circiter tertia parte breviore, articulo ultimo omnium 
longissimo, primo nonnihil longiore. Articulus secundus rostri tertio distinete longior. Thorax antrorsum sat 
declivis, marginibus lateralibus anticis rectis, sat dense obtusiusculeque denticulatis, angulis lateralibus extrorsum 
admodum productis, sensim acuminatis, levissime sursum vergentibus, margine minute serratis. Prostethium fere 
totum, mesostethium et metastethium posterius punctata. Anguli apicales segmentorum abdominis inermes, haud 


prominuli. Femora apice utrimque macula minuta nigra mnotata, anteriora subtus ad apicem dentibus acutis 
duobus, apice nigris, apicali minore, armata. 
SE 8 


4. M. Heros FABR. 


Obscure cinnamomea, supra sat dense punctulata, remote flavescente-sericea, vitta 
laterali irregulari pectoris prope coxas dense griseo-flavescente-sericea; antennis, rostro, 
sternis, ventre, pedibus amticis tarsisque pallidioribus; articulis antennarum apicem ver- 
sus obscurioribus, quarto basin versus flavo-cinnamomeo; abdomine dorso fusco-carneo; 
segmentis connexivi apice angustissime favescente-marginatis; membrana olivaceo-fusca; 
alis sordide vinaceis; angulis lateralibus thoracis late productis, margine dentatis. &. 9. 
Long. 33, Lat. 93 mill. 

s. Abdomine angustiore, hemelytris paullo latiore, ventre inermi; femoribus po- 
sticis valde incrassatis, rectis, supra valde convexis, supra utrimque serie spinarum, in- 
tus et subtus spinis compluribus minus regulariter dispositis, omnibus nigris, armatis, 
spina una inferiore interiore nonnihil pone medium sita reliquis paullo majore; tibiis 
posticis subtus ante medium obtuse angulato-ampliatis, pone angulum usque ad apicem 
denticulatis, supra per totam longitudinem leviter, ante medium paullo latius dilatatis, 
ibidem obtuse rotundatis, marginibus superiore et inferiore pone medium parallelis. 

2. Abdomine latiore; femoribus posticis rectis, apicem versus sensim leviter in- 
crassatis, subtus serie una et utrimque superiora versus serie tuberculorum parvorum 
vix acuminatorum nigrorum instructis, subtus ad apicem in latere exteriore dente lato, 
apice subhamato, armatis; tibiis posticis a latere visis prope basin latissimis, apicem 
versus subsensim angustatis, subtus ante medium modice, pone medium levissime dila- 
tatis, supra ante medium modice, apicem versus sensim minus dilatatis. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 45 


Lygeus heros FABR. Ent. syst. IV. p. 136. 9. (1794); Syst. Rhyng. p. 205. 9. (1803). 
Patria: India orientalis. (Mus. SEHESTEDT.) 


Antenna minus graciles, corpore nonnihil breviores, articulo quarto thorace sublongiore, articulo primo 
artieulo quarto nonnihil breviore, secundo tertio nonnihil longiore, primo secundo fere dimidio longiore. Thorax 
marginibus lateralibus anticis rectis, remote dentatis, angulis lateralibus in processum latum, depressum, extror- 
sum et paullo antrorsum vergentem, apice oblique subtruncatum, anterius dentibus nonnullis majoribus armatum, 
posterius minute serratum, productis. Anguli apicales segmentorum abdominis in denticulum parvum acutum, 
apud feminam minutissimum, vix perspicuum, prominentes. Femora anteriora in latere anteriore subtus ad api- 
cem dentibus duobus, apicali minore, armata. 


5. M fulvicornis FABR. 


M. Heroi maxime affinis, differt antennis, saltem articulo primo in exemplo ty- 
pico solo restante, gracilioribus, thoracis marginibus minus fortiter dentatis, angulis 
lateralibus certe valde productis, sed sensim acuminatis, extrorsum vergentibus, nec 
antrorsum et vix vel levissime sursum vergentibus, apice in dentem abientibus, pectore 
vitta dense sericea destituto, abdomine dorso obscure flavo-testaceo, in segmentis se- 
cundo et tertio utrimque nigro-maculato, margine laterali inermi, angulis apicalibus se- 
gmentorum in denticulum haud prominulis. 2. Long. 26, Lat. hem. 8 mill. 

2. Abdomine hemelytris nonnihil latiore; femoribus posticis rectis, apicem versus 
sensim incrassatis, subtus intus spinis brevibus crassis tribus vel quattuor, et extus 
prope apicem dente lato, posterius serrato, preterea in medio lateris interioris (po- 
sterioris) spinis crassis vel tuberculis acutis quattuor, retrorsum curvatis, in seriem 
dispositis, armatis; tibiis posticis gracilibus, simplicibus, imermibus, ante medium levis- 
sime compresso-latioribus. 

Cimex fulvicornis FABR. Mant. ins. II. p. 288. 94. (1787). 

Lygeus fulvicornis FaABrR. BEnt. syst. IV. p. 136. 7. (1794); Syst. Rhyng. p. 204. 
6. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. SEHESTEDT.) 


PHYSOMERUS Bury. 


1. P. Calear FABR. 
Lygeus calcar FABR. Syst. Rhyng. p. 214. 46. (1803). 
Physomerus calcar H. S. Wanz. Ins. VI. p. 60. fig. 621. (1842). 
Patria: Bengalia. (Mus. SEHESTEDT). 


2. P. grossipes FABR. 
Lygceus grossipes FABR. Ent. syst. IV. p. 135. 4. (1794); Syst. Rhyng. p. 203. 3. 
(1803). 
Patria: Tranquebar. (Mus. LUND.) 
A precedente vix differt nisi magnitudine minore antennisque brevioribus et gracilioribus. 


ACANTHOCORIS A. et S. 
1. AA. Scabrator FABR. 
Coreus scabrator FABR. Syst. Rhyng. p. 195. 19. (1803). 
Acanthocoris scabrator DAL. List of Hem. II. p. 515. 1. (1852). 
Patria: Sumatra. Dom. DaALrpDorrer. (Mus. Havn.) 


46 CANRSKIVAN 


2. ÅA. clavipes FABR. 
Cimex clavipes FABR. Mant. ins. IL p. 288. 97. (1787). 
Lygeus elavipes FABR. Ent. syst. IV. p. 137. 12. (1794); Syst. Rhyng. p. 206. 
15. (1803). 
Patria: China. (Mus. LUND.) 


Precedenti maxime affinis, magnitudine saepius minore antennisque longioribus differt. 


PACHYLIS LErP. et SERV. 
1. P. laticornis FABR. 
Lygeus laticormis FABR. Ent. syst. Suppl. p. 538. 14-15. (1798); Syst. Rhyng. p. 
208. 21. (1803). 
Pachylis laticornis DAL. List of Hem. II. p: 384. 4. (1852). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND.) 


2. P. Pharaonis FABR. 
Lygceus Pharaomis FABR. Syst. Rhyng. p. 208. 20 (1803). 
Pachylis Pharaomis Dart. List of Hem. II p. 383. 1. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. SBEHESTEDT.) 


Antenna hujus speciei, preesertim articuli primus et quartus, longitudine nonnihil variant; articulus pri- 
mus nunc margine basali scutelli distincte nonnihil longior, nunc eidem longitudine zqualis; articulus quartus 
nunc articulis secundo et tertio simul sumtis- xeque longus vel fere longior, nunc eisdem paullo brevior. Formas 
ambas, specifice certe haud distinguendas, confusit FABRICIUS; forma antennis longioribus P. Pharaonis, forma 
antennis brevioribus P. fallax, sub quo nomine a me prius varietas est descripta, apellanda. 


MELUCHA A. et S. 


1. M Gladiator FABR. 

Cinnamomea vel flavescente-cinnamomea, subtus pallidior; thorace, scutello, heme- 
lytris, prostethio toto, mesostethio et metastethio posterius distinete et sat dense pun- 
ctatis; thoracis angulis lateralibus extrorsum productis, sensim acuminatis, apice nigris, 
marginibus lateralibus et anticis crenulatis; femoribus posticis apice nigris; articulo ter- 
tio antennarum utrimque paullo compresso, haud vel vix ampliato; angulis apicalibus 
segmentorum abdominis denticulo parvo acuto armatis. &A 9. Long. 18—19, Lat. 
52—6: mill. 

Lygeus gladiator FABR. Syst. Rhyng. p. 207. 18. (1803). 

>. Abdomine angustiore, segmento ventris secundo apice medio.transversim late 
subearinato, carina utrimque tuberculato-elevata; femoribus posticis rectis, sat incras- 
satis, subtus biseriatim obtuse spinulosis, superne tuberculis minutis, remotis, acuti- 
usculis, serie duplici positis, instructis; tibis posticis supra subtusque dilatatis, pone 
medium angustioribus, subtus denticulatis, pone medium dente paullo majore armatis. 

2. Abdomine latiore, segmento secundo ventris apice haud elevato; femoribus 
posticis apicem versus sensim nonnihil incrassatis, nonnihil compressis, subtus denticulis 


armatis; tibiis posticis utrimque dilatatis, pone medium sensim angustatis, subtus in- 
ermibus. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 47 


Melucha cinnamomea Darr. List of Hem. II. p. 385. 2. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. LUND.) 


Feminam pro mare habuit FABRICIUS. 


2. M. Iineatella FaABrR. 


Sordide flavescens, supra sat dense, pectore remote punctata; antennis, linea lon- 
gitudinali percurrente, marginibus lateralibus anticis lineaque intra margines posteriores 
thoracis, vittis scutelli tribus, retrorsum angustatis, media breviore, lateralibus conver- 
gentibus et apice conjunctis, hemelytris, venis exceptis, margine laterali prostethii nec 
non fasciis connexivi nigris; membrana enescente-fusca; femoribus posticis apice tibiis- 
que posticis ultra medium testaceis, parte testacea femorum antice, parte testacea tibi- 
arum postice nigro-terminata. & 9 Long. 16, Lat. 5 mill. 

Lygeus lineatellus FABR. Syst. Rhyng. p. 216. 54. (1803). 

2. Abdomine hemelytris vix latiore; femoribus posticis fusiformibus, subtus 
per partem plus quam dimidiam apicalem biseriatim spinosis; tibiis posticis utrimque 
dilatatis, medio latissimis, intus medio dentatis. 

2. Abdomine hemelytris paullo latiore; femoribus posticis apicem versus sen- 
sim nonnihil incrassatis, pone medium biseriatim spinulosis; tibis posticis utrimque 
dilatatis, intus inermibus. 

Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SEHESTEDT.) 

Antenna graciles, simplices, articulo quarto mutilo in exemplis typicis. Thorax marginibus lateralibus 
anticis rectis, integris, angulis lateralibus subrectis, vix prominulis. Anguli apicales segmentorum abdominis in 


spinulam prominentes. Pedes postici a lateribus pectoris quam inter se circiter duplo et dimidio longius di- 
stantes. Femora anteriora apice subtus in latere anteriore spinula armata. 


3. M. dilatata FABR. 


M. lineatelle maxime affinis, differt articulis antennarum secundo et tertio basi, 
nec non annulo lato subbasali articuli quarti flavescentibus, linea longitudinali media 
lineaque intramarginali postica thoracis obsoletioribus, hac obsoletissima, illa medio in- 
terrupta, nec non magnitudine nonnihil majore. 9. Long. 19, Lat. 535 mill. 


Lygeuws dilatatus FABrR. Ent. syst. Suppl. p. 538. 20-1. (1798); Syst. Rhyng. p- 
211. 29. (1803). 


Patria: Cayenna. (Mus. FABRIOI.) 


ARCHIMERUS Bury. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 538. 


1. 4. Calearator FABR. 
Coreus calcarator FABR. Syst. Rhyng. p. 192. 3. (1803). 
Coreus alternatus Say, Journ. Acad. Philad. IV. p. 317. 1. (1825); Compl. writ. 
ed. Le Conte. II. p. 243. 1. (1859). 
Piezogaster albonotatus A. et S. Hist. des Hém. p. 197. 1. (1843). 
Patria: Carolina. (Mus. FABRICI.) 


48 (05 SIDA 


GRAMMOPOECILUS STAL. 


Corpus subelongatum, subdepressum. Caput cum oculis thoracis apici latitudine 
x&quale, superne pone oculos vix callosum, spatio inter tubercula antennifera distantia 
repleto, tylo et jugis deflexis; bucculis leviter elevatis, posterius conjunctis. Rostrum 
breve, coxas anticas paullo superans, articulis primo et secundo longitudine subequa- 
libus, tertio sublongioribus. Antenne graciles, mediocres, simplices. Thorax antror- 
sum modice declivis, collari instructus, angulis posticis productis. Scutellum paullo 
longius quam latius. Ven&e membrane simplices. Prosternum impressum. Abdomen 
hemelytris paullo latius, apud feminam saltem; spiraculis fere plus duplo longius ab 
apice quam a basi segmentorum ventris sitis. Pedes mediocres, postici inter se gquam 
a lateribus pectoris paullo minus longe distantes; femoribus subtus spinis armatis, po- 
sticis incrassatis; tibiis posticis simplicibus, rectis, inermibus, femorum longitudine. 

Nematopo affine genus, situ pedum posticorum presertim distinetum +). 


1. GG. flavicornis FABR. 

Supra obscure, subtus dilute fusco-castaneus; collari marginibusque lateralibus 
posticis thoracis, marginibus lateralibus scutelli, marginibus imis venisque longitudina- 
libus hemelytrorum, vena oblique transversa angulata discoidali corii, sternis, limbo an- 
gusto abdominis ad apicem segmenti quinti, disco ventris, macula lzevi callosa subbasali 
segmentorum ventralium prope spiracula, capite pedibusque sordide pallide flavescen- 
tibus; antennis favo-testaceis; membrana infuscata, cupreo-nitente; alis sordide hyalinis; 
abdomine dorso sordide suberoceo, anterius nigricante, medio pallido-bipustulato. +. 
Long. 21, Lat. 53 mill. 


Lygceus flavicornis FABrR. Syst. Rhyng. p. 213. 42. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SEHESTEDT.) 


Caput leve. Antenn corpore vix quarta parte breviores, articulo quarto articulo primo vix duplo lon- 
giore, articulis secundo et tertio longitudine subsequalibus. Thorax dense distincteque punctatus, anterius leevi- 
gatus, angulis apicalibus distinctis, haud rotundatis, angulis lateralibus acutiusculis, extrorsum nonnihil productis, 
angulis posticis in dentem subrectangulum prominulis, marginibus lateralibus anticis rectis, posterius paullo si- 
nuatis, convexis. Hemelytra retrorsum paullo angustata. Prostethium totum, mesostethium et metastethiwn po- 


') In conspectu generum Mictididum (Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867, p. 538 et 539) adde et lege: 
15(14). Thorace posterius truncato vel late subsinuato, margine basali scutello latiore. 

a. Margine basali thoracis recto, angulis posticis retrorsum haud productis; scutello subzquilatero; 
bucculis valde elevatis; antennis crassiusculis vel minus gracilibus, articulo ultimo breviusculo. — 
Archimerus BURM. 

ad. Margine basali thoracis subsinuato, angulis posticis retrorsum productis; scutello longiore quam 
latiore; bucculis leviter elevatis; antennis gracilibus, articulo ultimo longissimo, secundo et tertio 
simul sumtis longitudine subaquali; corpore angusto, subelongato. — Grammopoecilus STÅL. 

29(17). Capite superne pone oculorum angulum interiorem calloso vel tuberculato. 

a. Antennis corpore nonnihil brevioribus, articulis secundo et tertio longitudine subaqualibus vel se- 
cundo tertio subbreviore; angulo apicali corii ultra medium membrane distincte angusteque pro- 
ducto; corpore subelongato. — Nematopus LATR. 

aa. Antennis corpore tertia parte brevioribus, articulo secundo articulo tertio sublongiore, articulo 
quarto articulis duobus intermediis ad unum longitudine zequali; angulo apicali corii vix ultra me- 
dium membranz extenso, minus longe et minus anguste producto; angulis apicalibus segementorum 
primi, secundi, tertii, quarti et quinti abdominis acutis, leviter prominulis; femoribus posticis alu- 
taceis; angulis posticis thoracis in dentem acutiusculum, retrorsum vergentem, productis. — Me- 
rardus STÅL. 


HEMIPTERA FABRICIANA. z 49 


sterius dense distincteque punctata, hac ante medium rugulosa. Venter lateribus remote punctatus, angulis imis 
segmentorum abdominis tertii et quarti vix, segmenti quinti levissime prominulis, angulis segmenti sexti obtusis, 
apice denticulo minutissimo terminatis. Femora antica subtus ad apicem utrimque spina armata; intermedia 
subtus pone medium in latere posteriore spinulis pluribus et ad apicem utrimque spina majore armata; postica 
recta, modice incrassata, basin versus sensim gracilescentia, superne pone medium tuberculis parvis acutiu- 
sculis in series duas positis, armata, subtus pone medium utrimque spinis pluribus, una prope apicem majore, 
instructa. 


CAMPTISCHIUM A. et S. 


1. CC. elavipes FABR.: 
Coreus clavipes FABR. Syst. Rhyng. p. 196. 20. (1803). 
Crimocerus fulvicornis H. S. Wanz. Ins. IV. p. 87. fig. 657. (1842); Darir. List of 
Elen 40855 (1852): 
SrQun, Ira NG. WS 
Patria: America meridionalis. Dom. SmiptT. (Mus. SEHESTEDT.) 


EUTHOCHTHA Marz. 


1. FE. Galeator FABR. 
Coreus galeator FABR. Syst. Rhyng. p. 191. 2. (1803). 
Crinocerus galeator DAL. List of Hem. II. p. 408. 4. (1852). 
Patria: Carolina. (Mus. FABRICIL) 


ZOREVA A. et S. 


1. Z. dentipes FABR. 


Coreus dentipes FABR. Syst. Rhyng. p. 196. 21. (1803). 
Zoreva fasciata A. et S. Hist. des Hém. p. 216. 1. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


2. Z. Armator FABR. 


Cinnamomea, supra cum pectore dense punctulata; antennis, capite, thorace an- 
terius, marginibus lateralibus lineaque longitudinali media, scutelli apice imo, corpore 
subtus pedibusque pallide testaceo-flavescentibus; membrana fusca; abdomine dorso fla- 
vescente, fasciis latis utrimque angustatis, nigris; maculis connexivi nigro-fuscis; pedibus 
dilute cinnamomeo-variegatis; alis subvitreis. 9. Long. 13, Lat. 4 mill. 


2. Femoribus posticis rectis, apicem versus sensim leviter incrassatis, pone me- 
dium spinis circiter quinque armatis. 

Coreus armator FABR. Syst. Rhyng. p. 196. 22. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smmrtr. (Mus. SEHESTEDT). 


Z. dentipedi maxime affinis, coloribus tantum divergens. 


N 


K. Vet.-Ak. Handl. B. 7. N:o 11. 


50 OT ASKA TE, 
Subf. Placoscelidida STAL. 


METAPODIUS WEstw. 


1. M latipes Drury. 
Lygoewus compressipes FABR. Syst. Rhyng. p. 209. 24. (1803). 
UWVletapodnust latipest DATE. FlSstrotElenmt MN pr4AEST 


Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


PETALOPS A. et S. 


1. P. thoracicus THUNB. 
Cimex thoracicus TEuNB. Nov. ins. spec. II. p. 39. (1783). 
Cimex elatus FABR. Mant. ins. II. p. 290. 108. (1787). 
Lygeus elatus FABR. FEmnt.-syst. IV. p. 142. 26. (1794); Syst. Rhyng. p. 212. 38. 


(1803). 


CC. 


Petalops elatus Darr. List of Hem. II. p. 433. 1. (1852). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICI.) 


Species mihi cognita Petalopis et Salapie hoc modo disponendee: 
Articulo primo antennarum articulo secundo vix vel nonnihil breviore; articulo tertio rostri articulo secundo 


longiore; tylo sat compresso-producto. — Petalops A. et S. 

Articulo primo antennarum articulo secundo vix vel paullo breviore. — 1. P. thoracicus "THUNB. 

Articulo primo antennarum articulo secundo distincte breviore; abdomine dorso nigro, limbo vittaque ad se- 
mentum ultimum extensa flavescentibus. — 2. P. azureus BURM. 

Articulo primo antennarum articulo secundo longiore; articulo secundo rostri tertio longiore. — Salapia STÅL. 
Articulo primo antennarum articulo secundo ecirciter tertia parte vel fere plus tertia parte longiore; tylo sat 
longe compresso-producto. — 1. S. signata DALL., 2. S. dinidiata DALL., 3. S. guttifera STAL. 

Articulo primo antennarum articulo secundo circiter quarta parte longiore; tylo leviter prominulo; angulis 
posticis thoracis obtusis retrorsum haud productis. — 4. S. humeralis BURM. 


Subf. Coreida STÅL. 


Div. Anisoscelidida STÅL. 


COPIUM THUNB. 


1. €. Histrio FABR. 
Alydus lhistrio FABR. Syst. Rhyng. p. 248. 2. (1803). 
Copius histrio Burm. MHandb. II. 1. p. 330. 1. (1835). sec. Mus. Berol. 
Copius scurra Burm. Handb. II. 1. p. 330. 3. (1835). sec. Mus. Berol. 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SBHESTEDT.) 


Copius scurra BURM. secundum exemplum, cui sunt adglutinati pedes postici speciei cujusdam a Copio 


diverse, est descriptus. 


a. 


Species quattuor mihi cognite hujus generis hoc modo sunt distinguendzae: 
Thorace, scutello corporeque subtus rufo-cinnamomeis. — OC. rubescens A. et S. 


aa. Capite, thorace, scutello pectoreque nigris, pallide flavo-varis. 


b. 


Articulo tertio antennarum articulo secundo latiore, ultra medium sensim ampliato, flavo-albido, basi lim- 
bogue superiore et inferiore ultra medium nigris. — C. intermedium BURM. 


HEMIPTERA FABRICIANA. Hill 


bb. Articulo tertio antennarum articulo secundo haud vel vix latiore, toto nigro vel non nisi apice albido. 


ce. - Articulo tertio antennarum apice albido; tibiis posticis crista superiore nigra instructis. — CO. maculatum 
THUNB. (= Latreillii "BURM.). 
ec. Articulo tertio antennarum toto nigro. — C. Histrio FABR. 


ANISOSCELIS LATER. 
StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 344. 


1. ÅA. foliacea FABR. 
Lygeus foliaceus FABR. Syst. Rhyng. p. 210. 28. (1803). 
Diactor foliaceus Danz. List of Hem. II. p. 451. 2. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SEHESTEDT.) 


DIACTOR PerTtr. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 544. 
1. D. bilineatus FABR. 
Lygeus bilineatus FABR. Syst. Rhyng. p. 213. 40. (1803). 
Diactor bilineatus DAL. List of Hem. II p. 450. 1. (1852). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


LEPTOGLOSSUS GUER. 
Voy. la Coq. Ins. p. 174. (1830). 
Theognis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. 
Anisoscelis Auct., nec LATR. 

a. Fascia arcuata ante medium thoracis, macula punctiformi discoidali coriv, ma- 

culis pectoris ventrisque vel vittis ventris flavescentibus vel aurantiacis. 
1. I. Gonagra FABR. 

Cimex Gonagra FABR. Syst. Ent. p. 708. 57. (1775); Spec. ins. II. p. 352. 82. 
(1781). 

Cimex gonagra FABR. Mant. ins. IL p. 289. 101. (1787). 

Lygeus gonagra FABR. Ent. syst. IV. p. 140. 19. (1794); Syst. Rhyng. p. 210. 
27. (1803). ; 

Anisoscelis gonagra Darir. List of Hem. II. p. 453. 6. (1852). 

Patria: Insule Americe. (Mus. FABRIOCI.) 

Exemplum typicum femininum rostro medium segmenti tertii ventris attingente, femoribus posticis apicem 
abdominis 2xequantibus gaudet. Long. 16, Lat. 5 mill. 

2. I. australis FABR. 

Cimex australis FABR. Syst. Ent. p. 708. 58. (1775); Spec. ins. II. p. 352. 84. 
(1781); Mant. ins. II. p. 289. 103. (1787). 

Lygeus australis FABR. Ent. syst. IV. p. 140. 21. (1794); Syst. Rhyng. p. 211. 
31. (1803). 


32 (5 SAG 


Theognis australis MayRr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 104. (1866). 
Patria: Insula Otaheiti. (Mus. FABRICI.) 


aa. Thorace fascia corporeque subtus maculis vittisve flavescentibus destitutis. 


3. I. auctus FABR. 
Cimex auctus FABR. Spec. ins. IL p. 351. 81. (1781); Mant. ins. II. p. 289. 100. 
(1787). 
Lygeus auctus FABrR. Ent. syst. IV. p. 139. 18. (1794); Syst. Rhyng. p- 210. 
96. (1803). 
Patria: America. (Mus. FABRICH.) 


L. fasciato H. S. (Wanz. Ins. IX. p. 277) valde affinis.  Exemplum masculinum FABRICII antennarum 
articulis secundo et tertio apice nigricantibus, primo intus testaceo vel testaceo-vittato, disco thoracis maculis 
duabus subtriangularibus testaceo-flavescentibus notato, fascia hemelytrorum leviter erosa rostroque apicem segmenti 
primi ventris vix superante gaudet. Long. 16, Lat. 5 mill. 

4. I. balteatus FABR. 

(Camezi "baltedtuskibABR. Spec. ms. UN på Sdo2: SE (SIF EMant uunsbSipr20 
109. (1787). 

Lygeus balteatus FABR. Ent. syst. IV. p. 142. 27. (1794); Syst. Rhyng. p. 213. 
39. (1803). 

Anisoscelis fasciatus H. S. Wanz. Ins. IX. p. 277. (1853). 


Patria: America meridionalis. (Mus. FABRICH.) 


5. IL. albicinetus Say. 

Cimex Phyllopus FABR. Syst. Ent. p. 708. 56. (1775). 

Cimex phyllopus FABR. Spec. ins. II. p. 351. 80. (1781); Mant. ins. IL p. 289. 
00 (LTT): 

Lygeus phyllopus FABR. Ent. syst. IV. p. 139. 17. (1794); Syst. Rhyng. p. 210. 
25. (1803). 

Anmisoscelis albicinetus SAY, New Harm. Ind. 1831. p. 771. 2; Compl. writ. ed. Le 
ContesutEp-E 3202 

Amisoscelis confusa Darr. List of Hem. II. p. 453. 4. (1852). 

Patria: America australior. (Mus. FABRICI.) 


Exemplum typicum masculinum rostro apicem coxarum posticarum subsequante, abdomine dorso auran- 
tiaco, maculis lateralibus parteque apicali nigris, alis fuscis, parte vix dimidia basali decolore, gaudet. 


Div. Leptoscelidida STÅL. 
LEPTOSCELIS Lar. 


1. IL. Elongator FABR. 


Cinnamomeo-nigra, subtus cum pedibus griseo-flavescens; apice imo scutelli, mar- 
gine imo costali maculaque minutissima media corii, nec non angulo imo basali mem- 


HEMIPTERA FABRICIANA. 53 


bran&e sordide flavescentibus; abdomine dorso aurantiaco, margine nigro-maculato. 9. 
-Long. 17, Lat. 5 mill. 


dd. 


Or ov 


Coreus elongator FABR. Syst. Rhyng. p. 195. 15. (1803). 
Leptoscelis infumata DaArrL. List of Hem. II p. 456. 5. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smmt. (Mus. LUND.) 


Exemplum typicum valde est mutilum. 


Species mihi cognitae hujus generis hoc modo disponenda sunt: 
Marginibus lateralibus anticis thoracis apice ad collare rotundatis vel obtuse subprominulis. 
Limbo abdominis crocei immaculato. 
Articulo secundo antennarum articulo primo longiore; femoribus posticis marium rectis, vix vel leviter in- 
crassatis. — 1. L. hemorrhoa LIN., 2. LC. serrata SIGN., 3: L. guttata H. S., 4. LC. divisa STÅL. 
Articulis antennarum primo et secundo aque longis; femoribus posticis marium valde inerassatis, basin ver- 
sus gracilioribus et leviter curvatis, subtus fortiler spinosis, superne ante medium spinis duabus distinctis 
armatis. — 5. L. excellens STÅL. 
Limbo abdominis supra subtusque nigro-maculato, maculis duabus in singulo segmento; articulo secundo 
antennarum articulo primo longiore; femoribus posticis maris rectis, gracilibus. — 6. L. fasciifera STÅL. 


- Marginibus lateralibus anticis thoracis apice ad collare in spinam vel angulum acutum prominentibus. 


Articulo secundo antennarum articulo primo longiore; spina antica marginum lateralium thoracis porrecta; 
rostro pone pedes posticos extenso; connexivo nigro-maculato; femoribus posticis maris rectis, gracilibus. — 
T. L. Elongator FABR. 

Articulo secundo antennarum articulo primo haud vel vix longiore; spina antica marginum lateralium thoracis 
parva, mnonnihil extrorsum vergente; rostro inter pedes posticos extenso; femoribus posticis maris admodum 
incerassatis, preter spinas alias basin versus subtus spina majuscula armatis; capite breviore quam in spe- 
ciebus divisionum pracedentium. — 8. L. egregia STÅL. 


PHTHIA Står. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 545. 


1. P. pieta Drury. 


Lygeus dispar FABR. Syst. Rhyng. p. 214. 43. (1803). 
Leptoscelis picta Darr. List of Hem. II. p. 457. 7. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND.) 
Species generis Phthie ") mihi cognite hoc modo sunt disponendee: 


Marginibus lateralibus anticis thoracis apice ad collare spina vel dente destitutis. 
Marginibus lateralibus anticis thoracis inermibus. 


Corpore subtus amneo, pectore ventreque lateribus flavo vel rufo-maculatis vel fasciatis. — 1. P. lunata FABR., 
2. P. fastuosa H. 5. 

Corpore maximam ad partem viridi-2eneo, lateribus pectoris ventrisque immaculatis. — 3. P. ornata STÅL, 
4. P. cyanea SIGN.) 

Marginibus lateralibus amticis thoracis denticulatis, dentibus anticis minutissimis. — 5. P. decorata STÅL. 


. Marginibus lateralibus anticis thoracis denticulatis, apice dente distincto armatis; spiraculis a basi et ab 


apice segmentorum ventris seque longe remotis. — 6. P. picta DRURY. 


') In Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545 lege: 


22(19). Spiraculis a basi quam apice segmentorum ventris intermediorum longius vel a basi et ab apice se- 
gmentorum illorum 2eque longe remotis. 


”) P. cyanea SIGN. alis fuscis, disco pectoris, limbo acetabulorum, coxis, trochanteribus basique ipsa femorum 


croceis gaudet; sec. ex. typ. 


534 CT SITA 
Div. Spartocerida STÅL. 


SPARTOCERA LAaP. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 546. 


1. 8 fusca THuNB. 
Cimez fuscus THUNB. Nov. ins. spec. II. p. 44. (1783). 
Reduvius moestus FABR. FEnt. syst. IV. p. 198. 19. (1794). 
Coreus moestus FABR. Syst. Rhyng. p. 193. 8. (1803). 
Spartocera moesta DarrL. List of Hem. II. p. 374. 8. (1852). 
Patria: Insula Guadeloupe. Dom. Bapvirr. (Mus. Havn.) 


2. S. Batatas FABR. 
Lygeus Batatas FABrR. Ent. syst. Suppl. p. 540. 31-2. (1798). 
Coreus Batatas FABR. Syst. Rhyng. p. 192. 5. (1803). 
Spartocera Batatas Darr. List of Hem. II. p. 375. 10. (1852). 
Patria: Surinam. (Mus. FABRICH.) 


Ale variant totae vel ante medium fuscee. 


3. 8. Gigas FABR. 

Nigro-fusca vel nigricans; thorace distinete, scutello hemelytrisque minus distincte 
punetatis; thorace collari distincetissimo mstructo, anterius biimpresso, marginibus late- 
ralibus anticis subrectis, ante medium crenulatis, angulis lateralibus obtusis, haud ro- 
undatis; marginibus lateralibus thoracis, antrorsum angustatis, apice 1 scutelli a- 
tundatis; marginibus lateralibus thoracis, antrorsum angustatis, apice imo scutelli, ma 
cula parva discoidali corii, abdominis dorso pone medium, maculis segmentorum con- 
nexivi, ventris maculis marginalibus, duabus in singulo segmento, maculis extra spira- 
cula aliisque ad discum in seriem dispositis, nec non geniculis flavo-testaceis. 9. Long. 
25, Lat. hem. 8 mill. 

Coreus gigas FABR. Syst. Rhyng. p. 191. 1. (1803). 

atria: America meridionalis. Nn. SMIDT. us. SEHESTEDT. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. SEHESTEDT 

S. Batate maxime affinis, vix distincta. Antenn&e articulo primo capite fere dimidio longiore, articulo 
secundo tertio sublongiore, ultimo mutilo in exemplo typico. Membrana irregulariter reticulata. Abdomen an- 
gulis segmentorum tertii, quarti et quinti apice rotundatis, vix prominulis. Anus femina rotundatus, apice medio 
rotundato-sinuatus. 


Exempla duo Musei Holmiensis, unum totum nigricans, magnitudine minore antennisque brevioribus di- 
vergunt, sed vix specifice distincta. 


SEPHINA A. et S. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 546. 


1. 8. pustulata FABR. 
Lygceus pustulatus FABR. Syst. Rhyng. p- 205. 8. (1803). 
Sepluna pustulata A. et'S. Hist. des Hém. p. 185. 1. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SEHESTEDT.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. DT 


EUBULE STÅL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545. 


1. E. Serrator FABR. 

Cinnamomea, remote flavo-sericea; antennis, capite superne, granulis sparsis tho- 
racis, maculis duabus oblongis basalibus scutelli limboque intus eroso dorsi abdominis 
nigricantibus; maculis subimpressis opacis laterum pectoris atris; connexivo fusco; ma- 
cula marginali majuscula prope angulum basalem segmentorum abdominis straminea; 
hemelytris fusco-conspersis; membrana fusco-flavescente, venis fusco-variegatis. 9. Long. 
17, Ika Ö man 

Coreus serrator FABR. Syst. Rhyng. p. 193. 7. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SBHESTEDT.) 


Antenna articulo primo capite vix duplo longiore, articulo secundo articulo tertio tertia parte longiore, 
hoc utrimque paullo compresso-ampliato, apicem versus sensim subdilatato, articulo primo subbreviore, ultimo 
mutilo in exemplo typico. Thorax anterius sat depressus, medio et prope latera longitrorsum impressus, disco 
carimis duabus obsoletis transversis instructus, impressione illa media granulis nigris destituta, marginibus late- 
ralibus medio mnonnihil sinuatis, obtusiuscule serratis, angulis lateralibus nonnihil prominulis, apice acuminatis. 
Anguli apicales segmentorum abdominis levissime prominuli. Abdomen femine apice quadrilobo, segmento pe- 
nultimo superne late sinuato; segmento ultimo prominulo, profunde acutiuscule emarginato. 


Div. Coreida STAL. 


ZICCA A. et S. 


1. Z. nigro-punetata Dr GEER. 

Pallide testaceo-flavescens; thorace posterius, scutello hemelytrisque sat dense et 
ohbscure ferrugineo-fusco-punctatis, thorace anterius pallidiore, subtilius et dilutius pun- 
ctato; antennis articulis primo, secundo et tertio basi et apice lineaque inferiore palli- 
dis, articulo ultimo nigro; ocellis nigro-cinctis; maculis tribus minutis prope apicem, 
spina angulorum lateralium lineaque thoracis inter hos angulos ducta, maculis parvis 
sex lateralibus pectoris, maculis parvis ventris in series quattuor dispositis, maculis 
duabus coxarum, maculis minutis sparsis femorum annulisque tibiarum nigris; abdomine 
dorso flavo-testaceo, connexivo nigro-maculato; apice imo scutelli, macula parva pone 
medium maculaque parva marginis apicalis corii, basi ipsa venarum duarum interiorum 
et vene exterioris membrane fusce pallidis. 9. Long. 9, Lat. 3 mill. 

Cimex nmygro-punctatus DE Geer, Mém. II p. 335. 10. pl. 34. fig. 12-14. (1773). 

Cimex delirator FABR. Mant. ins. IL p. 286. 76. (1787). 

Coreus delirator FABR. Ent. syst. IV. p. 130. 11. (1794); Syst. Rhyng. p. 197. 
24. (1803). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIH.) 


2. Z. Rubrieator FABRrR. 
Flavescente-testacea; pedibus pallidissime testaceo-flavescentibus, parce diluteque 
fusco-conspersis; thorace posterius, scutello hemelytrisque obscurioribus, fusco-punctatis; 
abdomine dorso aurantiaco, limbo immaculato; antennis fusco-luridis, articulis secundo 


56 Co SWAA 


et tertio apice pallidis, ultimo aurantiaco, basi fusco; alis leviter infuscatis. S. Long. 
OMP at 2 nn 

Coreus rubricator FABR. Syst. Rhyng. p. 197. 23. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


Caput apice extus pone antennas spinula minutissima armatum. Thorax maximam ad partem ferrugineo- 
punctatus, angulis lateralibus in spinam acutam et sat gracilem nigram extrorsum productis, marginibus latera- 
libus denticulis nonnulis parvis armatis. Pectus dense punctatum et venter immaculata. Femora postica apicem 
versus sensim incrassata, ibidem spinis pluribus armata. 


HYPSELONOTUS HAEn. 
1. IH venosus FABR. 
Lygeus venosus FABR. Ent. syst. IV. p. 142. 28. (1794); Syst. Rhyng. p. 213. 41. 
(1803). 
Hypselonotus dimidiatus Hann, Wanz. Ins. I. p. 189. fig. 97. (1831). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRrRICI). 


2. I Linea FABR. 
Lygeus linea FABR. Syst. Rhyng. p. 220. 75. (1803). 
Hypselonotus linea Dar. List of Hem. II. p. 465. 4. (1852). 
STOL, FUN. Hg: d2. 


Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


ANASA A. et S. 
1. ÅA. Bellator FABR. 
Cimezx bellator FABR. Mant. ins. II. p. 286. 73. (1787). 
Coreus bellator FABR. Eunt. syst. IV. p. 128. 5. (1794); Syst. Rhyng. p. 194. 13. 
(1803). 
Lagaria bellator DAL. List of Hem. II. p. 443. 3. (1852). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICI.) 


2. ÅA. scorbutica FABR. 
Cimex scorbuticus FABR. Syst. Ent. p. 706. 47. (1775); Spec. ins. II. p. 349. 65. 
(1781); Mant. ins. II. 286. 75. (1786). 
Coreus scorbuticus FABR. Ent. syst. IV. p. 129. 9. (1794); Syst. Rhyng. p. 195. 
18. (1803). 
Acanthocerus nebulosus P. B. Ins. p. 205. Hém. pl. 12. fig. 6. (1805). 
Anasa spimiceps STÅL, Ent.. Zeit. XXIII. p. 300. 169. (1862). 
Patria: Insule Americe. (Mus. FaAsgrioH.); Cuba. (Mus. Holm.); Mexico. (Mus. 
SIGNORET.); America borealis. (sec. PAL. BEAUv.). 
3. ÅA. tristis DE GEErR. 
Cimez tristis DE GErr, Mém. III. p. 340. 14. pl. 34. fig. 20. (1773). 
Coreus rugator FABR. Syst. Rhyng. p. 192. 4. (1803). 


> 


ad. 


hh. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 5 


Gonocerus tristis DAL. List of Hem. II. p. 499. 17. (1852). 
Patria: Carolina. (Mus. FABRICH.) 


Dorsum abdominis nigrum. Ala fusca, basin versus decolores. 

Species mihi cognitas hujus generis hoc modo dispono: 
Capite pone antennas spina vel tuberculo armato. 
Coxis posticis quam intermediis distimete magis distantibus, illis a marginibus lateralibus pectoris quam inter 
se duplo vel vix duplo longius remotis. — (Oriterus IHAHN.) 
Marginibus lateralibus thoracis apice ad collare in processum parvum breviter subconicum antrorsum promi- 
nulis. 
Capite pone antennas tuberculo parvo acutiusculo armato; abdomine dorso nigro; alis fuscis, basin versus 
decoloribus; marginibus lateralibus posticis thoracis versus angulos posticos subprominulos distincte sinuatis. 
— 1. 4. tristis DE GEER. 
Capite pone antennas spina distincta antrorsum nutante armato; abdomine dorso anrantiaco; alis dilute fusco- 
subvinaceis; marginibus lateralibus posticis thoracis versus angulos posticos obtusos haud sinuatis; ÅA. tristi 
simillima species mexicana. — 2. A. Uhleri STÅL n. sp. 
Marginibus lateralibus thoracis apice ad collare obtuse levissimeque prominulis. — 3. A. Andresii GUPR. 
Coxis posticis quam intermediis vix vel paullo magis distantibus, illis a marginibus lateralibus pectoris quam 
inter se circiter triplo longius remotis. — (Anasa A. et S. = Acanthocerus P. B. = Lagaria DaALL.) 
Corpore antennisque, vel saltem harum articulo primo, totis vel maximam ad partem nigris. — 4. ÅA. ma- 
culiventris STÅL, 9. A. apicalis WEsSTw. 
Corpore antennisque griseo- vel ferrugineo-flavescentibus, his interdum nigro-annulatis. 


Femoribus inermibus; pedibus impictis. — 6. A. cornuta A. et S., 7. A. varicornis WEstw., 8. A. Bellator 
FABR. 
Femoribus prope apicem subtus spinis duabus vel una armatis; pedibus nigro-conspersis. — 9. Å. scorbutica 


FABR., 10. ÅA. armigera SAY. 

Capite pone antennas inermi. 

Thorace utrimque in processum validum oblique antrorsum vergentem producto, marginibus lateralibus ante 
medium dentibus nonnulis inzequalibus armatis, angulis posticis rotundatis; femoribus inermibus. — 11. 4. 
lumicollis STÅL. 

Amngulis lateralibus thoracis interdum nonnihil productis, numquam longe cornutis, marginibus lateralibus 
inermibus vel obsolete crenulatis. 

Pedibus totis vel maximam ad partem concoloribus vel corpore pallidioribus. 

Thoracis marginibus lateralibus antice ad collare in dentem antrorsum productis. 

Angulis posticis thoracis apice rotundatis. — 12. Å. notatipennis STÅL, 13. ÅA. litigiosa STAL. 

Angulis posticis thoracis distinctis, in denticulum subprominulis, marginibus lateralibus posticis prope angu- 
los illos simuatis. — 14. ÅA. maculipes STÅL, 

Thoracis marginibus lateralibus antice ad collare rotundatis, in dentem distinetum haud prominulis. 


Membrama fusca, inconspersa; articulis basalibus antennarum saltem ad partem nigris vel nigro-lineatis. — 
15. ÅA. capaneodes STAL. 


Membrana fuscescente, obscurius conspersa; antennis totis pallidis. — 16. ÅA. conspersa STÅL. 

Fuscescente-testacea; limbo laterali tboracis hemelytrisque testaceis; abdomine rufo-testaceo; antennis, macula 
posteriore capitis, scutello, margine imo interiore clavi, macula maxima oblongo-triangulari interiore corii, 
membrana, segmentis ventris quinto et sexto, limbo laterali excepto, macula parva stigmata includente, ano 


pedibusque mnigris; articulo quarto antennarum apicem versus in testaceum vergente. &. Long. 113, Lat. 
4 mill. — 17. ÅA. nigripes STÅL n. sp. e. Mexico. 


MARGUS Dar. 
Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 549. 


1. M. Obscurator FABR. 
Coreus obscurator FABR. Syst. Rhyng. p. 200. 41. (1803). 
Margus impudens STÅL, Rio Jan. Hem. I. p. 37. 1. (1860). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 8 


Ad. 


bb. 


ad 


eC. 


58 CL STATLS 


Species mihi cogmnitae hujus generis in hoc schemate sunt dispositze: 
Tuberculis antenniferis apice extus inermibus, obtusis, rotundatis. 
Antennarum articulis secundo et tertio crassiusculis, illo hoc breviore; abdomine admodum ampliato, angulis 
apicalibus segmenti tertii vix, segmentorum quarti, quinti et sexti distincte et subacute prominentibus, se- 
gmento dorsali ultimo maris apice medio levissime sinuato, utrimque angulatim emarginato; rostro pedes 
intermedios, nec posticos, uti in Ent. Zeit. p. XXIII. 303 legitur, attingente, articulo primo pone oculos haud 
extenso; marginibus basali et apicali segmenti quinti ventris feminge subparallelis, hoc subrecto, segmento 
sexto minus profunde fisso, valvulis analibus mediis brevibus, apice et extus rotundatis. — 1. M. incon- 
spicuwus H. 5. 
Antennarum articulis secundo et tertio gracilibus, fere seque longis vel illo hoc paullo longiore; articulo 
primo rostri paullo pone oculos extenso; abdomine minus lato, angulis apicalibus segmentorum haud pro- 
ductis, segmento dorsali ultimo marium (saltem aqud speciem novam mexicanam) posterius rotundato, se- 
gmento ventrali quinto feminarum posterius late profundeque sinuato, ad latera quam in medio duplo vel 
plus duplo longiore, segmento sexto feminarum profundissime fisso, valvulis analibus mediis longis, acumi- 
natis. — 2. M. graptosternus STÅL. 
Tuberculis antenniferis apice extus acute productis; articulo primo rostri pone oculos plus minus longe ex- 
tenso; segmento abdominis dorsali ultimo apud mares mihi cognitos (M. Obscurator et sinuaticollis) poste- 
rius rotundato, utrimque integro vel obsoletissime sinuato; segmento feminarum quinto medio quam ad 
latera breviore, segmento sexto profundissime fisso; articulis secundo et tertio antennarum gracilibus. 
Thoracis angulis lateralibus et parte adjacente nonnihil dilatatis, reflexis, margimibus lateralibus anterius di- 
stincte sinuatis; angulis apicalibus segmentorum ventris tertii, quarti et quinti distinete prominentibus; an- 
tennis brevibus, articulis longitudine subzequalibus; abdomine dorso nigro, connexivo fusco, margine minute 
nigro-maculato, segmentis basi pallidis; alis leviter infuscatis; quoad staturam et formam thoracis M. gra- 
ptosterno similis. — 3. M. nervoso-punctatus SIGN. 
Thoracis angulis lateralibus nonnisi levissime dilatatis, marginibus lateralibus rectis vel levissime sinuatis:; 
angulis apicalibus segmentorum abdominis haud vel vix prominulis. 
Alis totis infuscatis vel subdecoloribus; parte basali articuli primi antennarum basin versus sensim angu- 
stata; abdomis dorso (nec connexivo) toto vel magnam ad partem nigro. 
Articulo secundo antennarum basin versus haud vel levissime incrassato; marginibus lateralibus anticis tho- 
racis rectis vel anterius levissime sinuatis; corpore, presertim ventre, minus fortiter punctato. 
Articulo ultimo antennarum articulo primo longiore; alis infuscatis. — 4 M. Obscurator FABR. 
Articulis primo et quarto antennarum longitudine subrequalibus vel hoc illo breviore; alis subdecoloribus vel 
vix infuscatis; dorso abdominis nigro. 
Articulis primo et quarto antennarum longitudine subequalibus, articulis secundo et tertio graciliusculis, se- 


cundo basin versus haud incrassato; statura M. Obscuratoris. — 5. M. distinetus SIGN. 
Antennarum articulo quarto primo subbreviore, articulis secundo et tertio crassiusculis, secundo basin versus 
sensim levissime incrassato. — 6. M. nigro-punctatus SIGN. 


Antennarum articulo secundo basin versus sensim distincte incrassato, articulis primo et secundo longitudine 
aequlibus, singulatim qgquarto longioribus, tertio secundo distincte longiore; marginibus lateralibus thoracis 
medio late sinuatis; corpore, etiam ventre, fortiuscule punctato; abdomine dorso, nec connexivo, nigricante, 
linea obsoleta longitudimali pallescente; alis decoloribus. — 7. M. sinuaticollis SIGN. 


dd. Antennarum articulo primo pone medium basin versus haud gracilescente, sed basi ipsa subito coaretato, 


articulis secundo et tertio graciliusculis, hoc illo longiore, quarto primo tertia parte breviore, medio late 
fusco; sordide flavescens, dilute punctatus; alis infuscatis, apicem versus decoloribus; abdomine dorso basi, 
maculis minutis lateralibus disci in seriem positis, maculisque duabus minutis mediis segmentorum secundi et 
tertii ventris, omnibus ad basin segmentorum sitis, nigris. 9. Long. 12, Lat. 33 mill. — 8. M. pallescens 
STÅL n. sp. (e Buenos Ayres?). 


CATORHINTHA +) STÅL. 
1. C€. Guttula FABR. 


Pallide griseo-flavescens, supra fusco-punctata, subtus cum pedibus dilute testaceo- 


flavescens, pectore dilute punctato; apice imo scutelli maculaque parva marginis apicalis 


”) In conspectu generum Coreidum (Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. pag. 549) lege: 
71(72). Ocellis inter se quam ab oculis fere duplo vel plus duplo longius remotis; capite pone oculos di- 
stincte calloso; spiraculis ad margines laterales quam ad basin segmentorum magis appropinquatis. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 59 


prope angulum apicalem corii pallidis, impunctatis; antennis, mermbrana, dorso abdo- 
minis, maculis tribus parvis laterum pectoris, maculis minutissimis lateralibus ventris ir 
seriem positis nigris; articulis tertio et quarto antennarum apice testaceis; pedibus 
nigro-conspersis; tuberculis antenniferis apice cextus spinoso-productis. &S. Long. 9, 
Lat. 235 mill. 

Lygeus guttula FABR. Ent. syst. IV. p 162. 92. (1794); Syst. Rhyng. p. 228. 
119. (1803). 

Gonocerus dorsiger Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 25. (1842). 


Patria: Insule Americe. Dom. Privc. (Mus. Havn. et FABRICH.) 


HOMOEOCERUS BurwM. 


1. HM abbreviatus FABR. 


Lygeus abbreviatus FABR. Ent. syst. IV. p. 150. 51. (1794); Syst. Rhyng. p. 219. 
67. (1803). 


Patria: India orientalis. (Mus. FABRICI.) 


H. javanico DALL. (= Gonocero abbreviato H. S. Wanz. Ins. fig. 652) maxime affinis et simillimus, dif- 
fert corpore antennisque brevioribus, his crassioribus, thoracis marginibus lateribus obtusioribus, angulis tho- 
racis lateralibus haud prominulis, apice rotundatis, fascia subbasali fuscescente, lateribus mesostethii et meta- 
stethii medio macula minutissima nigra notatis, segmentoque anali maris apice medio subsinuato-truncato, nec 
apice medio paullo producto et longitrorsum sulcato. &A. Long. 15, Lat 4 mill. 


2. H Graminis FABR. 


Pallide olivaceo-favescens; thorace, scutello, hemelytris et pectore dense distin- 
cteque, lateribus ventris remotius et subtilius punctulatis; macula parva rotundata fere 
in angulo interiore coril posita vittaque inferiore laterali corporis subpercurrente sor- 
dide flavo-albidis; alis dilute subinfuscato-vinaceis; membrana dilute fusco-vinacea, basi 


obscuriore; dorso abdominis lateribus subsanguineo-maculatis. 9. Long. 183, Lat. 
43 mill. 


Lygeus Graminis FABR. Syst. Rhyng. p. 216. 55. (1803). 
Patria: India orientalis. (Mus. Havn.) Patriam Americam meridionalem incor- 
recte indicavit Fabricius. 


Quoad staturam, puncturam et formam partium H. javanico DALL. maxime affinis, antennis paullo minus 
gracilibus. Corpus elongatum, subcompressum. Amntenne longe, articulo primo thoraci longitudine subaquali, 
secundo primo distincte nonnihil longiore, tertio primo nonnihil breviore, quarto mutilo in exemplo typico. Ro- 
strum articulo tertio articulo secundo mnonnihil longiore (in uno exemplo his articulis zeque longis), articulo 
quarto tertio sublongiore. Thorax antrorsum modice declivis, intra margines laterales anticos levissime impres- 
sus, his marginibus rectis, obsoletissime densissimeque crenulatis, angulis lateralibus rectis, haud rotundatis, paullo 
prominulis. Scutellum paullo longius quam latius. Abdomen vix ampliatum. 


a. Articulo ultimo antennarum leviter incrassato; femoribus posterioribus inermibus, haud incrassatis. 
— Catorhintha STAL. 

aa. Articulo ultimo antennarum valde incrassato, fusiformi; femoribus posterioribus nonnihil incrassatis, 
subtus spinulosis; capite longiore et magis porrecto quam apud Catorhintham. — Nirovecus STÅL. 


60 (GFSKNANE, 


CLETUS STåL. 


1. C€. Pugnator FArr. 


Oblongus, stramineus, supra obscurior, ferrugineo-fusco-punctatus, thoracis parte 
declivi dilutiore, dilutius punctata, subalutacea; articulo quarto antennarum, dorso ab- 
dominis, maculis punctiformibus tribus lateralibus pectoris, maculis punctiformibus ven- 
tris in series quattuor vel sex dispositis, punctoque basali exteriore coxarum nigris; 
maculis duabus pone medium dorsi abdominis limbogque angusto exteriore corii ultra 
medium stramineis; macula parva levigata prope angulum interiorem ad marginem api- 
calem corii albida, levigata; membrana vix infuscata; alis sordide hyalinis. S. 2. Long. 
0 ICA & au 

Cimex pugnator FABR. Mant. ins. II. p. 287. 84. (1787). 

Coreus pugnator FABR. Emnt. syst. IV. p. 130. 13. (1794); Syst. Rhyng. p. 197. 
26. (1803). 

Patria: Tranquebar. (Mus. Havn. et FABRICH.) 

Ad divisionem c generis Cleti (Hem. afr. IL. p. 75) pertinet. OC. trigono STÅL affinis, nonnihil angu- 
stior, angulis lateralibus thoracis minus productis, apice imo tantum nigricantibus, abdomine dorso fere toto, 
nec lateribus solis, nigro, ventre obsoletius et parcius nigro-consperso, differt. Caput pone antennas inerme, tylo 
a latere viso obsolete minuteque suberenulato. Antenne articulo primo capite paullo longiore et articulo tertio 
paullo breviore, articulo secundo tertio nonnihil longiore, quarto et primo longitudine subaqualibus. Thorax 
marginibus lateralibus anticis obtusis, angulis lateralibus extrorsum productis, acutis, anterius subtilissime, poste- 
rius paullo distinctius serrulatis, apice gracilioribus. 


2. 0. Calumniator FABR. 


Flavo-testaceus, subtus pallide flavescens, totus granulatus; membrana alisque 
sordide hyalinis; abdomine dorso aurantiaco; margine imo interiore connexivi ante me- 
dium nigro; punctis tribus prostethii, uno mesostethil et uno metastethii, maculis mi- 
nutis ventris in series sex dispositis maculaque punetiformi coxarum nigris; thorace 
posterius paullo obscuriore, angulis lateralibus in spinam mediocrem, magnam ad par- 
tem nigram, extrorsum vergentem, productis; margine exteriore ultra medium macu- 
laque parva ad marginem apicalem prope angulum interiorem corii pallidis, laevibus; 
antennis corpore nonnihil brevioribus, articulo primo articulo secundo nonnihil breviore 
sed articulo tertio longitudine subequali, quarto tertio panllo breviore; capite inermi. 
AA Long. 10, Lat. 33 mill. 

Coreus calumniator FABR. Ent. syst. IV. p. 131. 16. (1794); Syst. Rhyng. p. 198. 
29. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. FABRICI.) 

Ad divisionem generis c pertinet. Statura fere OC. ochracei, qui a FABRICIO cum hac specie est confusus, 


sed major, spina angulorum lateralium thoracis graciliore, fere ut apud C. bipunctatum formata, tamen paullo 
breyiore, et ceteris divergit. 


3. CO. lanciger FABR. 
Coreus lanciger FABR.' Ent. syst. IV. p. 128. 7. (1794); Syst. Rhyng. p. 195. 17. 
(1803). 


(DR 
— 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


Cletus lanciger STAL, Hem. afr. II. p. 79. 8. (1865). 
Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Hayvn.) 


CLETOMORPHA Maryzr. 


1. €. hastata FABR. 


Straminea, antennis pedibusque exceptis sat dense fusco vel subferrugineo-pun- 
ctata; capite, thoracis parte declivi lineaque longitudinali levigata, pectore vittaque 
lata obliqua laterali ventris, ante segmentum quartum usque ad marginem extensa, palli- 
dioribus vel pallidius punctatis; fascia angusta prosteriore corii albida, lexvigata, extus 
minus distimeta; membrana alisque infuscatis; abdomine dorso pallide subaurantiaco; 
macula parva apicali segmenti secundi, fascia apicali segmenti tertii, segmento quarto 
toto, basi et apice segmentorum quinti et sexti connexivi fuscis; capite spinulis armato. 
2. Long. 8-83, Lat. 3 mill. 

Cimex hastatus FABR. Mant. ins. IL p. 287: 88. (1787). 

Coreus hastatus FABR. Ent. syst. IV. p. 132. 21. (1794); Syst. Rhyng. p. 199. 
37. (1803). 


Patria: Tranquebar. (Mus. Havn.) 


C. bellule simillima. Caput spinulis pluribus, una pone oculos, duabus ante ocellos, una pone antennas, 
duabus fere inter antennas nonnulisque minoribus in tylo armatum. Antenn graciles, articulo primo basi su- 
perne spinula armato, capiti longitudine subaquali et tertio vix breviore, articulo secundo tertio nonnihil lon- 
giore, quarto tertio nonnihil breviore. Thorax valde declivis, marginibus lateralibus spinis pluribus, magnitudine 
variabilibus, pallidis armatis, angulis lateralibus extrorsum et levissime sursum productis, acutissimis, obscuriori- 
bus, apice imo nigris, posterius inzequaliter denticulatis. Abdomen utrimque rotundato-ampliatum, angulis api- 
calibus segmenti secundi vix, segmenti tertii levissime prominulis, angulis apicalibus segmentorum quarti et 
quinti retrorsum acute distincteque productis, angulis segmenti sexti acutis, fere ultra anum extensis. 


2. &€0. Elevator FABR. 


Griseo-straminea, supra obscurius, subtus cum ecapite et thoracis parte declivi 
pallidius punetata; corio pone medium maculis tribus vel quattuor parvis et obsoletis, 
in seriem transversam dispositis, pallidioribus, sublevigatis vel punctis rarioribus instru- 
ctis, notato; membrana alisque infuscatis; abdomine dorso sordide subaurantiaco; con- 
nexivo fusco, segmentis stramineo-fasciatis; pedibus minutissime obsoleteque acervatim 
fusco-punctatis. 9. Long. 11, Lat. 4 mill. 

Coreus elevator FABR. Syst. Rhyng. p. 194. 11. (1803). 


Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


C. hastato major, capite ante antennas magis producto et minus declivi, angulis segmenti tertii abdomi- 
nis magis et acutius, angulis segmentorum posteriorum abdominis minus productis, angulis segmentorum quarti 
et quinti subrectis, vix acutis. Caput pone oculos spinula minuta obsoleta armatum, praeterea inerme. Antenna 
articulo primo inermi, capite vix longiore et articulo secundo distincte breviore, articulo tertio et quarto mutilis 
in exemplo typico. Thorax antice tuberculis duobus parvis acutiusculis appropinquatis instructus, marginibus 
lateralibus anticis dentibus tribus, uno anteriore majore, duobus pone medium sitis parvis, armatis, angulis latera- 
libus extrorsum modice productis, acutis, posterius ad hemelytrorum marginem dente distincto preditis. Maculx 
tres parvae laterales pectoris nigre. 


62 CSHASTVAN, 


PLINACHTUS SrtTåL. 


1. P. acicularis FABR. 

Distincte punctatus, supra varicolor, subtus sanguineus; rostro nigro-fusco, arti- 
culo primo et basi articuli secundi albidis; membrana fusca; pectoris maculis laterali- 
bus sex, tribus ad marginem lateralem et tribus ad coxas, anterioribus inter has inter- 
dum dificientibus, maculis marginalibus parvis abdominis nec non hujus apice dorsali 
violaceo-nigris. &S. 9. Long. 12-17, Lat. 33-5 mill. 

Alydus acicularis FABR. Syst. Rhyng. p. 251. 14. (1803). 

Var. a. — Supra cum capite, antennis pedibusque violaceo-nigricans, linea trans- 
versa basali capitis, lineis duabus longitudinalibus thoracis, antrorsum convergentibus et 
anterius confluentibus, nec non margine exteriore corii ultra medium subsanguineis. 


Leptoscelis ventralis Dar. List of Hem. II. p. 458. 10. (1852). 


Var. b.— Supra flavescente-sanguineus; capite, antennis pedibusque sanguineis, 
his violaceo-indutis, antennarum articulis primo, secundo et tertio apice, maculis duabus 
parvis basalibus capitis, maculis duabus anticis thoracis, apice scutelli tarsisque nigris; 
fasciola subbasali capitis flavo-albida. 


Patria: Tranquebar. (Mus. LUND.) 


Antenne graciles, articulis secundo et tertio teretibus, apice vix vel levissime incrassatis. Thorax angu- 
lis lateralibus spina gracili, sursum et antrorsum et levissime extrorsum vergente, armatis. 


Subf. Alydida STAL. 
Div. Alydida STAL. 


HYALYMENUS A. et S. 
Tivarbus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 459. 


1. H. dentatus FArr. 
Alydus dentatus FABR. Syst. Rhyng. p. 249. 3. (1803). 
Hyalymenus dentatus A. et S. Hist. des Hém. p. 224. 2. pl. 5. fig. 3. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. SmmrT. (Mus. LUND.) 


Segmenta tria ultima abdominis in angulis apicalibus spinosa, segmentum tertium ibidem inermi. 


2. H vespiformis FABR. 
Alydus vespiformis FABR. Syst. Rhyng. p. 250. 8. (1803). 
Hyalymenus vespiformis A. et S. Hist. des Hém. p. 224. 1. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SBEHESTEDT.) 


3. IL (Tivarbus) tarsatus FABR. 

Testaceo-flavescens; maculis tribus minutissimis obsoletis thoracis, duabus appro- 
pinquatis anterioribus et una in margine basali, apice imo scutelli, maculis tribus late- 
ralibus pectoris prope coxas, una parva in prostethio, una maxima in mesostethio, unaque 
sat magna in metastethio, nec non disco elongato ventris pallidissime flavescentibus, 


HEMIPTERA FABRICIANA. 632 


disco ventris utrimque late fusco-limbato; tibiis posticis et interdum femoribus posticis 
apicem versus testaceis, illis obscuris, apud feminam medio late pallescentibus. &. 9. 
Long. 14-17, Lat. 23-3 mill. 

Var. a. — Pallescens, uti supra deseriptus coloratus, dorso abdominis fere toto vel 
apice nigricante. 

Alydus tarsatus FABR. Syst. Rhyng. p. 250. 9. (1803). 

Var. b.— Plus minus infuscatus vel fusco-testaceus, dorso abdominis nigro-fusco; 
maculis pallidis pectoris haud conspicuis. 

Alydus atratus FABR. Syst. Rhyng. p. 251. 12. (1803). 

S Angulis apicalibus segmentorum abdominis tertii et quinti spina parva, an- 
gulis segmentorum quarti et sexti spina majore armatis; femoribus posticis subrectis, 
plus minus inerassatis, basi gracilioribus, subtus paullo ante medium spina magna, raro 
duplicata, et pone medium dentibus pluribus obtusiusculis parvis, totis vel apice nigris, 
serie duplici positis, armatis; tibiis posticis compressis, latitudine variabilibus, plus minus, 
interdum valde curvatis, subtus ante medium leviter rotundato-ampliatis, medio crenu- 
latis, apicem versus quam medio paullo latioribus, margine inferiore acuto, medio obtuso. 

9. Angulis segmentorum abdominis imermibus; femoribus posticis minus incras- 
satis, subtus pone medium spinis majusculis quattuor et pone spinas duas apicales den- 
ticulis pluribus minutis armatis; tibis posticis gracilibus, sublinearibus, leviter compres- 
sis, leviter curvatis, margine inferiore apicem versus acuto, medio haud crenulato. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND et SEHESTEDT.) 


Hzac species maxime variat quoad magnitudinem corporis et formam, crassitiem latitudinemque pedum 
posticorum. Caput non nisi obsoletissime punctatum. Thorax, scutellum, hemelytra, prostethium totum, meso- 
stethium et metastethium posterius sat dense distineteque punctata. Thorax prope apicem transversim leviter 
impressus, ante impressionem parcius et subtilius punctatus, apice capite cum oculis distincte angustior, angulis 
anticis obtusiuscule rotundatis, angulis lateralibus in spinam mediocrem, paullo variabilem, extrorsum et leviter 
sursum vergentem, productis. Mesostethium et metastethium, basi excepta, laeviuscula, macula pallida vel spatio 
ab eadem occupando remote distincteque punctata. 


4. H. (Tivarbus) sinuatus FABR. 


Dilute flavo-testaceus, capite subtiliter remoteque granulato; thorace, scutello, 
hemelytris, prostethio et basi mesostethii et metastethii distinete punctatis, thorace po- 
stethiogue anterius, excepta regione acetabulorum, lexevibus; antennis fusco-testaceis; spi- 
nis tuberculisque femorum posticorum tibiisque posticis nigris; apice imo scutelli den- 
ticulisque posticis thoracis pallidis. FS. Long. 16, Lat. 3 wmill. 

>. Angulis apicalibus segmentorum ventris tertii, quinti et sexti spina mediocri, 
angulis segmenti quarti spina magna armatis; femoribus posticis sat incrassatis, subtus 
tuberculis parvis vel granulis, in series duas, medio interruptas, dispositis, paullo pone 
medium spina crassa, breviuscula, retrorsum nutante, et apice spinulis nonnullis et spi- 
nis duabus majoribus armatis; tibis posticis compressis, versus medium angustatis, 
paullo pone medium .sub angulo obtuso incurvis, subtus inermibus et integris. 


Cimex sinuatus FABR. Mant. ins. II. p. 290. 110. (1787). 
Lygeus sinuatus FABR. Ent. syst. IV. p. 143. 29. (1794). 


64 (CIRSIAN 


Alydus sinuatus FABR. Syst. Rhyng. p. 249. 4. (1803). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRIOIL.) 


H. tarsato similis et affinis. 


RIPTORTUS Står. 


1. R. pedestris FAR. 

Flavescente-cinnamomeus, flavescente-sericeus, limbo postico thoracis, vitta media 
limboque laterali inferioribus capitis pectoreque obscurius cinnamomeis, pectore prope 
coxas maculis flavo-albidis, levibus, notato; abdomine pedibusque pallide flavescentibus, 
illius dorso flavescente-olivaceo, pallido-bimaculato, connexivi maculis fuscis vel cinna- 
momeis; femoribus posticis dense fusco-cinnamomeo-conspersis; spina angulorum latera- 
lium thoracis nigra. . Long. 16, Lat. 3 mill. 

Cimex pedestris FABR. Syst. Ent. p. 727. 156. (1775); Spec. ins. II. p. 375. 224. 
(1781); Mant. ins. II. p. 307. 292. (1787). 

Gerris pedestris FABR. Ent. syst. IV. p. 190. 11. (1794). 

Lygeus pedestris FABR. Ent. syst. Suppl: p. 539. 29-38. (1798). 

Alydus pedestris FABR. Syst. Rhyng. p. 252. 17. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. FABrIoH.) Exempla duo, inter que exemplum 
capite destitutum a FABRICIO primum descriptum, adsunt. 


Caput obsolete punctulatum, tuberculis ocellos ferentibus lineaque inter ocellos et oculos ducta nigris. 
Thorax granulis conspersus, angulis lateralibus in spinam minorem, leviter retrorsum et valde sursum vergentem, 
productis, margine postico medio denticulo apice albido instructo. Scutellum apice imo flavo-albido. Hemelytra 

S stata. us punctatum; prostethio 1 a ethio maculis tribus, postica minuta aste- 
dense punctata. Pectus punetatum; prostethio macula una, mesostethio maculis tribus, tica minuta, metaste 
thio maculis duabus lzevibus mediocribus notato, hujus angulo postico flavescente-albido. Venter vittis angustis 
duabus, in segmento quarto conjunctis, notatus. Femora postica recta, sat incrassata, basi gracilescentia, subtus 


basin versus tuberculis, dein spinis, longitudine sensim crescentibus, et prope apicem spinulis pluribus nigris ar- 
mata. Tibie postice leviter curvatee. 


2. RR. fuscus FABR. 
Lygaeus fuscus FABrR. Ent. syst. Suppl. p. 539. 30-1. (1798). 
Alydus fuscus FABR. Syst. Rhyng. p. 249. 6. (1803). 
Patria: India orientalis. (Mus. FaABricH et Havn.); Bengalia. (Mus. Holm.) 


R. pedestri maxime affinis, obscurior et pectoris maculis pallidis levibus minoribus, in metastethio fere 
oblitteratis, differt. 


Exemplum bengalense Musei Holmiensis cum typo contuli. 


3. R. linearis FABR. 

Cinnamomeus, griseo-sericeus, thorace, scutello, hemelytris lateribusque pectoris 
distinete punctulatis; articulo antennarum primo, parte basali excepta, nec non apice ar- 
ticulorum secundi et tertii, parte basali superiore pone ocellos et inter oculos et ocellos 
nec non parte inferiore capitis, apice imo angulorum lateralium nonnihil reflexorum 
thoracis, sternis discoque ventris nigricantibus; vitta laterali continua, per caput et pe- 
ctus extensa, utrimque nigro-limbata, lateribus vittulaque anteriore ventris, macula mi- 


nutissima media marginis basalis thoracis apiceque imo scutelli flavo-albidis 9. Long. 
13, Lat. 23 mill. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 65 


Cimex linearis FABR. Syst. Ent. p. 710. 62. (1775); Spec. ins. IL p. 353. 89. 
(1781); Mant. ins. II. p. 290. 113. (1787). 

Lygeus linearis FABR. Ent. syst. IV. p. 144. 32. (1794). 

Alydus linearis FABR. Syst. Rhyng. p. 250. 10. (1803). 

Alydus dentipes H. S. Wamnz. Ins. VIL p. 99. fig. 867. (1848). 

Patria: China. (Mus. Havn.) 


4. R. dentipes FABR. 
Cimex dentipes FABR. Mant. ins. p. 290. 112. (1787). 
Lygeus dentipes FABrR. Ent. syst. IV. p. 143. 31. (1794). 
Alydus dentipes FABR. Syst. Rhyng. p. 249. 7. (1803). 
Patria: Sierra Leona. (Mus. Havn.) 


Hec species a BR. flavo-vittato STÅL vix differt nisi magnitudine nonnihil minore angulisque lateralibus 
thoracis spina.graciliore armatis. 

Obs. In Museo FasrIcIt sub nomine A. dentipedis adest alia species"), ad Alydum STÅL pertinens. 
Exemplum Musei Havniensis tamen verum typum existimo; species numerosas, a DALDORFF, ISERT, PFLUG et 
aliis Museo Havniensi donatas, secundum exempla in Museo illo adhuc restantia et schedula typum significante 
notata descripsit FABRICIUS; exemplo ÅA. dentipedis in Musei Havniensi asservato, a PFLuG certe donato, schedula 
typum significans re vera est affixa. In descriptione A. dentipedis preeterea dixit FABRICIUS: »statura et summa 
affinitas sequentis» (= A. linearis). 


TUPALUS Står. 
1. T. areuatus FABR. 
Lygeus arcuatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 538. 21-2. (1798). 
Alydus arcuatus FABR. Syst. Rhyng. p. 248. 1. (1803). 
Tupalus arcuatus STAL, Hem. afr. II. p. 95. 1. (1865). 
Patria: India orientalis. Dom. DaALrporer. (Mus. Havn.) 


Im exemplo typico articulus ultimus antennarum nigro-fuscus, basi flavo-testaceus. 
J SS 2, 


ALYDUS FABR. 
StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 458. 


1. ÅA. calearatus Lin. 
Lygeus tibialis FABR. Ent. syst. Suppl. p. 541. 93-4. (1798). 
Alydus tibialis FABR. Syst. Rhyng. p. 252. 16. (1803). 
Alydus calcaratus FreB. Eur. Hem. p. 226. 1. (1861). 
Patria: India orientalis. (Mus. FABRICI.) 


”') Alydus dentipes Mus. FaABR. — Sordide flavo-albidus, dilute ferrugineo-conspersus; vitta angusta superiore 
posteriore capitis fuscescente; vitta lata media antrorsum angustata limbogque laterali partis inferioris capitis, 
sternis vittaque media ventris mnigris; pectoris limbo laterali lato subsanguimeo-fusco; femoribus, basi ex- 
cepta, sanguineo-indutis, posticis pone medium utrimque infuscatis, rectis, sensim nonnihil incrassatis, subtus 
pone medium spinis sex vel septem, apicem femorum versus sensim magnitudine crescentibus, spinulisque 
duabus subapicalibus armatis; tibiis apice tarsisque fuscis, his basi pallidis, tibiis posticis rectis, gracilibus, 
femoribus coxisque posticis ad unum longitudine subzaequalibus; capite acute triangulari, eque longo ac cum 
oculis valde prominulis lato. &A. Long. 10, Lat. 2 mill. 

Exemplum descriptum valde mutilum, thorace destructo. 


K- Vet.-Ak. Handl. B. 7. N:o 11. 9 


66 CO SDAL, 


Exemplum typicum A. tibialis, cujus patriam certe incorrecte indicavit FABRICIUS, ab exemplis europeis 
ÅA. calcarati nullo modo divergit. - 


Div. Gerrida STÅL. 


GERRIS FABR. 
Står, Hem. afr. II. p. 87. (1865). 
Leptocorisa LATR. Fam. nat. p. 421. (1825). 


a. Segmento anali marium apice umnistnuato. (Species americane.) 


1. G. filiformis FABR. 

Pallidissime testaceo-flavescens, thorace, clavo lateribusque fere totis pectoris dense 
distineteque punctatis; antennis magis testaceis, articulis secundo et tertio apice imo 
infuscatis, ultimo obscuro, basi pallescente; lineola laterali capitis pone antennas sita, 
in apicem thoracis continuata, margine interiore clavi, linea obtuse angulata coril, mar- 
ginem anguli interioris usque ad venulam membrane, hujus areolam basalem terminan- 
tem, sequente, nec non hac venula fere tota fuscis; membrana tota vitrea; abdomine 
dorso in sordide subsanguineum vergente. &. 2. Long. 13-15, Lat. 13-3 mill. 

>. Segmento anali sat profunde sinuato, angulis ad simum productis, acutis. 

Cimex filiformis FABR. Syst. Ent. p. 727. 157. (1773); Spec. ins. IL: p. 375. 225. 
(1781); Mant. ins. II. p. 308. 293. (1787). 

Gerris filiformis FABR. Ent. syst. IV. p. 191. 12. (1794); Syst. Rhyng. p. 260. 1. 
(1803). 

Patria: Insule Americe. (Mus. Havn.); Cuba. (Mus. Holm.) 

Differt a G. tipuloide DE GEER, cujus exemplum mutilum typicum examinavi, statura minore et graciliore, 
articulo secundo antennarum articulo tertio minus distincte breviore, margine apicali corii ad areolam membranze 
fuscescente, area basali membrane decolore, nec infuscata, femoribus apice concoloribus vel in aurantiacum vix 
vergentibus, nec distincte aurantiacis. 

aa. Seqmento amali marium apice late truncato, medio leviter producto, vel a po- 
stico viso distincte bisinuato. (Species mundi antiqui.) 


2. G. angustatus FABR. 

Cimex angustatus FABR. Mant. ins. II. p. 308. 300. (1787). 

Gerris angustatus FABR.  Ent. syst. IV. p. 191. 14. (1794); Syst. Rhyng. p. 262. 
8. (1803). 

Gerris oratorius FABR. Ent. syst. IV. p. 191. 13. (1794); Syst. Rhyng. p. 261. 3. 
(1803). 

Myodochus trinotatus H. S. Wanz. Ins. VIII p. 95. fig. 863. (1848). 

Leptocorisa maculiventris DaiL. List of Hem. II. p. 484. 6. (1852). 

Patria: China. (Mus. FABrioH.); India orientalis. (Mus. SEHESTEDT.); China, Java, 
Manilla, Sidney. (Mus. Holm.) 


Species maxima generis mihi cognita. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 67 


3. G. varicornis FABR. 
Gerris varicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 260. 2. (1803). 
Gerris apicalis STÅL, Hem. afr. II. p. 88. 1. (1865). 
Patria: Tranquebar. Dom. DaALDorFF. (Mus. LUuND.); China, Malacca, Insula Foua, 
Ceylon, Sierra Leona. (Mus. Holm.) 


Subf. Pseudophloeida STÅL. 
CLAVIGRALLA Sri. 


1. C. acantharis FABR. 

Obscure ferruginea vel fusco-ferruginea, remote flavescente-griseo-subtomentosa; 
thorace, scutello pectoreque distincte, hemelytris obsoletius, minus dense punctatis; an- 
tennis, hemelytris, maculis disci vittaque erosa laterali ventris, coxis, trochanteribus, 
femoribus basin versus, tibiis tarsisque flavescente-lividis; basi, apice annuloque obsoleto 
tibiarum dilute fusco-ferrugineis; thorace disco distinctissime quadrispinoso. &. Long. 
95, Lat. 3 mill. 

Lygeus acantharis FABR. Syst. Rhyng. p. 206. 16. (1803). 

Patria: China. (Mus. SBHESTEDT.) 


Ad divisionem c generis (Hem. afr. II. p. 107) referenda, C. horride affinis, angulis lateralibus thoracis 
acutioribus, gracilioribus, lateribus capitis ante oculos subparallelis, nec usque ad antennas distincte divergen- 
tibus, spinis distinctissimis quattuor disci thoracis, duabus anterioribus altioribus, crassis, duabus posterioribus 
quam illis minus distantibus et minoribus, obtusioribus, angulis posticis thoracis retrorsum dentato-prominulis 
presertim differt. Thorax marginibus lateralibus anticis obtusis, mermibus, angulis lateralibus in spinam acu- 
tissimam gracilem extrorsum sat longe productis, ante apicem granulis lzevigatis conspersis. Scutellum convexi- 
usculum, subgranulatum. Spine marginales abdominis nigricantes. 


Subf. Rhopalida STÅL. 
HARMOSTES BURM. 


1. H serratus FABR. 
Acanthia serrata FABR. FEnt. syst. IV. p. 75. 32. (1794). 
Coreus gravidator FABR. BEnt. syst. IV. p. 133. 22. (1794). 
Syrtis serrata FABR. Syst. Rhyng. p. 123. 6. (1803). 
Coreus gravidator FABR. Syst. Rhyng. p. 199. 38. (1803). 
Harmostes perpunctatus DarL. List of Hem. IL p. 521. 3. (1852). 
Patria: Insule Americe meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. Havn.); India orientalis. 
(Mus. Tottianum, Mus. Havn.) 
SERINETHA SPIN. 


1. SS. sanguinolenta FABR. 
Cimez sanguinolentus FABR. Syst. Ent. p. 721. 118. (1775); Spec. ins. II. p. 365. 
163. (1781); Mans. ins. II. 300. 212. (1787). 
Lygeus sanguinolentus FABrR. Ent. syst. IV. p. 158. 79. (1794); Syst. Rhyng. p-. 
224. 99. (1803). | 


68 (OL SRA, 


Cimex cruentus FABR. Mant. ins. II. p. 301. 214. (1787). 

Lygeus cruentus FABR. Ent. syst. IV. p. 159. 81. (1794); Syst. Rhyng. p. 225. 
101. (1803). 

Leptocoris coturniz Burm. Handb. II. 1. p. 305. 3. (1835). 

Patria: America. (Mus. Havn. et FABrICIH.); India orientalis. (Mus. FABRICIL) 


Specimina obscura, superne in fusco-griseum vergentia, qualia in insulis America occidentalis occurrunt, 
descripsit FABRICIUS. ÄLygeus cruentus, qgquem in Museo FABRICI (nec in Mus. LuUNnpI) inveni, scutello rufe- 
scente, thorace fusco, linea media lateribusque rufescentibus insignis. 

Patriam Lygei cruenti incorrecte indicavit FABRICIUS. 


2. 8. rufo-marginata FABR. 
Lygoeus rufomarginatus FABR. Ent. syst. IV. p. 152. 56. (1794); Syst. Rhyng. p- 
220. 73. (1803). excl. syn. STOLLI. 
Serinetha rufomarginata Darr. List of Hem. II. p. 460. 3. (1852). 
Patria: India orientalis. (Mus. SBHESTEDT.) 


Caput superne pone antennas longitrorsum oblique impressum, tuberculo postoculari magno. Thorax 
collari distincto, leviter elevato, instructus, pone collare utrimque distincte emarginato. 


3. 8. abdominalis FABR. 
Lygceus augur FABR. Ent. syst. IV. p. 161. 88. var. (1794). ad partem. 
Lygeus abdominalis FABR. Syst. Rhyng. p. 226. 111. (1803). 
Sertinetha abdominalis DAL. List of Hem. II. p. 460. 2. (1852). 
Patria: Sumatra. Dom. DarporrFr. (Mus. LUND.) 


Thorax pone collare valde calloso-elevatum et distincte punctatum profunde impressus. 


4. S. Augur FABR. 
Serinetha augur Dani. List of Hem. II. p. 460. 1. (1852). 
Lygeus chalcocephalus FABR. Syst. Rhyng. p. 226. 110. (1803). exempl. fictitium. 
Patriam Indiam orientalem haud citavit FABricIus. (Mus. FABRICIH.) - 


Exemplo typico L. chalcocephali maxime mutilo caput Notobiti Meleagridis est adglutinatum! 


CORIZUS FALL. 


1. C. Lineola FABR. 

Cimex lineola FABR. Mant. ins. II. p- 302. 226. (1787). 

Lygeus Nneola FaBrR. Ent. syst. IV. p. 163. 95. (1794); Syst. Rhyng. p. 228. 

i (NV 

Rhopalus errans FieB. Eur. Hem. p. 233. 1. (1861). 

Patria: Insulxe Americe. (Mus. FABRICIH.) 

Specimen typicum, cujus patriam certe incorrecte citavit PABRICIUS, ab exemplis europeis minime divergit. 
2. OC. hyalinus FABR. 

Lygeus hyalinus FABrR. Ent. syst. IV. p. 168. 115. (1794). 

Coreus Iyalinus FABR. Syst. Rhyng. p. 201. 45. (1803). 


HEMIPTERA FABRICIANA. 69 


Rhopalus truncatus F1eB. Eur. Hem. p. 234. 4. (1861). 
Patria: Insule Americe. (Mus. Havn.) 


Specimina duo typica parviuscula, obscura, ad varietates a et b, uti a me in Hem. afr. descriptas, per- 
tinentia, ab exemplis europeis haud sunt distinguenda. 


3. €. Abutilon Rossi. 
Coreus crassicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 201. 46. (1803). 
Rhopalus Abutilon FreB. Eur. Hem. p. 233. 2. (1861). 
Patria: Europa. (Mus. FABRICI,) 


4. C. Side FABR. 
Lygeus Side FaABrR. Ent. syst. IV. p. 169. 116. (1794), 
Coreus Side FABR. Syst. Rhyng. p. 201. 47. (1803). 
Corizus Side Sin. Ann. ent. Ser. 3. VII p. 95. 32. (1859). 
Patria: America meridionalis. Dom. Prruc. (Mus. Havn.) 


"Fam. Lygeida Står. 


Subf. Blissida STAL. 


BLISSUS BUuRM. 


I. B. gibbus FABR. 
Anguste ovalis, niger, griseo-pilosus; hemelytris lividis, macula anguli apicalis 
corii nigra; membrana sordide albida; antennis pedibusque fusco-piceis. 9. Long. 43, 
Lat. 2 mill. 
Acanthia gibba FABR. Ent. syst. IV. p. 75. 33. (1794). 
Coreus gibbus FABR. Syst. Rhyng. p. 202. 52. (1803). 
Patria: India orientalis. - (Mus. FABRICI.) 


Caput parvum, parum productum, dense punctatum. Thorax dense punctatus, a basi antrorsum sensim 
levissime, apice magis rotundato-angustatus, tertia parte brevior quam latior. Scutellum dense punctatum, ni- 
grum! Pectus et venter dense punctata, in piceum vergentia. Rostrum inter pedes intermedios extensum. Fe- 
mora antica imermia. 


2. B. (Isehnodemus) oblongus FABR. 

Elongatus, niger, griseo-pilosulus; hemelytris, limbo abdominis, apice femorum 
omnium, basi femorum posteriorum, tibiis tarsisque testaceo-flavescentibus; basi mar- 
gineque commissurali clavi, linea longitudinali angulata, partem dimidiam posticam mar- 
ginis suturalis et partem anteriorem margimis apicalis corii sequente, corii linea longi- 
tudinali abbreviata ad margimem exteriorem fasciaque prope apicem nigris; membrana 
nigro-fusca, (angulo basali?) macula parva ad apicem corii apiceque flavescente-lividis. 
SA. 9. Long. 6-7, Lat. 13-135 will. 

Lygeus oblongus FABR. Syst. Rhyng. p. 232. 143. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


70 ENE SKI ANTAL, 


Statura fere B. Sallei (sec. figuram SIGNORETI). Caput thorace dimidio brevius, seque longum ac inter 
oculos latum. Antenne capite thoraceque simul sumtis vix longiores, tertia parte corporis paullo breviores, ar- 
ticulo primo apicem capitis paullo superante, articulo tertio articulo secundo distincte nonnihil longiore, quarto 
secundo vix longiore, secundo et tertio apice imo interdum piceis. Rostrum pone basin prostethii paullo pro- 
ductum, articulo primo capite breviore, pone oculos haud vel vix extenso. Thorax fere brevior quam basi latior, 
medio transversim leviter depressus, remote punctulatus, antrorsum ad medium leviter, dein magis rotundato- 
angustatus, basi quam apice fere plus duplo latior, marginibus lateralibus medio levissime sinuatis, ante sinum 
rotundatis, margine basali latissime sinuato, limbo basali lzevigato, nitidulo, interdum dilute piceo. Scutellum 
punctis raris adspersum, vix longius gquam latius. Hemelytra abdomine nonnihil breviora, impunctata. Pectus 
parce punctatum. Venter feminee segmento quarto medio brevissimo, posterius late profundeque sinuato, se- 
gmento quinto postice sinu profundissimo, usque ad segmentum quartum extenso, instructo, segmento sexto toto 
longitrorsum fisso, medio antrorsum longissime producto, per segmentum quintum ad segmentum quartum ex- 
tenso. Femora antica nonnihil incerassata, inermia. 


Subf. Lygeida STAL. 
LYG/EUS FABR. 


Subg. ÖNCOPELTUS STÅL. 


Articuli antennarum secundus et quartus longitudine subequales. Thorax carina 
longitudinali media, nunc subpercurrente, nunc abbreviata et tantum ante medium di- 
stinguenda, imstructus, latera versus, saltem ante medium, concaviusculus, margine po- 
stico inter scutellum et angulos posticos, presertim versus scutellum, plus minus dila- 
tato, medio plus minus distinete late sinuato. Scutellum plus minus tumidum, nunc 
convexum, nunc planiusculum, carina vel ruga longitudinali, saltem posterius distim- 
guenda, instructum. Corium pone partem tertiam basalem plus minus distincte amplia- 
tum. Metastethium postice truncatum vel rotundato-truncatum, angulis posticis subre- 
etis, apice plus minus rotundatis. Sulcus ostiorum odoriferorum marginibus valde tu- 
midis, extrorsum tumidioribus et apice extus conjunctis, instructus. Femora inermia. 
Caput subtus totum vel disco vel saltem bucculis flavescens vel sanguineum. 


1. I. (Oneopeltus) varicolor FABRrR. 

Niger, capite subtus lituraque antice furcata superiore, maculis duabus aänteriori- 
bus longitudinalibus, subobliquis, oblique obtriangularibus thoracis, fasciis pectoris ven- 
trisque sanguineis; parte fere tertia basali fasciaque latissima subapicali partis coriacex 
hemelytrorum flavescentibus; membrana nigra impicta; rostro nonnihil pone seomentum 
primum ventris extenso. SS. 9. Long. 14-16, Lat: 4-5 mill. 

Lygeus varicolor FABR. Ent. syst. IV. p. 149. 49. (1794); Syst. Rhyng. p. 219. 
65. (1803); DarzL. List of Hem. II. p. 538. 16. (1852). 

Patria: Insula Trinitatis. Dom. Ryan. (Mus Havn. et FABRICI.) 


2. I. (Oncopeltus) aulicus FABR. 


Cimez awvlicus FABR. Syst. Ent. p. 718. 107. (1775); Spec. ins. II. p. 363. 148. 
(1781); Mant. ins. IL: p- 298.-193. (1787). 


Lygeus aulicus FABR. Ent. syst. IV. p. 151. 54. (1794); Syst. Rhyng. p. 220. 71. 
(1803); Darr. List of Hem. II. p. 538. 15. (1852). 


Patria: America. (Mus. FABrIcH.); Ins. St. Barthelemy. (Mus. Holm.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 71 


Subg. LYG2ZUS STÅL. 


Corpus oblongum. Articuli secundus et quartus antennarum longitudine sub- 
equales. Thorax carina longitudinali destitutus vel carma abbreviata, apicem haud 
attingente, instructus, basi truncatus, margimibus lateralibus fere totis rectis. Scutellum 
planum, depressum, ruga longitudinali instructum. Femora inermia. Metastethium 
postice truncatum vel rotundato-truncatum, angulis posticis subrectis, apice rotundatis. 
Caput subtus totum vel saltem bucculis totis flavescens vel albidum. 


3. I. (Lygseus) striatus FABR. 

Sordide flavo-albidus; antennis rostroque fusco-testaceis; tylo, macula media ma- 
culisque capitis duabus basalibus, cum macula media interdum confluentibus, nigris; 
thorace hemelytrisque leviter infuscatis; ruga transversa anteriore subcurvata impun- 
ctata, a medio retrorsum lineam emittente, macula vel vittula utrimque laterali margi- 
nibusque angustis antico et postico thoracis, nec non margine apicali cori pallidioribus; 
venis hemelytrorum obscuris, fuscescentibus; abdominis dorso, vitta angusta laterali lim- 
boque basali segmentorum ventris inter vittas dilute sangumeis; articulo secundo an- 
tennarum articulo tertio paullo longiore et articulo quarto subbreviore. 9. Long. 6, 
Lat. 2 mill. 

Coreus striatus FABR. Syst. Rhyng. p. 201. 50. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


L. pallipedi et obsoleto valde affinis videtur. Thorax multo brevior quam latior, margine antico margi- 
nibus lateralibus distincte longiore. 


4. I. (Lyggeus) variegatus .DE GEER. 
Lygeus pulcher FABR. Syst. Rhyng. p. 225. 104. (1803). 
Lygeus variegatus Darr. List of Hem. II. p. 539. 21. (1852). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


5. I. (Lygeus) pulchellus FABR. 
Lygeus pulchellus FaBR. Ent. syst. IV. p. 159. 83. (1794); Syst. Rhyng. p. 225. 
105. (1803); Darzr. List of Hem. II. p. 549. 55. (1852). 
Patria: Insula St. Crucis Ameriece. Dom. Priuvc. (Mus. Havn.) 


6. L. (Lygaeus) collaris FABR. 

Niger; bucculis, articulo primo rostri, margine angusto antico thoracis, margine 
angustissimo interiore venaque clavi, margimibus angustis exteriore et apicali nec non 
venis coril, pectoris margine antico, margine angusto postico margineque ad coxas par- 
tium pectoris, limbo angusto abdominis nec non apice coxarum trochanteribusque flavo- 
albidis; thorace pone medium angulisque posticis prostethii sanguineis. 9. Long. T, 
Lat. 2 mill. 

Lygceus collaris FABR. Syst. Rhyng. p. 230. 129. (1803). 

Patria: Insula St. Thomas. (Mus. SBHBRSTEDT-.) 


T2 CSKA 
Subg. STALAGMOSTETHUS STÅL. 


Corpus valde oblongum. Antenn&e breviuscule, articulo gquarto longo, articulis 
secundo et tertio ad unum paullo breviore, secundo tertio dimidio longiore. Thorax 
carina abbreviata, margimem anticum haud attingente, instructus, marginibus lateralibus 
pone medium sat rotundatis, margine postico recto, haud sinuato. Scutellum planurn, 
depressum, ruga anterius abbreviata instructum. Metastethium postice rotundato-trun- 
catum, angulis posticis subrectis, apice rotundatis. Sulcus ab ostiis odoriferis ductus 
subtilis. Femora marium subtus spinosa. BucculXe coccmer. Pectus nigrum, coccineo- 
maculatum. 

7. I. (Stalagmostethus) furcatus FABR. 

Cimex furcatus Mant. ins. II. p. 301. 218. (1787). 

Lygeus furcatus FABR. Ent. syst. IV. p. 160. 86. (1794); Syst. Rhyng. p. 226. 
108. (1803); Står, Hem. afr. II. p. 130. 8. (1865). 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


Subg. SPILOSTETHUS STÅL. 


Corpus plus minus oblongum. Antenne articulis secundo et quarto longitudine 
subequalibus. Thorax ruga longitudinali nulla vel obsoleta abbreviata, apicem haud 
attingente, instructus, margine basali recto. Scutellum planum, depressum, pone me- 
dium ruga longitudinali instructum. Metastethium postice obtuse rotundatum vel ro- 
tundato-subtruncatum, angulis posticis subrectis vel obtusiusculis, apice rotundatis. 
Sulcus ab ostis odoriferis ductus subtilis, marginibus vix vel leviter tumidis, extus 
haud conjunctis. Femora marium subtus sepissime spinis armata. Caput subtus totum 
vel saltem bucculis nigrum, his rarissime anguste coccineo-marginatis. Pectus coccineo- 
vel flavescente-maculatum. 


8. IL. (Spilostethus) trilimeatus FABR. 
Lygeus trilineatus FABrR. Ent. syst. IV. p. 157. 74. (1794); Syst. Rhyng. p. 223. 
93. (1803); Står, Hem. afr. II. p. 132. 11. (1865) i 
Patria: India. (Mus. FABrICH.); Terra capensis. (Mus. Holm.) 


9. I. (Spilostethus) familiaris FABR. 

Var. a. — Angulo basali membrane interiore albido. 

Cimexz familiaris FABR. Spec. ins. IL p. 363. 145. (1781); Mant. ins. II. p. 298. 
190. (1787). 

Lygeus familiaris FABR. Ent. syst. IV. p. 149. 48. (1794); Syst. Rhyng. p. 219. 
64. (1803). 

Var. b.— Membran angulo basali interiore concolore, nigro. 

Lygeus hospes FABr. Ent. syst. IV. p. 150. 50. (1794); Syst. Rhyng. p. 219. 66. 
(1803); StåL, Hem. afr. II. p. 136. not. (1865). 

Patria: India orientalis. (Mus. Lunp. et FABrIciH.); Tranquebar. (Mus. FABRICH.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. a 


Subg. GRAPTOLOMUS STÅL. 


Corpus oblongum. Antenne articulis secundo et quarto longitudine subeequali- 
bus. Thorax carina longitudinali nulla vel anterius abbreviata instructus, margine po- 
stico recto. Scutellum depressum, planum, ruga longitudinali instructum. Margo ex- 
terior corii leviter rotundatus. Metastethium postice truncatum vel subrotundato-trun- 
catum, angulis posticis subrectis, apice rotundatis. Sulcus ab ostiis odoriferis ducto 
distinctus, marginibus distimete tumidis. Femora inermia. Caput subtus nigrum, buccu- 
lis concoloribus. Pectus nigrum immaculatum, limbo laterali prostethii toto vel ad par- 
tem coccineo. 


10. I. (Graptolomus) turcicus FABR. 


Niger; capite, thoracis fascia pone medium, antice medio et ad margines laterales 
producta, postice lineam ad marginem posticum emittente, nec non limbo angulorum 
posteriorum, elavo ante medium, limbo latissimo interiore et apicali corii, limbo lato 
laterali prostethil pone medium, nec non segmentis quingque basalibus abdominis san- 
guineis; capite subtus, tylo regioneque ocellorum, maculis marginalibus abdominis ma- 
culisque ventris, in series duas medias dispositis, nigris; membrana dimidia apicem ab- 
dominis superante, nigro-fusca, angulo imo basali interiore albicante, preterea impicta. 
kons Corp: 83, Lat. S mu 

Lygeus turcicus FABR. Syst. Rhyng. p. 218. 61. (1803). 

Patria: New-York. (Mus. SEHESTEDT.) 


Subg. PYRRHOBAPHUS STÅL. 


Antenne longe, corpore circiter tertia parte breviores, articulis secundo et quarto 
longitudine subequalibus. Rostrum longum, articulo primo coxas anticas subattingente. 
Thorax carina longitudinali subtilissima utrimque abbreviata instructus, margine po- 
stico recto. Scutellum depressum, planum, pone medium longitudinaliter obtuse cari- 
natum. Metastethium postice oblique subsinuato-truncatum, angulis posticis acutis, 
apice rotundatis. Sulcus ab ostiis odoriferis ductus distinctus, marginibus tumidis. 
Femora inermia. 


11. I. (Pyrrhobaphus) leucurus FABR. 
Cimex leucurus FABR. Mant. ins. II. p. 299. 202. (1787). 
Lygeus leucurus FaABrR. Ent. syst. IV. p. 154. 65. (1794); Syst. Rhyng. p. 222. 
38. (PSD. 
Patria: Insula Amsterdam. (Mus. FABricn.); Manilla. (Mus. Holm.) 


Subg. GRAPTOSTETHUS STÅL. 


Antenne mediocres, corpore circiter dimidio breviores, articulis secundo et tertio 
longitudine subequalibus. Rostrum mediocre, articulo basali pone apicem prostethii 
nonnihil extenso, coxas anticas haud attingente. Thorax basi truncatus, carina longi- 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 10 


74 GAIS AT), 


tudinali nulla vel brevi obsoleta media instructus. Scutellum depressum, planum, pone 
medium obtuse carinatum. Metastethium posterius oblique truncatum, angulis posticis 
acutis, apice rotundatis. Sulcus ab ostis odoriferis ductus distinetus, marginibus di- 
stincte tumidis. Femora inermia. 


12. I. (Graptostethus) Servus FABR. 
Cimex servus FABR. Mant. ins. II. p. 300. 207. (1787). 
Lygeus servus FABR. Ent. syst. IV. p. 156. 72. (1794); Syst. Rhyng. p. 223. 91. 
(1803). 
Patria: China. (Mus. SEHESTEDT.) 


13. L. (Graptostethus) mendicus FABR. 


Testaceus, remote griseo-sericeus; tylo maculaque magna basali capitis, antennis, 
rostro, maculis thoracis quattuor magnis, in vittas duas medio coarctatas confluentibus, 
scutello, membrana, macula magna media laterali prostethii, mesostethio et metastethio, 
basi excepta, macula parva in angulis basalibus segmentorum omnium fasciaque abbre- 
viata apicali segomentorum tertii, quarti et quinti nec non segmento sexto ventris, ano 
pedibusque mnigris; macula parva subbasali media laterum partium pectoris atra; scu- 
tello maculis duabus parvis denudatis, carina pone medium testacea; fascia anteriore 
intus abbreviata limboque apicali membrane albidis; articulo primo rostri paullo pone 
basin capitis producto. 9. Long. 7, Lat. 235 mill. 

Cimex Mendicus FaABrR. Syst. Ent. p. 720. 115. (1775). 

Cimex mendicus FABR. Spec. ins. II p. 365. 158. (1781); Mant. ins. II. p. 300. 
206. (1786). 

Lygceus mendicus FABR. Ent. syst. IV. p. 156. 71. (1794); Syst. Rhyng. p. 223 
90. (1803). 

Patria: India orientalis. Dom. Darporrr. (Mus. Havn.) 


DL. fasciativentri et unimaculato valde affinis videtur. 


14. I. (Graptostethus) argentatus FABR. 


Sordide sanguineus, favescente-griseo-pilosus; antennis, rostro, maculis parvis 
duabus basalibus capitis, maculis quattuor thoracis, duabus parvis anticis, duabus ma- 
joribus posticis, scutello, exceptis linea media marginibusque lateralibus, membrana, 
maculis tribus parviusculis lateralibus pectoris, abdomine pedibusque nigris; elavo co- 
rioque nigricantibus vel subsanguineo-fuscis; angulo imo basali interiore, litura basali 
ad medium marginis basalis limbogue apicali membrane albidis. S. 9. Long. 73-83, Lat. 
24-3 mill. 

Lygeus argentatus FABR. Syst. Rhyng. p. 228. 120. (1803). 

Patria: Tranquebar. Dom. DALporer. (Mus. SBHBESTEDT.) 


Divisiones subgenerice Lygei hoc schemate facile sunt recognoscendeae: 

1(2). Scutello maxime tumido, sulco profundo et latiusculo percurrente instructo; thorace carina distinctissima 
percurreute instructo, marginibus lateralibus tumidis, pone medium rotundatis, margine posteriore ante 
hemelytra utrimque ampliato; margine exteriore corii rotundato, margine apicali versus angulum apica- 


201): 
3(4). 


4(3). 
36). 


6(5). 
7(8). 


8(7). 
9014). 


10(11). 
11(10). 


12015): 


13(12). 


14(9). 


15(20). 


16(17). 


17(16). 


18(19). 


19(18). 
20(15). 


21(22). 


22(21). 


23(24). 


HEMIPTERA FABRICIANA. 75 
lem rotundato; rostri articulo basali fere ad coxas anticas extenso; metastethio postice obtuse rotun- 
dato, angulis posticis -subrectis; marginibus sulei ab ostiis odoriferis ducti valde tumidis, subauriculatis; 
femoribus inermibus; bucculis coccineis. — Aulacopeltus SrtÅL. (L. excavatus FABR.) 


Scutello plano vel nonnihil tumido, sulco destituto, carina instructo. 


Thorace basi ante scutellum late sinuato; scutello plus minus tumido.-— Oncopeltus StåL. (L. fa- 
melicus FABR., varicolor FABR., alternans H. S., gutta H. S., fasciatus DALL., unifasciatus HAHnN, auli- 
cus FABR., luctuosus STÅL, sordidus DALL.) 


Thorace basi truncato; scutello depresso, plano, posterius raro convexiusculo. 


Articulo quarto antennarum articulo secundo multo longiore. — Stalagmostethus StåL. (L. furca- 
tus FABR.) 

Articulis antennarum secundo et quarto longitudine subaqualibus vel hoc illo paullo breviore. 

Thorace carina marginem anticum attingente instructo, anteriora versus inter carmam et margines late- 
rales tumescentes concaviusculo; rostro medioeri vel breviusculo; scutello longitrorsum carinato; me- 
tastethio postice truncato, angulis posticis rectis vel obtusiusculis; suleo ab ostiis odoriferis ducto di- 
stincto, marginibus distincte tumidis; femoribus inermibus, — Melanospilus Står. (CL. venustus BoEB., 
sternalis DALL., fimbriatus DALL.) 

Thorace carina logitudinali destituto vel carima abbreviata, marginem anticum haud attingente, instructo. 
Metastethio postice oblique truncato, angulis posticis acutis, apice rotundatis. 

Antennis rostroque longis, illis corpore tertia parte brevioribus, hujus articulo primo coxas anticas sub- 
attingente. — Pyrrhobaphus STÅL. (L. leucurus FABR.) 

Antennis rostroque mediocribus, illis corpore circiter dimidio brevioribus, hujus articulo primo ad vel 
nonnihil pone apicem prostethil extenso. 

Articulo primo rostri pone apicem prostethii distincte extenso. — Graptostethus Står. (IL. apicalis 
DALL., rufifemoratus SIGN., servus FABR., manillensis STÅL, maculicollis GERM. (= rubricosus STÅL), 
mendicus FABR., fasciativentris STÅL, unimaculatus SIGN., cardinalis STÅL et argentatus FABR.) 
Articulo primo rostri ad vel vix pone apicem prostethii extenso. — Lygseosoma SPIN. (L. reticulatus 
H. S., villosulus STÅL et bipunctatus DALL.) 


Angulis posticis metastethii subrectis vel obtusis, apice rotundatis; rostro mediocri. 
Capite subtus toto vel saltem bucculis nigris, his rarissime anguste rufescente-marginatis. 


Sulco ab ostiis odoriferis ducto subtili, interdum obsoleto, marginibus haud vel levissime tumidis, apice 
haud conjunctis; femoribus marium sspissime spinosis; pectore rubro-maculato. — Spilostethus STÅL. 
(EL. crudelis FABR., rivularis GERM., trilineatus FABR., teniatus STÅL, militaris FABR., elegans WOLFF, 
saxatilis Scor., hospes FABR., festivus THUNB., longulus DALL., mimus STÅL, decoratus STÅL, pacificus 
BoIsD.) 

Sulco ab ostiis odoriferis ducto distincto, marginibus distinete tumidis, extrorsum tumidioribus, apice 
conjunctis; femoribus inermibus; pectore nigro, impicto, vel limbo laterali prostethii toto vel ad partem 
rubro. : 

Margine exteriore corii medio vel pone medium leviter rotundato; thorace limboque laterali prostethii 
rubro-pictis. — Graptolomus STÅL. (L. equestris LiN., albo-notatus STÅL, creticus Luc., turcicus FABR., 
costalis H. S., apuans Rossri et punctato-guttatus FABR.) 

Margine exteriore corii recto; thorace pectoreque nigris, impictis. — Melanostethus Står. (IL. mar- 
ginatus THUNB.) 

Capite subtus rufo vel flavescente vel saltem bucculis totis rufis, flavescentibus vel albidis; sulco ab 
ostiis odoriferis ducto sxpissime distinceto et marginibus distincte tumidis imstructo. 

Thorace anterius regioneque sulculorum transversorum normalium depressis vel concaviusculis, margini- 
bus lateralibus pone medium rotundatis, sulculis illis uti littera s subcurvatis; scutello obtuse carinato; 
margine exteriore coril ultra medium recto; margine antico prostethii reflexo; metastethio' postice ob- 
tuse rotundato; margine postico laterum mesostethii versus medium distincte sinuato; sulco ab ostiis 
odoriferis ducto distincto, marginibus late leviterque tumescentibus; femoribus inermibus. — Microspi- 
lus StåL. (CL. contaminatus DALL., prozimus DALL.) 

Thorace anterius nec depresso, nec concaviusculo, ante sulculos transversos amteriores sepissime plus 
minus distincte transversim elevato, marginibus lateralibus fere totis rectis vel basi paullo rotundatis; 
margine postico laterum mesostethii recto vel levissime sinuato; suleis anticis thoracis interdum obsoletis. 


Scutello posteriora versus convexiusculo, non nisi apice imo longitudinaliter subcarimato; thorace retror- 
sum leviter ampliato, basi paullo latiore quam longiore; marginibus clavi subparallelis; sulco ab ostiis 


76 CESAR 


odoriferis ducto distincto, marginibus anguste tumidis; femoribus inermibus; corpore angusto. — Mela- 
nerythrus StåL. (ÅL. mactans STÅL.) 

24(23). Scutello carina obtusa distincta, ab apice retrorsum ad vel ultra medium extensa, instructo; clavo api- 
cem versus sensim subampliato. — Lygseus FABR., STÅL. (ÅL. variegatus DE GEER, canthostaurus H. S., 
circumseptus STÅL, pulchellus FABR., pallidocinctus STÅL, limbatipennis STÅL, pallescens STÅL, modestus 
STÅL, striatus FABR., Poeyi GUER., pallipes STÅL, obsoletus STÅL, cinctipennis STÅL, vittiscutis STÅL, 
maurus STÅL, erythropterus STÅL, pyrrhopterus STÅL, collaris FABR., flavo-marginellus STÅL, rubescens 
STÅL, circumlitus STÅL, fulvipes DALL. et concinnus DALL.) 


NYSIUS DAL. 


Subg. RHYPODES STÅL. 


Margo posticus thoracis inter angulos posticos et scutellum utrimque dilatatus, 
ad scutellum in angulum prominulis. 


1. N. (Rhypodes) zealandieus DaArr. 
Nysius zealandicus Darzr. List of Hem. II. p. 552. 1. (1852). 
Lygeus clavicornis FABR. Ent. syst. IV. p. 169. 117. (1794). ad partem. 
Coreus clavicormis FABR. Syst. Rhyng. p. 201. 48. (1803). 
Patria: Selandia. (Mus. LUNpD.); Hafnize. sec. FABRICIUM. 


Exemplum typicum in Museo Havniensi asservatum, schedulam localitate »Selandia» inscriptam ferens, a 
Nysio zealandico, qui »Novam Selandiam» inhabitat, haud est distinguendum. Havnia, capitalis regni danici, in 
insula Selandia est sita. 


Subf. Geocorida +) STAL. 


GEOCORIS FALL. 


1. & tricolor FABR. 


Niger, nitidus; capite flavescente-testaceo; articulis primo et quarto antennarum, 
margine angusto basali limboque laterali thoracis, apice imo scutelli, marginibus angu- 
stis antico et lateralibus prostethii pedibusque pallide stramineis; hemelytris lividis; 
membrana infuscata, postice late decolore; antennarum articulo primo apice nigro-fusco, 
articulis secundo et tertio apice imo pallidis. 9. Long. 43, Lat. 2 mill. 


Cimez tricolor FABR. Ent. syst. Suppl. p. 536. 176-7. (1798). 
Lygeus tricolor FABR. Syst. Rhyng. p. 238. 176. (1803). 
Patria: India orientalis. (Mus. SEHBESTEDT.) 


G. ochroptero F1EB. affinis videtur. Caput leve, latum, cum oculis apice thoracis latius. Oculi retror- 
sum oblique vergentes, marginem anticem thoracis tangentes. Antennarum articulus secundus tertio paullo 
longior et quarto paullo brevior. Thorax transversus, circiter duplo latior quam longior, antrorsum levissime 
angustatus, remote distincteque punctatus, angulis basalibus, margine basali fasciaque anteriore impunctatis, pun- 
tis limborum lateralium nigris, marginibus lateralibus medio levissime simuatis, margine antico pone oculos obli- 
quo. Scutellum  distincte punctatum, basi lineaque longitudinali subelevata levigatis. Hemelytra fusco-punctu- 
lata; clavo serie punctorum posterius abbreviata instructo; sutura clavi punctata; corio seriebus duabus puncto- 
rum instructo, serie alia suturam clavi totam sequente, serie altera ad marginem exteriorem posita, hunc margi- 
nem ultra medium sequente, ab eodem posterius paullo divergente, parte fere tertia apicali versus angulum 
apicalem punctulis sparsis instructa. Pectus dense distincteque punctatum, margine antico lavi. Venter latera 
versus longitrorsum rugulosus vel aciculatus. 


I) Ad hanc subfamiliam pertinet genus Epipolops EH. S. 


HEMIPTERA FABRICIANA. (td 
Subf. Cymida SrtåL. 
CYMODEMA SPIN. 


1. €, virescens FABR. 


Pallide testaceo-Aavescens; capite, thorace, scutello, hemelytris pectoreque sat 
dense distincteque punctatis; antennarum articulo ultimo fusco, articulo secundo primo 
longiore; membrana vitrea. 9. Long. 4, Lat. 13 mill. 

Acanihia virescens FABR. FEnt. syst. IV. p. 70. 12. (1794). 

Pingis virescens FABR. Syst. Rhyng.: p. 127. 11: (1803): 

Patria: Insule Americe meridionalis. Dom. Smmr. (Mus. Havn.) 

Caput 2eque longum ac latum, lineis duabus longitudinalibus impressis, inter antennas et ocellos cur- 
rentibus, leviter curvatis, instructum. Antenne capiti, thoraci scutelloque simul sumtis longitudine subzrequales, 
articulis primo valde, quarto leviter incrassatis, illo apicem capitis nonnihil superante, capite fere plus dimidio 
breviore, articulo secundo primo plus dimidio longiore, articulo tertio articulis primo et secundo ad unum lon- 
gitudime s2quali, articulis quarto et secundo que longis. Rostrum articulo primo fere ad marginem posticum 
oculorum extenso. Thorax paullo brevior quam latior, antrorsum sensim subsinuato-angustatus, ad angulos po- 
sticos levissime impressus, ruga longitudinali laviuscula, ab apice saltem ad medium extensa, instructus. Scu- 
tellum transversum, rectangulum, rugula longitudinali posteriore laevigata. Hemelytra levissime ampliata. Mem- 
brana quinquenervia, uti mihi videtur. Apex abdominis feminge sensim acuminatus. Fissura genitalis usque ad 
- segmentum quartum producta. 


Obs. Puncta duo approximata fusca in medio et tria ad marginem posticum elytrorum, de quibus ver- 
bat FABRICIUS, in exemplo Musei Havniensis, a SMIDT collecto, desunt. 


Subf. Rhyparochromida STÅL. 
PLOCIOMERA Say. 


1. P. serripes FABR. 


Nigra; maculis quattuor parvis obsoletis lobi postici thoracis ventreque obscure 
ferrugineis; antennis, rostro pedibusque pallide flavo-testaceis; hemelytris fusco-testa- 
ceis, lineola obsoleta interiore apiceque imo clavi, lineis duabus, una brevi interiore, al- 
tera a basi ad medium extensa, margine exteriore ultra medium lituraque transversa 
subapicali, ad marginem dilatata, corii sordide albidis; antennarum articulis tertio api- 
cem versus et quarto nigro-fuscis, hoc basi late albido-fasciato. ”. Long. 83, Lat. 2 mill. 

Lygeus serripes FABR. Syst. Rhyng. p. 236. 168. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 

P. tineodi Burm. valde affinis videtur. Caput cum oculis thoracis lobo antico nonnihil latius, paullo 
longius qguam latius. Antenne corporis longitudine, articulo primo dimidio capite nonnihil longiore, articulis 
secundo et tertio 2eque longis, quarto illis nonnihil longiore. Thorax nonnihil longior quam basi latior, lobo 
postico lobo antico fere dimidio latiore, hoc fere xeque longo ac lato, prope apicem pone collare distincte con- 


stricto, quam lobo postico subtilius punctato. Hemelytra punctulata. Femora antica nonmihil incrassata, spinis 
pluribus distinctis subtus armata. 


2. P. pieta FABR. 
Nigra; lobo postico thoracis apiceque abdominis in ferrugmeum vergentibus; apice 
imo scutelli, macula media clavi, corio ante medium, macula minuta in angulo interiore 
fasciaque angusta intus abbreviata, prope apicem sita, nec non metastethii angulis po- 


78 OK SRAD, 


sticis albidis; basi ima maculaque parva marginali ante medium corii nigricantibus; 
membrana vitrea; pedibus obscure ferrugineis, apice femorum, tibis tarsisque pallidio- 
ribus; prostethio parteque antica lobi postici thoracis albido-subserieris. 9. Long. (exc. 
capite) 33, Lat. 14 mill. 

Coreus pictus FABR. Syst. Rhyng. p. 202. 51. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smmr. (Mus. LUND.) 

Caput exempli typici mutilum. Thorax fere zeque longus ac latus, lobo antico lobo postico vix longiore, 
nonnihil angustiore, utrimque leviter rotundato, illo densissime, hoc remotius punctatis. Scutellum longius quam 
latius. Hemelytra pone medium cori paullo ampliata, clavo seriebus tribus, corio ad suturam clavi seriebus 
duabus punctorum fuscorum, his seriebus duabus anterius in unam conjunctis, corio preterea apicem versus 
sparsim et ad marginem exteriorem seriatim punctato. Pedes breviusculi, femoribus anticis valde incrassatis, 


apicem versus gracilioribus, subtus spinulis pluribus minutissimis et tribus vel quattuor distinctioribus armatis; 
tibiis anticis leviter curvatis. 


RHYPAROCHROMUS Curtis. 


Megalonotus FIEB. 


1. R. Chiragra FABR. 
Lygoeus chiragra FABR. Ent. syst. IV. p. 168. 113. (1794); Syst. Rhyng. p. 233. 
144. (1803). 
Megalonotus chiragra FieB. Eur. Hem. p. 182. 7. (1861). 
Patria: Hafnie. (Mus. LUND.) 


BEOSUS A. et S. 
STÅL, Hem. afr. II. p. 164. (1865). 


1. B. Rolandri Lin. 
Lygeus maroccanus FABR. Ent. syst. IV. p. 163. 96. (1794); Syst. Rhyng. p. 229. 
NA (MENAR) 
Rhyparochromus Rolandri F1ieB. Eur. Hem. p. 194. 3. (1861). 
Patria: Marocco. (Mus. SREHESTEDT.) 


2. B, sordidus FABR. 

Subelongatus, obscure fusco-ferrugineus; antennis, thoracis maculis quinque apicali- 
bus, media longitudinali, limbo laterali parteque dimidia posteriore, litura longitudinali 
anterius furcata apiceque imo scutelli, hemelytris, limbo laterali prostethii, angulo postico 
metastethii, regione acetabulorum, maculis marginalibus abdominis pedibusque pallidis- 
sime griseo-flavescentibus; articulis antennarum secundo et tertio fuscis; thoracis parte 
pallida posteriore ferrugineo-punctata, antice macula minuta levigata instructa, limbo 
laterali ante medium subinfuscato, litura angulorum posticorum fusca; litura scutelli 
hemelytrisque ferrugineo-punctatis, margine exteriore; leviusculo, macula parva pone 
medium marginis exterioris anguloque imo apicali fuscis; membrana pallidissime infu- 
scata, basi obscuriore, ad venas grisescente; femoribus remote fusco-conspersis, anticis 
subtus spimulis compluribus armatis. 9. Long. 83, Lat. 23 mill. 

Cimezx sordidus FABR. Mant. ins. II. p. 302. 231. (1787). 


HEMIPTERA FABRICIANA. (62) 


Lygeus sordidus FABR. Ent. syst. IV. p. 164. 101. (1794); Syst. Rhyng. p. 231. 
131. (1803). 
Patria: Tranquebar. (Mus. Havn. et FARRICI.) 


3. B. armipes FABR. 
Lygceus armipes FABR. FEnt. syst. IV. p. 164. 102. (1794); Syst. Rhyng. p. 231. 
1182; (803). 
Lygeus albostriatus FABR. Syst. Rhyng. p. 229. 122. (1803). 
Beosus albo-striatus STÅL, Hem. afr. II. p. 168. 6. (1865). 
Patria: Guinea. (Mus. LuNp.); Insule Americe. (Mus. FABRICIL) 
Exemplum typicum Lyge armipedis, cujus patriam incorrecte indicavit FABRICIUS, masculum est, fe- 


moribus anticis quam apud feminam crassioribus, membrana macula apicali grisea notata. 


EMBLETHIS FrtEB. 


1. E. Verbasci FABR. 
Lygeus Verbasci FABR. Syst. Rhyng. p. 235. 161. (1803). 
Emblethis platychilus F1eB. Eur. Hem. p. 197. 1. (1861). 
Patria: Germania. (Mus. FABRICIL.) 


Fam. Pyrrhocorida Står. 
Subf. Largida STÅL. 
PHYSOPELTA +=) AA. et S. 


1. P. festiva FABR. 


Oblonga, rufo-testacea, thorace pone medium distimete, scutello hemelytrisque 
subtiliter punctatis; antennis, rostro, capite, macula magna transversa pone medium tho- 
racis, scutello, elavo, fascia latiuscula media anguloque apicali corii, membrana, pectore, 
fascia abbreviata laterali incisurarum ventris pedibusque nigris; membrana apice lurido- 
limbata; alis infuscatis; limbo laterali prostethii et limbo postico metastethiil testaceis; 
articulo quarto antennarum sordide stramineo, apice infuscato. &. 9. Long. 16-17, Lat. 
6-7 mill. 

Lygeus festivus FABR. Syst. Rhyng. p. 220. 70. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 

Antenna longae, apud marem corpore vix breviores, apud feminam capiti, thoraci corioque simul sumtis 
longitudine subaquales, articulo primo apud marem capiti et thoraci ad unum longitudine aequali, apud feminam 


partibus iisdem corporis paullo breviore, articulo secundo primo vix breviore, articulo ultimo secundo paullo 
breviore, sed tertio fere dimidio longiore. Caput fere xque longum ac cum oculis latum. Thorax transversus, 


') In Hem. afr. III. p. 2. lege: 
13(14). Articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum longiore. — Lohita A. et S. 
14(13). Articulo primo antennarum capiti thoracique ad unum longitudine axXquali vel breviore. — Physo- 
pelta A. et 5. 


80 GAÄSTAN 


basi quam apice saltem duplo latior, pone medium ruga subtili longitudinali lavigata instructus, marginibus la- 
teralibus leviter obtusatis, vix sinuatis. Corium pone medium leviter ampliatum. Femora antica subtus multi- 
spinulosa, apud marem incrassata, paullo elongata et distinctius spinosa; femora posteriora maris spinulis minu- 
tis numerosis armata, apud feminam inermia. Rostrum coxas posticas subattingens. 


2. P. Schlanbuschii FABR. 


Cimex Slanbuschii FABR. Mant. ins. II. p. 299. 204. (1787). 

Lygeus Slanbuschii FABR. Ent. syst. p. 155. 68. (1794). 

Lygeus Schlanbuschu FABR. Syst. Rhyng. p. 222. 85. (1803). 

Physopelta Schlanbuschii Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 391. 5. (1863). 
STOLL, Pun. fig. 273. 

Patria: China. Dom. ScHLAnBuscH. (Mus. Havn.) 


LARGUS HAREN. 


1. LIL. Lineola IL. 


Niger; articulo apicali antennarum, apice excepto, parte plus quam dimidia po- 
steriore thoracis, apice scutelli, hemelytris, limbo laterali prostethii pone medium an- 
gulisque apicalibus metastethii pallide flavescentibus; abdomine dilute suberoceo; pun- 
ctis nonnilis partis posterioris thoracis, fascia utrimque abbreviata et angustata incisurae 
prime maculisque lateralibus ventris in series duas dispositis nigris, maculis seriei in- 
terioris minutis, ad basin segmentorum sitis; hemelytris parce fusco-punctatis, poste- 
rius sordide incarnatis; membrana flavescente-grisea, basi fusca. &. 9. Long. 13, Lat. 
5 mill. 

>. Femoribus anticis subtus apicem versus spinis magnis tribus, intermediis et 
posticis subtus spinulis numerosis armatis, posticis nonnihil incrassatis. 

Lygeus gibbus FABR. Syst. Rhyng. p. 227. 117. (1803). 

2. Femoribus anticis apicem versus trispinosis, spina subapicali parva, reliquis 
magnis, femoribus posterioribus apicem versus spinis parvis duabus vel tribus armatis, 
posticis haud incrassatis. 

Cimex lineola Lin. Syst. nat. Ed. XII. I. 1. p. 722. 52. (1767). 

Cimez punctatus DE Grrr, Hist. III. p. 337. 12. pl. 34. fig. 17-18. (1773). 

STOLL, Pun. fig. 19 et 145. 

Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. SEHESTEDT.) 


2. I. suceinetus Lin. 


Cimex succinetus FABrR. Mant. ins. II p. 303. 241. (1787). 

Lygceus succinctus FABrR. Ent. syst. IV. p. 170. 120. (1794); Syst. Rhyng. p. 233 
147. (1803). 

Largus succinctus H. S. Wanz. Ins. VI. p. 78. fig. 648. (1842). 

Patria: Pennsylvania. (Mus. FABRICI.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 81 


ACINOCORIS HAHN. 


1. AA. Iunatus FABR. 

Var. a. — Cimex lunatus FABR. Mant. ins. II. p. 302. 237. (1787). 

Lygeus lunatus FABrR. Ent. syst. IV. p. 167. 110. (1794); Syst. Rhyng. p. 232: 
140. (1803). : 

Acinocoris calidus HAHNn, Wanz. Ims. II. p. 114. fig. 194. (1834). 

Var. b.— Limbo postico thoracis toto flavescente, nec bis interrupto; corio lineis 
duabus longitudinalibus, opposite obliquis, alia pone alteram sita, flavo-testaceis, obso- 
letiusculis; ventre maculis flavescentibus sex vel quattuor. 

Lygeus calidus FABR. Syst. Rhyng. p. 230. 130. (1803). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICH.): America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND.) 


Subf. Pyrrhocorida STAL. 
ANTILOCHUS STAL. 


1. ÅA. Boerhavix FABR. 

Oblongo-subovatus, nigricans; rostro ventreque sanguineis; limbo angusto omni 
thoracis, margime exteriore anteriore, fascia subobliqua nonnihil ante medium fasciaque 
prope apicem corii, hac intus secundum marginem apicalem usque ad angulum interio- 
rem extensa, limbo ommni prostethii, limbo postico mesostethii et metastethii, fascia ba- 
sali segmentorum ventris articuloque anternarum quarto basin versus flavescentibus; 
macula magna basali capitis nigricante; pedibus fusco-testaceis, acetabulis, coxis, tro- 
chanteribus femoribusque subtus rufo-testaceis. 9. Long. 17, Lat. 7 mill. 

Lygeus Boerhavie FABR. Ent. syst. IV. p. 152. 57. (1794); Syst. Rhyng. p. 220. 
74. (1803). 

Patria: Guinea. Dom. IseErt. (Mus. Havn.) 


Macul&e magnee atre laterum ventris, de quibus verbat EABRICIUS, in exemplis duobus Musei Havniensis 
desunt. 


2. ÅA. Coquebertii FABR. 
Lygeus Coquebertii FABR. Syst. Rhyng. p. 222. 86. (1803). 
Antilochus Coquebertii STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 394. 1. (1863). 
Patria: Tranquebar. Dom. DaArpborrer. (Mus. SEHESTEDT.) 


ODONTOPUS Lar. 


1. 0. varicornis FABR. 

Suboblongo-ovalis, flavescente-testaceus; impressionibus linearibus aream transver- 
sam anticam thoracis terminantibus, hemelytris lateribusque ventris punctulatis; anten- 
narum articulis secundo et tertio, scutello, membrana, impressionibus pectoris margi- 
neque basali segmentorum ventris nigricantibus; articulo ultimo antennarum stramineo, 
apice fusco. A. Long. 20, Lat. 7 mill. : 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 11 


0) 
DS 


CESAR 


Cimez varicorms FABR. Mant. ins. II p. 298. 194. (1787). 

Lygoeus varicorms Farr. Ent. syst. IV. ip. 151. 55. (1794); Syst. Rbyne. p. 220: 
25 MIO3)- 

Odontopus sanguinolens A. et S. Hist. des Hém. p. 271. 2. (1843). 

Patria: India orientalis. Dom. Vanr. (Mus. Hayvn.) 


Exemplum  colore thoracis in flavescentem, colore hemelytrorum in fuscescente-testaceum verso, horum 
margine exteriore pallidiore, descripsit FABRICIUS. Articuli antennarum primus et secundus fere seque longi, ca- 
pite paullo longiores, articulus secundus primo paullo brevior, tertio nonnihil longior. Thorax fere tertia parte 
brevior quam basi latior, postice quam antice fere plus duplo latior, marginibus lateralibus rectis, acutiusculis, 
area ante medium sita impressione circumsecripta tramsversa, basi truncata, antice sinuata, impressionibus latera- 
libus obsoletissimis, amteriore et posteriore nigris. 


DINDYMUS STÅL. 


1. D. sanguineus FABR. 

Sanguineus; antennis, rostro, membrana, pectore, fascia angustissima basali late- 
rali abbreviata segmenti tertil, fasciaque basali utrimque abbreviata et angustata se- 
gmentorum quarti et quinti ventris, nec non pedibus nigris; basi antennarum, articulo 
primo fere toto rostri limboque laterali prostethii sanguineis; fascia lata subbasali 
membrane sordide flavescente; limbo postico metastethi eburneo. 9. Long. 16, Lat. 
53 mill. 

Lygeus sanguineus FABR. FEnt. syst. IV. p. 155. 70. (1794). 

Lygeus cruentus FABR. Syst. Rhyng. p. 223. 88. (1803). 

Lygeus hoematideus FABrR. Syst. Rhyng. Index. p. 14. (1803). 

Dindymus Augur Står, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 398. 7. (1863). 

Patria: India. (Mus. SzHEstEDT.); China. (Mus. Holm.) 


2. D. albicornis FABR. 


Lygeus albicornis FABR. Syst. Rhyng. p. 223. 89. (1803). 
Dindymus albicornis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 399. 9. (1863). 
Patria: China. (Mus. LUND.) 


3. D. amboinensis FABR. z 
Lygceus amboinensis FABrR. Syst. Rhyng. p. 225. 103. (1803). 
Dindymus amboinensis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 400. 12. (1863). 
Patria: Amboina. (Mus. FABRICI.) 


Limbus basalis et margines laterales thoracis antrorsum ultra medium, acetabula anteriora, margo ba- 
salis totus et lateralis fere totus prostethii nec non margo basalis mesostethii et metastethii eburnei. 


ROSCIUS STÅL. 


Subg. CALLIBAPHUS STÅL. 
Margo apicalis corii et sutura clavi fere z2eque longi. Femora antica subtus spi- 
nosa. Hamus fere ad basin are& alarum extensus, ad venam subtensam appropinquata. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 33 


1. RB. (Callibaphus) longirostris Drury. 

Valde oblongus, sanguineus vel flavo-testaceus, impunctatus; antennis, macula ba- 
sali capitis, area antica transversa thoracis, scutello, clavo basin versus intus, fascia 
media extus abbreviata maculaque subrotundata prope apicem corii, membrana, pectore, 
ventre, vitta abbreviata superiore femorum anticorum, femoribus intermediis superne 
ultra medium, femoribus posticis, apice excepto, tibis ommnibus, excepto apice, sepius' 
etiam articulis duobus apicalibus tarsorum nigris; rostro apicem versus infuscato; limbo 
antico et postico prostethii limbogque postico mesostethii, metastethii et segmentorum 
ventris subsanguineis. SA. 9. Long. 25-30, Lat. 9-11 mill. 

Cimex longirostris Drury, II. nat. hist. III. Index et p- 60. pl. 43. fig. 5. (1782). 

Lygeus gwineensis FABrR. Syst. Rhyng. p. 216. 53. (1803). 

Var. b.— Corpore subtus fusco-sanguineo, pectore ventreque pallide flavescente- 
fasciatis. 

Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 

Antenne corpore tertia parte breviores, articulis primo et secundo fere zeque longis, tertio illis multo 
vel fere tertia parte breviore, quarto secundo vix longiore. Rostrum apicem segmenti tertii ventris attingens vel 
paullo superans. Thorax basi multo latior quam longior, marginibus lateralibus ante medium distincte et latius, 
pone medium levius et multo angustius reflexis, rectis vel vix sinuatis. Femora antica reliquis paullo crassiora, 


subtus apicem versus spinulis nonnullis valde obsoletis et preterea spinis duabus majusculis distantibus armata. 
TIncisuree ventris fere recte et parallel. 


MELAMPHAUS Står. 


Corpus valde oblongum. Caput cum oculis apici thoracis latitudine 2equale, ad 
oculos haud immergendum; bucculis parvis, brevibus, leviter elevatis. Rostrum longum, 
gracile, articulo primo pone apicem prostethii extenso, articulo ultimo ommnium brevis- 
simo. Antenne corpore circiter tertia parte breviores, articulis primo et secundo 2que 
longis, tertio et quarto etiam longitudine subequalibus, illis nonnihil brevioribus. 
Oculi sessiles. Thorax antrorsum sensim angustatus, marginibus lateralibus acutiusculis, 
haud reflexis, area anteriore transversa, impressione continua lineari circumscripta, in- 
structus. Scutellum subequilaterum. Hemelytra abdomis apicem nonnihil superantia, 
coril margine exteriore leviter rotundato, margine apicali subsimuato, sutura clavi vix 
longiore; membrana basi areis duabus, venas longitudinales emittentibus, instructa. Ha- 
mus alarum ab apice are& sat longe emissus, ad venam subtensam valde appropinqua- 
tus. Incisur&e ventris tertia et quarta latera versus nonnihil curvate. Pedes longi- 
uscul&, femoribus anticis subtus apicem versus spinosis; articulo primo tarsorum po- 
sticorum articulis duobus apicalibus ad unum fere duplo longiore. 

Roscio affine genus, articulis duobus ultimis antennarum 2eque longis vel quarto 
tertio vix longiore intisurisque ventris tertia et quarta utrimque curvatis presertim 
differt. 

1. M. Faber FABR. 

Sanguineus; thorace posterius hemelytrisque ante medium parce punctatis; anten- 
nis, rostro, thorace pone medium, scutello, hemelytris, impressionibus transversis pe- 
ctoris, maculis parvis duabus basalibus mediis segmentorum secundi et tertii, macu- 


84 CISA, 


lisque lateralibus quattuor, una basali segmenti quarti, una basali et una apicali se- 
gmenti quinti et una minutissima prope apicem segmenti sexti, nec non pedibus nigris; 
macula pone medium ad marginem apicalem corii aurantiaca; rostro fere ad medium 
ventris extenso. &S. 9. Long. 25, Lat. 63 mill. 

Cimexz faber FABR. Mant. ins. II. p. 297. 181. (1787). 

Lygeus faber FaBR. Ent. syst. IV. p. 146. 39. (1794); Syst. Rhyng. p. 215. 50. 
(1803). É 
Patria: Poulicandor. (Mus. FABrRICH.); Ligor, Malacca. (Mus. Holm.) 


Descriptionem feci secundum exempla bene conservata Musei Holmiensis. Exemplum PABRICII obscu- 
rum, colore sanguineo in fuscum verso, maculaque hemelytrorum vix distinguenda. 
Dysdercus fulvo-marginatus DOHRN ad hoc genus forte est referendus. 


DYSDERCUS A. et 5. 


1. D. olivaceus FABR. 

Croceus; spatio transverso elevato anteriore thoracis, pectore, ventre, rostro pe- 
dibusque rufescente-testaceis, in subsanguimeum vergentibus; antennis tarsisque nigris, 
illarum articulo primo basin versus testaceo; membrana obscure fusca; limbo antico et 
postico prostethii, limbo postico mesostethii et metastethii parteque posteriore segmen- 
torum ventralium flavescente-eburneis; fascia basali laterali abbreviata segmentorum 
ventris tertii, quarti et quinti obscure fusca. &. Long. 14, Lat. 5 mill. 

Lygceus olivaceus FAaBr. Ent. syst. Suppl. p. 540. 87-88. (1798); Syst. Rhyng. p-. 
227. 113. (1803). 

Patria: India orientalis. Dom. DaArporrFr. (Mus. Havn.) 


D. Koenigii maxime affinis, haud differt nisi pictura. Margo anticus thoracis pallescens, vix albicans, 
margines laterales subrecti, vix sinuati. 


2. D. Koenigii FABR. 
Var. a. — Fascia antica thoracis, pectore ventreque rufo-testaceis vel subsangui- 
neis, his albido-fasciatis. 
Cimez Koenigii FABR. Syst. Ent. p. 720. 113. (1775); Spec. ins. II. p. 364. 156. 
(1781); Mant. ins. II. p. 299. 203. (1787). 
Lygceus Koenigu FABR. Ent. syst. IV. p. 155. 67. (1794); Syst. Rhyng. p. 222. 
84. (1803). 
Var. b.— Fascia antica thoracis, pectore ventreque nigris, his albido-fasciatis. 
Pyrrhocoris Koenigu HARn, Wanz. Inz. II p. 12. fig. 122. (1834). 
Patria: Tranquebar. Dom. KozrniG. (Mus. Havn.) 
Lygeum Koenigii prius (in Hem. afr.) ad Dysd. uporslkosan FABR. retuli, quia in Coll. BANKSII 
exemplum D. superstitiosi inveni nomine Koenigii incorrecte designatum. 
3. D. ruficollis Lin. 
Dysdercus ruficollis Står, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 382. 2. (1866). 


: E 2 SR 
Var. b.— Corio prope apicem fascia fusca notato. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 85 


Lygeus annulus FABR. Syst. Rhyng. p. 227. 114. (1803). 
Pyrrhocoris annulus HAREN, Wanz. Ins. IL p. 13. fig. 123. (1834). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smmr. (Mus. LUND.) 


4. D. Andrex Lin. 


Rufo-testaceus vel sanguineus; antennis, basi ipsa excepta, fascia angusta sub- 
basali, interdum etiam linea transversa intramarginali apicali thoracis, clavo, margine 
angusto interiore ad clavum, macula subtransversa interiore fere media anguloque imo 
apicalii corii, membrana, articulis duobus apicalibus rostri pedibusque nigris, femoribus 
basi in sanguineum vergentibus; marginibus antico et postico thoracis, sutura clavi, 
margine apicali corii, fasciisque pectoris ventrisque albidis, his sepissime nigro-margi- 
natis; margine membrane albicante. S. 9. Long. 8-123, Lat. 21-4 mill. 

Cimezi FAndreme KN Mus Lud. Ulr: p. Iz9: 133 (L764);5 Syst. nat. ed. P2 Ir 
Pe AT. 0: NYC. 

Cimez suturalis FABR. Syst. Ent. p. 721. 119. (1775); Spec. ins. II. p. 365. 164. 
(1781); Mant. ins. II. p. 301. 215. (1787). 

Lygeus suturalis FABrR. Ent. syst. IV. p. 159. 82. (1794); Syst. Rhyng. p. 225. 
102. (1803). 

Patria: America meridionalis. (Mus. FABRICH.); Insule varie Indie occidentalis. 


(Mus. Holm.) 


Fam. Capsida Står. 


ECORITOTARSUS Står. 


1. BE. fulvicollis FABR. 


Oblongus, nitidus, nigricans; basi articuli primi antennarum, partibus duabus ter- 
tiis posticis thoracis prostethiogue pone medium testaceo-flavescentibus; macula trans- 
versa basali thoracis nigricante; basi ima hemelytrorum sanguinea; margine exteriore 
corii, dimidio exteriore cunei pedibusque sordide flavo-albidis; tibis posticis apicem ver- 
sus tarsisque infuscatis; membrana fusca, apice sordide hyalina. 9. Long. cum hem. 8, 
Lat. 23 mill. 

Capsus fulvicollis FABR. Syst. Rhyng. p. 244. 15. (1803). 


Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. SEHESTEDT.) 


BE. pallidipedi valde affinis. Thorax et hemelytra dense subtiliterque punctulata. Caput triangulare, sub- 
xequilaterum, leviter convexum, sensim deflexum; vertice oculis vix triplo latiore; bucculis nonnihil rotundatis, 
dimidio capite sublongioribus. Antenna capite, thorace scutelloque simul sumtis paullo longiores, articulo primo 
apicem capitis subsuperante, apicem versus sensim levissime incrassato, articulo secundo primo duplo longiore, 
tereti, apice primi vix crassiore, basi paullo graciliore, duobus apicalibus gracillimis. Rostrum nonnihil pone 
coxas amticas extensum, crassiusculum, articulis primo et secundo que longis, illo basin capitis subattingente, 
apicalibus duobus ad unum articulo secumndo nonnihil longioribus. Thorax tertia parte brevior quam basi latior, 
basi quam apice duplo latior, apice vertice vix latior, marginibus lateralibus anterius paullo sinuatis, margine 
basali late rotundato, pone collare callo transverso latiusculo, medio interrupto, laxvigato. Scutellum subrquila- 
terum. Membrana plus quam dimidia apicem abdominis superans. Pedes breviusculi. 


36 GANSKA 
CALOCORIS FiEB. 


1. €. bimaculatus FABR. 


Testaceo-flavescens, opacus, remote sericeus; maculis duabus parvis ante medium 
thoracis, interdum etiam jugis capiteque subtus nec non linea thoracis basali intramar- 
ginali, medio et ad angulos ampliata, nigris; clavi parte exteriore, corii parte interiore 
vel vitta posteriore, interdum etiam margine exteriore posterius, membrana, vitta laterali 
ventris femoribusque fuscis vel fusco-testaceis, his minute pallido-conspersis. I. 9. 
Long. 6-8, Lat. 13-23 mill. 

Capsus bimaculatus FABR. Syst. Rhyng. p. 243. 8. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 

Exempla typica valde mutila. Oblongus. Antenn&e mnigro-fusce, articulo primo flavo-testaceo, capite 


nonnihil longiore, articulo secundo primo plus duplo longiore. Thorax impunctatus, basi quam apice vix triplo 
latior. Hemelytra parallela. Femora, apud feminam saltem, lata, compressa. 


2. (0. sexpunctatus FABR. 


Lygeus ruficollis FABR. Ent. syst. IV. p. 179. 157. (1794). 
Capsus ruficollis FABR. Syst. Rhyng. p. 244. 14. (1803). 
Calocoris sexpunctatus FirB. Eur. Hem. p. 253. 6. (1861). var. 
Patria: Barbaria. (Mus. Havn.) 


3. 0. lineatus FABR. 


Pallide favescens, subtus cum capite thoraceque anterius dilute ceroceus; antennis> 
apice tyll, thoracis vittis quattuor ante medium abbreviatis, basin haud attingentibus, 
lateralibus marginalibus angustis, mediis latis, antrorsum angustatis, lateribus scutelli, 
hemelytrorum vittis duabus parallelis, una exteriore, altera ad marginem exteriorem sita, 
prope apicem corii abbreviata, nec non macula parva cunei, membrana, fasciis duabus 
angustis subapicalibus femorum lineaque exteriore femorum posticorum nigris. 9. Long. 
. IDEN 2 aw 

Lygeus lineatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 541. 124-5. (1798); Syst. Rbyng. p. 
204. 152: (1803). 

Capsus 4-vittatus Sax, New Harm. Ind. 1831. p. 784. 5; Compl. writ. ed. Le 
(ontesk pr SSSK 


Patria: America borealis. (Mus. FABrRiICH.); NewdJersey, Mexico. (Mus. Holm.) 
Exemplum typicum valde mutilum, antennis pedibusque destitutum, colore flavescente in testaceum verso. 


4. €0. fulvo-maculatus DE GEER. 


Lygceus saltatorius FABR. Syst. Rhyng. p. 239. 184. (1803). excl. syn. 
Calocoris fulvomaculatus F1ieB. Eur. Hem. p. 253. 5. (1861). 
Patria: Europa. (Mus. FABRICII) 


HEMIPTERA FABRICIANA. ST 


PHYTOCORIS Far. 


1. P. floralis FABR. 
Cimez floralis FABR. Mant. ins. IL p. 303. 248. (1787). 
Lygeus floralis FABR. Ent. syst. IV. p. 171. 127. (1794); Syst. Rhyng. p. 235. 
156. (1803). 
Lygeus vividus FABrR. Syst. Rhyng. p. 237. 170. (1803). 
Phytocoris divergens F1ieB. Eur. Hem. p. 259. 6. (1861). 
Patria: Dania. (Mus. LUND.); Hafnie. (Mus. FABRICIH.) 


CAPSUS FABR. 
1. C. ater Lin. 
Cimez tyrannus FABR. Spec. ins. IL p. 371. 198. (1781); Mant. ins. II. p- 305. 
262. (1787). 
Lygeus tyrannus FABR. Ent. syst. IV. p. 177. 150. (1794). 
Capsus tyrannus FABR. Syst. Rhyng. p. 242. 4. (1803). 
Rhopalotomus ater Er1eB. Eur. Hem. p. 264. 1. (1861). 
Patria: Italia. (Mus. Havn.) 


DER/EOCORIS KrIrRscEB. 
Capsus FieB. Eur. Hem. p. 264. (1861). 


1. D. Sehach FABR. 
Cimex Schach FABR. Spec. ins. II. p. 371. 199. (1781); Mant. ins. II. p. 305. 263. 
(1787). 
Lygceus schach FABR. Ent. syst. IV. p. 177. 151. (1794). 
Capsus Schach FABR. Syst. Rhyng. p. 242. 5. (1803). 
Capsus miniatus FieB. Eur. Hem. p. 265. 4. (1861). 
Patria: Italia. (Mus. FABRICI.) 


2. D. capillaris FABR. 
Lygeus damicus FABR. Ent. syst. IV. p. 181. 165. (1794). 
Capsus danicus FABR. Syst. Rhyng. p. 246. 25. (1803); Haren, Wanz. Ins. I. p. 
17. fig. 9. (1831). 
Capsus capillaris FieB. Eur. Hem. p. 266. 10. (1861). 
Patria: Dania. (Mus. SBHESTEDT.) 


LIOCORIS FriEB. 


1. I. tripustalatus FABR. | 
Cimexz tripustulatus FABR. Spec. ins. II. p. 370. 194. (1781); Mant. ins. IL p. 
304. 258. (1787). 


88 (ONASINA TR, 


Lygeus tripustulatus FABR. Ent. syst. IV. p. 176. 145. (1794)... 
Lygceus 3Spustulatus FABR. Syst. Rhyng. p. 239. 182. (1803). 
Phytocoris tripustulatus HaAun, Wanz. Ins. I. p. 215. fig. 111. (1831). 
Liocoris tripustulatus FieB. Eur. Hem. p. 271. 1. (1861). 

Patria: Hafnie. (Mus. LUND.) 


POECILOSCYTUS FrirB. 

1. P. unifaseiatus FABR. 
Lygoeus umfasciatus FaABrR. Ent. syst. IV. p. 178. 153. (1794). 
Capsus umifasciatus FABrR. Syst. Rhyng. p. 243. 9. (1803). 
Phytocoris semiflavus Hamn, Wanz. Ins. I. p. 208. fig. 107. (1831). 
Poeciloscytus unifasciatus Fira. Eur. Hem. p. 276. 1. (1861). 
Patria: Hafnie. (Mus. LUND.) 


ORTHOPS Frites. 
1. 0. flavo-varius FABR. 
Lygeus fluvovarius FABR. Ent. syst. IV. p. 178. 154. (1794). 
Capsus flavovarius FABR. Syst. Rhyng. p. 243. 10. (1803). 
Phytocoris flavovarius HAHN, Wanz. Ins. I. p. 211. fig. 109. (1831). 
Orthops flavovarius FieB. Eur. Hem. p. 280. 6. (1861). 
Patria: Havnie. (Mus. LUND.) 


STIPHROSOMA FrEB. 

1. 8. leucocephala Lin. 
Cimex decrepitus FABR. Ent. syst. IV. p. 125. 178. (1794). 
Miris decrepitus FABR. Syst. Rhyng. p. 254. 6. (1803). 
Stiphrosoma leucocephala FirB. Eur. Hem. p. 281. 1. (1861). 
Patria: Dania. (Mus. SEHBESTEDT.) 


ORTHOCEPHALUS FrirB. 
1. 0. coriaceus FABR. 
Acanthia coriacea FABR. Ent. syst. IV. p. 69. 7. (1794). 
Salda coriacea FaABrR. Syst. Rhyng. p. 115. 8. (1803). 
Orthocephalus mutabilis FirB. Eur. Hem. p- 293. 8. (1861). 29. 
Patria: Kilie. (Mus. LUND.) 


PSALLUS FrteB. 
1. P. Alm FABR. 


Lygeus Alm FABrR. Ent. syst. IV. p. 175. 143. (1794); Syst. Rhyng. p. 238. 177. 
(1803). 


HEMIPTERA FABRICIANA. 89 


Psallus Querceti FieB. Eur. Hem. p. 306. 2. (1861). 
Patria: Dania. (Mus. SEHESTEDT.) 


PHYLUS HaAuNn. 


1. P. melanocephalus Lin. 


Cimez pallens FABR. Mant. ins. II. p. 306. 281. (1787). 

Miris pallens PABR. Ent. syst. IV. p. 185. 7. (1794); Syst. Rhyng. p. 254. 8. 
(1803). 

Phylus melanocephalus F1ieB. Eur. Hem. p. 315. 3. (1861). 

Patria: Suecia. Dom. PArrurr. (Mus. Havn.) 


LOPUS HAENn. 


1. I. cingulatus FABR. 
Cimex cingulatus FABR. Mant. ins. II. 307. 287. (1787). 
Miris cingulatus FABRrR. Ent. syst. IV. p. 186. 12. (1794); Syst. Rhyng. p. 255. 
13. (1803). 
Lopus albomarginatus HAREN, Wanz. Ins. I. p: 140. fig. 72. (1831); Frez. Eur. 
Hem. p. 267. 1. (1861). 
Patria: India orientalis. Dom. ScHzLaAnBuscr. (Mus. Havn.) 


2. I. filicornis FABR. 


Suboblongus, fusco-testaceus, capite superne, thorace, maculis duabus basalibus 
scutelli, fascia laterali prostethii, macula laterali mesostethii, regione ostiorum odorife- 
rorum, disco limboque ventris testaceo-flavescentibus; antennis obscure testaceis, arti- 
culis duobus ultimis nigris, penultimo basin versus pallescente; thorace anterius et la- 
teribus fusco-variegato, maculis duabus parvis ante medium positis limboque posteriore 
ad angulos nigro-fuscis, margine imo posteriore pone fuscedinem pallide sordide flave- 
scente; membrana fusca. 9. Long. 83, Lat. 23 mill. 

Capsus filicormis FABR. Syst. Rhyng. p. 245. 21. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND.) 


Ad novum genus referendus; in exemplo typico pedes posteriores sunt mutili. AL. suleaticorni STÅL af- 
finis videtur. Impunetatus, opacus, parce griseo-sericeus. Caput dimidio thorace paullo longius, a latere visum 
a basi ad apicem sensim convexum, amterius oblique deflexum. Antenne articulo primo thorace circiter quarta 
parte breviore, apicem versus sensim nonnihil incrassato, articulo secundo primo fere duplo et dimidio longiore, 
compresso, lato, parte fere quarta basali subtereti, haud ampliata, parte compressa basin et apicem versus sen- 
sim angustata; articulis tertio et quarto gracilibus, filiformibus, hoc illo nonnihil longiore et primo longitudine 
fere zequali. Rostrum basin abdominis altingens, gracile, articulo primo incrassato, paullo pone oculos extenso. 
Thorax valde declivis, leviter convexus, postice quam amntice duplo latior, basi paullo latior quam longior, an- 
trorsum ante medium admodum angustatus, anterius levissime angustatus, subsexangularis, angulis posticis ro- 
tundatis, collari distincto, vix calloso. Scutellum distincte longius quam latius. Hemelytra parallela, cuneo extus 
pallidiore. 


c 
K. Vet.-Ak. Handl. B. 7. N:o 11. J2 


I0 OFESKNA Th: 


LEPTOPTERNA FieB. 


1. I. delabrata Lin. 

Cimex lateralis FABR. Gen. ins. Mant. p. 300. 147-48. (1776); Spec. ins. II. 373. 
209. (1781); Mant. ins. II. p. 306. 277. (1787). 

Miris lateralis FaABrR. Ent. syst. IV. p. 184. 3. (1794); Syst. Rhyng. p. 254. 3. 
(1803). 

Miris dolabratus HAHN, Wanz. Ins. II. p. 75. fig. 160. (1834). 

Leptopterna dolabrata FieB. Eur. Hem. p. 245. 1. (1861). 7 

Patria: Kilie. (Mus. LUND.) 


Fam. Anthocorida Står. 


TEMNOSTETHUS FiEB. 


1. TT, nemoralis FABR. 
ÅAcanthia nemoralis FABR. Ent. syst. IV. p. 76. 35. (1794). 
Salda nemoralis FABR. Syst. Rhyng. p. 116. 15. (1803). 
Temnostethus lucorum FieB. Eur. Hem. p. 136. 2. (1861). 
Patria: Selandia. (Mus. LUND.) 


LYCTOCORIS HAEN. 


1. LIL. campestris FABR. 
Acanthia campestris FABR. Ent. syst. IV. p. 75. 34. (1794). 
Salda campestris FABR. Syst. Rhyng. p. 116. 14. (1803). 
Lyctocoris domesticus F1eB. Eur. Hem. p. 139. 1. (1861). 
Patria: Selandia. (Mus. SEHESTEDT.) 


Fam. Saldida Står. 


SALDA FABR. 


1. 8. littoralis Lin. 
Salda littoralis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1868. p. 387. 1. 


Acanthia Zosterce FaAsBrR. Gen. ins. Mant. p. 299. 1-2. (1776); Spec. ins. II. p. 
335. 2. (1781); Ent. syst. IV. pi 68. 2. (1794). 


Acanthia flavipes FABrR. Ent. syst. IV. p. 68. 3. (1794). 
Salda Zosterce FABR. Syst. Rhyng. p. 113. 1. (1803). 
Salda flavipes FABrR. Syst. Rhyng. p. 114. 3. (1803). 
Patria: Kilie, Hale Saxonum. (Mus. Havn.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 91 


2. SS. striata FABR. 
Salda striata FABR. Syst. Rhyng. p. 114. 2. (1803). 


Salda zanthochila FieB. Wien. Ent. Monatschr. III. p. 234. 5. (1859); Eur. Hem. 
p. 145. 5. (1861). 

Patria: Austria. (Mus. FABRICIL) 

3. NS. saltatoria Lin. 

Var. pallipes FABR. 

Acanihia pallipes FABR. Ent. syst. IV. p. 71. 17. (1794). 

Salda pallipes FABR. Syst. Rhyng. p. 115. 12. (1803). 

Salda saltatoria var. b. Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1868. p. 390. 7. 

Patria: Dania. (Mus. LUND.) 


Fam. Acanthiida Står. 


ACANTHIA FABR. 


1. ÅA. hemiptera FABR. 

Ovata, fusco-ferruginea, subtiliter, in hemelytris distinetius, punctulata; thorace 
usque ad margines laterales haud dilatatos convexiusculo, his nonnisi ante medium levis- 
sime angusteque subdepressis, angulis anticis leviter productis; processu apicali capitis 
transverso, basin versus haud coaretato. 9. Long. 5, Lat. thor. 13, Lat. abd. 3 mill. 

Acanthia hemiptera FABR. Syst. Rhyng. p. 113. 2. (1803). 

Patria: America meridionalis in domibus. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


4. lectularie gquoad punecturam et formam antennarum similis, processu apicali capitis apice angustiore, 
ubique 2eque lato, oculis paullo minus prominulis, thorace angustiore, retrorsum minus angustato, antice late 
sinuato, angulis apicalibus multo minus productis, marginibus lateralibus haud explanatis, hemelytris apice di- 
stincte rotundatis abdomineque anterius angustiore, magis ovato, differt. 

Hemelytra haud connata in exemplo typico. 

A. foeda STÅL ÅA. hemiptere valde affinis, differre videtur thoracis marginibus lateralibus totis anguste 
depressis vel subexplanatis. 


Fam. Tingidida Står. 


TINGIS +) FABR. 
Monanthia FIEB. 


Subg. TROPIDOCHEILA FIEB. 


1. T. (Tropidocheila) elevata FABR. 

Subelongata, nigro-fusca, subtus cum pedibus in ferrugineum vergens; carinis om- 
nibus thoracis margineque angustissimo exteriore fere toto et pone medium paullo la- 
tiore sagenarum fuscarum sordide albicantibus; apice thoracis pallescente. 9. Long. 5, 
Iben 10: rean 


I) Tingis Cardui a FABRICIO ipso typus generis describitur. 


92 ; (CENSmRAT, 


Aradus elevatus FABR. Syst. Rhyng. p. 120. 14. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


3 Laccometopo prolizo maxime affinis videtur. Statura T. Sacchari, sed major, antennis sublongioribus, 
preeterea quoad structuram partium simillima. Antenna capiti et thoraci simul sumtis longitudine subaquales, 
teretes, articulis primo et secundo brevissimis, illo hoc paullo longiore et crassiore, articulo quarto articulis duo- 
bus basalibus ad unum saltem dimidio, vix duplo longiore, articulo tertio articulo quarto circiter duplo ettertia 
parte longiore. Thorax medio elevatus, gibbosus, anterius valde sinuato-angustatus, antice obtusissime tectiformis, 
margine apicali obtuse angulato, carinis media percurrente, lateralibus disci anterius abbreviatis, posterius paullo 
convergentibus. Sagena conjunctim apice late rotundata, basi et apice zeque late, ante et pone medium levis- 
sime coarctatze, fusco-venosae, margine exteriore tantum anguste pallido. 


2. T. (Tropidocheilia) Sacchari FABR. 
Acanthia Sacchari FABR. Ent. syst. IV. p. 77. 40. (1794). 
Tingis Sacchari FABR. Syst. Rhyng. p. 126. 5. (1803). 
Monanthia Sachari FieB. Ent. Monagr. p. 76. 19. Taf. VI. fig. 22-25. (1844). 
Patria: Insule Americe meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. Havn.) 


3. T. (Tropidocheila) Side FABR. 

Sordide albida; maculis duabus vel tribus arex parteque apicali segenarum hic 
illic fusco-venosis, venis transversis marginis exterioris nigris; capite abdomineque sor- 
dide ferrugineis, illo albido-spinoso. &. 9. Long. 33, Lat. 1 mill 

Acanthia Side FABR. Ent. syst. IV. p. 77. 41. (1794). 

Tingis Side FABrR. Syst. Rhyng. p. 126. 6. (1803). 

Patria: Insule Americe meridionalis. Dom. Smim7. (Mus. Havn.) 

T. Sacchari statura simillima, antevnis gracilioribus, spinis capitis longioribus, thorace inter angulos la- 
terales multo minus convexo, anterius minus angustato, marginibus lateralibus anticis ante medium minus pro- 
funde sinuatis, angulis anticis minus productis coloreque divergit. Antenn&e graciles, setulose, articulo tertio 
recto, articulo quarto circiter triplo longiore, hoc apicem versus sensim paullo incrassato. 

Species tres hic descripte una cum Laccometopo luctuoso STÅL, prolizo STÅL et morione STÅL divisionem 
formant subgenericam, Amaurosterphum STÅL, his notis insignem; corpore subelongato, angusto; thorace medio 
gibbo; sagenis singulis a basi apicem versus sensim ampliatis. apice vel prope apicem latissimis, apicem abdo- 
minis nonnihil superantibus, conjunctim visis basi, medio et apice fere zxque latis, vel medio vix ampliatis, an- 


terius et pone medium leviter coarctatis, apice late rotundatis, area media latitudinem fere totam sagena occu- 
pante, spatio inter aream illam et marginem angustissimo, lineari, serie unica areolarum instructo. 


LACCOMETOPUS FriBB. 


1. I. costatus FABR. 

Ferrugineo-fuscus; antennis obscurioribus, articulo ultimo nigro, articulis duobus 
ultimis zeque longis; spinis tuberculisque capitis, maculis carinarum thoracis margineque 
exteriore angusto sagenarum sordide albidis, hoc nigro-venoso; sagenis hic illic nigro- 
venosis. . Long. 43, Lat. 13 mill. 

Acanthra costata FABR. Ent. syst. IV. p. 77. 39. (1794). 

Tingis costata FAR. Syst. Rhyng. p. 125. 4. (1803). 

Patria: Europa borealis. (Mus. LUND.) 


L. Kollari affinis; figura et descriptione FiEBERI diligenter examinatis, parvam pracipue in structura an- 
tennarum  differentiam inter ambas species inveni. Amnteunze capite thoraceque ad unum subbreviores, articulo 
primo secundo vix duplo longiore; articulo tertio quarto vix longiore, illo apicem versus sensim leviter incras- 


HEMIPTERA FABRICIANA. 93 


sato, hoc apice articuli tertii vix crassiore, obtusiusculo, basi levissime curvato, ibidem vix gracilescente. Caput 
antice trituberculatum, a basi spinas duas parallelas, ad tubercula apicalia abbreviatas, emittens. Thorax inter 
angulos laterales leviter convexus. 

Nomen Monanthiw costate Auct. in Vingem Fabricii vmuto. 


GALEATUS Curr. 
Tingis F1eB. 


1. &. Cossypii FABR. 
Acanthia Gossypi FaABrR. Ent. syst. IV. p. 78. 45. (1794). 
Tingis Gossypti FABrR. Syst. Rhyng. p. 126. 10. (1803); H. S. Wanz. Ins. V. p- 
85. fig. 534. (1839). 
Patria: Insule Americ&e meridionalis. Dom. Smiort. (Mus. Havn.) 


Exempla typica divergunt a figura Schefferi thorace antrorsum magis angustato, lobis anticis minus 
late rotundatis, angulo humerali sagenarum rectiore, apice minus rotundato. Carima media foliacea et vesicula 
thoracis xeque altae, illa obtuse rotundata, antrorsum sensim humilior. 


Fam. Phymatida Stå. 
PHYMATA LATR. 


1. P. ecarinata FABR. 

Pallide griseo-flavescens, superne interdum leviter mfuscata, hemelytris basin ver- 
sus parteque media laterum abdominis fusco-testaceis; thoracis marginibus lateralibus 
medio leviter vel levissime simuatis. 9. Long. 83, Lat hem. 3, Lat. abd. 53 mill. 

Syrtis carinata FABR. Syst. Rhyng. p. 122. 3. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SEHESTEDT.) 


P. erose valde affinis, processu apicali capitis multo breviore, apicem articuli primi antennarum vix 
equante, apice angustato, apice imo leviter emarginato, thoracis marginibus lateralibus multo minus profunde 
sinuatis, ante sinum multo minus ampliatis, nec reflexis, pone sinum subrectis, haud rotundatis, angulis lateralibus 
obtusissime sinuatis, angulis apicalibus segmentorum abdominis quattuor basalium minus prominulis, minus acu- 
tis, differt. Caput ad ocellos denticulo armatum. Margines laterales thoracis minutissime obsoleteque crenulati. 
Abdomen utrimque versus medium in angulum obtusiusculum sensim ampliatum. Femora antica superne obso- 
letissime suberenulata, dentibus distinctis destituta. 


2. P. marginata FABR. 

Dilute flavo- vel testaceo-albida; thorace dilute, hemelytris obscure fusco-testa- 
ceis, illins limbo antico, marginibus lateralibus posticis maculaque marginali media vel 
margine sinus marginum lateralium pallidis; corio apice obscuriore, fascia media vel 
saltem venis in medio corii albidis; membrana et medio articuli ultimi antennarum fu- 
scescentibus; maculis marginalibus loboque laterali abdominis fusco-testaceis; dorso ab- 
dominis sordide aurantiaco. F. Long. 7, Lat. hem. 23, Lat. abd. 43 mill. 

Syrtis marginata FABR. Syst. Rhyng. p. 122. 5. (1803). 

Patria: Insulex Americe. Dom. Smipr. (Mus. LUND.) 


S. emarginate Gubr.. cujus exemplum typicum ab A. DOoHREN accepi, maxime affinis et statura picturaque 
similis, differt thoracis marginibus lateralibus medio minus profunde sinuatis, angulis anticis dente breviore in- 
structis, processu laterali posteriorce anterius apicem versus multo obtusius rotundato, apicem versus angustato, 
apice dentibus duobus armato, lobo laterali abdominis a segmentis quarto et quinto formato et apice in se- 


94 OAS AT) 


gmento quarto acutiuscule bidentato. Caput posterius paullo elevatum, parte elevata antice in tubercula duo acu- 
tiuscula porrecta parva obsoletissima, interdum deficientia, prominula. Thorax impunctatus, granulis albidis re- 
mote conspersus, carimis duabus, anterius abbreviatis, totis retrorsum divergentibus, rectis, in medio thorace di- 
stinctioribus et albicantibus, lateribus pone medio in processum latum, postice rectum, antice rotundatum, pro- 
ductis. Abdomen pone medium utrimque lobo magno, apice acutiuscule bidentato, instructum. 


MACROCEPHALUS SwEp. 
1. M. cimicoides SwEp. 


Syrtis manicata FABR. Syst. Rhyng. p. 123. 7. (1803). 
Macrocephalus cimicoides WEstww. Trans. Ent. Soc. III p. 23. pl. 2. fig. 5. (1841). 
Patria: Carolina. (Mus. FABRICIL) i 


Anguli laterales thoracis minus prominuli quam in figura SWEDERI et WESTWOODII. 


2. M. prehensilis FABR. 
Syrtis prehensilis FABR. Syst. Rhyng. p. 123. 7. (1803). 
Macrocephalus prehensilis Wrstw. Trans. Ent. Soc. III p. 26. 9. (1841). 
Macrocephalus pallidus Westw. Trans. Ent. Soc. III. p. 27. 10. (1841). 
Patria: Carolina. (Mus. FABricH.); Texas. (Mus. Holm.); Georgia. (sec. WESTWOOD.) 


3. MM crassimanus FABR. 
Valde oblongo-ovatus, pallide testaceo-flavescens; capite superne, thorace posterius, 
corio antennisque fuscescente-sanguineis, articulo tertio pallidiore, articulo quarto pal- 
lide subsanguineo-flavescente; macula angusta marginum lateralium posticorum thoracis 


flavescente; tibiis posterioribus sanguineis, basi infuscatis. 9. Long. 10, Lat. hem. 3, 
Lat. abd. 4 mill. 

Syrtis crassimana FABR. Syst. Rhyng. p. 123. 9. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smmpt. (Mus. LUND.) 


Speciebus reliquis mihi cognitis angustior. Caput thorace fere tertia parte brevius, remote minuteque 
pallido-granulatum, subtus utrimque denticulatum, superne anterius impressione longitudinali destitutum, lateribus 
pone oculos parallelis; partibus anteoculari et postoculari a latere visis aeque longis; ocellis a basi capitis quam 
a linea ficta, inter partem posticam oculorum ducta, multo longius remotis. Antennze articulis primo et tertio 
fere &eque longis, secundo paullo longiore quam apice crassiore, ultimo crasso, fusiformi, basalibus tribus ad unum 
nonnihil breviore. Rostrum articulo primo paullo pone oculos exténso. Thorax quinta parte brevior quam la- 
tior, ante medium remote granulatus, pone medium punctulatus, medio transversim impressus, pone medium ca- 
rinis duabus abbreviatis, in impressionem continuatis, instructus, marginibus lateralibus anticis pone medium si- 
nuatis, marginibus lateralibus posticis leviter sinuatis, angulis lateralibus nonnihil prominulis, apice oblique levi- 
terque sinuatis, ante sinum magis prominulis. Scutellum a basi ad medium sensim nonnihil ampliatum, dein 
nonnihil angustatum, apice subsemicirculariter rotundatum, sat dense punctulatum, linea obsoleta longitudinali 
leviuscula instructum, basi leviter elevatum et medio spatio acute triangulari parvo laviusculo preditum. Cor- 
pus subtus cum pedibus parce granulatum. Abdomen utrimque leviter rotundatum, ante medium latissimum, 
margine ad angulos apicales vix prominulos segmentorum subinciso. 


Fam. Aradida Står. 
NDNGAMMNBS) Sitt 
Hem. afr. III. p. 30. (1865). 


1. ÅA. lanceolatus FABR. 
Sordide testaceo-flavescens, impunctatus; antennis vittisque tribus capitis, poste- 
rius abbreviatis, nigricantibus; vitta laterali pectoris pedibusque fusco-testaceis; femo- 


> 


HEMIPTERA FABRICIANA. 935 


ribus anticis subtus, fascia inferiore subapicali femorum posteriorum, annulis duobus 
tibiarum, annulo subbasali articuli tertii apiceque imo articuli quarti antennarum te- 
staceo-flavescentibus. SF. Long. 9, Lat. thor. 23, Lat. abd. 6 mill. 

Aradus lanceolatus FABR. Syst. Rhyng. p. 118. 5. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Articulo primo antennarum femoribusque supra subtusque dense breviterque fusco-setulosis et ceteris di- 
vergit ab A. ezimio HaGL. Caput ad antennas spina acuta porrecta armatum, posterius pone oculos inerme et 
longiuscule tomentosum. Antenne articulo primo tertio paullo longiore, secundo et quarto longitudine sub- 
equalibus, primo vix dimidio brevioribus. Thorax marginibus antico et lateralibus, linea transversa prope ba- 
sin et utrimque linea undata oblique longitudinali sericeis instructus, lateribus dilatatis, antice paullo produ- 
ctis, anterius rotundatis, ibidem bisinuatis, dein retrorsum sensim leviter convergentibus, basi late truncata. Ab- 
domen usque ad apicem segmenti quinti sensim ampliatum, angulis segmentorum quattuor et presertim trium 
posteriorum acute lobatis. 


DYSODIUS LeEP. et SERV. 


1. D. Iunatus FAR. 
Acantha lunata PABR. Ent. syst. IV. p. 72. 20. (1794). 
Aradus lunatus FABR. Syst. Rhyng. p. 117. 2. (1803). 
Dysodius lunatus A. et S. Hist. des Hém. p. 304. 1. (1843). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


HESUS SrtTåL. 


1. HH acuminatus FABR. 

Flavo-ferrugineus, nudus; bucculis, lateribus pectoris, limbo apicali abdominis 
anoque nigricantibus; articulo tertio antennarum apice et quarto basin versus fuscis; 
articulo quarto antennarum articulo tertio vix breviore, hoc articulo secundo paullo 
longiore; lobo antico thoracis inequali, medio rugis duabus longitudinalibus, contigwis, 
anterius paullo latioribus, instructo. . Long. 10, Lat. 33 mill. 

3. Abdomine usque ad apicem segmenti quinti sensim paullo ampliato, angulis 
apicalibus segmenti quarti levissime, angulis segmenti quinti magis prominulis, his re- 
trorsum levissime vergentibus, segmento sexto subito maxime angustato, marginibus 
lateralibus apice leviter emarginatis, ante emarginaturam dente minutissimo, obtusissimo, 
flavo-ferrugineo instructis. 

Aradus acuminatus FABR. Syst. Rhyng. p. 117. 3. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Cum H. flaviventri Burm. ad divisionem generis lobo antico thoracis medio longitrorsum birugoso insignem 
pertinet; excepto colore (an constante?)differt ab HH. flaviventri processu antico capitis minus distincte dichotomo, 
tuberculo postoculari retrorsum subprominulo, articulo tertio antennarum breviore, ut et forma abdominis maris 


supra descripta. 
2. I. cordatus FABR. 

Obscure ferrugineo-fuscus vel niger; hemelytris, rostro, sternis, abdomine, annulo 
uno tibiarum anticarum et annulis duobus tibiarum posteriorum ferrugineo-flavescenti- 
bus; hemelytris sordidis, fusco-venosis, maculis duabus basalibus membrane pallidioribus; 
margine angusto laterali segmentorum abdominis a basi ultra medium limboque lato se- 


I6 i GLAS AT) 


omenti ultimi, ano, interduwm etiam lineolis lateralibus disci, in seriem longitudinalem 
D , , , Oo 
positis, nigricantibus; articulo tertio antennarum pone medium annulo lato ferrugineo- 
flavescente, interdum obsoletissimo. &S. 9. Long. 9-10, Lat. 3-3+ mill. 

Aradus cordatus FABR. Syst. Rhyng. p. 117. 4. (1803). 

Var. b.— Annulis tibiarum posteriorum metasternoque exceptis totus niger. 

E 5 ; i EN lo AR OR 

>. Abdomine usque ad apicem segmenti quarti sensim levissime ampliato, se 
gmento quinto pone medium levissime angustato, lateribus ante medium parallelis. 

9. Abdomine usque ad apicem segmenti tertii sensim nonnihil ampliato, lateribus 
segmenti quarti parallelis, segmento quinto retrorsum distincete angustato. 

Patria: America meridionalis. Dom. SmMipt. (Mus. SBHESTEDT.); Surinam. (Mus. 
Holm.) 


Ad divisionem generis thoracis lobo antico impressione longitudinali media, anterius abbreviata, ibidem 
tuberculo parvo transverso, a latere viso presertim distincto, terminata, et ad impressionem utrimque ruga lati- 
uscula, ovali, anterius abbreviata insignem pertinet. -Statura fere H. flaviventris, processu antico capitis apice 
leviter inciso, nec distincte bilobo, segmento quinto abdominis apud marem haud nisi posterius paullo angu- 
stato differt. 


BRACHYRHYNCHUS Lar. 


1. B. albipennis FABR. 

Niger vel ferrugineo-niger, presertim superne granulatus, granulis in parte su- 
periore sordide ferrugineo-flavescente-subsquamosis; apice articuli ultimi antennarum 
flavo-ferrugineo; membrana sordide albida, basin versus nigricante. >. Long. 11, Lat. 
4 mill. 


Aradus albipennis FABR. Syst. Rhyng. p. 118. 8. (1803). 
Patria: Sumatra. (Mus. SEHESTEDT.) 


Statura fere B. membranacei H. S. (sec. Wanz. Ins. fig. 887), sed minor, spinis capitis postocularibus 
minoribus. OCaput processu apicali antrorsum subangustato, apice truncato, vix emarginato, spinis postocularibus 
sensim angustatis, ultra oculos leviter prominulis, subdepressis; capite pone has spinas subito subtruncato, nec 
pone oculos prope basin spinarum obtuse sinuato. Antenna capite thoraceque ad unum vix longiores, articulis 
secundo et tertio longitudine szequalibus, quarto vix longioribus, hoc articulo primo sublongiore. Thorax apice 
truncatus, paullo ante medium transversim distincte impressus, antrorsum angustatus, angulis anticis rotundatis, 
marginibus lateralibus ante medium distincte sinuatis; lobo antico ante medium subito rotundato-angustato, late- 
ribus pone medium parallelis; lobo postico lateribus parallelis, anterius distincte rotundato-convergentibus. Apud 
exempla duo typica pars fere tertia basalis membrana sinistre, pars fere dimidra membrane recte, apice in 
medio producta, nigra. Abdomen lateribus parallelis. Pedes distincte et sat dense gramnulati. 


2. DB. membranaceus FABR. 

Ferrugineo-nigricans, granulatus; rostro, apice articuli ultimi antennarum, trochan- 
teribus tarsisque flavescente-ferrugineis; membrana nigricante. FS. 2. Long. 10-103, Lat. 
3-35 mill. 

Aradus membranaceus FABR. Syst. Rhyng. p. 118. 6. (1803). 

Patria: India orientalis. Dom. DaArporfr. (Mus Havn.); Caput bone spei. (sec. 
FABRICIUM.) 

A B. membranaceo H. S. diversus. B. albipenni raaxime affinis et excepto colore membrane ab illa 
specie perpaullum divergens, Processus apicalis capitis ante medium sensim levissime subampliatus, apice leviter 


emarginatus. Thorax lobo antico pone medium subangustato, quare sinus marginum lateralium thoracis paullo 
profundior quam in B. membranaceo. 


HEMIPTERA FABRICIANA. Ni 


MELANOSTERPHUS Står. 

Corpus elongatum, angustum, lateribus rectis, parallelis. Caput latum, apice pro- 
cessu dichotomo, ante oculos spina longa curvata et pone oculos spina valida extror- 
sum producta, omnibus leviter sursum vergentibus, armatum; bucculis percurrentibus, 
retrorsum paullo divergentibus. Antenne breves, thorace paullo longiores, articulis 
primo et quarto fere 2que longis, articulis secundo et tertio etiam longitudine 2qua- 
libus, sed illis nonnihil brevioribus. Rostrum vix pone bucculas extensum. Thorax 
nonnihil latior quam longior, rectangularis, capite nonnihil latior, margine basali latis- 
sime sinato. Scutellum paullo longius quam latius, apice rotundatum, carinatum, mar- 
gmibus lateralibus pone medium leviter sinuatis. Hemelytra abdomine paullo breviora, 
parte coriacea brevi, scutello nonnihil longiore, apice oblique truncata; membrana ma- 
gna, reticulata. Abdomen margine integro, inermi. Pedes mediocres, femoribus anticis 
subtus tibiisque superne minute crenulatis, illis paullo inerassatis. 

Genus statura elongata, lineari, formaque capitis et thoracis a reliquis familize 
divergens. 

1. MM. spinosus FABR. 

Subferrugineo-niger, subtus dilutior, ventre ferrugineo; rostro tarsisque flavo- 
ferrugineis. 2. Long. 7, Lat. 2 mill. 

Aradus spinosus FABrR. Syst. Rhyng. p. 119. 13. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Caput ingequale, ad oculos leviter callosum, processu antico apicem articuli primi antennarum paullo su- 
perante, apice dichotomo, reflexo, spinis amteocularibus et postocularibus que longis, processu antico longitu- 
dine subaqualibus. Thorax medio et posterius remote punctatus, ante medium transversim concavus, lateribus 
ante medium latiuscule reflexis, explanatis, medio utrimque prope margines laterales crista logitudinali instructus. 
Scutellum et corium alutacea. Pectus rugulosum, prostethio granulato. Venter lavis, lateribus apicem versus 
granulatis, segmentis basi impressis. 


Fam. RBeduviida STAL. 
Subf. Reduviida +) STÅL. 
SINEA ÅA. et S. 


1. S. multispinosa Dr GEER. 
Reduvius Diadema FaBr. Gen. ins. Mant. p. 302. 11-12. (1776). 
Reduvius diadema FABR. Spec. ins. II. p. 382. 26. (1778); Mant. ins. II. p. 313. 
40. (1787); Ent. syst. IV. p. 206. 46. (1794). 


') Obs. Dicrotelida, divisio Reduviidum propriorum, cum Stenopodidibus quibusdam quoad habitum magnam 
habent similitudinem, ad RBReduvtida tamen pertinent et unguiculis appendiculatis ”) tibiisque anticis superne 
prope apicem dente obtuso vel lobulo parvo brevi instructis, notis essentialibus Reduviidum, sunt pradita. 
Notas essentiales hujus divisionis una cum characteribus generum hic proponere lubet. 


DICROTELIDA StTåL. 
Corpore elongato; capite elongato, cylindrico, apice in processum acutum spiniformem producto, parte 
anteoculari (excepto processu) parte postoculari breviore, illa pone antennas tuberculo parvo acuto armata, 
") In Hem. afr. III. p. 43. not. lege: Amphibolo et Vachiria exceptis. 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7, N:o 11. 13 


98 Ör SVAN 


Zelus diadema FABR. Syst. Rhyng. p. 286. 18. (1803). 
Smea multispinosa A. et S. Hist. des Hém. p. 375. 1. (1843). 
Patria: America borealis. (Mus. FABRIOI.) 


PLCEOGASTER A. et. S. 
STAL, Hem. afr. III. p. 48. (1865). 


1. P. elevatus FABR. 


Zelus elevatus FABR. Syst. Rhyng. p. 289. 29. (1803). 
Aricosus cliens Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 198. 3. 
Patria: America meridionalis. (Mus. FABRICIL) : 


Specimina in Museo SEHESTEDTII sub nomme Zeli elevati asservata, ad species duas, generice distinctas, 
alteram ad Åristippum distinetum STÅL, alteram ad novam speciem ") Pleogastri (subg. Aricosi) referendam, 
nullam tamen cum descriptione FABRICII congruentem, pertinent. Specimen FABRICIT maxime mutilum, cujus 
tantum abdomen restat, tertiam constituit speciem, cum Pleogastro clienti STAL identicam, cum descriptione FA- 
BRICII optime congruentem, quze igitur verus Zelus elevatus FABR. est habenda. 

Species generis Pleogastri per has duas divisiones sunt distribuendae: 

a. Marginibus lateralibus anticis lobi postici thoracis subrectis, integris; margine abdominis ad apicem segmen- 
torum dente distincto et in medio segmentorum dente minore vel obsoleto instructo. — Subg. Ploeogaster 
ASHetss 
1. P. mammosus A. et S., 2. P. elevatus FABR., 3. P. socius STÅL, 4. P. acantharis WOLFE. 

aa. Marginibus lateralibus anticis lobi postici thoracis leviter rotundatis, minute crenulatis; marginibus abdomi- 
nis inermibus. — Subg. Aricosus STÅL. 

5; P. lividus STAL, 6: Pi curvipes "STAL, 7. Pi Fabricu STAL. 


parte ocellos ferente haud elevata; antennis geniculatis, articulo primo nonnihil incrassato; rostro articulo 
secundo longo, primo plus duplo longiore, hoc fere ad medium oculorum extenso; abdominis segmento anali 
apud feminas (mas ignotus) producto, bilobo; pedibus mediocribus, femoribus anticis incrassatis, subtus 
apicem versus spina armatis. 

Genera tantum duo hujus divisionis mihi sunt cognita, his notis insignia: 


Dierotelus ER. 


Tylo acuto, compresso-producto, porrecto, a processu apicali superiore distante; capite, thorace mar- 
gineque abdominis inermibus; angulis lateralibus thoracis rotundatis, haud prominulis; hemelytris valde ab- 
breviatis. 


Nyllius STÅL. 


Tylo in spinam compressam, processum apicalem superiorem tangentem, producto; capite superne, 
thorace margineque abdominis spinulis 'armatis; thoracis angulis lateralibus in spinam extrorsum extensis, 
angulis posticis retrorsum rotundato-productis; hemelytris completis, apicem abdominis attingentibus, mem- 


bran areis ambabus ex angulo apicali exteriore venam emittentibus, vena aream posteriorem postice clau- 
dente abbreviata. 


) Pleogaster (Aricosus) Pabricii STÅL. 


Olivaceo-flavescens, corio pone medium brunnescente; membrana decolore; apice tuberculi antici late- 
rum mesostethii abdomineque (an fortuito) nigricantibus, ventris segmentis duobus basalibus totis, tertio et 
quarto medio olivaceo-flavescentibus; ocellis posterius nigro-marginatis. 9. Long. 25, Lat. hem. 5 mill. 

STOLL, Pun. fig. 154. 

Patria: America meridionalis. (Mus. Hayn.) 

P. livido maxime affinis, differt prasertim collo capitis paullo graciliore, tuberculis discoidalibus lo- 
borum thoracis crassioribus, carimnis ante tubercula lobi postici distinctioribus, dente vel lobulo parvo mar- 
ginum lateralium posticorum thoracis breviore, obtusiore, apice rotundato. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 29 


ARISTIPPUS SrTåL. 
Hem. afr. III. p. 48. (1865). 


1. ÅA. ruficornis FABR. 


Obscure fusco-testaceus; capite, antennis, rostro pedibusque rufescente-testaceis; 
hemelytris dilutius fusco-testaceis, basi interdum infuscatis; membrana fuscescente, ma- 
cula maxima ante medium sita subdecolore; lateribus abdominis late sordide flavo- 
testaceis, margine postico partis seomentorum extra spiracula jacentis sordide albido. 


9. Long. 19, Lat. 4 mill. 
Zelus ruficormis FABR. Syst Rhyng. p. 285. 16. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


ÅA. fenestrato maxime affinis, aliter coloratus, tuberculis lobi anticei thoracis minus elevatis, lobo postico 
posterius leviter obtuseque bituberculato, tuberculis obtusissimis, haud compressis, a latere visis obtuse rotunda- 
tis. Articuli primus et secundus rostri z2eque longi. Thorax lobo antico posterius tuberculis duobus breviter 
subceonicis, minus altis quam basi crassis, instructo; lobo postico dense punctato, posterius obtusissime bituber- 
culato, tuberculis haud compressis, antrorsum in carinam distinetam continuatis, angulis lateralibus paullo pro- 
ductis, apice sinuatis, ante sinum in dentem acutiusculum prominulis, marginibus lateralibus posticis levissime 
sinuatis. Abdomen margine laterali segmentorum prope apicem leviter obtuseque prominulo, in segmentis se- 
cundo et tertio ibidem subdentato, parte rugulosa segmentorum quattuor ultimorum extra spiracula jacente paullo 
longiore quam latiore. 

Species quinque generis Åristippi excepto ÅA. ruficorni FABR., quem cum reliquis comparare haud potui, 
in hoc schemate sunt disposita: 

a. Tuberculis discoidalibus lobi antici thoracis subeonicis, sensim gracilescentibus, antrorsum subnutantibus; 
margine laterali segmentorum abdominis primi, secundi, tertii, quarti et quinti prope apicem obtuse angu- 
lato-prominulo. 

0. Membrana decolore, apicem versus infuscata. — 1. ÅA. fenestratus STÅL. 

hb. Membrana tota fuscescente vel subfusco-vinacea; tuberculis discoidalibus lobi postici thoracis compressis, sat. 
altis, apice truncatis vel rotundato-truncatis. 

c. Corpore maximam ad partem rufescente-testaceo; abdomine obscure fusco-testaceo, parte extra spiracula ja- 
cente extus flavescente, intus nigra. — 2. ÅA. testaceus STÅL. 

ec. Corpore magnam ad partem flavo-testaceo vel plus minus dilute aut obscure fusco-testaceo; abdomine disco 
fusco, parte extra spiracula jacente nigra, segmentis tribus apicalibus extus late et segmento sexto fere toto, 


interdum etiam segmentis tribus basalibus extus licet anguste sordide flavescentibus. — 3. A. distinctus STÅL. 
aa. Tuberculis discoidalibus lobi antici thoracis apicem versus cylindricis, apice obtusis, medio interdum subeon- 
strictis. 


d. Corpore maximam ad partem rufescente-testaceo; abdomine dorso obscure fusco-testaceo vel nigricante, ventre 
sordide flavo-testaceo vel dilute fusco-testaceo, parte extra spiracula jacente testaceo-flavescente, segmentis 
tribus basalibus fere totis, interdum etiam quarto et quinto imtus nigris; tuberculis discoidalibus lobi postici 
thoracis minus elevatis, leviter compressis, a latere visis angulum subrectum, apice rotundatum, formantibus; 
margine laterali segmentorum abdominis primi, secundi et tertii prope apicem in angulum obtusum distincte 


prominulo. — 4. A. confusus STÅL. 
dd. Corpore mnigricante; capite, antennis, rostro pedibusque testaceo-flavescentibus; tuberculis discoidalibus lobi 
postici thoracis apice truncatis, postice rotundatis. — 5. A. fumosus STÅL. 


HEZA A. et S. 


1. IL octospinosa FABR. 

Dilute flavo-olivacea, remote favescente-griseo-séricea, hemelytris fuscescente- 
carneis; hemelytris pectoreque maculis parvis dense flavescente-griseo-sericeis, preesertim 
apud feminam, sepius conspersis; membrana pallide fuscescente-vinacea; pedibus po- 
sterioribus interdum olivaceo-virescentibus; margine abdominis in apice segmenti primi 
spinula distineta armato. &. 9. Long. 17-22, Lat. 23-33 mill. 


100 (0 DAT 


Zelus Sspinosus FABR. Syst. Rhyng. p- 289. 30. (1803). 

Zelus macilentus Burm. Handb. II. 1. p. 225. 2. (1835). 

Heza macilenta Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 199. 3. 

&.. Abdomine lineari, lateribus parallelis, apice rotundato, segmento anali apice 
in spinam sursum prominulo. 

2. Abdomine ultra medium sensim nonnihil ampliato. 


Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.); Para. (Mus. Berol.); Rio 
Janeiro. (Mus. Holm.) 


Caput gracile, parte postoculari parte anteoculari saltem dimidio longiore, illius partibus fere duabus 
tertiis posticis gracilibus, cylindricis; spinis anticis fuscis, basi pallidis, quarta parte articuli primi rostri vix 
longioribus. Antenna articulo primo capite, thorace scutelloque ad unum multo longiore. Thorax lobo antico 
spinis duabus subcylindricis, obtusis, spinis capitis nonnihil brevioribus, armato; lobo postico marginibus latera- 
libus anticis valde obtusis, convexis, margine basali inter angulos posticos, obtuse rotundato-prominulos, recto, 
spinis zeque longis, spinis capitis fere duplo longioribus. 
Species mihi cognite generis Meze in hoc conspectu synoptico sunt dispositae: 

a. Lobo antico thoracis posterius bispinoso vel alte bituberculato. 
b.  Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus ad unum distincte longiore. — 1. HH. Sphinz STAL. 
bb. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus ad unum breviore vel longitudine sequali. 
Segmento abdominis primo solo in angulis apicalibus spinula vel denticulo, interdum z2egre distinguendo, 
armatis. 2 
d. Articulo primo antennarum capite thoraceque ad unum vix vel paullo longiore. — 2. H. binotata Emc. méth., 

3. H. insignis STÅL. 
dd. Articulo primo antennarum capite, thorace scutelloque ad unum longiore vel iisdem longitudine aequali. 
e. Articulo primo antennarum capite, thorace scutellogue ad unum longiore. — 4. H. octospinosa FABR. 
ee. Articulo primo antennarum capiti, thoraci scutelloque ad unum longitudine subaquali. — 5. H. similis STAL. 
ec. Segmentis abdominis omnibus vel saltem anterioribus in angulis apicalibus spina vel spimnula, interdum mi- 
; nutissima, armatis. 
f. Lobo antico thoracis spinis duabus magnis vel majusculis armato. 
g. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus ad unum longitudine subaquali; segmentis omnibus abdo- 

minis apice utrimque spinosis vel prominulis; capite thoraceque aeque longis; annulis duobus articuli primi 


(ST 


antennarum pallidis. — 6. HA. sericans STAL, 7. H. oculata STÅL. 

gy. Articulo primo rostri apicalibus duobus ad unum subbreviore; capite thorace breviore; annulis duobus api- 
ceque articuli primi antennarum pallidis. — 8. HA. multiannulata STAL. 

fr. Lobo antico thoracis postice spinulis duabus minutis obtusis armato; jugis apice prominulis. — 9. H. pul- 
chripes STÅL. 

aa. Lobo antico thoracis posterius inermi. — 10. 4. clavata GUER. 


NAGUSTA STÅL. 


1. N. praecatoria FABR. 

— Fusco-testacea, ventre pallidiore, limbo fusco; pedibus spinisque capitis pallide 
sordide flavescentibus; lobo postico thoracis posterius late elevato. 9. Long. 13, Lat. 
24 mill. 

Gerris proecatorius FABR. Ent. syst. IV. p. 190. 10. (1794). 

Zelus proecatorius FABR. Syst. Rhyng. p. 283. 8. (1803). 

Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Havn.) 

Angusta. Caput thorace vix brevius, parte fere plus quam dimidia partis postocularis gracili, cylindrica. 
Articulus primus amtennarum capiti et thoraci ad unum longitudine subaqualis. Thorax nonnihil longior quam 
latior, lobo antico disco tuberculis minutissimis acutiusculis adsperso, postice longitrorsum leviter impresso; lobo 


postico sat fortiter denseque ruguloso-punctato, antice minus distincte bicarinato, posterius late elevato, medio 
vix depresso, angulis lateralibus spina gracili extrorsum vergente armatis. Abdomen usque ad segmentum quar- 


HEMIPTERA FABRICIANA 101 


tum sensim leviter ampliatum, segmentis quarto, quinto et sexto conjuncetim angulato-ampliatis, angulo apicali 
segmenti quarti in apice lobi acute prominulo. 


ISYNDUS STAL. 
1. I Heros FABR. 

Flavo-testaceus; antennis, vitta latissima superiore capitis, nonnihil ante oculos 
abbreviata et apice angustata, thorace, eclavo, basi excepta, corio ad elavum anguloque 
apicali, membrana, maculis pectoris, femoribus, tibiis tarsisque nigris; annulo medio fe- 
morum anteriorum, interdum etiam posticorum, apice femorum omnium, basi tibiarum 
omnium tibiisque anticis apicem versus flavo-testaceis; articulo tertio antennarum basin 
et apicem versus, articulo quarto apicem versus aurantiacis, articulis primo et secundo 
impictis, totis nigris; lobo antico thoracis nitido, haud sericeo-reticulato; limbo anteriore 
lobi antici, fascia lata antica margineque postico lobi postiei thoracis flavo-testaceis; 


angulis lörfalibas lobi postici thoracis in spinam sat longam extrorsum productis. I. 9. 
Long. 22-33, Lat. 3-7 mill. 

Zelus heros FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 15. (1803). 

>. Abdomine angustiore, medium versus leviter ampliato, ventre pallido, flavo- 
testaceo, lateribus sepissime fasciis abbreviatis angustis nigris ornatis. 

9. Abdomine versus medium sat ampliato, infuscato. 

Patria: Sumatra. Dom. Darporrer. (Mus. Havn.); Malacca, Pulo Penang. (Mus. 


Holm.) 


I. reticulatus (= TI. Heros StåL, Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 445. 1.) divergit articulis primo et se- 
cundo antennarum aurantiaco-annulatis loboque antico thoracis rete griseo-flavescente-sericeo instructo. 


EUAGORAS +) BUrRM., STÅL. 


YE i pidosts FABR. 
Sanguineus; antennis fusco-testaceis, annulis duobus apiceque articuli primi nec 
non annulo articuli secundi pallescentibus; thoracis vitta lata fuscescente, spinis angu- 


') Im conspectu generum Reduviidum (Fem. afr. III. p. 48 et 51) adde: 
32(31). Angulis posticis thoracis haud productis, etc. 

a. Capitis parte anteoculari parte postoculari breviore; articulo primo antennarum capite, thorace scu- 
telloque ad unum longiore; lobo antico thoracis posterius alte bituberculato, angulis anticis tuber- 
culo acuto extrorsum vergente armatis; angulis lateralibus lobi postici thoracis productis; pedibus 
sat longis. — Archilochus STÅL. 

aa. Capitis ”partibus amteoculari et postoculari longitudine subaequalibus, parte ocellos ferente parte an- 
teoculari paullo altiore; articulo primo za antennarum capite nonnihil longiore; thorace tuberculis discoi- 
dalibus destituto, angulis anticis obtuse tuberculatis, angulis Jateralibus lobi postici obtuse rotun- 
datis, haud prominulis; pedibus breviusculis, femoribus apples versus sensim paullo gracilescenti- 
bus, anticis incrassatis; tibiis et femoribus anticis axeque longis; femoribus posticis fere ad partem 
tertiam apicalem abdominis extensis; tibils apice paullo incrassatis. — Saxitius STÅL. 


76(75). Articulo primo rostri secundo multo breviore. 

a. Lobis thoracis disco utrimque spinulis vel tuberculis parvis acutis, in seriem longitudinalem posi- 
tis, armatis; capite thoraceque seque longis, illo cylindrico, parte postoculari retrorsum levissime 
gracilescente, parte anteoculari paullo longiore, parte ocellos ferente parte anteoculari vix altiore, 
levissime elevata; antennis breviusculis, articulo primo capite paullo longiore; rostri articulo primo 


102 CASTATE 


lorum lateralium nigris; hemelytris intus obscure fuscis; membrana sordide hyalina; 
vitta lata laterali pectoris nigro-fusca; pedibus sordide pallide flavescentibus, femoribus 
fusco-lineatis, geniculis sanguineis. Long. 13, Lat. 23 mill. 

Zelus 2spinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 287. 31. (1803). 

Patria: Nova Cambria. (Mus. FABRICI.) 


Abdomen exempli descripti mutilum. 


PISILUS Står. 


1. P. tipuliformis FABR. 
Gerris tipuliformis FABR. Ent. syst. IV. p. 190. 9. (1794). 
Zelus tipuliformis FABR. Syst. Rhyng. p. 283. 7. (1803). 
Pisilus tipuliformis STAL, Hem. afr. III. p. 67. 1. (1865). 
Patria: Guinea. Dom. Isert. (Mus. Havn.) 


REPIPTA Står. 


1. R. sexdens FABR. 

Pallide griseo-flavescens, fusco-puberula; antennarum articulis primo apice et se- 
cundo apicem versus, lateribus capitis, thorace, parte coriacea hemelytrorum, proste- 
thio, parte fere quinta apicali femorum apiceque imo tibiarum obscure fuscis vel fusco- 
testaceis; vitta media percurrente thoracis vittaque obsoletissima laterali et spinis lon- 
gis lobi postici pallide griseo-flavescentibus; vitta percurrente laterali ventris nigra; fe- 
moribus tibiisque obscurius biannulatis; membrana levissime infuscata. 2. Long. 10, 
Lat. 2 mill. 

Zelus 6dens FABR. Syst. Rhyng. p. 287. 25. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Exceptis coloribus magnitudineque a congenericis parum divergit. Caput parte postoculari parte ante- 
oculari vix duplo longiore, spinis pallidis anticis longis, erectis, paullo divergentibus, articulo primo rostri 
longitudine subaqualibus. Rostrum articulo primo articulo secundo sublongiore. Antenn articulo primo ca- 
piti thoracique ad unum longitudine vix aquali. Lobus posticus thoracis medio longitrorsum late subimpres- 
sus, impressione anterius utrimque carina obsoleta, in lobum anticum paullo producta, terminata, spinis posteri- 
oribus longis, mediis lateralibus paullo longioribus, nonnihil retrorsum nutantibus, lateralibus spinis capitis paullo 
longioribus.  Scutellum apice leviter recurvo. Margo abdominis in apice segmentorum secundi, tertii, quarti et 
quinti spinula armatus, spinis versus apicem abdominis magnitudine sensim crescentibus, spinula segmenti se- 
cundi minutissima, obsoleta, interdum, uti in latere dextro unius exemplorum typicorum, forte deficiente. 


2. R. spinosa FABR. 


Nigricans, in obscure fusco-testaceum vergens; macula parva capitis pone oculos 
ad ocellos, apice articuli primi articuloque secundo rostri, limbo dorsi abdominis, ventre 
pedibusque, saltem posterioribus, pallide sordide flavo-testaceis, his minus distincte 
fusco-annulatis; articulo secundo rostri basi fusco; hemelytris fusco-testaceis, membrana 


brevi, parte anteoculari capitis subbreviore, articulo secundo primo circiter duplo longiore, tertio 
primo subbreviore; scutello acute triangulari; hemelytris apicem abdominis attingentibus; abdomine 
hemelytris paullo latiore; pedibus mediocribus, rigide setosis; femoribus anticis nonnihil incrassatis, 
subtus multispinosis; tibils amticis femoribus anticis longitudine vix sequalibus; unguiculis longi- 
usculis, gracilibus, simplicibus. — Vachiria STÅL. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 103 


sordide hyalina; ventre interdum vitta intramarginali fusca ornato. &. Long. 83, Lat. 
13 mill. | 

S. Articulo tertio antennarum leviter incrassato; oculis leviter prominulis; se- 
gmento anali apice leviter bisinuato, ad sinus leviter retuso. 

Zelus spinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 290. 36. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 

Parva. Caput parte postoculari parte anteoculari distinete duplo longiore; spinis anticis breviusculis, ar- 
ticulo primo rostri dimidio brevioribus. Amntenne articulo primo capiti, thoraci scutelloque ad unum longitudine 
vix seequali. Rostrum articulis primo et secundo zeque longis. Thorax lobo postico anterius medio planiusculo, 
parte planiuscula utrimque subearinata, carimis in basin lobi antici continuatis, spinis intermediis longissimis, re- 
trorsum nutantibus, spinis lateralibus spinis imtermediis fere dimidio brevioribus, spinis capitis longitudine fere 
zequalibus. Apex scutelli vix reflexus, pallescens. Hemelytra apicem abdominis levissime superantia. Abdomen 
maris lineare, hemelytris haud vel vix latius, margine in apice segmentorum primi, secundi, tertii et quarti spi- 
nula minutissima, 2egerrime distinguenda, in segmento quinto spinula distinctiore armato; spina segmentorum an- 


teriorum interdum deficiente, uti in uno exemplorum typicorum, apud quod in latere dextro spinulas segmentorum 
tertii et quarti haud inveni ') 


GRAPTOCLEPTES Står. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 294. 


1. G. fasciatus FABR. 
Reduvius fasciatus FABrR. Ent. syst. IV. p. 207. 50. (1794). 
Zelus fasciatus FABR. Syst. Rhyng. p. 288. 27. (1803). 
Myocoris gracilis Burm. Trans. Ent. Soc. II. 2. p. 106. 6. pl. 11. fig. 5. (1838). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICI.) | 


Exemplum typicum thorace macula flava destituto, sed margine basali flavo, abdomine ultra medium sub- 
sanguineo, femoribus posterioribus basin versus, posticis etiam apicem versus, nec non tibiis posticis nigris gaudet. 


COSMONYTTUS StåL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh: 1866. Do 205. 


1. &€. ichneumoneus FABR. 


Varicolor; capite, antennis, articulo primo rostri, prostethio anterius, metaste- 
thio, coxis, trochanteribus tibiisque posticis nigris; rostri articulo secundo pallide griseo- 
flavescente, hoc apicem versus articuloque tertio toto fuscis; abdomine subsanguineo, 
apicem versus nigricante. &. 9. Long. cum hem. 16-18, Lat. 2-3 mill. 


Zelus ichneumoneus FABR. Syst. Rhyng. p.. 286. 19. (1803). 


Var. a.— Thorace, scutello, hemelytris, pectore, excepta parte anteriore proste- 
thii, pedibus anterioribus femoribusque posticis testaceo-flavescentibus; fascia per me- 


”) Im conspectu generum RBeduviidum America (Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 293.) lege: 
22021). Parte postoculari capitis parte anteoculari numquam plus quam duplo longiore. 
24(25). Abdomine haud vel leviter ampliato, marginibus nunc inermibus, nunc spinula vel spinulis armatis. 
a. Membrana apicem abdominis haud vel paullo superante. — Repipta STåL. 
aa. Membrana saltem dimidia apicem abdominis superante. — Corcia STÅL. 
Obs. Repipta fusco-marginata STÅL segmento primo abdominis in angulis apicalibus spina parva 
armato. 
Repipta fusco-spinosa STÅL segmentis abdominis omnibus inermibus. 


104 GSKLANDS 


dium corii et basin membrane extensa, angulo apicali corii, parte dimidia apicali mem- 
brane, tibiis anticis ante medium, basi excepta, femoribus intermediis apicem versus, 
apice excepto, basi parteque apicali femorum posticorum nigricantibus. 

Var. b. — Lobo antico discoque maximo lobi postiei thoracis nec non pedibus 
nigricantibus; hemelytris fusco-testaceis; annulo lato medio femorum, tibiis anticis apice 
tibiisque intermediis griseo-flavescentibus; prostethio posterius mesostethiogue testaceis. 

Var. c.— Fere ut varietas hb, sed thorace flavo-testaceo. 

Patria: America meridionalis. Dom SmMipt. (Mus. SBHESTEDT.); Surmam. (Mus. 


Holm.) 


Hanc speciem prius Myocorem nigricipitem Burm., qui secundum Museum Berolinense ad Myocorem ”) 
BURM., STÅL pertinet, habui. 


DEBILIA STÅL. 


1. D. ciliata FABR. 

Pallidissime griseo-favescens, impicta; thoracis lobo postico hemelytrisque dense 
subtiliterque punctulatis; segmentis omnibus abdominis spina margimali armatis. &. 
Long. 133, Lat. 1: mill. 

Zelus ciliatus FaABrR. Syst. Rhyng. p. 290. 35. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. LUND.) 


Caput thoraci longitudine subequale, parte postoculari parte anteoculari fere plus duplo longiore, retror- 
sum ultra medium sensim gracilescente, parte tertia basali gracili, subeylindrica; spinis amticis sat longis, arti- 
culo primo rostri dimidio brevioribus. Oculi, apud marem saltem, sat prominuli. Antenna articulo primo cor- 
pore dimidio paullo longiore, articulo tertio haud inerassato. Thorax lobo antico medio longitrorsum, antice sub- 
tiliter, posterius latius et profundius impresso, angulis anticis obtuse tuberculatis; lobo postico ante spinas inter- 
medias carima subtili instructo, spinis sat longis, lateralibus intermediis paullo longioribus, his spinis capitis paullo 
longioribus. Postscutellum apice leviter productum et subelevatum. Segmenta abdominis quingque anteriora in an- 
gulis apicalibus spina gracili, spinis capitis fere dimidio breviore, segmentum apicale spina longiore, spinis capitis 
vix breviore, armata. Area antica membrane basi area postica fere dimidio latior. 


NOTOCYRTUS +) BurM. 


1. N. elavipes FABR. 
Reduvius clavipes FABR. Syst. Rhyng. 276. 45. (1803). 
Notocyrtus elavipes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 372. 4. 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. Lunp.) 


”) Species, quas Myocori inscripsit BURMEISTER, per varia genera distincta hoc modo sunt distribuende: 
Myocoris BURM., STÅL. — M. nigriceps et tipuliformis BURM., inter se maxime affines, ille basi tantum 
articuli primi rostri, hic articulo primo toto nigro insignis, ambo angulis lateralibus thoracis spina ar- 
matis gaudentes. 
Hiranetis SPIN., StåL. — M. pompilodes BURM., braconiformis Burm. (= SToLL, Pun. fig. 147.) et bar- 
bipes BURM. 
Amaurosphodrus StÅL. — M. bicolor BURM., Dama BURM. et personatus BURM. 
Graptocleptes STAL. — M. gracilis BURM. 
Cydnocoris STÅL. — M. gilvus BURM. 
Exempla typica BURMEISTERI hoc anno examinavi. 
) In conspectu generum Reduviiduwm Americe (Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 296) lege: 
50(1). — Thorace gibbo, supra scutellum retrorsum producto. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 105 


Exemplum typicum pedibus posticis pallidis, parte incerassata tibiarum certe obscurata, haud tamen nigro- 
fusca, gaudet. Pars incrassata tibiarum posticarum nonnihil compressa, intus pone medium fovea magna oblonga 
instructa. 


2. N. gibbus FABRr. 

Niger vel fusco-piceus, remotissime grisescente-sericeus; annulis duobus articuli 
primi antennarum, capite, rostro, margine acetabulorum anticorum, macula parva late- 
rali mesostethii, fascia angusta abbreviata apicali segmentorum ventris secundi, tertii 
et quarti, femoribus anticis imtus, annulo femorum posteriorum, parte plus quam tertia 
apicali tibiarum posteriorum tarsisque flavo-albidis; fascia intraoculari maculaque maxima 
pone ocellos sita capitis nigricantibus; hemelytris fusco-lividis. &. Long. cum hem. 9 
Lat. thor. 33, Lat. hem. 2 mill. 

Reduvius gibbus FABR. Syst. Rhyng. p. 276. 48. (1803). 

Saccoderes vesiculosa A. et. S. Hist. des Hém. p. 381. 2. descr. (1843). excl. syn. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


, 


Caput antice spinis duabus longis pallidis armatum, subtus haud tumidum. Thorax spina mediocri pallida 
apice utrimque armatus; lobo postico maxime inflato, subdepresso, antrorsum producto, ante medium transversim 
impresso, anterius longitrorsum vix impresso, antice leviter sinuato, pone impressionem transversam utrimque 
cornuto-producto, postice subito declivi et in processum brevem leviter declivem producto. Femora omnia fere 
xeque crassa. Tibise antice basin versus vix, intermedia basin versus sensim levissime incrassate, posticae fere 
a basi ultra medium sat incrassata, parte incrassata subcompressa, medio latissima. 

Descriptio AMmyoti ad N. gibbum, figura ad N. Camelum est referenda. 

Species hujus generis hoc modo sunt disponendee: 

a. Capite subtus prope basin utrimque tuberculato, superne inter oculos transversim nonmihil elevato. 

6. Thoracis lobo postico depresso, utrimque obtuse angulato, angulis rotundatis, pone angulos sensim angustato, 
postice rotundato; femoribus amticis sat incrassatis; tibiis anticis nonnihil curvatis, intermediis versus me- 
dium paullo incrassatis, posticis ultra medium sensim valde compresso-incrassatis, intus medio impressis; 
spinis anticis capitis et thoracis brevibus. — Subg. Homalocyphus STÅL. 

1. N. tripus STÅL. 

bb. Thoracis lobo postico inflato, medio vel paullo ante medium transversim impresso, medio utrimque cornu 
extrorsum vergente, antrorsum leviter curvato, armato, pone cornua subito maxime angustato, posterius pro- 
ducto, parte producta pone medium subito humiliore et angustiore, apice emarginata; femoribus ommnibus 
eque crassis; tibils anticis sat incrassatis, parte basali gracili, intermediis ante medium leviter incrassatis, 


posticis a basi vix ultra medium sensim modice incrassatis. — Subg. Notocyrtus BuRM. 
ce. Lobo postico thoracis prsesertim anterius longitrorsum profunde impresso; spinis capitis brevibus, crassiu- 
5 Pp SS 2 
sculis. 


2. N. clavipes FABR. 
ce. Lobo postico thoracis longitrorsum leviter impresso; spinis capitis longiusculis, gracilibus. 
3. N. cinctiventris STÅL. 
aa. Capite subtus prope basin convexo, tuberculis destituto. 
d. Capite superne inter oculos elevato; thoracis lobo postico sat elevato, dorso subdepresso, utrimque obtuse 
angulato vel rotundato-angulato. — Subg. Cystingonotus STÅL. 
e. Lobo postico thoracis postice subito maxime depresso. 
4. N. Camelus STÅL (= Saccoderes vesiculosa A. et S. Hist. des Hém. pl. 7. fig. 2). 
ee. Lobo postico thoracis postice sensim convexo-declivi. 
5. N.- formicatus FABR. (= trinotatus Costa), 6. N. triareatus STÅL. 


51(52). Capite antice bispinoso, ovali vel oblongo, parte postoculari basi subito graciliore; articulo rostri 
primo pone oculos extenso, articulo secundo longiore; tibiis omnibus vel posticis plus minus in- 
crassatis. — Notocyrtus BURM. 

52051). Capite inermi, elongato, gracili, parte postoculari longa, gracili, retrorsum sensim gracilescente, 
pone medium cylindrica; articulo primo rostri oculorum marginem posticum subeequante, articulo 
secundo longissimo; thorace lobo postico retrorsum longissime producto, compresso-elevato, poste- 
rius depresso, pone medium coarctato, antice haud tumido-prominulo. — Sava A. et S. 


K. Vet.-Ak. Handl. B.: 7. N:o 11. 14 


106 GER SKIVA 


dd. Capite superne inter oculos haud vel vix elevato. 

f. Spinis capitis longiusculis; lobo postico thoracis ante medium compresso, medio utrimgue processu vel cornu 
brevi, extrorsum et leviter antrorsum vergente, instructo, postice depresso vel impresso et rotundato-producto. 
— Subg. Ceratocyphus STÅL. 

g. Lobo postico thoracis posterius subsensim declivi, ibidem impresso. 

h  Pedibus flavescentibus, annulis fuscis vel testaceis notatis. 
7. N. vesiculosus Pertyr, 8. N. flavo-lineatus STÅL, 9. N. consimilis StåL, 10. N. pulvinatus STÅL. 
Hee species maxime sunt affines et forte haud diverse. 

hh. Pedibus nigricantibus, annulo femorum parteque apicali tibiarum pallide testaceo-flavescentibus. 


11. N. Dromedarius STÅL. 

gg. Lobo postico thoracis postice subito depresso; corpore pedibusque maximam ad partem nigris. 
12. N. gibbus FABR. 

ff. Spinis capitis brevibus; lobo postico thoracis valde elevato, utrimque rotundato-angulato vel in processum 
brevem rotundatum, extrorsum vergentem, prominulo; tibiis anterioribus gracilibus vel levissime incrassatis, 
posticis nonnihil incrassatis. 

g. Thoracis lobo postico maxime inflato et elevato, utrimque rotundato-angulato, ante angulos laterales sensim 
compresso-angustato, postice subito maxime declivi. — Subg. Saccoderes SPIN. 
13. N. fungosus STÅL, 14 N. inflatus PErry, A. et S. (= sexfoveolatus SPIN., HÄNSS 

gg. Thoracis lobo postico minus elevato, dorso longitrorsum excavato, angulis lateralibus in processum brevem, 
apice rotundatum, compressum, extrorsum prominulis, ante processus illos compresso et sensim angustato, 
postice subito valde declivi et basi ipsa paullo producto; spinis anticis lobi antici longiusculis. — Subg. Coe- 
locyrtus STÅL. 
15. N. excavatus STÅL. 


MILYAS STåL. 


1. M. cinetus FABR. 


Reduvius cinctus FABR. Gen. ins. Mant. p. 302. 5-6. (1776); Spec. ins. II. p. 379. 
10. (1778); Mant. ins. II. p. 310. 15. (1787); Ent. syst. IV. p. 199. 20. (1794); Syst 
Ryno. po 205 129-(1803). 

Harpactor cinetus H. S. Wanz. Ins. VIIL p. 83. fig. 853. (1848). 

Patria: America borealis. (Mus. FABRICIL) 


ISCHNOCLOPIUS Svår. 


Corpus elongatum, angustum. Caput porrectum, elongatum , gracile, subdepres- 
sum, thorace paullo brevius, partibus anteoculari et postoculari fere &eque longis, hac 
pone medium subeylindrica, ante medium retrorsum nonnihil angustata, parte ocellos 
ferente haud elevata. Oculi valde prominuli. Antenne gracillime, articulo primo capiti, 
thoraci scutelloque ad unum longitudine subequali. Rostrum gracile, articulo secundo 
longissimo, articulo primo parte anteoculari capitis tertia parte breviore. Thorax multo 
longior quam latior, antrorsum sensim angustatus, ante medium transversim subtiliter 
impressus. Scutellum triangulare. Corium angulo apicali longissime angustissimeque 
producto. Membrana areis brevibus, area antica area postica duplo majore, duplo la- 
tiore, margine basali illius margine hujus basali fere duplo longiore. Mesostethii latera 
tuberculo anterius destituta. Abdomen retrorsum usque ad segmentum sextum sensim 
leviter ampliatum, hoc segmento utrimque dilatato, rotundato. Pedes longi, gracillimi, 
antici longissimi, femoribus anticis femoribus posticis saltem dimidio longioribus, illis 
haud incrassatis, his ad segmentum ventris sextum extensis; tibis anticis et femoribus 
anticis eque longis; tarsis parvis, brevibus. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 107 


Zelo affine genus, capite magis depresso, parte anteoculari longiore, thorace an- 
gustiore, abdomine apice ampliato presertim differt +). 


1. I. festinans FABR. 


Pallidissime testaceo-flavescens; vitta laterali inferiore capitis diluta abdomineque 
sanguineis; vitta laterali pectoris ventrisque nec non limbo laterali segmenti Sexti pone 
medium fuscis. 9. Long. 14, Lat. 2 mill. 


Zelus festinans FABR. Syst. Rhyng. p. 281. 1. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SEHESTEDT.) 


Lavis, lobo postico thoracis et prostethii dense punctulatis. Articulus primus antennarum solus restat 
in exemplo typico. Thorax depressus, lobo antico quam lobo postico antrorsum magis amgustato, paullo latiore 
quam longiore, impressione longitudinali subtili, posterius distinctiore, in apicem lobi postici continuata, in- 
structo, angulis anticis obtusiuscule tuberculatis; lobo postico fere seque longo- ac lato, medio anterius carinis 
duabus longitudinalibus, retrorsum paullo divergentibus, instructo, marginibus lateralibus leviter carinatis, angulis 
lateralibus haud prominulis, angulis posticis obtusissime rotundatis. Scutellum apice leviter acutiusculeque pro- 
ductum et paullo recurvum. Angulus apicalis productus corii in sanguineum vergeuns. 


ZELUS FABR., STAL. 


1. Z. means FABR. 


Niger, paullo nitidus, obsolete pubescens; vitta percurrente inferiore capitis, tho- 
race, pectore annuloque medio femorum posticorum testaceis vel flavo-testaceis; mem- 
brana violaceo-nigra; alis violaceo-fuscis. 9. Long. cum hem. 19, Lat. 33 mill. 

Var. a. — Thorace immaculato; scutello flavo-testaceo; fascia latissima media he- 
melytrorum ante membranam flavo-albida. 


Zelus means FABR. Syst. Rhyng. p. 282. 3. (1803). 


Var. b.— Macula antica lobi postici thoracis scutelloque nigris, hoc macula parva 
media flavo-testacea notato; hemelytris medio latissime flavo-albido-fasciatis. 


Var. ce. — Thorace immaculato; scutello obscure testaceo; hemelytris nigris, fascia 
favo-albida destitutis. 
Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. LUND.) 


Caput parte anteoculari parte postoculari distincete breviore, hac pone medium cylindrica. Antenn arti- 
culo primo capite thoraceque ad unum paullo longiore. Rostrum totum nigrum, articulo primo parte anteoculari 
capitis distincte paullo longiore. Thorax paullo brevior quam latior, lobo antico lavi, medio longitrorsum di- 
stincte impresso, utrimque convexiusculo, angulis anticis obtuse tuberculatis; lobo postico lobo antico fere duplo 
longiore, subtiliter punctulato, anterius in medio planiusculo, parte plana utrimque obsolete subearinata. Scu- 
tellum ante medium distincetissime triangulariter elevatum, basi impressum, apice paullo productum. Hemelytra 
dense obsoleteque punctulata; nembrana dimidia apicem abdominis superante. Femora antica et postica fere 
2eque longa, illa basin versus leviter incrassata. 


”) In conspectu generum RBeduviidum Americe (Otv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 296) lege et adde: 
46(47). Angulis lateralibus lobi postici thoracis inermibus. 

a. Partibus anteoculari et postoculari capitis fere aeque longis; articulo primo rostri parte anteoculari 
capitis multo breviore; apice abdominis ampliato; area membrane antica area postica duplo latiore, 
transversa. — Ischnoclopius STÅL. 

aa. Parte postoculari capitis parte anteoculari longiore; apice abdominis haud ampliato; areis membran:e, 
saltem postica, longioribus quam latioribus. — Zelus FABR. 


108 (0 SINA 


2. I. errans FABR. 

Testaceo-flavescens; capite toto, antennis, rostro, lobo antico thoracis et proste- 
thii, fascia laterali postica mesostethiil et metastethii, coxis, trochanteribus, tibis tarsis- 
que nigris; corio apice membranaque fuscis, hujus parte tertia vel quarta basali deco- 
lore vel subvinacea; corio ad basin membrane flavescente; alis vinaceis, macula fere 
media parteque circiter quinta apicali plus minus obscure fuscis; abdomine in sangui- 
neum vergente, apice nigro. &S. 9. Long. cum hem. 16-20, Lat. 23-33 mill. 

S. Megmento anali processu gracili filiformi sursum vergente apice armato. 

Var. a. — Parte coriacea hemelytrorum sordide testaceo-flavescente, medio et 
apice infuscata; parte quarta basali membrane decolore; alis pallidissime vinaceis, sub- 
decoloribus, medio pallide, apice obscurius infuscatis; pedibus nigris, annulis duobus 
femorum intermediorum annulisque tribus femorum posticorum favo-testaceis. <. 

Zelus errans FABR. Syst. Rhyng. p. 282. 4. (1803). 

Var. b.— Parte coriacea hemelytrorum dilute sordide flavescente, corii basi ipsa, 
fascia lata media apiceque nigro-fuscis; parte tertia basali membrane decolore; alis vi- 
naceis, macula magna media apiceque obscure fuscis; femoribus testaceo-flavescentibus, 
basi et apice nigris; tibis posterioribus in testaceum vergentibus. 9. 

Zelus cursitans FABR. Syst. Rhyng. p. 284. 10. (1803). 2. excel. syn. STtTorri >). 

Var. ce. — Ut varietas b, sed pedibus nigris, annulis duobus femorum intermedio- 
et tribus femorum posticorum flavo-testaceis. 


Var. d. — Parte coriacea hemelytrorum nigra; clavo, exceptis basi et apice, nec 
non fascia ad partem decolorem vel vinaceam membrane flavescentibus; pedibus nigris, 
annulis duobus femorum intermediorum et tribus femorum posticorum favo-testaceis. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND et SEHESTEDT.) 

Z. meanti qgquoad staturam et structuram partium maxime affinis, pedibus nonnihil longioribus, anten- 
narum articulo primo longiore, capite, thorace scutelloque simul sumtis paullo longiore, picturaque divergit. 

3. Z. vagans FABR. 

Niger, mnitidus; lateribus lobi postiei thoracis, clavo ""), corio, excepta fascia 
media latitudine variabili, apice imo scutelli, abdomine annulisque duobus femorum po- 
steriorum pallide testaceo-flavescentibus; abdomine in subsanguineum vergente, apice 
segmenti quinti, segmento sexto anoque nigris; membrana subviolaceo-nigricante; alis 
sordide vinaceis, pone medium fuscis. S. Long. 15, Lat. 23 mill. 

SS. Segmento anali apice processu filiformi, sursum et leviter retrorsum vergente, 
instructo. 

Zelus vagans FABrR. Syst. Rhyng. p. 284. 11. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


Z. meanti et precipue Z. erranti maxime affinis quoad staturam et formam partium, pedibus uti in D. 
errante. Articulus primus antennarum capite, thorace scutelloque ad unum sublongior. Annuli duo obsoletissimi 
obscure testacei in femoribus anticis zegre conspiciuntur. 


') Figura 147 StoLLiI potius ad Hiranetem braconiformem BuRrRM. refertur. 
”) Obs. Clavus = margo tenuior FABR. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 109 


DIPLODUS A. et S. 


1. D. sphegeus FABR. 


Testaceo-flavescens; tylo, lineis longitudinalibus duabus partis anteocularis, lineis 
duabus pone oculos et ocellos anterius dichotomis, posterius abbreviatis, capitis, lobo 
postico thoracis parteque elevata scutelli nigris; parte coriacea hemelytrorum obscuri- 


ore; tibiis imfuseatis; abdomine dorso subsanguineo. 9. Long. 173, Lat. 3 mill. 

Zelus sphegeus FABR. Syst. Rhyng. p. 287. 22. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. SmioT. (Mus. SEHESTEDT.) 

Statura fere D. nigrispini H. S., gracilior, parte dimidia postica partis postocularis capitis pedibusque 
gracilioribus, femoribus anticis basi paullo incrassatis, thorace minore et spinis paullo majoribus armato divergit. 
Caput thoraci longitudine 2quale, parte postoculari parte anteoculari dimidio longiore, retrorsum fere ad medium 
sensim gracilescente, pone medium cylindrica, parte ocellos ferente a latere visa parti anteoculari altitudine zequali. 
Antenne articulo primo capiti, thoraci scutelloque ad uwnum longitudine aquali, femoribus anticis vix longiore. 
Rostrum articulo primo parte anteoculari capitis vix breviore. Thorax xeque longus ac posterius latus, lobo an- 
tlico sulco longitudinali, anterius subtiliore instructo, angulis anticis obtuse tuberculatis; lobo postico subtiliter 
ruguloso, angulis lateralibus rotundatis, antice spina gracili extrorsum et levissime antrorsum et sursum vergente 
armatis. Membrana apicem abdominis nonnihil superans. Pedes sat longi et graciles, femoribus anticis et po- 
sticis zeque longis, articulo primo antennarum longitudine subequalibus, posticis apicem abdominis subaquantibus. 


2. D. pedestris FaABr. 
Dilute sordide flavo-testaceus, superne fusco-testaceus; margine imo posteriore 
thoracis, angulo apicali corii pone, aream posticam membrane venaque basin are&e an- 


tiee membrane terminante pallidis. Long. 14, Lat. 23 mill. 

Zeluws pedestris FABR. Syst. Rhyng. p. 288. 26. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 

| D. obscuridorsi simillimus, capite nonnihil longiore, articulo primo rostri parte anteoculari capitis di- 

stinete breviore, thorace angustiore, lobo postico anterius obsolete bisubcarinato, spinis angulorum lateralium 
brevioribus divergit. Caput thorace paullo longius, a latere visum magnam ad partem saeque crassum, parte 
ocellos ferente parte intraoculari haud altiore, parte postoculari ab apice ad medium leviter gracilescente, pone 
medium snbeylindrica, basi ipsa subeoarctata. Antenn articulo primo capiti et thoraci simul sumtis vel femo- 
ribus anticis longitudine xequali. Thorax fere longior quam posterius latior, lobo antico lobo postico tertia parte 
breviore, posterius longitrorsum impresso, angulis anticis tuberculo sursum prominulo instructis; lobo postico 
punctulato, angulis lateralibus fuscis, spinula gracili nigra armatis. Femora antica et postica xeque longa, illa 
levissime incrassata. 

Abdomen exempli descripti magnam ad partem destructum. a 


3. D. dispar FABR. 

Pallide testaceo-flavescens; antennis, capite, parte inferiore excepta, spinulaque 
angulorum lateralium thoracis nigris; capite inter ocellos et interdum linea subtili pone 
ocellos obsolete testaceis; thorace hemelytrisque fusco-testaceis, illius lobo postico toto 
vel disco dilutiore; angulo apicali corii pone aream posticam membran2a pallescente; 
abdomine in subsanguineum vergente; tibiis obscurius annulatis. 7. Long. 10, Lat. 13 mill. 


Zelus dispar FABR. Syst. Rhyng. p. 291. 37. (1803). 


Var. b. — Macula mesostethii et metastethii ad acetabula posteriora, coxis, tro- 
chanteribus, annulis duobus pone medium apiceque femorum, tibiis tarsisque nigro- 
fuscis aut nigris; tibiis ante medium pallido-biannulatis. 


Patria: America meridionalis. Dom. Smipr. (Mus. SBEHBESTEDT.) 


110 (CASA 


D. versicolori H. S. sixolis, sed multo minor, spinula angulorum lateralium thoracis paullo longiore, 
parte capitis - ocellos ferente parte intraoculari subaltiore preesertim differt. Caput thorace paullo longius, parte 
postoculari parte anteoculari dimidio longiore, illa retrorsum ultra medium sensim, dein vix gracilescente. Amn- 
tennz articulo primo femoribus anticis longitudine zequali, capite, thorace scutelloque ad unum paullo breviore, 
articulo tertio levissime incrassato. Rostrum articulo primo parte anteoculari capitis subbreviore. Thorax fere 
2eque latus ac longus, lobo antico longitrorsum impresso, angulis anticis tuberculo, sursum acutiuscule prominulo, 
instructis; lobo postico punctulato. Apex scutelli pallidus, paullo productus. Hemelytra apicem abdominis vix 
superantia. Femora antica et postica szeque longa, illa basi levissime incrassata. 


4. D. erythrocephalus FABR. 
Niger; rostro fusco-piceo, hujus articulo basali, capite, collari et prosterno testa- 
ceis; membrana alisque fusco-violaceis. &. Long. cum hem. 123, Lat. 2 mill. 
>. Segmento anali apice processu gracili, filiformi, longo, sursum vergente, 
armato. 
Zelus erytlrocephalus FABR. Syst. Rhyng. p. 283. 5. (1803). 


v 


Euagoras erythrocephalus Burm. Handb. II. 1. p. 227. 2. (1835). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Caput thorace paullo longius, parte postoculari retrorsum vix ultra medium sensim distincte angustata, 
pone medium multo graciliore et cylindrica, et a supero et a latere visa pone medium quam ad oculos fere di- 
midio graciliore. Antenne articulo primo femoribus anticis longitudine subequali, capite, thorace scutellogue 
simul sumtis distincte nonnihil longiore. Rostrum articulo primo parti anteoculari capitis longitudine subsequali. 
Thorax paullo longior quam latior, lobo antico longitrorsum et posterius sat fortiter impresso, angulis anticis 
convexis, superne deuticulo obtusiusculo instructis; lobo postico subruguloso-punctulato, antice carimis duabus 
obsoletis divergentibus instructo, angulis lateralibus rotundatis, spinula parva armatis. Hemelytra rugulosa; tertia 
parte apicali membransa apicem abdominis superante. Pedes longi, graciles, femoribus anticis et posticis longi- 
tudine subaqualibus, illis basin versus vix incrassatis, his apicem abdomimis subsuperantibus. 


SYCANUS A. et S. 


1. S. bifidus FABR. 
Reduvius bifidus FaABrR. Ent. syst. IV. p. 204. 40. (1794). 
Zelus bifidus FABR. Syst. Rhyng. p. 285. 14. (1803). 
Sycanus bifidus DoHrn, Ent. Zeit. XX. p. 97. 3. (1859). 
Patria: China. Dom. Priruvc. (Mus. Hayn.) 


In exemplo typico mutilo articuli secundus et tertius rostri nec non ima basis capitis picei, caput subtus 
pone oculos linea -subtili logitudinali flavescente-testacea notatum. 


REDUVIUS FABR. 
StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 284»). 
1. R. fuscipes FABR. 


Corallinus; antennis, rostro, tylo, macula oblonga inter antennas, impressione 
postoculari, vitta lata superiore pone impressionem lineaque laterali inferiore capitis pone 
') In conspectu generum Beduvio affinium, quem loco supra citato p. 283—285 proposui, lege at adde: 
1(28).  Scutello apice nec nisi obsoletissime foliaceo, ibidem nec reflexo, nec concavo, nec anguste pro- 

ducto, raro leviter foliaceo, producto et concaviusculo, thorace in hoc casu tuberculis parvis acutis 
setigeris consperso. 
28(1).  Scutello apice dilatato vel foliaceo vel anguste producto; thorace tuberculis parvis acutis destituto. 
29(30). Scutello apice anguste producto, parte producta leviter depressa, nec foliacea; antennis breviusculis, 
articulo primo nonnihil incrassato, apicem versus sensim gracilescente; articulo primo rostri ad me- 


HEMIPTERA FABRICIANA. i 


oculos, lobo postico thoracis ante medium, lateribus exceptis, scutello, apice limboque 
exceptis, maculis duabus prosterni, fascia postica prostethii, mesostethio et metastethio, 
fasciis angustis quinque ventris, fasciis marginalibus maculaque maxima pone medium 
dorsi abdominis, femoribus, tibis tarsisque nigris; articulo primo et basi ima articuli 
secundi rostri maculaque pectoris ad coxas corallinis; clavo, corio intus membranaque 
obscure violaceo-fuscis; vitta femorum anteriorum, interdum obsoleta, angusta, favescente. 
9. Long. 14, Lat. 33 mill. 

Reduvius fuscipes FABR. Mant. ins. II. p. 312. 33. (1787); Ent. syst. IV. p. 204. 
39. (1794); Syst. Rhyng. p. 278. 60. (1803); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 283. 1. 

ISNOLv Prrn. NG I 

Patria: India orientalis. (Mus. LUND.) 


Caput partibus anteoculari et postoculari aeque logis. Articulus rostri primus parte anteoculari vix lon- 
gior, articulus secundus primo multo longior. Articulus primus antennarum capite paullo longior. Lobus anticus 
thoracis postice obtuse bituberculatus. 


2. R. marginellus FABR. , 


Reduvius marginellus FABrR. Syst. Rhyng. p. 271. 25. (1803); Står, Öfv. Vet.-Ak. 
Förh. 1866. p. 285. 4. 


Patria: Sumatra. Dom. DaALDorFr. (Mus. Havn.); Nova Guinea. (Mus. Holm.) 


Reduvius vicinus STÅL a BR. marginello haud distinguitur nisi limbo abdominis nigro-maculato. 


3. BR. rufipennis FABR. 


Rufescente-testaceus, opacus, breviter remoteque flavescente-griseo-pilosulus; ca- 
pite, antennis, rostro, lobo antico thoracis, scutello, pectore, fasciis lateralibus vittaque 


30(29): 
31(32). 


32031). 


16(17). 
a. 
b. 


bb. 


ad. 


dium oculorum extenso; lobo postico thoracis lobo antico circiter duplo latiore; pedibus medio- 
exibus, femoribus anticis incrassatis. — Aprepolestes Står. (Typus generis: Beduvius cinerascens 
STÅL.) ; 

Scutello apice dilatato, foliaceo, ibidem reflexo vel concavo; corpore longiusculo. 

Membrana plus quam dimidia apicem abdominis superante; parte postoculari capitis parte anteocu- 
lari fere duplo longiore, illa subtus et medio a latere visa subsinuata, parte ocellos ferente parte 
anteoculari altitudine subrequali. — Callilestes STAL. 

Membrana apicem -abdominis paullo superante. — Cosmolestes STÅL. 


Lobis thoracis conjunetim longitrorsum impressis, impressionibus loborum continuis. 

Thorace tuberculis parvis destituto. 

Parte capitis ocellos ferente elevata et parte anteoculuri altiore. — Sphedanolestes STÅL. 

Capite gracili, parte postoculari retrorsum sensim gracilescente, parte amteoculari longiore, parte 
ocellos ferente levissime elevata, parte anteoculari paullo humiliore; rostri articulo primo parte an- 
teoculari capitis nonnihil longiore, articulo secundo multo breviore; articulo primo antennarum ca- 
pite thoraceque ad unum nonnihil breviore: thoracis lobo postico lobo antico nonmihil longiore, 
illo basi truncato, angulis posticis obtusis, rotundatis; pedibus mediocribusl, femoribus anticis le- 
vissime incrassatis, posticis prope apicem levissime tumescentibus. — Poecilobdallus Står. (Re- 
duvius gratiosus STÅL et formosus STÅL ad hoc genus pertinent.) 

Thoracis lobo antico tuberculis parvis acutis setigeris compluribus consperso, lobo postico remo- 
tissime granulato; capitis parte postoculari parte anteoculari longiore, superne in medio tuberculis 
duobus minutissimis setigeris instructo, parte anteoculari et parte elevata ocellos ferente xque 
altis; articulo secundo rostri articulo primo dimidio longiore; articulo primo antennarum capiti et 
dimidio thoraci ad unum longitudine zequali; pedibus mediocribus, femoribus prope apicem leviter 
nodosis, anticis leviter incrassatis; scutello apice leviter foliaceo et producto, ibidem concaviusculo. 
— Trachylestes Står. (Typus generis: Reduvius aspericollis STÅL.) 


132 & STAG, 


abbreviata media ventris, fasciis dorsi abdominis medio infuscati pedibusque nigris; 
limbo laterali scutelli, prostethio anterius, mesosterno, metasterno, interdum etiam ma- 
cula laterali mesostethii rufo-testaceis; membrana nigro-fusca, subvyiolaceo-nitidula. 29. 
Long. 16, Lat. 4 mill. 

Reduvius ruftpennis FABR. Syst. Rhyng. p. 271. 27. (1803). 


Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


RB. bicolori statura similis, lobo antico thoracis obsoletissime bituberculato, angulis posticis lobi postici 
latius sed vix longius productis, scutello longiore, minus obtuso, articulo rostri secundo primo haud vel vix lon- 
giore, ocellis minus elevatis capiteque a latere viso graciliore preesertim divergit. Caput thorace nonnihil brevius. 
Articulus primus antennarum capite nonnihil longior. Thorax lobo antico posterius obtuse et minus distincte 
bituberculato, antice dense pilosulo; lobo postico obsolete alutaceo. Scutellum apice rotundatum. Femora an- 
tica levissime incrassata. 


4. RB. leucocephalus FABR. 

Subelongatus, dilute corallinus, levis; antennis, articulis duobus apicalibus rostri, 
femoribus, parte tertia basali excepta, tibiis tarsisque nigris; membrana sordide vinacea; 
pedibus sat longis. . 9. Long. 13, Lat. 23 mill. 

Reduvius leucocephalus FABR. Ent. syst. IV. p. 205. 45. (1794); Syst. Rhyng. p- 
279. 63. (1803). 

Harpactor flavus SIGN. in THoms. Arch. ent. II. p. 323. 617. (1858). 

Reduvius flavus STAL, Hem. afr. III. p. 91. 32. (1865). 

Patria: Guinea. Dom. IseErt. (Mus. Havn.); Grand Bassam. (Mus. Holm.) 


Exemplum typicum FaBrRICII decoloratum. 
RHINOCORIS Hann. 
1. R. iracundus FABR. 
Reduvius iracundus FABR. Syst. Ent. p. 731. 8. (1775); Spec. ins. IL p. 381. - 
2 (CIS NER mas UL 0 DIS DL UVI NR Sys IVA 0 04 3 (TD: Sys 
Rhyng. p. 278. 59. (1803). 
Reduvius cruentus FABR. Mant. ins. II p. 310. 14. (1787); Ent. syst. IV. p. 198. 
18. (1794); Syst. Rbyng: p. 202:128-1(1808): 
Harpactor iracundus FieB. Eur. Hem. p. 153. 2. (1861). - 
Patria: Idrie, Monspelie. (Mus. FABRICII) 


2. BR. maurus FABR. 
Reduvius Maurus FABR. HBSyst. Ent. p- 732. 12. (1775). 
Reduvius maurus FABR. Spec. ins. II p. 382. 28. (1771); Mant. ins. IL p. 314. 
44. (1787); Ent. syst. IV. p. 207. 51. (1794); Syst. Rhyng: p. 280. 68. (1803). 9. 
Reduvvus tibialis FABR. Syst. Rhyng. p. 275. 42. (1803). &. 
Patria: Mauritania, Algeria. (Mus. FABrRICH.); Algeria, Sicilia. (Mus. Holm.) 


Exempla typica FABRICIT mutila; pars capitis, pars media longitudinalis thoracis, scutellum, ala et abdo- 
men RBed. tibialis sola restant. Exempla feminina griseo-testacea, pedibus concoloribus vel in rufescentem ver- 
gentibus, femoribus plus minus infuscatis, abdomine flavo-lurido, margine nigro eburneoque maculato. Exemplum 
valde mutilum masculinum abdomine testaceo-lurido, limbo anoque concoloribus, illo nigro-maculato, gaudet. 

Secundum exempla bene conservata Musei Holmiensis BR. maurus FABR. RB. erythropo Lin. (= hemor- 
rhoidali PABR., PIEB.) maxime est affinis, divergit statura paullo graciliore, capitis parte postoculari graciliore, 


HEMIPTERA FABRICIANA. 113 


ab oculis retrorsum sensim gracilescente, a latere visa minus elevata, nec parte intraoculari altiore, ventre griseo- 
testaceo, limbo nigro, testaceo vel testaceo-flavescente-maculato ”). 


Subf. Apiomerida STAL. 
MICRAUCHENUS A. et. S. 


1. MM. Lineola FABR. 
Var. a. — Limbo abdominis sanguineo, immaculato. 


Reduvius lineola FABR. Ent. syst. IV: p. 201. 29. (1794); Syst. Rhyng. p. 276. 
46. (1803). 


--Apiomerus morbillosus Burm. Handb. II. 1. p. 231. 1. (1835); H. S. Wanz. Ins. 
VI. p. 104. fig. 674. (1842). 


Micrauchenus lineola A. et S. Hist. des Hém. p. 354. 1. (1843). 
Var. b.— Limbo abdominis nigro sanguineoque vario. ; 
Reduvius morbillosus FABR. Syst. Rhyng. p. 275. 44. (1803). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICH.); America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SE- 
HESTEDT.) 


In Mus. FABRICII sub nomine Red. pustulati etiam asservatur haec species. 


PONEROBIA A. et S. 


1. P. bipustulata FABRrR. 

Reduvius 2pustulatus FABR. Spec. ins. II. p. 379. 8. (1771); Mant. ins. II. p. 310. 
11. (1787); Ent. syst. IV. p. 197. 14. (1794); Syst. Rhyng. p. 270. 20. (1803). 

Apiomerus cylindripes Burm. Handb. II. 1. p. 231. 2. (1835). 

Ponerobia rubronotata A. et S. Hist. des Hém. p. 354. 1. (1843). 

STOLL, Pun. fig. 256. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. Havn.); Surinam. (Mus. FaA- 
BRICII. ) 

Variat pedibus anticis totis nigris vel femoribus apice tibiisque totis rufo-testaceis. 


Macula apicis corii interdum obsoletissima. 


BEHARUS A. et S. 


1. B. cylindripes FABR. 
Reduvius cylindripes FABR. Syst. Rhyng. p. 275. 43. (1803). 
Reduvius lunatus Ler. et Serv. Enc. méth. X. p. 276. 14. (1825). excl. syn. FABR. 
Beharus lunatus A. et S. Hist. des Hém. p. 353. 1. (1843). excl. syn. FABR. et 
BURM. 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 
') Reduvius annulatus TiN., punetiventris H. S. (= variegatus F1BB.), erythropus LIN. (= hemorrhoidalis FABR.), 
marginatus PABR., Latro STÅL, puberulus STÅL, scevus STAL et vittiventris STAL ad Rhinocorem sunt referendi. 


K. Vet.-Ak. Handl. B. 7 N:o ll. 115 


114 


ÖA SINA 


MANICOCORIS SrtåAL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 247.) 


1. MM rufipes FABR. 


Reduvius rufipes FABR. Mant. ins. II. p. 309. 10. (1787); Ent. syst. IV. p. 197. 
13. (1794); Syst. Rhyng. p. 270. 19. (1803). 


Reduvius lunatus FABR. Syst. Rhyng. p. 274. 39. (1803). excl. syn. STOLLuI. 


Apiomerus (Beharus) lunatus ER. in ScHomB. Reis. in Brit. Guiana. III. p. 613. 


(1848). 


Apiomerus capucinus H. S. Wanz. Ins. VIIL p. 76. fig. 846. (1848). 


Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIH.); America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SE- 
HESTEDT.) ; 


CALLICLOPIUS Står. 


Corpus sublongum. Caput lobo postico thoracis paullo longius, inter oculos con- 


cavum, 


ante oculos utrimque tuberculo minutissimo obsoleto instructum, parte posto- 


”) In conspectu generum Apiomeridum, guem loco supra citato proposui, adde et lege: 


302). 
4(5). 


ad. 


b. 


bb. 


CC. 


ad. 


dd. 


Capite oblongo vel elongato, tuberculis antenniferis distantibus; oculis ultra partem postocularem ca- 
pitis plus minus prominulis. 

Articulo primo rostri parte anteoculari capitis haud vel paullo breviore; thoracis lobo antico disco 
imermi. 

Parte postoculari capitis parte anteoculari vix vel paullo longiore. 

Capite anguste ovali, thorace dimidio paullo longiore, ante oculos utrimque tuberculo acutiusculo ar- 
mato, parte postoculari crassiuscula, retrorsum sensim gracilescente, collo basali cylindrico brevissimo, 
vix ullo; antennarum articulo primo brevi, paullo incrassato, basi graciliore, parte anteoculari capi- 
tis paullo longiore, articulo secundo articulo primo circiter duplo longiore; thorace paullo ante me- 
dium leviter constricto, subdepresso, angulis apicalibus spina crassa vel tuberculo acute conico, obli- 
que antrorsum et extrorsum vergente, armatis; hemelytris apicem abdominis nonnihil superantibus; 
pedibus mediocribus, femoribus anticis admodum incrassatis, femoribus posticis longitudine zequalibus; 
tibiis anticis subrectis, apice acuminatis et suboblique deorsum curvatis, pro receptione tarsorum 
suleo longitudinali instructis; tarsis intermediis anticis longioribus et posticis paullo brevioribus. — 
Ponerobia A. et &S. 

Capite thorace nonnihil breviore, oblongo vel vix elongato, ante oculos utrimque tuberculo obtusiu- 
sculo, (dense piloso) instructo, collo basali cylindrico brevi; antennarum articulo primo levissime 
incrassato, parte anteoculari capitis dimidio vel fere duplo longiore, articulo secundo articulo primo 
longitudine subaquali vel paullo longiore; thorace paullo ante medium leviter constricto. 

Femorihus anticis et posticis 2eque longis, illis nonnihil incrassatis; tibils anticis elongatis, subrectis, 
apice oblique deorsum curvatis, ibidem superne latiuscule leviterque sulcatis; angulis apicalibus tho- 
racis: tuberculo obtusiusculo instructis; hemelytris apicem abdominis nonnihil superantibus; antenna- 
rum articulis primo et tertio zeque longis, secundo paullo brevioribus; tuberculis capitis ante oculos 
sitis dense pilosis; segmento anali maris processu apicali apice integro, rotundato-truncato. — Beha- 
PULS JAG Gi SL 

Femoribus anticis femoribus posticis nonnihil longioribus, incrassatis, a latere visis paullo curvatis, 
pone medium paullo gracilescentibus, posterioribus ante medium leviter incrassatis; tibiis anticis elon- 
gatis, ante medium deorsum, pone medium sursum levissime arcuatis, apice superne sulco subtili brevi 
instructis; angulis apicalibus thoracis spina crassiuscula porrecta armatis; hemelytris apicem abdominis 
vix superantibus; processu apicali segmenti analis maris apice bifido. — Amauroclopius STÅL. 
Parte postoculari capitis parte anteoculari circiter duplo longiore; hemelytris apicem abdominis multo 
superantibus; articulo primo antennarum parte anteoculari capitis circiter triplo longiore. 

Capite thoraceque longitudine subequalibus, illo ante oculos modice prominulos utrimque tuberculo 
distincto armato, inter oculos vix concavo, collo cylindrico sat longo. — Manicocoris STÅL. 

Capite thorace nonnihil breviore, ante oculos valde prominulos obsoletissime tuberculato, inter oculos 
transversim concavo, collo cylindrico minus longo. — Calliclopius STÅL. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 1 


culari parte brevi anteoculari circiter duplo longiore, pone medium cylindrica; tuber- 
culis antenniferis distantibus. Oculi valde prominentes. Ocelli quam oculi magis di- 
stantes. Rostrum articulo primo parte anteoculari capitis vix breviore. Antenne ca- 
piti, thoraci et scutello simul sumtis longitudine subeqgquales, articulis primo, secundo et 
tertio fere &que longis, primo parte anteoculari capitis circiter triplo longiore. Thorax 
lobo antico lobo postico dimidio breviore, pone medium impressione instructo, angulis 
anticis obtusis, haud tuberculatis. Hemelytra apicem abdominis multo superantia. Pe- 
des mediocres, femoribus anticis et posticis eque longis, illis paullo incrassatis, levis- 
sime curvatis; tibiis anticis elongatis, presertim apicem versus dense pilosis, apice le- 
viter curvatis, ibidem superne leviter latiusculeque sulcatis; tarsis posterioribus sat lon- 
gis, longitudine 2qualibus, anticis illis multo brevioribus. Processus apicalis segmenti 
analis marium apice rotundato-truncatus, basi valde coarctatus. 

Mamcocori affine genus, forma capitis presertim divergens. 

1. €. nigripes Lin. 

Niger, nitidus, remote nigro-pilosus; antennarum articulis secundo, tertio et quarto 
dilute sordide flavescentibus; fascia latissima pone medium corii, abdomine, nec non fe- 
moribus, tibis tarsisque posterioribus flavo-testaceis vel subminiatis; membrana grisea, 
limbo omni regioneque venarum obscure fuscis; alis fuscescentibus, basin versus subde- 
coloribus. A Long. cum hem. 21, Lat. 53 mill. 

(Comes. maryDes LIN, SSR Na IBob IL IG 2 fa AN OO (KN 

Cimex hirtipes DE GEER, Mém. III. p. 344. 20. pl. 35. fig. 1-3. (1773). 

Reduvius erinipes FABR. Syst. Rhyng. p. 273. 36. (1803). 

Zelus longimanus FABR. Syst. Rhyng. p. 282. 2. (1803). 

STOLL, Pun. fig. 86. 


Patria: Surinam. (Mus. FABRICH.); America meridionalis. Dom. Smioz. (Mus. LUND.) 


AGRIOCORIS STÅL. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 247. 


1. ÅA. flavipes FABR. 

Testaceo-flavescens, breviter, in pedibus longius, flavescente fuscoque pilosus; an- 
tennis fusco-testaceis, articulis duobus ultimis basi pallidioribus; fascia lata intraoculari 
parteque posteriore capitis, lobo antico thoracis et prostethii, margine apicali excepto, 
macula basali scutelli, fascia antica mesostethiil, mesosterno et metasterno nigris; tibiis 
apicem versus plus minus obscure fusco-testaceis; femoribus obsoletissime obscurius an- 
nulatis; angulis posticis thoracis retrorsum vix prominulis; tibiis anterioribus curvatis, 
apicem versus sensim leviter incrassatis. SA. Long. cum hem. 93, Lat. 2 mill. 

>. Segmento anali apice truncato, bisubsinuato. 

Reduvius flavipes FABR. Syst. Rhyng. p. 277. 49. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. SEHESTEDT.) 


A. curvipes SIGN. (= Storr, Pun. fig. 297) differt ab A. flavipede lobo postico thoracis nigro-fasciato 
angulisque posticis in lobum rotundatum productis. 


116 C. STÅL, 


HENIARTES SPIN. 


| 1. H flavicans FABR. 

Sordide favescens vel croceus, pedibus, presertim tibis, fusco-pilosis; antennis, 
capite, rostro, margine apicali vel parte apicali corii, membrana, parte plus quam di- 
midia tibiarum anticarum, tibiis posticis apicem versus, tarsis maculisque marginalibus 
dorsi abdominis nigris; macula minuta oblonga inter ocellos flavescente; scutello sub- 
equilatero, basi maculis duabus albido-farmosis; alis fuscescentibus, basin versus in 
pallide sordide flavescentem vergentibus; basi ipsa articuli terti antennarum albicante. 
&. 9. Long. 15-19, Lat. 33-43 mill. 

Reduvius flavicans FABR. Ent. syst. Suppl. p. 544. 12-13. (1794); Syst. Rhyng-. 
p- 269. 16. (1803). 

Reduvius Stollii LEP. et SErv. Enc. méth. X. p. 276. 12. (1825). 

Apiomerus Stollii Burm. MHandb. IL 1. p. 232. 7. (1835). 

Trichoscelis Stollii A. et S. Hist. des Hém. p. 353. 1. (1843). 

SToLL, Pun. fig. 153 et 227. 


Var. b.— Pedibus obscurioribus, annulo medio apiceque femorum nec non tibiis 
fusco-testaceis. : 


Reduvius serripes FABR. Syst. Rhyng. p. 273. 34. (1803). 


Patria: Cayenna. (Mus. FABRrICIH.); America meridionalis. Dom. Smimot. (Mus. SE- 
HESTEDT-.) 


H. erythromero H. S. (Wanz. Ins. fig. 848) statura simillimus, colore minus rufo, articulo tertio anten- 
narum articulo secundo multo longiore, tuberculo angulorum apicalium thoracis obtuso, tibiis anticis angustiori- 
bus, minus incrassatis et minus compressis, capiteque subtus inter oculos lineis duabus dense albo vel flavescente- 
mucoreis notato differt. Pectus et venter serie laterali macularum albo-mucorearum instructa. 

Specimen, quod sub nomine Red. serripedis descripsit FABRIcIusS, pilis tibiarum anticarum materie gqua- 
dam in fasciculos conglutinatis gaudet. 


APIOMERUS +) HAEnN. 


1. ÅA. pilipes FABR. 


Reduvius pilipes FABR. Mant. ins. II. p. 309. 7. (1787); Ent. syst. IV. p. 195. 8. 
(1794); Syst. Rhyng. p. 268. 12. (1803). 


”) In conspectu generum Apiomeridum (Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 247) adde et lege: 
11(12). Antennis gracilibus, etc. 

a. Tibiis intermediis apicem versus usque ad sulcum apicalem incrassatis, parte apicali leviter vel le- 
vissime curvata. 

b. Oculis sat distantibus, postice quam antice vix vel paullo magis appropinquatis, marginibus inte- 
rioribus subparallelis vel retrorsum levissime convergentibus; ocellis quam oculis postice circiter 
dimidio longius remotis; femoribus coxisque anticis simul sumtis femoribus coxisque posticis lon- 
gitudine 2aequalibus. — Apiomerus HaAHN. 

bb. Oculis antice quam postice distincte longius distantibus, margimibus interioribus retrorsum sensim 
distinete convergentibus; ocellis quam oculis postice circiter duplo longius remotis; membrana api- 
cem abdominis multo superante; femoribus coxisque anticis simul sumtis femoribus coxisque po- 
sticis nonnihil longioribus; tibiis anticis femoribus coxisque anticis simul sumtis distincte nonnihil 
longioribus. — Dichrobdallus StåL. (Typus generis: Apiomerus bicoloripes STÅL.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 117 


Apiomerus pilipes Burm. Handb. II. 1. p. 231. 4. (1835). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRIOI.) 


: 2. ÅA, lanipes FABR. 

Niger, nonnihil nitidus, griseo-flavescente fuscoque pilosus; corio pallide sordide 
flavescente, pilis brevibus nigris obsito, basi et apice nigricante; macula parva angulo- 
rum basalium abdominis sordide flavo-albida; capitis basi subtus, macula antica coxa- 
rum anticarum, trochanteribus anticis subtus, maculis duabus inferioribus femorum an- 
ticorum, una basali, altera subapicali, maculisque duabus parvis subbasalibus segmenti 
analis maris flavescentibus; ventris lateribus obsoletissime remoteque pallido-variegatis. 
5. 9. Long. 24-26, Lat. 7 mill. 

Reduvius lanipes FABR. Syst. Rhyng. p. 274. 40. (1803). 

Apiomerus lanipes A. et. S. Hist. des Hém. p. 352. 2. (1843). 

S. Seogmento anali processu gracili, apice dichotomo, instructo. 

9. Abdominis segmento dorsali ultimo apice obtuse rotundato, medio subsinuato, 
lobis apicalibus destituto. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 

A. Lanio STÅL maxime affinis et ab hoc vix distinctus, prostethio nigro pilisque corii nigrioribus diver- 
gens. Thorax impunctatus, angulis lateralibus lobi postici vix prominulis, apice rotundatis. Margo abdominis 
integerrimus, pilis nigris densissime ciliatus, ad incisuras denudatus. 

3. Å. crassipes FABR. 

Reduvius crassipes FABR. Syst. Rhyng. p. 273. 35. (1803); Sarv, Amer. Ent. II. 
pl dl. fig. 4. (1825); Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 72. pl 31. fig. 4. (1859): 

Reduvius linitaris Sax, New Harm. Ind. 1831. p. 800. 1; Compl. writ. ed. Le 
Conte. I. p. 355. 1. (1859). 

Herega rubrolimbata A. et S. Hist. des Hém. p. 354. 1. (1843). 

Patria: Carolina. (Mus. Havn. et FABRICI.) 


Subf. Eectrichodiida STÅL. 


MENDIS Står. 


1. MM nigripennis FABR. 


Corallina, nitida; hemelytris opacis, macula laterali prostethii, mesostethio et me- 
tastethio, abdomine apiceque tibiarum mgris; margme exteriore corii, apice 'dilatato, 


aa. Tibis intermediis apicem versus sensim incrassatis, subrectis, parte apicali subito admodum in- 
curva et gracilescente; oculis antice quam postice distincte longius distantibus, marginibus interio: 
ribus retrorsum distincte convergentibus; ocellis quam oculis postice fere duplo longius remotis; 
femoribus coxisque anticis simul sumtis femoribus coxisque posticis longitudine sequalibus; femo- 
ribus coxisque anticis ad unum tibiisque anticis zxeque longis. — Callibdallus STÅL. 
”) Im Conspectu generum Hetrichodiidum (Hem. afr. III. p. 101) adde et lege: 

912). — Antennis sexarticulatis; rostri articulis primo et secundo fere 2eque longis, vel hoc illo paullo lon- 
giore vel breviore. 

10(11). Oculis sat prominulis, etc. 


118 (ö5 SVAR, 


limbo segmentoque apicali dorsi abdominis, margine, maculis subtriangularibus margi- 
nalibus, vitta antrorsum angustata, ad incisuras interrupta, seomentoque sexto ventris 
corallinis; limbo dorsali abdominis in apice segmentorum anguste nigro-fasciato; anten- 
nis 'Migricantibus, articulo primo corallino, apice infuscato; tarsis fuscis. &. 9. Long. 
13-153, Lat. 33-4 mill. 

Reduvius nigripennis FABR. Ent. syst. IV. p. 196. 11. (1794); Syst. Rhyng. p- 
2095 TAE(M303): 

Mendis sanguinaria Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 301. 1. 

Patria: India orientalis. (Mus. Havn.) 


LARYMNA STåL. 


1. I. pilicornis FABR. 


Corallina, nitida; capite, lobo antico prothoracis, mesostethio, metastethio, fascia 
angusta basali segmentorum quarti et quinti, utrimque abbreviata, segmentogque sexto 
ventris, hujus lateribus exeptis, ano pedibusque subezeruleo-nigris; antennis, clavo 
pone medium, parte interiore corii, membrana maculaque segmenti dorsalis ultimi ab- 
dominis nigris; coxis, trochanteribus, basi femorum anteriorum, parte fere dimidia ba- 
sali femorum posticorum tarsisque corallinis, his apice nigris. >. Long. 12, Lat. 33 mill. 

Reduvius pilicornis FABR. Manmt. ins. II. p. 311. 19. (1787); Ent. syst. IV. p. 200. 
24. (1794); Syst. Rhyng. p. 270. 32. (1803): 

Patria: Tranquebar. (Mus. Havn.) 


2. LI. erudelis FABR. 

Nigro-enea, nitida; antennis hemelytrisque nigris, his opacis; basi corii, abdomine, 
trochanteribus, basi ima femorum intermediorum parteque tertia basali femorum po- 
sticorum corallinis; disco maximo segmentorum duorum ultimorum dorsi abdominis 
nigro; limbo basali segmentorum tertii, quarti et quinti, prope latera abbreviato, 
posterius utrimque dilatato, segmento sexto ventris, lateribus exceptis, nec non ano 
violaceo-nigris. S. 9. Long. 113, Lat. 3 mill. 

Reduvius crudelis FABR. Syst. Rhyng. p. 269. 17. (1803). 

Patria: Tranquebar. (Mus. LUND.) 


ZIRTA STAL. 


1. Z hirticornis FABR. 
Reduvius lirticornis FABR. Ent. syst. Suppl. p. 544. 11—12, (1798); Syst. Rhyng. 
jön 2000 1 (UNIV VR NILS. INGENS föl LOS Ta IAN (IMSVN 


a. Antennarum articulo secundo articulo primo haud vel paullo longiore; thoracis lobis seque longis, 
vel antico postico longiore; femoribus anterioribus incrassatis, subtus spinosis vel tuberculatis. — 
Ectrichodia LEP. et SERV. 

aa. Artennarum articulo secundo primo multo vel fere duplo longiore; lobo postico thoracis lobo an- 
tico circiter duplo longiore; femoribus anterioribus haud inerassatis, inermibus. — Nularda STAL. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 119 


Reduvius analis P. B. Ins. p. 64. Hém. pl. 2. fig. 4. (1805). 
Fctrichodia hirticornis A. et S Hist. des Hém. p. 344. 1. (1843). 
Zirta hirticornis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 176. 1. 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIH.) 


SANTOSIA STÅL. 


1. "8. erythrocephala WOLFF. 


Nigra, nitida, hemelytris opacis; capite rostroque flavo-testaceis; limbo laterali et 
margine angusto basali thoracis, limbo exteriore corii basin versus, limbo intus eroso 
dorsi abdominis ventreque flavescentibus, hujus fasciis, prope margines laterales abbre- 
viatis, anoque nigris; parte anteoculari capitis parte postoculari nonnihil longiore. &. 
Long. 15, Lat. 435 mill. 

Reduvius erythrocephalus WorrF, Icon. cim. III p. 126. 120. tab. 12. fig. 120. 
(1802). 

Reduvius albomarginatus FABR. Syst. Rhyng. p. 268. 8. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. LuND.); Grand Bassam. (Mus. Holm.) 


POTHEA A. et S. 


1. P. lugens FABR. 


Nigra vel obscure picea, nitida; hemelytris opacis, atris; abdomine corallino, ven- 
tre nigro-vittato, vel nigro et corallino-maculato; capite longo, porrecto, thoraci scutello- 
que simul sumtis longitudine equali. SA. 9. Long. 14-16, Lat. 31-4 mill. 

Var. a. — Picea; abdomine corralino, vitta dorsali laterali intramarginali, segmen- 
tum ultimum attingente, nec non ventris vitta laterali prope marginem, linea incisu- 
rarum, segmento basali inter vittas nec non segmento anali maris nigris. &. 

Reduvius lugens FABR. Syst. Rhyng. p. 269. 13. (1803). 

Var b.— Nigra; abdomine corallino, dorso impicto, vitta laterali, segmento basali 
medio anoque maris nigris. I. 

Var. ce.— Nigra; abdomine supra corallino, vitta laterali segomentoque ultimo nec 
non ventre nigris, hujus margine fasciisque tribus latis discoidalibus corallinis. 9. 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.); var. b et c. Brasilia 
borealis, Surinam. (Mus. Holm.) 

Caput gracile, partibus anteoculari et postoculari fere aeque longis. Ocelli quam pars intraocularis capi- 
tis hand altius elevati. Antenna articulo primo apicem capitis paullo superante, articulo secundo primo fere 
duplo longiore. Thorax impressionibus transversa interrupta media et longitudinalibus lateralibus distincte rugo- 
sis. Venter laevis, incisura prima distincte et dense rugosa vel carmulata. 

P. cenescens STÅL (= lugens STÅL, Bidr. Rio Jan. Hem.) differt a P. lugente FABR. colore nigro in ane- 
scentem levissime vergente, capite breviore, thoraci longitudine vix sequali, medio proportionaliter crassiore, parte 
postoculari parte amteoculari longiore, parte ocellos ferente distincte elevata, articulo primo antennarum apicem 
capitis multo superante et parte anteoculari capitis nonnihil longiore, margine angusto exteriore basali corii, 


limbo angusto abdominis discoque magno ventris testaceis. gg”. Long. 123, Lat. 3+ mill. — Rio Janeiro. (Mus. 


Holm.) 


120 CA STÅL; 
Subf. Piratida STAL. 


SIRTHENEA bSPinN. 


1. S. Stria FABR. 


Reduvius stria FaABrR. Ent. syst. IV. p. 201. 30. (1794); Syst. Rhyng. p. 276. 47. 
(1803). 


Pirates roseus H. S. Wanz. Ins. VIIL p. 62. fig. 830. (1848). 
Patria: Cayenna. (Mus. FABRICII) 


Exemplum typicum FABRICII valde mutilum. 


2. 8. carinata FABR. 
Reduvius carinatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 545. 36-7. (1798); Syst. Rhyng. 
a MI HS IINV3G OO INTAR IE fö 42 ta NO Tr NA (NINI) I Gt OD. INNG 
méth. X. p. 278. 24. (1825). 
Peirates carinatus SErv. Ann. scienc. nat. XXIII. p. 221. 10. (1830). 
Rasahus carinatus A. et S. Hist. des Hém. p. 326. 1. (1843). 
Patria: Carolina. (Mus. FABRICIL) 


An a precedente diversa? Exemplum FABRICII typicum est valde mutilum. 


PIRATES SErv., BURM. 
StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 250. 


1. P. hybridus Scor. 
Reduvius 2punctatus FABR. Ent. syst. IV. p. 203. 36. (1794); Syst. Rhiyng. p- 
278. 36. (1803). 
Pirates hybridus STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p- 254. 1. 
Patria: India orientalis. (Mus. SEHESTEDT.) 


Patriam hujus speciei europesx incorrecte indicavit FABRICIUS. Thorax, hemelytra et pes posticus exempli 
typici sola restant; typus sordidatus, hemelytrorum colote rufo in griseum verso, hemelytro recto extus tantum 
rufescente; membrana etiam grisea; abdomine, excepto segmento anali nigro, rufo; maculis nigris hemelytrorum 
distinctis. 


2. P. Chiragra FABR. 

Niger, in piceum vergens; antennis, hemelytris tarsisque fusco-piceis; macula 
oblonga corii ad suturam clavi, macula basali are& interioris margineque basali angu- 
stissimo membrane ad apicem corii, nec non maculis marginalibus abdominis sordide 
flavescentibus. 9. Long. 12-13, Lat. 3 mill. 

Reduvius chiragra FABR. Syst. Rhyng. p. 278. 55. (1803). 

Pirates chiragra FirB. Eur. Hem. p. 157. 4. (1861). 

Patria: Insula Madera. (Mus. LUND.) 


P. hybrido statura magnitudineque similis, capite posterius pone oculos utrimque minus tumido, oculis 
majoribus, superne magis appropingquatis, multo longius deorsum extensis, lobo antico thoracis minus convexo, 
postice minus angustato, impressione ejusdem longitudinali minus distincta, fossa spongiosa plus quam dimidium 
tibiarum anticarum et fere duas quintas partes tibiarum intermediarum occupante picturaque divergit. 


HEMIPTERA FABRICIANA. IRM 


ECTOMOCORIS MayYz. 
1. I, eruciger FABR. 
Reduvius cruciger FABR. Syst. Rhyng. p. 270. 21. (1803). 
Pirates cruciger STAL, Hem. afr. III. p. 117. 4. (1865). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


2. E. elegans FABR. 

Niger, opacus; capite thoraceque flavescente-griseo-sericeis; antennis nigro-fuscis, 
harum articulo primo toto et secundo basi, apice capitis, rostro, limbo abdominis pe- 
dibusque flavo-testaceis; clavo, corio, parte tertia basali margineque basali membrane 
flavis; limbo scutellari clavi basi excepta, macula oblonga ante medium posita vittaque 
abbreviata submarginali pone medium corii, nec non fascia basali membrane nigris; 
fossa spongiosa per maximam partem tibiarum anteriorum extensa. 9. Long. 22, Lat. 
5 mill. 

Reduvius elegans FABR. Syst. Rhyng. p. 270. 22. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. SBHESTEDT.) 


Species pulcherrima, prope H. zanthopum et maculicrus locanda. 


CALLISPHODRUS Står. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 251. 


1. €. hamatus FABR. 

Niger, nitidus; vitta corii ad suturam eclavi, margine-basali membrane ad apicem 
corii, maculis marginalibus abdominis, basi femorum posteriorum, tarsis, interdum etiam 
coxis apicem versus vittaque anteriore femorum anticorum sordide pallide flavescenti- 
bus; macula rotundata membrane lutescente; lineis impressis thoracis distinctis, rugu- 
losis; scutello apice in spinam producto. 9. Long. 17, Lat. 4 mill. 

Reduvius hamatus FABR. Spec. ins. II. p. 381. 20. (1781); Mant. ins. II p. 312. 
31. (17873 Bat Syst. NV pr208: St. (TTO: Sysk Nang Ds YI MI (LIV). 

Reduvius mutillarius FABR. Syst. Rhyng. p. 280. 67. (1803). 

SO, JV, NG LÖD ; 

Patria: America meridionalis. Dom. SmiotT. (Mus. SBEHESTEDT-.) 


Exempla typica £. hamati haud vidi; descriptio FABRICII optime quadrat cum exemplis limbo flavescente 
abdominis fusco-fasciato instructis. 


MACROSANDALUS Står. 
Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1866. p. 251. 


1. M. scutellaris FABR. 


Piceus; collo capitis utrimque tuberculo parvo acutiusculo armato; thoracis lobo 
antico paullo breviore quam latiore, convexo, a medio antrorsum leviter, antrorsum 
magis rotundato-angustato, impressionibus linearibus longitudinalibus septem obsoletis- 


K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. 16 


22 (CANE SKRIASTAE 


simis, basi distincte longitrorsum impresso; lobo postico thoracis lobo antico latiore et 
fere dimidio breviore, subtiliter obsolete ruguloso; scutello apice in spinam recuryvam 
breviusculam producto; hemelytris fuscis, clavo apicem versus pallescente; membrana 
in areola anteriore macula albida, inter hanc et marginem interiorem linea albida obli- 
que longitudinali et in apice areol majoris postice macula albida notata. Long. 15, 
Lat. 3 mill. 

Reduvius scutellaris FABR. Mant. ins. IL p. 313. 42. (1787); Ent syst. IV. p. 207. 
49. (1794); Syst. Rhyng. p. 279. 64. (1803). 

Pirates myrmecinus Er. in ScHomB. Reis. in Brit. Guiana. III. p. 613. (1848). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIL) 


Exemplum typicum maxime mutilum; restant tantum pars capitis, thorax, scutellum, clavus, membrana 
et ale. 


SPILODERMUS STAL. 


Corpus nonnihil elongatum. Caput deorsum mnonnihil nutans, parte anteoculari 
parte postoculari nonnihil longiore, hac parte subito valde angustata, collo utrimque 
tuberculo parvo laterali instructo. Öculi magni. Thorax pone medium distinete con- 
strictus, lobo antico lobo postico angustiore et circiter duplo longiore, transversim con- 
vexo, impressionibus longitudinalibus lmnearibus distinetis instructo, posterius medio 
haud nisi levissime impresso. Scutellum triangulare, subequilaterum, apice leviter pro- 
ducto et sursum vergente. Hemelytra apicem abdominis attingentia. Abdomen heme- 
lytris nonnihil latius. Pedes mediocres; femoribus anticis sat incrassatis, apicem vVer- 
sus gracilescentibus; tibiis -superne convexis; fossa spongiosa tibiarum anticarum vix 
dimidium, tibiarum intermediarum paullo plus quam tertiam partem tibiarum occu- 
pante; tarsis posticis sat longis, articulo ultimo basalibus duobus ad unum paullo bre- 
viore. 

Cleptocori et Sphodrocori affine genus, scutelli structura loboque antico thoracis 
basi haud impresso presertim differt. 


1. S. quadrinotatus FABR. 


Niger, subtus cum pedibus remote albido-subsericeus, thorace remote piloso; lobo 
postico thoracis, scutello, clavo, corio nec non prostethio posterius cinnamomeis; corio 
posterius fusco vel nigricante; maculis duabus, una anteriore, altera posteriore, nec non 
linea marginis basalis membrane ad apicem corii albidis; maculis marginalibus abdomi- 
nis, apice coxarum et basi femorum posteriorum sordide favo-albidis. >. 9. Long. 9-10, 
Fats 

Reduvius 4notatus FABR. Ent. syst. Suppl. p. 544. 34-5. (1798); Syst. Rhyng. p- 
204. Ds (NING) 

Peirates biguttatus DomrN, Ent. Zeit. XXI. p. 407. 96. (1860). sec. ex. typ. 


Patria: India orientalis. (Mus. SrHEsteEbDTt.); Ceylon. (Coll. DoHRN.); Tranquebar. 
(Mus. Holm.) 


Variat thorace toto cinnamomeo. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 123 


Subf. Acanthaspidida STAL. 


CONORHINUS +) Lar. 


1. &. rubro-fasciatus Dr Grrr. 
KReduvius Gigas FABR. Syst. Ent. p. 729. 1. (1775); Spec. ins. II. p. 371. 1. 


(1781). 


Reduvius gigas FABrR. Mant. ins. II. p. 309. 1. (1787); Ent. syst. IV. p. 193. 1. 


(1794); Syst. Rhyng. p. 267. 3. (1803). 


SL 


d. 


€e. 


Conorlhinus rubro-fasciatus STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. III. p. 106. 1. (1859). 
Patria: India orientalis. (Mus. Havn.) 


Species hujus generis hoc modo disponende: 
Articulo rostri secundo artienlo tertio longiore. 
Articulo primo rostri parte capitis ante antennas sita longiore vel longitudine subaquali. 
Articulo primo rostri articulo tertio paullo longiore; angulis anticis thoracis spina crassa longiuscula tuber- 
culisque antenniferis capitis apice extus spinula armatis; oculis valde prominulis; antennis in medio laterum 
partis anteocularis capitis insertis, articulo primo apicem capitis haud attingente; ocellis tuberculis sat ele- 
vatis suffultis. — 1. C. maculatus ER. 
Ocellis minus elevatis, tuberculo nullo vel levissime elevato suffultis. 
Tuberculis antenniferis apice extus inermibus. 
Thorace prostethioque granulatis; fasciolis limbi margineque laterali abdominis testaceis. — 2. C. rubro-fasci- 
atus DE GEER. 
Thorace prostethiogque gramulis destituto. 
Limbo abdominis concelore, nigro vel fusco, segmentis limbi basi anguste, apice late testaceo vel rufo-testa- 
ceo-limbatis; clavo, basi ima excepta, fusco vel nigro. 


”) In conspectu generum Acanthaspididum (Hem. afr. III. p. 119 et 120) adde et lege: 
2011). Ocellis et oculis fere sxeque longe distantibus vel illis quam his magis remotis. 
a. Ocellis obsoletissimis, zegerrime distinguendis; capite thorace longiore, pone oculos tumescente; an- 
tennis brevibus, articulo primo brevi, parte capitis ante insertionem antennarum sita dimidio bre- 
viore; articulo basali rostri articulo secundo paullo longiore; scutello prope basin utrimque processu . 
obtuse dentiformi armato; femoribus nonnihil incrassatis, subtus versus apicem spinulis duabus vel 


tribus instructis. — Belminus STÅL, 
aa. Ocellis distinctis; scutello basi utrimque inermi; femoribus haud vel leviter incrassatis; antennis 
mediocribus. 


b. Antennis ab oculis remotis. 

ec. Antennis prope apicem capitis et circiter triplo longius ab oculis quam ab apice capitis insertis; 
capite thorace longiore; articulis rostri primo et tertio brevibus, fere zeque longis, articulo secundo 
longissimo, primo fere quadruplo longiore. — Rhodnius STÅL. 

ec. Antennis vario modo insertis, ab apice capitis remotis, ab oculis quam ab apice capitis interdum 
paullo longius insertis. 

d. Thoracis lobo antico disco bispimoso, angulis lateralibus lobi postici in spinam acutam sensim abi- 
entibus; scutello apice in spinam acutam longam subreflexam producto; antennis paullo longius ab 
oculis guam ab apice capitis insertis, articulo primo apicem capitis attingente vel subattingente; 
rostri articulo primo articulo secundo paullo breviore. — Eratyrus STÅL. 

dd. Lobo antico thoracis interdum tuberculato, numquam acute spinoso; angulis lateralibus lobi postici 
thoracis rotundatis; scutello apice in spinam obtusam producto. 

e. Corpore breviter piloso; thorace distinete constricto, angulis lateralibus lobi postici paullo prominu- 


lig, lobo antico quadrituberculato, tuberculis mediis altis, conicis. — Meccus STÅL. 
ee. Corpore glabro; thorace utrimque sinuato, haud vel vix constrieto, lobo antico interdum tuberculis 
parvis instructo, angulis lateralibus lobi postici haud prominulis. — Conorhinus LaAP. 


bb. Antennis prope oculos insertis, ab apice capitis quam ab oculis triplo vel quadruplo longius remotis. 
—Lamus STÅL. 


124 CASA 


g. Rostro crassiusculo, toto piloso, articulo secundo articulo primo tertia parte longiore, primo tertio multo 
longiore; capite crassiusculo; tuberculis angulorum apicalium thoracis valde elevatis, obtusis. — 3. C. lenti- 
cularius STÅL. 

gg. Rostro gracili, articulis primo et tertio parce breviterque pilosis, articulo secundo primo duplo longiore; tu- 
berculis angulorum apicalium thoracis acutiusculis, conicis. — 4. OC. lateralis STAL. 

fr. Basi segmentorum limbi abdominis fusca aut nigra, vel nigro-maculata. 

h. Niger; lobo postico thoracis abdomineque fusco-testaceis, hujus margine anguste flavo-testaceo; hemelytris 
obscure fuscis, intus cum membrana pallidioribus; spina apicali scutelli paullo reflexo; rostri articulo primo 
parte dimidia anteoculari capitis paullo longiore, articulo secundo articulo primo paullo plus gquam dimidio 
longiore, articulo tertio articulo primo circiter dimidio breviore et parce pilosulo; statura C. dimidiati. Tong. 
27, Lat. 6 mill.; e Brasilia. — 5. C. recurvus STÅL. 

hh. Limbo abdominis nigro-maculato vel fasciato. 

i. Limbo abdominis in segmento singulo apice flavo vel flavo-testaceo. 

k. Limbo lato abdominis flavescente vel flavo-testaceo, in basi segmentorum macula nigra, cum disco haud con- 
fluente, notato. — 6. C. dimidiatus LATR., 7. C. maculipennis STÅL. 

kk. Limbo abdominis concolore, nigro, in segmento singulo apice angustiuscule flavo-testaceo-limbato. — 8. C. 
Gersteckeri STÅL. 

ä. Limbo abdominis concolore, maculis vel fasciis, nec basin nec apicem segmentorum attingentibus, rufis vel 
flavo-testaceis, ornato; articulo secundo rostri articulo primo plus quam duplo longiore. 


-  Rostro graciliore, parce piloso; corpore rufo-maculato. — 9. OC. rubro-varius BLANCH., 10. C. rubro-niger STÅL. 

Il. Rostro crassiore, densius et longius piloso; corpore flavo-testaceo vel flavo-lurido-maculato. — 11. C. sez- 
tuberculatus SPIN. (= RBenggeri H. 5.) 

dd. Tuberculis antenniferis apice extus spina distincta armatis. — 12. CO. vitticeps STAL. 

bb. Artieculo primo rostri parte capitis ante antennas sita distincte nonnihil breviore. — 13. C. variegatus STÅL, 
14. C. sordidus STÅL. 

aa. Articulis secundo et tertio rostri longitudine zxequalibus. — 15. CO. circummaculatus STAL. 


ACANTHASPIS A. et S. 


1. Å. sexguttata FABR. 

Obscure fusco-picea, fusco-pilosa; apice angulorum lateralium maculisgue quat- 
tuor lobi postici thoracis, lateralibus parvis ovalibus, mediis magnis, medio contiguis, 
postice ad marginem basalem productis, annulo prope apicem maculaque parva sub- 
apicali posteriore femorum anteriorum annulisque duobus tibiarum anteriorum favo- 
testaceis; macula subbasali maculaque rotundata majore subapicali corii, nec non ma- 
cula apicali majuscula membrane sordide flavo-albidis; macula membrane apice ipsa 
fusco-maculata. Long. 19, Lat. 5 mill. 

Reduvius sexyuttatus FABR. Syst. Ent. App. p. 832. 7-8. (1775); Spec. ins. II. p. 
380. 17. (1781); Mant. ins. II. p. 312. 27. (1787); Ent. syst. IV. p. 202. 33. (1794); Syst. 
Rhyng. p. 277. 51. (1803). 

Patria: India. (Mus. FABRICI.) 


Ab ÅA. sexguttata A. et S. diversa et, nisi fallor, A. tergemine Burm. affinis. In exemplo typico an- 
tenne, abdomen et pedes postici desunt. Caput partibus anteoculari et postoculari a latere visis seque longis, 
hac a supero visa retrorsum leviter gracilescente, basi subconstrieta. Thorax lobo antico distincte sculpturato, 
lobo postico ruguloso, basi subito declivi, versus angulos laterales impresso, disco magno plano, linea longitudi- 
nali media impressa instructo, angulis lateralibus acutis, nonnihil productis, extrorsum et paullo retrorsum ver- 
gentibus. Scutellum apice in spinam sat longam retrorsum productum. Fossa spongiosa per dimidium tibiarum 
anteriorum extensa. Articulus secundus rostri articulo primo vix longior. 


OPSICOETUS Kruc. 
1. 0. villosus FABR. 


O. personato maxime affinis et simillimus, differt magnitudine minore, corpore den- 
sius et paullo longius piloso, oculis minoribus, minus prominulis, supra et presertim 


HEMIPTERA FABRICIANA. 125 


subtus magis distantibus, supra et subtus inter se zeque longe remotis', nec subtus 
quam supra multo magis appropinquatis, scutelli spina apicali breviore et leviter re- 
curva, hemelytris brevioribus, medium segmenti quinti dorsi abdominis vix superanti- 
bus, abdomine paullo latiore, fossaque spongiosa tibiarum anteriorum paullo longiore. 
9. Long. 15, Lat. 3 mill. 


Reduvwus villosus FABR. Emnt. syst. IV. p. 194. 3. (1794); Syst. Rhyng. p. 267. 6. 
(1803); CoaQ. II. ins. ITIL. p. 94. tab. 21. fig. 9. (1804). 


Patria: Algeria. (Mus. Havn.) 


Species mihi cognitas hujus generis hoc modo dispono: 

a. Pedibus totis fuscis. — 1. O. personatus LIN., 2. O. villosus FABR. 

aa. Pedibus pallidis vel pallido-annulatis. 

6. Femoribus ommnibus apice fuscis vel nigro-fuscis; fossa spongiosa circiter tertiam vel plus quam tertiam par- 
tem tibiarum anticarum occupante. 

ce. Femoribus omnibus medio fuscis vel infuscatis. — 3. O. nigricans KLuG., 4. O. nigro-fuscus STÅL, 5. O. tar- 
satus GERM., 6. O. annulatus STÅL. 

ec. Femoribus medio nec infuscatis, nec fusco-annulatis, ultra medium pallidis; limbo abdominis pallido, fusco- 
maculato. — 7. O. nebulosus KLUG. 

bb. Pedibus pallidis, femoribus posticis interdum apice nigricantibus. 

d. Femoribus posticis apicem versus nigricantibus, fossa spongiosa tibiarum amnticarum parva, oblonga, tibiarum 
intermediarum nulla. — 8. O. tabidus KLUG-. 

dd. Femoribus posticis totis pallidis. — 9. O. pallipes K1uG, (= thoracicus STÅL), 10. O. testaceus H. S. (= pal- 
lidus Står), 11. O. dorsalis STÅL, 12. O. obscuricollis STÅL, 13. O. fusciceps STAL. 


LEOGORRUS +) STÅL. 


1. LI. formicarius FABR. 

Piceo-niger, opacus, pedibus nitidis; macula rotundata in angulo interiore angu- 
loque apicali corii, venis, macula basali ad angulum apicalem corii lineolaque pone an- 
gulum interiorem areol interioris membrane sordide fdavis; tarsis dilute piceis; capite 
pone oculos sensim leviter gracilescente, parte postoculari parte media oculos ferente 
distinete graciliore; spina apicali scutelli leviter reflexa; prosterno apice utrimque in 
processum brevem obtuse spiniformem prominulo; fossa spongiosa circiter quartam par- 
tem tibiarum anteriorum -occupante. 92. Long. 18, Lat. 5 mill. 

Reduvius formicarius FABR. Syst. Rhyng. p. 280. 66. (1803). 

Platymeris formicaria Burm. Handb. IL 1. p. 233. 3. (1835); H. S. Wanz. Ins. 
VIII p. 33. fig. 808. (1848). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smiort. (Mus. LUND.) 


Congenericis mihi cognitis major, capite longiore et graciliore, thorace amgustiore, oculis deorsum minus 
longe extensis thoraceque in sulco transverso medio impressione sublaterali rotundata destituto divergit. 
8 q 8 


”) In conspectu generum Acanthaspididum (Hem. afr. III. p. 122) adde et lege: 
42(45). Coxis anticis pone marginem posticum prostethii distincte prominentibus. 

a. Femoribus apice imo subtus utrimque inermibus. 

b. Capitis partibus anteoculari et postoculari zxeque longis vel amteoculari postoculari paullo breviore. 
— Acanthaspis ÅA. et S. 

bb. Capitis parte anteoculari parte postoculari paullo longiore, hac leviter tumida; articulo primo an- 
antennarum brevi, apicem capitis vix attingente; articulo primo rostri parteque anteoculari capitis 
aeque longis, articulo secundo primo nonnihil longiore. — Pasira STÅL. 

aa. Femoribus apice imo subtus utrimque dente parvo acuto vel spinula armatis. — Leogorrus STÅL. 


126 


CERSKATES 


2. I. Litura FABR. 


Nigro-piceus vel fusco-piceus, pedibus concoloribus, bhaud vel vix dilutioribus, ni- 
tidis; parte apicali elavi, corii macula ad partem apicalem clavi anguloque apicali, mem- 
bran venis maculaque vel maculis basalibus dilute testaceo-flavescentibus; tarsis dilute 
piceis; capite pone oculos subrotundato-gracilescente, parte postoculari a latere visa parte 
media oculos ferente haud vel vix graciliore, basi distinete coarctata; oculis per latera 
tota capitis extensis; thorace fere in medio distincete constricto, sulco transverso medio 
latera versus impressione distincta, licet minus profunda, utrimque rugula longitudinali 


terminata, 


instructo, vel, si vis, sulco illo transverso in medio laterum thoracis rugulis 


duabus interrupto; apice scutelli vix reflexo; fossa spongiosa circiter quartam vel vix 
quartam partem tibiarum anteriorum occupante; tuberculo angulorum apicalium thora- 
cis acutiusculo; prosterno apice utrimque mutico. 

Ives vag IAS: NE tas) IG 3. SO 7 (MTSNS I Syst IV... 100 
22. (1794); Syst. Rhyng. p. 272. 31. (1803). 

Platymeris myrmecodes H. S. Wamz. Ins. VIII p. 32. fig. 807. (1848). 

Patria: Cayenna. (Mus. FABRICIH.); Rio Janeiro, Mexico. (Mus. Holm.) 


Schedula, cui nomen specificum est inscripta, in Museo FABRICII acu, insecto destituto, est percussa; sed 
in vicinio specimen mutilum adest, quod cum desecriptione FABRICII optime congruit, quare de synonymia haud 


dubius sum. 


Subf. Stenopodida +) STAL. 
PNIRONTIS SrTåL. 


1. P. (Centromelus) serripes FABR. 


Pallide griseo-flavescens, superne in testaceum leviter vergens; articulo primo an- 


tennarum 


subtus spinoso; tibiis anticis subtus intus spinis tribus, extus spinis duabus 


longis armatis. S. Long. 103, Lat. thor. 13 mill. 


”) Genera 
1(6). 


23). 


6(1). 
7(20). 


8(11). 
210). 


iStenopodidum americana hoc schemate facile distinguuntur: 

Capite subtus utrimque pone oculos spinis ramosis vel furcatis armato. 

Articulo primo antennarum incrassato, apice ultra insertionem articuli secundi in spinam producto. 
— Pnirontis STÅL. 

Articulo primo antennarum apice im spimam ultra insertionem articuli secundi haud producto. 
Capite apice utrimque ad basin rostri inermi; articulo primo rostri pone oculos extenso, articulis 
duobus apicalibus ad unum fere duplo longiore; femoribus anticis leviter incrassatis, imnermibus. — 
Pygolampis GERM. 

Capite apice utrimque ad basin rostri in spimam brevem obtusam porrectam producto; articulo pri- 
mo rostri ad marginem posticum oculorum extenso, articulis duobus apicalibus ad unum longitudine 
subeequali; femoribus anticis admodum incrassatis, subtus duplici serie spinulosis. — Gnathobleda 
STÅL. 

Capite subtus inermi vel spinis simplicibus armato, raro spina basali laterali subfurcata armato. 
Ocellis haud vel leviter elevatis; parte capitis postoculari retrorsum haud vel leviter et sensim an- 
gustata. 

Tibiis anticis apice fossa spongiosa elongata instructis. 

Corpore angustissimo, valde elongato; capite oblongo, parvo, apice utrimque ad basin rostri spinula 
obtusa porrecta armato, partibus anteoculari et postoculari zeque longis, hac illa paullo latiore, re- 
trorsum vix angustata, basi ipsa subito coarctata, subtus utrimque spinis pluribus, validiusculis, 
apice setigeris, armata; antennis prope apicem capitis insertis, brevibus, articulo primo capite multo 
breviore, hujus apicem longe superante; rostri articulo primo ad medium oculorum extenso, articu- 


HEMIPTERA FABRICIANA. 127 


Gerris serripes FABR. Syst. Rhyng. p. 261. 5. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


1009). 


11(8). 
12015). 


13(14). 


14(13). 


15(12). 
16(17). 


17(16). 


18(19). 


19(18). 


lis duobus apicalibus ad unum longitudine subequali; oculis rotundatis, integris; thorace basi 
subtruncato, longissimo, capite plus duplo longiore, a basi antrorsum ultra medium sensim leviter 
angustato, dein apicem versus leviter ampliato, haud constricto, angulis lateralibus haud prominulis, 
apice rotundatis; hemelytris abdomine nonnihil brevioribus; membrana apice in angulum acutum 
producta; abdomine, maris saltem, lateribus subparallelis, segmento ultimo maris apice acute bi- 
lobo, lobis distantibus, retrorsum productis; pedibus brevibus, coxis anticis paullo longioribus quam 
crassioribus, femoribus anticis incrassatis, subtus multispimulosis, tibiis anticis femoribus anticis 
subbrevioribus; femoribus posticis paullo ultra apicem segmenti quarti abdominis extensis. — Cte- 
notrachelus STÅL. 

Corpore nonmihil elongato; capite oblongo, apice utrimque ad rostrum inermi, spinis lateralibus 
inferioribus destituto, sed subtus in medio inter oculos spinulis quattuor armato, parte anteoculari 
parte postoculari sublongiore; oculis leviter transversis, postice leviter sinuatis; antennis brevibus, 
articulo primo capite fere plus dimidio breviore; rostri articulo primo articulo secundo paullo lon- 
giore, articulo tertio secundo subbreviore; thorace fere que lato ac longo, antrorsum admodum 
angustato, medio subconstricto, lobo postico sexangulari, angulis lateralibus subacutis; hemelytris 
apicem abdominis subattingentibus, membrana apice in angulum subacutum terminata; abdomine 
paullo rotundato-ampliato; pedibus mediocribus, femoribus anticis sat incrassatis, subtus multi-spi- 
nulosis; femoribus posticis paullo pone segmentum quartum abdominis extensis. — Apronius STÅL. 
Tibis anticis fossa spongiosa destitutis. 

Antennis longiusculis, articulo primo parte anteoculari capitis longiore; capite cylindrico; pedibus 
sat longis, femoribus anticis nonnihil incrassatis, subtus spinulis armatis, posticis ad vel ultra api- 
cem abdominis extensis; capite thoraceque longitudine subzaequalibus. 

Parte anteoculari capitis parte postoculari plus duplo, fere triplo longiore; articulo primo rostri 
articulis apicalibus duobus ad wunum paullo breviore, parte anteoculari capitis nonnihil breviore; 
oculis leviter transversis. — Stenppoda Lap. 

Parte anteoculari capitis parte postoculari nonnihil longiore; rostri articulo primo parte anteoculari 
capitis nonnihil longiore, pone oculos tamen haud extenso, articulis duobus apicalibus ad unum 
articulo primo longitudine subaqualibus; oculis subrotundatis. — Pnohirmus STÅL. 

Antennis brevibus, articulo primo parte anteoculari capitis breviore; capite cylindrico vel subeylin- 
drico; pedibus breviusculis, femoribus posticis apicem abdominis haud attingentibus. 

Corpore pedibusque gramulis spinisque destitutis, trochanteribus femoribusque anticis tantum subtus 
spinulis armatis; corpore nonnihil elongato; capite thoraceque fere seque longis, illo cylindrico, 
subtus inermi, apice ad basin rostri spina destituto, parte anteoculari parte postoculari fere triplo 
longiore, hac illa paullo ecrassiore; oculis mediocribus, nonnihil tramsversis, postice vix sinuatis; 
antennis brevibus, prope apicem capitis insertis, articulo primo brevi, tertia parte capitis vix lon- 
giore; rostri articulis- primo et secundo fere zaque longis, illo parte anteoculari capitis nonnihil 
breviore; thorace aeque lato ac longo, antrorsum sinuato-angustato, medio levissime obtuseque con- 
stricto, lobo postico sexangulari, angulis lateralibus apice rotundatis; hemelytris apicem abdominis 
attingentibus, membrana apice in angulum minus distinctum terminata; abdomine ultra medium 
sensim ampliato, margine laterali segmentorum apice obtuse prominente; pedibus mediocribus, fe- 
moribus anticis sat incrassatis; Podormo affine genus. — Rhyparoclopius STÅL (= Nitornus 
STÅL, Hem. afr.). 

Capite, thorace pedibusque gramulis vel spinis armatis; parte anteoculari capitis parte postoculari 
nonnihil vel vix duplo longiore. 

Corpore toto granulis, in pedibus magis elevatis et acutiusculis, dense consperso; capite thorace 
paullo breviore, crassiusculo, parte anteoculari parte postoculari nonnihil longiore et graciliore, illa 
subtus utrimque spinulis nonnullis obtusis, hac subtus utrimque spinis quinque vel sex distinctis, 
posterioribus longioribus, armata; oculis subtransversis; rostri articulis primo et tertio longitudine 
subeequalibus, secundo primo sublongiore, primo parte anteoculari capitis subbreviore; thorace fere 
latiore quam longiore, antrorsum sensim subsinuato-angustato, haud constricto, angulis anticis tu- 
berculo vel spina destitutis, angulis lateralibus vix prominulis, apice rotundatis; scutello vix lon- 
giore quam latiore, apice haud producto; abdomine utrimque nonnihil rotundato-ampliato, hemelytris 
latiore, medio latissimo, margine integro; femoribus anticis nonnihil incrassatis, subtus spinulis 
armatis. — Podormus STÅL. 

Capite superne et pone oculos subtus utrimque, thorace pedibusque spinosis; capite graciliusculo, 
thorace sublongiore, parte anteoculari parte postoculari circiter dimidio longiore, illa basi, hac an- 


128 ds STÅL 


Caput thorace nonnihil longius, parte anteoculari a latere visa parte postoculari vix duplo longiore; tu- 
berculis antenniferis longis, tertiam partem longitudinis capitis occupantibus, apice inermibus; spinis inter tuber- 
cula antennifera sitis horum apicem paullo superantibus; jugis apicem tuberculorum antenniferorum paullo supe- 
rantibus. Antenn articulo primo parte anteoculari capitis vix longiore, subtus quingquespinoso, articulo secundo 
articulo primo circiter dimidio longiore, articulo quarto tertio fere triplo longiore, hoc valde brevi. Thorax di- 
stincte nonnihil longior quam basi latior, antrorsum sensim anmgustatus, impressione longitudinali abbreviata me- 
dia lineari profunda, posterius multo minus profunda, sed sensim ampliata et fere ad marginem basalem conti- 
nuata, instructus, posterius ad impressionem levissime elevatus, angulis anticis acutis. Margo exterior hemelytro- 
rum anterius pallidus. Femora antica femoribus posticis paullo longiora, subtus utrimque spinis longis quattuor, 
illis propius ad basin positis brevioribus, et preeterea spinulis compluribus minutissimis armata. Tibize anticae 
femoribus anticis distincte nonnihil breviores, subtus intus spinis tribus et extus spinis duabus longis, et prie- 
terea extus prope basin spinula armatee, setulosae. Segmentum abdominis dorsale ultimum apud marem profunde 
fissum, lobis mnonnihil divaricatis, sensim angustatis, apice rotundatis, fere plus dimidio longioribus quam basi 
latioribus. 

Species sat difficiles et inter se simillimas hujus generis hoc modo dispono: 

a. Abdominis segmento quinto angulis apicalibus in lobum apice subrotundatum productis, segmento sexto apud 
marem retrorsum sensim subampliato, apice truncato, angulis apicalibus in lobum apice rotundatum, apicem 
versus vix angustatum, retrorsum productis. — Subg. Pnirontis STÅL. 

1. P. scutellaris STAL. Articulo primo antennarum capite cum genis productis vix longiore, subtus 
tuberculis parvis valde elevatis setigeris instructo;- capite superne inter antennas spinis duabus porrectis, 
contiguis armato, genis acutis, longe productis; ocellis magnis; thorace vix longiore quam latiore; femoribus 
anticis subtus utrimque serie spinarum, longitudine inzaequalium, mediocrium vel parvarum, armatis; tibiis 
anticis subtus intus spinis quattuor magms et pluribus minutis obtusis preeditis. 

aa. Abdomine apice apud utrumque sexum retrorsum distincte angustato, angulis segmenti quinti haud produ- 
tis, segmento dorsali ultimo apud mares apice acute inciso, bilobo, lobis apicem versis sensim amgustatis. 
— Subg. Centromelus FIEB. 

b.  Tibiis anticis in latere interiore (anmteriore) spinis tribus vel quattuor, duabus saltem longissimis, armatis, in 
latere exteriore inermibus, prope apicem subtus dente armatis. 


terius nonnihil elevata, hac retrorsum sensim gracilescente; oculis valde prominulis, subrotundatis; 
rostro graciliusculo, articulo primo spinulis armato, secundo nonnihil longiore, articulo tertio se- 
cumdo nonnihil breviore; antennarum articulo primo spinis armato; thorace fere seque longo ac 
lato, haud constricto, antrorsum subsinuato-angustato, ante medium utrimque spina validiuscula et 
anterius spinulis duabus armato, marginibus spinosis, posterius tuberculato, angulis lateralibus acute 
prominentibus; scutello paullo longiore quam latiore, apice haud acute producto, ibidem tuberculo 
valde elevato instructo; abdomine utrimque nonnihil rotundato-ampliato, hemelytris latiore, medio 
latissimo, segmentis margine prope apicem in lobum acutum dentiformen ampliatis; femoribus an- 
ticis levissime incrassatis. — Nitornus STÅL. i 

20(7).  Capite subtus imermi, thorace paullo breviore; parte postoculari brevi, retrorsum valde rotundato- 
angustata, parte amteoculari latiore, parte ocellos magnos ferente sat elevata; oculis magnis, trans- 
versis, subtus valde appropinquatis; antennis mediocribus, articulo primo capite breviore; thorace 
antrorsum subsinuato-angustato, angulis anticis spina vel tuberculo acuto armatis, angulis laterali- 
bus acutis, haud vel paullo prominulis; scutello acuto, apice paullo producto; abdomine hemelytris 
paullo latiore; pedibus longiusculis, femoribus posticis apicem abdominis subattimgentibus vel su- 
perantibus. 

21(22). Parte anteoculari capitis parte postoculari paullo longiore, ante antennas haud producta, apice su- 
perne inter antennas spinis duabus porrectis, contiguis, ultra apicem capitis prominulis, armata; 
rostri articulo primo articulis duobus apicalibus ad unum paullo breviore, parte anteoculari capitis 
nonnihil longiore; pedibus minus longis, femoribus anticis inermibus, leviter incrassatis, posticis 
apicem abdominis vix attingentibus; tiblis posticis minus longe pilosis; thorace distincte latiore 
gquam longiore, marginibus lateralibus tuberculo destitutis. — Diaditus STÅL. 

22(21). Parte anteoculari capitis parte postoculari circiter duplo longiore, ante insertionem antennarum 
nonnihil producta, superne inter antennnas spinulis duabus suberectis vel antrorsum nutantibus ar- 
mata; rostri articulo primo parte anteoculari capitis nonnihil breviore, articulo secundo primo lon- 
giore vel longitudine sequali; thorace fere aeque longo ac lato, marginibus lateralibus medio plus 
minus distinete tuberculatis. 

23(24). Articulis primo et secundo rostri aeque longis; femoribus anticis levissime incrassatis, inermibus, 
posticis apicem abdominis superantibus. — Narvesus STÅL. 

24(23). Articulo primo rostri articulo secundo breviore; femoribus anticis sat incrassatis, subtus spinulosis, 
posticis apicem abdominis attingentibus. — Spilalonius STÅL. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 129 


so.  Articulo primo antennarum subtus inermi, capiti longitudine subsequali; capite antice inter antennas spinis 

gracilibus duabus, contiguis, ultra tubercula antennifera nonnihil productis, instructo. 
2. P. languida STÅL (Brasilia, Carolina, Texas). 

ec. Articulo primo antennarum subtus spinoso. 

d. Margine abdominis immaculato; capite inter antennas unispinoso. 

e.  Articulo prime antennarum (cum processu apicali) capite longiore et thorace vix breviore, excepto processu 
apicali capiti longitudine subzequali; capite thorace distincte breviore, genis parum productis, ante tubercula 
antennifera leviter prominulis. 

3. P. tabida STÅL. 
ee. Articulo primo antennarum (cum processu apicali) capite circiter tertia parte breviore; capite thorace paullo 
breviore, genis valde productis. 
4. P. pallescens STAL. 
dd. Margine abdominis in angulis apicalibus segmentorum macula nigra vel fusca parva notato. 
5. P infirma StTåL. (Carolina, Cuba, Brasilia borealis.) 
bb. Tibiis anticis intus spinis longis tribus, extus spinis duabus armatis. 
6. P. serripes FABR. 


STENOPODA Lar. 


1. S. euliciformis FABR. 
Cimex culiciformis FABR. Syst Ent. p. 728. 162. (1775); Spec. ms. II. p. 376. 
281: (TyS0: Marms mas. 5 SOB: J005 (TS ; 
Gerris culiciformis FABR. Ent. syst. IV. p. 189. 7. (1794); Syst. Rhyng. p. 262. 
7. (1803). ; 
Stenopoda cinerea Lar. Ess. Hém. p. 26. pl. 52. 2. (1832). 
Patria: America. (Mus. FABRrRicH.); Cuba. (Mus. Holm.) 


In exemplo masculino FABRICII pictura hemelytrorum sat ampla, nigra, vitta interiore, antice abbreviata 
clavi, vittula maximam partem areolax discoidalis occeupante, margine exteriore area interioris membrane areaque 
exteriore fere tota nigricantibus, hujus linea longitudinali albida. 


THODELMUS Står. 


1. T. quinquespinosus FABR. 
Gerris Ispinosus FABR. Syst. Rhyng. p. 261. 4. (1803). 
Thodelmus quinquespinosus STÅL, Hem. afr. III p. 159. 1. (1865). 
Patria: Africa. (Mus SEHESTEDT.) 


Anguli apicaleés segmentorum primi, secundi, tertil et quarti abdominis spina parva, anguli segmenti 
quinti spina majore armati. 


Subf. Saicida +) STAL. 


SAICA A et S. 


1. S. recurvata FABR. 
Corallina vel corallino-flavescens; antennis, femoribus tibisque nigro-fuscis; spinis 
thoracis et scutelli nec non tarsis albidis, illis apice vel apicem versus infuscatis. S. 2. 
Long. 12-14, Lat. 13-2 mill. 


') Genera Saicidum hoc modo dispono: 
1(2). Pedibus longis vel longiusculis, femoribus anticis ultra apicem capitis longe extendendis; tibiis anti- 
cis curvatis, femoribus longioribus vel longitudine subaqualibus; thorace scutelloque longe spinosis. — 
Saica A. et S. 


1 re 
K. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 11. ( 


WO GC. STÅL, : 


Zelus recurvatus FABR. Syst. Rhyng. p. 286. 17. (1803). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smior. (Mus. LUND.) 


Antennze articulo primo capite thoraceque ad unum circiter duplo longiore, femoribus posticis paullo bre- 
viore. Rostrum articulo primo articulis duobus apicalibus ad unum paullo breviore, illo subtus pone medium 
utrimque articuloque secundo ante medium setis nonnullis instructis. Spina angulorum lateralium thoracis spina 
scutelli paullo brevior, heec levissime retrorsum nutans. Hemelytra pallide sordide flavescente-subhyalina, venis 
rufescentibus. Pedes longiusculi, inermes, femoribus posticis apicem abdominis nonnihil superantibus. 


2. 8. triacantharis FABR. 

Flavescente-albida; capite, lateribus lobi postici thoracis, apice femorum basique 
tibiarum dilute sanguineis; angulo apicali longo corii pallidissime subsanguineo; tro- 
chanteribus anticis subtus spinis duabus, femoribus anticis subtus, parte apicali excepta, 
spinis gracilibus compluribus armatis; tibiis anticis ante medium curvatis, basin tro- 
chanterum anticorum vix attingentibus. Long. 53, Lat. 1 mill. 

Zelus triacantharis FABR. Syst. Rhyng. p. 290. 33. (1803). 

Patria: Australasia. (Mus. FABRICI.) 


Exemplum typicum valde mutilum, antennis, lobo antico thoracis abdomineque destitutum. 


Subf. Bactrodida STAL. 
BACTRODES STÅL. 


1. B. femoratus FABR. 


Sordide flavescente-albidus; apice articuli primi antennarum, basi et apice articuli 
secundi et apice articuli tertii rostri, annulis duobus pone medium femorum anticorum, 
apice imo femorum posteriorum| apiceque tarsorum fusco-testaceis; disco maximo lobi 
postici thoracis dilute fusco-testaceo; femoribus posterioribus ad apicem annulo albido, 
ante annulum leviter infuscatis. SA. 9. Long. 8, Lat. 1 mill. 


Zelus femoratus FABR. Syst. Rhyng. p. 291. 38. (1803). 


Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. LUND.) 


Caput parte postoculari parte anteoculari fere quadruplo longiore, a supero visa retrorsum sensim graci- 
lescente, a latere visa pone ocellos subito graciliore, spina pone antennas posita acute subeonica, antrorsum paullo 
nutante; jugis apice ante oculos paullo prominulis. Antenna articulo primo capite, thorace scutelloque ad unum 
vix longiore. Rostrum articulo primo articulo secundo distincte nonnihil breviore. Thorax ante medium di- 
stincte constrictus, lobo antico fere aque lato ac longo, posterius medio impresso, tuberculis nonnullis setigeris 
minutis adsperso, angulis anticis distincte tuberculatis; lobo postico lobo antico circiter dimidio longiore, den- 
sissime distincteque punctato, carinis duabus posterius evanescentibus instructo, ad angulos laterales longitrorsum 
nonnihil impresso, angulis lateralibus rotundatis, inermibus. Femora antica spinulis, duplice serie positis, fuscis 
armata. Spina inferior trochanterum anticorum fusca. 


201). Tibiis anticis rectis, femoribus brevioribus; thorace inermi. 

3(4). Capite a supero viso pone oculos retrorsum subsensim angustato, parte postoculari a latere visa parte 
oculos ferente haud crassiore; scutello spina erecta armato; pedibus longiusculis, tibiis anticis superne 
spinosis. — Tagalis STÅL. 

4(3). Capitis parte postoculari tumida, utrimque rotundata, parte oculos ferente crassiore; articulo primo 
rostri longo, pone oculos extenso; thorace seque longo ac lato; scutello apice in spinam longam re- 
trorsum producto; pedibus breviusculis, femoribus anticis ultra apicem capitis paullo extendendis, 
tibiis anticis crassiusculis, inermibus. — Oncerotrachelus Står. (Typus generis: Reduvius acumi- 
natus SAY.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. US 


Subf. Emesida STAL. 


EMESA FABR. 


1. EB. precatoria FABR. 
Emesa precatorius FABR. Syst. Rhyng. p. 263. 4. (1803). 
Emesa precatoria DoHrnN, Lin. ent. XIV. p. 254. (1860). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


i Antennze longissimae, articulo primo femoribus intermediis paullo breviore. Pedes intermedii longissimi, 
femoribus abdomini longitudine zqualibus, hujus apicem haud attingentibus. 
Exemplum masculinum typicum valde mutilum. 


Fam. Veliida Står. 


VELIA-LATR. 


1. V. Rivulorum FABR. 
Velia rivulorum FreB. Eur. Hem. p. 105. 1. (1861). 
Gerris apterus FABR. Ent. syst. IV. p. 193. 21. (1794). 
Hydrometra aptera FABR. Syst. Rhyng. p. 259. 11. (1803). 
Patria: Italia. (Mus. FABRICIL) . 


In exemplo typico color thoracis in flavo-testaceum versus, tegmina (= macula baseos abdominis FABR.) 
abbreviata, paullo ultra medium abdominis extensa. 


Fam. Hydrobatida Står. 
HYDROMETRA Far. 


1. H. abbreviata FABR. 
Hydrometra abbreviata FABR. Syst. Rhyng. p. 258. 7. (1803). 
Patria: Pyrenei. (Mus. LUND.) 


Larvam Limnotrechi lateralis vel asperi sub nomine citato descripsit FABRICIUS. 


LIMNOMETRA Marr. 


1. I. cursitans FABR. 

Dilute cinnamomea, subtus flavo-cinnamomea; thorace marginibus lateralibus pal- 
lide flavescentibus, intra margines illos tenuissime fusco, linea percurrente media nigra; 
linea laterali mesosterni fusca; femoribus posterioribus obscure cinnamomeis, prope api- 
cem flavo-cinnamomelis; antennis, tibis tarsisque nigro-fuscis; apice spinarum apicalium 
abdominis nigris. SA. Long. 18, Lat. media 5 mill. 

Cimex cursitans FABR. Syst. Ent. p. 729. 164. (1775); Spec. ins. II. p. 377. 234. 
(1781); Mant. ins. II. p. 308. 303. (1787). 


132 (öar SAN IDG 


Gerris cursitans FABR. Ent. syst. p. 192. 17. (1794). 
Hydrometra cursitans FABR. Syst. Rhyng. p. 259. 10. (1803). 
Patria: Nova Hollandia. (Mus. FABRICH.) 


Specimina duo valde mutila adsunt. Thorax paullo plus quam duplo longior quam latior, parte ante 
angulos laterales jacente parte posteriore duplo longiore. Abdomen cum spinis apicalibus mesostethio et meta- 
stethio longitudine vix sequale. Mesostethium sulco medio, ab apice longe ultra medium extenso, sensim obso- 
letiore, instrucetum. Coxe omnes inermes. Femora intermedia apice ipso in latere posteriore in spinam pro- 
minentia, subtus spinulis minutissimis vel granulis acutis, duplice serie positis, numerosis armata, femoribus po- 
sticis vix breviora. Femora postica corpore nonnihil longiora, partibus plus quam duabus tertiis apicalibus api- 
cem abdominis superantibus. 


2. IL. Fluviorum FABR. 


Pallide flavescens; capite thoraceque superne flavescente-cinnamomeis; antennis, 
articulo apicali rostri, capitis vitta media percurrente, medio ampliata, linea utrimque 
laterali ad oculos, interdum produeta et cum medio vitte illius confluente, nec non 
macula laterali pone antennas, thoracis linea laterali intra marginem ipsum flavescen- 
tem posita, anterius -ampliata, linea percurrente media lineagque obsoletiore posterius 
abbreviata in medio laterum, prostethii vitta lata marginali maculaque parva ad coxas, 
mesostethii vitta lata marginali, posterius a margine remota et angustata, vitta inequali 
posterius angustata et undata, ante coxas posita, nec non linea oblique longitudinali 
laterali pone angulos laterales thoracis, metastethii vitta submarginali, ventris vitta sub- 
marginali, tibiis posterioribus tarsisque nigris; tegminibus fuscis, nigro-venosis; femori- 
bus tibiisque anticis apicem versus, femoribus posterioribus pone medium infuscatis. 
S. Long. 123, Lat. 33 mill. 

Gerris fluviorum FABR. Ent. syst. Suppl. p. 543. 1-2. (1798). 

Hydrometra fluviorum FABR. - Syst. Rhyng. p. 257. 2. (1803). 

Patria: Tranquebar. Dom. Darpvokrer. (Mus. Havn. et FABRICIH.) 

Antenn corpore quinta parte breviores, articulis primo et quarto aeque longis, dimidio thorace paullo 
longioribus, articulo secundo tertio nonnihil breviore, hoc primo nonnihil breviore. Thorax vix duplo longior 
quam latior, medio et anterius levissime depressus. Rostrum apicem partis tertiee basalis mesostethii vix attin- 
gens. Anguli apicales segmenti ultimi abdominis spina longa armati. Femora antica et intermedia apice in la- 
tere posteriore dente acuto armata; femora intermedia et postica zeque longa, illa his paullo crassiora. Tibice 
intermedise tibiis tarsisque posticis simul sumtis longitudine subsequales, tarsis intermediis plus duplo et dimidio 
longiores. Coxa intermediz! fere in apice extus spinula distincta nigra armats. Articulus primus tarsorum an- 


ticorum articulo secundo vix brevior. 
In exemplo uno spina apicalis femorum anticorum deest. 


LIMNOGONUS Står. 


Corpus elongatum, medio latissimum. Caput porrectum, inter oculos convexiuscu- 
lum, ante oculos nonnihil productum et sensim leviter declive. Oculi superne intus si- 
nuati. Antenne graciles, long, corpore nonnihil breviores, articulis primo et quarto lon- 
gitudine subzequalibus vel illo hoc sublongiore, secundo et tertio illis brevioribus, inter 
se subaequalibus. Rostrum pone quartam partem basalem mesostethii haud productum. 
Thorax posterius in angulum apice rotundatum productus. Tegmina completa, apicem 
abdominis attingentia vel paullo superantia. Abdomen pectore brevius, mesostethio haud 
vel paullo longius, angulis apicalibus segmenti ultimi in spinam haud produectis. Pedes 


HEMIPTERA FABRICIANA. 3 


sat longi, graciles, antici paullo incrassati; tarsis anticis articulo primo articulo secundo 
fere dimidio breviore. 

Limnometre affine genus, structura tarsorum anticorum angulisque apicalibus se- 
gmenti ultimi abdominis spina destitutis presertim divergens. 

Gerris discolor STAL, parvula STAL et franciscana STAL ad hoc genus sunt re- 
ferende. 

1. IL. hyalinus FABR. 

Niger, nitidus, levis, subtus pallidissime sordide flavescens et albido-sericeus; li- 
neis longitudinalibus duabus, anterius abbreviatis, lineaque transversa basali capitis, im- 
pressionibus duabus parvis longitudinalibus anticis lineaque longitudinali posteriore tho- 
racis sordide flavescentibus; marginibus angustis lateralibus thoracis late, anterius ob- 
soletius et sordide flavescentibus; lateribus prostethii et mesostethii vittaque angusta 
metastethiu et ventris prope margines laterales nigris; parte laterali nigra mesostethii 
linea percurrente flavescente, argenteo-sericea ornata; pedibus infuscatis, femoribus an- 
ticis superne rostroque sordide pallide flavescentibus, hujus articulo apicali nigro; teomi- 
nibus obscure fuscis. &. Long. 9, Lat. 23 mill. 

Hydrometra hyalina FABR. Syst. Rhyng. p. 258. 4. (1803). 

Patria: America meridionalis. Dom. Smiot. (Mus. SEHESTEDT.) 


Exempla typica valde mutila. Pars anteocularis capitis a latere visa oculis vix longior. Oculi globosi, 
valde prominuli. Tegmina apicem abdominis paullo superantia. Abdomen mesostethio longitudine subrequale, 
angulis segmenti sexti sensim acuminatis, segmento anali primo medio in processum longum et angustum pro- 
ducto, inter processum et angulos apicales profunde rotundato-sinuato, segmento anali secundo convexo, apice 
rotundato. Femora intermedia corpore nonnihil breviora. Tibise intermediza femoribus longitudine subaequales. 
Tarsi intermedii tibiis paullo plus quam dimidio breviores. 

2. I. Fossarum FABR. 

Cimex fossarum FABR. Syst. Ent. p. 727. 158. (1775); Spec. ins. II p. 375. 226. 
(1781); Mant. mms. II. p. 308. 294. (1787). 

Gerris fossarum FABR. FEnt. syst. IV. p. 188. 3. (1794); Worrr, Ice. Cim. II. p. 
118. 112. tab. 12. fig. 112:(1T802). 

Hydrometra fossarum FABR. Syst. Rhyng. p. 258. 5. (1803). 

Patria: India orientalis. (Mus. Havn.) 


L. discolori Står valde affinis videtur. Exemplum typicum maxime mutilum, haud describendum. 


Fam. Galgulida Står. 


GALGULUS LATER. 


1. &. oculatus FABR. 
Naucoris oculata FABrR. BEnt. syst. Suppl p. 525. 3-4. (1798); Syst. Rhyng. p- 
(203) 
Galqulus Bufo H. S. Wanz. Ins. V. p. 88. fig. 536. (1839). 
Patria: Carolina. (Mus. FABrioH.); Texas. (Mus. Holm.) 


134 i Or SMA 


Fam. Mononychida STAL. 


MONONYX Lar. 


1. M. nepaformis FABR. 


Nawucoris nepeformis FABR. Syst. Ent. p. 693. 2. (1775); Spec. ins. II. p. 335. 2. 
(1781); Mant. ins. II. p. 277. 2. (1787); Ent. syst. IV. p. 67. 3. (1794); Syst. Rhyng. 


9. UN 4 (MS03 


Hist. 


schr. 


Mononyz raptorius Burm. Handb. der Ent. II. 1. p. 201. 1. (1835); A. et S. 
des Hém. p. 426. 1. (1843); H. S. Wanz. Ins. IX. p. 27. fig. 895. (1853). 
Mononyzx bipunctatus StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 239. 2; Berl. Ent. Zeit- 


VIL p. 405. 2. (1863). 


Patria: InsulXe Americe meridionalis. (Mus. FABRICH.); Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 


Exemplum FABRICIT femoribus anticis basi intus nigro-maculatis gaudet. Femora antica subtus in angu- 


lum rectum ampliata. Macula nigra tegminum interdum obsoleta, 2egre distinguenda. 


raes, 


2. M. raptorius FABR. 


Naucoris raptoria FABR. Syst. Rhyng. p. 111. 6. (1803). 
Mononyz raminus H. S. Wanz. Ins. IX. p. 28. fig. 896. (1853). 


Mononyzx fusco-conspersus STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 82. 2. (1860). 
Patria: America meridionalis. Dom. Smipt. (Mus. SEHESTEDT.); Surinam, Minas Ge- 


Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 


Femora antica subtus in angulum acutum ampliata. 


Fam. Belostomatida Srtår. 


APPASUS A. et S. 


1. ÅA. nepoides FABR. 
Naucoris nepoides FABR. Syst. Rhyng. p. 111. 7. (1803). 
Appasus natator A. et S. Hist. des Hém. p. 431. 1. (1843). 
Appasus luridus STAL, Hem. afr. III. p. 184. 2. (1865). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


Fam. Nepida Srtår. 
LACCOTREPHES STåL. 


1. LE. Fabrieii StåL. 
Nepa grossa FABrR. Syst. Rhyng. p. 107. 5. (1803). excl. syn. 
Laccotrephes grossus STAL, Hem. afr. III. p. 186. 1. (1865). 
Patria: Guinea. (Mus. LUND.) 


HEMIPTERA FABRICIANA. 135 


2. I, ruber Lin. 

Nepa rubra Lin. Mus. Lud. Ulr. p. 165. 2. (1764); FABrR. Mant. ins. II. 05 AU 
6. (1787); Ent. syst. IV. p. 62. 6. (1794); Syst. Rhyng. p. 107. 6. (1803). 

Nepa grossa FABR. Ent. syst. IV. p. 62. 5. (1794). 

Patria: Tranquebar. (Mus. LuNpD.); China. (Mus. Holm.) 

3. LÅ. niger FABR. 

Fuscus; maculis difformibus femorum anticorum annuloque femorum posteriorum 
pallidis; alis subsordide vitreis, basin versus pallide sublacteis, venis principalibus fuscis; 
abdomine dorso subsanguineo-nigricante; prosterno basi et apice elevato. Long. 26-32, 
Lat. bas. thor. 73-83, Lat. ap. thor. 5$-6t, Lat. hemel. pone medium 8-93. 

Nepa nigra FABR. Syst. Rhyng. p. 107. 7. (1803). 

Patria: Guinea. (Mus. SEHESTEDT.) 


L. annulipedi valde affinis videtur. L. fusco LIN., cujus exempla typica in Museo Upsaliensi examinavi, 
simillimus qguoad habitum et formam thoracis, differt corpore, uti videtur, minus depresso, thorace pectoreque 
convexioribus, femoribus anticis nonnihil latioribus prosternoque basi obtuse convexo-elevato, apice tuberculo, 
parti basali elevate altitudine zequali, sed multo minus obtuso, armato, parte inter tubercula apicale et basale ja- 
cente ubique s&eque alta. Thorax prope latera paullo brevior quam basi latior, antrorsum sensim distincte non- 
nihil angustatus, lateribus partis fere quarte apicalis parallelis. Hemelytra ultra medium sensim levissime am- 
pliata. Appendices aidothece in exemplo uno corpore subbreviores, in exemplo altero typico corpore nonnihil 
longiores, an secundum sexum? In exemplo minore et appendicibus aidothecae brevioribus instructo femora an- 
tica paullo graciliora videntur. 


4. I. maculatus FABR. 

oo Nepa maculata FABR. Syst. Ent. p. 692. 5. (1775); Spec. ins. II. p. 334. 6. (1781); 
NErmö, 109. IG fö Ae Se (UKKIK)S NR Sys INS Ja 08 So (LUGN SVS KIs jar LÖS Ne 
(1803). 

Nepa grisea GuÉr. Ice. régne an. Ins. p. 352. pl; 57. fig. 7. (1838). 
Patria: India orientalis. (Mus. FABRICII.) = 


RANATRA FABRR. 
1. R. filiformis FABR. 


Pallidissime sordide flavescens; annulis pedum posteriorum dilute fuscescentibus; 
abdomine dorso sordide flavo-testaceo, linea media fusca; alis sordide hyalinis; femo- 
ribus anticis bidentatis; metasterno convexo, postice producto et rotundato. Long. corp. 
27, Lat. 3, Long. app. aid. 23 mill. 

Ranatra filifornuis FABR. Skrivt. af Naturh. Selsk. I. 1. p. 228. 3. (1790); Ent. syst. 
IV. p- 64. 1. (1794); Syst. Rhyng. p. 108. 1. (1803); Scmnem. Neu. Mag. I.p. 31. 
3 (1700 ; 

Patria: Tranquebar. (Mus. LUND). 


Caput vertice sat convexo, oculis nonnihil latiore, ab antico viso oculis nonnihil altiore. Thorax lobo 
antico ab apice retrorsum ultra medium sensim distincte angustato, posterius vix ampliato. Prostethium sulcis 
duobus distinctis, percurrentibus, basi convergentibus, instructum. Mesosternum posterius leviter impressum. 
Metasternum rhomboideum, convexiusculum, haud impressum, parte postica fere ad medium coxarum posticarum 
extensa, apice rotundato-subtruncata. Coxa anticee medio prostethii nonnihil longiores. Femora antica thorace 
scutelloque vix longiora, pone medium extus dente valido, lato, apice acuminato, et intus dente minore, angu- 


136 CISA 


stiore et acutiore, armata, apice inermia. Femora posteriora s2eque longa, postica fere ad apicem abdominis 
extendenda. Coxsee postice nonnihil distantes. Segmentum abdominis primum inter coxas elevatum. Aidotheciae 
appendices abdomine, scutello et dimidio thorace paullo longiores. 

Obs. In descriptione FABRICII lege: »Statura R. linearis at corpus minus» (nec majus). 


2. R. elongata FABR. 

Pallidissime griseo vel testaceo-flavescens; linea vel vitta angusta lobi antici tho- 
racis fuscescente; alis vitreis, iridescentibus, venis principalibus fuscis; abdomine dorso 
fusco-testaceo, apicem versus pallidiore, limbo lineaque obsoleta longitudinali flavescen- 
tibus; stigmatibus nigris; femoribus anticis tridentatis; metasterno pone medium latis- 
simo, longitudinaliter sulecato; aidothec& appendicibus corpore longioribus. Long. corp. 
41, Lat. 43, Long. app. aid. 47 mill. 

Ranatra elongata FABR. Skrivt. af Naturh. Selskab. I. 1. p. 228. 2. (1790); Ent. 
syst. IV. p. 65. 3. (1794); Syst. Rbhyng. p. 109. 3. (1803); Scenem. Neu. Mag. I. p. 31. 
2 

Patria: Tranquebar. (Mus. LUND.) 


Vertex convexiusculus, ab antico visus oculis altitudine zqualis, oculis magnis globosis paullo angustior. 
Thorax lobo antico fere triplo et dimidio longiore quam medio latiore, lateribus parallelis instructo, basi vix 
ampliato, parte tertia apicali antrorsum leviter ampliata. Prostethium carina posterius abbreviata et pone me- 
dium obtusa instructum, margine basali trisinuato, sinu medio minus profunrdo, interdum vix ullo. Metasternum 
vix longius quam latius, pone medium latissimum, antice leviter incisum, postice angulum subrectum, apice ro- 
tundatum, formans, impressione longitudinali, posterius abbreviata, medio distinetissima, anterius subtilissima et 
in incisuram anticam transiente, instructum. Coxea anticee prostethii medio longitudine zquales. Femora antica 
sat longe pone medium subtus in latere interiore dente valido, gracili, et prope apicem dentibus duobus mino- 
ribus armata, ante hos dentes leviter sinuata. Femora posteriora seque longa, postica segmentum ventrale ulti- 
mum paullo superantia, apicem abdominis haud attingentia. 

Sub nomine &. elongate in collectionibus ssepissime versatur species frequentior, BR. elongate certe affinis, 
sed major, abdominis dorso nigro, thorace latiore, lobo antico latera versus fusco-vittato, alis infuscatis, spiracu- 
lis concoloribus, nec nigris, coxis anticis subtus fuscis, femoribus anticis prope apicem subtus sinuatis, pone si- 
num vix dentatis, femoribus posticis femoribus intermediis paullo longioribus, metasterno medio per totam lati- 
tudinem paullo depresso, utrimque prope margines laterales carina margines sequente instructo, divergens. Hzeec 
species maxima mihi cognita in Museo Holmiensi £B. valida a me est nominata. E China sepissime accipitur. 
Long. corp. 48, Lat. 6 mill. EE 


Fam. Notonectida SrTtår. 


NOTONECTA Lin. 


1. N. glauca Lin. 
Var. marmorea FABR. 
Notonecta marmorea FaABr. Syst. Rhyng. p. 103. 3. (1803). 
Notonecta Fabriciu var. umbrina FirB. Rynchotogr. p. 49. 3. (1851). 
Patria: Algeria. (Mus. SBHESTEDT.) 


ENITHARES SPIN. 


1. HE, indica FAR. 
Nigra; capite, rostro, excepto articulo apicali, thorace, linea abbreviata ad mar- 
gines laterales scutelli, pectore fere toto, maculis magnis marginalibus abdomin's, carina 
ventris pedibusque pallidissime griseo-flavescentibus; fovea laterali fasciaque antica tho- 


HEMIPTERA FABRICIANA. ND 


racis nigro-fuscis; tegminibus nigris, parte vix dimidia, postice trifida, grisescente-hya- 
lina, apice membranaque vitreis,. decoloribus; alis sordide vitreis, introrsum lacteo-niti- 
dis, ibidem apicem versus nebula fusca notatis. Long. 83, Lat. 3 mill. 

Notonecta indica FABR. Syst. Rhyng. p. 103. 7. (1803). 

Patria: Sumatra. (Mus. LUND.) 


B. sinice qgquoad staturam maxime similis, exceptis coloribus differt articulo primo tarsorum anticorum 
articulo secundo vix plus quam dimidio longiore (nec duplo longiore), ungue exteriore tarsorum anticorum ungue 
interiore paullo longiore, spina inferiore subapicali femorum intermediorum multo majore, tarsis intermediis lon- 
gioribus, articulo secundo primo sublongiore (nec multo breviore), unguiculis horum tarsorum longioribus, femo- 
ribus posticis inermibus (nec prope basin subtus dente valido armatis), labio medio haud impresso, apice obtuso, 
(nec in angulum acutum producto), differt. Latera verticis punctulata. Thorax vix punctatus. Scutellum et 
tegmina sat dense subtiliterque punctulata. 


ANISOPS SPIN. 


1. ÅA. ciliatus FAR. 

Sordide favescente-albidus; rostri articulo penultimo superne articuloque ultimo 
toto, ventre, maculis connexivi, vittula obliqua ante coxas posticas femoribusque an- 
terioribus superne nigricantibus; carima ventris flavescente-albida. Long. 10, Lat. 3 mill. 

Notonecta ciliata FABR. Ent. syst. Suppl. p. 524. 3-4. (1798); Syst. Rhyng. p. 
108255 (1803): 


An Anisops hyalinus F1RB.? 


Patria: Isle de France. Dom. DaALporFr. (Mus. Havn.); India. (sec. FABRICIUM.) 


Caput a supero vel a latere visum ante oculos haud prominulum, vertice fronteque angustis, illo basi, 
hac infra medium angustioribus et fere zeque latis, illo basi excepta obsoletissime sulcato. Thorax lavis, an- 
trorsum paullo angustatus. Scutellum leve. Tegmina contra lucem visa subtilissime punctulata. Unguiculi an- 
tici articulo ultimo tarsorum subbreviores, unguiculus exterior unguiculo interiore vix longior. 

ÅA. australi valde affinis, dorso abdominis pallido, capite convexiore, vertice fronteque angustioribus, tho- 
race carina lata obtusa longitudinali antica destituto, margine antico obtuse angulato, inter oculos in angulum 
obtusum apice rotundatum prominulo, (nec ibidem truncato), unguiculoque exteriore tarsorum anticorum ungui- 
culo interiore vix longiore differt. 


2. ÅA. pallipes FABR. 


Niger, nitidus; capite, thorace, limbo laterali angusto scutelli, margine apiceque 
abdominis, pedibus rostroque pallidissime griseo-flavescentibus, hujus articulo ultimo toto 
et penultimo superne nigris; tegminibus sordide hyalinis, marginibus imis exteriore et 
interiore fuscis. Long. 63, Lat. 13 mill. ; 

Notonecta pallipes FABR. Syst. Rhyng. p. 103. 9.-(1803). 

An Anisops platycnemis FIEB.? 

Patria: Insule Americxe. Dom. Smmrz. (Mus. LUND.) 

Caput thoracis antico vix latius, ante oculos haud prominulum, obtusissimum; vertice fronteque angustis, 
illo basi, hac infra medium angustatis; fronte superiora versus longitrorsum leviter impressa. Thorax latera ver- 
sus oculis a supero visis longitudine subequalis, antice obtuse angulatus, medio inter oculos in angulum obtusi- 
usculum prominulus, impunctatus. Scutellum et tegmina impunctata. Tibix anteriores depressae, nonnihil tort. 


Unguiculi tarsorum anticorum longitudine 2equales. 


EK. Vet. Akad. Handl. B. 7. N:o 1. 18 


138 (CEN SKR ARE 


CORIXA GEOFFR. 


1. € coleoptrata FABR. 

Sigara coleoptrata FABR. Gen. ins. Mant. p. 298. 2. (1776); Spec. ins. IL p. 332. 
25 (T781) Bat. Syst. IVA Pp: 60530 (I794 Syst Rhynn Pp. 053 £T(T303) 

Patria: Kilie, Suecia. (Mus. SEHESTEDT.) 

In Museo SEHESTEDTI sub nomine Sigare coleoptrate asservatur Coriza Geoffroyi FIEB., in Museo Fa- 
BRICII Coriza coleoptrata FTEB. 

2. CO. nigripennis FABR. 

Lata, pallide griseo-flavescens, thorace tegminibusque fuscis, illo ruguloso-sub- 
puncetato, lineis transversis octo vel novem notato, his punctulatis, lineolis longitrorsum 
confluentibus, irregulariter angulato-undulatis, pallidis, conspersis; limbo abdominis, in- 
terdum etiam disco dorsali, nigricantibus. 9. Long. 8, Lat. 3 mill. 

Sigara nigripennis FABR. Syst. Rhyng. p. 105. 3. (1803). 

Patria: Insul&e Americe. Dom. Sm. (Mus. LunpD.); Insula St. Barthelemy. (Mus. 
Holm.) 


Caput latum, breve, inter oculos levissime convexum, basi inter oculos oculis latitudine aquale, ad ocu- 
los distincte punctulatum, margine basali obtusissime rotundato-subangulato, parte intraoculari parti apicali cum 
clypeo paullo breviore, marginibus lateralibus ab angulo basali exteriore oculorum usque ad apicem sensim obtuse 
sinuatis et a margine exteriore oculorum sensim divergentibus. Thorax fere plus duplo latior quam longior, li- 
neis pallidis octo vel novem, latitudine variabilibus, nonnullis apicem versus per paria in unam conjunctis, nota- 
tus, postice rotundatus. Clavus lineolis tranversis undulatis, in series tres longitudinales dense positis, longi- 
trorsum irregulariter confluentibus, et preterea basi lineis transversis longioribus, undulatis, pallidis, ornatus. 
Corium cum membrana lineolis undulatis, longitrorsum confluentibus, pallidis ornatum, area marginali pallida, 
embolio fusco. Pale a basi ad medium levissime ampliata, dein distincte angustatee. 


3. CO. hyalinipennis FABR. 
Sigara hyalinipennis FABR. Syst. Rhyng. p. 105. 5. (1803). 
Corisa hyalinipennis FieB. Spec. gen. Coris. p. 39. 49. (1851). 
Patria: Sumatra. (Mus. LUND.) 


nd 0 | (ln I Ok 


ACANTHASPIS . 


TONING I00553 Nan SSA SA AASES p. 124. 
ACANTHIA. 
COAT ESBNES Fas ske skEln A eer ee Aa eseS 90. 
EOMTACE MSE SS AN sera aefa NS 88. 
costata .... 92 
flavipes ... 90. 
gibba —... 69. 
Gossypit . 93. 
hemiptera oo SMU 
TNE ON CE RR Sek fafafs [ör fora sf oa lol onda la ale lefele]o na ADA sla 
nemoralis 90. 
pallipes .... Säl 
Sacchari 92: 
serrata... 67. 
Side....... 92: 
virescens . Mr. 
AD STen EAS SNS FET TIS SISAE 90. 
ACANTHOCERUS. 
PÅNMOSLS > s0o060 Sör FSS ONS ASd SSL SNSSNANNG sö 
ACANTHOCORIS. 

GIAN ES: Ne TTT ST Is Ae TS 46. 
STOL osgaoRsrvonbsbacosdErdr I GAAL SEE 45. 
ACHATES. 

KVOT rens ne SA NE Sa SOA i 
ACINOCORIS. 

DINITS oros OSS NEND SENSE RE AANAD 81. 
MUTA GES Rss sens ara sne stenen AE 81. 
AÅCROSTERNUM. 

(STUN TE TD oe SSE Else AE a sees al. 
AELIA 
NfUST: C AEA ass ra ala SSE Ne stas les aj SLR 41. 
hastata ..... : EENRAR 
lanceolata.. ANOR 
4005 bi OK RT RER 5 41. 
AETHUS. 

TORBEN Et upesadenos, sasbocbepepgo ts EE RESA 6. 
AGONOSCELIS. 

VEXSICO LOT, ss ts E Se SR GRS AE Ger 30. 
AGRIOCORIS. 

MAVIP ES: drugs del eder el sj Je slelsajae la Sn 115. 
ALYATTES. 

HRNCEOLANUS kors visa hh Sass rä ko 94. 
ALYDUS. 

CEC ULSTER SR SE ESR söesbe an Feta sÖR:E 
OMC UOUUS) oe ot bless a As RER Sa Ek (AT RETAS 65. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


(UT, AL US FINS YST diet e lei esk sta fell a Seel ole! sjö VR ejer cl a Pp 63. 
(ENIROS ocosocctngsr der sanser FNNGDS 
dentatus a 62. 
dentipes FABR. . 65. 
GRIS Jak, Så onanssgassotonanns 65. 
B/S Gt SA 64. 
histrio . 50. 
linearis.... 65. 
pedestris 64. 
sinuatus ... 64. 
tarsatus 63. 
BLOT ars age 0) ASA VASA fe SEN SEG mej ela sila ösa 65. 
VESPUOIMNES NN ss ss Sr So fe TLS 62. 
AMAUROCLOPIUS ....... 114 
92. 
Andresii DE 
apicalis ... Di 
armigera DM 
Bellator 56. 
capaneodes Di 
conspersa ... RRD 
COrnula......... SOM 
Titj S10SAREN st re ss orkan G re Di 
MUTIICO IAS Knesset le oe Dl 
maculipes ........ 57. 
maculiventris ..... DE 
DIPTIN ES EE eEte 57. 
notatipennis ....... Mo 
SCOLDNNCAN ss 56. 
ÖDLRLHTAYNS 2a53433039233090 509 T0ISESINAOIYOLA 56. 
(UTTS DT SNR SNR ra LS DAR Aa elelr 56. 
| Uhleri Dk 
VÄLLCOLNI SKEN SN SSR less Ms 
ANISOPS. 
CILLA bUS Va one EE EES bok ske 137. 
hyalinus . 137. 
pallipes soc0 ING 
UD NSLTNS: 208coduvorpbrusvardeILESNNALE 137. 
ANISOSCELIS. 
GU OIGEN CMUS Kerr le ls eljest ks IE 52: 
CONJUSA . -.- 52. 
fasciatus o2. 
(PARA NASN SSSt cjbdg robbR and 3 BSRYSYENEONEEAS AM 
FOG NIST FTSE da a to Hä agaN DE 
ANTESTIA. 

BÄ SPELIA sn niesen ere isl hs NS NS a fat af dt. 
ERT SUELO Sao Bele bje SE AR REN bas 34. 
ANTILOCHUS. 

IBOELIAVI00:, vs of lkhd ASS a oas S1. 


COQUEDELbIY son ses <a atenpslae sasson ns en RA S1. 


139 


ANTITEUCHUS. 
(RUT ERNA Sp OS GudaSENSNSp Bs dorbodösnnys js IS 
gUttato-PUNCIalOS] 4. -besonnssseobocsone sån 18. 
(UCEUOSUSETR AA 2 LG 
TNA sosossanos 26) 
PallesCENS ky bums SerkeBa 18. 
Sep uLCcralis Rss oc MS 
RIP GEL US Ess tsss a lj aa afRAL 19. 

APIOMERUS. 
CPU GTI US ndra or Ta ATS Ta er TS 114. 
CYASSIPESP AG ses Ala des e als et Oo 
BJUOREF ÖDE sdovassonossarbasesoseseds o Alil85 
lanipes ...... Ililr(e 
lURAVUS I -an one 114. 
morbillosus .. 113. 
Pipes EE EE Ilal7(C 
STOL Asa oc Sefa sa EEE ERE ns 116. 


luridus 
natator Söce 3 
DEPOLÅCSY arr ess Dee saft 134. 
ÅAPREPOLESTES ........ 111 
EANPR ONDUSKEEEEE SS 127. 
AÅRADUS. 
ACWMinalus ....... oo CB 
albipennis ... 96. 
cordatus ... 96. 
elev atUSkss. sc NYTT KN 92. 
TAN CEO TAbUS 5 ora ere aren NE SA SAKNAS DA 
lunatUsS ....-..- 00 95. 
membranaceus ... need AKT Ja 
SPENO SUSSEN Nga: vek E gr Föne DG 
ARCHILOCHUS ......... 101 
AÅRCHIMERUS. 
CaCara00R: 5 srocfystssklrn ys sleek SSR 47. 
AÅRICOSUS. 
CIN Soma sea grafer NEN ARN ake 98. 
ÅRISTIPPUS. 
CON SUSIE obj nr NNE ör ASS er SEL 
(IOGT: gogspbbasd Bg od SUOdDEdArnSSALOE OR 
fenestratus.. 99. 
fumosus .... SEL 
TUHCOLDISY. 25/5 ye AR BOR SAR een SE 
VESLACE SS sosse see fsk essens TNA 99. 
ÅROCERA. 
CGI O274 CE (bark äl je ala RE EE ESSIN al. 
ASOPUS. 
VUNIAUS EN narr ol ar er RN SN 17. 


' 


140 


ASPAVIA. 

DANT bosogssdäsddnssagärondadns Lgr Pp. 29. 
FIa50A tOL An ot Rs ss RATATA 29. 
ASPTONGOPUS. 

ODSCULUS Ly. 1. fer AE EA DESERT 38. 
ATELOCERA. 

SELLAVN EG ÄNGEL ARE 22. 
AUDINETIA 16. 

AUGOCORIS. 

SSJNTNGENNNS aga blgsdedooosbubodagsvsaraoT 14. 
AULACOPELTUS UD: 
BACTRODES. 

FET OLAUS Var SET PR 130. 

BANASA. 

IDAG RE eft TSV AA ESR SA Se Äe Eee 32. 

cylindripes 

TP Ob US a/s er NE Ra RR a NASA 

Olbo=SBNUUS TE UC) 

ATMIPES (55 SSA SSA ISS SAN ZD 

Rolandri... oso dkeb 

SOT ALU Sr ANSE er LEE je 78. 

ID ElIBA bt OLA ns SRA Inga 26. 

BLISSUS. 

SID BUS erste s le ren KA 69. 
OÖDLON SUS fä elr Boka el RSA 69. 
BRACHYPLATYS. 

LAVA PESktk)t TTR STERIL Nelo kt Ja OS 
STIPHO1085f55 EEE Let et EEE öd: 
BRACHYRHYNCHUS. 
al biPEDNISE vs are steak 96. 
ITEM bran 0 CU Sj EETre AKS EE 96. 
BRACHYSTETHUS. 

FYN EINE gboossorsgsskahatdaggsas isen 38. 
CALLIBAPHUS 82. 
CALLIBDALLUS 107 
CALLICLOPIUS. 

DIGLIPESK. 2550 sf errors Ne geN 115. 

CALLIDEA. 

basilica 1B16 

bengalensis pJöje 

eques ... bl, 
patricia hå 

purpurea 10. 

Schwaneri .... alla 

senator 9. 


CSKA 


CATLILESTES.ouooonos0 bl 
CALLIPHARA. 

Bilar ALE TIA, SENSE RR a (05 
EC BASE sne TRANS NA sent 10. 
CALLISPHODRUS 
INET HEN NICE on SG db SN. BÄd SEN od SEN NA 121. 
CALOCORIS. 

[DTD AG WTA SES EEE 36. 
fulvo-maculatus . ER > Oh 
MIN Ea US 0r ss RerskLar SV RAA 86. 
BSTN oö0000050283000972059233583252> 386 
CAMP TISCHIUM 
CIA VAPES ILS är es ge 49. 
CANTAO. 

GENES sonsons 3s3> HE SSR RANE SSA ERE 
CAPSUS. 

ÖLET ES a TAS PTE ESA ARN St. 
bimaculatus 86. 
capillaris so. Oo 
danicus..... so Oo 
filicornis so 
MUCu Ov A/S KE AR ESSEN SE 88. 
far LVTCO YLES AS AR RANN SBS SAN EE E ANE 89. 
MNUÄOUS mm onrrsr rna 81. 
quadrivittatus .. 36. 
(FONUGGNAIS Son pov BOSE SDANSSROL SP LSVANSANGSaL EN 86. 
15 CEC GILL TR LA SEN Ar rs SEO TO SE ATS 87. 
tyrannus see... o ARS 
TRY KCSLERG or dad5o00d002v09990030800335732 38. 
CARBULA. 

IDIOT Cb2 UREA EA ETS SAS OA 2D: 
CARPOCORIS. 

LUTVUU Oe ere rån be NA fö re Fd TRE fa NS ste efö jar 55 SÅFALL 205 
varius 29. 
(API VESTRE VICE RER pe FSE ENA 15) 
CATHORHINTHA 
(CERN avcodnydovgnssspadasondasdosbadsvsndse 38. 
CAURA 
DZULC Tse TR LSA TTT AS RANE a Set 24 
20 SN ENG Blgdrasd SAR EE SE oasva dok NNTSLLS 24 

CENTROMELUS ......... 128. 
CEPHALOCTEUS. 

(WIKI svs00003420360300 oSKE TYSON Zå 

scarabseoides Za 

CERATOCYPHUS......... 106. 

CERBUS. 

TUNVL AID CS su ste a RAA SNR RE SS 44, 
CHLAZENOCORIS. 

IM PLESSUSIT a sö se sed esk k es Sc sel I 
CHLOROCORIS. 


AEPLESBUSI 405140 betedde lst else et kd ASS 23. 


CHRYSOC IRIS. 


CITYSOPLAS TITS ELSE RSS ERAN Ps ReeG 
COCLES U15 7 NEF A erg SD RS SKA BARER CEN 12. 
Ela tUS AA gosa Lila 
HÖRLChHB OTIS NI ELSE NE AV BA SARA EAA lila 
Ger AT a ET ELAN rer NORA CR tale 
hypomelaenus . il5 
marginellus... FN L2E 
PALLICIUSEE soc) ee sekr AS AAA alle 
PUDU eUS 5: styrts EAA SNES 10. 
Stockerus ... task) LA 
SDN asssona FASO 11 1 
sumatranus 12- 
GÅÄSPENSUSK EL ras Ng are AR 34. 
Ethiops ...... il 
agathinus ... s003 BR 
(UD 2) ES js fars, sng TEN Sr AE REA RE 29. 
UDDEN sesosorsverbarspas]pepssansa 30. 
JNPARS spovanbadsas sad Rol 
OPUS onosssassossond sar 66. 
(CAG UC Gus NB LE ON REDS 
auctus ..... Sö ds AP 
aulicus ... 235 BEA LG 
RUS EN OAS värre RS fars SR AS DI 
CAISTINTSFJÖrSASA ANAÄSHSNEBLEANAKISBHNLI SALA bro 24. 
balteatus ...... as DE 
bellator..... I AGG 
beryllusku. 3 33. 
binotatus ........ 20: 
bispinosus..... 21. 
brevipennis 3. 
brevicornis 38. 
(CAlensEAEEEE 17 
(CO Aus 4 €A0) 
(BOK RDO (CDR AD SRS ESAs LESS edkdS ANS Alster vr 
GET GUN AL US orsa ro RT ETSI EE TNE 39. 
cinnamomeus 00 50 fal AN 
GUNS. sasåooco 30 RA 
clavipes ..... FU 
coarctatus .. 21. 
coelebs......... Ber 
BIK. ssosasoddssns er Let GNT: ENE 
(URAPEI DPS EGSSDIIELPLANEN SNES IPOLSASVALAINA 
eribrarius.. 

ecruentus..... 

culiciformis 3 
CUT: STAYS Ergo ss RNE GE LL LET BISSE a 
CCT CET ERE 34. 
debellator 2D- 
(CE CNE Pp UUUS Fors TN NRA R REF SRA SN 88. 
GLNOFAMDR SSS0AGo on SNSÄSYSASIINSSÅSSLIGISLNSA 26. 
GMKRIOP: sooksaosssrsa ss GÖ 
(CEN bi EST 5 SAR SERA ERE RARE SA BUSA SA 65. 
DES fO TE RUD AR ANSE SENSE 20. 
discoideus .... 55 va 
GÖSJDER Go0ss. 005 SEDEN: 
dissimilis 28. 
EVA EUS horn ES Se ELD ESR Aa ASA AA 50. 
elector Il 
Eques... 301 
EDER 80003 34. 
familiaris 72 
fasciator .... aj V40: 
ÖRE ISANR facoos0 s40vesaoddonNydLonssosoosda 30. 
CIYT: UU G AUUST sför eksler skede er Ve RR TNE 39. 
Jfiliformis .... 66. 
Jimbriatus 32. 
flavescens 32. 
MUADTCETIC BUS osar Lst rs ASEA VAAN 23. 
ILODIDES e000000 Kan 
BLOT: USTA SERA ISA 20 
MOSS ARUNV Asse Aida 
fulvicornis 45. 


I KINAS BBAS tad sas nog god ppt or LS BE NSSEESA Ds feb 
fuscus .. RAD: 
gazella ...... FARAO: 
geniculatus ... 33. 
yeographicus . soc6 Bo 
UUTGNIANP oendodonsasbognbpadsobadnLENKSRNNEEA 20. 
MJ UeLRL CE SC ENS FASS SAS Aer ERE AR 31. 
YORAgrA ....... Sans 
gramineus .. 2000 Glo 
Wjrt 00. bu SYS SS AREA KNIT ER RITAS RA ee Aa 23. 
[URINEN öassoostYLLrus Bo SERLYSASBYBEELSgERNNSE 3. 
hastator .. 26. 
hastatus .. 61. 
heros.... 26. 
hirtipes ... so IG 
l(ESAFUD se5rsgs SA: 
[XDUCETS DAN: s5 ocon dad dRAS ss VAD UNS SASNLSRAA 12. 
JSEOBLICOR sv8snasansscado NES SHSSENEALDSENNGG 2D. 
VPSNFOSssos0800 14. 
inscriptus . ... 28. 
SINCE STEFAN SE SEE ET See 32. 
irroratus 135 
Koenigit..... 34. 
lateralis .... 90. 
leucurus 7 
limbatus 30. 
linearis 65. 
lineola LIN. 30 
lineola FABR. 68 
lituratus....... al. 
longirostris . 83. 
UUTE OLE SENS SAR SR UL IA ES RT apan en ER a sl. 
UT UU CNS RSS TT SN T IT ete fra] fe teras) SSA LL 29. 
MaACUla ....oona SU. 
maculatus 29. 
marginatus ... 20. 
Marmoreus ... 24, 
Maroccanus 5 
meditabundus 


MUÄxbusS .... 
MYOPS .... 


[UI STIÄ en SES Syse SS SANS SAN ara 

POGIFÖDET Sösnsrorsan EERO ENN EE b 
nigropunctatus a 2 
ObSCUTUS ........ oc Oo 
oculatus .. 22. 
pallens ... 89. 
patricius . SO 0 KG 
TNAUOFIPES BasasasoddsdadNN SSA SNSNSA INRESA 64. 
JUNIOR s0sdsposbadandg öst SNSN ANSE SSR RSANSNS 29. 
phyllopus .. oo 
200 sccsoro 2 24. 
prasinus 28. 
[DOXGARGTDP pss ö NE SONST SEN Sr U DR SNENTSSNE, 24. 
pugnator ... 60. 
punctatus .. os 0 
Nie g ala oc 10) 
reticularis . 23. 
UD ENS ses .. 40 
iFLRDOSERE saspsasssosdropaastocnodsNbe 32. 
(GÖ SU Sk sf ETS TNE saa stars dl 41. 
sanguinolentus . 67. 
SCIEOC fö TAS S7. 
SC OND UPLG US! 550 oe re AR js so ba FaR ajäjjejale 56 
SOUL AO NDUST a 5 see SAT YES ESR OR BIN on a 31. 
senegallensis ... ooo" GI0 
SERDUSI fuslsskea PA: 
silphoides .. d. 
sinualus .... 63. 
Slanbuschii ocg EO 
sordidus...... Jos TG 
spinidens .... ge 0 
SPirANS .....os OSSE 


(STALLET OLE CL L48 SE RAKARE ERAN SRA 16. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


STD KORNG ocskossaonda bass FIvASEN ERALSOREE p. 10. 

strictus 29. 

FUSION s6vavssasövsdösssgkrsdnsgANSE nn 80. 

[SUL a CU LES fr je SE RAR AR ÅLDERN SR fed Sr 89. 

thoracicus... fs GÖ 

(DES access sake 2105 

tricolor ... 76. 

tripterus' .... JiCK 

tripustulatus ELD: 

(505105 NS EN Tr RESAS ARG ERE S KA ASEA SEA 56. 

tristriatus : Sub 

typhoeus..... oce STAG 

tyrannus .. 87. 

2 GG AES ENA EA BSR MUSA KAR hs Me SARS ANAR 40 

varicornis 82 

VATIUS ...oona 29 

versicolor 30. 

victor ...... 2 2 

violaceus .. 3. 

Ypsilon 21. 

Ypsilon griseus 28 

limbata 30. 

acantharis 67 

Elevator 61. 

hastata 61. 

(Ck bfrviNENOR. oos05000000500s5rsocdavagHonaso 60. 

EO EP oeoöd]rostorogbborsNrLn LOSSA EAYSLEEA 60. 

[BUS UA OR sne Sak AE 60. 
COELOCYRTUS .......... 106. 
COBELOGLOSSA. 

POSER nosbågsssGNböNdRSNONNGLLAGSEEBAG ED 12. 
COLPOCARENA .......... US 
CONORHINUS. 

CIFCUMM AC ULA UTSES 124. 

AIMIA18 bUSs 250 os SJ sosle sås AS 124. 

(GETS bae CK ELISE SE SR SA 124. 

läterallis ....... 124. 

lenticularius . 124. 

YTA CULT SE ARS SS ER SE SNI 123. 

TEXTIL DENNE pucpsocprbörsosracbopopdsbodasn 124. 

recuryus ...... on 124, 

IHARINAR a sopcoreocssosanen oö00 IE 

MUDLO=LASCIANUSE as ssd sesna OS VI 

rubro-niger ..... .... 124. 

rubro-varius ... boug UIP 

Sextfub e1C WASA SS 124. 

BONES, svbvstvcdbvövgegvssrogsåssoongnon 124. 

variegatus. . ov 124. 

VÄDNGGNI ogoosdsppusssdbossgossbedrtårpsnsNnt 124. 

COPIUM. 

[ETS UELO (ss 2 NS ne EN SNES LA 5 or sar 0 

AN Germ e ALUMN S sas RAS SENS 50. 

Latreillii ...... so 

maculatum. al. 

TUbescens ........... 50. 

histrio 50. 

Scurra 50. 


COPTOSOMA. 
CILOLATL UTN oe RS RS ja (DO 
COR GHANA 103 
COREUS 
AE ENN AUSK ER era dee 47. 
UM AON YI Ner FA ole se Le N ve ERA SEA 49. 
Batatas ... 54. 
bellator . 56. 
biguttatus . 29. 
calcarator ... 47. 
calumniator.. ss (0 
CUAVIC ONS AA SANNE FSS SA AS NS SS 76. 
(ALDO HOS eouborsbtokbdstdbdisoko dos bEdor or 49. 
crassicornis . 69. 
dentipes ...... FAO 
ET Ol Tys a TE EPS NAN ar ky ES sale DD 
(MKT DIN SruSars seeda bobbbdasadsNOR ads AsnA 61. 
elongator.. 53. 
galeator ... 49. 
gibbus...... 69, 
eg ASK 54. 
gravidator 000 (Öl 
HOSTA ON = 0 FRYSA STAN ES SE NA a Meka tra ere leke 20. 
FLSC OUUS safe ss Ke TS me Sorks Neej TS fal 61. 
hyalinus ... 68. 
lanciger ... 60. 
UPGILIIT BösocbobgrodccvdsrsdsusboonrctEYUJPLS 354. 
0.0.5 CUT; Al 013-13 S YTAN TLL ere ej SEE DUE 
Pictus) -.... 78. 
pugnator .. 60. 
rubricator .. 56. 
rugator ... 56. 
scabrator . FIRAD: 
SCOTDUlICUS. ss = canon ann nn nan 0 TD 
SORRUKOR ovoocorpdsssssrosbsosk FERDDS 
STA ENT 69. 
SUNE ASUS (AS Jersfe]Lr ET STe VT död! 
CORIMELAENA. 
ID) Ad OR frasen elr EE S. 
CORISA 
(WCUTRS NAR av väsossbycssanänsanoscosssten 138. 
CORIXA 
COLE OP Ira LAs ses suran kf anses a 138. 
BYS linip en ns Es ss SAN ere NNNsN 138. 
TISK PEDNIS Es Ean es SS NAN BN 138. 
SAND Ub LI Od age sr a aa Sea ärar se rk 
INVElINuE. cocrssocosgsss]sssorsssnonNsassasss 
Lineola .... SM 
STA 80 fel ala le ro ses je joke fal t Ares 
COSMONYTTUS. 
NO DOTITnOTET ES Labsosvatsdonb5sovtpoodbbosod 103. 
COSMOPEPLA. 
CANNITLE XE else NS STANS ISSYS SU TATE 28. 
ÖRINOCERUS. 
fulvicornis 49. 
FATMETUOP o8520ytnorsnsonssNRSUSSNSNSSSNSLOE 49. 
(ÖlDTAÖE sagt ns NSO SS ENN NS 2IONSLCNE 12. 


142 


(IL MOSE SSASSBSSGUKbydddrdsds SESOTRGNRe Aa Za 
aterrimus .... 6. 
(NFOTDARDT. Bangosudssoko. VERGKNNJSENasNSET 8. 
ÖNUIVIVEUS! ms ge ec ln se ee re BASE SKE 6. 
brunnipennis .. 6. 
sanguinicollis .. 6. 
SONENS svans nuscoododosdsusssarnon2a Za 
MADDFEENERS. soccrovoccasooocasbrckbrnädasnn Il 
(OLAUS TR ST TT Rss tat RT 6. 
CYMODEMA. 
VÄRE SC ETS fs SE AS SA RAN Ar IR SER Hele 
CYPHOSTETHUS. 

UUGUT UUUS rio els ere ETS JAS] STEL] Sea ]e cjel hell Sj 
(URI 8 UrLA UU S ere ee SA ses fe SA vh 
CYPTOCORIS. 

I0f1HGbbL a okbna rann NOPNPEÄPPADPEPPPHSRERNANS 20. 

CYSTINGONOTUS ........ 105. 

DALPADA. 
OLAV AASE EE Lgr nde ES ARE Sf 22. 
(YEN VEN VN Nga Han SS EN San ang LSdS SEND NOTBISGSNANS 22. 
IDANTSIMS osbsvarysas 41. 

DEBILIA. 
(SUNENE) Lgggoddagnsu RS ANANAS LAIASSNDÄnA NOA 104. 
capillaris 37. 
SCH AC selger nl felflals lol le ls(efera felet lelerelaln SS I. 
DIl1N GA UUSI ser s str Eee sr sor on EUS AAGE Hit 
TORRT sca EY000059503930909939909008395035 HDI 
IDTATD TU S Ps 128. 

DICHELOCEPHALA. 

Han C€012 08 sjelf sg SAS SNS AT 22. 
DICHROBDALLUS ....... 116. 
INDIER OMEU SEA 98. 

DINDYMUS. 
AT DTCOLITSE sf 5e ES pare SENSE JE SKA jade » 82. 
EI NNO SE ssros0s000009035359069905GH49633 82. 
LURAR boyosbaposonpavdarssacaKgadsrabBorJsN 82. 
SAN 0 UIN GUSP eler lsl Te FAS SELENE SYNES 82. 

DINIDOR. 

IfA CUT AVE rs eler RSS RI RINNA SST el elake oe la on oja] 20. 
VAN LOLO SUS = a jeno sl sel Dels sl e NE sja lisa ej 3 soja 20. 
DINOCORTIS. 

MM ACUlAPUB 50 oj se SSE Seel lor je see jer 20. 
DIoLCUS. 

ÄLT OT Å (UB serek ont dr NA DNE sFa a oto a [sasse aja ia: 
DIPLODUS. 

DENA ng ONE RO ONO I IANSOSNTVN SAN 109. 
ELVEIIO CE PAUS 5 - or lo se RNE AA SR AA 110. 


pedestris 
sphegeus 


CON J2LS Ae sel sl SN ss 
HAS ba UA LI je re ee tas EARL 


Ol rospsoskoograks]dradasd 
coenosa 
GOTT socnooocnössnoadons0s 
CONSPETSipPEes .....s-s 
lira a sogcooo0000. 00 
marmorea .. 
notulata. ... 
(EVEN acc 
polita 
scutellata 
umbraculata ... 
vicina 


Andreze 
Koenigii 
olivaceus .... 
ruficollis 


TUNA bUSYE fer fee tra Se 


. 


UULVIG OLSEN 


(GINPAT o400900000-390096979950 
BIEN EIgebuerbor sssr us doNA aan 


hirticornis . 


amethystina .. 
brunnipes 
CONN CE fars tales rr ss JET Esa fe ETS [ER 
dentata ......... 
fulvicornis .... .. 
gazella .. 
geniculata.. 
JUuineensis .... 
guttata... 
guttatopunctata 
[URIDEIT a5assdsrdvs 
macula ..... 
MaAarmMOYeA...... 
meditabunda .. 
ULCAdA Bsonaonss 
modesta 
TNG ON Is 00 090049FYS49803390 
obscura. . 
FUN. ansvckododg 
quadrideng.......... 
UDEN SPEER ELeE 
sepuleralis .... 
[130 soar ENE BSabbag dos dnosa 
LTUD LENA ELI se fa la le feJa fela sla else sd ls Ls 
vacca. 
vitulus 


ELASMOSTETHUS. 
UCN PAUS: orenat er sr ärr os ALLEN p. 39. 
GIRLS EUS ATS Safer San SRS rs OR AE LES SEEN 39. 
Fasciator ... är) 
ferrugata ... 39. 
ELISE sec Br SNR EE SR AVE 25) 
UCL Cue US sk saa a SA Sea e bal ole gr R SES Tel 
VET DAS CIN era Sa går oa ASS OLIN DE 
EMESA 
PLECAVOLIA joe od resans ss sa SARA 131. 
EMPICORIS. 
MVA CUL AES BAS a Ars MAT AEA EA USEL 20. 
ENITHARES. 
INAÄLCAET soo sklad sees TA AS SES RANA 136. 
IERIANTYIR/ US faan 123. 
ERTHESINA. 
(SITEN og09 059005 9500835500S075a0RS SoL 23. 
EUAGORAS. 

[DISP10 05 US jun spe sn eklses Eee AS 101. 
ENYERROCEP UA US Tee ke a LTR ESR 110. 
EUBULE. 

SELL LOT (sasse ps SSSK VS Sf AR MEN MEEL HD 
EUCORYSSES. 

Gju NGE NING o6ooasg050ns0s0c0 SEN SENSE 10. 
EURYDEMA. 
EllygrneNSnÖlIR sösoooossopscopongponsadsopess 30. 
EURYGASTER. 
hottentottus .... 12. 
MaAroccanus . id: 
maurus ....... 12. 
319 TKA DNS RNER DDR AGPER ASKA BOSAAL RANE EANSOT ÅS 12. 
EUSCHISTUS. 

UP2G ALESTS monsvesr Nena Nl ele e fejan le CASSEL 26. 
OLEMI0OL osar iela dEN SRSR SE RR 26. 
Heros .... 26. 
PET. AU ON ck es (0renje fs delse SIE REL EA SOS 29 
EUTHOCHTHA. 

(EN (FN) BiA SNS LÄGST 49. 
EYSARCORIS 
(OK EA apsbasbbagssSSSNESLäpISbrbs IPBbbo nos 29. 

INGANITIE. focsgoscornos 42. 
GALEATUS. 

(G0SSY Pilot esse fas VETE ANSATSEN 93. 
GALEDANTA 

IN YOPSKs ss stelt V LENE RAFPNVYY TT FNS NANA 26. 
GALGULUS. 

BU fiO verden sf sa( al Sfo te fo SJS NNS EUR SJÄTTE 133. 

OCUlA US oc ock of I lel sö een or bs Sejs Najs ss STA 133. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 143 


GEOCORIS. LARGUS. 
0 UPIEO OP 208 oetyandonsonsasdsds ss NLNssNe ms Uö binotata 1 C0 Eg Gocpsvgnsstdarss ar JLJBY INN SNYSON p- 50 
clavata o6 SUCCIAC LAS [a/s 250 2jsfer Srs fr AA Sage RASER 80 
GERRIS. insignis .. 
angustatus .... 66. | macilenta LARYMNA 
apicalis . do OG multiannulata ... : ONFOlgoonugercocossen sor 118 
apterus . a NSL octospinosa ...... ve : : DILLCOTDIS Ne 20 negar SRA 118. 
culiciformis... . 129. pulchripes. .... ( 
CUTSUANS «...na > IE Sericans.... Å 
filiformis .. ANG OS similis ... SA å vi å LEGNOTUS 5 
fluviorum.. HS SPIS SINGS VERSA VETE SAIT [SE AE EAS OUR SA TPS ER Ar RN e 
fossarum .. 13 
ÖREN da 66. Me LEOGORRUS. å 
MOÅSH osossr INGA Vaa OrMICariUS. sosse esse rnsn nee snnrn sense n ana 125. 
precatorius ÅRA 1 100. SÖREN ÖR ] ERAN VS RDR SS BR So sAGDGLSKODBSBNSTS BLEKA 126. 
guinquespinosus 3 129. Veg Es occoscon 
SETTiPES.......... 2 LEPTOCORIS. 
tipuliformis ... kö HIS02: 2 (HOJ INDEED fon bbobngardvduptdssgIELOLLEJSNEL EN 68. 
TERIGOR UC apodednssE BO NSr AEJSNEESENESSPENA no: HoLCOSTETHUS. 
; (BOIPOÄRAP sovoroakdoavKIsssGKsBVaJsBITYLIETEEE 29. TLEPTOCORISA. 
GNATHOBLEDA ......... 126. NET CUNY ENN AST Le Te T Tf ers KN Ne 66. 
HOMALOCYPHUS ........ 105. 
GONOCERUS. LEPTOGLOSSUS. 
ÖRSg eran RR EU ara 59. — HOMOEOCERUS. EINFOMRN oosos00s4s0sssnvssvossa0sss 52. 
TAS TS ARR NRA RR aa sade BT. EINER on000doo08s4500090085opganda 5 BC) auctus 52 
(BIEN LINDE bo SHOES ad SOND AES EEG atv) australis BIL 
GRAGCGHUSL 49. balteatus.... oo 
HYALYMENUS. GONAPTA sd ses SS 51 
GRAMMOPOECILUS. dentatus SSE Fr fa öl fo ASSA AS oe Gert 62. ; 
HOVIGOTNE föorag Ssang d SNS SSEASN MER 48. RR UR SET KS CS o 
farsatus. ss sees SS Lb (Ro AOJADTA CARE ej oe SA AGERA 90. 
GRASTOCPEPTNS VESPILOLINISNG reses sf RNA sf 62. 
FASCIA DUSK svs oe esse EL Sans SR 035 DEsrOsgrEr: 
| HYDROMETRA. AVIS DE Sy ORT 53. 
GRAPTOCORIS 0 0NEVT ALA En SSA SSC Ses sl se 131. (FITA) gAssSRr SAG ARNSr PRAO RASOSE LAGO GO SNS HJ 
ÖRE o aptera ... s NAN elongator ... FREE MIGRA 
ES ee fele a e fe ee ef e fa a el efefeele ne ennen sla inn ole 12. cursitans... 32 EXCElle0S) n.se EE OA ASG se DJ 
G ) fMluviorum.. o IBA fasciifera . ... 35 a 
RAPTOLOMUS Lilnsv ns Or fossarum .. 3; ja > HD [SUNE sot boädsönoodogpydddsskousygnaRsbärEE 3 Gb 
Toy ANY. sens see side stuss er 133. INGSNORNNGE  oasvKo00006083005960099900050900 53. 
GRAPTOSTETHUS ........ 73. infumata ... 33. 
HYPSELONOTUS. picta .... 53. 
HALYOMORPHA. CUM GLASS «co o LTL SR EES elelr 56. serrata .. 33. 
SET CTS SA Ne RR la 24. Tinea .... 55, ventralis 62. 
(ÖTIDIRSNSNS acvsos0 320 50adöNsrSNVLLSNLSNEIL 24. MEDDSUS 56. 
HaALYs. : fOSSArUM. .ssesese renen rer en enn rann eten 133. 
ETC) 0 CS EN No RA rr RT 22. FESLIN ANSPy5 ss a FRA a of a el 107. hyalinus ss ssssseeseeer ert ferere error rent 133. 
LE TES 5 Cr NS rn ys se ff 23 
Jaculus .. 24 ISCHNODEMUS ......... 69. LIMNOMETRA. 
DIG Jie sr AN SR FADERS AR NNE 22 BIO NEN sc6 boggoodsongav0dsstocssbobosgdn 131 
Te a1a 6] a NP DENS (Ne SNS TREY VÄ ST af a vaja ETS 5 ISCHNOPELTA .......... 18 FluViorumM....sssesesssesrrersn ennen sne rena 152 
DEI se. ssoRHISTGJLNSNGSKLRVEORNLS AS 20. TSYNDUS LIOCORIS. 
6 k om. 
ROSE Her osv RABRIS ooh As NA 101. tripustulatus. ........--ssssssss sne en nn St. 
ES. EN O SES TÄT RSNN Er R Aff lgsR e] a IR 101. 
RR eid tu Sjalielalsja fa sein noe rel lern elenana a 67. TE VLC UA 0 USES Hr NN vs ffa RN I 101. LoPus. ev 
SELL AGUSK me esse nns NAR ESS 67. albomarginatus ......sssssesssnassernnn nana 89. 
LACCOMETOPUS. CingUulatus|......sssocssssnessr rst nNnA 59. 
stas COS ba FUL g oas SR rr as SAS 92: 
RS SN - ? 
d 2: LACCOTREPHES. campestris.. J0. 
ÖRIBURTILS WacndstodasdLNNNSL SLAS SEE SR SEA 112. Habrici domesticus...... sjilsa öns ee SRS 90. 
HENIARTES. CIAR ae 
HENNES roocoaoodboon FST 116 TEEN abbreviatus AR 59 
SS AE 5 MATE CITES lasele sissi) TK SER 
Tense SR abdominalis 68. 
4 SURFA SSE REN SO bd Sboddö0LaobdIcgSNEENA SRA ji 
(FÖNROLTPOIT poogpaovgosssd0SN BN ESSESSRASAAN 076 L Gil a SS 
AGARILA. albostriatus (0: 
HEsSuUs. Bella synns rs S ITE RAS R EN Se aa 56. ZUR 88 
aACUMINAbUS .....ssesor iso an OSS SNSAE 95. amboinensis 82. 


COLA SUNT SKE bleh ED fe ER tele rose TA SD IAS Ayes0900000. «a 123. ÖNA T AS a obe src ST TEEN SLE: 2) 85 


4, 


144 


(UNCU UUSI TSTSETTTSST SYST Pp: 
BIS. ga900090830Pso5909990000S90Ac=s0L . 
ONINVYPE SETS SNNAN STRYPA ENS RASEN 
(DPXÄIIS bårngdoctSågngeobnrannonocntsdssdäSa Jus 


AaUgur oss. 
aulicus.... 
australis .... 
balteatus ... 


Boerhavie ... 
CAUCANTLEES 
CAI AUS Tr forests false lklelsle la le a /e)a 
GLAkDASITUVRS fadvsssasvaddndndan 
Chiragra ........- 
clavicornis 
clavipes ... 
(COLANTISEER 
COMPTEsSipes ... 0900 
(COGPIANAFDI 090029 905 90 900009 soarsbsBdgbogns 
CIS SUP CS rstes ST TESS) STARS SS ls sal ST 
cruentus .... 

ecruentus . 
danicus ... 
dentipes. . 
dilatatus .. 35 3000 
CUSTOM rk rr Sk sju sljer [ee NASSER Reiss eter 
CU US SAS NASSA Sk Ers 2 förses v ee Se RI 
j/ANIP dasarnasd 
familiaris ... 
festivus . 
flAvicOrPRiS. sossar as SadORg-DSBBNdsA OHKISGEE 
favovarius .. 
ORDS so0005 
foliaceus . 
fulvicornis 
fareatus: ..... SNÖN 
JR S GUSTEN FS Se Ar N RN SE  s[öe js NEN NS GS STR KEE 
JUO DUST S a ärade ars seals ses ANS ANAR 
gladiator 
gonagra... 
Gramvuinis . 
grossipes .... 
gTOSSWWIES i:scss 
guineensis . .. 
gutiula ...... 
hematideus . 
[DAFHDS oaccnsnr JOS 
FOS) CS osa fasas trea Sea] laval) (ala SJS 
hyalinus 
Koenigii .... 
laticornis ... 
leucurus 


lineola ......- 
lunatus...... 
Maroccanus 
AN EL Ä 108257 oja nes SER ERE sf fo JEN 
oblongipes .. 
oblongus .... 
olivaceus ... 
pedestris .... 
Phoaraonis SÅG 
IPIVYLLOP UB amelia säja Bleed sele ee ejoje NIER 
PUCOO TY för spa ble, Dö ee IS less ola fel ole SENARE 
pulchellus .. 
pulcher ...... 
pusbulatus . 
PUPJECOLMS mais an NR RE saa aa 
rTufomarginatus 
saltatorius 


CSES Am 
SANGUÄNEUS rr ennen ora SAN slelharbenrt PAS 
SANGUiNOlENUS. morenra ses ones ansa FER 67. 
SÅDAN sscosnsas 81. 
Schlanbuschii . 200. FRI; 
BONPUD CS rä orala kejsar s TA ar LSE 76. 
SE LVU S 20 för VE STENEN SRS DN 74. 
Side .... 69. 
sinuatus. .. 69. 
STGND US CNE res he EN a RR SENSE 80: 
SOTANAUS «smo sn a TD 
striatus .... SE VA 
SUC CINVOVUS Va 5r2]e ere feia s er AS BER SAS AE 30. 
SUCUNROATS 215105 e)a)Y ein) fefel ej ser SETS AS OR SA TRA 85. 
tibialis .... 65. 
tricolor..... AO: 
UPP OFTRE bcoocanssoobervbdodtse ss: 
PIP USVU AL US emo nn sens 88. 
tristator ..... 43. 
DDT NE kasadS bobdookåpboddd asbrbr ALVA REAL 43. 
0 ILL CEC UB Sö fefa [bla SRS Ae Soba ME RE MDS SSA Za 
tyrannus .... 87. 
unifasciatus . död: 
SV ALLCO LOTT eSATA SER 70. 
V ARDCONRNAS GE ofe sNfeTs TR for Sea jo defer LST NE Ng RAA SL 
variegatus . valg 
VeNOSUS .... 56. 
verbasci. scar UC 
DYL US TofS TLA, RS SE Se SA SER 87. 
MACROCEPHALUS. 
CIIN1C OLA CS ee TEN LT SA ESA 94. 
crassimanus ov DA 
pallidus ........ og ASO 
PLENETS1115 Aes ease ss ds EL 94. 
NE 01 CWIALE Fara Is ere fra fe SA a fel RA 20. 
MACROSANDALUS. 
SCU' te [LAT SEA AS brbEs USER DELAR 121. 
MACROSCYTUS. 
IDLUND EUS: Ar oias bensen Be ss AA FASTAN 6. 
MANICOCORIS. 
25101) HE bloss ARN BR SUNE SoK RE ASSNAS Ng doS 114. 
MARGUS. 
[Ä1SBIN CNS) js jste ade felles el Tel AT 58. 
STP LOSTELNU SER SANN Se 38. 
impudens ........ 006 Do 
inconspicuus . ..... 58. 
nervoso-punctatus... 58. 
nigro-punctatus.... 58. 
Obscurator .... ENDE 
PUCSCEN STAS SENS Nn 58. 
SINN ANLCOLIS PY AS GEERS don SSE 58. 
IMECCUS (uf eds 123. 
MEGALONOTUS. 
(J180EY SKINER 6 ooo a oMasdgpr SBbBJe NN der SANS 78. 
MEGARHYNCHUS. 

NYASLOLUS ML ellen a nia ansa pin Spelens ella al RETAS 41. 
IHOSIRIENANS sopas gra por ARN NS SANS OKSLSASNNd 41. 
MEGYMENUM. 
bre viCOLDE sa as RER les 38. 
MELAMPHAUS. 


FADER susetsr st dere SINE YS Seeders as ola lasa 83. 


MELANERYTHRUS ...p. 76. 


MELANOSPILUS ........ 75. 


MELANOSTERPHUS. 
SPINOSUSIs ss nsr verken NELL ss else SSE DIE 
MELANOSTETHUS ....... 75 
MELUCHA. 
CUM ONT EE mass Ls EA EAS SE ER 47. 
Ailatata.....c. 6; este 
Gladiator 46, 
lineatella 47. 
DI SLIPEN DIS 642 3202re sasson ARA 07 
SNI 6 6sossrsssnböddNsSK oovsass: EN 118. 
MENIPHA. 
ORUNILEA ov sj) eine Solon AR SE LJ KÖRAS 23. 
MERARDUS........oo0.o 48. 
MEROPACHYS, ...sos0c0a 42. 
METAPODIUS. 
Tati pes.ssst AI NRGAENE ARE Ne na 50. 
MICRAUCHENUS. 
Tin e0Va NEAR ör kr 20056 
MiCROSPILUS . ........ 75 
MICTIS. 
FULVICOLDIS 55 Flere RS EE eff La 45. 
BLOSSLPESA:. ss FASEN SSLSSSARD 43. 
10 (3 BEN GS BARS ERE ATS JGGA SSOGONSLONNSYNILYA ED 44. 
44. 
43. 
(CIN CbUSFI ste so Ses et SA TAN NS 106. 
MTIRIS. 
CinguldalUS! --------rn00na 2dtG sne TE SER ss 89. 
AECTEP US asarna kn ee SA Ta je SLAS 38. 
UOLAON ACS) föra oE ss TA AFA RE EE ELVA SERIE 90. 
lateralis. ... oö6 SMÖR 
11) (ULL CNUS NSI sr ref ola Sei sjal ls en el sjels Ja ls förs Jeje fsafe]slele Tale 39. 
MONANTHIA. 
ISACCHROT TS vsb SN KLEAR BEER NER JE 
MONONYX. 
DIP UNCE ANUS sekler sele seals EIA RES -134. 
fuscoconspersus . ISA 
T1e P2e fOLMIS ssk balja se EJ se sails 134. 
NAN UVMS jafeer ot FR SNT (NA SNNE dE ST delse] ke 134. 
TAPLOLINSE 35580 a0 et ere sekr Sr ESA 134. 
MORMIDEA 
FINS TNN EN Socoas0a390033990959505000090009 21. 
typhoeus 28. 
Ypsilon 21. 


MYoDocHUS. 
FRIDA oso so 5s00R SSOFNI BSSSIVIINSISIO Pr66: 
NAGUSTA. 
[PI2E Cal O TLA NN SSE SATANS 100. 
NARVESUS vt... 128 
NAUCORIS. 
fG3leR 5 ECT Så PVE RER LNE 2 Ef S MS blefele sjal 2 
nepeformis .... BYSEN on 134 
Nepoides ......-.- 3 .... 134. 
oculata ... 050 HSB 
0 OMAR NSD SSE PETS RAR aa 20 134: 


GJROSTA FIS 


INTER OJRNUS ee 128. 


NOTOCYRTUS. 


(ObraGlNEkbgssderb bs ågokt PoddrRdES SÄRNUGKAR 
cinctiventris 
clavipes 

consimilis 
Dromedarius 
FEFOVAINS" -453o53stonsdöös sLSBSNLIIVISLULSE 
favo-lineatus .... 
IOPINEITS cgoagsgnssrs Ocora 
fungosus 
gibbus 
inflatus 8 
pulvinatuske passa 


ÖRTAKE UTLSKER Er kjell Stoke self SÄTT 

UTYPIÖ-- YtossgsonenassssssnsbiLörsLsössgdosy 105 

VIESTCULOSUSPR ee SS REL IKE san seek 106. 

CURE Os deg NALLE BS RSKR fe ala sia eale 

Fabricii 

glauca... 

ODLA os EOLPEEG ARS SÅ = 4 

TT CRT O 3 6 RA Er a lj Selassie gg OS 

JDGMGDE res so0osaovarsanssssNrScdSSsNNP3VEES 137. 
INVID öosodesrkeden 98. 
NYsSIUS 

Ze aANdICUSS sa SE GSE 76. 
OCHLERUS. 

DAL SSE ESR SR SA SR SA SR er Fr SEN AN 23. 
HENNES rocosoppancs. 303070INYSSISINIILEE 23. 
ODONTOPUS. 
sanguinolens 82. 
varicornis 31. 


K. Vet.-Ak. Handl. B. 7. N:o 11. 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


ODONTOSCELIS. 

GO SENS abglnsd av sons RN BAN RDE SANNA ASS Ds NA 
S2GI8 ULUSKEE es Esser ds ses Ae een 15. 
INYDPOIE brsvarevbose : SES 
Ypsilon griseus 28. 
ÖNCEROTRACHELUS ... ... 130. 

ONCOCORIS. 
COCLED SpA Aa ER rit ES. ELSE At LL BR AN 20: 
ÖNCOPELDUSE ee 70 

OPLOMUS. 

I DTALTSN ER Gr AA SA bf HR RB ERS EA 16. 
UTJDNSTTENTE: 2ocoo508 $donastavsonrsdssspss 15 
OPSICOETUS. 

VA LLOSVUSNo RESAS ås RA SAST SKA so sf SARAS 124 

ÖRTTERUSE TE TE 57 
ORTHOCEPHALUS. 
COTTA CET SYNS SNI SARS BET RR 88. 
mutabilis 88. 
flavo-varius 88 
gibbus 15. 
subsulcatus 23 
Schousboei 13. 
bielavatus ... 43. 
laticornis 46. 
Pharaonis 46. 
VILI ISSLIN Ayo eg rn PNYERE LR sr rd 28. 
PANGAUS. 
Be ILO PSI rs ej NTE seen Nena Ze 
PIASTRIAN oroc vo de bss 125. 
PEIRATES. 
Dp na 1903Usssssas JSF] rrasas SYNS "122. 
carimatus .... 120: 
CPI ORT svods0dsor0sss53553ssorNJsA SKARR2D: 
augur ÖRDAGGOROG 2 
Jimbriatum ..... 32. 
fimbriolatum 32. 
Hastator ...... 29. 


JPIGDIR, soagabp0s405 ssnbongsopsspoNRnyrga, LR 


IRÄER AN INETU See 42. 


PERIBALUS. 


8 XT UU INN ra räk VI a TÄNT fe CN EINE 28. 


PETALOPS. 

BZUTCUS ro aj sepia on erlee oe sek eisnsielss Pp. 50. 
(AD sesvcan 50. 
thoracicus 50, 
42. 
ULLSSTN ole re SNS ara jos Soffor AA SA 10. 
elegans ..... 10. 
jäctator.-.... 10. 
leucocyanea.. Saar (0) 
SEN ALLO s1ekejas fee TSE AASE Os ae Role ärr) JE 
ck 
CYAN Eje ref orrrrE fs eT AA EN  fe EVA 53. 
decorata .. FED 
fASUUOSA sosse esse ee ears ns SA 59. 
lunata 59. 
(DNENE) oc ov Do 
PLOLG AEA Lr Esa ers ole faa) TS SR SSA 53 
modesta 41. 
ugosa 40. 
melanocephalus 89 
carinata 93 
marginata 93 
[ OPNLGE SerE S andas dandabdvadstasrOReENdLE 45. 
45. 

PHYSOPELTA 
LESULV ANT ER fa sr rele RR AE RESET BER SR 79 
SVENNIS gs50090039000009932290935800 30 

PHYTOCORIS 
Civ EN JENS faaan ns AA tesen 89. 
JONO IEFANS sas5300008000as0SANTLENLY INSE 88. 
HÖTAISE re ss felfria a SAS ST. 
semiflavus ... 88. 
tripustulatus 88. 

PICROMERUS. 
NIJBIACNS od s sen]: sera dept ss es l ss 16. 
SPINTACN SY sa ss sas R SSE SS SE STSTKET 16. 


De Geeri 


ealidum 


Chiragra 
cruciger ... 


hybridus . 


146 


UPF snosstdacdsredesa BALLS AID p. 122. 
TROS CU SPN 2 SYNA NE SN 120. 
PIsILUS. 

(PITE s04ssco050s250radörnossssbsg van 102 
PLACOSTERNUM. 

ID) AD Ar rn AAA pA SS 34 

IPLATYCARENUS ......o.. 18 
PLATYMERIS 
JOPPRIGAPID sos5cassasssypsnesdossgasnnsonds 125. 
HÖRFIRSBDE sadossarbogarbensasgsaobscebasenr 126. 
PLATYNOPUS 
TO FULA UTI FIA ar är LENE VÄG Lr EE Ilz5 
splendidulus ....... SSR RSA Rae LS 16. 
PLAUTIA, 
UMD TA 62 SSE Se AAA LS a 32. 
PLINACHTUS. 
ACICWLALIS 552 SEEN ASEAS aa 62. 
PLOCIOMERA. 
[DIC barr RR EE EO SEEN FIRE ARN SRS TI. 
SELLIPES.- cec FRE RESA ECE fer saab Ti. 
PLOEOGASTER. 


elevatus... 2 ös sNga 
AD TIC IN Sg ses Sr rföNsyT AS NYTAT 


languida ,... 
pallescens ... 


scutellaris 
SETHIPES I cereer ret eLe 2 356 
Ul07 (öl oc ESS SGT SOROS NORR SANS 
[EN OETR MUS 127 
Poprisus. 
MUTA CTS ER orena rr Ts Sher STARTA Iz 
PODORMUS ... o.s.v... 127. 
POECILOBDALLUS . ..... 111. 
POECILOSCYTUS. 
UNNESO ERIK) rodd dogtdässsosnsssgNasosad NS 
bipustulata 
rubronotata 
genescens = 
IN YSIE-adopga pen sas eos SE VUR ne SENDA 
CI ENVAMLS Rs Ret le le ble fe a ere eV ME RA AAA 26. 
PROXYsS. 
VIÄCKOT > sofa sele el sele Sr NART RSS NA 20. 
PsALLUS. 
JEN ÅTAT mod or ARN AR a AAA AAA 88. 
Querceli ..... 89 


CI STÅL, 
PYCANUM. 
AMELlVYSbinvUN mes ssssse sen one rr ann tran p- 40! 
JUN ENS 7 5 org Aja l NSN ASSA TAS SAS SSA SSE NE 40. 
; PYGOLAMPIS,.......... 126. 
PYRRHOBAPHUS.. ...... 73. 
PYRRHOCORIS. 

UNVPVUUS fr rara ER ERA SSAEE RE VASSA 89. 
I (IV LASSE bSL SN ERNESbssesdkRarGNBNgdEoN-Pr 34. 
RANATRA 
SOT EA FAT sens ele nte rs Jalal ella SA 136. 


filiformis .... oe = 
MD UR äs Te G eff NGA SEN SR SEA 


CONUVA BUS TA ee le Tree AT TR ta ef fejs]e Le 


(K0MIKS nosbansnasssaenddoNYdYAP BL Fobo Ntdor RUS 
OYfLAUS ka an rna 
bipuncetatus .. 
bipustulatus . 
carinatus .. 
chiragra ... 


CinClus ..... 

OUCIYDES socontodassassanavant 

CP ASSiPEesS ....s 

CIRLIVID CS teras ollerasL ss sekel kela clara sis else ess 
cruciger.... ; 

crudelis .... 238 ÖR 

ÖNA ETYS IS EE ör ERS AS Te RE VR SR 112. 
CY ANTD ESTATE RS ESSIN 113. 
diadema SA z a a 
UED TASASHod TS dängSbondgödgS LENO EdLLYSLSrNS 121 
erythrocephalus ...... 119. 
CNS CAC oja a Ef SR SEEN SE SR SS ag NA 103. 
FUND TC CS herrer SA RESERVA EN SLE Sr aja ja 116. 
HUD IP ESA antenn Asse sea fe 115. 
MEDIS sacos0 0030 SEELE sen SLANG ii 
MORIAN sova dss0sodsssnarcksbpsnr Nast 125. 
FUSCIP CST SA Bj se SE BLA RLES 110. 
gibbus SAR 

Gigas 00 b 
WELLS Sa 6dSt ödavvASJONsGAdGSSOLBENIN NVS 121. 
hänLLGONNIS sens FEETISEEE SRE Estes ss 118. 
DAG UTN US res AS KJS REL SSA 112. 
UPN socce5coco 117. 
leucocephalus .. 112. 
lineola ..... 113. 
LÄNVE EAA; US ANSER a ae Eee er ale rs 117. 
UTAN. ocpods Fyr TR VAR ASEAS 
TUG CNS vete ess sne Logos DISK 


lunatus FABR...... 
lunatus LEP. et SERV. ....... 
Mang ella SES ENN or 


mMUuurus 
moestus 

HFI NDS 20 400953000300003995040I995N0o0A 113. 
mutillarius .. 121. 
nigripennis .. 0006: ILSA 
DUICORMS oc verek ge ANA SN ETTA 118. 
FY (NE enopocadspedBdenäRdatAnyLGAN oa00 AUG 
quadrinotatus .. SLÅ a500 JP 
rufipennis....... SSA Söt ÖL 
PUfUP EST de l5 2 set BITNA ERE ; öv LE 
3 CUCC YUAN US lira ellos oe SLE KLELER soc IR 
PTA ocnbosd 0040 116. 


BET GUL ALUS TFN TTT TTT STENTEN 124. 


strid .- 
tibialis ... 
villosus 


sexdens 
IPÅN OSA 55/5 a 5l nes nella sele ae less Lea 


CON CIUNTVUS ENG bs) själen sne es sf fear e ja JAAA 34. 
VINES CETUS asfalt Fleksre ef apelenle Ja ss TREE J2. 
RHINOCORIS. 

112 CUT ATS Esser ges ep ee EE NR 112. 
INVUTUS: 250515 aja AS SN RAR SA DE ale 


RAYNCHOCORIS. 
HUM e5aL19) gasade ASA NAT JDS 
RHYPAROCHROMUS. 

Chiragra dör 
 Rolandri.... 78. 
RHYPAROCLOPIUS ....... IN 
IRVENYIP ODESSA KA 76. 

RIPTORTUS. 
GlÖNKNEN: occococknodspors RS RSNS ASASER 65. 
fuscus ....  PRedeg ; 64. 
linearis... 64. 
pedestris 64. 
longirostris ........ ESSER SS SdA ssd bodd 83. 

RUNIBIA. 
GIEKONELEE) govonsnssss SES ASS URNGR GS HAcOGAR 30. 

SACCODERES 
VESTCULOS Wskfk NR ET ERITREA 105. 

SAICA 

TECULVA LA EE seek sek däerg ad dåd SN 129: 
(UET a CAN UD ATTS ANAR RER EEE EEE 130. 
dimidiata 50. 
guttifera 50. 
humeralis 50. 
STSDA VAN va ooje öetel ejer TEESE TTG 50. 
CAUMPEStris......... ss0 SME 
coriacea....... FREGE 
TUADIP CSI) serade NR YSN ENSE SKR SE SES Ge 90. 
i tbOraISKee NK Geer ARE NAS 90. 
nemoralis... a 
pallipes ..... G5r c 
Salta Orla SM 


EUSENCT gaseg ban Sör böGr HSO HANS GASRA SEAN 
xzanthochila. 
FÖSCP ssd son LLNLJNSJNPNAR LNSRSNEYENA 90. 
SANTOSTIA. 
GPYHNFOCE PIG sco 50cä0000o5ER.0svY000J05 119. 
" SASTRAGALA. 
ff OFFITEINE 00000505090-300993950c00909$908 39. 
VN b6orasoduds LES 105 
SAXUMNINS ggocosssoros 101. 
SCIOCORIS. 
CUTSNEIN barsoggörad ap nys FÄdEOVATdJSNaedE 21. 
HOPPGUS ägddaod Arga od BS SAST NEEEESEPEENENEEN 21. 
SCOTINOPHARA. 

[DIS PID OS ARS NS es sel sås dass ges 21. 
GORPGIOIE aa dosgorsväLtduNdNEEE SSE SNGNRASGS 21. 
SCUTELLERA 
YO A (VG CNRS få slets Sj STR sj oja 2 
SEPHINA. 

ITSÖN ENE 0006 4abbdaSONLN VS RESENNNN AREA As 534 

68. 
Så soc (ÅS 
TUDOR SNHENE g609900505so533908bsddsyJn 68. 
FORM (FUnO BN. s0c009000vasocstassnbogsLLLD 67. 
SIGARA. 
GOlÖMPNINIID "basbandobundg soRSÖJSNSLLANSAEN NE 138. 
(JO FESNSTR sas snosaon JOSAroILIVNLJLES 138. 
TRUGFUNSULIS a 09.059 a30898u3505- SBSKArasRSBNLNN 138. 
SINBA 
NONE NIO soc090v09vd09sasssansNuorar To 7 
SIRTHENEA. 
GATA bs ER saa AE Se RA fe fe  JAA 120. 
SÖTA EN fa er SA Rea SA jer aläle Tha 120 
Sehestedtii 12 
Batatas . 54. 
fusca 54. 
Gigas 54. 
moesta 54. 
biclavata 43 
SPHEDANOLESTES . ..... Tläldl, 
SPATT ONLUSE See 128. 
SPILODERMUS. 
(LOÖRNOIENTES. Jepupndassocesroodsyodosboner 122. 
SPILOSTETHUS.......... 72. 
STALAGMOSTETHUS ...... 2; 


HEMIPTERA FABRICIANA. 


STENOPODA. 
(UPARS SE eavraragdEbsRsNsOUESSES NANNA. 
culiciformis 

STENOZYGUM. 

[GF L07570 SUNV STATT FSS SNS Aa 30: 
BNRTIGSNacsococcrgase vovnpsnosnorsrara 30. 
STIPHROSOMA. 

TeucoCcep halat. satser esse 88. 
STRACHIA. 

Ib res ENE NEN SS USSONERd ud UäNGGSSLOdSRSNNREN NTE 30. 
SYCANUS. 

DiO USER ssk de Eon one AS IN safe SR 110. 
SYMPHYLUS. 

[Nar ENG SgsrE USNSEHSDA LEVA NESS BoRS EOGANSEG 14 
OFÄDIN sov Socosroocsd ssBnnuge 3: 
crassimana .... 94. 
manicata ..... soc SK 
UPES HNIJUDELE oppcodosodsaarJobadVsILSSRSJLENNY Gb 
PI C/LETS ILS Ia ( Sr SE FT SA ae fs SNS 94. 
(SET: Al OT AE TN ER hs na RESA NS 67. 

SPA GADISK poser 130 

TEMNOSTETHUS. 

LUC OT UME Nehe A SA LEOS 90. 
nemoralis 90. 
INS ber OC ESSER Ses AST 41. 
OC fifUTLLS elek klar a Aa Sr Ne SS AR TA 14. 
arcuata... SARA SRS 
JEIMEIPERIFPO obodosssboosoosnssogsBbososrosnga 10. 
(KKJ IOROST Sö vodSvgGrDsLgdorpebNds LES BREESDENE 21. 
COM CSI SS SS [Cd 
cribraria .. 6. 
Daldorfii .... 8. 
Desfontainii . RO: 
CÖSJPAPsssas dBA do SO 
(ONPSELAK ISO rosa Sas båg OLEGNSJKJOESSLENGNA 15 
DUN TSE AS FASA Nr AE jö Safe rss SA 10. 
IOGUES änocod 10L 
flavipes .. 5. 
(JiD ÖT SE NG le latla el slee ses SNR: 
HOLLETiL OBE ANA SEE Rn SR SJR En Rae ss LR 
URTISAFIS 5000. soc 14. 
UNYDRES.S URITTSSSFS TIFF 9. 
irrorata ...... 14. 
I6IKRENS magsasen 20. 
maroccana ... 1104; 
UPEOAHVNSS sNNNBSRe Hurbd sp vYdnhsd SASÄSJAA BONNET 183 
(GRE aa BIJARBndadaSErYONBERICOSLYCNSYIOHSN 3 
patricia .. sc SLE 
SDAEG  aonskoops 12! 
TegAlES renen 10. 
Schousboei . 13. 
Sehestedtii . 12: 
SINAOPgcEsovULNJSLYSSYNBOLNLIICSSSRGNONGOJNEN CL 
SUUD IVO TALES TS sjeselela a el alefeels eTNNeSLAR oja Ja elejö 5. 
Smidti .... oc 8. 
stockerus .. 10. 
tibialis .. 3 23 GÅ 
VYO DJ UVTES = sine fasa f Als p Nan ee rear 183 


THEOGNIS. 
MUSTY OMS ess lselefa al ee fe nio Ta ER je DR 
THODELMUS. 
GUIN GUESPINOSU SPN Ess EE ere ASSA 129. 
THYANTA. 
SnG ENE sbondoovstörusbuubobher böcsArsnöJLIG 29. 
Perditor .... 29. 
8. 
8. 
5) 
(HOIUIEGGOJSLa SYNA OLYEKANLEGABIAOLARJA, SEC 2 
(INC Sp bss o bar GNE FYLBSAS NY NNdSKEYEEAN san SE Gl 
Gossypii .. 93. 
Sacchari .... ses ÄG 
SÄC DC oj sjö slö sea ars IS före ef ho fa lar ee VS ejSf js 92. 
VINES CEN SEE vr förlag res rNS före] kela NE SAT RASEN EA TU 
INSTATRIUS sso003000000 62 
HIDRIA (GENE SE SA 111. 
TRICHOSCELIS 
[SEO TTR ra SLA Sa AN SE i ERE SEA 116 
TRIGONOSOMA 
INGET oo96corsodnssorbosbossssasvrnss 20 
INDUS: socosooossosa 17. 
TROPIDOCHEILA . ...... 91 
TUPALUS. 
AT CUA CU Ner ae) NA NS SER (SSA eff Tele 65. 
VAT (SETT TASSAR 102. 
UR VETTA 
IRIVULOE UM sasse dre Aseda cos EL 
VULSIREA. 
VI OLA CE Dre Ta ST SR NYSS SE KA AAA JE 


13 soogo0oodgsbasbeodsborsogsrnsasgsLN 


guineensis 


WOPEREnor0s0s00065 FAGSORNSESGAdSS NERON SSNELGg 
bispinosus c00 
(CU GUESS ER SEE 

cursitans . 
diadema .. 


GÖJDUP sasso080osyavsasdoaornnnst ASYSSSS AA 
UKN vag3donsodgnsocnsoLNPIBNNSSSIJSSBEIGEE 
CR ssogdorougEs 
erythrocephalus ..... 
BJAS GEA CUS KSSS sa00 IBK 
femoratus .... 130. 
festinans....... 107. 
[WOPTS ossoböbrvoonsdnassbgRdnogDdRISYLGSJNYSSLNS 101. 
ÖFKRSLTORANS gv0d00ssavssaNNLsESNSLSKaSJONT 103. 
longimanus .... 10685 
macilentus ... 100. 
MTGENTS äcgytbe bro Bd OSNNYNISSLNINSEYILBESSRINS 107. 
100. 


148 


FYI s00009000s05 507 ILIRAÄdYYLdoLboEN 
precatorius .... 
Tecurvatus .... 
TUficornis....... 
SEX ALMS see aa 
sphegeus ... 
spinosus 


(05 SKIVAN HEMIPTERA FABRICIANA. 


RDDKNVT so0p4309250eo>Asa0UYSSLNNBaEN p- 130. ZIRTA 
VAS vera e ror ee ner n ennen rr ne nn n nn nte HUS Ål TÄARGDET: s4300005000203>53009050 20040 p. 118. 
ZOREVA 
nigro-punctata DD |; VÄRM AOL Eker cbsser else NER 49. 
SRIU DEL C 2/60 be EER EE Ern ee REDS EEE EE SSR 59. dentipes 49. 
ANSE Tf Ae i 
s / S (6 


Sr 
SA 


PFA 
GT 
£ NT